Search

This study explores the discursive constructions of a right-wing populist politician, especially examining the discursive constructions of immigrants. The study focuses on Sverigedemokraterna, examining the party leader Jimmie Åkesson, during a speech in Almedalsveckan 2022. Åkessons discursive constructions are examined, targeting the construction of The Other. The discursive constructions are discovered with the critical discourse methodology Discourse Historical Approach (DHA), utilizing the analytical tools; lexical choices, overlexicalisation, lexical absence, nomination, predication, and selected argumentative strategies. The retrieved information is subsequently analyzed with the theoretical framework, consisting of right-wing populistic ideology, right-wing populistic discourse, the exclusion of right-wing populistic discourse, and othering. The methodology and theoretical framework aims to establish tendencies in the discursive constructions of the immigrant, as The Other. The outcome reveals that Åkesson actively constructs The Other with negative attributes, which eventually results in further stereotypization of the immigrant. The argumentative strategies legitimizes the constant othering, and the discursive strategies constructs the immigrant as an enemy, for the entirety of Sweden. The rhetorical skillfulness of Åkesson hides the applied racist discourses, resulting in general difficulty discovering the othering., Följande studie ämnar belysa hur en framgångsrik högerpopulistisk aktör konstruerar invandrare. Studien undersöker specifikt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons diskursiva konstruktioner av Den Andre i sommartalet under Almedalsveckan 2022. Det empiriska materialet analyseras med kritisk diskursanalys, specifikt det historiska angreppssättet Discourse Historical Approach (DHA), och tillämpar analytiska verktygen; lexikala ordval, överlexikalisering, lexikal avsaknad, nomination, prediktion, och utvalda argumentativa strategier. Därefter analyseras den upptäckta informationen med det teoretiska ramverket, bestående av högerpopulistisk ideologi, högerpopulistisk diskurs, exkludering i högerpopulistisk diskurs, och andrafiering. Metodologin och det teoretiska ramverket tillämpas i syfte att påträffa tendenser i Åkessons diskursiva konstruktioner av invandraren, som Den Andre. Studiens resultat avslöjar att Åkesson genomgående tillskriver Den Andre negativa attribut, vilket slutligen resulterar i vidare stereotypisering av invandraren. Åkessons tillämpade argumentativa strategier legitimerar andrafieringen, och tillämpade diskursiva strategier konstruerar invandraren likt Sveriges gemensamma fiende. Slutligen konstateras att Åkessons retoriska skicklighet döljer den rasistiska diskursen, vilket resulterar i att andrafieringen blir svårläst.

Populism har de senaste åren blivit ett ökande fenomen i västvärlden, där partier och politiska aktörer som benämns som populistiska vinner alltmer mark. Även årets riksdagsval i Sverige följde denna trend, där Sverigedemokraterna (ett parti som har beskrivits som populistiskt) blev det näst största partiet och samarbetsparti till den nya regeringen. Trots kommunikationens viktiga roll inom populism har denna aspekt av populism i det stora hela oftast blivit förbisedd inom forskningen. Det gäller också tidigare forskning om populism i Sverige, som oftast har fokuserat på populistiska aktörers innehåll och deras ideologiska positioner. Tidigare forskning om populism i Sverige har också oftast fokuserat på partiet Sverigedemokraterna och inte studerat andra partiers användning av populism. Mot bakgrund av denna lucka i forskningen samt Sverigedemokraternas framgångar och konventionella partiers beslut att samarbeta med partiet, har denna studie valt att undersöka om och i sådana fall hur tre svenska politiska aktörer (Ulf Kristersson, Magdalena Andersson, Jimmie Åkesson) använder sig av populism i sin politiska kommunikation. Syftet har varit att undersöka hur populism som politisk kommunikation används och tar sig uttryck. Konkret har uppsatsen, genom en tematisk analys, analyserat de tre partiledarnas Almedalstal valåret 2022 och med hjälp av det teoretiska ramverket undersökt vilka populistiska element som kan urskiljas i talen och hur de används i den politiska kommunikationen. Studien identifierade att alla dessa tre politiska aktörer använde sig av populism för att mobilisera väljarstöd, men att de gjorde det med hjälp av populism på olika sätt, genom tre olika identifierade teman. Ulf Kristersson använde sig av det identifierade temat den rättfärdiga vinnaren genom att använda sig av populism för att framhålla sig själv och sin sida som den rättfärdiga och kompetenta vinnaren av valet. Jimmie Åkesson använde sig av populism i de identifierade temat landets rädd, In recent years, populism has become an increased phenomenon in the Western world, where parties and political actors that are called populist are increasingly gaining ground. This year's parliamentary elections in Sweden also followed this trend, where the Sweden Democrats (a party that has been described as populist) became the second largest party and a collaborating party to the new government. Despite the important role of communication in populism, this aspect of populism as a whole has often been overlooked in research. This applies to previous research on populism in Sweden, which usually focuses on the content of populist actors and their ideological positions. Previous research on populism in Sweden has also focused on the Sweden Democrats and not studied other parties' use of populism. Against this gap in the research and the Sweden Democrats successes and conventional parties' decisions to cooperate with the party, this study set out to analyze whether, and in such cases, how three Swedish political actors in the form of party leaders Magdalena Andersson, Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson used populism in their political communication. The aim has been to examine how populism as political communication is used and expressed. Concretely, the essay has, through a thematic analysis, analyzed the Almedal speeches of the three party leaders in the election year 2022 and, with the help of the theoretical framework, examined which populist elements can be distinguished in the speeches and how they are used in political communication. The study identified that all these three political actors used populism to mobilize voter support, but that they did so using populism in different ways, through three different identified themes. Ulf Kristersson used the identified theme of the righteous winner by using populism to promote himself and his side as the righteous and competent winner of the election. Jimmie Åkesson used populism in the identified theme of the cou

