Search

This is the fourth of a series of reports from the research program Youth Culture in Sweden, FUS. In the first article, Johan Fornäs discusses the production of style as a communicative praxis. On the basis of a general theory of the materiality, form and meaning of symbols and language, he analyses the functions of, as well as the relationships between, different cultural forms of expressions (including words, pictures and music). In so doing, he touches upon theories of media, popular culture, style, subcultures and aesthetics. Bo Reimer’s article is focused on the concept of lifestyle in relation to youth and modernity. He discusses the hypothesis of the individualization of everyday life as well as the question of postmodern lifestyles. Hillevi Ganetz combines a social, psychodynamic and aesthetic perspective in order to analyse how young women express themselves through the interplay between fashion and personal style. While earlier research has mainly focused on the role of fashion and looks in public spaces, Ganetz instead focuses on domestic spaces and on arenas that crosscut the private/public distinction; arenas such as changing-rooms in department stores. Ulf Boëthius analyses young people’s relationships to lite-rary texts. He discusses both the reading and writing of young people, and outlines a multidimensional research field that includes books, magazines, diaries, comics and rock lyrics, related to variables such as age, gender, class, ethnicity and geographical location. In the final article, Leni Filipson and Jan Nordberg from the unit of audience research at the Swedish Broadcasting Corporation give an empirical description of media use and cultural practices among Swedish youth.

Alla har stil. Det finns alltid någon grad av relativ regelbundenhet i det sätt på vilket var och en av oss uttrycker sig symboliskt; i kropp och kläder, rörelser och språk, musik och smakmönster. Var för sig, och tillsammans med skilda grupper som vi identifierar oss med, skapar vi stil genom att sätta samman olika kulturella uttryck till specifika kombinationer som i varierande grad delas av andra människor och följer estetiska och sociala mönster med viss beständighet.

This is the third of a series of reports from the research program Youth culture in Sweden, FUS. In the article ”Narciss and the Other. Fissions and fusions of the gender order”, Johan Fornäs uses the theme of narcissism to discuss a range of theoretical issues on gender and identity production, and argues for a polydimensional, relational, positional and historical perspective. Sabina Cwejman analyses ”Constants and changes in the teenage girl life world”, and reviews different studies of how social power structures and socialisation forms are reproduced and transformed through modernization. In ”Deconstructed masculinity”, Margot Bengtsson discerns five traditions of psychological theories on gender: academic ”scientific” psychology, psychoanalysis, women’s studies, the gender perspective, and modernization theory. Kirsten Drotner’s ”Cultural gender and modern youth” sees gender production as a discourse and a negotiation, and explores some new and gender specific youth cultural tendencies in the relation between different media and between forms of expression. ”From sex role critique to gender analysis. Gender oriented research on youth fiction” is the title of the final text, written by Ulf Boëthius, who describes five positions and phases in gender related studies of youth fiction: sex role studies, critique of ideology, gynocriticism, reception theory and gender analysis.

Ungdomskulturella aktiviteter karakteriseras ofta som i något avseende narcissistiska, inte minst i samband med rockmusik, dans, kroppskultur och gänggemenskap. Detta är ett mycket vanligt tema i aktuell svensk och nordisk ungdomskulturforskning, inte minst i min egen verksamhet. Vissa drag i ungdomskulturen tolkas som narcissistiska, för att de möjliggör och aktualiserar upplevelser av gränslöshet, sammansmältning och självspegling, med rötter i mycket tidig barndom, före språktillägnelsen. Dessa narcissistiska drag förknippas å ena sidan med ungdomsfasens nödvändiga regression till förverbala utvecklingsstadier och upplevelseformer, å andra sidan med senmodea kulturtendenser som resulterat ur förändrade socialisationsvillkor, mediernas och kulturindustrins expansion och en övergripande erosion av traderade normer och identitetsmönster.2 Så kan man på en subjektiv, psykisk nivå söka åtminstone en delförklaring till varför rock, kamratgrupper etc har så stor betydelse för just ungdomar i just vår tid.

