Search

"Vid en barmarksinventering av Södermanlands län 1996 inventerades även delar av Östergötlands och Örebro län. Resultaten visade på förekomst av utter i bland annat Kvismare kanal, Arbogaån, Täljeån och Svartån. Sedan dess har det kommit in rapporter till Länsstyrelsen i Örebro län om utter framförallt från området kring Kvismare kanal, Svartån och Järleån. I januari 2006 kördes en utter ihjäl inne i centrala Örebro. Hösten 2006 inventerades hela länet och resultaten visar att kärnområdet för utter i Örebro län finns i just områdena kring Kvismare kanal, Täljeån och Svartån. Den återetablering som skett finns i länets norra del, framförallt i Rastälven, Storån, Bornsälven och Timsälven. Förekomsten av mink finns däremot jämnt fördelad över hela länet. I samband med inventeringen kontrollerades även sammanlagt 41 stycken broar inom ""högriskområden"" med syftet att undersöka behovet av faunapassager för utter. Utav dessa broar ansågs arton broar inte vara i behov av några åtgärder alls, åtta stycken skulle behöva utökas med lämpliga markeringsplatser för utter, tretton var i behov av en spång alternativt torrtrumma och två stycken utgjorde direkta vandringshinder som borde åtgärdas." Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Landsjön är en naturligt näringsrik sjö som ligger i ett jordbruksdominerat område ungefär en kilometer från Vätterns sydöstra del. Sjön har högt naturvärde och är bland annat en viktig fågelsjö. Landsjön har stor betydelse för fritidsfisket och även visst yrkesmässigt fiske bedrivs i sjön. Landsjön har länge fått ta emot ett överskott av fosfor som medfört att sjön blivit allt mer näringsrik. En utvärdering av vattenkemiska data från sjön visar att sedimenten läcker fosfor och att sjön göder sig själv. Fosforförlusten sker under sommaren när det råder syrefria förhållanden vid botten på grund av stor nedbrytning i kombination stabil skiktning av sjön. Landsjön har tillförts stora mängder fosfor, dels via punktkällor som tvätteriet i Lyckås och avloppsreningsverken i Skärstad och Kaxholmen, dels genom läckage från åkermark via tilloppsdiken och bäckar. De mätningar som från 1988 gjorts i Lyckåsån visar att transporten av fosfor till Landsjön via Lyckåsån fortfarande är mycket stor. Tvätteriet och reningsverkens vatten går numera till reningsverket i Huskvarna. De höga transporterna av både fosfor och kväve beror dels på markanvändningen, men även nederbörden spelar in. Ett år med mycket regn ger större förluster än ett nederbördsfattigt år. För att kunna jämföra olika år kan man då räkna om halterna till så kallade flödesvägda medelvärden som jämnar ut skillnaden mellan år med olika nederbörd. Tendensen för flödesvägda medelvärden av fosfor och kväve är densamma som för transporten, det vill säga att fosfor ökar medan kväve inte har någon klar trend. Länsstyrelsen genomförde för drygt tio år sedan omfattande undersökningar av jordbrukets påverkan på sjön. Man fann att halterna av näringsämnen var mycket höga i tillrinnande bäckar och att sjön därmed tillfördes betydande mängder av framförallt fosfor. En åtgärdsplan togs fram i samarbete med Jönköpings kommun och den lokala LRF-kretsen. I planen föreslog man att kantzoner, mindre våtmarker och dammar skulle anläggas i anslutning till tillrinnande vattendrag för att minska belastningen på Landsjön. Detta genomfördes i ganska stor utsträckning, men långt ifrån hela den föreslagna arealen kantzoner och våtmarker har anlagts. Förslag till fortsatt arbete - En arbetsgrupp bör bildas för att ta fram en åtgärdsplan för fortsatt arbete med Landsjön. Nedan följer några exempel på åtgärder som kan tas upp i åtgärdsplanen. - Vattenkemisk provtagning i Landsjöns utlopp Edeskvarnaån bör göras regelbundet för att ge en bild av hur halterna av fosfor varierar mellan utlopp och tillflödena till sjön. Sjöns mitt borde provtas på närsalter, växtplankton och syrehalt under hela växtsäsongen (april-oktober).- Kompletterande biologiska undersökningar av Landsjön med provfiske och bottenfauna bör genomföras. Ett provfiske kan visa hur fördelningen mellan arter och åldersklasser inom arterna ser ut. Även bottenfaunans sammansättning ger en bild av sjöns tillstånd. Efter att ha gjort dessa undersökningar är det lättare att avgöra vilka åtgärder som bör sättas in för att försöka driva sjön tillbaka mot ett mindre näringsrikt tillstånd.- En sedimentprovtagning ger svar på sedimentets sammansättning samt på hur stort fosforförrådet är och vilka fraktioner av fosfor som ingår. Detta är värdefull information inför ett åtgärdsprogram. Genom att göra analyser på flera nivåer i sedimentet kan man fastställa hur djupt ner de höga fosforhalterna finns.- Inventering/enkät som undersöker hur mycket av kantzonerna som anlades efter 1991års åtgärdsplan som finns kvar idag? Ungefär 50 % av de föreslagna arealerna anlades efter 1991 års utredning. Förnyade insatser för anläggning av ytterligare kantzoner och våtmarker inom Landsjöns tillrinningsområde kan minska läckaget av fosfor till sjön.- Utvärdering av fisket i Landsjön idag. Både det yrkesmässiga och fritidsfisket kan ha stora effekter på fiskbeståndet i Landsjön. Utforma en fiskevårdsplan för Landsjön. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

FältrapportRapporten är en redovisning och bedömning av de 35 sjöar som provfiskats av Länsstyrelsen i Jönköpings län under sommaren 2006. Varje sjö redovisas i rapporten med provfiskeuppgifter, försurningsbedömning, temperatur/syrediagram samt fångstredovisning/-beräkning. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Den sydliga kärrsnäppan har minskat kraftigt i antal; särskilt i länderna runt Östersjön (inklusive Sverige). I denna rapport utvärderas om förhöjda halter av klorerade kolväten påverkar häckningsframgången hos denna hotade vadare. Okläckta ägg samlades in vid Båtafjorden, Halland, och koncentrationen bestämdes av PCB och sju olika pesticider: HCB, a-HCH, ?-HCH, DDE, HEOD, TDE och DDT. TDE och DDT detekterades inte i något av äggen, och halterna av övriga ämnen var relativt låga. Första kullar innehöll i genomsnitt högre halter av PCB och HCB än andra kullar (omläggningar), vilket indikerar att miljögifterna som en hona anrikat före äggläggningen ett visst år framför allt deponeras i hennes första kull för det året. Det fanns dock inga signifikanta samband mellan häckningsframgången (flera olika mått) och halterna av klorerade kolväten. Andra faktorer, särskilt biotopförluster, bopredation och genetiska effekter, framstår därför som mer betydelsefulla för populationsutvecklingen hos sydlig kärrsnäppa. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Kalkkärrsgrynssnäcka, smalgrynssnäcka och tandsnäcka ingår i åtgärdsprogrammet för rikkärr och en inventering av dessa tre arter har genomförts i Gävleborgs län under sommaren 2006. