Search

When children gives good conditions to create a trustful attachment, with a secure preschool staff, they are given the opportunity to develop on many levels. However, when children create insecure attachment patterns, children need help to be able to develop good relationships consciously. Four in-depth interviews were conducted with active preschool teachers, with a focus on the phenomenon of relational work in preschool. Both conditions and obstacles to give all children a possibility to trustful attachment and a sense of security in preschool appears in the result. The result shows that trustful attachment activities is affected by the preschool teachers’ approach to attachment activities, approach to children and self-awareness of how trustful attachment activities can be carried out. Furthermore, the preschool teachers emphasizes that external factors such as time, group size, organization, physical environment, rules and regulation as well as educational level and staff density affect the work of trustful attachment activities. The preschool teachers cannot influence these factors in the organization. The preschool teachers experience that it is important that the principal and the municipality are aware of these in order to be able to support and change the activities for the better. The result shows that preschool teachers perceive that trustful attachment activities are opportunities for development and learning for the children. The conclusion is that the factors above needs to be taken into account in preschool, in order to create good conditions in the daily work with trustful attachment activities. När barn får bra förutsättningar att skapa en trygg anknytning så ges de möjlighet att utvecklas på många plan, men när barn skapar otrygga anknytningsmönster så behöver barn hjälp för att medvetet kunna utveckla goda relationer. Empirin samlades in genom fyra djupintervjuer med aktiva förskollärare, med fokus på fenomenet anknytningsarbete i förskolan. I resultatet framkommer både förutsättningar och hinder för att ge alla barn en bra anknytning och en trygghet i förskolan. Förskollärarens förhållningssätt, barnsyn och självmedvetenhet upplevs påverka hur anknytningsarbete utförs och hur resultatet av detta visar sig i verksamheten. Vidare lyfter förskollärarna att yttre faktorer så som tid, gruppstorlek, organisation, miljö och strukturer samt utbildning och personalsituation, som förskollärarna inte kan påverka i lika stor utsträckning, påverkar arbetet med att knyta an till barn i verksamheten. Förskollärare upplever att det är viktigt för rektor och huvudman får en bild av deras perspektiv och upplevelser, för att kunna stötta och även ändra verksamheten till det bättre. Resultatet visar att förskollärare upplever att anknytningen påverkar möjligheterna för utveckling och lärande hos barnen. Slutsatsen är att dessa faktorer behöver uppmärksammas inom förskolan för att skapa goda förutsättningar i det dagliga arbetet med anknytning.

Sammanfattning/Abstract Högstedt, Camilla och Lindelöf, Isabella (2022). Strategier för att stimulera barns samspel utifrån ett specialpedagogiskt stöd. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Med denna studie vill vi bidra till ökade kunskaper och reflekterande synsätt över hur förskolepersonal kan tänka kring barn i samspelssvårigheter. Syfte och frågeställningar Syftet med examensarbetet är att identifiera hur 2 förskollärare och 2 specialpedagoger beskriver och uppfattar strategier för att stimulera barns samspel utifrån ett specialpedagogiskt stöd. - På vilket sätt gynnar olika strategier barns utveckling av verbal och icke verbal kommunikation? - Hur beskriver förskollärare sin kunskap om barns behov av stöttning gällande kommunikation? - Hur kan specialpedagoger stödja förskollärare i arbetet med barn i samspelssvårigheter? Teori Denna studie har sin teoretiska utgångspunkt i systemteori. Metod Studien bygger på semikonstruerade kvalitativa intervjuer utifrån en fenomenografisk ansats. Informanterna är två specialpedagoger och två förskollärare. Tre av intervjuerna ägde rum på informanternas arbetsplats i en ostörd miljö. Den fjärde intervjun genomfördes via Microsoft Teams. Resultat Vid samspelssvårigheter är det av stor betydelse att analysera hur pedagogen förhåller sig till barnet för att på så sätt hitta rätt samspelsstrategier. Detta kan lättast ske genom att förskolepersonal är lyhörda och engagerade i hela barnets liv (Öquist, 2018a). Olika strategier gynnar och inkluderar fler barn i gruppen om förskolepersonalen använder sig av olika strategier för verbal och ickeverbal kommunikation. Lyhördhet och engagemang skapar förutsättningar enligt Öquist (2018a) för att stötta barn i sin verbala och icke verbala kommunikation och för att få en bredare förståelse. På så sätt utvecklar förskollärare sin kunskap om barns behov av stöttning gällande dess individuella kommunikation. Förskollärare kan utveckla sin kunskap genom bland annat kollegialt lärande och genom specialpedagogens analyser, råd och stöd. Specialpedagogen behöver i sitt arbete titta på förskolan utifrån alla nivåer för att barnets samspel ska bli så bra som möjligt (Öquist, 2018a). Genom handledning utvecklar specialpedagogen förskollärare i deras arbete med barn i samspelssvårigheter. Specialpedagogen kan stödja förskollärare i arbetet med barn i samspelssvårigheter genom att inspirera och engagera dem till att nå barnets behov på den nivå de befinner sig på. Specialpedagogiska implikationer I studien framkommer att specialpedagogerna arbetar mest med reflektion och handledning med arbetslag på förskolan och att göra pedagogiska utredningar. Detta tar mycket tid, och därför saknas tid för handledning för förebyggande och hälsofrämjande arbete. Specialpedagog på förskolan inte är lagstadgad, detta innebär många frågor kring vilket uppdrag och vilken roll specialpedagogen ska ha. Allt beror på vilket mandat specialpedagogen får från sin rektor. Nyckelord Förskola, kommunikation, samspel, samspelsstrategier, samspelssvårigheter.

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare på förskolor arbetar med den fysiska miljön för att främja barns samspel. Syftet med undersökningen är att få en inblick i förskollärarens uppfattning kring hur en pedagogisk miljö utformas så att det främjar det sociala samspelet. Utifrån vårt syfte valde vi en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att de förskollärarna som blev intervjuade tar stort ansvar för utformning av olika fysiska miljöer för att skapa olika stationer som främjar barnens samspel. Undersökningen visar att samtliga förskollärare har som förutsättning att arbeta för barnens delaktighet och inflytande vad gäller den fysiska miljön där barnens intresse och behov är grunden.

