Search

In his article Five ethnologies – the rise of Finnish ethnology from a Finland-Swedish point of view, prof. Nils Storå has characterised the development of Ethnology in Finnish and in Swedish not as dichotomised striving for two unique kinds of ethnology based only on two languages in Finland but as five paths that together make the history more diverse and sometimes overlapping, sometimes not. The article looks for the roots in different spheres: antiquarian interests, languages, regionalism, an interest in cultural history and in anthropology. Prof. Storå takes us up to the 1960s. The starting point is of course language based disciplines where the need for this emphasis was felt very strongly. In Finland almost 5.9% of the population has Swedish as their mother tongue; in the beginning of the 20th century the percentage was 12,9. A result of the fact that the Swedish speaking also under the Russian rule until the late 19th century held important civilian and political posts, was that Finland after the independence 1917 was declared a bilingual state (1919). This meant and means that the Swedish speaking have a strong guarantee when it comes to their linguistic rights. Also strong institutional support make a Swedish or bilingual life especially in the Swedish coastal regions and towns possible. My intention is to look to what has happened in ethnology since 1960 in this Swedish context and what actors where and are working and also in which scientific context one can look at the ethnology that is carried out at the Åbo Akademi University in Åbo (Turku), that is the Swedish university in Finland. But I will also consider the ethnological work at the Folk Culture Archives in Helsinki, since a similar documentation and research work has been made there. A third actor is the Scientific section of the Brage Society also situated in Helsinki.

Årets tema för Budkavlen är det forskningsmaterial etnologer och folklorister samlar in och bearbetar. Svenska litteratursällskapets traditionsvetenskapliga nämnd anordnade 2002 ett seminarium där frågelistmetoden stod i fokus och tanken var att Budkavlen kunde utgå från de föredrag som då hölls. Så har också gjorts, men många andra bidrag finns med som processats i andra sammanhang. Här kan t.ex. nämnas den forskarutbildning som vid Åbo Akademi ges i form av kursen Människovetenskapernas filosofi ledd av professor Lars Hertzberg och doc. Olli Lagerspetz. Temat för vårterminen 2003 var att förstå det främmande. Tre artiklar har ventilerats vid proseminarier i folkloristik och etnologi vid Åbo Akademi.

An analysis of the structures in Helsinki which convey meaning to both outsiders and to those who live there must be based on the history of the town, and on the capital as an incarnation of the country itself. Historically, Finland was part of Sweden until 1809, and between that and 1917 it was part of Russia. During that period, in 1812, Helsinki was proclaimed the capital of the Grand Duchy of Finland. In the latter part of the 19th century, many national institutions were established in the capital. The independent national era began in 1917.

En kort färd med färja skiljer Helsingfors från fästningen Sveaborg som uppfördes för det svenska rikets försvar i mitten av 1700-talet. År 1991 valdes Sveaborg till Unescos lista över världskulturarv för att representera en unik militär anläggning med vittnesbörd också om fartygsbyggnadskonsten. Fästningsverket med bastioner – det största i Sveriges fästninghistoria – som slingrar sig på de höga kullarna på öarna har sedan 1970-talet omsorgsfullt restaurerats under en period på trettio år, varvid de antikvariska och byggnadshistoriska aspekterna har tillmätts den största betydelsen. I det följande skall fokuseras på hur den svenska tiden och 1700-talet lever i nuet, plockas fram och presenteras på olika sätt. Utgångpunkten är att man på öarna omsluts inte bara av havet utan också av den historiskt byggda miljön, det historiska rummet, som i sig självt är ett tidsmonument, samtidigt som man med olika medel frammanar olika sidor av det förgångna. Kulturupplevelsen blandas med naturupplevelsen och koncentreras till vissa punkter.