Debattinlägg med analys av Sverigedemokraternas almedtalstal 2019, populärvetenskap, debattinlägg

This paper deconstructs twelve contemporary political speeches from leaders of the Swedish parliament, using Julia Kristeva’s interpretation of the abject. Focusing mainly on Annie Lööf (C) and Jimmie Åkesson (SD), it examines speeches made at Almedalsveckan, spanning the years 2014–2019. In addition to these speakers, but to a lesser extent, it references Ebba Busch Thor (KD) and Jonas Sjöstedt (V) from the same time period and event. Rather than looking at these narratives from a rhetoric point-of-view, this paper analyses the reader’s/listener’s affective relationship to the text. Are the speakers attempting to arouse feelings of horror, disgust, repulsion, or anxiety in their audience with their choices of words and images? When, how… and why? To answer these questions some sociological and political theories are utilised alongside Kristeva’s, namely those of Randall Collins and Murray Edelman. In applying Collins explanation for how group solidarity is generated – by extension, how group identity is created – this paper suggests that abjection serves a vital role in these speeches as part of the political strategy to gain and maintain support. Through separation and exclusion, delineating what the speaker and their sympathisers are and are not, as well as designating enemies on whom they can project their fears and frustrations, the speaker effectively forges group cohesion. This process can provide members of said group (i.e. readers and listeners) with a release of tension, or feelings of reassurance or excitement. The result of these political narratives, whether intended or not, is an imagined, idealised Swedish subject, who affirms the “necessity” of the political leader that imagines them.

Politikerveckan i Almedalen har länge vart ett ämne i debatten om hur det svenska politiska klimatet har utvecklats. Under de senaste åren har Almedalen i medierna både hyllats som en unik demokratisk mötesplats och kritiserats för att vara ett elitistiskt ”jippo”. I takt med detta har ytterligare en politikervecka vuxit fram, Järvaveckan, med ledmotivet att minska avståndet mellan folk och folkvalda. Liksom i Almedalen, är ett av huvudmomenten på Järvaveckan partiledarnas tal som framförs en gång per kväll och samtliga svenska partiledare närvarar vid evenemanget. I denna uppsats jämförs de två politikerveckorna genom att undersöka vilka partiledarna riktar sig till i sina tal i Almedalen och på Järvaveckan. Analysen utgår från Blacks teori om The Second Persona som konkretiserar en idé om att varje talare har en tilltänkt publik i åtanke när dennes tal ska framföras. I artikeln diskuterar Black vidare om att denna tilltänkta publik kan uppmärksammas genom att undersöka talarens argumentation och stilistiska uttryck. Med inspiration från Blacks syn på argumentation har denna undersökning byggt på en analys som sökt efter argumentative tokens utifrån användningen av allmänna och specifika topiker på samtliga tal av partiledarna både i Almedalen och på Järvaveckan. Av den topikanalys som förts har sedan generella tilltänkta publiker tagit form genom att applicera allmänna och specifika topiker på partiledarnas gemensamma och återkommande argumentationer. Dessa två tilltänkta publiker jämfördes sedan med varandra för att undersöka skillnaderna dem emellan. Resultaten av denna analys visar att partiledarna riktar sig till två olika tilltänkta publiker på de respektive veckorna, samt att dessa två tilltänkta publiker skiljer sig på vissa betydande sätt. Medan den tilltänkta publiken på Järvaveckan förmodas vara tämligen oinsatt i det svenska politiska klimatet och de olika partiernas ideologier, förväntas den tilltänkta publiken i Almedalen vara politiskt välmedvetna.

