Search

Antalet prehospitala förlossningar är lågt men ökar till följd av centralisering och att den födande kvinnan i längre utsträckning kvarstannar hemma. Ambulanssjuksköterskan ska enligt Hälso- och sjukvårdslagen utföra vård som är av god kvalitet och överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet, oberoende av om situationen är vanligt eller ovanligt förekommande. Förutsättningarna för prehospital vård är annorlunda mot slutenvård vilket avseende prehospital förlossning, orsakar stress och känsla av otrygghet hos ambulanssjuksköterskor. Få studier beskriver sjuksköterskans erfarenheter av prehospital förlossning inom ambulanssjukvården varför syftet med studien var att beskriva dessa. Kvalitativ design användes. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer och analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier; Skräckblandat uppdrag och En känsla av otrygghet/trygghet, med åtta tillhörande subkategorier. Resultatet visar att prehospitala förlossningar är sällan förekommande uppdrag som innebär blandade känslor för ambulanssjuksköterskor. Flertalet förlossningar fortlöper utan anmärkning, men ambulanssjuksköterskor beskriver oro för komplikationer varför det kollegiala stödet är viktigt för att känna trygghet i situationen. Ambulanssjuksköterskor förväntas kunna hantera prehospitala förlossningar trots att det inte tillhör deras specialistområde. Utbildning avseende prehospitala förlossningar, gärna tillsammans med barnmorska, bedöms vara nödvändigt för att säkerställa att vården vid den prehospitala förlossningen kan ges i enlighet med lagar och föreskrifter, men också för att öka ambulanssjuksköterskans trygghet avseende detta unika uppdrag., The number of prehospital deliveries is low but is increasing as a result of centralization and the fact that the woman giving birth stays longer at home. According to Swedish law in Health and Medical Care, the ambulance nurse must perform care that is of good quality and in accordance with science and proven experience, regardless of whether the situation is common or unusual. The conditions for prehospital care are different from care provided in hospitals, which causes stress and a feeling of insecurity among ambulance nurses. Few studies describe the nurse experience of prehospital deliveries in ambulance service, why the purpose of the study was to describe these. Qualitative design was used. Data were collected with semi-structured interviews and analyzed according to Graneheim and Lundmans model for content analysis. The results revealed two main categories: "Terrifying-exciting ambulance call" and "A feeling of insecurity/security", together with eight associated subcategories. Prehospital deliveries are scary and enjoyable at the same time. Ambulance nurses describe concerns about complications, but most births proceed without any problems. Collegial support is important to feel secure in the situation. Training regarding pre-hospital deliveries, preferably together with a midwife, is considered necessary to ensure that care at the prehospital delivery can be provided in accordance with laws and regulations but also to increase the security for the ambulance nurse's regarding these unique assignments.

I samband med att den psykiska ohälsan i samhället ökar följer ett ökat behov av omhändertagandet av patientgruppen inom ambulanssjukvården. Uppdrag där patienten har tidigare känd psykisk sjukdom beskrivs vara det näst vanligaste. Psykisk sjukdom är en stark riskfaktor för suicid. År 2019 dog 1269 personer av suicid i Sverige och 6802 personer vårdades efter suicidförsök. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av att vårda psykiatripatienter med inriktning på den suicidala. En intervjustudie genomfördes med tio informanter, som alla var specialistutbildade sjuksköterskor inom ambulanssjukvård. Intervjuerna analyserades med kvalitativ metod med induktiv ansats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskorna upplever att de saknar stöd och har otillräcklig kunskap i bedömningen av den suicidala patienten, vilket i vissa fall leder till att bedömningen lutas mot mätvärden och somatiska symtom istället för det psykiska måendet. Att patientgruppen behöver få ta tid och att bemöta dem med ett ärligt och öppet förhållningssätt beskrivs avgörande för hur vården blir. Bättre samverkan med psykiatrin, både gällande läkarstöd och med rådfrågning och information via psykakuten är enligt resultatet önskvärt. Då riktlinjer saknas blir patientbedömningen ojämlik och beroende av den enskilda ambulanssjuksköterskans erfarenhet., In connection with the increase in mental illness in society, there is an increased need for the care of this patient group in ambulance care. Assignments where the patient has a previously known mental illness are described as the second most common. Mental illness is a strong risk factor for suicide. In 2019, 1269 people died of suicide in Sweden and 6802 people were cared for after suicide attempts. The purpose of the study was todescribe the ambulance nurses' experience of caring for the psychiatric patient with a focus on the suicidal. An interview study was conducted with ten informants, all of whom were specialist nurses in ambulance care. The interviews were analyzed using a qualitative method with an inductive approach. The results show that the ambulance nurses feel that they lack support and do not have sufficient knowledge in the assessment of the suicidal patient, which in some cases leads to the assessment being tilted towards measured values and somatic symptoms instead of the mental state. The fact that the patient group needs to be allowed to take time and to approach them with an honest and open approach is described decisively for how the care will be. According to the results, better collaboration with psychiatry, both regarding medical support and with consultation and information through the psychiatric emergency room, is desirable. When guidelines are lacking, patient assessment becomes unequal and dependent on the individual ambulance nurse's experience.

