Search

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige och drabbar många unga vuxna. Diabetes typ 1 innebär att kroppen har brist på insulin och behandlingen av sjukdomen är alltid insulin. För den drabbade krävs ansvar för att kunna hantera sjukdomen så optimalt som möjligt. Unga vuxna upplever ofta att egenvården vid diabetes typ 1 ger begränsningar i det vardagligalivet. Därför är det viktigt att som vårdpersonal ge stöd till dessa unga vuxna. Syfte: Belysa unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie av tio kvalitativa artiklar som analyserats i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studiens resultat framkommer det tydligt att unga vuxna som lever med diabetes typ 1 upplever diabetessjukdomen som en begränsning i livet. Diabetes typ 1 kan även leda till känslor av oro och osäkerhet. Resultatet belyser även att stödet från vården är betydelsefullt för unga vuxna med diabetes typ 1. Unga vuxna önskar mer emotionellt och individuellt stöd, både från vården och utanför vården. Personer med diabetes typ 1 kan genom kunskap, ansvar och stöd från andra hantera sjukdomen så optimalt som möjligt. Slutsatser: Resultatet i studien visar på att diabetes typ 1 ger begränsningar i livet för den unga vuxna. Det framkom också att vården har en central roll i att stödja den unga vuxna individen som lever med diabetes typ 1. Genom kunskap, eget ansvar och professionellt stöd kan den unga vuxna individen hantera diabetessjukdomen på bästa sätt. Även från andra som lever med sjukdomen kan betydelsefullt stöd fås.

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom där insulinproduktionen är helt eller delvis upphörd. Det finns idag inget botemedel utan behandlingen är symtomlindrande. Sjukdomen kräver daglig kontroll och en individ som lever med diabetes måste alltid vara uppmärksam på kort- och långsiktiga komplikationer. Individen måste på egen hand, med stöttning av närstående och sjukvård, kunna bemästra de olika situationer som kan tänkas uppkomma vid en diabetessjukdom. Att leva med diabetes typ 1 som tonåring kan ställa andra krav än vad en frisk tonåring kan ställas inför. Syftet med uppsatsen är att belysa tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Arbetet är en litteraturstudie där nio kvalitativa artiklar har granskats. Utifrån de artiklarna har sju kategorier arbetats fram för att skapa en tydlig bild över tonåringarnas upplevelser. Resultatet har visat att tonåringar med diabetes typ 1 behöver stöttning från både föräldrar, vänner och sjukvård. Känslor som oro, rädsla, kontrollförlust samt frustration beskrivs och många av tonåringarna upplever en känsla av att vara normala men ändå annorlunda. Efter en tids sjukdom har en acceptans framträtt, där tonåringarna ser en möjlighet att återta kontrollen över sina liv. Det är av stor betydelse för tonåringen att till viss del själv bemästra sin sjukdom, beroende på var i tonåren man befinner sig. För att uppnå detta behöver de stärkas i sin frigörelseprocess och få tillägnat sig den kunskap som krävs. Det är viktigt att som sjuksköterska vara medveten om att en livslång sjukdom inte alltid behöver innebära ett lidande för patienten. Den acceptans som hos de flesta tonåringar infinner sig efter en tids sjukdom, kan leda till att tonåringarna får en upplevelse av hälsa. Program: Sjuksköterskeutbildning

Statistikfrån 2012 visade att 346 679 personer i Sverige har sjukdomen diabetes, detta omfattar cirka 4% av befolkningen och av dessa har cirka 50 000 personer diabetes typ 1. Forskning har visat att diabetiker har lägre livskvalitet än övrig befolkning. Livskvaliteten påverkas av fysisk hälsa, psykologiskt tillstånd, grad av självständighet och sociala relationer. Tonåringar med diabetes typ 1 upplever sig annorlunda jämfört med sina vänner och det är betydelsefullt att identifiera faktorer som påverkar livskvaliteten. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar livskvaliteten hos tonåringar med diabetes typ 1. Studien genomfördes som en litteraturstudie och 13 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av studien visar att HbA1c, psykiskt välbefinnande, närstående, behandling och kontroll av sjukdomen påverkar livskvaliteten hos tonåringar med diabetes typ 1. För att kunna hjälpa tonåringar att höja livskvaliteten är det av stor betydelse att identifiera de faktorer som påverkar livskvaliteten. Vidare forskning bör fokusera på evidens för hur de faktorer som påverkar livskvaliteten kan påverkas.