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Sperlingsholms almallé i Halland är av nationellt intresse och är skyddad enligt lag. Den innehåller idag 395 träd som är upp till 250 år gamla. Markägaren och Länsstyrelsen Halland är mycket angelägna om att bevara allén. Träden är viktiga för naturvården och de har ett antal väldigt sällsynta arter knutna till sig, bland annat almorangelav (Caloplaca luteoalba) och almskruvmossa (Syntrichia laevipila). Alléns storlek och reslighet innebär att den är av nationellt intresse även ur ett kulturellt och historiskt perspektiv. Almsjuka har redan dödat minst tio procent av träden och det är sannolikt att sjukdomen avancerar genom allén under kommande år. Det anses därför vara mycket viktigt att få fram en plan för att bevara allén i Sperlingsholm för kommande generationer.Under planens framtagande har det tagits hänsyn till det faktum att almsjuka är extremt svår att bekämpa i ett område som inte är geografiskt isolerat. Det enda vi kan hoppas på är att hastigheten med vilken sjukdomen framskrider kan minskas genom att utföra ett antal skötselåtgärder som använts med viss framgång i Brighton, England, och på Nya Zeeland.Eftersom det finns en bristfällig kunskap om hur snabbt träd förloras i almsjukan, har ett klassifikationssystem för de befintliga träden tagits fram. Klass ett omfattar de träd som är särskilt värdefulla för naturvården eller ur estetisk synpunkt, och klass fyra är de träd som antingen redan är döda eller har tydliga tecken på smitta av almsjuka och bör tas bort. En serie skötselåtgärder rekommenderas för träden i klass ett om de skulle bli smittade av almsjuka eller om de är hotade av någon annan orsak. Det föreslås att en enklare uppsättning skötselåtgärder används för träd i klass två och om träd i klass tre skulle smittas, ska de fällas och tas bort direkt utan övrig åtgärd. Det innebär att genomförandet av planen kan justeras i takt med smittspridningshastigheten, samtidigt som de värdefulla träden hålls vid liv så länge som möjligt. Förhoppningen är att när man antar dessa skötselåtgärder, såsom bortforsling av smittade grenar och övervakning under almsplintborrarnas flygsäsong, så kan spridningshastigheten hos sjukdomen minskas. Förutom detta föreslås en återplanteringsplan för hela allén som inkluderar flera trädarter. Anledningen till att blandade trädslag föreslås till en framtida allé är att minska risken för att en enda trädsjukdom ska slå ut hela allén. När förslag på andra trädslag har tagits fram, har hänsyn tagits dels till vad man vet om trädsjukdomar i dag, dels till att träden ska kunna växa sig tillräckligt stora för att återskapa den storslagenhet som dagens almar ger samt till att de är erkänt värdefulla för naturen. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Naturvårdsbränning är en skötselåtgärd som syftar till att återskapa den ursprungliga dynamiken i skogen eftersom brand haft en omfattande ekologisk roll innan brandbekämpningenseffektiviserande. De senaste 100 åren har bränning av skog varit mer eller mindre tillämpat i skogsbruket, då främst för att främja återväxt på hyggen. Sedan början på 1990-talet har branden på allvar fungerat som en åtgärd för att gagna tall- och lövstrukturer samt brandgynnade arter.År 2006 genomförde länsstyrelsen i Gävleborg sina första naturvårdsbränningar, det hann bli tre stycken under sommaren. Två av bränningarna finansierades och genomfördesav Åtgärdsprogram för hotade arter och den tredje av Skötsel, båda funktioner på dåvarande Naturenheten och samtliga tre skedde på reservatsmark i Gävleborgs län. Denna rapport är en sammanställning av separata rapporter för de tre bränningarna skrivna av Andreas Wedman (Hagåsen och Bursjöberget) och Carola Orrmalm (Stora Korpimäki)Praktiskt enkla objekt valdes, med små arealer och säkra avgränsningar. Detta kriterium var viktigt eftersom bränning är en riskverksamhet som aldrig tidigare skett i länsstyrelsensegen regi. Ett annat kriterium som avgjorde var att objekten bedömdes strukturmässigtlämpliga för naturvårdsbränning ur ekologiperspektiv, dvs. objekt med föreligganderisk för igenväxning av gran samt objekt med önskad tallföryngring och tidigare brandpåverkan. Länsstyrelsen har sedan ett par år tillbaka arbetat med en brandstrategi som pekar ut lämpliga trakter, som även togs i beaktande. En exkursion med Anders Granström från SLU låg till slutgiltig grund för valet av två av objekten, Hagåsen och Bursjöberget. Det tredje objektet Stora Korpimäki var sedan tidigare utpekat som passande.Samtliga tre reservats skötselplaner anger bränning som skötselåtgärd och detta utgjorde ett ytterligare skäl till att just dessa objekt valdes.Rapporten som följer behandlar bränningarnas genomförande samt de initiala resultaten. En mer systematisk och grundlig uppföljning av mortalitet, återväxt, skapande av substratsamt en insektsinventering kommer att följa upp denna rapport i ett senare skede. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

2004 dokumenterade Per Ingvarsson och Lennart Henriksson flodpärlmusslans utbredning i Halland. Inventeringen påvisade förekomst av flodpärlmussla i 15 vattendrag i 7 av 10 huvudavrinningsområden. Utöver flodpärlmusslan påträffades också allmän målarmussla, spetsig målarmussla, allmän dammussla och stor dammussla. I rapporten redovisas också samtliga inventerade vattendrag inklusive förslag på förbättrande åtgärder för flodpärlmusslan. Rapporten låg även till grund för den fördjupade inventering som genomfördes 2005. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län utfördes under augusti 2007 en undersökning av fiskfaunan i 9 stycken sjöar inom länet. Undersökningen som bestod av provfiske med översiktsnät omfattade sjöarna Sjönevadssjön, Tussjö, Yxsjö, Svarten och Tjärnesjön i Ätrans vattensystem, Kroksjön och Starrsjön i Lagans vattensystem, Norra Stensjön i Himleåns vattensystem och Stora Färgen i Nissans vattensystem. Undersökningen utfördes enligt den standardiserade metodik som tagits fram av Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium och vilken finns redovisad i Miljöhandboken. Provfisket i samtliga sjöar utfördes som begränsade inventeringsprovfisken. Huvudsyftet med nätprovfisket var att följa upp försurningens inverkan och den effekt som kalkningen har haft på fiskfaunan i sjöarna. Provfiskesäsongen föregicks av en mild vinter. En varm vår följdes sedan av en extremt nederbördsrik och solfattig men ändå relativt varm sommar. Dessa naturliga yttre betingelser får på olika sätt konsekvenser för fisken och inverkar i förlängningen på provfiskeresultaten. Den varma våren antas ha erbjudit goda betingelser för romutveckling och yngeltillväxt hos årets yngel. Vattentemperaturen under sommaren var relativt gynnsam för tillväxt hos flertalet fiskarter. Den rikliga nederbörden har medfört stor humustransport ut i sjöarna vilket är negativt för fisken. Vid provfisket år 2007 erhölls totalt 11 stycken fiskarter: abborre, gös, gädda, gärs, mört, sarv, braxen, sutare, benlöja sik och siklöja. Abborre och mört återfanns i samtliga sjöar medan gädda påträffades i 8 av de provfiskade sjöarna. Tre sjöar hyste sarv, sutare gärs och siklöja och fyra sjöar braxen. Sik, gös och benlöja påträffades endast i en sjö vardera. Den artrikaste sjön var Stora Färgen som härbärgerade 8 stycken fiskarter. Vid provfisken ger den medelfångst som erhålls ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i sjön ochkan jämföras med andra sjöar. De sjöar som provfiskades i Hallands län år2007 har jämförts med medelvärdet förSötvattenslaboratoriets databas för sjöprovfisken. Dessutom har enjämförelse gjorts med de senaste provfiskeresultaten i aktuella sjöar. