Search

Introduktion: Den svenska Försvarsmakten har under de senaste årtiondena genomgått stora förändringar och omorganisationer beroende på en förändrad hotbild i omvärlden. Vid ett omfattande förändrings- och utvecklingsarbete är det viktigt att ha allmänhetens förtroende med sig. Har försvaret och politikerna lyckats med att förankra denna omorganisering och hur har man kommunicerat vad vi idag faktiskt ska nyttja vår försvarsmakt till? Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer och händelser som kan ha påverkat den svenska befolkningens förtroendeförändringar för Försvarsmakten, sedan kalla krigets slut intill nutid. Metod: Studien har genomförts som en litteraturstudie med analys i två steg. Det första steget i analysen har tagit avstamp i ett tidigare arbete, som fördjupats och kompletterats. Steget har en deduktiv ansats för att få fram generella faktorer för befolkningens förtroende. Det andra steget i analysen har en abduktiv ansats, för att undersöka eventuella relationer mellan kritiska händelser i omvärlden och förändringar i folkförtroendet. Resultat: Studiens resultat indikerar att faktorer som påverkar folkets förtroende för Försvarsmakten är: folkförankring, värnplikt, utbildning och kommunikation samt inre faktorer. Under de avgränsade och undersökta årtalen 1994, 2008 och 2019 förekom stora förtroendeförändringar för Försvarsmakten. Några gemensamma nämnare är identifierade och visar på relation. Slutsats: Mycket talar för att det föreligger relation mellan förtroendeförändringar och kritiska händelser som innefattar den ekonomiska situationen, värnplikt, kommunikation och upplevd hotbild. Med konsekvent och långsiktig försvarspolitik samt en välutvecklad kommunikation från Försvarsmakten och politiken till övriga samhället torde förtroendet öka. Genom det kan antas att även folkförankringen stärks och stabiliseras över tid. Introduction: The Swedish Armed Forces has undergone major changes and reorganizations in recent decades due to changed threats. It is important to have the public ́s trust in a comprehensive change and development effort. Have the military defense and the politicians succeeded in entrenching this reorganization and has the aim and the intended use of the Swedish Armed Forces been effectively communicated? Purpose: The purpose of the study is to investigate what factors and events may have affected the Swedish population's confidence changes in the Armed Forces, since the end of the cold war until the present. Method: The study has been implemented as a literature study with an analysis made in two steps. The first step has taken off in a previous essay, which has been deepened and supplemented. The first part has a deductive approach to obtain general factors for public trust. The second step of the analysis has an abductive approach, to examine the possible connection between critical events in the outside world and changes in public trust. Result: The results of the study indicates several factors affecting people's trust in the Armed Forces and consists of public anchoring, conscription, education and communication as well as internal factors. During the defined and examined years 1994, 2008 and 2019, major changes in trust occurred for the Armed Forces. Some common elements are identified and show relationship. Conclusion: There are many arguments pointing at connections between changes in trust and occurrences that include the financial situation, conscription, communication, and perceived threats. Through coherent and long-term defense policy as well as an advanced communication from the Armed Forces and the policy to the rest of society, trust and through that the public anchoring most likely will be strengthened and stabilized.

