Search

Det agrohydrologiska året 2021/2022 var varmare än normalt i alla typområden. Året var även blötare än normalt i västra Skåne, Blekinge och på Gotland men torrare än normalt i östra Småland och östra Östergötland samt i västra Västergötland. Juli 2021 var mycket varmare än normalt i hela landet vilket påverkade grödorna negativt på flera håll, och sammantaget blev skördarna 2021 något sämre än normalt i flera typområden. Hösten 2021 var varmare än normalt och även januari och februari 2022 var mycket varmare än normalt, med temperaturer på två till tre grader över det normala i alla typområden. Februari var dessutom mycket nederbördsrik i hela landet utom i Hälsingland, med mer än dubbelt så mycket nederbörd som normalt i flera områden. Typområde C6 i Uppland och X2 i Hälsingland var de enda områdena med snö under längre perioder, där det i C6 låg snö från slutet av december till slutet av januari samt från mitten av februari till mitten av mars, och i X2 från årsskiftet fram till slutet av mars. I typområde C6, där lerhalten är hög, syntes en tydlig ökning i fosforhalten i vattnet vid snösmältningen i slutet av januari. I typområde X2, som domineras av lättlera, var fosforhalten i stället något förhöjd under perioden med snötäcke, men uppvisade inte förhöjda halter i samband med snösmältningen. Våren var mycket nederbördsrik i Skåne, västra Västergötland, Uppland och på Gotland, medan försommaren var både torrare och varmare än normalt i alla typområden förutom på Gotland samt i Östergötland.Som en följd av den stora årsnederbörden i Skåne och på Gotland var även årsavrinningen större än normalt i dessa områden. Årsavrinningen var även större än normalt i typområde O17 i Västergötland, medan den låg runt det normala i Halland, Blekinge och Hälsingland och under det normala i övriga områden. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren i alla typområden, och högre under vintern. I flera typområden uppmättes flödestoppar i augusti och september. I början av april ökade flödet i alla typområden vilket i södra delen av landet berodde på nederbörd, och i mellersta och norra delen av landet nederbörd i kombination med snösmältning.Årsmedelhalterna av totalkväve var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. Som en följd av hög årsavrinning och/eller hög årsmedelhalt var även den totala transporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i alla områden i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Gotland samt i O17 och O18 i Västergötland. Årsmedelhalterna av totalfosfor låg däremot under eller runt respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom M42 och M39 i Skåne, O14 i Västergötland och X2 i Hälsingland. Även årstransporten av totalfosfor var mindre än normalt i de flesta typområden förutom i Skåne, O17 i Västergötland och I28 på Gotland där årsavrinningen var större än normalt samt X2 i Hälsingland där årsmedelhalten av totalfosfor var högre.I typområde M42 i Skåne var kvävegödslingen större än föregående år, och i typområde F26 i Småland, E21 i Östergötland samt C6 i Uppland var både kväve- och fosforgödslingen större än föregående år. I C6 och M42 berodde detta på en större tillförsel av mineralgödsel, medan det i E21 och F26 berodde på större tillförsel av både mineralgödsel och stallgödsel. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, utom i typområde C6 där all stallgödsling skedde på hösten. Andelen ekologiskt brukad mark var mindre än föregående år i typområde I28 på Gotland och N34 i Halland. I övriga områden med ekologisk odling låg andelen kvar på samma nivå som förra året.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet. Fälten ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2021 – juni 2022. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.Observationsfälten började anläggas i början av 1970-talet och två av fälten har i år varit igång under hela 50 år. De flesta fälten anlades under de följande åren medan tre tillkom i slutet av 1980-talet. Den här rapporten redovisar data sedan mätningarnas början vilket sätter enskilda värden i ett större perspektiv. Ett till synes högt eller lågt värde ett enskilt år kanske inte är ovanligt för fältet i fråga om man ser till en längre tidsperiod. Därför är de långa mätserierna för observationsfälten ovärderliga. Ett särskilt kapitel ägnas åt en historisk tillbakablick, en nutida rapport och en framtidsspaning av observationsfälten.Under perioden juli 2021 till juni 2022 hade Skåne normal mängd nederbörd, Östergötland mindre än normalt medan Västerbotten hade mer nederbörd än normalt. För alla tre platserna var perioden varmare än normalt, i Skåne närmare 1°C varmare. Årsmedelhalten av kväve var högre än respektive fälts långtidsmedelvärde för de flesta fält medan årstransporten av kväve varierade mellan fält jämfört med långtidsmedelvärdet, några fält över, några under och några nära långtidsmedelvärdet. Både årsmedelhalter och årstransporter av fosfor var lägre än respektive fälts långtidsmedelvärde för de flesta fälten, samtidigt som några fält hade värden mycket över dess långtidsmedelvärde. Årstransporternas storlek följde till stor del årsavrinningens storlek på respektive fält.Mer information och data från undersökningen finns på www.slu.se/mark/dv.