Detta nummer av Budkavlen handlar om bilder och fotografier. Med de senaste årens allt mer påträngande bildflöde har det blivit angeläget för både etnologin och folkloristiken att ge akt på hur olika typer av bilder påverkar oss och hur vi också med hjälp av bilder får ett grepp om vår verklighet. En typ av bilder som de flesta nuförtiden är med om att skapa är fotografier, isynnerhet som den nutida tekniken gör det möjligt att snabbt, i realtid, skapa en digital repertoar som speglar olika sidor av vårt eget liv. Fotografiet har naturligtvis länge haft en särställning inom speciellt etnologin, som ett dokumentationsinstrument över aktuella eller i varje fall tillgängliga fenomen i de samfund vi undersökt. Det har sedermera kunnat betraktas som särpräglad vittnesbörd om dessa fenomen. Dokumentationsaspekten är dock bara en aspekt av fotografiet, visserligen basen och i begynnelsen grundidén till de etnologiska arkiv som grundats som depåer över insamlat fältmaterial och senare även annat fotografiskt material som donerats till arkiven. Med den ökade och ökande kunskapen om det oerhört mångbottnade i bildframställning och -reception överlag och isynnerhet vad gäller fotografier är det angeläget att peka på bildernas användning och tolkning i vardagen och inom forsknings- och arkivvärlden.

Detta nummer av Budkavlen ägnas temat Norden och Europa. Den nordiska folklivsforskningen har under 1900-talet haft en stark position och det jämförande perspektivet har satt djupa spår i det nordiska traditionsvetenskapliga tänkandet. Det oaktat har varje land också haft sina egna vetenskapliga skolor och traditioner. Visavi det europeiska tänkandet var man såväl tagande som givande part. Detta nummer ägnas följaktligen studier om hur etnologin och folkloristiken i Finland och i det svenska Finland positioneras och har positionerats både när det gäller vetenskapen själv och olika fenomen som faller inom etnologins och folkloristikens intresseområden. Den vidare kontexten är då Norden och Europa.

Temat för Budkavlen 2009 är familjen och hemmet. Vad det gäller vartdera temat framgår i många av årets artiklar att man ofta lever med två föreställningar, det ideala tillståndet, som man ständigt försöker uppnå eller åtminstone har i sinnet och det aktuella där det förekommer brister och missförstånd. Då gäller det inte bara att olika samfund har olika familjemodeller och modeller för hur idealfamiljen skall se ut eller ett idealt hem skall förverkligas, eller om att det i medierna prånglas ut en bild av idealfamiljen. Närmast gäller det att i synen hos varje familj och om varje hem ingår en dubbel föreställning, dvs. en om den aktuella familje- och hemsituationen och en där familjen och hemmet framställs i idealskepnad som de i vissa sällsynta fall även lever upp till. Det är det tillfällen då allt är gott och alla relationer faller på plats, då alla har sitt utrymme men då man också känner en gemenskap inom de enheter som familj och hem utgör.

Syftet med denna artikel är att utgående från ett stort antal minnesskildringar utreda hur man i efterkrigstidens borgerligt betonade hem inrättade sitt boende i de bostäder som bildade stommen i Helsingfors innerstad. Syftet är också att utröna vilka boendeidealen var, hur man strävade att förverkliga dem och hur man gjorde en åtskillnad mellan privata och mera offentliga ytor i hemmen. De som höll i trådarna var familjerna som bebodde och nyttjade hemmen. I centrum var bostäderna, som fanns i hus från 1890-talet till 1940-talet, i hög grad ännu planerade enligt andra principer än modernismens, som förde fram kärnfamiljen och hemmets funktionalitet. Helsingforsboendet i innerstaden följde förmodligen inte de nya trenderna, och utgångspunkten under 1940- och 1950-talet var lika mycket ett boende som ännu följde klassgränser eller var utslag för ett heminrättande enligt klara sociala grupperingar, där poängteringar av privat och offentligt möjligen inte ännu styrdes av de modernistiska idealen. Därmed skall artikeln också betraktas som ett korrektiv för den typen av forskning som främst tar fasta på de nya trender i boendet som otvivelaktigt också präglar perioden. En etnologisk undersökning där beboarna själva kommer till tals - låt vara i efterskott och i ett minnesperspektiv - kan framhäva urbana traditioner på ett helt annat sätt än forskning som utförs på basen av bostadsritningar och samtidens arkitektur- och inredningsdiskurser. Boendeidealen kan ur minnesmaterialet vaskas fram ur den praxis som förekommit i familjerna och också i de sätt varpå man i minnesskildringarna uttrycker sig om konstellationen hem och familj, ytor och människor.

