Search

The report is a synthesis of seven projects within the research effort Ecological compensation (2018–2021). The synthesis includes the following themes; ethical arguments, statutory and voluntary compensation, models for calculating environmental damage and compensation effects and evaluation of compensation measures.According to the researchers, ecological compensation could be developed into a better policy instrument, but this requires greater clarity in the legislation and national guidelines for, among other things, calculation models and follow-up. The voluntary compensation has the opportunity to develop but requires extended guidance. In order for municipalities to be able to work more effectively with compensation as a tool, the compensation work needs to be done more strategically and coordinated with other parts of the municipal physical planning.Calculation models that include socioeconomic, social and ecological perspectives should be further developed. These should also consider legal aspects.The researchers suggest that documentation of completed compensation projects be made available in a database so that evaluative analyzes become possible.The project has been financed with funds from the Environmental Protection Agency's environmental research grants, which finance research to support the knowledge needs of the Environmental Protection Agency and the Swedish Maritime and Water Authority.

Lunds kommuns klimatpolitiska råd (Rådet) bildades hösten 2018 med uppdrag att utvärdera hur Lunds kommuns samlade politik är förenlig med de klimatmål som antagits av kommunfullmäktige. Rådet, som består av forskare från Lunds universitet (LU) och SLU Alnarp, har sammantaget en bred tvär- och mångvetenskaplig kompetens och en gedigen erfarenhet av samverkan med olika samhällsaktörer.Samarbetet mellan Lunds kommun och akademin har sedan länge stimulerat utvecklingen i Lund och utgör en viktig källa till nytänkande och problemlösning.Rådet uppskattar förtroendet att utvärdera kommunens klimatarbete men uttrycker samtidigt en ödmjukhet inför komplexiteten i detta arbete. Rådets ambition är att sträva efter att vara kritiskt granskande men också konstruktiv och lösningsorienterad för att kunna bidra till utvecklingen av det lokala klimatarbetet.Rådet presenterar årligen en rapport i vilken Lunds kommuns klimatarbete granskas. Detta är Rådets tredje rapport i vilken Rådet valt att fokusera på Lunds kommuns förslag till nya klimatmål i miljömålsprogrammet LundaEko. Denna granskningkompletteras med en uppföljning av de klimatmål som antagits i den tidigare versionen av LundaEko (LundaEko II 2014-2020) inom områdena Minstamöjliga klimatpåverkan och Klimatanpassning. Rådet har i sin granskning utgått från tillgängliga planer, dokument, redovisningar och data. Detta material har kompletterats med samtal med ansvariga tjänstepersoner. Under arbetets gång har Rådet även fört dialog med Ungdomspolitiken i Lund, som på egen hand granskat LundaEko ur ett ungdomsperspektiv.Under 2020 har mandatet för några rådsledamöter löpt ut – Lena Hiselius (LU), Anna Peterson (SLU Alnarp), Markku Rummukainen (LU) och Catharina Sternudd (LU) – och de har avtackats för sina insatser under de inledande två åren. Samtidigt har nya ledamöter tillkommit – Cecilia Akselsson (LU), Susanne Arvidsson (LU), Anders Larsson (SLU Alnarp) och Lars J Nilsson (LU) – som tillsammans med övriga ledamöter har deltagit i den granskning som presenteras i denna rapport.

