Search

Att genomgå anestesi och operation kan vara skrämmande för många barn då de utsätts för något okänt, oförutsägbart och de känner att de tappar kontrollen. Oroliga barn utgör en utmaning för anestesisjuksköterskan då det innebär att barnen samarbetar i mindre grad. Anestesisjuksköterskan har kort om tid vid mötet med ett barn innan operation för att skapa en god kontakt och få barnet att samarbeta. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att söva barn. Metoden som valdes var öppna intervjuer, åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Det som är utmärkande för studiens resultat bygger på förberedelse som skapar kontroll för oförutsedda händelser, och förmågan hos anestesisjuksköterskan att anpassa sig efter barnets individuella behov. I resultatet framkom två huvudteman. Det första huvudtemat handlar om ”Skapa de bästa förutsättningar utifrån den omgivande miljön” och innefattade kategorierna ”Handlingsberedskap”, ”Närvaron av föräldrar”. Det andra huvudtemat handlade om ”Skapa de bästa förutsättningarna i mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Etablera kontakt med barnet” och ”Respektera barnet”. Kategoriernas innehåll presenterades i tillhörande underkategorier. Slutsatsen i studien blev den för att kunna hantera ett barns oro är erfarenhet och förmågan att läsa av ett barn viktigt för anestesisjuksköterskan. Att ha handlingsberedskap, vara följsam och att kunna anpassa sig efter barnets individuella behov är några egenskaper som en anestesisjuksköterska bör besitta, vilket stämmer med den tidigare forskningen. När anestesisjuksköterskan etablerar en god kontakt med barnet blir det en trygghet för dem båda vid induktionen.

PURPOSE A mouse model of age-related macular degeneration (AMD) was used to investigate the anti-angiogenic and anti-inflammatory role of UPARANT in laser-induced choroidal neovascularization (CNV). METHODS Choroidal neovascularization was induced by laser photocoagulation, and UPARANT was intravitreally injected. Some experiments were also performed after either intravitreal injection of anti-VEGF drugs or systemic administration of UPARANT. Immunohistochemistry using CD31 antibodies was used to evaluate the area of CNV. Evans blue dye extravasation was quantitatively assessed. Transcripts of markers of outer blood retinal barrier were measured by quantitative RT-PCR, also used to evaluate angiogenesis and inflammation markers. Western blot was used to determine levels of transcription factors encoding genes involved in angiogenesis and inflammation. Levels of urokinase-type plasminogen activator (uPA), its receptor (uPAR), and formyl peptide receptors (FPRs) were determined at the transcript and the protein level. RESULTS Intravitreal UPARANT reduced the CNV area and the leakage from the choroid. The uPA/uPAR/FPR system was upregulated in CNV, but was not influenced by UPARANT. UPARANT recovered laser-induced upregulation of transcription factors encoding angiogenic and inflammatory markers. Accordingly, angiogenic and inflammatory factors were also reduced. UPARANT as compared to anti-VEGF drugs displayed similar effects on CNV area. CONCLUSIONS UPARANT mitigates laser-induced CNV by inhibiting angiogenesis and inflammation through an action on transcription factors encoding angiogenesis and inflammatory genes. The finding that UPARANT is effective against CNV may help to establish uPAR and its membrane partners as putative targets in the treatment of AMD.

Treatment of retinal neovascular diseases by anti-VEGF based therapies has two major flaws: one third of patients respond poorly, and chronic depletion of VEGF may have neurotoxic effects. We investigated in experimental rodent models of neovascular diseases the anti-angiogenic effects of a new synthetic molecule (UPARANT) designed to inhibit endothelial cells response to a wide variety of angiogenic triggers.