Det agrohydrologiska året 2020/2021 var överlag både varmare och torrare än normalt i nästan alla typområden. Juli 2020 var kall i hela landet, och i typområde F26, där andelen vall är högre än i övriga områden, resulterade detta i att den andra skörden av vallen blev något lägre än förväntat. Hösten 2020 bjöd på gynnsamt väder för både skörd och höstsådd i alla typområden, och sammantaget var 2020 ett gynnsamt odlingsår i hela landet. Oktober till december 2020 var mycket varmare än normalt i hela landet, vilket även resulterade i högre kvävehalter i bäckvattnet, framförallt i typområden med sandiga jordar. Januari 2021 var både kall och nederbördsrik, vilket resulterade i att snö låg kvar under en längre period i stora delar av landet, förutom i Skåne, Blekinge samt östra Småland. I typområden med hög lerhalt syntes därefter en ökning i fosforhalterna i bäckvattnet i samband med snösmältningen. Vintern efterföljdes av en kall och nederbördsrik vår i stora delar av landet, medan juni däremot var både varmare och torrare än normalt i stora delar av landet förutom i de östra delarna (Gotland, Uppland och Hälsingland).Som en följd av den låga nederbörden under året var även årsavrinningen under eller runt det normala i de flesta typområden. Avrinningen var framförallt väldigt låg i typområdena i sydöstra Sverige medan den var större än normalt i några typområden i västra Sverige (O14 och O17 i Västergötland samt M39 i Skåne) samt i Hälsingland. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren och tidig höst i alla typområden, och större under vintern. I flera områden syntes även ökad avrinning i maj, som en följd av stor nederbörd, vilket även resulterade i förhöjda fosforhalter i bäckvattnet i områden med leriga jordar.Årsmedelhalterna av totalkväve var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden vilket även resulterade i att årstransporterna av totalkväve var större än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. När det gäller totalfosfor så var årsmedelhalterna däremot lägre än respektive långtids-medelvärde i alla typområden förutom I28 på Gotland samt C6 i Uppland. Detta resulterade i att även den totala årstransporten av totalfosfor var mindre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden, förutom i de områden där avrinningen var större än normalt (M39 i Skåne, O14 och O17 i Västergötland) samt i I28 på Gotland och C6 i Uppland där årsmedelhalterna var högre än normalt.Kvävegödslingen var större jämfört med föregående år i typområde I28 på Gotland, och för fosfor var gödslingen större än föregående år i typområde M42 och M36 i Skåne samt N34 i Halland. I typområde F26 i Småland samt O18 i Västergötland var både den totala kväve- och fosforgödslingen större än föregående år. I samtliga områden förutom O18 berodde detta på större tillförsel av stallgödsel. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, utom i typområde I28 där stallgödsling skedde både vår och höst. I typområde I28 minskade andelen ekologiskt brukad mark jämfört med föregående år, medan den ökade i typområde N34 i Halland. I övriga områden med ekologisk odling låg andelen kvar på samma nivå som föregående år.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet. Fälten ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2020 – juni 2021. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.En ny normalperiod för nederbörd och temperatur har nyligen tagits i bruk, nu gäller åren 1991-2020. Den nya normalperioden visar att temperaturen i Sverige har stigit med drygt 1°C, jämfört med den tidigare normalperioden (1961-1990), i Västerbotten så mycket som 1,5°C. Nederbörden har ökat i stora delar av Sverige medan den minskat i Skåne, om man jämför den nya normalperioden med den tidigare.Under perioden juli 2020 till juni 2021 hade Skåne mindre nederbörd än normalt, Östergötland normal nederbörd medan Västerbotten hade mycket mer nederbörd än normalt. För alla tre platserna var perioden juli 2020 - juni 2021 något varmare än normalt, framförallt till följd av varmare första halvår (juli-december). Både årsmedelhalter och årstransporter av kväve och fosfor varierade mellan fält jämfört med respektive långtidsmedelvärde, några fält över, några under och flertalet nära långtidsmedelvärdet. Rapporten redovisar data sedan mätningarnas början vilket sätter enskilda värden i ett större perspektiv. Ett till synes högt eller lågt värde ett enskilt år kanske inte är ovanligt för fältet i fråga om man ser till en längre tidsperiod. Därför är de långa mätserierna för observationsfälten ovärderliga. Ett särskilt kapitel ägnas åt en djupare genomgång av fält 1D.