Lunds kommuns klimatpolitiska råd bildades hösten 2018 med uppdrag att utvärdera hur Lunds kommuns samlade politik är förenlig med de klimatmål somantagits av kommunfullmäktige. Rådet, som består av forskare från Lunds universitet (LU) och SLU Alnarp, har sammantaget en bred tvär- och mångvetenskaplig kompetens och en gedigen erfarenhet av samverkan med samhället. Samarbetet mellan Lunds kommun och akademin har sedan längestimulerat utvecklingen i Lund och utgör en viktig källa till nytänkande och problemlösning.Rådet uppskattar förtroendet att utvärdera kommunens klimatarbete, men uttrycker samtidigt en ödmjukhet inför komplexiteten i detta arbete. Rådets ambition är att sträva efter att vara kritiskt granskande, men också konstruktivt och lösningsorienterat för att kunna bidra till utvecklingen av det lokala klimatarbetet.Lunds kommuns klimatpolitiska råd presenterar årligen en rapport i vilken Rådet granskar Lunds kommuns samlade klimatpolitik. Detta är Rådets andra rapport och granskningen utgår ifrån de mål som antagits i LundaEko II under rubrikerna Minsta möjliga klimatpåverkan och Klimatanpassning. I rapporten utvärderar Rådet i vilken utsträckning kommunens arbete är tillräckligt för att nå etappmålen för 2020. Rådet identifierar även utmaningar och rekommendationer för arbetet med att nå de övergripande målen för 2030 och 2050. I årets rapport har Rådet valt att även mer ingående rikta fokus på transportsektorns klimatpåverkan.Rådet har i sin granskning utgått från tillgängliga planer, dokument, redovisningar och data. Detta material har kompletterats med samtal och intervjuer med ansvariga tjänstemän samt möten med andra intressenter, såsom Ungdomspolitiken och Klimatalliansen i Lund.

Lunds kommuns klimatpolitiska råd bildades hösten 2018 med uppdrag attutvärdera hur Lunds kommuns samlade politik är förenlig med de klimatmålsom antagits av kommunfullmäktige. Rådet som är det första lokala klimatpolitiska rådet i Sverige är en unik satsning för främjandet av ett aktivt och framåtsyftande lokalt klimatarbete.Sveriges kommuner har en viktig roll att fylla i klimatarbetet – för såväl minskad klimatpåverkan som anpassning till ett förändrat klimat. Lunds kommun har genom åren visat på handlingskraft inom miljö- och klimatområdet och har antagit ambitiösa klimatmål. I bildandet av ett klimatpolitiskt råd befäster kommunen sin ambition om att bedriva ett kunskapsbaserat klimatarbete. Kommunens vision ”Lund skapar framtiden – med kunskap, innovation och öppenhet” inspirerar även till handling och engagemang i det lokala klimatarbetet. Samarbetet mellan Lunds kommun och akademin har sedan länge stimulerat utvecklingen i Lund och utgör en viktig källa till nytänkande och problemlösning. Rådet ser fram emot uppgiften att utvärdera kommunens klimatarbete men uttrycker samtidigt en ödmjukhet inför komplexiteten i detta arbete. Rådets ambition är att bidra konstruktivt och lösningsorienterat till utvecklingen av det lokala klimatarbetet.Lunds kommuns klimatpolitiska råd kommer årligen att presentera en rapport i vilken rådet granskar Lunds kommuns samlade klimatpolitik. Detta är rådets första rapport och granskningen utgår från de mål som presenteras i LundaEko II under rubrikerna ”Minsta möjliga klimatpåverkan” och ”Klimatanpassning”. I rapporten utvärderar rådet i vilken utsträckning kommunens arbete är tillräckligt för att nå etappmålen för 2020 samt identifierar utmaningar och rekommendationer för arbetet med att nå de övergripande målen för 2030 och 2050. Rådet påbörjade sitt uppdrag först hösten 2018 och har behövt ägna tid åt att lära känna kommunens lokala klimatarbete. Granskningen i rådets första rapport är därför av övergripande karaktär.Ett framgångsrikt klimatarbete förutsätter en bred kunskapsbas. Lunds kommuns klimatpolitiska råd består av forskare med bred tvär- och mångvetenskaplig kompetens från Lunds universitet (LU) och SLU Alnarp. Ett lyckat klimatarbete kräver även ett bredare engagemang, vilket rådet avser bidra till genom god kommunikation och inkluderande dialog.