The purpose of this study is to examine the party leader of the Swedish democrats, Jimmie Åkesson. The aspects that we look into is if there are any rhetorical differences in his speeches at Almedalen the year of 2011 and 2018. Along with the rhetorical side the other aspect that will be examined is the differences in ideas and ideological roots that shines through at the two different speeches at Almedalen. In order to point out differences we used two different methods. The method used in the rhetorical spectrum is based on Bo Rhenbergs steps to analyse political speeches. For the part that focuses on what ideas that mediates and which types of ideological roots his speech derives to, we used Mats Lindbergs analysis to identify values and an own constructed model based on literature regarding ideologies for the ideological analysis. What we find in the rhetorical analysis is that Åkesson's rhetoric has changed marginally. It appears that he uses more of ethos' argumentation at the number 2018 than at 2011. Åkesson thus uses much of all the three rhetorical aspects. It also appears that the shift between the different styles Åkesson uses to convey the speech to the audience changes something between them both years. ​In the idea and ideological analysis, here too, the differences are relatively small. The actual differences in which values ​​the speech contains are few, but they exist. Differences are not based on the fact that the party or Jimmie Åkesson has changed values ​​and started to lean more to the right or to the left, instead the differences lie on which topics are in focus.

Denna forskning är en systematiserande, mest lika design och idécentrala undersökning, som siktarpå att studera hur multikulturalismen representeras inom Jimmie Åkesson diskurs över tid. Analysen görs på fyra av Åkessons almedalenstal 2011, 2016, 2017 och 2018 av anledningen att ett allmänval ska finnas mellan vissa av valda tal. Den grundläggande teorin som undersökningen utgår ifrån är multikulturalism samt postkolonialism och symbolisk rasism. Syftet med forskningen är att genom en kvalitativ textanalys av valda tal, lifta fram idéstrukturen i hur Åkesson presenterar multikulturalismen till sina åhörare, för att besvara frågeställningen kommer forskningen attavkoda för läsaren innehållet som bedöms har postkolonial och symbolisk rasistisk latent budskap.Materialet som används under forskningen är officiella manus för Åkesson almedalenstal från fyra olika år. Slutsatsen som forskningen har uppnått är att, i respektive Åkessons tal finns stark koppling mellan hur Åkesson ser på multikulturalismen, och mönster som förknippas med postkolonialism och symbolisk rasism., G betyg