Fältstudien utfördes på Hushållningssällskapets försöksgård Lilla Böslid i Halland. I försöket studerades strukturkalkning med 8 och 16 ton/ha av fuktig blandprodukt (Fostop, Nordkalk), i jämförelse med okalkad mark (kontroll) på ett försöksfält med specialdränerade rutor. Dräneringsvattnet från varje enskild ruta leddes via ett dräneringsrör till mätstationen där vattenflödet mättes kontinuerligt och koncentrationen av totalfosfor, fosfatfosfor, totalkväve och turbiditet i det avrinnande vattnet analyserades. Försöket kalkades i september 2018 och utlakningsmätningarna påbörjades så fort avrinningen kom igång och pågick sedan över två vintrar fram till och med januari 2021. Jordarten på försöksfältet är en mellanlera med i genomsnitt 29% lerhalt (26-33) i matjorden (0-30 cm) och något högre i alven. I övrigt dominerar kornstorlekarna mo och mjäla. Lerfraktionerna består till största delen av svällande mineral. Jordprover för test av aggregatstabiliteten togs på våren 2019 och 2020 då jord från det översta lagret sållades för att få fram jord i aggregatklassen 2-5 mm. Dessa aggregat utsattes sedan för regn i en regnsimulator och det avrunna vattnet analyserades för elektrisk konduktivitet och turbiditet. I samband med uttaget av jordprover till aggregatstabilitet togs även matjordsprover (0-20 cm) ut för analys av pH, Ca-AL och elektrisk konduktivitet. Fältförsöket har inte påvisat några statistiska skillnader mellan kontrolledet utan kalk och de två leden med 8 respektive 16 ton kalkgiva/ha, avseende utlakning av totalfosfor, fosfatfosfor, kväve och turbiditet i dräneringsvattnet. Andra året uppvisade dock en tydlig tendens till minskad utlakning av totalfosfor (40%) och turbiditet med strukturkalkning. Andra årets tendens till minskad utlakning av totalfosfor visar också att skillnaden mellan kalkgivorna 8 och 16 ton/ha var små vilket tyder på att en större mängd kalkblandning inte ger en större effekt på utlakningen från den här jorden. Under det tredje årets början planade dock tendensen ut och inga skillnader mellan leden kunde ses. Ytjordens struktur, i form av aggregatstabilitet mätt som turbiditet och EC i dräneringsvattnet från jordprover som utsatts för simulerat regn, förändrades inte till följd av strukturkalkningen. Matjordens pH var högre i de kalkade leden jämfört med kontrolledet båda åren medan EC och Ca-AL hade statistiskt högre värden andra året och en tendens till högre värden första året. Skörden av vårkorn tenderade att bli högre med ökad kalkgiva men kärnans innehåll av P och N påverkades inte av kalkningen. Mätningarna av utlakningen skulle behöva följas upp under flera år framöver, för att kunna se om strukturkalkningen får effekt på längre sikt eller ger effekt främst under förhållanden med stor partikeltransport, eller om effekten är fördröjd genom långsammare reaktioner mellan kalk och ler än väntat.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet som ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2019 – juni 2020. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Året 2019/2020 hade en mild vinter i stora delar av landet medan resten av året hade nära normala temperaturer. Nederbörden var nära det normala eller större än normalt vilket resulterade i att årsavrinningen var nära långtids-medelvärdet för de flesta av fälten. Både årsmedelhalter och årstransporter av kväve och fosfor varierade mellan fält jämfört med respektive långtidsmedelvärde, några fält över, några under och flertalet nära långtidsmedelvärdet. Rapporten redovisar data sedan mätningarnas början vilket sätter enskilda värden i ett större perspektiv. Ett till synes högt eller lågt värde ett enskilt år kanske inte är ovanligt för fältet i fråga om man ser till en längre tidsperiod. Därför är de långa mätserierna för observationsfälten ovärderliga. Ett särskilt kapitel ägnas åt en djupare genomgång av fält 16Z. Mer information och data från undersökningen finns på www.slu.se/mark/dv.