Diabetes typ 1 är idag ett växande problem bland barn och ungdomar i Sverige. Den kroniska sjukdomen innebär ett stort egenvårdsansvar. Hälso- och sjukvården har till uppgift att stödja egenvården genom att informera om hur de berörda kan förhindra allvarliga följder som kan uppkomma samt stötta de berörda till en bra livsstil som gynnar sjukdomen. Som sjuksköterska kan man möta de här barnen med diabetes typ 1 och deras föräldrar på vårdcentraler och sjukhus. Det är viktigt att sjuksköterskan är medveten om de känslor och den kunskap föräldrar innehar för att kunna stötta dem på bästa sätt. Syftet med uppsatsen är därför att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett barn som har diabetes typ 1. Metoden vi valt att använda oss av är en litteraturstudie med grund i 8 kvalitativa artiklar som behandlar föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med diabetes typ 1 i vardagen. Vi identifierade tre teman och nio underteman. Vårt resultat visar på en ständig oro hos föräldrarna. Tankarna på det drabbade barnet och sjukdomen finns ständigt i deras medvetande. Redan under barnets unga år infinner sig en oro hos föräldrarna inför tonårsperioden då barnet ska ges ett ökat egenvårdsansvar. Denna oro yttrar sig sedan i ett kontrollbehov vilket påverkar relationen mellan föräldrar och barn. Oron grundar sig i föräldrars upplevelse av kontrollförlust. Föräldrarna upplever även en brist på stöd ifrån hälso- och sjukvården. Diskussionen behandlar behovet av ett ökat stöd till både föräldrar och barn för att underlätta deras vardag. Även idén om en enskild kontaktperson till tonåringar lyfts fram. Vidare behandlas även hur uppmuntran och stöd från föräldrar kan förbättra och stärka förmågan till egenvård hos tonåringar samt behovet av upplyst skolpersonal för att tillgodose de drabbade barnens rättigheter. Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Diabetes är en alltmer vanligt förekommande sjukdom bland barn i Sverige. Behandlingen är livslång och syftar till att barnet skall leva ett så normalt liv som möjligt. Det är sjuksköterskans uppgift att stötta barnet genom sin sjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att skapa en överblick av befintlig forskning inom området barn och ungdomar i skolåldern med typ 1 diabetes (T1DM) och deras upplevelser av mötet med sjuksköterskan. Speciellt kommer studien att fokusera på den vårdande relationen mellan barn och sjuksköterska. Metod: En litteraturstudie genomfördes i vilket fjorton vetenskapliga artiklar inom liknande ämnesområde analyserades. Artiklarna söktes och valdes systematiskt ut utifrån formulerade sökord i databaserna Medline, Cinahl with fulltext, Pubmed och Academic Search Elite. I analysen bearbetades artiklarna utifrån studiens syfte och redovisas som ett sammantaget resultat. Resultat: Sjuksköterskans uppgift i diabetesvården är att stötta, förmedla och undervisa barnet med diabetes mellitus typ 1. Resultatet påvisar att barnen upplever brister i mötet med sjuksköterskan. Konklusion: Denna studie kan leda till att sjuksköterskor uppmärksammar de brister som barn med diabetes mellitus typ 1 upplever i mötet med sjuksköterskan. Det är av stor vikt att sjuksköterskor håller sig uppdaterade avseende forskning som bedrivs och att de ser varje möte som en möjlighet till att stärka barnet i sitt sjukdomstillstånd och hjälpa barnet till att leva ett så normalt liv som möjligt.