Detta nummer av Budkavlen behandlar krig och konflikter med hjälp av etnologiska och folkloristiska metoder. I fokus står framför allt andra världskriget och dess följder för Finlands del. Det är “barnbarnsgenerationens” forskare som tagit upp ämnet ur olika synvinklar och med olika material. Främst analyseras individens upplevelse av kriget och också kriget ur den synvinkel som individer tillhörande den svenskspråkiga befolkningen hade. Så är t.ex. evakueringen av det svenskspråkiga Porkala-området i närheten av Helsingfors och händelser vid Hangöfronten 1941 utgångspunkter för två av artiklarna. En sista artikel tar fasta på finländska administratörer i Alaska på 1840- och 1850-talen och deras bemödanden att hålla sig utanför konflikter med indianerna och att förhindra eller förmildra konflikterna bland olika stammar.

Budkavlen 2012 har som tema vår fritid och vår vardag. Utgångspunkten i de flesta artiklar är nutiden och då är det naturligtvis av vikt att vår nutida vardag och fritid ses i en större samhällelig kontext. Till det traditionsvetenskapliga uppdraget hör också en teori- och metodmedvetenhet. En del artiklar tar fasta på de folkloristiska och etnologiska insamlingsmetoderna och andra utgör exempel på hur dagens metoder pendlar mellan nyttjande av traditionellt insamlingsstoff, de nya medierna, dvs. den virtuella världens olika slag av texter, men även deras motsatser, det som händer på särskilda platser i den reella världen. Då är metoden deltagande observation.

Jag skall utgående från begreppen närhet och avstånd och de nära begreppen beroende och distans, både teoretiskt och på basen av vissa herrgårdsstudier granska förhållandet mellan herrskap och tjänstefolk med utgångspunkt i herrgårdslivsformen i Finland. Min avsikt är att syna vilka de kulturella mekanismerna var för att komma tillrätta med det paradoxala för herrskapet i att vara så beroende av tjänstefolket och samtidigt representera ett ledande och makthavande skikt. Tidsperioden är slutet av 1700-talet intill början av 1900-talet, dvs. en lång epok, där också vissa kutymer hann ändras. Frågan är hur man upprätthöll distans i så nära förhållanden som utspelade sig i herrgården, dvs. herrskapets hem. Vilka kutymer tillgreps och hur användes det materiella fundamentet, herrgården som plats, yta och behållare av ting för att reglera förhållandena de två kategorierna emellan? Ser vi på dessa skikts vardagsliv blir två förhållanden frapperande, å ena sidan stora boningshus, å andra sidan sinnrika system för hur boendeytan kunde användas av de två kategorierna. Det är fråga om hur sociala förhållanden omvandlas till rumsliga eller rättare sagt hur rummet nyttjas för att markera social närhet eller distans. Min metod i denna artikel är att med utgångspunkt i utförd forskning ställa frågor om de mekanismer som användes i den kulturella regleringen av förhållandet mellan de två skikten.

Budkalven 2013 tar sig an begreppen rumslighet och rörlighet och utgör samtidigt ett experimentellt nummer i det att också essäartade artiklar får utrymme. Sedan länge har plats och rum utgjort viktiga teman inom kulturvetenskaperna, genom att man poängterat människans territoriella natur (Ina-Maria Greverus redan 1970) och under senare tid människans rumsliga tillhörigheter. Å andra sidan har rummet utgjort en kategori som man ständigt har varit uppmärksam på, man har använt rummet som en slags koordinat, varvid främst Henri Lefebvres tredimensionella begreppsapparat kommit i bruk. Kulturen använder sig av rummet och häri opererar människan på olika plan, hon planerar rummet, skapar rummet genom sina praktiker och upplever rummet, samtidigt och med olika medel. Rummet blir en plats och en representation. Den senaste forskningen poängterar just hur människan genom sina handlingar och kutymer skapar och omskapar rummet. I rummet sker förtätningar och rummet kan aldrig behandlas fristående från tiden.