The general aim of this thesis is to explore the relations between children’s interaction and places within preschool activities. How children’s interaction opportunities are conditioned by the physical and social environment in the preschool yard (study I), as well as place-making processes in various contexts in mobile preschool activities (studies II and III), are examined within the framework of this purpose. As these three sub-studies have different research focuses, they use different theoretical perspectives. In study I, special attention is given to how the physical environment and teachers emerge in the contexts of children’s (aged 1–3 years) interaction in the preschool yard. Study II focuses on how children (aged 3–4 years) use the spatiality of a mobile preschool to create places in a recurring fantasy play. In study III, the focus is directed on both children’s place-making within fantasy play and how children and teachers create “place” together in a mobile preschool. Destination choices can be part of place-making processes of a mobile preschool; therefore, which aspects considered as important, in choosing a destination, are investigated. The first study starts from sociocultural perspectives on children’s interaction (e.g. Vygotsky, 1930/ 1995). Taking an abductive approach, the concept of artifacts (Wartofsky, 1979) and concepts from an environmental psychological perspective (see Gump, 1969; Westlander, 1999; Wicker, 1985, 1987) are added to explore how the social and physical environments relate to opportunities for different interactions. The results show how children reveal "interaction junctions" and "interaction swathes" in their activities within the preschool yard. In order to investigate place-making within a mobile preschool, the second and third studies combine a relational perspective on spatiality (Massey, 2005) with a sociology of childhood perspective that emphasizes children’s agency and collective activities, such as fantasy play (e.g. Corsaro, 2015). The results show how children create their own “play-places” in their place-making and how teachers choose destinations. Through its chosen perspectives and focus on younger preschoolers, this thesis provides further knowledge on how opportunities for interaction can arise in the preschool yard. Furthermore, this thesis reveals a new kind of spatiality within the preschool – that is, a mobile preschool – by using a relational perspective on place-making. Thus, this thesis contributes additional knowledge in the interdisciplinary field of Childhood Studies regarding children’s (possible) interaction in diverse places.

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (2018) beskrivs leken som grundläggande för barns lärande, utveckling och välbefinnande. Däremot uttrycks det inte i läroplanen hur begreppen inkludering och exkludering bör kopplas till barns lek samt hur detta kan prägla såväl barngruppen som leken. Utifrån detta resonemang är syftet med denna studie att undersöka hur inkludering och exkludering yttrar sig mellan barn i den fria leken samt lyfta fram förskolans förebyggande arbete gällande utanförskap. Detta även genom att studera förskollärarnas agerande i förhållande till begreppen inkludering och exkludering i barns fria lek. För att besvara syftet är studiens frågeställningar följande: 1. Hur yttrar sig inkludering och exkludering i förskolans rådande barnkultur i den fria leken? 2. Vilka strategier används av barn för tillträde samt exkludering i den fria leken? 3. Hur agerar barnen om förskolläraren avbryter en pågående fri lek? 4. Hur yttrar sig förskollärarens agerande under barns fria lek, utifrån ett inkluderande och exkluderande perspektiv? I studien används en kvalitativ metod, i form av observationer för att kunna skapa en inblick i det sociala samspel som sker i förskolemiljön. Detta fördjupas utifrån Corsaros barndomssociologiska perspektiv. Studiens resultat visar att det förekommer en acceptans kring barns användande av såväl inkluderande som exkluderande situationer i den fria leken, genom exempelvis användandet av tillträdesstrategier. Vidare visar resultatet att förskollärarens agerande och närvaro vid barns fria lek både kan ha en positiv och en hämmande inverkan på barns inkludering och exkludering av varandra.

På studie- och yrkesvägledarutbildningen förbereds studenterna främst för att möta den sökande i traditionella samtal som sker ansikte mot ansikte. Under rådande pandemi har studie- och yrkesvägledare behövt ställa om till arbete på distans och vägledningen har skett genom digitala verktyg. Vi vill med denna studie upplysa studie- och yrkesvägledare hur kommunikationen och samspelet kan påverkas när de vägleder grundskoleelever genom digitala verktyg. Vi har arbetat utifrån frågeställningarna: Hur upplever studie- och yrkesvägledare kommunikationen med eleverna, när samtalen sker genom digitala verktyg? Hur anser studie- och yrkesvägledare att samspelet påverkas när icke-verbal kommunikation minskar? Hur resonerar studie- och yrkesvägledare kring sitt användande av samtalsfärdigheter när samtalet sker digitalt? Studien är gjord med en kvalitativ metod och resultatet baseras på sex styckensemistrukturerade intervjuer med examinerade studie- och yrkesvägledare, som arbetar på grundskolor. Uppsatsen är analyserad utifrån begreppen digitala infödingar, kommunikation, samspel och kompetens, samt andra relevanta kommunikationsteoretiska begrepp. Studien visar att det finns flera aspekter som påverkar kommunikationen. Vilket digitalt verktyg de väljer att använda, vilka tidigare erfarenheter eleven besitter samt i vilken fysisk kontext de befinner sig i har inverkan på kommunikationen. Resultatet visar att samspelet försämras och utmanas när studie- och yrkesvägledare inte har full tillgång av icke-verbal kommunikation, vilket kan resultera i missuppfattningar. Det framkommer även svårigheter i att skapa en relationell kontakt med eleverna när icke-verbala signaler minskar. Avslutningsvis framkommer det att studie- och yrkesvägledare behöver tillgång till kompetensutveckling i hur de kan utveckla sina samtalsfärdigheter för att kunna överbrygga de försvårande omständigheterna, som uppstår på grund av att den icke-verbala kommunikationen minskar.

Vårt intresse för barngruppens storlek grundar sig i tidigare erfarenheter vi fått med oss från våra verksamhetsförlagda utbildningar (VFU) och tidigare arbete, där våra tankar väcktes kring barngruppens storlek och om detta påverkar barnens samspel och lärande. Studiens syfte är att belysa barngruppens storlek och undersöka dess betydelse utifrån förskollärares röster av att arbeta mot läroplandens strävansmål, i relation till barns samspel och lärande. Vi har utgått ifrån frågeställningarna, upplever förskollärare att barngruppens storlek har betydelse för deras arbete med att uppnå läroplanens strävansmål och vilka perspektiv beskriver förskollärarna för att möjliggöra barnens samspel och lärande i stora respektive små barngrupper. För att få syn på förskollärares uppfattningar användes en kvalitativ metod i form av en semistruktuerad intervjuguide, som transkriberades ordagrant och därefter analyserades. Vår teoretiska utgångspunkt ligger i sociokulturellt perspektiv där vi kan se att lärande sker i sociala samspel. Studiens resultat visar att barngruppens storlek tillsammans med fler faktorer påverkar förskollärarnas arbete med läroplanen och för att möjliggöra samspel och lärande i barngruppen. Slutsatsen är att barngruppens storlek är komplext och inte kan skiljas från sitt sammanhang och den aktuella barngruppen.