Sammanfattning Bakgrund:Diabetes mellitus är en kronisk metabol sjukdom, i Sverige har cirka 350 000 människor sjukdomen och varje dag insjuknar två barn (0-18 år) i diabetes typ 1. Diabetes typ 1 drabbar främst barn och ungdomar där insjuknandet ofta sker ganska hastigt och kan upplevas som dramatiskt. När ett barn insjuknar berörs inte bara barnet utan också hela familjen. Den förändrade vardagen som sjukdomen för med sig lägger stort ansvar på föräldrarna, vilket kan leda till ett ökat känslomässigt lidande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Artiklarna bearbetades genom innehållsanalys. Resultat: Föräldrar som har ett barn med diabetes typ 1 upplevde känslor som förlust av sitt tidigare friska barn, en ständig oro samt att de upplevde sig som kontrollerande föräldrar. De upplevde också känslor av skuld och sorg över att barnet blivit sjukt, det visade sig även att den sorgen gick att jämföra med kronisk sorg. Föräldrarna kände sig trygga på sjukhuset men upplevde att deras emotionella behov inte uppmärksammades. Slutsats: Att ha ett barn som insjuknat i diabetes innebär ett extra stort ansvar för föräldrarna. Sjuksköterskan måste vara uppmärksam på de känsloupplevelser och emotionella behov som föräldrarna har. Det är också viktigt att det finns en medvetenhet om att föräldrarna bär på sorg även många år efter diagnostillfället.

Validerat; 20120416 (anonymous)

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som varit känd under mycket lång tid, sjukdomen uppstår när bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin. Diabetes typ 1 har de senaste åren ökat bland barn. När ett barn insjuknar i diabetes påverkas föräldrarna. Sjukvården har då en viktig roll i att stödja föräldrarna och ge dem information. Syfte: Syftet med studien var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med ett barn som har diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa manifesta innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier och fem underkategorier framkom i resultatet. De viktigaste fynden som gjordes var att föräldrarna upplevde många känslor i samband med fastställande av diagnos. Föräldrarna anpassade sig till sjukdomen och upplevde att de fick planera mer i vardagen. Stöd och information från sjukvården var viktigt för föräldrarna. Det var en känslomässig tid när barnen blev äldre och själva skulle börja sköta sin sjukdom. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar att stöd och information från sjukvården är viktigt för föräldrarna. Med detta som underlag understryker författarna vikten av att sjuksköterskor är i behov av kunskap och förståelse för föräldrarnas upplevelser.