Neurodegenerative diseases are characterized by progressive loss of distinct neuronal populations. In Parkinson s disease (PD) the most prominent cell loss is seen in the dopamine (DA) neuron population in the substantia nigra pars compacta (SNpc). The resulting decrease in striatal DA levels causes dysregulation of neuronal circuits controlling movement and leads to motor symptoms typical to the disease. As for other neurodegenerative diseases, there are no available treatments that would interfere with the degenerative process in PD. The purpose of this work was therefore to test the therapeutic potential of long-term delivery of the neurotrophic factor (NTF) cerebral dopamine neurotrophic factor (CDNF) in the rat partial 6-hydroxydopamine (6-OHDA) lesion model of PD. When injected unilaterally in the striatum, 6-OHDA causes progressive dose-dependent loss of DA neurons in the SNpc accompanied by asymmetrical motor impairment. The 6-OHDA model used in our NTF studies (2x10 µg 6-OHDA) showed a stable lesion progression with a cell loss at two weeks post-lesion corresponding to that seen in PD at symptom onset. In the 6-OHDA model, the DAergic system is traditionally evaluated using immunodetection methods or measurements of tissue neurotransmitter levels. Imaging methods, such as single-photon emission computed tomography (SPECT), allows in vivo detection of neuronal circuits, and together with the DA transporter (DAT) radioligand 2β-carbomethoxy-3β-(4-[123I]iodophenyl)tropane ([123I]β-CIT), SPECT/CT provided reliable estimations of the DA cell degeneration showing high correlation to immunohistochemical findings. The method is sensitive and selective and provides substantial benefits in pre-clinical research allowing longitudinal studies in living animals. The neuroprotective effect of CDNF was studied by applying the NTF intrastriatally as two-week protein infusion with osmotic pumps, or as gene therapy with a recombinant adeno-associated viral vector in 6-OHDA-lesioned rats. Both CDNF delivery methods normalized the amphetamine-induced rotational asymmetry and provided partial protection of the tyrosine hydroxylase (TH) reactive DAergic cells in the SNpc and DA fibers in the striatum. As for GDNF, there were indications of retrograde transport of CDNF, but contrary to what has been reported for GDNF, CDNF did not affect the intact rat DAergic system. In addition, there were differences between the treatments in the capacity to induce sprouting of TH-reactive fibers. Our results confirm that CDNF can be considered as a potential therapy in PD, and that the neuroprotective mechanism of CDNF differs from that of GDNF. Neurodegenerativa sjukdomar kännetecknas av att specifika nervbanor förstörs. I Parkinsons sjukdom sker ett bortfall av dopaminnervceller i substantia nigra. Som följd minskar dopaminhalten i striatum vilket orsakar motoriska symtom (skakningar, långsamhet, stelhet). De terapier som i dag finns tillgängliga lindrar endast symtomen utan att påverka sjukdomens förlopp. Behovet av effektivare terapier är därför stort. Nervtillväxtfaktorerna har blivit uppmärksammade p.g.a. deras överlevnads- och tillväxtfrämjande egenskaper på nervceller. Målet med det här arbetet var därför att undersöka effekten av nervtillväxtfaktorn cerebral dopaminnervtillväxtfaktor (CDNF) i en experimentell djurmodell av Parkinsons sjukdom. Vi ville också utvärdera användningen av in vivo SPECT/CT (single-photon emission computed tomography/computed tomography) som en metod för att uppskatta det dopaminerga systemets tillstånd i modellen. Parkinsons sjukdom kan avbildas i råttor med hjälp av toxinet 6-hydroxydopamin (6-OHDA). I den s.k. partiella 6-OHDA-modellen förstörs mitthjärnans dopaminnervceller gradvis genom en injektion av 6-OHDA i striatum och den här modellen har använts för att undersöka den nervcellsskyddande effekten hos nya terapier. I det här arbetet visade vi att mitthjärnans dopaminerga system i den här modellen tillförlitligt kunde analyseras med vårt in vivo SPECT/CT system, där densiteten av dopaminerga terminaler i striatum uppskattades med hjälp av radioliganden [123I]β-CIT, som binder till dopaminets transportmolekyl (DAT). Den stora fördelen med SPECT/CT är att metoden möjliggör uppföljning av förändringar i hjärnan hos levande djur. I kombination med traditionella metoder (motoriska test och vävnadsanalyser) kan SPECT/CT ge utökad information om det dopaminerga nervsystemets status och mängden försöksdjur minskas. CDNF har visats ha skyddande effekt på dopaminnervceller vilket indikerar att proteinet möjligen kan ha effekt vid Parkinsons sjukdom. I den partiella 6-OHDA-modellen gavs därför CDNF lokalt i råttornas hjärnor som en två veckor lång proteininfusion eller som genterapi (CDNF-genen introduceras i kroppens egna celler med t.ex. en virusvektor, varefter cellerna själv kan producera proteinet). Resultaten från experimenten visade att både proteininfusioner och genterapi med CDNF normaliserade råttornas motoriska funktion och ökade delvis överlevnaden av dopaminnervceller. Vi fann därtill att proteininfusioner av CDNF var effektivare än CDNF-genterapi. Orsaken till det här kan vara skillnader mellan extra- och intracellulär administrering, eller bero på svag genexpression p.g.a. faktorer förknippade med virusvektorerna. Resultaten stöder våra tidigare studier och bekräftar att CDNF är en läkemedelskandidat för behandling av Parkinsons sjukdom.