Barns rätt till tillitsfulla relationer samt trygghet nämns i både Läroplan för förskolan Lpfö18 (2018) samt FNs konvention om barns rättigheter (2016). Detta gör oss intresserade att undersöka vad detta innebär i praktiken i förskolan. Studiens syfte är att undersöka vad begreppet trygghet för barn i förskolan innebär ur förskollärarnas perspektiv. Studiens syfte har uppnåtts med hjälp av följande frågeställningar Vad anser förskollärarna att barn i förskolan behöver för att få trygghet? Hur arbetar förskollärarna i förskolan för att tillgodose trygghet i barngruppen? För att få svar på våra frågeställningar gjorde vi kvalitativa intervjuer med ett sex förskollärare som är verksamma inom olika förskolor i olika kommuner. Studien utgår från Noddings syn på etisk omsorg samt våra valda centrala begrepp som är omsorg och samspel. Utifrån frågeställningarna visar resultaten i vår studie att förskollärarna anser att omsorg och samspel är grundstenar för trygghet i barngruppen.

Syftet med min studie var att undersöka erfarenheter som vuxna nyanlända från Syrien har av sin SFI-utbildning, samt vad de upplevde var utbildningens huvudsakliga möjligheter och hinder för deras lärande och integration. En kvalitativ ansats valdes därför och semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Intervjumaterialet tematiserades sedan efter informanternas berättelser med utgång av mina frågeställningar och analyserades med hjälp utav det sociokulturella perspektivet. Det jag kom fram till var att samtliga informanter hade en positiv bild av själva socialisations och interaktionsuppdraget i utbildningen, genom de informella samtalen de hade med lärarna och andra kurskamrater samt de gruppaktiviteter de gjorde som utflykter till olika museum och statliga institutioner. De var dock negativa till det som tolkas som utbildningens kvalifikationsuppdrag och själva stödet till språkinlärningen. Där var istället fokus på det formella i lärandet, instrumentella och mätbara resultat och därför framförallt grammatik och teori, inte praktik och sociala övningar. Utifrån detta blev en viktig slutsats att utbildningen bör satsa mer på stöd till det sociala i språkinlärningen, samt att lärarna bättre bör försöka förstå elevernas olika behov och motiv.

Studiens syfte är att undersöka vad i utemiljön som kan skapa möjligheter eller hinder för barns rörelse och fysiska aktivitet i förskolan. Arbetet utgår från kvalitativ metod och baseras på intervjuer med fyra förskollärare från fyra olika förskolor där utemiljön skiljer sig åt. Det insamlade materialet har sedan analyseras med hjälp av den sociokulturella teorin med fokus på Vygotskijs tankar kring rummet, artefakter och samspel. Resultatet av studien visar att det finns olika faktorer i utemiljön som påverkar förutsättningarna för barns rörelse. Dessa faktorer kopplas till miljöns utformning, tillgängliga artefakter, regler under utevistelsen samt samspelet mellan pedagogen och barnet. Det framkommer även i resultatet att pedagogen har en stor roll i att kunna förändra förutsättningarna för barns fysiska aktivitet. Slutligen visar studien hur de tre teoretiska begreppen kan komma samman till en helhet i vissa fysiska aktiviteter.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares perspektiv på sin roll i att ge barn stöd i leken. Detta är en kvalitativ studie som genomförts med åtta intervjuade verksamma förskollärare på kommunala förskolor i olika kommuner. Datainsamlingsmetoden för studien är semistrukturerade videointervjuer. I studien används det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling för att tolka datamaterialet. I resultatet framkommer det att förskollärarnas uppfattning är att deras närvaro är en viktig del i att stödja barnen. Studiens slutsats är att barn som ännu inte besitter kunskaper om lekkoderna eller det sociala samspelet kan behöva förskollärarens närvarande stöd. Slutsatsen för studien är även att alla barn har rätt till att leka och ska därför ges förutsättningar bemästra leken.

Syftet med studien har varit att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv belysa vilka upplevelser och erfarenheter förskollärare har av att uppmärksamma, stödja och stimulera barns behov av stöd i det sociala samspelet i gemensam lek. Det har gjorts utifrån ett sociokulturellt perspektiv med en hermeneutisk ansats för att kunna tolka samt få en förståelse för hur stöd kan ges i det sociala samspelet i förskoleverksamheten. Studien sökte svar på hur förskollärare upplever att barn som behöver stöd i gemensam lek uppmärksammas, vilka metoder som används för att ge stöd och stimulans i gemensam lek samt hur förskollärare upplever att verksamheten kan anpassas för att ge stöd och stimulans till lärande genom gemensam lek. Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsmetod och ett specialpedagogiskt perspektiv. Empirin är inhämtad genom semistrukturerade intervjuer av åtta förskollärare med olika lång yrkeserfarenhet. Resultatet av intervjuerna visade att det fanns olika sätt att stödja och stimulera barns lek, samtidigt som pedagogerna hade olika erfarenheter av hur det skulle göras. Det som framkom som tydligast och avgörande för om barnen får stödet är pedagogernas kunskap, förståelse och synsätt för samspelsprocessen i leken. Leken behöver samtalas om, prioriteras, ges tid och räknas som ett verktyg för lärande. Studien kan bidra till ökad förståelse av pedagogens betydelse, samspelsprocessen i leken, barns olika förutsättningar att kunna utvecklas socialt genom lek, samt att det går att upptäcka barn som behöver stöd i lek genom att observera det gemensamma samspelet.

I vårt arbete undersöker vi hur lärare resonerar kring användningen av digitala verktyg i fritidsverksamheten. De frågeställningar som ställdes utifrån syftet är: Hur resonerar lärare i fritidshem kring arbetet med digitala verktyg? Hur resonerar lärare i fritidshem kring läroplanens mål för digitala verktyg i undervisningen? samt Hur resonerar lärare om sina digitala kompetenser i undervisningssammanhang på fritidshem där digitala verktyg förekommer? Den teori som vi valde att utgå från grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv. Metod som användes för att samla in data är kvalitativ undersökning i form av fem enskilda intervjuer. Insamlade data har kodats fram utifrån olika kategorier. Resultatet var att samtliga lärare ansåg att digital kompetens är en viktig kunskap eleverna behöver för att möta samhällets tekniska utmaningar. Även tidigare forskning visar att digital kompetens är en viktig förutsättning för att kunna integrera digitala verktyg i sin undervisning. Våra informanter beskriver att digital kompetens är väldigt blandad i deras arbetslag och att de lärare som har god digital kompetens även har ett stort intresse av digitala verktyg. Vi såg en koppling mellan intresse och digital kompetens vilket i sin tur bidrog till motivation att använda digitala verktyg i undervisningen.