Diabetes typ 1, även kallad barn- och ungdomsdiabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomar som drabbar barn i Sverige. Den kan ge allvarliga komplikationer och kontrolleras med hjälp av täta blodsockertester och insulininjektioner. En balanserad kost och motion utgör också en viktig del av behandlingen. I de fall de finns syskon till det diabetesdrabbade barnet blir också de indirekt drabbade av sjukdomen. Den förändrade livsvärlden som följer kan skapa ett lidande. Därför har vi valt att beskriva barns upplevelser av att leva med ett syskon drabbat av diabetes. För att göra en studie som bygger på barns upplevelser och känslor, är en kvalitativ litteraturstudie lämplig. I resultatet framkom sex olika teman; att stå i bakgrunden, att känna oro för sitt syskon, att leva ett annorlunda liv, att känna ökat ansvar, att uppleva stress och slitningar inom familjen samt att lära genom erfarenhet. Barnen i våra valda artiklar uttryckte många gånger ett slags utanförskap. Vården om det sjuka syskonet tog tid och uppmärksamhet från det friska barnet. Det fanns också en tydlig oro och rädsla hos dessa barn. De uttryckte ängslan för deras syskons framtid, men också en rädsla att själva utveckla diabetes. Många barn talade om hur sjukdomen styrde familjens vardag genom till exempel strikta måltidsrutiner. Vad som också framkom var hur det friska barnet tog stort ansvar för sitt sjuka syskon. Många syskon i artiklarna fick mycket begränsad information om sjukdomen och dess behandling från sjukvården. De fick ofta lära sig genom levd erfarenhet. I diskussionen beskrivs de mest framträdande teman ur resultatet. Vi jämför med andra studier och reflekterar över hur sjuksköterskor kan bemöta dessa barns behov. Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund Prevalensen hos barn med diabetes typ I och den samtidiga förekomsten av celiaki varierar i studier mellan 2,4-16,4 %. Celiaki och diabetes typ I kräver båda en noggrant kontrollerad kost. Det tycks finnas få studier som undersöker hur kombinationen av de två olika kosterna fungerar i praktiken. Syfte Att utforska hur föräldrar till barn med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes upplever att kosten fungerar. Metod En kvalitativ metod användes i form av skrivna berättelser, insamlade via ett webbaserat formulär. Informanterna var 26 föräldrar till barn i åldrarna 3- 16 år med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes. Berättelserna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Informanterna upplevde att det var svårare att få maten att fungera då de hade båda sjukdomarna att ta hänsyn till och att dubbeldiagnosen krävde ständig planering av måltider. Föräldrarna upplevde bristande kunskap i omgivningen, exempelvis hos personal inom skola och restaurang. Det fanns små möjligheter att spara tid och pengar och matutbudet var ofta begränsat, särskilt vad gäller produkter med lågt glykemiskt index. Upplevelser av att vara till besvär och ett bristande bemötande från omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra. Slutsats Svårigheterna att lita på omgivningens kunskaper kring de två kostbehandlingarna försvårade följsamheten till kosten och begränsade barnens sociala liv. Upplevelserna av bristande bemötande och förståelse i omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra och att vara till besvär. Därför finns ett behov av utbildning riktad till skol- och restaurangpersonal för ökad kunskap och förståelse. Mer material rörande matlagning anpassat till dubbeldiagnosen skulle också underlätta, både för barnens familjer och omgivningen. Den ständiga planeringen begränsade vardagen och föräldrarollen påverkades till att bli mer kontrollerande vilket skulle kunna försvåra för föräldrarna i att lotsa barnet till mer självständighet. Utbudet av glutenfria specialprodukter med lågt glykemiskt index var begränsat, framförallt vad gäller bröd. Därmed finns ett behov av en vidare produktutveckling. Background The prevalence of both coeliac disease and diabetes type I in the pediatric population varies between 2.4-16.4 %. Both diseases demand a strictly controlled diet A limited number of studies are investigating the practical implementation of the two diets. Objective To investigate parent’s experiences of the diet, when having a child with both coeliac disease and diabetes type I. Method A qualitative method was used in form of narratives, collected through a web based form. The informants consisted of 26 parents, having a child of age 3-16 years, diagnosed with both coeliac disease and diabetes type I. Qualitative content analysis was used to analyze the narratives. Result Difficulties were experienced by the informants considering the practical implementation of the two diets. The double diagnosis demanded frequent planning. Lack of knowledge in the surroundings was experienced, for example in staff at school and restaurants. The possibilities of saving time and money were limited and there were limitations also in the food supply, especially gluten-free products with low glycemic index. Due to experience of inconvenience and negative treatment from their surroundings, the feelings of being different were enhanced. Conclusion Difficulties in trusting others knowledge regarding the diet lead to compliance issues and put restraint to the children’s social life. Perceptions of lack of treatment and understanding in the surroundings could enhance the feeling of not being like everyone else and being a nuisance. A need for education aimed at staff in schools and restaurants exists to increase knowledge and understanding. More materials regarding cooking with the double-diagnosis are desirable. Constant planning lead to limitations in the daily life and the parenting role became more controlling, which could create difficulties when guiding the child into independence. Also the supply of gluten-free products with low glycemic index is limited and need further development.