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 19 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i de flesta områdena pågått i över 25 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2019/2020. För varje typområde redovisas bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Odlingsdata redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). Sensommaren, hösten och vintern var blötare än normalt i de flesta typområden, medan våren bjöd på torrare väderlek än normalt på flesta håll. Året avslutades med relativt hög nederbörd i juni i flera typområden. Temperaturen låg över det normala under nästan alla månader förutom oktober och maj som var något kallare än normalt i några områden. Vintern var mild i alla typområden, och snö låg endast kvar under kortare perioder i några områden. Sammantaget resulterade detta i att årsmedeltemperaturen var över det normala i alla typområden, och att årsnederbörden var större eller mycket större än normalt i de flesta typområden, förutom i sydöstra Sverige (Kalmar län och Östergötlands län) där årsnederbörden var mindre än normalt. Som en följd av den höga årsnederbörden var även årsavrinningen över eller runt det normala i de flesta typområden. Avrinningen var framförallt väldigt hög i typområde O14 och O17 i Västra Götalands län samt i typområde M39 i Skåne län. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren och tidig höst i alla typområden, och som störst under oktober till mars i de flesta typområden. Årsmedelhalten av totalkväve 2019/2020 var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. I några typområden var årsmedelhalten den högsta eller bland de högsta sedan mätningarna startade. Som en följd av den höga årsavrinningen och de höga årsmedelhalterna var även årstransporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden, förutom i typområde E23 och E24 i Östergötlands län, X2 i Gävleborgs län samt K32 i Blekinge län där årstransporten av totalkväve var mindre än respektive långtidsmedel. Även för totalfosfor var årsmedelhalterna högre än respektive långtidsmedelvärde i ungefär hälften av typområdena. I några typområden var årsmedelhalten den högsta eller bland de högsta sedan mätningarna startade, vilket framförallt berodde på höga halter i samband med hög avrinning under vintern. I dessa typområden var även årstransporterna av totalfosfor större än respektive långtidsmedel, och i typområde O14 och O17 i Västra Götalands län var den totala årstransporten av totalfosfor den största sedan mätningarna startades. Den totala tillförseln av kväve till åkermarken var större jämfört med föregående år i typområde M36, M42, N34, O18 och C6, och i typområde M36 var även den totala tillförseln av fosfor större än föregående år. I samtliga områden berodde detta på en större tillförsel av mineralgödsel. Andelen höstsådda grödor i dessa typområden var högre 2019 jämfört med föregående år vilket kan vara en anledning till den ökade näringstillförseln. Den mesta stallgödslingen skedde på våren, förutom i typområde I28 där den mesta stallgödslingen skedde på hösten. I typområde I28 minskade andelen ekologiskt brukad mark jämfört med föregående år, medan andelen låg kvar på samma nivå i övriga områden med ekologisk odling.