Vår studie belyser kontrasten mellan förskollärarnas uppdrag utifrån den nya läroplanen för förskolan (2018) kring att introducera digitala verktygen i förskolan, samtidigt som WHO (2019) rekommenderar att minska barns skärmtid. Målet med vår studie var att undersöka hur förskollärare resonerar kring digitala verktyg i förskolan utifrån läroplanen och WHO, då vi ser att det finns en kunskapslucka om förskollärares resonemang kring digitala verktyg. Det är en kvalitativ studie som består av semistrukturerade enskilda intervjuer och kan fokusgruppsintervjuer. Vi har analyserat vårt empiriska material utifrån ett sociokulturellt perspektiv det har hjälpt oss i vår analys eftersom vi ville utgå från ett lärande när vi tittade på vår analys. Våra begrepp som vi har använt oss av har varit den närmaste utvecklingszon, artefakt, mediering och leken. Studiens resultat visar att förskollärarna ser på digitala verktyg i förskolan som något bra men att det också kan vara mindre bra om de inte används på rätt sätt. Förskollärarna beskriver att med rätt sätt menas att det finns ett lärande och ett syfte i användandet. I resultatet blev det även synligt att digitala verktyg uppfattas som något bra när barnen använder dessa på ett aktivt sätt tillsammans med andra barn och/eller vuxna. När barn använder digitala verktyg ensamma eller på ett passivt sätt så uppfattades detta som mindre bra. Genom denna studie har vi bidragit med en ökad förståelse för hur förskollärare resonerar kring användandet av digitala verktygen i förskolan i förhållande till barns lek och lärande.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur åtta förskollärare beskriver barns språkutveckling kan främjas av estetiska uttrycksformer. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet. Som metod har vi använt en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer för insamling av data. I resultatet framkommer att variation av estetiska uttrycksformer blir en resurs för barn att kunna kommunicera utifrån sina egna förutsättningar. I resultatet framkommer också att musik och drama är estetiska uttrycksformer som får mindre utrymme än andra estetiska uttrycksformer som exempelvis bild i förskolans utbildning. En utmaning som har framkommit i studien är att förskollärarna kan välja mellan att erbjuda eller begränsa vilka estetiska uttrycksformer som tillhandahålls i förskolans utbildning. Studiens slutsats är att förskollärarna behöver diskutera och synliggöra med sina kollegor, om vilka estetiska uttrycksformer som får lite utrymme i utbildningen för att minska begränsningen av estetiska uttrycksformer.

De viktigaste aspekterna i denna studie har varit att studera barn i behov av särskilt stöd i övergången mellan förskola och förskoleklassen. Vi har genom kvalitativa intervjuer fått ta del av hur deras arbete ser ut med barn i behov av särskilt stöd på förskolan. Sedan har vi transkriberat intervjuerna och analyserat materialet för att komma fram till ett resultat. För att kunna genomföra studien var vi först tvungna att ta reda på vilka barn som är i behov av stöd och vilka barn som innefattas i begreppet. Syftet med studien är att studera vilka stöd och verktyg som barn får med sig i övergången mellan förskolan och skolan. Resultatet visade på samspelet mellan hemmet, förskolan och skolan. Pedagogens förtroendefulla ansvar och hur hen kan ta nytta av specialpedagoger och myndigheter för att underlätta sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vi kunde se hur barnen anpassade sig till olika situationer och hur viktig anknytningen är i barngruppen. Även hur verktyg kan vara till nytta för de barn som inte är i behov av stöd blir synligt i studien och att alla kan vara i behov av stöd någon gång. Det som framkom i resultatet var hur övergångar kan gå till för barn i behov av särskilt stöd och hur de bör gå till för att skapa en optimal miljö och samspel mellan hemmet, förskolan och skolan med barnet i fokus.

Motivation är ett mycket diskuterat problem i moderna språk undervisning. Hur motiverar man eleverna blir en besvärlig fråga hos alla moderna språklärare. Det här arbetet syftar till att ta reda på hur problem/relationsorienterade temaarbeten motiverar elevernas lärande teoretiskt och hur det ser ut i praktik när det gäller moderna språk undervisning. Teoretiska stöd kommer från Vygotskijs och Piagets teorier om lärande och utveckling i sociokulturellt perspektiv, och tidigare forskningar om temaarbete och motivation från olika pedagoger undersöks för att inspirera valet av tema i mitt arbete. Genom intervjuer samlade jag elevernas åsikter om och olika moderna språklärares erfarenheter och reflektioner kring problem/relationsorienterade temaarbete. Med hjälp av observation av en lektion jämförde jag lärarnas beskrivningar med praktiska situationen av undersökningsfenomenet. Undersökningen visar att problem/relationsorienterade temaarbete kan stärka elevernas motivation i varierande grad. Många pedagoger har lyckats med att nå deras pedagogiskt mål med sina satsningar på temaarbete. Samtidigt innebär temaarbete också högre krav på undervisande lärarna. De förväntas vara pedagogiskt skickliga. Dessutom bör de ha ett tydligt ledarskap när det gäller att planera och strukturera undervisning. De förväntas också kunna samspela med och leda eleverna. Praktik kan skilja sig från teorin, som när lärarens väl planerade temaarbete bryts ibland av elevernas passiva beteende eller motstånd på grund av brist på kunskaper. Därför är det viktigt för läraren att ta reda på orsaker varför de omotiverade eleverna inte sköter sig i lektionen och sen göra lärande främjande anpassningar för dem. I slutet av arbetet diskuteras också möjliga framtida undersökningar kring frågorna t.ex.: hur ska läraren hitta ett individuellt anpassade tema för varje elev, kan mer kunskaper i ett område främja ens förståelse i ämnet? I så fall, hur ska elevernas kunskap i målspråket bedömas?