Bakgrund Prevalensen hos barn med diabetes typ I och den samtidiga förekomsten av celiaki varierar i studier mellan 2,4-16,4 %. Celiaki och diabetes typ I kräver båda en noggrant kontrollerad kost. Det tycks finnas få studier som undersöker hur kombinationen av de två olika kosterna fungerar i praktiken. Syfte Att utforska hur föräldrar till barn med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes upplever att kosten fungerar. Metod En kvalitativ metod användes i form av skrivna berättelser, insamlade via ett webbaserat formulär. Informanterna var 26 föräldrar till barn i åldrarna 3- 16 år med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes. Berättelserna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Informanterna upplevde att det var svårare att få maten att fungera då de hade båda sjukdomarna att ta hänsyn till och att dubbeldiagnosen krävde ständig planering av måltider. Föräldrarna upplevde bristande kunskap i omgivningen, exempelvis hos personal inom skola och restaurang. Det fanns små möjligheter att spara tid och pengar och matutbudet var ofta begränsat, särskilt vad gäller produkter med lågt glykemiskt index. Upplevelser av att vara till besvär och ett bristande bemötande från omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra. Slutsats Svårigheterna att lita på omgivningens kunskaper kring de två kostbehandlingarna försvårade följsamheten till kosten och begränsade barnens sociala liv. Upplevelserna av bristande bemötande och förståelse i omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra och att vara till besvär. Därför finns ett behov av utbildning riktad till skol- och restaurangpersonal för ökad kunskap och förståelse. Mer material rörande matlagning anpassat till dubbeldiagnosen skulle också underlätta, både för barnens familjer och omgivningen. Den ständiga planeringen begränsade vardagen och föräldrarollen påverkades till att bli mer kontrollerande vilket skulle kunna försvåra för föräldrarna i att lotsa barnet till mer självständighet. Utbudet av glutenfria specialprodukter med lågt glykemiskt index var begränsat, framförallt vad gäller bröd. Därmed finns ett behov av en vidare produktutveckling. Background The prevalence of both coeliac disease and diabetes type I in the pediatric population varies between 2.4-16.4 %. Both diseases demand a strictly controlled diet A limited number of studies are investigating the practical implementation of the two diets. Objective To investigate parent’s experiences of the diet, when having a child with both coeliac disease and diabetes type I. Method A qualitative method was used in form of narratives, collected through a web based form. The informants consisted of 26 parents, having a child of age 3-16 years, diagnosed with both coeliac disease and diabetes type I. Qualitative content analysis was used to analyze the narratives. Result Difficulties were experienced by the informants considering the practical implementation of the two diets. The double diagnosis demanded frequent planning. Lack of knowledge in the surroundings was experienced, for example in staff at school and restaurants. The possibilities of saving time and money were limited and there were limitations also in the food supply, especially gluten-free products with low glycemic index. Due to experience of inconvenience and negative treatment from their surroundings, the feelings of being different were enhanced. Conclusion Difficulties in trusting others knowledge regarding the diet lead to compliance issues and put restraint to the children’s social life. Perceptions of lack of treatment and understanding in the surroundings could enhance the feeling of not being like everyone else and being a nuisance. A need for education aimed at staff in schools and restaurants exists to increase knowledge and understanding. More materials regarding cooking with the double-diagnosis are desirable. Constant planning lead to limitations in the daily life and the parenting role became more controlling, which could create difficulties when guiding the child into independence. Also the supply of gluten-free products with low glycemic index is limited and need further development.

Bakgrund:Att vara ung och få en kronisk sjukdom innebär för de flesta en omvälvande förändring i livet som kan påverka hela familjen. Diabetes typ 1 kräver mycket av en ung person och dennes familj, t.ex. att följa ett regelbundet schema för insulinintag, blodsockermätning, att hålla en särskild diet och föra regelbunden dagbok över blodsockervärdena, regelbunden fysisk aktivitet och att hantera lågt eller högt blodsocker. Compliance beskriver hur patientent vid en viss sjukdom följer råd och ordinationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som har betydelse för compliance hos ungdomar med diabetes typ 1. Metod: Studien var baserad på 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Studien betonade vikten av att sjuksköterskan, den diabetesutbildade sjuksköterskan och föräldrarna i hanteringen av diabetesvård riktar adekvat information till ungdomarna. Ungdomar som har en kronisk sjukdom uppnådde god compliance när de hade energi, viljestyrka, kände motivation samt tog eget ansvar för sin behandling. Störst påverkan på compliance hos dessa ungdomar är när familj och vänner kan medverka, därefter kommer sjukvårdens roll och på tredje plats kommer egenvården. Slutsats: Sjukdomen skapar påfrestningar på familjen och det är viktigt med stöd till den unge från familj- anhöriga och vänner, sjuksköterskan och läkaren. Ungdomar med diabetes typ 1 måste i sitt dagliga liv se till att hålla en jämn och stabil blodsockernivå för att uppnå ett gott behandlingsresultat. Motion förbättrar känsligheten för insulin, ökar förbränningen av glukos, minskar hjärt- och kärlsjukdomar och förebygger fetma Background: To be young and have a chronic disease involving the most revolutionary change in life that can affect the whole family. Type 1 diabetes requires a lot from adolescents and their families, such as to follow a regular schedule for insulin intake, blood glucose monitors, to keep a special diet and keep a regular diary of blood glucose control, regular physical activity and to deal with high or low blood sugar. Compliance describes how patients with specific disease follow advice and prescriptions. Aim: The aim of this literature study was to describe the factors that are important for compliance in adolescents with type 1 diabetes. Method: The study was based on 11 scientific articles in both quantitative and qualitative approach. Results: The study emphasized the importance of the nurse, the diabetic trained nurse, and that parents should in the management of diabetes care provide adequate information to adolescents. Adolescents who have a chronic disease achieved good compliance when they had the energy, willpower, motivation and felt responsibility. The factor that has the greatest impact on compliance in adolescents with type 1 diabetes is when family and friends can participate, then the medical establishments and in the third place comes self-care. Conclusion: The disease creates pressures on family and it’s important for the adolescence to have support from families, relatives and friends, nurses and doctors. Adolescents with type1 diabetes must in their daily lives try to keep a steady and stable blood sugar level in order to achieve good treatment outcomes. Exercises improve insulin sensitivity, increase the burning of glucose, reduce cardiovascular disease and prevent obesity.

