Search

Det finns en uppfattning om att högpresterande elever klarar sig själva i skolan då de uppnår målen utan svårigheter och detta kan, lite paradoxalt, leda till att högpresterande elever inte får det stöd och den vägledning som de är i behov av. Detta förhållande har väckt vår nyfikenhet gällande hur vägledarna ser på detta dilemma. Syftet med studien är att analysera och synliggöra hur studie- och yrkesvägledare upplever att de arbetar med högpresterande elever samt vilka resurser de anser sig behöva för det. Syftet har resulterat i tre frågeställningar: Hur anser studie- och yrkesvägledare att de arbetar med att förebygga att högpresterande elever begränsas av sin bakgrund i sina studie- och yrkesval? Vilka resurser anser sig studie- och yrkesvägledare behöva för att förebygga att högpresterande elever begränsas av sin bakgrund i sina studie- och yrkesval? Skiljer sig vägledningsstödet till högpresterande flickor och pojkar? För att samla in studiens empiri genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med utbildade studie- och yrkesvägledare. Tre av vägledarna arbetar på gymnasieskolor och tre arbetar på högstadieskolor. För att analysera resultatet och besvara frågeställningarna har teorier och begrepp används från Careership och System Theory Framework, begrepp så som habitus, handlingshorisont, påverkansfaktorer och pragmatiskt rationellt beslutsfattande användes. Studiens huvudresultat visar att högpresterande elever prioriteras ner på grund av att lågpresterande elever tar mer resurser hos vägledaren samt att det borde satsas mer på den breda vägledningen. Resultatet visar även att högpresterande flickor och pojkar tenderar att behöva lika mycket stöd i val och väljande fast på olika sätt.