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Riksdagen beslöt 1999 att anta femton miljökvalitetsmål. Ett av dem är Levande skogar. Målet innebär att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. En viktig del av arbetet med Levande skogar är att ge de mest värdefulla skogsmarkerna ett lämpligt skydd. Regeringen gav 2004 Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell strategi för formellt skydd av skog. Denna redovisades till regeringen 1 juni 2005.Den nationella strategin utgör grunden för den föreliggande länsstrategin för Halland. Arbetet har bedrivits i samarbete med Skogsvårdstyrelsen Södra Götaland, numera Skogsstyrelsen, och länsstyrelserna i Blekinge och Skåne län. I denna region finns många likheter vad gäller ansvarsmiljöer och markägarstruktur. Flera analyser har därför skett gemensamt. Länsstrategin har enligt uppdraget samma struktur och delvis samma innehåll som den nationella strategin. Förutom den nationella strategin baseras länsstrategin främst på ett antal aktuella kunskapsunderlag. Länsstrategin ger Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen vägledning i arbetet med formellt skydd. Förhoppningen är att länsstrategin även ska ge vägledning till andra aktörer i skogslandskapet. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Syftet med denna rapport är att med hjälp av historiska källor och litteratur analysera och beskriva hur skogs- och markutnyttjandet sett ut genom historien inom det planerade naturreservatet Biskopstorps område, och hur olika företeelser och verksamheter påverkat landskapet, skogen och den biologiska mångfalden. Utredningen har sin tyngdpunkt i tiden efter 1645 då Halland blev svenskt och sträcker sig fram till decennierna kring sekelskiftet 18/1900 då det moderna skogsbruket på allvar började slå igenom.Med den historiska analysen som grund lämnas synpunkter och tankar kring skötseln av området och dessa är i sin tur tänkta att tjäna som underlag till en skötselplan för området. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Våren 2005 noterades bibaggen för första gången i Gävleborgs län och under inventeringen som utfördes 2006 hittades bibaggen på 8 olika platser - som nordligast i närheten av Mohed i Söderhamns kommun. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Brandhistoriken i 13 reservat i Örebro län undersöktes med hjälp av dendroekologisk metodik. 111 bränder daterades genom att datera 142 tvärsnitt och partiella tvärsnitt av stubbar och träd som skadats i tidigare skogsbränder. Till analysen lades en tidigare undersökning i Murstensdalen i västra delen av Örebro län (Niklasson & Karlsson 1997). Ur materialet kunde bränder dateras från år 1328 och fram till 1821. Från många lokaler var brandhistoriken under senare delen av 1700-tal och 1800-tal svår att rekonstruera pga. stark påverkan av skogsbruk. Trots denna brist är det dock klart att brandaktiviteten minskar någon gång under sent 1700-tal - tidigt 1800-tal. Samtliga bränder daterades i stubbmaterial, lågor eller torrakor. Prover ur enstaka oskadade kvarstående äldre träd konfirmerar en generell avsaknad av brand under 18- och 1900-tal. I enskilda prover varierade brandintervallen mellan 9 och 143 år.För enskilda reservat varierade medelbrandintervall mellan 25 och 58 år, men om bara reservat med fler än 10 registrerade brandintervall räknades var variationen mindre, 29 till 48 år. Medelbrandintervall för alla 156 brandintervall som inträffat i samtliga 142 prover för perioden 1328-1821 var 37,7 år (median 33 år). 90 % av brandintervallen föll inom intervallet 13-80 år. Brandintervallen är mellanvärdenjämfört med norra och södra Sverige. Intervallen är avsevärt kortare jämfört med i de norra boreala delarna, men nästan dubbelt så långa jämfört områden längre söderut.Resultaten visar tydligt i vilken riktning framtida skötsel av barrskogsreservat bör sträva: återkommande bränder av relativt låg intensitet som framför allt tar död på gran. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Denna rapport redovisar resultatet från en kartering av värdefulla ädla lövträd inom ett cirka 50 km2 stort område av det riksintressanta drumlinområdet i Västernärke. Det karterade området omfattar stora delar av Hackvads församling, samt delar av Viby, Tångeråsa, Edsberg och Hardemo församlingar. Arbetet har gjorts inom ramen för åtgärdsprogrammet för skyddsvärda träd i kulturlandskapet av Länsstyrelsen i Örebro län och åtgärdsprogrammet för bevarande av läderbagge. Vid karteringen noterades grova och/eller ihåliga träd av ädla lövträd, huvudsakligen ek, ask, alm, lönn, lind, bok och kastanj. Karteringen utfördes till största delen under 2004, med kompletterande insatser under 2005 och 2006. Det undersökta området sammanfaller till stora delar med utbredningsområdet för läderbagge, Osmoderma eremita, i Örebro län. Denna rödlistade skalbagge är beroende av gamla, grova och ihåliga ädellövträd, framför allt ek. Många av delområdena finns därför beskrivna även i en inventeringsrapport om läderbaggens utbredning i Örebro län (Josefsson 2007).Sammantaget har cirka 2 600 träd registrerats vid karteringen. Resultatet visar på en tydlig dominans av ask, ek, alm och lönn inom området. Huvuddelen av ekarna återfinns inom redan skyddade områden (naturreservat och Natura 2000-områden), medan övriga ädla lövträd till stor del finns i alléer och i anslutning till gårdsbebyggelse. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Totalt inventerades 18 vatten fördelade inom eller i anslutning till sex Natura 2000-områden. Fem av dessa dammar var inte inventerade sedan tidigare. Större vattensalamander återfanns i 11 dammar, av vilka två var okända sedan tidigare. I två av de tidigare konstaterade fynddammarna kunde förekomst av större vattensalamander inte bekräftas vid 2006 års inventering. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