Executive Summary Introduction Following alarming reports from the IPCC, climate change has engaged policymakers world-wide to chart policies at different administrative levels to mitigate increasing greenhouse gas emissions. The construction sector causes a substantial part of all greenhouse gas emissions, primarily carbon dioxide. Traditionally in this sector, the focus of carbon reduction measures has been on improving the energy efficiency of buildings. Further, various sustainability assessment schemes (BREEAM, LEED, Green Star, etc.) have been developed to assess sustainability performance. More recently, awareness has increased of the considerable greenhouse gas emissions arising from the manufacturing of construction materials and components, and also from construction processes and transport. Consequently, the infrastructure construction sector is now considered as a major source of greenhouse gases. In the UK, The Infrastructure Carbon Review has estimated that the construction, maintenance and operations of infrastructure assets account for 16% of the nation’s total carbon dioxide emissions. It is widely acknowledged that these emissions need to be significantly reduced if the international and national reduction targets are to be met. About the project This research project has investigated the institutional and organisational contexts, policies, procurement requirements and implementation strategies used to drive greenhouse gas reduction in large infrastructure projects in five countries world-wide: Australia, The Netherlands, Sweden, the UK and the US (see below for an overview of case study projects). The study is based on interviews with key partners on the client side and in the supply chain of each project. To provide a contextual understanding of the strategies used in these projects, we further include descriptions of the policy background that underlies current strategies and ambitions. Thus, the project traces the pathway from political and organisational goals to actual realisation in projects. Overview of case studies in the Impres project Country Impres case studies Australia Sydney Metro Northwest Newcastle Light Rail The Netherlands Motorway A6 Almere Sweden Results from the Swedish Transport Administration research project Control Station 2018 - an evaluation of carbon procurement requirements in Swedish infrastructure projects. UK High Speed 2 Anglian Water (Grafham WTW Resilience and Dalton Piercy WTW) USA California High-Speed Rail SFO AirTrain Extension The title of this research project is Implementation of procurement requirements for sustainable collaboration in infrastructure projects, also referred to as Impres. The project is a collaboration between the engineering consultancy firm WSP, the KTH Royal Institute of Technology in Stockholm, Lund University and the construction company Skanska. The project is co-financed by Construction Climate Challenge (CCC), a sustainability research fund and network initiated by Volvo Construction Equipment, and the Swedish Research Council Formas. The latter funding comes through a grant for the Strong Research Environment ProcSIBE, Procurement for Sustainable Innovation in the Built Environment[1]. We expect that results from this research project will be useful for decision-makers on the client side that are in charge of developing policies, procurement strategies and procurement requirements to reduce carbon emissions in the construction sector. Further, client and contractor project managers, environmental specialists and procurement staff responsible for implementing policies will be interested in experiences gained in similar initiatives in other countries. In parallel with this report, scientific articles are being developed by the authors to analyse and discuss the results described in this report more thoroughly in relation to other studies and to theory. Conclusions In all countries studied, there is an ongoing process to develop and implement policies for carbon reduction in infrastructure projects, with raised ambitions over time. In some cases, the development has initially been driven by a few dedicated individuals, but today there are frameworks and executive mandates in place that would make it hard to avoid carbon reduction commitments. National and regional reduction policies were found to be important in encouraging clients to develop ambitious carbon requirements that can contribute to setting new industry standards. Carbon reduction measures such as optimisation of constructions, minimised transport, reuse of excavated material and cement clinker replacement are applied in the studied cases. However, most of these measures are also cost efficient and would – or should – have been undertaken in a normal design and construction optimisation process. The positive side of this is that considerable carbon reductions may be achieved within existing budgets, and in most cases will even reduce cost, and that an increased focus on carbon may contribute to finding more such options. However, it also raises the question of what constitutes a relevant reference case, or baseline. Further, to meet the target levels of the Paris agreement, costly measures will