Temat för detta nummer av BUDKAVLEN är Arbete och engagemang. Arbete har av tradition varit ett viktigt fält för etnologin, medan folkloristiken ofta ägnat sig åt hur människorna engagerar sig för olika ändamål. Med artiklarna får vi nya synpunkter på arbete, arbetslag och arbetsprocesser. Vi får bl. a. ta del av en hisnande historia om hur uppskruvade krav på engagemang i arbete kunde få ödesdigra följder – här gäller det ett detektivöde i 1920-talets Sverige. Att kropp, rörelser och kulturellt vetande ingår som utgångspunkter för allt arbete framförs i en artikel om kustbevakningen i Finland, där fokus läggs vid gränsbevakarnas ”kinestetiska dispositioner”. Om ett starkt engagemang vittnar en analys av hur olika grupper strävar att värna om olika slag av immateriellt kulturarv, spelmansmusik, lokalhistoria, hantverk, historiebruk och dansen menuett. Ett sätt att på något plan kontrollera sin vardag utgör ett intresse för vädret, i vissa fall stegrat till ett engagemang med egen bokföring av väder och vind. Vardagens och arbetets motvikt utgörs av tradition av fester. Nutidens intresse för festernas historia uppvisar oväntade drag, det är snarast fråga om en mytisk historia där nutidens bruk förs tillbaka på äldre sedvänjor och bruk ibland utgående från bisarra analogier, vittnar den avslutande artikeln.

Budkavlen 2017 handlar om den ”virtuella världen” med ett uttalat kvinnligt perspektiv. Här frågas vilken betydelse den virtuella världen har i vår vardag, i vårt sätt att kommunicera och vilka möjligheter den innebär den för oss att ta del av samhällelig och kommersiell service samt och söka och dela information. Analyser av sjuksköterskeyrkets förändring via digitaliseringen, av hur olika modebloggare hittar sina nischer på nätet och hur ett Facebookforum ”Glesbygdsgirls” för fram en annan typs kvinnlighet än den urbana mainstream, publiceras här. Ytterligare presenteras två inhemska nätverk och tidskrifter, nämligen Artefacta/Artefactum och Laboratorium för folk och kultur.

Recension av: Early Modern Things. Objects and their Histories, 1500–1800. Ed by Paula Findlen. Routledge, London and New York 2013. 389.p.

Inga abstrakt i detta nummer

In spring 2013 the XII Finnish-Hungarian-Estonian Symposium was held in Turku. This is one of the opening speeches, held by professor Anna-Maria Åström from Åbo Akademi University, who has participated in the symposiums over the years.

Finskt Museum 2010–2011 presenterar såväl arkeologiska som etnologiska artiklar. År 2012 tog arkeologerna Ulrika Rosendahl och Anna Wessman över redaktörskapet för tidskriften i hopp om att så snabbt som möjligt ta igen de år då vår tidsskrift inte utkommit.

Sans rien ignorer des spécificités de différentes aristocraties, anciennes et nouvelles, et des groupes qui les constituent, les auteurs de cet ouvrage tentent plutôt de les confronter, de rechercher les caractères communs qui les soudent, les différences qui les séparent et, plus encore, les fondements de clivages souvent ambigus entre aristocrates et non-aristocrates. Leur ambition est tout à la fois de présenter des études de cas précises réalisées en France, Grande-Bretagne, Allemagne, Italie, Hongrie, Finlande et Suède, un état des lieux ainsi que des recherches sur les noblesses menées par historiens, anthropologues et sociologues et enfin de proposer une analyse critique et comparative des évolutions de ces noblesses. Quel est le poids du symbolique mais aussi des décrochements politiques dans les transformations: disparition, désagrégation et parfois recomposition des anciennes aristocraties et constitution de nouvelles aristocraties ? Comment appréhender le phénomène aristocratique dans son extension européenne ? Comment articuler étude des tensions entre appartenances contradictoires - nationale et européenne, nobiliaire et démocratique - dans lesquelles sont parfois enserrés les aristocrates, et analyse des modes de reproduction de ces groupes ? Ce sont quelques-unes des questions majeures abordées dans ce livre.