In metropolitan areas where the exploitation pressure increases, also the importance to point out nature areas grows, both for the sake of outdoor life and for biodiversity conservation. Since nature conservancy and spatial planning constitute two different parts of the municipalities land use control, a case study has been carried out in two municipalities in the Stockholm region, Huddinge and Järfälla. Both these municipalities have protected about one third of their land and today there are plans to repeal parts of the reserves to enable exploitation. This thesis shows – from the theoretical concept of sustainable development – officials, politicians and non-governmental organizations perspectives on questions concerning land use together with the work with nature reserves and repeals. The study focuses on how different basic attitudes and paradigms emphasizes different aspects of sustainable development and how this in turn affects the work to repeal nature reserves. Interviews with stakeholders in the municipalities and documents concerning land use and nature reserves demonstrates that there is distinct differences between the planning-paradigm, based on spatial planning, and the environmental-paradigm, based on nature conservation. From the planning-paradigm it is considered that nature reserves had to big impact on the munici­pality's land use and that valuable nature more frequently should be protected by the Swedish planning and building act. From the environmental-paradigms view the nature conservancy is – and should also in the future be – an important tool in the long-term prevention to stop valuable nature from being exploited. The thesis also stresses the importance to in the work with repeals take all effects that this kind of decision can lead to into account – not just in the repealed area but also for the future work with nature reserves on the whole. I storstadsregioner där exploateringstrycket blir allt större, ökar också vikten av att peka ut naturområden, både för det rörliga friluftslivet samt för bevarande av den biologiska mångfalden. Utifrån det att naturskydd samt fysisk planering utgör varsin del av kommuners styrning av mark­användningen har en fallstudie genomförts i två kommuner i Stockholmsregionen, Huddinge och Järfälla. Båda dessa kommuner har skyddat ungefär en tredjedel av kommunens mark och idag finns planer på att upphäva delar av reservaten för att där möjliggöra exploatering. Uppsatsen visar – utifrån det teoretiska begreppet hållbar utveckling – hur tjänstemän, politiker och intresse­organisationer ser på markanvändningsfrågor samt arbetet med naturreservat och upphävande. Studien fokuserar på hur olika grundinställningar och paradigm lyfter fram olika aspekter av hållbar utveckling samt hur detta i sin tur påverkar arbetet med att upphäva naturreservat. Intervjuer med kommunala aktörer samt dokument rörande markanvändning och naturreservat visar att det finns tydliga skillnader mellan planparadigmet, med grund i den fysiska planeringen, och miljö­paradigmet, med grund i naturvården. Utifrån planparadigmet anser man att naturreservaten har fått för stor inverkan på kommunens markanvändning och att värdefull natur oftare borde skyddas med hjälp av plan- och bygglagens verktyg. Från miljöparadigmets vinkel är naturskyddet – och bör även i fortsättningen vara – ett viktigt verktyg för att långsiktigt förhindra att värdefull natur exploateras. Uppsatsen framhåller också vikten av att man vid upphävande av naturreservat tar hänsyn till alla effekter som ett sådant beslut kan leda till – inte bara i det upphävda området utan även för det fortsatta arbetet med naturreservat i stort.

Problemen för vattenlevande organismer i länet är främst kopplad till försurning, övergödning och vattenreglering. Försurningen börjar minska tack vare minskat nedfall av försurande ämnen (främst svavel) och kalkplaner kan anpassas till nya förhållanden. Vattenmiljöer som blivit påverkade fysiskt behöver ofta åtgärdas fysiskt för att lösa problemen, dessa åtgärder är det som oftast förknippas med biologisk återställning. Inom ramen för denna plan, behandlas i huvudsak försurning och fysisk påverkan av vattenmiljöerna och möjligheterna till åtgärda för att främja ett "fungerande ekosystem". Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Målsättningen med kalkningsverksamheten inom länets delar av Lagan och Helgeå är till större delen uppfylld. Tabell 1-1 (se rapport) visar att andelen uppfyllda mål är cirka 70 %. För resterande 30 % gäller att målsättningen inte varit uppfylld eller inte gått att bedöma. När det gäller andelen areal sjöyta som är uppnådd hamnar den på 96 % och andelen längd rinnande vatten på 66 %. Totalt berör 145 uttalade mål 24 206 hektar sjöyta och drygt 42 mil rinnande vatten. När det gäller yta och längd ska samtliga mål (både vattenkemiska och biologiska) vara uppfyllda för att området ska bedömas ha uppfylld målsättning.Figur 1-1 (se rapport) pekar ut att flera målsättningar i Storåns avrinningsområde inte har varit uppfyllda. I de övre delarna av Österån (åo 060) är fisk- och bottenfauna fortfarande försurningspåverkad. På sträckan Storån, nedströms Flaten (åo 057), är bottenfaunan fortfarande försurningspåverkad. Stödstorpaån (åo 077) är försurningspåverkad med avseende på fisk- och bottenfauna. När det gäller Lillåns (Draven) (åo 070) avrinningsområde uppvisar några av tillflödena till Lillån vattenkemi- och bottenfaunaresultat med försurningsrelaterad påverkan. I Norra Fyllens (åo 067) avrinningsområde har Dannäsån en bottenfauna som är påverkad av försurning. I Mjösjöbäcken (åo 73) är både bottenfauna och vattenkemi försurningspåverkad. Även några enstaka delar av Härån uppvisar viss försurningspåverkan. Under 2005 spreds ungefär 6 600 ton kalk i området. För ett antal åtgärdsområden föreslås förändringar i form av förtätat kalkningsintervall och även minskade kalkmängder. En kombination med nuvarande kalkning i sjöar och våtmarker och spridning av aska och kalk i skogsmark kan vara aktuell för några åtgärdsområden, framförallt i de åtgärdsområden som har sjöar med korta omsättningstider. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Nyhetsbrevet "Miljömål i fokus" är ett sätt för länsstyrelsen att visa vad som händer i det regionala miljömålsarbetet. Informationen finns även på länsstyrelsens hemsida under rubriken Miljömål. Nyhetsbrevet ges ut 2-4 gånger per år. Hör gärna av dig till Anna Larsson, miljömålssamordnare på länsstyrelsen, med förslag på artiklar och innehåll för kommande nummer. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Metaller i vatten 2003-2005 innehåller resultat från metallprovtagningar från vatten, sediment och vattenmossa. Data kommer från den samordnade recipientkontrollen, nationell och regional miljöövervakning, länets kalkningsverksamhet och fördjupade undersökningar som utförts på olika platser i länet. Metallerna som utvärderas är tungmetallerna arsenik, kobolt, kadmium, krom, koppar, nickel, bly, zink och kvicksilver.Arsenikhalterna är låga i länet med undantag för några platser, varav Lillesjön i Grimstorp har de högsta halterna med mycket stor avvikelse från bakgrundsvärdet i både vatten och sediment. I anslutning till sjön finns mark som förorenats av en impregneringsanläggning. Detta område ska saneras under de närmaste åren.Bly- och kadmiumhalterna minskar i länet till följd av minskad användning av metallerna och halterna är låga i princip överallt. Enda undantagen är ett mindre vattendrag i Storåsystemet visar på stor påverkan från kadmium i Storån inlopp Bolmen är blyhalten i mossa hög.Krom- och zinkhalterna är högst i Storåsystemet och i sjöar och vattendrag runt Nässjö. Mest krom i sediment har uppmätts i Höregölen i Nässjö och Kvarnasjön utanför Hillerstorp. Andelen stationer som är påverkade av krom är stor i årets sammanställning jämfört med tidigare, men det förklaras åtminstone delvis med de utökade provtagningarna i förorenade vattensystem.Nickel- och kopparhalterna är höga på många platser i länet. Anderstorpsån är mest påverkad av höga nickelhalter, men även Huskvarnaån och Storån har höga halter av nickel i mindre vattendrag. Stor påverkan av koppar syns bland annat i Anderstorpsån och i mindre vattendrag i Storåsystemet.Kvicksilverhalterna är låga i vatten och vattenmossa, även om halterna i mossa på vissa platser är måttligt höga. Det är bara i två sjöar, Munksjön och Fågelforsdammen, som påverkan från kvicksilver är stor i sedimenten. Båda dessa är påverkade av pappersindustrin som tidigare använde kvicksilver i sin tillverkningsprocess. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Gaddstekelfaunan har under sommaren 2006 undersökts på fyra lokaler i östligasteBlekinge samt en i landskapets västra del. Tre av lokalerna i öster (Skjutbanan, Häljarumoch Sibbaboda) är sådana med stor andel öppen sand. Den fjärde i öster (Steneryd) samtden i väster (Ire) är lövängar med hamlade ädellövträd.Resultatet redovisas i tabeller, tillsammans med det från en tidigare undersöktsandlokal (Högasand) i östligaste Blekinge. Tabell 2-9 listar alla observerade arter, medrödlistade respektive för landskapet nya arter särskilt markerade. I efterföljande textkommenteras de intressantare av dessa. Tabell 11-14 jämför blekingelokalerna - inbördessamt med lokaler i andra landskap. I texten analyseras resultatet och jämförelserna.Tabell 15 visar ungefärliga artantalet i olika gaddstekelgrupper i sydlänen och tabell 1listar de växtarter på vars blommor gaddsteklar observerades vid undersökningen.Undersökningen visar att gaddstekelfaunan på sandlokalerna i östligaste Blekinge ärmycket rik och intressant. Tillsammans har där påvisats 17 rödlistade gaddstekelarter,varav inte mindre än 13 på den främsta lokalen, Jämjö skjutbana. Det placerar dennalokal på andra plats, efter en ölandslokal, bland alla motsvarande undersökningar somgjorts i landet.Av särskilt intresse bland 2006 års många fynd av rödlistade arter är guldstekelnHedychridium coriaceum, som tidigare bara tagits i landskap norr om Blekinge, denlilla rovstekeln Crossocerus exiguus, där fyndet är det tredje i landet samt Mörkgökbiet,Nomada fuscicornis, som misstänkts vara utdött på fastlandet. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Mälarens fågelskär inventerades heltäckande för tredje året i följd. Ävensjöns häckande bestånd av storskarv har inventerats, för fjärde året i rad. Dessa inventeringar har utförts på initiativ av Mälarens vattenvårdsförbundsamt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län. De utgör viktiga led i ett miljöövervakningsprogram som avser attfölja olika sjöfåglars numerär över tid. Fåglar anses vara goda indikatorer påmiljötillståndet. I denna rapport redovisas resultatet av inventeringen avfågelskär 2007. Med fågelskär menas öar som hyser kolonihäckande måsar eller tärnor, såvältidigare kända som nyupptäckta. Använd metod var räkning av individer som bedöms som bofasta på lokalen. Inventeringen gäller i första hand måsar och tärnor, samt andfåglar och vadare. På ett tjog lokaler landstegs också i syfte att dels kalibrera metoden, dels dokumentera förekomst av sjuka och döda fåglar.Inventeringen utfördes under perioden 21 maj - 6 juni och omfattade totalt 319 holmar och skär som uppfyller nyssnämnda definition. Femton personer deltog i fältarbetet. Sammanlagt inräknades 7 145 fågelindivider av 26 arter (exkl. storskarv och gråhäger) som bedömdes häcka på fågelskären. De tio talrikaste arterna var gråtrut (1 767), fisktärna (1 549), skrattmås (1 334), fiskmås (1 008), vigg (360), gräsand (316), kanadagås (131), knipa (90), silltrut (88) och drillsnäppa (61). Påtagliga minskningar jämfört med 2006 var fallet beträffande skrattmås, silltrut och fisktärna. Därutöver dokumenterades också den förhöjda dödlighet hos framför allt gråtrut som har rapporterats från bland annat Mälaren sedan 2002, dels inom ramen för inventeringen av fågelskär, dels genom särskilda återbesök på de undersökta lokalerna. Inte en enda sjuk eller död gråtrut hittades under den ordinarie inventeringen, men i samband med återbesök en månad senare hittades gråtrutar med sjukdomssymptom på en lokal. Återigen hittades också förhållandevis höga antal döda fisktärnor. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Rapporten beskriver statusen hos beståndet av flodpärlmussla i Hovgårdsån 2004, och dessutom görs en jämförelse med hur det såg ut i slutet av 1980-talet. I rapporten finns också en bedömning av beståndets skyddsvärde. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Projekt Enan har pågått under åren 2003-2006. Syftet har varit att inhämta ett tillräckligt bra fiskbiologiskt underlag för att sedan ta fram en åtgärdsplan för restaurering av harrbeståndet i ån. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Sammanfattning: Den regionala förvaltningsplanen redovisar hur länsstyrelsen avser att arbeta med den regionala rovdjursförvaltningen, i enlighet med den sammanhållna rovdjurspolitiken som riksdagen beslutade 2001 (prop 2000/01:57, bet. 2000/01:mju9, rskr 2000/0,1:174). Rovdjurspolitiken omfattar de fyra däggdjursarterna lodjur, varg, björn och järv samt kungsörn, för Södermanlands län är det främst lodjur, varg och kungsörn som berörs. Förvaltningsplanen har tagits fram med stöd av den regionala rovdjursgruppen, som fört fram synpunkter och kunskap från flera berörda intressegrupper.I början av 1800-talet fanns varg, lodjur och kungsörn med fasta stammar i Södermanlands län, men i början av 1900-talet var alla tre arterna utrotade från såväl Södermanland som övriga delar av södra och mellersta Sverige. Det är först de senaste åren som länet åter fått en fast lodjursstam med årliga föryngringar, numera finns också ett fåtal etablerade kungsörnsrevir i länet. Varg förekommer bara tillfälligt i länet. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