also be needed, and this research identified only a few examples of such policies being implemented. Goals for carbon reduction are still new to many in the sector, and both clients and industry partners need time to adjust and develop new competencies. In countries with a longer history of carbon management, procurement strategies and requirements have advanced through continuous interaction between clients and industry actors over longer periods of time. Clients are wary of introducing requirements that may limit competition, and requirements to comply with rating schemes or to supply EPDs have been introduced successively to match the development of industry capacity. Award (MEAT) criteria related to carbon are used, but more often to increase awareness of carbon reduction rather than as a substantive basis for selection. Front-runner contractors and material suppliers were found to play important roles in reducing obstacles to innovation-oriented procurement. Moreover, the development of procurement requirements has been aligned with information and training initiatives, tool kits and guidelines to support low-carbon design and the calculation of emissions. In general, client environmental specialists have taken an active part in supporting the implementation of requirements in supply chains. Procurement requirements are considered important in driving carbon reductions in all countries, but the preferred style of these requirements vary. This diversity was partly related to general carbon management maturity and partly to general contracting practice and policy culture in the country or region. All countries used some form of contract-level reduction requirements, in most cases set in relation to a carbon emissions baseline. Overall, reduction requirements are perceived to encourage innovation, but our results show that such requirements were often more complex than foreseen and associated with administrative costs. First, to produce change and avoid speculation it is important to set requirements and incentives at the right level, which requires awareness on the client side of both the supplier’s competence and of the opportunities for carbon reduction in the specific project. Also, sharp requirements call for equally sharp and transparent performance evaluation. Moreover, much time was spent on calculation and re-calculation of baselines which could detract from measures for actual reduction of carbon emissions. In effect, time constraints in the projects limited the opportunities to involve subcontractors and material suppliers, which meant that all possible reductions were not realised. We conclude that expectations for substantial and innovative carbon reductions through functional reduction requirements may be too high. To influence sub-contractors and suppliers directly, several clients use specific requirements. Collaborative contracting models are a flexible option to encourage innovation and integrate knowledge of different participants. Many interviewees state the importance of breaking silo-thinking and integrating the supply chain in order to reach greater carbon reductions. Also, long-term alliances allow for continuous learning and more transformational innovation, including incentivising contractors to find ways of fulfilling client goals while building less. However, it should be emphasised that strong client leadership and commitment are essential both to legitimise collaborative contracting models and to achieve more fundamental behavioural change within collaborative projects and alliance schemes. Clients in mega-projects perceive an obligation to conform to national policy goals and may also have ambitions to be industry-level change agents. Since such projects have vast budgets, last for long periods of time and engage highly competent firms and individuals, they are often expected to show high performance in the area of innovation. However, mega-projects have many goals to fulfil, are technically and organisationally complex and associated with high risks. Therefore, time and willingness to develop new ways of working or implement new technology may be lacking. Further, even large projects may not be long enough to encompass processes to develop, test and approve new solutions. Thus, to support more efficient innovation processes in the industry, a long-term system perspective is needed. Interviewees suggested using smaller pilot projects for quicker testing of new materials, tools and technologies and, once proven, use procurement requirements in large projects to implement these more widely in the market. Overall, the study shows that the applicability of procurement requirements for carbon reduction is dependent on how well these requirements are aligned with culture, policies and capabilities in the local context. Inspiration may be sought from cutting-edge examples in other countries and regions, but practices may seldom be directly transferred. Also, it is clear that awareness, competence and capacity on the buyer (client) side is a key success factor. Such client capabilities involve constructive collaboration between procurement functions, environmental specialists and project managers. Further, policy makers