Hur tänker pedagoger utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv angående att skapa och bygga sociala lärmiljöer på förskolor? Syftet med studien är att få syn på hur pedagoger tänker i utformandet kring en pedagogisk lärmiljö, samt vilka stora sociala faktorer som spelar roll i utformandet av en pedagogisk lärmiljö. Studien utgår utifrån kvalitativa intervjuer med pedagoger i olika utbildningsnivåer som alla är aktiva inom förskolan. Barnskötare, förskollärare, förste förskollärare samt biträdande rektor på fyra olika förskolor i södra Sverige har intervjuats. Den insamlade empirin har transkriberat och sorterats för att hitta samband och skillnader med hjälp av olika nyckelord. Genom att utgå ifrån ett närhetsperspektiv under intervjuerna så kan det framkomma ett djupare svar på frågorna hos informanterna på grund utav att den som intervjuar och den som blir intervjuad har en relation sedan tidigare. Resultatet av undersökningen har lett fram till ett synliggörande av de sociala aspekterna som framkommer i skapandet av de sociala lärmiljöerna på förskolan. Socialt samspel inte bara med barnen utan med pedagoger sinsemellan visar sig vara en hörnsten för utvecklat lärande.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar kring relationen mellan barnens flerspråkighet och deras sociala utveckling. Studien utgår från tre frågeställningar. Dessa berör förskollärarnas uppfattningar kring barnens sociala utveckling, relationen mellan barnens flerspråkighet och deras social utveckling samt deras uppfattningar kring arbetet med barnens flerspråkighet i relation till deras sociala utveckling. Metoden som studien bygger på är kvalitativ ansats. Detta innebär att tre förskollärare med minst fem års arbetslivserfarenhet av arbete i förskola och med viss erfarenhet av arbete i flerspråkiga barngrupper har kommit att intervjuas och bidra till studiens syfte. Analysen av förskollärarnas svar från intervjuerna baseras på teorierna sociokulturellt perspektiv och interkulturell pedagogik. I sina berättelser uttrycker förskollärarna samspel, verbal och icke-verbal kommunikation samt lek som förutsättningar för barnens sociala utveckling. De uttrycker även vikten av det svenska språket och modersmålet för barnens skapande av gemenskap respektive lärande av varandra och möjlighet till uttryck. Vidare uttrycker förskollärarna olika uppfattningar av arbetet med barnens flerspråkighet i relation till deras sociala utveckling. Beskrivningar om barnens uppdelning i mindre grupper och möjlighet för flerspråkiga barnens delaktighet samt pedagogernas roll anses vara viktiga inslag i arbetet med barnens flerspråkighet i relation till deras sociala utveckling.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka hur olika vetenskapliga texter ställer sig till hur språket utvecklas i samhällsorienterande ämnen i grundskolan ur ett andraspråksperspektiv. För att stödja vår frågeställning sökte vi efter relevant forskning i olika databaser med hjälp av våra sökord, vilket resulterade i att vi fann olika vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser som vi använde oss av. Kunskapsöversiktens resultat visar att om man arbetar aktivt med språkutveckling i SO-undervisningen, resulterar det till en positiv språk- och kunskapsutveckling för andraspråkselever. SO-undervisning är beroende av texter, lärarens genomgångar samt diskussioner i grupper. Forskning har visat att samspel mellan lärare och elev samt samspel elever mellan är den mest effektiva metoden för språkutveckling. Dessutom krävs det rätt lärarledd stöttning för att eleverna ska kunna utvecklas. Om andraspråkselever får använda alla sina språkliga resurser bidrar det till en ökad utveckling under förutsättningar att läraren har tillräcklig kompetens och en stark ledarroll.

Syftet med denna studie är att belysa lärares uppfattningar kring betydelsen av dialog och samspel i språkundervisning. Lärarens uppfattningar undersöks utifrån tre frågeställningar som ställs upp, nämligen: lärarens betydelse för det flerstämmiga klassrummet, vilka undervisningsformer som tillämpas för att skapa ett kommunikativt klassrum, samt vilka utmaningar som upplevs vid ett flerstämmigt klassrum. Åtta språklärare intervjuas för att besvara dessa frågor. Från intervjuerna tolkas det empiriska materialet. Resultatet visar att läraren har en stor betydelse för att dialog och samspel kan användas som viktiga redskap för att skapa flerstämmighet i språkundervisning. Diskussion i helklass och i smågrupper utnyttjas för att skapa en dialogisk undervisning, men framförallt tycks små grupparbete vara den mest tillämpade formen. Flera utmaningar identifieras från de intervjuade lärarna vid skapandet av ett kommunikativt klassrum, nämligen elevers olika kunskaps- och språknivåer. Dessutom beskrivs olika sätt för att hantera svårigheter och uppmuntra elever till att delta i diskussioner bland annat att stödja elever genom att ta nytta av smågruppsarbete.

Syftet med denna studie har varit att studera pedagogers förhållningssätt gällande det tysta barnet då det ibland riskerar att glömmas bort. Möjliga orsaker till att barnet är tyst har undersökts och strategier för att inkludera det tysta barnet i verksamheten har lyfts. Vi har valt att göra en kvalitativ studie där fyra pedagoger deltagit i semistrukturerade intervjuer. Vidare har materialet analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet. I analysen har vi tagit del av tidigare forskning för att förstå och bearbeta vårt material. Studiens resultat har visat att anknytning, miljö och samspel är av stor vikt för att främja det tysta barnets utveckling. Det framgick vidare att pedagogerna tycker det är svårt att tillgodose alla barn då barngrupperna idag är stora. Detta menar dem gör det extra svårt att se och uppmärksamma det tysta barnet. I diskussionen har vi sammanfattat resultatet samt jämfört vår studie med andra studier. Nyckelord: Tysta barn, anknytning, samspel, sociokulturellt perspektiv, miljö, trygghet, förskola.

