In this dissertation, I offer a novel perspective on what happens when political ethics meets political practice by exploring how Swedish parliamentarians reason about ethical dilemmas related to transparency, honesty, and compromise. Additionally, I study what parliamentarians consider to be the most challenging ethical dilemmas, the most important virtues, and the most problematic vices. Drawing on 74 in-depth scenario based interviews and using a multi-stage analytical framework, I empirically show how several under-theorized aspects of political dilemmas are critical to how parliamentarians’ reason about everyday political dilemmas. Transparency, often seen as a cornerstone of democratic accountability in the literature, is considered by parliamentarians in relation to how it affects their political independence, appearance, and judgment. Honesty, a virtue often mentioned by parliamentarians, is, I argue, more about avoiding lying than always speaking about everything that is true. Compromising, generally viewed favorably in the literature, was in practice challenged by the difficulties in upholding and properly communicating the theoretically crucial difference between making a compromise and finding consensus. In the chapters on virtues and vices, I show how a multi-theme and multilevel perspective illuminates the role of virtues and vices in politics overall and their influence on how parliamentarians reason about dilemmas. Theoretically, a key contribution lies in the introduction of powerlessness as a central aspect for understanding what political dilemmas are, who faces them, and how they are handled. Moreover, by synthesizing the results from the empirical chapters with previous literature, I show how three additional analytical categories are critical for understanding how politicians reason when they face political dilemmas: the ethical sphere in which the dilemma occurs, the optics of the action taken, and how they have demarcated their responsibility, I denna avhandling bidrar jag med ett nytt perspektiv på vad som händer när politisk etik möter politisk praktik. Jag undersöker hur svenska riksdagsledamöter resonerar kring etiska dilemman relaterade till transparens, ärlighet och kompromisser samt vilka aspekter som är relevanta när de gör det. Jag utforskar även vad parlamentariker själva anser vara de mest utmanande etiska dilemmana, de viktigaste dygderna och de mest problematiska lasterna. Med utgångspunkt i 74 djupgående scenariebaserade intervjuer med svenska riksdagsledamöter och genom att använda ett multidimensionellt analytiskt verktyg visar jag empiriskt hur flera tidigare underteoretiserade aspekter av politiska dilemman är centrala för att förstå hur riksdagsledamöter resonerar när de möter dilemman. Transparens, ofta sedd som en demokratisk hörnsten, beaktas i relation till hur det påverkar politiskt oberoende, framträdande och omdöme. Ärlighet, en av riksdagsledamöter ofta nämnd dygd, handlar, argumenterar jag, mer om att undvika att ljuga än att alltid tala om allt som är sant. Kompromissande, vilket generellt ses som positivt i dilemmalitteraturen, utmanas av svårigheterna att upprätthålla och kommunicera den teoretiskt viktiga skillnaden mellan att kompromissa och att söka konsensus. I kapitlen om dygder och laster visar jag hur ett flertematiskt och flernivåperspektiv belyser dygdernas och lasternas roll i politiken generellt och deras påverkan på ledamöters dilemmaresonemang i synnerhet. Teoretiskt är ett väsentligt bidrag i denna avhandling introduktionen av maktlöshet och dess betydelse för att förstå vad politiska dilemman är, vilka politiker som möter dem och hur de hanterar dem. Genom att kombinera resultaten från de empiriska kapitlen med tidigare litteratur visar jag även hur tre ytterligare analytiska kategorier är centrala för att förstå hur politiker resonerar när de ställs inför politiska dilemman: den etiska sfären som dilemmat uppstår i, hur deras handlingar uppfattas av relevanta