Introduktion: Adekvat andning är grundläggande för liv. Att kunna utföra luftvägshantering är därför en kunskap sjuksköterskan måste besitta. I regionen där studien genomförts kan anestesisjuksköterskeresurs medfölja ambulans vid larm om andnings- eller luftvägsproblematik. Denna resurs har tidigare nyttjats per automatik från larmcentral, men har nu övergått till att nyttjas först på ambulanspersonalens begäran. Hur denna förändring upplevs av sjuksköterskan i ambulansen är tidigare inte undersökt. Syfte: Belysa sjuksköterskan i ambulansens upplevelse av luftvägshantering samt upplevelsen av stöd från anestesisjuksköterskan prehospitalt. Metod: Kvalitativ intervjustudie som analyserades med induktiv innehållsanalys. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes på en ambulansavdelning i södra Sverige. Deltagarna var sjuksköterskor aktivt verksamma inom ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskan i ambulansen upplevde generellt trygghet i luftvägshantering efter som det övas frekvent. Anestesisjuksköterskans stöd var dock viktigt vid avancerad luftvägshantering. Rutinförändringen, gällande att anestesisjuksköterska endast medföljde på ambulanspersonalens begäran, upplevdes av sjuksköterskan i ambulansen som positivt. Detta skapade fler tillfällen att få möjlighet till luftvägshantering vilket i sin tur skapade ökad trygghet. En annan positiv upplevelse av rutinförändringen var att anestesisjuksköterskeresursen nu kunde nyttjas när den verkligen behövdes. Få tillfällen för samövning mellan anestesisjuksköterskan och sjuksköterskan i ambulansen upplevdes av sjuksköterskan i ambulansen ej ge personlig kännedom för anestesisjuksköterskan, vilket i sin tur påverkade teamkänslan. Deltagarna menade även att det ofta var ”extra händer” som efterfrågades istället för viss kompetens. Slutsats: Luftvägshantering kräver regelbunden övning för att upprätthålla kompetens och känsla av trygghet. Anestesisjuksköterskan bör dock fortsatt finnas att tillgå som stöd vid avancerad l, Introduction: Adequate breathing is essential for life. Being able to perform airway management is therefore a knowledge the nurse must possess. Within the prehospital care in the region the study is carried out there is an anesthesia nurse resource in the event of respiratory problems. This resource has previously been used automatically from dispatch, but now this resource is only used on request from the ambulance staff. How this change is experienced by the nurse in the ambulance has not been investigated earlier. Purpose: Illuminate the nurse in the ambulance’s experience of airway management and the experience of support from the anesthesia nurse prehospital. Method: Qualitative interview study that was analysed with inductive content analysis. Fifteen semi-structured interviews were conducted in an ambulance department in southern Sweden. The participants were nurses with an active employment in ambulance care. Result: The nurse in the ambulance generally felt comfortable in airway management as it was frequently practiced. However, the support of the anesthesia nurse was important in advanced airway management. The routine change, regarding the fact that the anesthesia nurse was only included at the request of the ambulance staff, was perceived by the nurse in the ambulance as positive. This created more opportunities for airway management, which in return increased confidence. Another positive experience of the routine change was that the anesthesia nurse resource could now be used when it was really needed. Few opportunities for joint practice between the anesthesia nurse and the nurse in the ambulance were experienced by the nurse in the ambulance as not giving personal knowledge to the anesthesia nurse, which in return affected the team spirit. The participants also said that it was often ”extra hands” that they requested instead of certain skills. Conclusion: Airway management requires regular practice to maintain competence and confidence. However, the

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett globalt samhällsproblem och är ett allvarligt hot mot kvinnors fysiska och psykiska ohälsa. Ambulanssjuksköterskan är oftast den första personen i vårdkedjan som möter våldsutsatta kvinnor i en prehospital miljö. Syfte: Syftet med studien var att få en djupare beskrivning av ambulanssjuksköterskans upplevelser av att identifiera våldsutsatta kvinnor prehospitalt. Metod: En kvalitativ intervjustudie tillämpades och vid intervjuerna användes Critical Incident Technique. Studien genomfördes på två ambulansstationer i ett län i Sverige där åtta ambulanssjuksköterskor deltog i studien. Analys av intervjuerna utgick från fenomenologin som inriktade sig på ambulanssjuksköterskans levda erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor. Resultat: Analysen ledde fram till tre teman som benämndes våldets uttryck, våldets kommunikation och våldsrelaterad kunskap och erfarenhet. De tre teman genererade i åtta underteman. Konklusion: Det upplevdes enkelt att misstänka våld av flera skäl men att det var svårare att få våldet bekräftat och identifierat på grund av flera hinder i omhändertagandet. Alla hinder baserades på att det saknades tillräckligt med erfarenhet, kunskap och utbildning om ämnet., Background: Men's violence against women is a global problem and a serious threat to women's physical and mental illness. The ambulance nurse is usually the first person in the care chain to meet abused women in a prehospital environment. Aim: The purpose of the study was to get a deeper description of the ambulance nurse's experiences of identifying abused women in prehospital care. Method: A qualitative interview study was applied and the Critical Incident Technique was used in the interviews. The study was performed at two ambulance stations in a county in Sweden. Eight ambulance nurses participated in the study. Analysis of the interviews was based on a phenomenological method that focused on the ambulance nurse's lived experiences of meeting abused women. Results: The analysis led to three themes called violence expression, violence communication and violence-related knowledge and experience. The three themes generated in eight sub-themes. Conclusion: It was experienced that it was easy to suspect violence for several reasons, but it was more difficult to get the violence confirmed and identified due to several obstacles in care. All obstacles were based on lack of sufficient experience, knowledge and training in domestic violence.