Vårt mål med denna undersökning och vårt arbete är att analysera på vilka sätt pedagoger tolkar att barn använder sig av sina erfarenheter från populärkultur i förskolans kontext samt hur pedagogerna förhåller sig och arbetar utifrån detta. Vi började studien utifrån en kvantitativ metod där vi delade tre enkäter som visade på att populärkultur tydligt genomsyras hos barnen i förskolan på varierande sätt. Vi valde att fortsätta genom fyra kvalitativa intervjuer med personal från tre olika förskolor, för att ta reda på ytterligare hur pedagoger tolkar att barn i förskolan använder sig av populärkultur och hur de väljer att förhålla sig till och arbeta med det. Vi har valt att använda oss av den sociokulturella teorin samt begreppen samspel, den proximala utvecklingszonen, lek, fantasi, populärkultur, barnperspektiv och barns perspektiv i vår analys av intervjuerna. Resultatet av studien visar utifrån pedagogers tolkningar på att barn influeras mycket av det som de tar del av genom populärkulturen av varierande slag utifrån pedagogers perspektiv. Barnen använder sedan dessa erfarenheter främst via sin lek men även i estetiska uttrycksformer som vid skapande, konstruerande samt genom skrift. Barnens intressen av olika tv-program samt tv-spel tas även tillvara på av pedagoger där vi kan se att de jobbar vidare med detta utifrån ett vuxenperspektiv. Däremot kan vi också konstatera att ett dilemma kring viss populärkultur pågår, om den är pedagogisk eller inte för arbetet i verksamheten. Betydelsen av att pedagoger tar tillvara på det som barn förmedlar, i detta fall främst sin lek, för att skapa förutsättningarna för lärande och utveckling på ett roligt samt inbjudande sätt är av stor vikt i vår framtida roll som förskollärare.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur 5-åringar kan samspela i problemlösning runt tekniska problem i bygg- och konstruktionslek i förskolans vardagliga miljö. Studien har genomförts som en designstudie med videoobservation som datainsamlingsmetod. Fyra 5åringar fick i studien genomföra en bygg- och konstruktionsaktivitet, där ett samhälle skulle byggas med hjälp av olika typer av material och verktyg. Resultatet visar att de fyra barnen använder sig av samspel för att skapa förståelse gällande tekniska problem. Genom språk, både tal och kroppsspråk, utbyter de erfarenheter och skapar därigenom mening i det som sker under aktiviteten. Barnen visar att de har kunskap om sammanfogning i konstruktionssyfte, de använder sig av uttryck som tyder på att de förstår att hållbarhet och metod gör skillnad på slutresultatet. De visar även att de har kunskaper kring trafik och samhällsbyggnad som tekniska system. I aktiviteten beskriver barnen dessa fenomen utifrån sina egna erfarenheter och delger varandra i samspel. Aktiviteten skapar tillfälle för barnen att reflektera över sina kunskaper och ger dem möjlighet att utvidga sin och andras förståelse genom samspel. The purpose of the study is to contribute with knowledge of how 5-year-olds can interact in problem-solving around technical problems in construction and design play in the preschool's everyday activity. The study has been conducted as a design study with video observation as the data collection method. Four 5-year-olds participated in a building and construction activity in the study, where a society should be built using different types of materials and tools. The result shows that the four children use interaction to create understanding of technical problems. Through language, both speech and body language, the children exchange experiences and thus creates meaning about what is happening during the activity. The children show that they have knowledge of joining of materials for design purposes, they use expressions that indicate that they understand that sustainability and choice of method make a difference in the final result. They also demonstrate that they have knowledge of traffic and community construction as technical systems. In the activity the children describe these phenomena based on their own experiences and communicates in interaction. The activity creates opportunities for the children to reflect on their knowledge and gives them the opportunity to expand their and others' understanding through interaction.

Sammanfattning/AbstractFranzén, Lena och Lindahl, Annika (2019). Barn i samspelssvårigheter i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragMed denna studie vill vi bidra med ökad kunskap om specialpedagogers tankar och hur förskollärare i förskolan kan arbeta för att främja leken för barn i samspelssvårigheter. Syfte och frågeställningarSyftet är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger kan stödja förskollärarna i förskolan i mötet med barn i samspelssvårigheter i leken. I undersökningen ingår både specialpedagoger och förskollärare inom förskolan.Frågeställningar•Hur kan specialpedagoger stödja förskollärarna i förskolan i deras arbete med att få barn i samspelssvårigheter delaktiga i leken?•Vilken betydelse anser specialpedagoger och förskollärare att bemötande och förhållningssätt har i arbetet med barn i samspelssvårigheter?•Vilken betydelse anser specialpedagoger och förskollärare att leken har för barn i samspelssvårigheter i förskolan?TeoriDenna studie har sin teoretiska utgångspunkt i systemteori, anknytningsteori och ett sociokulturellt perspektiv. MetodStudien bygger på halvstrukturerad kvalitativa forskningsintervjuer. Intervjupersonerna är tre specialpedagoger och fyra förskollärare som arbetar i olika socioekonomiska områden i tre olika kommuner. Förskollärarna är verksamma på förskolor med barn mellan 1–5 år. Intervjuerna ägde rum på informanternas arbetsplatser i ostörda miljöer. ResultatResultatet visar att specialpedagoger kan stödja förskollärare i deras arbete med barn i samspelssvårigheter i leken genom ex. handledning, ge förslag på hjälpmedel, uppmuntra till ett helhetstänk samt ett salutogent perspektiv på barnet.I samtalen med informanterna framkom att den tidigare tysta kunskapen spelar stor roll i hur pedagogerna ser på bemötande och förhållningssätt mot barnen vilket även tidigare forskning belyser.Leken har en stor roll på förskolorna enligt specialpedagogerna och förskollärarna, men förskollärarna upplever att tid till att vara en närvarande pedagog i leken är begränsad.Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagoger stödjer pedagogerna genom handledning, regelbundna observationer samt ger förslag på anpassningar och hjälpmedel i förskolans lärmiljö som kan underlätta för barn i samspelssvårigheter. Specialpedagogerna förväntas stödja förskollärarna genom att i dialog med förskollärarna arbeta systemteoretiskt, förebyggande och driva lösningsfokuserat förändringsarbete. Nyckelord:Förskola, lek, samspel, samspelssvårigheter, sociala färdigheter, socialkompetens.