I denna studie ingår elfisken som genomförts 2004 och 2005 på 78 lokaler i vattendrag inom Hallands län, några av lokalerna utgör oförsurade referensstationer. Elfiskena har som syfte att dokumentera fiskbestånden i försurade och kalkade vattendrag, samt att studera effekter av kalkning och försurning på främst lax och öring. Dessutom har målsättningen med elfiskena varit att dessa skall kunna utgöra underlagsmaterial för en förbättrad kalkningsstrategi. Vidare har resultat från fiskfällor och fiskräknare insamlats. Vattenföringen var överlag låg till medel med enstaka flödestoppar vid elfiskena år 2005, flödesbilden var likartad motsvarande period år 2004. Därmed var fångstbarheten relativt optimal i de flesta av de undersökta vattendragen. Nämnas bör att ett extremt högflöde drog genom länet i februari 2005 i samband med stormen Gudrun, varvid en majoritet av länets kalkdoserarebestånd slogs ut, på sina ställen upp till en månad. Elfisken i Högvadsån och Fylleån 2004 och 2005 utvärderas mer fördjupat med en särskild rapport utkommen i mars 2006.Totalt fångades 2005 12 fiskarter samt flod- och signalkräfta. Öring dominerade fångsten med en frekvens på 97% av lokalerna, vanligast därefter var lax, elritsa och ål. Signalkräftan har expanderat kraftigt i länet senaste tioårsperioden och förekom på 11 % av elfiskelokalerna. Flodkräfta fångades i ett enda exemplar i Hultån. Ovanligast fiskarter var bergsimpa som förekom på två lokaler i Högvadsån och grönling förekom på 2 lokaler 2005 i Smedjeån. Inverkan av stormen Gudrun på fiskpopulationer i rinnande vatten synes inte kortsiktigt åtminstone vara negativ, utan sannolikt svagt positiv. Ett par lokaler med mycket fallna träd över vattendraget hade höga tätheter av ensomrig öring, sannolikt en effekt av ökat skydd mot predation i form av mer gömslen. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Återbesök på gamla lokaler och inventering av nya. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Natura 2000 är ett europeiskt nätverk av skyddad natur. Syftet med Natura 2000 är att värna om fåglar, naturtyper och arter som medlemsländerna inom EU kommit överrens om att skydda.Länsstyrelsen i Södermanlands län har föreslagit och regeringen har fattat beslut om 198 Natura 2000-områden. Totalt utgör dessa ca 50 000 ha, vilket motsvarar ungefär sex procent av länets yta. De största Natura 2000-områdena återfinns i havet, som t.ex. Hävringe-Källskären och Skärgårdsreservaten. Andra exempel på Natura 2000-områden i länet är Båven, Stendörren och Tullgarn. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Faunan av asplevande insekter, främst skalbaggar, inventerades på sjutton platser i Gävleborgs län. Totalt fångades 3000 skalbaggar, 334 arter av vilka 22 var rödlistade. Tolv av de rödlistade är knutna till asp. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Kalkningsverksamhet i Jönköpings länMåluppfyllelse och effekter 2002-2004Målsättningen med kalkningsverksamheten inom länets delar av Emån, Mörrumsån och Svartån är till stora delar uppfylld. Andelen uppfyllda mål är cirka 90 % både när det gäller totala antalet mål, areal sjöyta och längd rinnande vatten. För resterande 5-10 % gäller att målsättningen inte varit uppfylld eller inte gått att bedöma. Totalt finns 85 uttalade mål som berör 1900 hektar sjöyta och nästan 12 mil rinnande vatten. När det gäller yta och längd ska både vattenkemiska och biologiska mål vara uppfyllda för att området ska bedömas ha uppfylld målsättning.Nedanstående karta illustrerar att målsättningen inte varit uppfylld i Sågån/Nödjehultaån, där bottenfauna och fisk fortfarande visar försurningsrelaterad påverkan. Vidare gäller att den vattenkemiska målsättningen inte varit uppfylld i Gårdvedaån uppströms Säljen. Delvis förklaras det av att befintlig kalkdoserare vid Tångabo kvarn varit ur funktion sedan 1999. Det tredje området där målsättningen inte varit uppfylld är sjön Vigotten, där mörten inte tycks reproducera sig.Under 2004 spreds knappt 1 000 ton kalk i området. För ett antal åtgärdsområden föreslås förändringar i form av förtätat kalkningsintervall i kombination med minskade kalkmängder.En kombination med nuvarande kalkning i sjöar och våtmarker och spridning av aska och kalk i skogsmark borde vara lämplig i flera åtgärdsområden. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

För att kunna följa upp och nå de regionala miljömålen ansåg vi det vara nödvändigt att göra en undersökning av läget för Hallands slåtterängar. Vi behövde veta brukad areal och möjligheten att utöka den. Vi ville även rangordna ängarna för att kunna rikta våra insatser dit de gör mest nytta. Först gjorde vi en kartläggning av ängarna, som källa använde vi oss av "Ängs- och betesmarksinventeringen", SAM-ansökan 2004 samt en efterlysning av ängar i ett brev till länets hembygdsföreningar och Naturskyddsföreningens kommunkretsar. Kartläggningen visade att vi kan nå det regionala miljömålet att fördubbla arealen slåtteräng fram till 2010 om vi får hävd på hälften av de funna restaureringsbara ängarna. Vi fann även att två tredjedelar av Hallands slåtterängar med höga naturvärden ligger i ett bälte från östra Halmstads kommun till nordöstra Falkenbergs kommun. Vid rangordningen av ängar värderades ängarna efter storlek, närhet till andra ängar och antal funna arter i "Ängs- och betesmarksinventeringen". Detta resulterade i en lista där vi pekar ut några isolerade, men särskilt värdefulla ängar, samt 7 större områden som rymmer flera närliggande ängar. Utöver kartläggningen och rangordningen av ängar så har vi haft ett flertal KULM-aktiviteter som rör slåtterängar under året. Bl.a. inspirationsträffar, fältvandring, slåtterkurser och artiklar om slåtterängar i informationsskriften Lantbruksnytt, som ges ut till Hallands lantbrukare några gånger om året. Den kunskap om läget för de halländska ängarna som sammanställts genom projektet har förts ut till länets lantbrukare genom dessa aktiviteter. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Samtliga områden visar mycket höga naturvärden med avseende på artförekomster i flora ochfauna, samt habitatrikedom; grunda vikar, häll och blockbottnar, grus, sand och mjukbottnar iexponerade och skyddade lägen.I Sörsundet präglas successionen av arter starkt av sötvattenutflöden. Resultaten från områdetvisar på ett något högre antal makrofyter än i övriga områden och detta beror på ett störreantal sötvattenarter vid en skyddad mjukbottenlokal (lokal 5). Gåsholma är ocksåsötvattenspåverkat och här hittades förekomster av sötvattensvamp.Tupparna med sitt exponerade läge och den vida Ljusnefjärden som skiljer öarna frånLjusnans utlopp och Vallfabriken, visar upp en bottenvegetation med en hög täckningsgradoch djuputbredning. Sötvattenspåverkan på denna lokal är ringa.Långvind är det område som visar minst sötvattenpåverkan och ligger längst borta frånpotentiella förorenare. Här är bestånden av Fucus vesiculosus (blåstång) och Fucus radicans(smaltång) kraftfullast och djupast. Området är, med sin habitatrikedom och bottentopografi,unikt längs länets kust.Enstaka exemplar av Idothea viridis (havsgråsugga) hittades vid Tupparna och Långvind.Denna art har inte påträffats längs länets kust vid tidigare inventeringar av författaren.Rikliga förekomster av fiskyngel observerades vid samtliga områden och samtliga lokaler. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