Bakgrund: En förutsättning för att ambulanssjuksköterskan ska kunna hänvisa patienter till primärvård på ett patientsäkert sätt är följsamhet mot lokala riktlinjer, triageringssystem, och en tydlig och strukturerad journalanteckning där det framgår vilka vårdhandlingar som utförts. Syfte: Syftet med studien var att göra en systematisk journalgranskning för att få en bild av hur ambulanssjuksköterskor dokumenterar hänvisningar av patienter till primärvård med fokus på patientsäkerhet. Hur följer ambulanssjuksköterskan triageringssystem och regionens lokala riktlinjer vid hänvisning till primärvård? Metod: Studien är en kvantitativ retrospektiv systematisk journalgranskning med en explorativ ansats. Resultat: Resultatet visar på hög följsamhet mot triageringssystem och lokala riktlinjer överlag. Samtidigt som vikten av identitetskontroll behöver diskuteras och förstås. Av den anledningen finns ett fortsatt behov av kontinuerlig utbildning för att följsamheten ska fortsätta vara hög. Slutsats: Resultatet är positivt och visar på att ambulanssjuksköterskor i regionen är följsamma mot lokala riktlinjer och triageringsverktyg., Background: A prerequisite for the ambulance nurse with specialist competence to be able to refer patients to primary health care in manner that is patient safe is the compliance with local guidelines and triage systems. In order for the transfer to be as patient safe as possible. Aim: The aim of the study was to conduct a systematic journal review to understand how ambulance nurses with specialist competence document referrals of patients to primary care with focus on patient safety. How is the decision on referral of patients to primary health care documented? How compliant is the ambulance nurse with specialist competence with regard to triage systems and local guidelines when referring to primary health care? Method: The study is a quantitative retrospective systematic journal review with an explorative approach. Result: The result shows high compliance with triages system and local guidelines in general. There is a need for a discussion and understanding why identification control is important. There are also a need for continuous education so that the compliance will stay high. Conclusion: The result are positive and shows that ambulance nurses with specialist competence in the region are compliant with the guidelines and triage system.

Trauma är den ledande dödsorsaken i Sverige för människor mellan 15 och 44 år och en stor andel dör till följd av blödning som uppkommer vid skadetillfället. Blödning fortsätter också vara den ledande orsaken till traumarelaterad död som kunde ha varit förebyggbar både civilt och militärt. Traumaomhändertagandet är komplext, ofta tidskritiskt och ambulanspersonalen är ofta de som först får vårda dessa patienter ute på skadeplats och därav blir ambulanspersonalens första bedömning och omhändertagande av stor betydelse. Vätskebehandling för kritiskt skadade traumapatienter i hemorragisk chock eller hotande hemorragisk chock är ett omdiskuterat ämne och Sverige saknar nationella riktlinjerna för omhändertagande och behandling prehospitalt vid hemorragisk chock och trauma och de regionala riktlinjer som finns skiljer sig ibland till viss del åt mellan länen. Syftet med studien var att undersöka effekten av ambulanssjuksköterskans vätskebehandling för patienter i hemorragisk chock vid trauma. Som metod har en litteraturöversikt genomförts där totalt 15 studier inkluderats som är publicerade mellan 2009 och 2019. I resultatet framkom två huvudteman – vätskebehandlingens effekt på mortalitet och vätskebehandlingens effekt på koagulation. Samtliga fyra studier som undersökt hur koagulationsförmågan påverkas av kristalloid hyperton och/eller isoton vätskebehandling hos patienter med eller med risk för hemorragisk chock utsatta för trauma har kommit fram till att den försämras desto mer vätska patienten får. Resultatet visade oklar evidens gällande vätskebehandlingens effekt för mortaliteten på patienter i hemorragisk chock vid trauma. Däremot påvisade ingen av studierna att mortaliteten minskade. Slutsats var att majoriteten av artiklarna talar för att stora mängder vätska prehospitalt minskar eller inte gör någon skillnad för överlevnaden för kritiskt skadade traumapatienter vid hemorragisk chock. Många faktorer spelar in och det är svårt att dra några slutsatser utifrån re, Trauma is the leading cause of death in Sweden for people between the age of 15 and 44 years and a large proportion of people die because of bleeding that occurs at the time of the injury. Bleeding also continues to be the leading cause of trauma-related death that could have been preventable both in a civilian and military setting. Trauma care is complex, often time-critical, and the ambulance nurses are often the first to care for these patients on the scene and therefore the first assessment and care of these patients is of great importance. Fluid resuscitation for critically injured trauma patients in hemorrhagic shock or threatening hemorrhagic shock is a debated topic and Sweden lacks national guidelines for trauma care and treatment prehospital. The regional guidelines sometimes for some manner differ between the counties in Sweden. The aim of this study was to determine the impact of fluid resuscitation for patients with hemorrhagic shock after trauma. As a method, a literature review was carried out, which included a total of 15 studies published between 2009 and 2019. The result revealed two main themes - the impact of fluid resuscitation on mortality and the impact of fluid resuscitation on coagulation. All four studies that examined how coagulation ability is affected by crystalloid hypertonic and/or isotonic fluid resuscitation in patients at risk of hemorrhagic shock after trauma, the severity seems to be dependent on the amount of fluid infused, the more fluid the more severe coagulation abnormalities. The result showed unclear evidence of the effect of fluid resuscitation in mortality for trauma patients in hemorrhagic shock. However, none of the studies showed it decreased in mortality. In conclusion, the majority of articles show that large amount of fluid given in prehospital care have no impact or did have a negative impact on survival of critically injured trauma patients in hemorrhagic shock. Many factors come into play and it is difficult to d