Det är lätt att inbilla sig att man tänker på ungefär samma sätt hela tiden, men så är det inte. Även om vi anser oss hålla fast vid stabila grundvalar och ledstjärnor, hamnar vi ständigt i nya relationer, och våra redskap och frågor förskjuts successivt, beroende på både vår egen utveckling och en föränderlig omvärld. Läget för svensk ungdomskulturforskning är idag verkligen mycket annorlunda än för 5-10 år sedan. Forskningsriktningar som då befann sig i marginalen och var relativt oprövade i empirisk forskning - stil-, subkultur-, socialisations- och modernitetsteorier - ingår nu i varje allmän grundkurs på området. Gamla fiender har tynat bort, nya problem har växt fram. Vilka uppgifter känns mot denna bakgrund centrala för oss här idag? Vi kan fortsätta, komplettera och finslipa våra gamla projekt. Vi kan låta teori och empiri utveckla varandra ömsesidigt. Vi kan låta olika teoribildningar mötas i ett medvetet och selektivt teoretiskt brico-lage-arbete. Vi kan slutligen också finna områden för teoretisk nyproduktion, blinda fläckar inom eller mellan olika förklaringstyper som kräver nya begrepp och modeller. Jag kommer här att behandla några sådana brännpunkter som berör modernitetsteorins formmässiga aspekter: begreppens strukturer och relationer snarare än deras innehållsliga bestämningar. Syftet är dels att diskutera några problem i denna teoribildning, dels att skissera vissa distinktioner och dimensioner som det i mina ögon är viktigt och nyttigt att särskilja. Avsikten är att bidra till att stärka grundvalarna för en forskning som försöker fånga vår tids ungdomskulturella fenomens aktualitet utan att själv fångas i trendernas tillfälligheter.

This is the first of a series of reports from the research program Youth culture in Sweden, FUS. It contains five texts on methodological issues, three written by the members of the FUS central group that edits this series, and two by other researchers who participate in the network of the program. The first article, by the youth culture researcher and program initiator Johan Fornäs from Stockholm, discusses some theoretical, empirical, methodological and organizational aspects of interdisciplinary and comparative cultural studies, and argues for a polydimensional ”art of thinking more than one thing at a time”. The sociologist Magdalena Czaplicka from Uppsala dives into the problems of designing and interpreting quantitative data, especially with respect to the dimension of time, while the media researcher Keith Roe from Göteborg treats the problem of validity in both quantitative and qualitative studies. Sabina Cwejman, a sociologist in Göteborg, sums up the qualitative tradition within social sciences. Ulf Boëthius, a literary researcher in Stockholm and like Cwejman and Fornäs member of the FUS central group, finally gives an overview over some general turning points and tendencies in the humanities during the last decades, from positivism in the 60s, over marxism, structuralism and hermeneutics in the 70s, up to the ambivalent postmodern and deconstructionist break with totalities in the 80s.

This is the second of a series of reports from the research program Youth culture in Sweden, FUS. In its first text, the youth culture researcher and program initiator Johan Fornäs from Stockholm tries to construct a polydimensional theory of modernity, mainly based upon the works of Jürgen Habermas and Thomas Ziehe. He analyzes three different dimensions: objective, social, cultural and subjective levels; early, middle and late phases of the modern; and conceptual forms like modernity, modernization and modernism. Ulf Boëthius, a literary researcher in Stockholm, then shows how the relation between ”high” and ”low” has developed within European culture, from the dicotomization between popular and elite culture after the Middle Ages, over a second dicotomization in the 19th century literary public sphere, up to the recent transgressions within late modern culture. Modernity concepts are shown to be useful for connecting the way turning points and tendencies in youth and popular culture have been discussed by different historians.