Diabetes typ 1 är en sjukdom som oftast drabbar yngre personer. Det är inte vanligt att barn insjuknar de första levnadsåren men sedan ökar risken och toppen nås vid 12- 14 års ålder. Diabetes typ 1 behandlas alltid med insulin och egenvården är en central del i behandlingen. Det är viktigt att hela familjen når en god livskvalitet trots sjukdomen. Sjukdomen och den nya livsomställningen kan skapa lidande hos bland annat föräldrarna och det är vår uppgift som sjuksköterskor att försöka lindra det lidande som uppstår. För att förstå föräldrarnas lidande och kunna anpassa vården efter detta är det viktigt att försöka sätta sig in i deras livsvärld. Syftet med uppsatsen är därför att beskriva upplevelsen av att leva med ett barn som drabbats av diabetes. Studien är utförd genom bearbetning av kvalitativ forskning där vi utformat två huvudteman med subteman. Resultatet visar att föräldrarna till en början kände att de förlorade kontrollen och tappade fotfästet. De kände en sorg och förlust över allt de förlorat i och med sjukdomen. Många föräldrar valde att förneka diagnosen. Föräldrarna tog på sig skulden för det som hänt och några kände även rädsla för att skada sina barn när de gav injektioner. Oron för komplikationer var ständigt närvarande. Resultatet visar även att föräldrarna med tiden lyckades hitta olika strategier för att återfå kontrollen. Detta ledde sedan till acceptans och att de kunde skapa nya rutiner. I diskussionen resoneras det kring föräldrarnas förlust utav identitet i samband med barnets diagnostisering samt om vikten av att sjuksköterskan vet hur hon ska bemöta föräldrarna för att kunna vägleda dem. Detta innebär att pedagogiken har en central roll. Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes Mellitus typ 1 är en autoimmun kronisk sjukdom som kan drabba människor i olika åldrar men framför allt barn och ungdomar. I Sverige finns det nästan 8000 barn som har diabetes. Det är omkring trettio procent av barnen som behandlas på en vuxenavdelning av olika anledningar. Även om barn och ungdomar kan ta ett större eget ansvar för att sköta sin sjukdom när de blir äldre så behöver de fortfarande föräldrarnas stöd. Familj i sin helhet kan förändras om någon av familjemedlemmar blir sjuk. Diabetessjukdom hos barn kan medföra stora förändringar i föräldrarnas livssituation och deras föräldraroll kan komma att präglas av större krav och ökat ansvar. Därför är det mycket viktigt i den förändrade situationen att föräldrarna får stöd och adekvat information av kunniga sjuksköterskor. Det är väsentligt för sjuksköterskorna att öka sin kunskap och förståelse för föräldrarnas situation. Syftet med detta arbete är att belysa hur barnets typ 1 diabetes påverkar föräldrarnas vardag. Metoden som vi har valt är en kvalitativ litteraturstudie byggd på forskning kring föräldrarnas erfarenheter av att leva med ett barn som har diabetes typ-1. Artiklarna söktes i databaser: Medline, PubMed, Cinahl och Academic Search Premier. Modellen för analysen som vi har använt tillämpas för att utföra syntesen av kvalitativa texter. Under analysarbetet kom vi fram till följande sex teman: En balansgång i vardagen, Oro för att inte räcka till, Tankar om framtiden, Strategier för att hantera barnets sjukdom, Ett liv med de förändrade relationerna, Förväntningar på sjukvården. Våra slutsatser är att föräldrarna upplever att deras vardagliga liv och föräldraroll i samband med barnets sjukdom har förändrats. De som är primära vårdare till sina diabetessjuka barn behöver ett praktisk och känslomässigt stöd från sjukvårdspersonalen för att klara den förändrade situationen i sin vardag och för att hjälpa sina diabetessjuka barn att uppleva välbefinnande så långt som möjligt. Program: Sjuksköterskeutbildning