need to acknowledge that measures to reduce carbon must align with existing procurement and innovation systems. To reach higher levels of ambition for carbon reduction, such institutional structures may also need to be changed. Recommendations Based on the findings, our recommendations to the target group of policy-makers and clients are: Policy level – national, regional and organisational · Set high-level goals and policies for carbon reduction in order to sanction ambitious initiatives that contribute to setting new industry standards. · To reduce barriers for innovation-oriented procurement requirements, engage industry associations and encourage initiatives by supply-side front-runners. · When developing organisational policies and strategies, address not only ambitions but also what roles the client and other parties should have in implementation. Project level policies and procurement requirements · When defining requirements, consider implementation costs for setting and following up requirements. In particular, be careful that focus stays on carbon mitigation measures and that calculation of baselines does not impact negatively on carbon management. Assess and mitigate behavioural risks associated with incentives. · Ensure that requirements will be effective in influencing all relevant decision-makers in the supply chain (designing engineers, constructors and material suppliers). This implies that time, competence and resources should be available at relevant points in time. · Apply a long-term learning perspective and acknowledge that different combinations of award and selection criteria, reduction requirements, specific requirements and rating schemes may be preferable over time.· Align requirements and activities with general contracting models and encourage models that enable integration of knowledge and carbon management in the supply chain. Innovation and learning · Develop guidelines, tools and training programs to help build industry capabilities. · Establish which organisations should drive development, for example commission, host and update guidelines, and provide training and support. · Communicate plans for raised ambitions well in advance, for example requirements to comply with established carbon management standards and rating schemes. · Orchestrate long-term innovation by combining small pilot projects to test new solutions with systematic implementation in larger projects to achieve wide market dissemination. · Establish transparent procedures for updating client standard specifications based on frontrunner initiatives, planned pilots and academic research. · Innovation should also address contracting and business models: develop institutional capabilities that enable and legitimise long-term, strategic collaborative alliances. [1]www.procsibe.se QC 20190614

Ekosystemtjänster kan bidra till att synliggöra värden i naturen som människor är beroende av för sin överlevnad och sin välfärd. Att utveckla markanvändning samt integrera värdet av ekosystemtjänster i lantbrukares produktionsbeslut är nödvändigt för att möta en ökad efterfrågan av jordbruksprodukter samtidigt som de svenska miljömålen ska uppnås. I projektet har verktyg utvecklats tillsammans med mottagare, vilket säkrar relevans och att värdet av ekosystemtjänster kan kommuniceras till rätt nivå för beslut; lokal, regional och nationell. Värderingsmodellerna (verktygen) har anpassats till lokal nivå (gård), regional nivå (Skåne) och nationell nivå (Sverige) för att kunna stödja beslut om skötsel av jordbruksmark från gård till myndighet för effektiv produktion av ekosystemtjänster. I rapporten undersöks hur värdet på ekosystemtjänster och naturkapital kan användas för att göra väl grundade beslut är viktigt för att bidra till bättre underlag för beslut om jordbrukspolicy. Studien visar på ett konkret sätt hur begreppet ekosystemtjänster kan komma till praktisk nytta. Den här rapporten är ett resultat från ett av sju projekt inom forskningssatsningen Värdet av ekosystemtjänster och har författats av forskare vid Lunds Universitet och SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Projektet finansierades av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.

I den här studien utvärderar vi konsekvenserna av så kallat gemensamt genomförande av ekologiska fokusarealer enlig artikel 46:5 och 46:6 i EU:s direktstödsförordning. Genom bredare analyser beaktar vi även andra former av samverkan och justerade skötselvillkor. Att främja sammanhängande områden med ekologiskt fokus är en del av EU:s satsning på grön infrastruktur. Sverige tillämpar inte gemensamt genomförande i dagsläget. Ekologisk-ekonomisk modellering, workshop med jordbrukare och intervjuer med tjänstemän ligger till grund för studiens resultat. Fokus i våra analyser är effekter på pollinering och biologisk skadedjursbekämpning, båda ekosystemtjänster till nytta för jordbruket. Jordbrukare positiva till samverkan, tjänstemän befarar högre kostnader Generellt är de medverkande jordbrukarna positiva till samverkan. Tydligare och mer konkret koppling mellan godkända fokusarealer, skötselvillkor och miljönytta behövs dock för att skapa acceptans hos jordbrukarna. Tjänstemän med erfarenhet av