Bakgrund Vid ett prehospitalt hjärtstopp krävs utöver hjärt- och lungräddning med bröstkompressioner och defibrillering med hjärtstartare, även avancerad luftvägshantering för att skapa en fri luftväg vilket ambulanssjuksköterskan ansvarar för. Det finns en mängd olika luftvägshjälpmedel som ambulanssjuksköterskan kan använda sig av. För en del sjuksköterskor inom ambulanssjukvården kan en viss osäkerhet kring användningen av luftvägshjälpmedel finnas då de kan sakna rätt kompetens, utbildning eller ej fått tillräcklig träning i användandet för att utföra det på ett patientsäkert sätt. Syfte Syftet med denna studie var att jämföra prehospitala luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp utanför sjukhus i förhållande till överlevnad. Metod Studien är en litteraturöversikt med kvantitativ ansats. Studien genomfördes genom en systematisk sökning av vetenskapliga artiklar vilka har jämfört olika luftvägshjälpmedel vid prehospitala hjärtstopp. Databaser som PubMed och CINAHL har främst använts. De utvalda artiklarna har kvalitetsgranskat. Resultat Två huvudfynd framkom där mask- och blåsa var korrelerad till högre prevalens av överlevnad och där endotracheal intubering var korrelerad till högre prevalens att uppnå återkomst av spontan cirkulation. Slutsats Av de inkluderade artiklarna visar resultatet på att mask- och blåsa är bästa alternativet för överlevnad och att endotracheal intubering är bästa alternativet för att uppnå återkomst av spontan cirkulation under ett prehospitalt hjärtstopp. Dock bör slutsatsen tas med försiktighet då resultaten kan skilja sig och bero på en mängd olika faktorer som skiljer sig åt i de olika studierna., Background In addition to cardiac and pulmonary rescue with chest compressions and defibrillation with defibrillator, pre-hospital cardiac arrest also requires advanced airway management to create a clear airway for which the ambulance nurse is responsible. There are a variety of respiratory aids that the ambulance nurse can use. For some nurses in ambulance care, there may be some uncertainty about the use of respiratory aids as they may lack the right skills, education or have not received sufficient training in the use of it to perform it in a patient-safe manner. Aim The purpose of this study was to compare prehospital airway aids in cardiac arrest outside of hospital in relation to survival. Method The study is a literature review with a quantitative approach. The study was conducted through a systematic search of scientific articles comparing different respiratory aids at prehospital cardiac arrest. Databases such as PubMed and CINAHL have mainly been used. The selected articles have been quality checked. Results Two main findings emerged where bag valve mask was correlated to higher prevalence to survival and where endotracheal intubation was correlated to higher prevalence to achieve return of spontaneous circulation. Conclusion Of the included articles, the results indicate that bag valve mask is the best option for survival and that endotracheal intubation is the best option for achieving return of spontaneous circulation during a prehospital cardiac arrest. However, the conclusion should be taken with caution as the results may differ and depend on a variety of factors that differ in the different studies.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom ambulansverksamheten utsätts för många olika situationer i arbetsmiljön som riskerar att påverka vårdandet av patienterna. De riskerar att utsättas för både fysiska och psykiska påfrestningar som i vissa fall kan medföra att den patientsäkra vården riskerar att äventyras. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av hur arbetsmiljön kan påverka vårdandet inom ambulanssjukvården. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie som byggde på semistrukturerade intervjuer. Det var 15 sjuksköterskors erfarenheter inom ambulansverksamheten som ligger till grund för resultatet. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Resultatet belyste att det finns ett flertal faktorer inom arbetsmiljön som enligt ambulanspersonalens erfarenhet påverkar vårdandet inom den prehospitala sjukvården. Analysen av intervjuerna resulterade i fem olika teman, Dygnet runt verksamhet, Otrygg arbetsmiljö, Mötet, Fysiskt arbete samt Kunskap. Dessa teman sammanfattar informanternas erfarenheter av hur arbetsmiljön riskerar att påverka vårdandet. Slutsats: Slutsatsen med studien visar att det är många faktorer med arbetsmiljön som påverkar vårdandet. Faktorer som ansågs viktiga var mötet med sina kollegor, patienter och anhöriga. Kunskap och kunskapsbrist togs upp som en viktig aspekt när det handlar om att det ska vara möjligt att utföra en patientsäker vård. Många upplevde de långa arbetspassen som slitsamma vilket i sin tur riskerar att påverka mötet med alla inblandade. Det som upplevdes som positivt var att i dagens ambulanssjukvård förfinas hjälpmedlen hela tiden vilket innebär mindre lyft vilket ses som positivt både för patienterna och ambulanspersonalen., Background: Nurses in the ambulance business are exposed to many different situations in the work environment that risk affecting the care of the patients. They risk being subjected to both physical and mental stress, which in some cases can result in the risk of patient-safe care being compromised. Aim: The aim of the study was to investigate the nurse's experiences of how the work environment can affect the care in ambulance care. Method: The study was a qualitative interview study based on semi-structured interviews. It was 15 nurses' experiences in the ambulance business that form the basis for the result. The interviews were analyzed through a qualitative content analysis with a manifest approach. Result: The result highlighted that there are a number of factors in the work environment that, according to the experience of the ambulance staff, affect the care in prehospital care. The analysis of the interviews resulted in five different themes, Round the clock activities, Safe working environment, Meeting, Physical work and Knowledge. These themes summarize the informants' experiences of how the work environment risks affecting care. Conclusion: The conclusion of the study shows that there are many factors with the working environment that affect the care. Factors that were considered important were the meeting with their colleagues, patients and relatives. Knowledge and lack of knowledge were raised as an important aspect when it comes to whether it should be possible to perform patient-safe care. Many experienced the long work passes as tiring, which in turn risks affecting the meeting with everyone involved. What was perceived as positive was that in today's ambulance care, the aids are constantly refined which means less lifting which is seen as positive for both the patients and the ambulance staff.