Syftet med vårt examensarbete har varit att ta reda på om det går att använda IKT (Informations- och kommunikationsteknik) för att främja elevers lärande, samspel och relationsskapande på fritidshemmet och vidare undersöka om fritidspedagogerna gör detta och i så fall vilka möjligheter och utmaningar de upplevt med IKT. Teorierna vi valde att utgå från var Thompsons social media-teori, Vygotskijs “sociokulturella teori”, Jonas Aspelins “relationell pedagogik” samt Staffan Selander och Eva Svärdemo-Åbergs “didaktiska designteoretiska perspektiv”. I vår metod valde vi att använda oss av kvalitativ forskningsansats där vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer. Resultaten vi kom fram till visar att IKT används på fritidshemmet och att användningen av IKT på fritidshemmet kan ske oftare om fritidspedagogerna har ett personligt intresse för IKT. Fritidspedagoger med ett större intresse för IKT kan se fler möjligheter med digitala verktyg. Resultaten visade också att fritidspedagoger med ett intresse för IKT uppgav att de oftare planerar aktiviteter inom IKT. Vi har också sett att fritidspedagoger med ett större intresse av IKT har ett mer didaktiskt förhållningssätt bakom elevernas val av aktiviteter i dem fria lekarna och att de ser lärandet även i den fria leken. Enligt undersökningen sker det ett socialt lärande i användandet av IKT där eleverna både lär sig sociala och kommunikativa färdigheter men även diverse ämneskunskaper. Eleverna lär sig turordning, att ta hänsyn till varandra, att stötta varandra och att arbeta i grupp samt att samspela med varandra. Detta sker både i den fria leken och i planerade aktiviteter. Vidare uppgav informanterna att IKT kan fungera som en inkörsport och leda till utvecklandet av nya relationer på fritidshemmet.

Syftet med den här studien är att undersöka vad pedagoger, verksamma i förskolan, definierar som våldsam lek samt vilken professionell roll pedagogerna anser sig ha till det när barn leker av det som pedagogerna anser är våldsamma lekar. Tidigare forskning om barns lek visar att leken är en stor del av barnens vardag på förskolan och inslag av våldsamma lekar förekommer dagligen på olika sätt. Pedagoger måste därför förhålla sig även till våldsam lek. Pedagoger i förskolan har en viktig roll att vägleda barnen genom leken för att bidra till barnens fortsatta lärande och utveckling. Studien utgår ifrån ett relationellt perspektiv och empirin har analyserats utifrån det. Den metod som använts i denna studie är semistrukturerade intervjuer där sju stycken pedagoger har intervjuats. Vårt resultat visade att pedagogerna hade problem med att veta hur närvarande de behöver vara i relation till våldsam lek. Empirin diskuterades i förhållande till den tidigare forskning som valts ut vilket visade sig ha många likheter. Ofta valde pedagogerna att styra barnens lek i en riktning som för pedagogerna var mer acceptabel och positiv, ändå syftade pedagogerna på att barnen hade inflytande över leken då de förde en dialog med barnen.

Syftet med studien är att skapa förståelse för hur digitala verktyg används i undervisningen av lärare i klassrummet och vilken betydelse detta kan ha för lärande och elevers samarbete. Insamling av empirin har gjorts genom strukturerade observationer med anteckningar, efter ett till viss del strukturerat protokoll. Tre teman, som var utmärkande och innefattade på olika sätt digitala verktyg i klassrummet, analyserades vidare utifrån Brown & Clarkes tematiska analysmetod och ur ett sociokulturellt perspektiv, med hjälp av begreppen proximala utvecklingszonen appropriering, mediering och artefakter. Studiens resultat grundar sig på åtta redovisade observationer som skett i olika klasser, ämnen och skolor. Studien visar att lärarna använder sig av digitala verktyg under sina lektioner. Smartboarden har en central roll i lärarnas introduktion av lektioner och uppgifter. Den fungerar som ett digitalt bildstöd och gjorde det möjligt för alla elever att följa med under genomgången. Tack vare olika användningsmöjligheter med detta digitala verktyg, blir genomgångarna tydligare och man kan snabbt växla mellan olika sidor efter behov och lektionsinnehåll. Detta ger även eleverna möjligheter till att få stöd av lärare och även sina klasskamrater i sitt lärande. Studien visar också att elevernas samspel med lärare och elever främjas av det stöd som digitala verktyg ger.

Bakgrund: Kommunikation är en central del av sjukvården och är en viktig faktor för att kunna erbjuda en säker vård. Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten är ett viktigt verktyg för att uppnå en tydlig bild över patientens situation. För att kunna uppnå personcentrerad vård ska kommunikation tillämpas genom både verbala och kroppsliga uttryck. Trots detta rapporterar patienter ett missnöje gällande hur sjuksköterskors kommunikation. Då kommunikationen har visats ha en betydande roll i patienters erfarenheter av vården samt vårdresultatet är det av vikt att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation inom slutenvården. Metod: En litteraturstudie där studier med kvalitativ insats ingår. Databassökningarna utfördes i PubMed och CINAHL. Efter relevansbedömning återstod tio studier som analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Tre teman framträdde som var sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. En känsla av närvaro uppnåddes när sjuksköterskan visade aktivt lyssnande och erbjöd sin tid för att hjälpa patienter. Ett samspel mellan sjuksköterska och patient möjliggjordes av sjuksköterskans förmåga att bilda en sjuksköterska-patient relation samt erbjöd lättförståelig och kontinuerlig information om patientens tillstånd. Patienterna ansåg att när sjuksköterskorna använde sig utav kroppsspråk i form av ögonkontakt och omtänksamt tonfall kunde olika känslor genereras som bekräftelse och säkerhet. Konklusion: Föreliggande studie belyser patienters erfarenheter av sjuksköterskans kommunikation vad beträffar sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. Det är viktigt för patienterna att sjuksköterskorna är medvetna om hur de kommunicerar. Background: Communication is a central part of healthcare and is an important factor in being able to provide safe care. The communication between the nurse and the patient is a tool of utmost importance for achieving a clear picture of the patient's situation. In order to achieve patient-centered care communication should be applied through both verbal and physical expressions. However, patients report dissatisfaction regarding how nurses communicate. As communication has been shown to play a significant role in patients’ experience of healthcare but also in the result of health care, it is important to highlight patients’ experiences of the nurses’ communication. Aim: The aim is to highlight patients’ experiences of nurses’ communication within inpatient care. Method: A literature reviw in which studies with a qualitative approach were studied. The database searches were performed in PubMed and CINAHL. After a relevance assessment 10 studies were analyzed by a content analysis. Result: Three themes emerged after the analysis of patients’ experiences which were nurses’ presence, interaction and body language. A sense of presence was achieved when the nurse showed active listening and offered time to help patients. Interaction between nurse and patient was enabled when the nurse had the ability to form a nurse-patient relationship and offered comprehensible and continuous information about the patient’s condition. Patients felt that when the nurses used body language in the form of eye contact and a caring tone of voice different emotions could be generated such as confirmation and security. Conclusion: This review highlights patients’ experiences of nurses’ communication concerning nurses’ presence, interaction and body language. It was found that it was important for patients that the nurses are aware of how they communicate.

