Avhandlingens övergripande syfte är att studera barns sociala samspel med varandra och med vuxna i en flerspråkig förskolekontext. Mer specifikt studeras barnens språkanvändning i lek och i lärarledda aktiviteter, och hur barnen använder andra semiotiska resurser än språk för att åstadkomma deltagande i förskolans olika sammanhang. Studien belyser i också hur dessa kombineras och koordineras med tal. Avhandlingen består av ett mindre videomaterial från en australiensisk flerspråkig förskola och ett mer omfattande från en svensk flerspråkig förskola. Analytiskt och teoretiskt är avhandlingen influerad av ett etnometodologiskt perspektiv på socialt handlande, och konversationsanalys (CA) har tjänat som ett metodologiskt analysredskap. Det innebär att detaljerade transkriptioner och analyser av barnens sociala samspel har genomförts. Avhandlingens resultat presenteras i tre studier. Den första artikeln visar vilka samspelsresurser och pedagogiska rutiner som barn använder och gör synliga när de för in pedagogisk erfarenhet i sin lek. Den andra studien belyser framförallt olika interaktionella fenomen ('skuggning' och olika former av språkaiternering), som barnen använder och kombinerar med icke-verbala resurser för att få tillträde till eller upprätthålla lek. Den tredje studien poängterar rutiners betydelse för deltagande i lärarledda aktiviteter och synliggör att det sällan är språkliga missförstånd i sig, utan lärarnas avvikelser från förväntade rutiner i kända aktiviteter som kan försvåra barnens deltagande. Sammantaget visar studierna att barns språkbruk i flerspråkig förskolemiljö är en praktisk och situerad angelägenhet, där flerspråkigheten blir en av flera multimodala resurser som barn använder rör att delta i förskolans vardag. Detta studium av faktisk språkanvändning i förskolans praktiker synliggör de interaktionella rutiner som bidrar till barns socialisering och språklärande., The present thesis investigates children’s social interaction and participation in a multilingual preschool context. More specifically, it explores the children’s language use in combination and coordination with other semiotic resources in play and instructional activities, and also how these resources bring about participation in the daily activities of the preschool. The data corpus consists of video recordings from two preschools, a smaller corpus from an Australian preschool and a larger corpus from a Swedish preschool setting. The theoretical framework of the thesis is influenced by ethnomethodological perspective on social action, and conversation analysis (CA) has served as a tool for the analytical work, which includes detailed transcriptions and analyses. The findings are documented in three studies. The first study shows how children transform and explore interactional resources and educational routines when they enact previously experienced second language activities within ‘free play’. The second study explores interactional phenomena like ‘shadowing’ and different forms of language choice; resources that children use in combination with non-vocal moves to gain and sustain participation in peer play. The third study identifies and discusses interactional trouble in educational activities in terms of the teachers’ elaboration of some routine features of these activities, resulting in a mismatch between the teachers’ local aims and the children’s projections of relevant next actions. As a whole, children’s social interaction is treated in terms of practical and local concern, where language is one of several semiotic resources for children’s participation in everyday preschool activities. Accordingly, studies of children’s language use demonstrate interactional routines that organise children’s socialisation and language learning.