Introduktion: Ambulanssjukvården är under utveckling. I flera ambulansverksamheter har ambulanspersonal fått möjligheten att använda sig av patientens journal för att läsa om tidigare sjukdomshistoria i samband med bedömningar. I några verksamheter har även ambulanspersonal fått möjligheten att genomföra uppföljning på patienter de vårdat genom att läsa patientjournalen i efterhand. Syfte: Kartläggning av ambulanssjuksköterskans erfarenheter och inställning till journalåtkomst före, under och efter den prehospitala bedömningen. Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning och redovisas med deskriptiv och analytisk statistik. Enkäten innehöll även frågor med öppna svar som sammanställts med induktiv ansats. Deltagarna bestod av legitimerade och specialistutbildade sjuksköterskor från ambulansverksamheten i en region i mellersta Sverige (n=230). Resultat: Resultatet visade att ambulanssjuksköterskan i flera situationer upplevt att de saknat relevant patientrelaterad bakgrundsinformation och att de ansåg att journalåtkomst kan vara en lösning på detta problem. Resultatet visade även att uppföljning med hjälp av patientjournalen upplevdes ha en kompetenshöjande effekt. Konklusion: Tillgång till patientjournal i ambulanssjukvården kan förbättra patientomhändertagande samt bidra till förhöjd kompetens hos personalen och därmed verka till en förbättrad vårdkvalité., Introduction: The Ambulance services is constantly evolving. In several parts of the country, the possibility for ambulance personnel to access to the patients past medical records has been implemented when making their assessment. In some regions, there is also the possibility to follow up patients with the help of the patient records. Aim: The aim of the study is to survey the ambulance nurse's and nurse's experiences and attitudes towards access of the patients past medical records before, during and after the prehospital assessment. Method: The study was performed as a quantitative survey and presented with descriptive and analytical statistics. The participants consisted of legitimate- and specialist nurses from the ambulance operations in a region in central Sweden (n=230). The survey contained some questions with open answers that has been compiled by inductive reasoning. Results: The results showed that in several health-related situations, the nurse experienced a lack of relevant patient-related background information and that access to the patient’s medical record could be a solution to this problem. The results also showed that follow-up with the help of the patient record had an ability to increase competence. Conclusion: Access to patient records in ambulance services can improve patient care and contribute to increased staff competence and thus promote an improved quality of care.

Bakgrund: Inom den prehospitala akutsjukvården kan specialistsjuksköterskan möta en stor variation av luftvägsproblematik. Att ställas inför situationer med patienter med ofri luftväg prehospitalt ställer höga krav på specialistsjuksköterskans kunskap och erfarenhet. En ofri luftväg är ett livshotande tillstånd där snabb och korrekt handläggning krävs för att minimera risken för hypoxi, med risk för efterföljande men som fatal utgång. Att identifiera ett luftvägsproblem och sätta in adekvata metoder för att skapa fria luftvägar är något som specialistsjuksköterskan behöver känna sig säker att utföra, vilket innebär att ha en god förmåga att hantera de tekniker och hjälpmedel som finns att tillgå. Syfte: Syftet med studien är att undersöka anestesisjuksköterskors och ambulanssjuksköterskors kunskapsnivå och erfarenhet av att hantera patientens ofria luftväg prehospitalt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats. Specialistsjuksköterskor (n=145) verksamma inom den prehospitala akutsjukvården i en region i södra Sverige deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes i form av enkäter och datan analyserades i programmet SPSS. Resultat: Studiens fyra huvudsakliga fynd var att ungefär 20 % av respondenterna hade minst en gång under det senaste året varit med om att inte lyckas skapa fria luftvägar. Anestesisjuksköterskor hade en högre självskattad säkerhet inför ofria luftvägar än ambulanssjuksköterskor. Två tredjedelar av respondenterna ville genomföra en repetitionsutbildning i hantering av ofria luftvägar, och hela 83 % av ambulanssjuksköterskorna ansåg att de var i behov av en repetitionsutbildning i att hantera ofri luftväg. Slutsats: Det finns en signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna där anestesisjuksköterskor skattar sig säkrare med att hantera utrustningen vid ofria luftvägar jämfört med ambulanssjuksköterskor. Specialistsjuksköterskorna upplever ett behov av ytterligare utbildning samt kompetenskontroll av luftvägshantering.

Background Clinical placements play a central part in the education of future emergency medical services (EMS) staff and their development of clinical skills and competence. A key aspect of students' integration of theory and praxis and development into an independent clinician is a supportive mentorship with the preceptor. However, students report barriers for learning within the EMS, while the preceptors' experiences of their role have received scant attention in research. Objectives To describe preceptors' experiences of student supervision in the EMS during clinical placements. Design A descriptive qualitative design was used. Participants and setting Twenty specialist nurses were recruited among EMS staff from all parts of Sweden. Methods Data were collected using individual interviews and analyzed with latent qualitative content analysis. Findings EMS preceptors develop a competence in combining caring and learning adapted to individual student needs when facing students with varying needs in an ever-changing healthcare setting. A trustful relationship between student and preceptor is fundamental when coping with a dual responsibility for student and patient needs. However, several aspects in the EMS setting hinders the preceptors' ability to support the development of the students' independence. Surrounding support structures are important if the preceptors are to feel safe and secure in their role as assessor, teacher and ambulance nurse. Conclusions Preceptors need to develop a didactic flexibility through preceptor courses adapted to the complex premises found in the EMS. Ambulance services and universities should recognize the importance of preceptors´ colleagues, student continuity, university support and cooperation for improving quality and clarity in supervision during clinical placements.