Sommaren 2018 var torrare och varmare än normalt i hela landet, med temperaturer över eller mycket över det normala i juli och augusti, och ingen eller mycket lite nederbörd under juli. I augusti kom mer nederbörd än normalt i de flesta typområden, medan september var torr på de flesta håll. Våren och försommaren 2019 var blötare än normalt, förutom april som var en nederbördsfattig månad. Sammantaget resulterade detta i att årsmedeltemperaturen var över det normala i alla typområden, och att årsnederbörden var mindre än normalt i de flesta typområden. Som en följd av den låga årsnederbörden var även årsavrinningen under eller mycket under det normala i de flesta typområden. Avrinningen var låg eller mycket låg under sommaren, hösten och vintern och som störst i februari och mars. Årsmedelhalten av totalkväve 2018/2019 var högre än respektive långtidsmedelvärde i de flesta typområden. I flera typområden var årsmedelhalten den högsta sedan mätningarna startade. Som en följd av de höga årsmedelhalterna var även årstransporten av totalkväve större än respektive långtidsmedelvärde i typområdena i Skåne och Halland, två av typområdena i Västergötland, typområdet i Uppland, ett typområde i Blekinge samt typområdet på Gotland. I övriga typområden var årsavrinningen så pass låg att årstransporten av totalkväve var mindre än respektive långtidsmedel. Årsmedelhalterna av totalfosfor var lägre än respektive långtidsmedel i alla typområden förutom i typområde M36 i Skåne, där årsmedelhalten låg i nivå med medelvärdet, samt i typområde I28 på Gotland, där årsmedelhalten av totalfosfor var högre än medelvärdet. De låga årsmedelhalterna av totalfosfor beror troligtvis på den låga avrinningen under året samt avsaknaden av höga flödestoppar. Som en följd av den låga årsavrinningen var även årstransporten av totalfosfor mindre än respektive långtidsmedelvärde i alla typområden förutom i typområde I28 på Gotland. Odlingsåret 2018 präglades i stor utsträckning av den ovanligt varma och torra sommaren 2018. Skördarna blev överlag låga, och på grund av grovfoderbristen fick i vissa typområden skyddszoner och trädor skördas till djurfoder. I augusti kom dock nederbörd på flera håll, vilket var räddningen för många grödor, och hösten var varm och gynnsam för höstsådden. Den totala kvävetillförseln var större jämfört med året innan i typområde F26 och I28, och i typområde C6, E21, I28, M42 och N34 ökade tillförseln av fosfor. I de flesta fall berodde detta på en ökad tillförsel av mineralgödsel, men i typområde C6 och N34 ökade även tillförseln via stallgödsel. Andelen ekologiskt brukad mark ökade 2018 jämfört med föregående år i typområde I28, och i typområde M42 och O18 ökade andelen fånggröda.

Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (13 st) på olika platser i landet som ingår i gårdens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året juli 2018 – juni 2019. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter (mg/l) och transporter av näringsämnen (kg/ha) samt avrinning (mm) för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Andra halvan av 2018 var torrare och varmare än normalt i hela landet, förutom augusti som gav mer nederbörd än normalt i södra Sverige. Från december och första halvan av 2019 är nederbörden nära normal, förutom april som var en nederbördsfattig månad. Sammantaget resulterade detta i att årsnederbörden 2018/2019 var mindre än normalt eller nära normalt för fälten. Temperaturen var högre än normalvärdena för de flesta månader under året för hela landet. Avrinningen var mindre eller mycket mindre än långtidsmedelvärdet för alla observationsfälten, som en följd av nederbördsfattiga året 2018. Årsmedelhalten av totalkväve var högre eller mycket högre än långtidsmedelvärdet för de flesta fält medan årstransporten av totalkväve varierade från mindre än till större än långtidsmedelvärdet. Både årsmedelhalten och årstransporten av totalfosfor var för de flesta fält lägre eller mycket lägre än långtidsmedelvärdet.

Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i de flesta områdena pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2012/2013. För varje typområde redovisas i denna rapport bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). År 2012/2013 blev torrare än normalt i flera typområden lokaliserade i den sydligaste delen av landet, både när det gäller nederbörd och avrinning. Längre upp i landet blev dock året blötare och stor årsavrinning uppmättes i typområden lokaliserade i Östergötland, Värmland, Västmanland, Uppland och Västerbotten. Året karaktäriserades av låga kvävehalter överlag, samt även små årstransporter av kväve i de flesta områden. I typområdena AC1, F26 och E21 kunde dock inte de relativt låga kvävehalterna kompensera för stor årsavrinning, och årstransporten av kväve blev därmed större än medel i dessa områden. Årsmedelhalterna av totalfosfor var mer eller mindre i nivå med respektive flerårsmedelvärde i de flesta typområden. Årstransporten av totalfosfor var dock relativt stor i typområde E23 och E24 i Östergötland, till följd av stora årsavrinningar, samt i intensivtypområdena F26 och C6, till följd av både stora årsavrinningar och relativt höga årsmedelhalter av totalfosfor. Typområdena i Skåne och Halland, samt typområde U8 i Västmanland, hade däremot betydligt mindre årstransporter av totalfosfor jämfört med flerårsmedel.