Search

Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerrak. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja EU:s och andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områ­den och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

Tillgången på fisk i våra hav har ofta avgörande betydelse för fiskelyckan hos svenska och andra fiskare. Bedömningar av fiskbestånd och deras avkastningsförmåga utförs därför varje år av Internationella Havsforskningsrådet (ICES) Rådet som grundades 1902 är en internationell organisation för vetenskapligt samarbete inom marin forskning i Nordostatlanten och Östersjön. Rådets fiskeribiologiska rådgivning till medlemsnationema formuleras av dess Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM1). Kommittén möts två gånger per år (maj och november) och består av fiskeribiologer från respektive medlemsland.

Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerrak. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områ­den och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

Previous work has suggested a transition in benthic community structure in the late 1970s and early 1980s at two widely spaced sites, one in the western and one in the eastern part of the North Sea. Human impact, such as eutrophication, was suggested to be responsible for this phenomenon. In this paper we further explore this issue by presenting additional time series data from both the benthic and the pelagic environments in the Skagerrak-Kattegat area covering the transition period. Total abundance and biomass data from six stations were analysed for trends with smoothing average technique and changes in species abundance composition was assessed using nonmetric multidimensional scaling. Biomass and abundance at all stations and somatic growth of the opiuroid Amphiura filiformis at three stations showed a marked increase in connection with the transition period. There was no time lag between abundance and biomass at individual stations. Changes in species composition were greater in the transition period than in adjacent periods. Parallel to, and preceeding the faunal changes, land runoff increased dramatically. Winter inorganic nitrogen concentrations as well as chlorophyll-a concentrations in the top 15 m also showed increases in the transition period and were significantly positively correlated with run-off. Benthic abundance, biomass and Amphiura — size seemed to show similar trends as run-off and the best correlation was obtained when the benthic variables lagged run-off with 1 and 2 years. The results are consistent with the hypothesis that sedimentation of pelagic production was particularily high in the transition period and that some of the faunal changes were a response to this event.

Tillgången på fisk i våra hav har ofta avgörande betydelse för fiskelyckan hos svenska och andra fiskare. Bedömningar av fiskbestånd och deras avkastningsförmåga utförs därför varje år av Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Rådet som grundades 1902 är en internationell organisation för vetenskapligt samarbete inom marin forskning i Nordostatlanten och Östersjön. Rådets fiskeribiologiska rådgivning till medlemsnationema formuleras av dess Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM1 2). Kommittén möts två gångerper år (maj och november) och består av fiskeribiologer från respektive medlemsland.

Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områ­den och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, framför allt i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES står för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioneroch andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, framför allt i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES står för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

Övervakning med satellit data från NOAA-A VHRR av ytvattnets temperatur har visat att partiellt molnfria bilder till nytta för projektet kan erhållas var fjärde dygn i genomsnitt. Det är nästan en fördubbling av det beräknade utfallet. Baltiska strömmen utanför svenska västkusten i Skagerrak är en persistent ström. Undersökningen visar att strömmen kan iakttas i medeltal under drygt 60 % av hela data serien. Hydrografin i NO Skagerrak bör därmed vara påverkad av strömmen. Strömmens västra front hade ett avstånd av ca 20 km från kusten under januari och februari 1989 vilket därefter ökade till ca 50 km. Denna breddning var speciellt märkbar norr om Väderöarna och har förmodligen inte observerats tidigare. Den norska älven Glomma har observerats under 13 dygn motsvarande 29 % av data serien. Älvens areala utsträckning i NO Skagerrak var i medeltal 83, 51 och 41 km2 i respektive mars, april och maj. Plymen från Glomma har observerats i Kosterfjorden vid . två tillfällen; 17 maj och 16 juni 1989 Undersökningen visar att Glomma älvens plym i NO Skagerrak påverkas av strömsättningen i området. Cirkulationen kan vara både cyklonal och anticyklonal, vilket är avgörande för plymens orientering. Vid de två tillfällen då Glommas älvvatten observerades i Kosterfjorden var cirkulationen anticyklonal.