BACKGROUND: Prolonged stays in emergency departments increase the risk of adverse events in elderly patients. To optimize care for nonurgent patients who need in-hospital admission, a patient-focused improvement project named Direct In-hospital admission Via Ambulance (DIVA) was launched at Örebro University Hospital. PURPOSE: This study describes the effects of DIVA. The primary outcome was time to in-hospital admission. Secondary outcomes were the in-hospital admission rate, the in-hospital length of stay and patient characteristics. METHOD: This was a retrospective observational study. Descriptive and comparative statistics were used. All patients identified by the ambulance nurse as nonurgent but with an apparent need for in-hospital admission were candidates for direct in-hospital admission. The results were compared with those of a reference group. RESULT: In total, 127 patients were included, with 45 patients in the DIVA group and 82 patients in the reference group. In the DIVA group, 24 patients were directly admitted. The median time to in-hospital admisson was 49.5 min for direct admitted patients and 278.5 min for the reference group. There was a statistical significant difference between the groups (p < 0.01). CONCLUSION: The current study indicates that time to in-hospital admission could be reduced by DIVA., Funding Agencies:Research Committee of the county council of Örebro Department of Emergency Care at Örebro University Hospital, Sweden

Aim: The overall aim was to describe the first responders´ (FRs) experiences ofarriving early at emergency situations in rural areas in Sweden and the characteristicfeatures of the assignments they encounter. The four studies aimed to: describe critical incidents in which ambulance nurses experience worry in their professional life and the actions they take in order to prevent and cope with it (I), explore and describe experiences of the First Incident Person (FIP) assignment within an Fire Department (FD) (II), describe experiences of the While Waiting for the Ambulance (WWFA) assignment, as experienced by home healthcare nurses (III) and map out and describe WWFA assignments focusing on frequency, event time,CardioPulmonary Resuscitation (CPR) and survival >30 days after performed CPR (IV). Methods: The four studies in this thesis had both descriptive and explorative designs. They were analysed with qualitative and quantitative analysis methods. Results: By dispatching FRs in rural areas an early presence at the scene of anaccident or emergency situation can be secured, which prevent full scenarios to happen and increase the possibility to save lives. However, FRs are worried about specific emergency situations as well as situations related to their work environment.Leaving ongoing work tasks cause ethical dilemmas and inner emotional worries why support before, during and after an FR assignment is sought for. Conclusions: Generating effective interprofessional collaboration during FR assignment requires that the FRs work conditions are adopted to the assignment requirements for immediate response. The feeling of security disappears when the FRs are excluded from the group affiliation and the need to feel support in new interprofessional collaboration structures becomes clear. Support function based on individual requests is to be designed. Continuous collaborative exercises are required where all involved FRs participate.

Hot och våld mot ambulanspersonal har visat sig vara ett växande problem och påverkar möjligheten att ge god omvårdnad till patienten. Förekomsten av hot och våld prehospitalt har inte studerats i Sverige i samma utsträckning som i andra länder. Syftet med denna studie var att belysa förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonalen i norra Sverige och hur detta kan förebyggas. Detta undersöktes med en webbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie av enkätdesign med möjlighet till fritextsvar. Denna studie visade att majoriteten (80,4%) av ambulanspersonalen hade blivit utsatt för verbala hot någon gång under de senaste tre åren. 26,8 % av ambulanspersonalen skattade att de hade blivit utsatta för fysiskt våld under samma period. En statistiskt signifikant skillnad mellan män och kvinnor när det gäller deras skattning av att ha blivit utsatta för fysiskt våld kunde påvisas. En majoritet av ambulanspersonalen svarade att de aldrig hade utsatts för sexuellt ofredande de senaste tre åren. Kvinnor skattade i högre grad än männen att de blivit sexuellt ofredade och skillnaden var signifikant. Utifrån frågan om vilken typ av problematik som är vanligast, gällande personer som utövat fysiskt våld, framkom att personer som intagit både alkohol och droger/narkotika skattades som överrepresenterade. Denna studie genererar kunskap om vikten av att ha stöd från arbetsgivare och ett gott samarbete med andra myndigheter, exempelvis polis. Att göra riskbedömningar och att använda sig av lågaffektivt bemötande där det finns risk för hot och våld kan förebygga detta. Det är av fortsatt vikt att följa och studera utvecklingen av hot och våld mot ambulanspersonal och arbeta med hur detta kan förebyggas.

Ambulanssjuksköterskan ska i sin profession kunna bedöma, vårda och transportera på ett korrekt och patientsäkert sätt in till sjukhus. Den prehospitalt specialiserade sjuksköterskanförväntas bemästra en rad uppgifter vilket inkluderar en ökad säkerhetsmedvetenhet både för sig själv och för sin patient. En ambulans skiljer sig från övriga utryckningsfordon i trafiken då den förväntas klara av att transportera akut sjuka patienter med avancerat omvårdnadsbehov, dagens ambulansfordon är större i storlek och innehåller mer medicinskteknisk utrustning än sina föregångare. Vårdutrymmet är ambulanssjuksköterskans huvudsakliga arbetsmiljö som ibland delas med extra specialistpersonal eller närstående till patienten. I tidigare studier har ambulanspersonalens egna tankar och upplevelser inte beskrivits i någon större utsträckning, utan fokus har legat på i vilken omfattning ambulansrelaterade skadehändelser skett i trafiken och vilka yttre omständigheter som figurerat samt vårdutrymmets utformning. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser av patientsäkerhet vid omvårdnadsåtgärder under patienttransport. Metoden som användes var en intervjustudie med deskriptiv design. Datainsamling skedde genom sju semistrukturerade intervjuer från verksamma ambulanssjuksköterskor i Mellansverige. Intervjuerna analyserades därefter enligt en manifest innehållsanalys. Fyra huvudkategorier framkom i resultatet; begränsande och hindrande vårdutrymme, preventiva transportåtgärder, riskfylld och risktagande omvårdnad samt hinder i lastsäkring. Utformningen av vårdutrymmet visade sig från vårdarstolen sett begränsa åtkomst till både patient och utrustning samt att vissa åtgärder var omöjliga att genomföra med bilbälte på. Preventiva transportåtgärder i den mån det var möjligt samt samverkan inom ambulansbesättningen och med övriga medföljande ansågs allmänt öka säkerheten ombord. En form av risktagande omvårdnad bedrevs om patientens status var instabil eller kritisk, The ambulance nurses must in their professional role know how to asses, treat and transport patients in a correct and safe manner to the hospital. The prehospital specialist nurse is expected to master several tasks which include an increased safety awareness both for themselves and for their patient. An ambulance differs from other emergency vehicles in traffic as it is expected to be capable of transporting acutely sick or ill patient in need of advanced medical care. Today's ambulance vehicles are larger in size and contain more medical equipment than their predecessors. The care space is the ambulance nurses´ main workplace which sometimes is shared with additional specialist staff or related kin to the patient. In previous studies the ambulance staff's own thoughts and experiences are not described in any great extent, the focus has been towards ambulance-related injury events occurred in traffic and what external factors that were present. The aim was to illustrate the ambulance nurses´ experiences of nursing interventions in the ambulance care space during patient transport. The method used was an interview study with a descriptive design. Data collection took place through seven semi-structured interviews from ambulance nurses in central Sweden. The interviews were then analyzed according to a manifest content analysis. Four main categories emerged in the result; restrictive and preventive care space, preventative transport measures, risky and risk-taking care and barriers to securing cargo.The design of the ambulance care space showed that the provider seat limited access to patient and equipment and that certain procedures were impossible to carry out while wearing seatbelt. Preventative transport measures, cooperation within the ambulance crew and that with others accompanying were considered to increase the general safety onboard. A form of risk-taking care was undertaken if the patient’s status was unstable or critical; a recurrent example of this were