Svensk ungdomskulturforskning har gått in i en dynamisk utvecklingsfas. Det är ett fält med stora tvärvetenskapliga möjligheter. Där behövs seriösa och öppna samarbeten över traditionella gränser, och på flera nivåer. En huvudförutsättning är respekten för olika traditioners och delfälts särart. Öppen och tvångsfri kommunikation mellan forskare, grupper och teorier måste bli viktigare än önskningarna om hegemonisk dominans för enskilda forskningstraditioner eller överblick, centralisering och kontroll från statens och marknadens institutioner. Diskussionen av några allmänna riktlinjer för ungdomsforskning-ens teori, empiri, metodologi och organisation utgår här från egna erfa-renheter av tvärvetenskaplig verksamhet, bl a i en studie av rockspe-lande tonåriga kamratgrupper. 1988 igångsattes det nya forskningshuvudteman: modernisering, kön, stil och sfärer. Det är starkt gräns-överskridande, med fyra forskare från olika discipliner i en central ”paraplygrupp” och ett 50-tal forskare från många olika områden i ett nätverk.

Kapitlets tese er, at unge kvinder bruger de ungdomskulturer, der vokser frem efter 2. Verdenskrig, som en måde at håndtere modernitetens feminine dobbelthed: at være både kønssubjekt og kønsobjekt, at skabe en identitet i forhold til familieliv, uddannelses- og arbejdsliv. Tesen dokumenteres gennem analyse af unge kvinders positioner og håndteringer i 1950'ernes rockkultur, 1960'ernes beatkultur og 1970'ernes punkkultur.

Anmeldelse af: Shore, Michael, 1985. The Rolling Stone Book of Rock Video. The Definitive look at visual music from Elvis Presley - and before - to Michael Jackson - and beyond

Unges risikoadfærd knytter sig ofte til deres deltagelse i – eller eksklusion fra – ungdomskulturelle fællesskaber og ikke mindst til ungdomslivets transitionsfaser, hvor individualiseringen af ungdomslivet for alvor presser sig på. Med henblik på at give voksenverdenen et udgangspunkt for en konstruktiv dialog med unge om risikoadfærd, er det artiklens hensigt både at belyse, hvor udbredt unges risikoadfærd er og hvordan deres risikoadfærd kan forstås, herunder vigtigheden af, at have blik for at såkaldt risikoadfærd blandt unge som oftest relaterer sig de til unges sociale liv.

Om etablering af projektet Computer Clubhouse i Danmark i samarbejde mellem Learning Lab Denmark og kommuner, amter og foreninger. I 2003-04 får Danmark disse nye typer læringsmiljø, hvor unge kan arbejde med informations- og kommunikationsteknologi (IKT) i fritiden. En computer anses ikke blot som en avanceret skrivemaskine eller et udvidet leksikon. Den er også et interaktivt redskab, som man kan lege, lære og skabe værker med. Det opdager en elev, som ser Jens lege med computeren i et it-værksted: "Ved du, hvad Jens gjorde? Han fik computeren til at spise Tine på billedet!"

Artiklen præsenterer resultater fra en kvalitativ undersøgelse af den danske natklub VEGAs Lounge. Artiklens teoretiske ramme består hovedsageligt af Baumans tanker om flydende modernitet samt Baudrillards overvejelser om cirkulerende tegn. Den første del af artiklen fokuserer på socialiteten blandt de unge mennesker, der besøger Loungen. Med udgangspunkt i Baumans teori om den sen-moderne destabilisering af kollektive grupper og Veblens tanker om iøjnefaldende forbrug foreslås begrebet ”iøjnefaldende socialitet” for at beskrive, hvordan socialiteten med gode venner i et sen-moderne velfærdssamfund bliver en eftertragtet ressource, hvorfor den fremvises og nydes på en iøjnefaldende måde. I artiklens anden del undersøges det, hvordan Loungegæsterne bærer det samme tøj, der refererer til et begrænset antal urbane stilmæssige ikoner, samtidigt med, at de udtrykker sig selv individuelt heri. Ved at trække på Baudrillards tanker om simulation fremhæves det, hvordan dette er muligt, da alle i Loungens urbane setting kan indsætte sig selv som tegnets mere oprindelige referent. Endeligt undersøger artiklen den afslappede holdning og attitude, der præger Loungegæsterne. Begrebet ”iøjnefaldende afslappethed” foreslås for at beskrive, hvordan en afslappet attitude signalerer, at individet succesfuldt kan håndtere sen-modernitetens udfordring om at skabe en velafbalanceret identitet. Gennem den iøjnefaldende fremvisning af socialitet og afslappethed fremviser Loungegæsten altså nogle relevante ressourcer og evner til at håndtere de sen-moderne livsforhold.