Politikerveckorna i Almedalen har kommit att bli, näst efter valrörelserna, Sveriges största politiska begivenhet. Det är ingen annan återkommande aktivitet som kan konkurrera i, antalet deltagare, antalet genomförda aktiviteter eller medieuppmärksamhet. Evenemanget har växt högst påtagligt de senaste 15 åren och ökningen är ett resultat av att nya grupper har sökt sig till arrangemanget däribland företag, intresseorganisationer och medier. 2017 arrangerades nästan var fjärde programpunkt (24 %) av ett företag. Intresseorganisationer arrangerade 20 % och mediaorganisationer stod som arrangör för motsvarande 14 % av programpunkterna (Region Gotland, 2018). Offentliga organisationer i allmänhet och nationella förvaltningsmyndigheter i synnerhet är en fjärde grupp som står för många av arrangemangen. En medverkan som har debatterats, kritiserats och försvarats i olika sammanhang. Vi har inte för avsikt att ge oss in i den debatten med det här kapitlet. Vad vi snarare intresserar oss för är framväxten av myndigheters medverkan och om det går att se några mönster i vilka myndigheter som är på plats och på vilket sätt de medverkar. För att kunna svara på dessa frågor har vi gått igenom det officiella Almedalsprogrammen för fyra år 2005, 2011, 2016 och 2017 och noterat vilka myndigheter som medverkat och på vilket sätt de medverkat (se metodbilaga för en detaljerad beskrivning av vårt material och vårt tillvägagångssätt). Med resultaten från denna kartläggning som utgångspunkt och med stöd från tidigare forskning om dels Almedalen, dels myndigheters verksamheter och kommunikationsaktiviteter har vi också som ambition att erbjuda en reflektion kring vilka motiv och skäl som kan anses vara rimliga att peka på om vi vill förstå och förklara varför myndigheter är på plats i Almedalen.

Svenska myndigheter ägnar en hel del tid och resurser åt att planera och genomföra kommunikationsaktiviteter. I vissa fall är det en del av uppdraget, i andra fall är det något som myndigheten själv prioriterar. I samband med politikerveckan i Almedalen aktualiseras många av dessa frågor och tidigare studier pekar på att Almedalen kan förståtts som en arena för demokratiska samtal men också som ett medialt skyltfönster och en arena för politisk positionering. Med detta som utgångspunkt är syftet med denna studie att studera myndigheters medverkan i Almedalen för att skapa en bättre förståelse för kommunikationsarbetets förutsättningar. Vi ställer tre frågor: 1) i vilken utsträckning medverkar svenska nationella förvaltningsmyndigheter under Almedalsveckan; 2) hur har myndigheters medverkan förändrats över tid, och; 3) hur kan vi förstå att myndigheter väljer att medverka och vilka överväganden gör de när de väljer sina sätt att medverka på? Undersökningen fokuserar på de nationella förvaltningsmyndigheterna och omfattar en analys av det officiella almedalsprogrammet från 2005, 2011, 2016 och 2017, intervjuer med representanter från 29 myndigheter som medverkade i Almedalen 2016 och fyra som inte medverkade, 28 inspelade seminarier som arrangerades av myndigheter under Almedalsveckan 2016 samt en observation vid ett frukostmöte arrangerat av en konsultbyrå som säljer tjänster i samband med Almedalsveckan. Analysen visar att myndigheters närvaro har ökat betydligt. Mellan 2005 och 2017 ökade andelen från 7% till 63% av alla existerande myndigheter. På samma sätt ökade antalet programpunkter med myndigheter som medverkande från 50 st. 2005 till 1138 st. 2017. Under intervjuerna är det många myndigheter som motiverar sin medverkan med att det ligger i uppdraget och att det skapar möjligheter till kunskapsförmedling och möjligheter att knyta viktiga kontakter. Samtidigt är det tydligt att Almedalen betraktas som något nödvän, Ledningsformer och myndigheters medialisering. Översättningar och konsekvenser

Politikerveckan i Almedalen brukar ses som den viktigaste tiden i svensk politik varje år. Den här uppsatsens syfte är att ta reda på hur riksdagspartiernas tal har förändrats mellan två strategiskt valda nedslagsperioder – år 2013 och år 2017. Dessa år valdes eftersom de är åren innan de två senaste valen. Undersökningen begagnade sig av en tematisk textanalys och utgick ifrån Anthony Downs aktörsorienterade modell och Gunnar Sjöbloms teori om hur partier agerar i ett flerpartisystem. De viktigaste fynden i uppsatsen är att stöd hittades för att partierna i stor utsträckning pratar om snarlika frågor; att mindre partier är mer benägna att profilera sig; och att partierna trots att man försöker locka rörliga mittenväljare ändå i hög grad håller fast vid teman som kan kopplas till partiets ideologiska grund. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sticker emellertid ut i sammanhanget då dessa två partier, trots att de inte ingår i någon officiell allians med andra partier, ändå valde att profilera sig särskilt mycket i vissa ämnen trots att det teoretiska ramverket förskriver att sådana partier bör fokusera på att locka en bred väljargrupp – inte smala sådana. Ansvar var det tema som tillskrevs störst betydelse överlag båda åren. Invandring och främlingsfientlighet var de teman som sett tillalla partier ökade mest i betydelse 2017 jämfört med 2013. Kristdemokraterna var det parti som allra tydligt gjorde en omsvängning mellan åren gällande hur man vinkade temainvandring och främlingsfientlighet., 2018-06-07.

