Sammanfattning Bakgrund: KOL är en obstruktiv lungsjukdom med luftflödesbegränsningar pga. kronisk bronkit och emfysem. De patofysiologiska mekanismer är en progressiv inflammatorisk process som påverkar hela kroppen. De viktigaste behandlingsstrategierna är rökstopp, farmakologisk behandling samt fysisk träning. Personer med KOL har ofta en nedsatt fysisk funktionsnivå, som inte behöver vara kopplad till sjukdomens svårighetsgrad. De viktigaste fysioterapeutiska interventionerna för KOL är mätning av fysisk kapacitet, aerob- och muskelstärkande träning, tekniker för sekretmobilisering via motståndsandning samt undervisning i energibesparande arbetssätt. Interventionerna leder till förbättrad funktionsnivå, bromsar upp sjukdomen, minskar risken för samsjuklighet med andra icke smittsamma sjukdomar (NCD), minskar risken för execerbationer, förbättrad livskvalitet, samt minskar risken att dö för tidigt (6MWT >350 m). God bålkontroll är central för en effektiv biomekanisk funktion i syfte att maximera kraft och minimera skaderisker. En bra bålkontroll har hos friska personer visats ha en positiv effekt på diafragmas funktion, samt att bålkontrollen påverkas av andningen vilket blir extra tydligt vid fysiskt ansträngande arbete. Sambandet mellan bålkontroll, syrgasmättnad, fysisk funktion och självskattade symtom hos personer med KOL har enligt författarens kännedom inte studerats tidigare. Syfte: Studien syftar till att undersöka om fysisk aktivitet, med fokus på förbättrad bålstabilitet och sluten läppandning, kan förbättra syrgasmättnad, fysisk kapacitet, benmuskelstyrka, balans och självskattade symtom hos personer med KOL, stadium 2. Metod: Single subject experimental design (SSED) med AB design (baslinje undersökning – intervention) användes. Primärt utfallsmått var saturation och gångsträcka mätt med 6MWT. Sekundära utfallsmått var enbensstående balans, CS-30 samt CAT. Data på kvotskalenivå analyserades visuellt med stöd av 2-SD-bands analys och celerationslinje analys. Förändringar i CAT före och efter interventionen redovisas i procent. Resultat: Fyra personer inkluderades i studien. Resultatet visar en möjlig interventionseffekt avseende gångsträcka vid 6MWT och enbensstående balans för två av deltagarna, som vid studiestart låg under eller tangerade förväntade normalvärden i samtliga parametrar. En av dessa stabiliserades avseende lägsta värde på saturation vid 6MWT. Det fanns en effekt/möjlig effekt på förbättrad benstyrka (CS-30) för de deltagare som vid studiestart låg över förväntade normalvärden i samtliga parametrar. Självskattade lungsymtom (CAT) förbättrades hos tre av deltagarna (31–55 procent) och försämrades hon en av deltagarna (-17 procent). Konklusion: Studien visar en möjlig positiv effekt av bålstabiliserande träning på gångsträcka (6MWT), enbensstående balans, antalet uppresningar vid CS-30 samt självupplevda lungsymptom (CAT) för personer med KOL, stadium 2. Fler studier behövs för att stärka validiteten av dessa fynd. Abstract Background: COPD is an obstructive pulmonary disease with air flow constraints due to chronic bronchitis and emphysema. The pathophysiological mechanisms are a progressive inflammatory process that affects the entire body. The main treatment strategies are smoking cessation, pharmacological treatment and physical exercise. People with COPD often have a reduced physical function level, which not need to be linked to the severity of the disease. The most important physiotherapeutic interventions for COPD are measurement of physical capacity, aerobic and muscle strength training, techniques for mobilization of sputum through resistance breathing techniques and teaching in energy-saving work methods. The interventions lead to improved functional levels, slow down the disease, reduce the risk of comorbidity with other non-communicable diseases (NCD), reduce the risk of exacerbation, improve quality of life, and reduce the risk to die prematurely (6MWT> 350m). A well-functioning core stability is considered central to an effective biomechanical function to maximize strength and minimize risks of injury and has been shown by healthy individuals to have a positive effect on diaphragm function. It has also been shown that the ability to core-control is affected by deep breathing and especially during hard physical work. A correlation between oxygen saturation, physical function, self-estimated symptoms and core stability in people with COPD, has to the knowledge of the author not been studied earlier. Aim: The aim of the study was to investigate whether there are a correlation exercise together with improved core stability and pursed lip breathing, can improve oxygen saturation, physical capacity, leg muscle strength, balance and self-estimated symptoms in people with COPD in stage 2.Methodology: A single subject experimental design (SSED) with AB design (baseline survey - intervention) was used. As primary outcome saturation and walking distance measured at 6MWT were used. Secondary outcomes were CS-30, single balance and CAT. Data at nominal level were analyzed by using Two Standard Deviation Band Analysis and Celeration Line Analysis, Changes in CAT, pre- and post-intervention, was analyzed by percentage. Result: Four participants were included in the study. The result indicates a possible intervention effect regarding walking distance at 6MWT and single leg balance for two of the participants, who at study start were below or dropped below expected normal values in all parameters. One of these participants was stabilized for the lowest value of saturation at 6MWT. There was an effect/possible effect in the CS-30 for participants who at study start exceeded expected normal values in all parameters. Self-estimated symptoms (CAT) were improved in three participants (31–55 percent) and got worse in one participant (17 percent).Conclusion: The study indicates that core stability training focusing on improved motor control for stabilizing core muscles may have a positive effect on walking distance (6MWD) single leg balance, number of up rises in CS-30 and self-estimated lungsymptoms for people with COPD, stage 2. More studies are needed to validate these preliminary findings.