The ubiquity of smartphones and social media has introduced new ways of being connected and engaged in digitally mediated spaces. This includes the possibility of exchanging privately produced sexually charged imagery through digital media – a practice known as ‘sexting’. Scholars have described how the possibility of taking and sharing sexually charged images and videos immediately, effortlessly and at a distance can lead to an ‘accelerated process of intimacy’. However, the interconnectedness and interoperability of the digital devices on which the imagery is produced, enables it to be non-consensually distributed to a wider online audience. Thus, digital technologies not only facilitate such sharing of consensual and non-consensual images and videos, but in many ways seem to elicit the acceleration of such practices. In this paper, we explore how young people’s practices of sharing sexualized digital imagery accelerate. Drawing on interviews with young people aged 16-21 and professionals, we analyze how the these practices are accelerated through the interaction of digital media affordances (e.g. spreadability, persistence) and other forces – including relationships between the people involved, affective encounters, desires of belonging and participating with peers, disinhibition effects, identity constructions and disruptions of time and space. We argue that practices of sharing sexualized digital imagery illustrate how psychological and relational phenomena are accelerated by new forms of human-technology interaction, and that this requires the development of psychological concepts that can adequately capture the processes and dynamics involved in these practices.

I den senere tid har der været stort fokus på en af de problematikker, der er opstået i kølvandet på den teknologiske udvikling. Skødesløse piger udstilles og udskammes med billeder delt på nettet af liderlige, hævngerrige ekskærester. Fænomenet kaldes hævnporno. Politikkerne kommer med udspil til undervisning på ungdomsuddannelserne og højere straffe. Politiet beskriver deres mangel på resurser til at sætte ind over for krænkerne. Lærere og forældre diskuterer, hvordan man får pigerne til at holde op med at tage nøgenbilleder af sig selv - alt imens de fleste unge kigger på og hverken forstår eller genkender sig selv i de voksnes diskussioner. For hvad er der i virkeligheden på spil blandt de unge?

Videnskaben og medierne har skabt en fortælling om computerspillende unge, der mister sociale kompetencer eller bliver afhængige af at game. Men det er en stærk unuanceret fortælling. Tværtimod kan computerspil være adgangen til ægte, følelsesmæssigt udviklende, sociale fællesskaber, hvor gameres sociale kapital øges ved at spille sammen online. Det skal vi lade os inspirere af - fx når det gælder ældre