Varje år insjuknar i Sverige mer än 700 barn och ungdomar under 19 år i diabetes typ 1. Det är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och ungdomar och fortsätter kontinuerligt att öka. Sjukdomen påverkar på olika sätt hela livssituationen. Det krävs mycket stöd, vägledning och undervisning för att hantera sitt liv efter insjuknandet. Att som tonåring insjukna eller leva med diabetes typ 1 är svårt. Tonåringens frigörelse från föräldrarna kan bli svårare och identiteten kan hotas. Sjuksköterskan behöver ökad förståelse och kunskap för tonåringens upplevelse av att leva med diabetes typ 1 för att kunna bemöta, stödja och vägleda tonåringen med diabetes. Därför är syftet med studien att beskriva tonåringens upplevelse av att leva med diabetes typ 1. Metoden som använts i studien är en analys av berättelser i form av bloggar på Internet. De fem bloggarna är skrivna av tonårsflickor mellan 16-18 år. Resultatet mynnar ut i tre teman vilka är En förändrad livsvärld, En ständig följeslagare och Att bli vän med sin diabetes. Resultatet visar att tonåringens upplevelse av att leva med diabetes typ 1 överensstämmer till stora delar med tidigare forskning. I resultatet framkommer även att det finns svårigheter med att finna en bra balans med ett sunt liv, motion och insulin som kan innebära en ökad risk för ätstörningsproblem. Att tonårsflickorna upplevde en stickrädsla och ansåg sig svårstuckna i samband med provtagning. Okunskapen i samhället upplevdes svår att möta. Tonårsflickorna kände ett speciellt stöd hos sin mamma. Resultatet ger ökad kunskap för sjuksköterskan i mötet med tonåringen med diabetes typ 1. Program: Fristående kurs

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som kan påverka hela människan och dess omgivning. Sjuksköterskans förståelse av patientens upplevelser och erfarenheter kan ha stor betydelse i omvårdnaden. Att vara ung och leva med diabetes kan vara svårt och attityder till sjukdomen kan påverka egenvården. Syfte: Syftet var att beskriva ungdomars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Denna allmänna litteraturstudie bygger på empiriska studier. Resultat: Analysen resulterade i fyra följande kategorier: Relation till sin diabetes, relation till föräldrar, relation till vänner och relation till sjukvårdspersonalen. Åtta subkategorier bildades: positiva och negativa effekter, stöd, konflikter, bryta sig loss, stöd, att känna sig annorlunda, relation till läkare och relation till sjuksköterskor. Diskussion: Vårdpersonalen kan stödja ungdomar med diabetes genom att ge dem mer ansvar. Genom att förstå ungdomarnas upplevelser kan sjuksköterskan ge dem en förbättrad omvårdnad. Sjuksköterskan kan använda sig av empowermentmodellen, vilket innebär att patienten blir mer delaktig i sin behandling och tilldelas mer ansvar över sin situation., Background: Diabetes is a chronic illness, which affects the ill person as well as the people in its immediate surroundings. The nurses' understanding of the experiences of the patients is also a vital part of the treatment. Being young and living with diabetes could be difficult and the attitude towards the illness can affect the diabetes self-care. Objectives: The aim of the literature study was to describe the experience of young people living with diabetes type 1. Method: This study is a general literature study that consists of empiric studies. Result: The analysis led to the following four categories: Relationship to diabetes, relationship to parents, relationship to friends and the relationship to the health care personnel. Eight subcategories were formed: Positive and negative effects, support, conflicts, detachment, support, feeling different and the relationship to physicians and nurses. Discussion: Nursing personnel can support youth with diabetes by giving them more responsibility. Understanding the experiences of the youths improves the care taking of the nurses. Nurses can use the empowerment model, which makes the patient more involved in the treatment as well as feeling more responsible about their situation.