Barn är inte små vuxna. Omhändertagandet av barn inom sjukvården skiljer sig på många sätt gentemot vården av vuxna. Dels skiljer sig barns anatomi och fysiologi mot vuxna. Dessutom finns det emotionella perspektiv för vårdpersonal, då vårdpersonal ofta blir mer emotionellt berörda av att omhänderta barn. Barnets föräldrar som ofta är stressade och rädda, bör även de få en god och trygg omvårdnad. Många ambulanssjuksköterskor tycker att omhändertagandet av barn är det svåraste i yrket. Både för att barn upplevs som emotionellt påfrestande att omhänderta samt att barn sällan är svårt sjuka eller allvarligt skadade, varför ambulanssjuksköterskan kan uppleva en ovana och osäkerhet. Då ambulanssjuksköterskan får larm påbörjas förberedelsefasen och förberedelsefasen pågår till att ambulansen ankommer till patienten. Författarna finner att ambulanssjuksköterskors upplevelse av att omhänderta barn är någonting väl studerat, dock finner författarna inga studier gällande ambulanssjuksköterskans upplevelser av förberedelsefasen. Syftet var attI arbetet valdes en kvalitativ deskriptiv design med Ambulanssjuksköterskor omhändertar sällan allvarligt skadade eller svårt sjuka barn. Det gjorde att ambulanssjuksköterskor kände stress, rädsla och i vissa fall skräck då de fick larm som indikerade på ett allvarligt skadat eller svårt sjukt barn. Varför larm om barn upplevdes annorlunda än vuxna var dels för att det framkallade en starkare emotionell respons, men även att barn var mindre i storlek, en ovana bland ambulanssjuksköterskor gällande att omhänderta barn, samt annorlunda läkemedelsdoser gentemot vuxna. Ambulanssjuksköterskorna i studien upplevde att de behövde fler resurser när de omhändertar barn till skillnad mot vuxna. Eftersom föräldrarna behövde stöttning och omvårdnad då deras barn var svårt sjukt eller allvarligt skadat. Att ge föräldrarna tillräcklig uppmärksamhet med en ambulan, Children are not small adults. Caring for children in healthcare differs from taking care of adults in many aspects. For example children have a different anatomy and physiology compared to adults and this must be taken in to consideration. Another perspective is the fact that healthcare professionals often become more emotionally involved when caring for a child. The parents of the child, who are often stressed and afraid, should also be provided with safe and good care. A large part of the ambulance nurses feel that the caring of children is the hardest part in their profession. This is due to both the general feeling of children being emotionally challenging to care for and the fact that children are so rarely critically ill or injured. This combined can make the ambulance nurse feel unused to the task and insecure on how to approach it. When the ambulance nurse is reached by the alarm the preparing phase initiates. This phase is ongoing until the ambulance arrives at the patient. The authors find that ambulance nurses experiences of caring for children is well studied. However, the authors find no studies on ambulance nurses experiences of the preparation phase. The aim of this study is to enlighten the ambulance nurses ́ experiences of the preparation phase – from the time when receiving the alarm until arriving to a severely injured or a cricitcally ill child. The study has been conducted through a qualitative approach with semi structured interviews. Eight ambulance nurses participated in the study. To be included they had to have experience of taking care of at least one critically ill or injured child where it was clear from the alarm that the child was critically ill or severely wounded. The interviews were then analyzed with a qualitative content analysis. The studys result showed that ambulance nurses seldom take care of severly injured or critically ill children. This lead to ambulance nurses experiencing stress, fear and in certain cases horror when en