The seismically active Skagerrak region in the border area between Denmark and Norway has traditionally been associated with uncertain earthquake locations due to the limited station coverage in the region. A new seismic station in southern Norway and a recent update of the earthquake database of the Danish National Network have led to a much more complete and homogeneous data coverage of the Skagerrak area, giving the possibility of improved earthquake locations in the region. In this study, we relocate earthquakes in the Skagerrak area to obtain a more exact picture of the seismicity and investigate well-recorded events to determine the depth distribution. Hypocenter depths are found to be generally in the range 11–25 km. Furthermore, new composite focal mechanisms are determined for clusters of events with similar waveforms. Results indicate that the Skagerrak seismicity is associated with shallow, crustal faults oriented in the NS direction south of the Sorgenfrei–Tornquist Zone (STZ) as well as with the STZ itself. Mainly reverse faulting mechanisms along NE– SW oriented faults indicate maximum horizontal compression in the NW–SE direction. This is in agreement with World Stress Map generalizations, most likely associated with ridge push forces from the mid-Atlantic ridge, though modified probably by local crustal weaknesses. publishedVersion

Bottom sediments from the Skagerrak were collected on localities chosen on the basis of their acoustical characteristics. The grain-size distribution, lithology and clay mineralogy have been studied, as well as carbonate content and content of organic carbon. These data have been related to the present day current pattern. The Skagerrak obviously acts as a sink for recent sediments that are transported by traction currents along the bottom and in suspension or by a combination of these. The main depot centres for very fine sand are situated north-west of Skagen and in the entrance of the Kattegat, whereas silt and clay-size materials are found in the deeper parts and off the Norwegian and Swedish coasts. Locally till-like sediments occur.

Bottom sediments from the Skagerrak were collected on localities chosen on the basis of their acoustical characteristics. The grain-size distribution, lithology and clay mineralogy have been studied, as well as carbonate content and content of organic carbon. These data have been related to the present day current pattern. The Skagerrak obviously acts as a sink for recent sediments that are transported by traction currents along the bottom and in suspension or by a combination of these. The main depot centres for very fine sand are situated north-west of Skagen and in the entrance of the Kattegat, whereas silt and clay-size materials are found in the deeper parts and off the Norwegian and Swedish coasts. Locally till-like sediments occur.

Bottom sediments from the Skagerrak were collected on localities chosen on the basis of their acoustical characteristics. The grain-size distribution, lithology and clay mineralogy have been studied, as well as carbonate content and content of organic carbon. These data have been related to the present day current pattern. The Skagerrak obviously acts as a sink for recent sediments that are transported by traction currents along the bottom and in suspension or by a combination of these. The main depot centres for very fine sand are situated north-west of Skagen and in the entrance of the Kattegat, whereas silt and clay-size materials are found in the deeper parts and off the Norwegian and Swedish coasts. Locally till-like sediments occur.

Johann Heinrich von Thunen-Institute, Federal Research Institute for Rural Areas, Forestry and Fisheries began publishing the Informationen aus der Fischereiforschung – Information on Fishery research in 2010

Johann Heinrich von Thunen-Institute, Federal Research Institute for Rural Areas, Forestry and Fisheries began publishing the Informationen aus der Fischereiforschung – Information on Fishery research in 2010

The variability of ''yellow substance'' in waters of the Skagerrak and the Kattegat was studied during the international Skagex programme in 1990 and 1991. Data on attenuation of light and fluorescence of dissolved organic matter (DOM) in sea water were collected with a spectral transmissiometer and a submersible fluorometer within a depth range of 0-250 m at several stations. More than fifty-fold variations of fluorescence intensity over space and time were due to the combined action of different sources of DOM in the straits. The surface maximum of fluorescing DOM, related to river outflow, was spreading from Oslo fjord to the central Skagerrak in late spring. This maximum may be ecologically important because it diminishes shortwave PAR. In the autumn the brightest DOM fluorescence was found in the Kattegat and along the Norwegian coast in accordance with earlier studies. The local minima of DOM fluorescence are associated with the Jutland current. Both the instability of the current and a ten-fold difference in DOM content between deep layers of the Skagerrak and Kattegat resulted in strong synoptic variability of fluorescence in the transitional area between the straits. Seasonal and synoptic variabilities of ''yellow substance'' were minimal in the southern Kattegat. The vertical gradients of DOM fluorescence were mostly negative at the depth of the thermocline of the open Skagerrak in spring, reaching values of 40-50 % m-1. Fine structure and complex shape were inherent to fluorescence profiles from areas of intensive water mixing. DOM fluorescence closely covaried with attenuation of UV light: the correlation coefficient was + 0.9 for wavelength w