The aim of this paper is to analyze and compare Twitter feeds of the eight political parties in the Swedish parliament, together with their party leaders, during the political summit Almedalen week 2017. The communication theories gatekeeping and agenda setting are applied to the first two research questions: How do official Twitter accounts of political parties differ from party-leader accounts when it comes to (1a) frequency and dispersion of tweets, (1b) agenda setting? How does different parties’ communication diverge regarding (2a) frequency and dispersion, (2b) agenda setting? Finally, Political personalization theory is applied to the third research question: (3) To what extent are party leaders utilized in party communication on Twitter? There are 655 identified tweets during Almedalen 2017. These make up the empirical material of a content analysis following a coding scheme, attached in appendix 1. Interesting findings include: official party accounts use strategic dispersion methods such as established hashtags, party leaders do not. Party accounts have a stronger agenda-setting role, while party leaders tend to forward media content. Opposition parties are more active on Twitter than governing parties. Female opposition leaders are the only party leaders tweeting laid-back photos of themselves in their professional capacity.

The main purpose of this thesis is to examine how Swedish party leaders from the three biggest parties talk about the collective identities “women” and “immigrants” in their 2016 speeches from “Almedalsveckan”, the main political event in Sweden. By relating and contrasting these two groupings towards each other, I will also scrutinise whether an exclusion of “immigrant women” takes place. My analysis will be based on the discourse theory of Ernesto Laclau and Chantal Mouffe and on postcolonial feminism, mainly the work of Chandra Talpade Mohanty and bell hooks. After analysing the speeches, it becomes clear to see that the way the party leaders talk about these two collective identities are rather oversimplified and adverse. Despite deriving from different parties and different ideologies, the party leaders share a somewhat similar way of talking about both “women” and “migrants” even though there are some major differences as well. It becomes evident that “migrant women” are the more or less stuck between the two collective identities “women” and “immigrants”, exclusion does take place.

Populist parties in Europe are and have been emerging in the last decade in a fast pace. The populist rethoric is becoming more and more common. In Sweden this is also the case, as the populist party Sverigedemokraterna quickly has become the third largest party in the country. The party-leader, Jimmie Åkesson, is a good rethorician. Åkesson and his party has been a hot-topic in media and society for several years. In this research-essay the rethorics of the party, Sverigedemokraterna, is examined using the rethorical model of ethos, pathos and logos. This is meant to continue the previous research about populist rethorics. The rethorical components, ethos, pathos and logos are interpreted with the help of populist theory. The analysis is done by examining speeches of the party-leader, Åkesson. The results of the investigation showed that the populist party, Sverigedemokraterna, uses mainly pathos induced rethorics, meaning he mainly tries to evoke emotions from the audience to try to persuade them about his political message.

This study analyses the populist radical right discourse of the Sweden Democrats (Sverigedemokraterna, SD), examining how Jimmie Åkesson, the SD chairperson, conceptualized gendered social positions in the folkhem ([Swedish] people’s home) in his annual speeches in Almedalen, since the SD entered the Swedish Parliament in 2010 to date. Attention is being paid to whose voices are allowed to come forth and in which manner this is done, and to how inequalities intersecting gender and ethnicity are explained and reproduced, as means to normalize populist radical right discourse in Sweden. Theoretically, the study rests on the conceptualization of the populist radical right as a thin-centred ideology, which is contingently adapted to national politics, to which it ads “intersectionality from above” as a specific analytical perspective. The discourse-historical approach (DHA) provides the methodological tools for the analysis and facilitates its contextual positioning. The article contributes analytically to the field, shedding light on how, in the context of populist radical right discourse, welfare chauvinist appeals are employed formally to acknowledge the importance of gender equality in Sweden, and are used as a device to contour two antithetic entities: the supposedly gender-equal Swedish ethnic majority as the opposite of the allegedly deeply patriarchal migrant Other. The article also contributes empirically to the study of the populist radical right in Sweden. It provides a more nuanced picture of the party’s ideological transformations in what is envisaged to be their ideological normalization—from fringe nationalism (antidemocratic national socialism) and outright racism to welfare chauvinism and cultural racism (Islamophobic exclusionary nationalism) in conservative clothing., SCOPUS: ar.j, info:eu-repo/semantics/published