Play with virtual aggression and violent fictional universes have a wide variety of meanings and evoke a wide variety of concerns in children’s and young people’s everyday lives. The insights provided in this text are based on ethnographic material produced by interview with 130 children aged 8-14 in schools, observations in schools, playgrounds and computer rooms at after-school clubs, along with interviews with pedagogues, teachers and parents. I argue that a) virtual play with violence may enact multiple, volatile and ambiguous material-discursive, relational and subjective effects and that b) understanding the processes involved in gaming demands situated analyses, which are sufficiently sensitive to enable a conceptualization of the complexities of the social and subjective concerns and phenomena involved. Single- and multiplayer gaming spaces intra-act (Barad) with children’s relational agency and with their longing for belonging in all sorts of ways, such as making bullying concerns and concerns about close or troubled friendships relevant in different ways across the varying gaming scenarios offered by the gaming industry. Also, mediated by virtual violence children engage in mutual negotiations of appropriate and inappropriate doings of social categories, as well as of (in)appropriate maneuverings of the violence and aggression that they witness as a widespread concern in their culture, and among the adults with whom they share this culture. Bringing agential realism (Barad) and poststructuralism (e.g. Butler, Davies, Søndergaard) into the analyses of this material the text offers a grounded knowledge about the meaning of and concerns about virtual violent gaming practices which transgresses the predominant media effect studies tradition and its rigorist focus on potential transference of aggression to children. Virtual, or digital, violence becomes embedded in children's everyday lives in a large variety of ways, dependent on its interaction with the comprehensive and complex social, relational and material-discursive processes that enact children's and young people's subjective becoming. In this chapter, I will introduce poststructuralist and agential realist perspectives to show that digital play with violence may enact multiple, volatile and ambiguous material-discursive, relational and subjective effects. I will also show that understanding the processes involved in gaming demands situated analyses which are sufficiently sensitive to enable a conceptualization of the complexities of the social and subjective concerns and phenomena involved.The analytical questions posed in the readings of the qualitative material in which I situate my argument therefore ask how virtual games and fictional universes with violent content become relevant to children and young people in their everyday lives - including the everyday lives of those who live in troubled school contexts textured by social tensions and sometimes containing bullying practices. The analytical questions furthermore attend to how these children and young people experience and, together or alone, use the potentials and challenges of these virtual universes in their gaming.

Uddannelse er en stadig vigtigere social markør for, hvordan ungdomslivet og tilværelsen aktuelt og senere hen kommer til at forme sig. Det gør det risikabelt for alle unges væren og tilblivelse, hvis de mistrives på måder, hvor de må afbryde skolegang og uddannelse. Negative skolenarrativer ser ud til at forstærke sociale forskelle på ungdomsliv på både kort og lang sigt. Imidlertid er der stadig forskel på de mulighedsbetingelser unge fra forskellige sociale baggrunde har. I et transitionsperspektiv risikerer unge som uanset årsager ikke er i stand til at klare en overgang, som fx at blive erklæret uddannelsesparate, at blive fanget i en gråzone mellem ungdom og voksendom, hvor de hverken tilkendes værdi som unge eller som voksne. I artiklen møder vi unge, fra netop denne gråzone, som man i et kommunalt beskæftigelsesprojekt forsøger at skubbe tilbage på transitionssporet. På baggrund af en tværgående diskussion af ungdoms- og transitionsforskning og med nedslag i empirien af sårbare unge på kanten af uddannelsessystemet afsøges, hvordan krav til og betingelser for unges deltagelse i skole og uddannelse medvirker til at producere og reproducere sociale forskelle og udenforskab i dag.

I denne artikel undersøges danske unges politiske engagement. Vi vil se på, hvilke tilgange og forudsætninger danske unge har til politik, om deres politiske engagement kommer til udtryk på nye og anderledes måder, og hvorvidt deres politiske deltagelse er i konflikt med andre aktiviteter, der også kræver opmærksomhed og engagement. Vi vil argumentere for, at de unges syn på politik i disse år ændrer karakter, og at deres politiske deltagelse er viklet ind i og udfordret af et generelt og stigende krav fra de unge selv og omverdenen om at kunne navigere mellem stadigt flere interessesfærer: ’sig selv’, det sociale liv, jobs, uddannelse, karriere og fællesskabets generelle interesser (Illeris et al. 2009). Politisk deltagelse og engagement er i dette lys ikke et konkret og forudsigeligt anliggende, sådan som vi har for vane at diskutere det. For de unge fremstår det snarere som en diffus og kompliceret affære, som konstituerer nye og anderledes muligheder og betingelser. Dette danner en særlig ramme om unges politiske engagement, en ramme, som det er vigtigt, hævder vi, at have blik for, når man ønsker at forstå og diskutere de unges politiske engagement.