Syftet med detta arbete är att undersöka om det föreligger någon skillnad mellan hur personer med diabetes typ 1 med MDI- respektive IP-behandling skattar sin hälsorelaterade livskvalitet, behandlingstillfredsställelse och uppfattning av behandlingsformens påverkan på livskvaliteten. Vidare är syftet att undersöka om det föreligger någon skillnad mellan män och kvinnor, samt mellan kvinnor respektive män i MDI- respektive IP-gruppen, avseende hälsorelaterade livskvalitet, behandlingstillfredsställelse och uppfattning av behandlingsformens påverkan på livskvaliteten. Som instrument användes enkäten SF-36 samt en egenkonstruerad enkät med bakgrundsfrågor rörande skattning av behandlingstillfredsställelse och uppfattning av behandlingsformens påverkan på livskvaliteten. I MDI-gruppen deltog 40 deltagare och i IP-gruppen 37 deltagare. Studien har en deskriptiv jämförande design. Resultatet visade att det inte finns någon signifikant skillnad mellan MDI- och IP-gruppens skattning av hälsorelaterad livskvalitet. Skillnader kunde påvisas mellan behandlingsformerna gällande behandlingstillfredsställelse och uppfattningen av behandlingsformens påverkan på livskvalitet. IP-gruppen har en signifikant högre behandlingstillfredsställelse samt anser att behandlingsformen påverkar deras livskvalitet mer än MDI-gruppen. Kvinnor i MDI-gruppen skattade sin hälsorelaterade livskvalitet signifikant lägre än män i MDI-gruppen, ingen skillnad kunde dock påvisas mellan männen och kvinnorna i IP-gruppen. Männen i MDI-gruppen skattar sin hälsorelaterade livskvalitet signifikant högre än männen i IP-gruppen. Ingen skillnad kunde påvisas mellan männen i de båda grupperna gällande behandlingsstillfredsställelse eller uppfattningen av behandlingsformens påverkan på livskvaliteten. Kvinnorna i IP-gruppen skattade signifikant högre gällande behandlingsstillfredsställelse och uppfattningen av behandlingsformens påverkan på livskvaliteten än kvinnorna i MDI-gruppen. Kvinnorna i IP-gruppen har likartad hälsorelaterad livskvalitetsskattning som männen i samma grupp och har även en högre behandlingstillfredsställelse än kvinnor i MDI-gruppen. Slutsatsen kan vara att IP är en lämplig behandling för kvinnor

Bakgrund: Diabetes har blivit ett av de framträdande folkhälsoproblemen som sträcker sig längre och längre ned i åldrarna. Tonårstiden är en fas i livet som kan vara komplicerad och att dessutom som tonåring insjukna i en kronisk sjukdom kan ytterligare försvåra situationen. Hur tonåringen upplever förälderns roll i detta skede kan vara av betydelse för hur egenvården utvecklar sig. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur tonåringar med diabetes typ 1 upplever föräldrars roll och vilken betydelse det har för egenvården. Metod: Studien är en litteraturstudie som utfördes med hjälp av åtta kvalitativt analyserade artiklar. Dessa analyserades efter Graneheim och Lundmans analysmetod, så som de beskriver den. Studien utgick från ett latent perspektiv. I analysen framkom två kategorier med tillhörande subkategorier. Resultat: De två kategorierna som framkom var; Kontrollerande och Stödjande. Kategorierna som framkom i resultatet svarade på studiens syfte. Slutsats: Denna studie kan leda till bättre samverkan mellan tonåring och förälder vilket slutligen kan resultera i att tonåringen upplever delaktighet och självständighet i sin egenvård.

Boken beskriver hur hälso- och sjukvård kan göras ännu mer tillgänglig för vårdsökande och patienter. Utifrån olika teoretiska perspektiv och fall presenterar författarna vägar och hinder för vårdsökande. För att uppnå ökad tillgänglighet krävs det koordinering av resurser och tjänster, en ökad digitalisering av hälsotjänster, lagreglering av tillgänglighet samt implementering av nya sätt att organisera vården och att möta vårdsökande. Allt med en syn på verksamheten som en service. Författare: Health management - att göra hälso- och sjukvård mer tillgänglig är skriven av sju forskare vid institutionerna för service management och tjänstevetenskap och kulturvetenskaper vid Lunds universitet. De är verksamma inom etnologi, företagsekonomi, juridik, logistik, sociologi och tjänstevetenskap. Boken vänder sig till studenter främst inom health management, service management, medicin, vård, omsorg, hälsovetenskap, etnologi och logistik. Praktiker inom vården liksom politiker och patientföreningar kan också använda boken för internutbildning, studiecirklar och i utvecklingsarbete.