I föreliggande uppsats genomförs en pentadanalys, i syftet att studera dels på vilket sätt – om alls – det manifesteras en främlingsfientlighet hos Sverigedemokraterna, dels vilka motiv och vilken världsbild partiets ordförande, Jimmie Åkesson, blottlägger. Den retoriska artefakten utgörs av det anförande Åkesson höll i Almedalen 2014. Studiens resultat visar att Åkessons terminologiska ramar framhäver huvudsakligen en materialistisk världsbild, men i talets avslutande del framhävs en mysticistisk. Vidare visar resultatet att Kenneth Burkes dramatiska tankar om strävan efter perfektion, människans naturtillstånd, negationen och hierarkin samt skulden som motivationell mekanism är alla fundamentala i förklarandet av hur partiets främlingsfientlighet manifesteras.

The purpose is to present an analytical framework for examining cross-professional communication on Twitter from a power perspective. The idea is to facilitate the generation of knowledge about hybridized, cross-professional relations in the networked society and its consequences for democracy. For example, is it mainly a good or bad thing that politicians, PR practitioners and journalists interact openly on Twitter in front of their “audiences” (i.e. followers)? In this context, Twitter should be viewed both as a public sphere and community, which require two different ways of analyzing power and relations of power: • public sphere: the mutual exchange of ideas and/or ongoing debates about common concerns in society between politicians, PR practitioners and journalists, who, due to their different professional fields, remain a certain distance. Here, power relations should be studied in terms of their attempts to influence each other’s’ separate value-systems in wanted directions. • community: the establishment of social grouping and elite networking. Here, power involves the potential “joint language” among politicians, PR practitioners and journalists and what dominates the meaning-making, i.e. how certain terminologies, codes and ideas become preferred meaning while others become marginalized, as well as the potential exclusion of non-elite users from conversations. In the paper, various examples of cross-communication among Swedish politicians, journalists and PR practitioners will be presented and analyzed. The proposed analytical framework will be interpreted in relation to the Almedalen’s political week in Sweden, an annual summer event on the island of Gotland, which very much represents the offline version of the politics-PR-journalism interplay on Twitter., The Journalism-Politics-PR Interplay on Twitter: Hybridized, Cross-Professional Relations on the Web

I dag -kolumn i Hufvudstadsbladet 8.7.2014

In this chapter we address how mediatization is involved in the way market actors such as business organizations, industry associations and PR-consultants enact politics. To illustrate and understand how different forms of mediatization come to expression in this process we use observational and interview data from Almedalen – Sweden’s major political event. The chapter presents and discusses two main findings. First, we suggest that the observed market actors deal with the political sphere on the basis of different conceptualizations and understandings of the media/mediatization. Whether some of these actors have incorporated media values and practices relatively unreflectively (high level of institutionalization), others provide evidence of being highly intentional in the way they use the media and the different journalistic tools and practices (high level of strategic use). To illustrate, what characterize actors who belong to the first group is e.g., that they want to get media attention because everybody else seems strive for it (cf. Boorstin, 1961; Falkheimer, 2004; Zoch & Molleda, 2006). Those who belong to the second group have a more independent relation to the media (Pallas & Fredriksson in 2013). The media activities of these actors are more to be understood as a form of institutional work (Lawrence et al. 2009). That is to say, as these actors have a more profound and instrumental knowledge and understanding of media logic and the principles of newsworthiness (Hernes, 1978; Hjarvard, 2008), they use these skills not only to pursue or influence specific political issues. They also use their media activities to alter the institutional properties of the very context in which politics is conducted. Secondly, we identify three distinctive driving forces behind the media activities of the market actors vis-à-vis the political sector: visibility, connectivity and performativity. Concerning visibility, some actors wants to reach publics outside of Alme