En person som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus är beroende av att skyndsamt erhålla högkvalitativ hjärt-lungräddning för bästa möjliga förutsättningar till överlevnad. Bröstkompressioner behöver utföras med få avbrott för att anses högkvalitativa. Tidigare forskning indikerar att manuella bröstkompressioner kan hålla otillräcklig kvalitet. Hjälpmedel som utför mekaniska bröstkompressioner har tagits fram och utvecklats som alternativ till manuella bröstkompressioner. I Sverige har ambulanssjuksköterskor en möjlighet att använda sig av hjälpmedlet LUCAS för att utföra mekaniska bröstkompressioner. Forskning inom området har främst haft en medicinsk inriktning. Det saknas tillräcklig forskning om ambulanssjuksköterskors upplevelser i samband med hjärt- lungräddning och användande av mekaniska bröstkompressioner. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att utföra hjärt- lungräddning med det mekaniska bröstkompressionshjälpmedlet LUCAS. Studiens metod var beskrivande och utgick från en kvalitativ induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av tio sjuksköterskor med specialistutbildning med inriktning ambulanssjukvård yrkesverksamma i ett län i Mellansverige. Intervjuerna genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras genom en huvudkategori, tre generiska kategorier och åtta subkategorier. Ambulanssjuksköterskor upplevde att LUCAS är en omvårdnadsresurs med betydelse för personal och patient. Ambulanssjuksköterskor beskrev att övning och utbildning krävs för korrekt handhavande, att LUCAS påverkar arbetsmiljö och patientsäkerhet och att LUCAS skapar andra förutsättningar för personalen. Slutsatsen var att denna studie visade att LUCAS är ett betydelsefullt och uppskattat mekaniskt hjälpmedel bland ambulanssjuksköterskor när de utför hjärt-lungräddning utanför sjukhu, A person suffering from out-of-hospital cardiac arrest is dependent on promptly receiving high qualitative cardiopulmonary resuscitation for best possible survival outcome. Chest compressions need to be performed with few interruptions to be considered of high quality. Previous research indicates that manually performed chest compressions can be of inadequate quality. Aids that perform mechanical chest compressions have been developed as an alternative to manual chest compressions. In Sweden, ambulance nurses have the possibility to use the aid LUCAS to perform mechanical chest compressions. Research in the field has mainly been having a medical focus. There is insufficient research on ambulance nurse's experiences associated with cardiopulmonary resuscitation and the use of mechanical chest compression aids. The aim of the study was to describe the ambulance nurse's experience of performing cardiac pulmonary resuscitation with the mechanical chest compression aid LUCAS. The method of the study was descriptive and based on a qualitative inductive approach. The sample was convenient and consisted of ten nurses with a specialist nursing degree focusing on ambulance care working in central Sweden. The interviews were conducted based on a semi-structured interview guide and analyzed with qualitative content analysis. The result is presented by a main category, three generic categories and eight subcategories. Ambulance nurses find that LUCAS is a nursing resource of importance for staff and patients. Ambulance nurses described that exercise and training is required for proper handling, that LUCAS affects the work environment and patient safety and that LUCAS creates other conditions for the staff. The conclusion was that this study showed that LUCAS is an important and appreciated mechanical device among ambulance nurses when performing cardiopulmonary resuscitation outside hospitals. Ambulance nurses preferred mechanical chest compressions in front of manual chest comp

Antalet barn som anhöriga till patienter som erhåller vård och transport till sjukhus är okänt. Barn under 18 år kan ibland vara närvarande på hämtplatsen när ambulanssjukvården hämtar barnets anhörig. Hur många barn som anhöriga som är närvarande är okänt inom ett västsvenskt ambulansområde. Triagesystemet RETTS används vid triagering och bedömning av anhöriga till barnen. Syftet med studien är att kartlägga hur många barn som är närvarande då deras anhöriga ges vård, behandling och transport till en vårdinrättning vid prioritet 1 och 2 larm. En enkät skapades för att samla in data till studien. Barn som anhöriga finns även inom ambulanssjukvård. I denna studie identifierades 155 barn vid 95 ambulansuppdrag. Barn som anhörig ses till både vuxna, vanligen en förälder, som till barn. Ett flertal barn som anhöriga är närvarande när en anhörig påvisar svåra, kanske livshotande symptom. Sammanfattningsvis visade studien att stödet till barn och kunskapen om stöd fanns inte inom det ambulansområde där studien är genomförd., Children as next of kin to patients who are treated by an ambulance nurse in Swedish ambulance service in unknown. Children under 18 years of age may sometimes be present when their parent or other next of kin, has to call the ambulance service due to illness or accident. How many children who experience their next of kin transported to hospital within a Western Swedish ambulance service district is unknown. The purpose of this survey is to identify how many children actually are present when their next of kin may need care and treatment from an ambulance service. Purpose: Survey how many children are present when an ambulance nurse cares and treats a next of kin due to illness or an accident, prioritized as priority 1 or 2. Method: a survey conducted by ambulance nurses in a western Swedish ambulance service. The survey has a quantitative design. Children as next of kin are present within a Swedish ambulance service district, in this survey 155 children was identified in a total of 95 ambulance missions. Children as next of kin are seen as adults, in most cases, a parent as well as children usually a sibling. Many children are present when their relative shows sign and symptoms of severe illness.

The knowledge area of ambulance nurses’ competence represents a relatively new research area that cannot be regarded as having been fully explored and described by existing research. There is uncertainty regarding the required competence for ambulance nurses as well as the professional role of the ambulance nurse in ambulance care. It is also not clear if the ambulance nurse educational programmes reflect the demands placed on the professional requirements of ambulance nurses. The Swedish specialist education programmes for ambulance nurses could benefit from an adequateand up-to-date description of ambulance nurses’ professional competence, which can be used to develop all parts of the curriculum of the specialist nursing programme. The overall aim of this thesis was to explore ambulance nurses’ area of knowledge by describing aspects on competence and education in order to provide a comprehensive understanding of ambulance nurses’ competence as a basis for the development of the specialist nursing education curriculum.The results of this thesis are based on four studies. Several methods were used; the Delphi technique, the critical incident technique, the focus group method, facet theory analysis and qualitative content analysis. Data was collected using questionnaires, interviews and observations. The professional competence of ambulance nurses was found to be made up of multiple separate competences and can be described as complex and multidimensional. The professional demands placed on ambulance nurses’ competence are extensive andaspects of importance to their professional practice in the areas of cognitive, functional and personal competence are described. Formal education could be regarded as the foundation of competence development; however, we also found experienced-based learning in workplaces, including feedback and reflection on practice, to be of great importance to competence development. The ambulance nurse curriculum could be developed by including