The fact that Finland was the easternmost outpost of the Swedish realm at the end of the 18th century and one of the most westerly parts of the Russian Empire in the 19th, could not but influence the thin sprinkling of landowners who lived on their manors in the province of Savo. In the 18th century, Savo was one of the three Finnish regions which were outstanding for the number of upper-class residences, the two others being the hinterlands of the then capital Abo (Fi. Turku) and those of th...

Åbo Akademi University the Swedish language university is situated in Turku in the southwest coastal region of Finland. Th e city borders on a large area of archipelago, with a partly Swedish speaking population. Th e coast dwellers in this area have, in recent years, either continued their livelihood according to their traditional culture, or moved in a direction of being in closer contact with other industries such as tourism, trade and information, technology, or as is often the case, chosen to combine a traditional and modern lifestyle. In the 1990s the university itself moved in the direction of promoting environmental studies, sustainable development, and ecological factors both in research and university education.

peerReviewed

The culture of today, its consumption practices including consumption of culture has strong "bourgeois" traits. There are many ways of experimenting with bourgeois life styles and a code of living that underscores material abundance and the personal touch in many areas: interior design, etiquette, meals, outfits and garments, and travels and leisure-time activities. A new emphasis on lifestyles is said to have occurred during the restructuring of everyday culture that took place throughout and after the students movements in the 1960s (Featherstone 1991). What this rebellion protested against were many of the traits in the bourgeois life style, that were thought to be both antiquated and hypocritical. This antiquated life style was thought to be disloyal to other groups in society. When the revolution ended, a new interest in alternativc life styles had, paradoxically brought about an interest in life styles in general and these were easily espoused by the consumer industry. The 1960s generation developed orientations, tastes, and dispositions that underscored an aesthetisation and stylisations of life, which met with a large audience (Featherstone 1991, 35-36). Following on from this, an increasing number of differentiated lifestyles were presented to the public.

Artikeln handlar om två krigsbrevväxlingar från 1808-1809-års krig. Den ena är Zachris Dunckers brevväxling med hans fru, vilken är särkilt intressant för att han är en av Johan Ludvig Runebergs stora hjältar i dikteposet Fänriks Ståls sägner Den andra brevväxlingen utgörs av korrespondens mellan sedermera överste Berndt Adolf Grotenfelt och hans maka. Fokus i artikeln är den omsorg som paren har om varandra och som uttrycks i breven under krigets alla skeden och den oro man känner när man inte hör nyheter från varandra. Brevskrivningen visar hur viktigt det vara att hålla kontakten hem även under svåra förhållanden - och att den ryska armén genom att frambefordra breven tillmötesgick fiendens begäran. Breven visar dock bara del av krigets verklighet, man får ett intryck av att boendet för officerarna ordnades rätt bra i varje fall i början av kriget. Det som man däremot inte får en inblick är om manskapets lott. Man vet att av Savolaxbrigadens ca 3500 män återkom endast något över 700 efter kriget. Artikeln stärvar därför också att kontrastera det runebergska hjältemodet med det hjältemod som den vardagliga krigsföringen krävde.

Siivonen, Katriina 2008. Saaristoidentiteetit merkkien virtoina. Varsinaissuomalainen arki ja aluekehitystyö globalisaation murroksessa. (English summary: Archipelago identities as streams of signs. Everyday life and local development in Southwest Finland as a part of global transition. Svensk sammanfattning: Skärgårdsidentiteter som strömmar av tecken: vardag och lokalt utvecklingsarbete i Egentliga Finland under en brytningstid präglad av globaliseringen.) Kansatieteellinen Arkisto 51. Helsinki: Suomen Muinaismuistoyhdistys. 408 pp. III. Diss. ISBN 978-951-9057-70-5. ISS 0355-1830.