HYDROGRAFI2005 blev ytterligare ett i raden av varmare år än normalt längs Hallandskusten. Året inleddes mycket milt och inte minst blåsigt i och med stormen Gudrun. I anslutning till stormen uppmättes vattenstånd på 164 cm över medelvatten vid Hallandskusten och vattenföringen i de västsvenska vattendragen var högre än normalt.I stort sett höll sig ytvattentemperaturen kring normala värden under 2005. Milt väder resulterade i högre temperatur än normalt främst i januari och det kyliga vädret i februari-mars orsakade något lägre temperatur än normalt. Avvikelser i salthalt i ytvattnet uppmättes främst i februari då salthalten vid station N7 Nidingen och N13 låg mycket under det normala till följd av långvarigt utflöde ur Östersjön. Låga halter av oorganiskt kväve, fosfor och kisel och höga klorofyll a-halter uppmättes i början på mars till följd av vårblomning. Närsalthalterna var låga under större delen av 2005, utom i inre Kungsbackafjorden i januari då förhöjda kvävehalter uppmättes till följd av landavrinning, samt vid flertalet stationer i februari då fosfathalten låg över det normala på grund av större påverkan av Östersjövatten än vanligt. Högre halt totalfosfor än normalt uppmättes vid några flera tillfällen under året. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var närsaltsituationen bra och visade i huvudsak liten eller obetydlig avvikelse från jämförvärdena.Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder förekom inga större avvikelser under 2005 vad gäller siktdjup eller klorofyll a. Under i stort sett hela 2005 har syrgashalterna legat under det normala vid L9 Laholmsbukten. Vid övriga kuststationer var syrgastillgången relativt god (> 4 ml/l) under större del av året, utom under hösten då halter under 4 ml/l uppmättes på en del håll.VÄXTPLANKTONFrån och med januari 2005 har planktonanalyserna från Halland kompletterats med analyser av biovolymer i ytproverna (0-10 m). Årets två första månader bar prägel av vinterförhållanden, med höga närsalthalter, låga klorofyll a-halter, få arter och låga cellantal vid både station N7 och L9. I mars månad var vårblomningen ett faktum, och stora mängder kiselalger förekom i proverna från bägge stationerna. Den totala biovolymen var hög och analyser från alla fem Hallandstationer visade på relativt höga klorofyll a-toppar.I april var det fortfarande hög celltäthet bland kiselalger i ytprovet (0-10m) från L9, medan blomningen var på väg att sjunka undan vid N7, där hög celltäthet i stället observerades i djupprovet (10-20m). Vid båda stationerna hade antalet heterotrofa dinoflagellater ökat. En population av Dictyocha speculum i en skelettlös fas, då den är skadlig för fisk, fanns i ytprovet från L9 i maj, i övrigt en månad med relativt många arter i låga cellantal. En månad senare observerades D. speculum i den skadliga fasen i djupprovet från N7, vid L9 fanns arten med enstaka celler i den mera vanliga formen, med skelett. I juli blommade den stora kiselalgen Proboscia alata, vilket troligtvis orsakade de höga totala biovolymerna vid både N7 och L9, samt ett högt djupvärde på klorofyll a vid N6, N7 och N13. Planktonproverna från augusti månad visade på många potentiellt toxiska arter, men ingen översteg riskvärdet. I september däremot, blommade kiselalgen Pseudo-nitzschia delicatissima-gruppen vid L9 med 3,5 miljoner celler/l. L9 och N7 skiljde sig åt på det sättet att proverna från L9 tydde på att det gick mot höstblomning, medan N7 låg kvar på låga biovolymer och cellantal. I oktober var proverna från de två stationerna mer likvärdiga igen, och i november var det kiselalgsblomning vid N7. P. delicatissima-gruppen och Dinophysis acuta fanns över riskvärdena vid N7, prover från L9 analyserades inte denna månad. Klorofyll a-toppar visade på blomning vid samtliga stationer i november månad. I december uteblev ett förväntat vinterlugn och i stället kunde en omfattande vinterblomning observeras. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

För att få en uppfattning om artens status i länet inför framtagandet av åtgärdsprogrammet för bombmurkla hartidigare fyndlokaler i Örebro län besökts. På två av de sju lokalerna har arten återfunnits. Eftersök har även skett på ytterliggare lokaler som ansetts hysa de forutsättningarsom bombmurklan kräver. Det resulterade dock inte i att några nya fynd gjordes.På grund av svampars nyckfullhet när det gäller fruktkroppsbildning bör eftersök göras undertre till fyra år får att få fram en säker bild av förekomsten. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Syftet med denna undersökning var att förbättra kunskapsläget om skirmossan, Hookeria lucens, för att senare kunna skriva ett effektivt åtgärdsprogram för arten i Sverige. Skirmossan växer på beskuggad mark med god vattentillgång, oftast längs skogsklädda vattendrag. Av skirmossans ca 85 kända lokaler i landet besöktes 35 stycken, där växtplatserna beskrevs med avseende på hydrologi, pH, omgivande skog och risk för framtida skador. På de 26 lokaler där skirmossan återfanns mättes i stort sett samtliga bestånd in med GPS och antal och storlek på varje individ bestämdes. Skirmossan täckte på dessa lokaler sammanlagt ca 20 m2. Totalt finns med ledning av detta sannolikt mindre än 100 m2 av arten i landet, vilket endast är en tiondel av vad som tidigare uppskattats. Merparten av lokalerna saknar formellt skydd och många består till stor del av produktionsskog, vilket gör att risken för framtida skador är stor. Flera lokaler har tidigare skadats vid avverkningar, men på ett fåtal platser hade ändå återetablering verkat ske. Detta är troligen ett resultat av att arten enligt denna undersökning har god spridningsförmåga: nyetablerade individ finns i riklig mängd på mer än en tredjedel av lokalerna. Sporkapslar förekom sparsamt, men etablering från sporer verkar ändå förekomma ganska frekvent. Småskalig markstörning gav ofta riklig etablering av nya individ. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Handledning och metodik för bedömning av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer.Detta dokument är förslag till utveckling av bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt ramdirektivet för vatten (2000/60/EG), på uppdrag från Naturvårdsverket. Framtagandet av hydromorfologiska bedömningsgrunder sker i samarbete med SMHI som presenterar ett separat dokument. Dessa två dokument kommer senare att sammanfogas till en samlad handledning för klassificering av Svenska vattenförekomster med avseende på hydromorfologisk påverkan.Dessa bedömningsgrunder innehåller ett system med två bedömningsnivåer. Tillgången till information om en vattenförekomst bestämmer enligt vilken nivå vattenförekomsten blir bedömd. Grundnivån, nivå två, är en bedömningsnivå där dataunderlaget som ligger till grund för klassningen, finns tillgängligt för samtliga ansvariga för bedömningarna, i form av digitala kartskikt. Nivå 1 kännetecknas av dataunderlag från fältinventeringar där en mer ingående information om en vattenförekomst samlats in och lagrats. Anledningen till utvecklingen av två nivåer är den stora skillnaden mellan olika regioner i Sverige beträffande bakgrundsdata om respektive regions vattenförekomsterDe parametrar och kvalitetsfaktorer som skall ligga till grund för bedömningen har valts utifrån tillämpbarhet, tillgång till data, möjligheterna till att ta fram referensförhållanden samt det som rådgivits i dokumentet för Svensk standard (SS-EN 14614:2005). Hänsyn har också tagits till möjligheterna till en relevant gränsdragning med bakgrund av ekologiska effekter av en specifik parameter/faktor.Dessa bedömningsgrunder skall kompletteras med bedömningsgrunder för hydrologisk regim och kontinuitet utformade av SMHI. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

En jämförande studie av anlagda naturvårdsbränder och spontana bränder med avseende på naturvärden. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

I Gävleborgs län utfördes en broinventering för utter på uppdrag av Vägverket. Inventeringens inriktning var de flesta vattendrag under broar eller genom varierande storlekar på trummor som korsade vägar där mer än 2000 fordon per dygn passerar. Rapporten visar att vid många broar eller trummor, kan mycket göras för att förbättra utterns vandringar längs våra vattendrag som korsar högt frekventerade vägar. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Asp är inte rapporterad från Färnebofjärden sedan 1960 talet och är numer nästintill bortglömd av lokalbefolkningen. Asp, sik och siklöja minskade drastiskt vid 1950-1960 talet troligtvis beroende på den dåliga vattenkvaliteten som rådde då. Asp är en av våra hotade arter och Fiskeriverket samt vissa länsstyrelser driver projekt för att bevara aspen. Inom Färnebofjärdens fiskevårdsområde (FVO) är den såväl fridlyst som efterlyst! Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05

Projektets syfte är att undersöka om det finns möjlighet att utveckla en operationell metod, baserad på mycket högupplösande satellitdata, för övervakning av sydsvenska dynhabitat. För att denna metod skall vara användbar måste det vara möjligt att kunna särskilja de olika habitat som urskiljs i nätverket Natura 2000. Vidare är det angeläget att kunna identifiera negativ vegetationsutveckling som t ex slyuppslag och förekomst av vresros. Det är också av vikt att kunna kvantifiera viktiga strukturer i habitatet som t ex naken sand.I ett första steg har en pilotstudie genomförts för att analysera om det i mycket högupplösandesatellitdata går att återfinna de dynhabitat som är av intresse för Natura 2000-övervakningen. Studien har genomförts över en del av kustdynerna i Laholmsbukten där de olika dynhabitaten är väl representerade. En programmering av QuickBird gjordes för försommaren 2005, vilket resulterade i en scen av mycket god kvalité från den 18 juni 2005, vilket också är en mycket bra tidpunkt för analys av dynvegetation.Vegetationsdata samlades in för ett stort antal ytor inom de olika dynhabitaten under juli 2005 med ambitionen att täcka så stor variation som möjligt. En provruta med storleken 2 x 2 m lades ut över olika vegetationsblandningar och täckningsgraden bedömdes för följande komponenter: sand, förna, mossa (grön), mossa (mörk), vit lav, grå lav, grön lav, ljung, kråkris, vide, krypvide/sandvide, sandstarr, sandrör, strandråg, bergrör, rödven, rödsvingel, borsttåtel, flockfibbla, käringtand, monke, mjölkört, vresros, pors, al, björk och tall.Provytornas läge mättes in med differentiell GPS för att de skulle kunna återfinnas med hög precision i satellitbilden. Medelvärden för de fyra spektralbanden, samt olika kvoter mellan banden har därefter analyserats. Sammanlagt 112 vegetationsbedömda ytor analyserades samt ytterligare några som plockades ut direkt i satellitbilden.Med utgångspunkt från fältinformationen och ytornas spektrala karakteristik utarbetades en preliminär klassificeringsmetod baserad på stegvis grånivåklippning i enskilda band och i kvoter mellan band, för klassificering av de habitat som särskiljs i Natura 2000. Arbetet fokuserades på att särskilja Natura 2000-habitaten enligt gällande definition och att klargöra var eventuella problem finns. Baserat på framtagen klassningsmetod genererades ett preliminärt klassningsresultat över studieområdet som subjektivt fältkontrollerades i december 2005.Vid fältkontrollen framkom att vissa av beslutsgränserna behövde justeras samt att en viss ändring av definitionen av habitaten är nödvändig för att analysen av satellitbilderna ska kunna fungera tillfredsställande. Föreliggande pilotstudie visar att QuickBird-data har stor potential för att kunna användas för övervakning av förändringar i dynområden. Dock skulle definitionerna av habitaten behöva modifieras för att passa satellitbildstekniken. Idag är ju habitaten definierade för att lätt kunna identifieras i fält, vilket t ex innebär att förekomst av enstaka arter indikerar gräns mellan flera av habitaten. För att dessa arter ska vara synliga i satellitbilderna däremot krävs en viss täckningsgrad.Genomförda analyser, baserade på de drygt 120 vegetationsytor som bedömts i fält indikerar spektrala överlapp mellan habitaten på mellan ca 5-15 % som huvudsakligen kan hänföras till klassernas definition. T ex krävs en täckningsgrad på 10 % ris eller mer för att de ska vara synliga i bilden och pixeln därmed klassificeras som habitat 2140 istället för 2130.Vår rekommendation är därför att fortsatta analyser görs för att kalibrera beslutsgränserna för de klasser/habitat som kan särskiljas och för att få ett bättre underlag för en revision av definitionerna av habitaten så att de blir optimerade för satellitbildsanalys. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05