samverkan är generellt positiva, medan personer utan erfarenhet är mer tveksamma. På svenska myndigheter befaras ökade transaktionskostnader, trots att fungerande exempel på samverkan i Europa finns. Vi rekommenderar att inspiration och kunskap hämtas från dessa lyckade exempel. Små miljöeffekter med dagens fokusarealer Att med dagens regelverk införa gemensamt genomförande av ekologiska fokusarealer ger små miljöeffekter. Miljöeffekten förblir svag eftersom möjligheten att välja fokusarealer med låg miljöeffekt kvarstår, och eftersom generösa viktningsfaktorer minskar den faktiskt avsatta arealen av fokusarealer med högre miljönytta. Dessutom finns incitament att placera fokusarealerna på lågproduktiv mark, där behovet av fokusarealer som gynnar ekosystemtjänster är lägre. I dag godkänns också fokusarealer som ingår i det normala brukandet, vilket skapar dödvikt. Våra modeller visar att möjligheten till samverkan inte löser dessa problem. Bättre miljöeffekt med rätt fokusarealer och krav på kvalitet För att uppnå en bättre miljöeffekt behövs en utformning av reglerna som premierar de mest miljöeffektiva fokusarealerna. Först och främst bör menyn av fokusarealer innehålla miljöeffektiva åtgärder. Dessutom bör viktningssystemet omvärderas så att den mest effektiva fokusarealen används som referens. Slutligen bör placeringen av ekologiska fokusarealer göras i ett landskapsperspektiv för att säkerställa fokusarealernas bidrag till grön infrastruktur. På gårdsnivå bör fokusarealerna genom information och rådgivning styras till platser där potentialen för miljönytta är störst, exempelvis intill grödor som gynnas av pollinering och biologisk skadedjursbekämpning. Ett effektivt sätt att gynna just dessa ekosystemtjänster vore att begränsa menyn av valbara fokusarealer till träda och obrukade fältkanter och samtidigt ha krav på att så in blommande växter. In this study we evaluate the consequences of regional and collective implementation of ecological focus areas according to Articles 46:5 and 46:6 of the EU Direct Payments regulation. Through broader analyses, we also consider other forms of collaboration and additional management requirements. Promoting networks of areas with an ecological focus is part of the EU’s investment in green infrastructure. Sweden does not currently allow for any collaboration among farmers. The study results are based on ecological-economic modelling, a workshop with farmers and interviews with administrators. Our analyses focus on the effects on pollination and biological pest control, both of which are ecosystem services benefiting agriculture, and on transaction costs for farmers and administrators. Farmers are positive about collaboration, officials fear higher costs Generally, the participating farmers are positive about collaboration. However, clearer and more concrete links between approved focus areas, management requirements and environmental benefits are needed to create acceptance among farmers. Administrators with experience of collaborative systems are generally positive to collective implementation, while those without experience are hesitant. There is a fear of increased transaction costs among Swedish administrators, despite the fact that well-functioning examples of collaboration in Europe exist. We recommend seeking inspiration and knowledge from these successful examples. Small environmental effects from current focus areas The introduction of collective implementation of ecological focus areas with the current Swedish regulations would provide small environmental effects. The environmental effects remain weak because of the possibility of still being able to choose focus areas with weak environmental effects, and because generous weighting factors reduce the actual surface allocated to focus areas providing higher environmental benefits. In addition, there are incentives to place focus areas on low productive land, where the need for focus areas supporting ecosystem services is least. Further, focus areas that are part of normal cultivation are also approved today, creating deadweight. Our models show that the possibility of collaboration does not solve these problems. Better environmental effects with the right focus areas and quality requirements In order to achieve substantial environmental effects, it is necessary to design rules that favour the most environmentally effective focus areas. First and foremost, the focus area menu should contain environmentally effective measures. In addition, the weighting system should be re-evaluated so that the most effective focus area is used as a benchmark. Finally, the allocation of ecological focus areas should be done from a landscape perspective to ensure their contribution to green infrastructure. At the farm level, the choice and allocation of focus areas should be guided by information and advice about where the potential for environmental benefits is the greatest, for example near crops favoured by pollination and biological pest control. When aiming at benefiting these ecosystem services, an effective way would be to limit the menu of selectable focus areas to fallows and uncultivated field edges with a requirement to sow these with flowering plants.