Sammanfattning/AbstractTilly, Linn (2018). ”Alla behöver inte uppfinna hjulet” – en fallstudie om olika aktörers tankar kring det kollegiala lärandet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDetta examensarbete förväntas kunna bidra med kunskap gällande hur fenomenet kollegialt lärande upplevs av olika aktörer inom en skolorganisation. Undersökningen önskar även belysa det kollegiala lärandets betydelse för skolutveckling och hur olika aktörer upplever sin egen respektive varandras roll i det kollegiala lärandet.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att undersöka hur olika aktörer i en skolorganisation upplever fenomenet kollegialt lärande. Särskilt intresse läggs på det kollegiala lärandets betydelse för skolutveckling och att lyfta fram framgångsfaktorer som är betydelsefulla. Jag önskar även belysa aktörernas syn på sin egen och varandras roll för det kollegiala lärandet inom och mellan de olika nivåerna i skolverksamheten.• Hur uppfattar de olika aktörerna fenomenet kollegialt lärande?• Vad anser de olika aktörerna vara betydelsefullt för att kollegialt lärande ska leda till skolutveckling?• Hur ser de olika aktörerna på sin egen respektive varandras roll i det kollegiala lärandet?TeoriStudien utgår ifrån sociokulturell teori och ett systemteoretiskt perspektiv. Detta för att belysa samspelet, kommunikationen och helhetens betydelse.MetodMetoden jag har använt mig av i examensarbetet baseras på kvalitativ studie med en fenomenologisk ansats. I studien har det utförts två fokusgruppintervjuer och två individuella intervjuer med olika aktörer inom en skolorganisation där intervjuerna har utgått ifrån öppna frågor.ResultatDet är tydligt att fenomenet kollegialt lärande är väl förankrat bland de olika aktörerna verksamma inom den skolorganisationen där undersökningen genomfördes. Samtidigt visar det sig att skolledningen spelar en viktig roll i hur detta arbetssätt ska förankras i verksamheten. Tydlighet och öppenhet är faktorer som lyfts som framgångsfaktorer.Specialpedagogiska implikationerInformanterna lyfter att de anser att den specialpedagogiska kompetensen har en viktig roll och att den saknas inom deras skolorganisation. Specialpedagogens uppdrag är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande för att medverka till att utveckla en likvärdig lärmiljö utifrån varje elevs behov och förutsättningar. Genom det kollegiala lärandet är det därför viktigt att ha förståelse för hur de olika nivåerna inom skolorganisationen samverkar tillsammans för att bilda en helhet. Genom att vara navet i olika former av samverkan kan specialpedagogen bidra till att utveckla och strukturera denna helhet som bland annat handledare och samtalsledareNyckelordförhållningssätt, kollegialt lärande, lärande samtal, professionsutveckling, samspel

Ekmark, Therese (2018). Kommunikativa initiativ hos barn med språkstörning och barn med typisk språkutveckling i styrd och fri aktivitet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Syftet med studien är att undersöka hur barn i förskoleklass med språkstörning tar kommunikativa initiativ i en styrd och två fria aktiviteter, jämfört med barn med typisk språkutveckling. Videoobservationer av två fria och en styrd aktivitet har tillämpats för att i så naturliga sammanhang som möjligt kunna urskilja vilka kommunikativa initiativ barnen tar. Materialet har transkriberats och analyserats med initiativ-responsanalys (IR) och samtalsanalys (CA). Resultaten visar att barnen med språkstörning tar fler initiativ vid styrd aktivitet och gärna söker sig till en vuxen i närheten.

Uppsatsen beskriver hur personal vid Försvarsmaktens HR-centrum (HRC) upplever samspelet mellan ett processorienterat arbetssätt och en klassisk hierarkisk linjeorganisation. Utifrån kvalitativa metoder undersöks medarbetarnas erfarenheter i syfte att förstå vad som händer i mötet mellan process och linje. Efter tolkning och analys presenteras slutsatser i form av rekommendationer till organisationen med förhoppning om att kunna effektivisera och utveckla verksamheten. Empiri har inhämtats genom workshop och intervjuer utifrån ett representativt urval respondenter vid förbandet FM HRC. Utifrån vald analysstrategi har data systematiserats, kategoriserats och sammanbundits till tre sammanfattande aspekter. Inhämtningen av teoretisk referensram genomfördes efter empiriinhämtningen i syfte att kunna diskutera och analysera induktivt. Uppsatsens slutsatser framhäver vikten av ledarskap och ledningskompetens inom processorganisationen. Vidare behovet av en styrd samordning på förbandsnivå mellan samtliga processledare och linjechefer. Det har framkommit att ledningskulturen vid HRC behöver transformeras mot en mer formell styrning. Slutligen har det visat sig att det krävs en förändrad företagskultur i stort för att få effekt av ett processorienterat arbetssätt. The essay describes how staff at the HRC experiences the interaction between a process-oriented work ethic and a classical hierarchical line organization. Based on qualitative method, employees' experiences are examined in order to understand what is happening in the process-line interaction. After interpreting and analyzing, conclusions are presented in terms of recommendations to the organization hoping to develop the business. Empiric has been retrieved through a workshop and interviews with a representative selection of staff at HRC. Based on the chosen analysis strategy, the data has been systematized, categorized and bundled into three summary aspects. The retrieval of theoretical reference frame was conducted after the empirical acquisition in order to be able to discuss and enroll inductively. The conclusions of the essay emphasize the importance of leadership and management competence within the process organization. Furthermore, the need for a co-ordination at the level of relations between all process managers and line managers. It has been found that the HRC management culture needs to be transformed towards a more formal control. Finally, it has been found that a change in corporate culture is required in order to achieve efficiently by applying a process-oriented approach.

Syftet med studien är att undersöka de yngsta barnens empati, lek och samspel med särskild fokus på hur barn uttrycker empati i lek och samspel och hur lek och samspel främjar barns empatiska förmåga. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod och etnografisk studie som i detta fall innebär observationer av barns empatiska uttryck i lek och samspel. Dessa observationer har skett på en förskola, på en avdelning med 13 barn i åldrarna 1-3 år. Resultatet av det insamlade materialet har analyserats utifrån Hoffmans (1982) utvecklingsfaser, Holms (2001) empatiska processer och Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet och analysen har visat att barn uttrycker empati genom visad hänsyn och omtanke mot varandra. Barnen i observationerna har bekräftat varandra genom ögonkontakt och leenden. I studien fann vi att barn utmanade sin empatiska förmåga i lek och samspel när de fick anpassa sig efter sina kamraters förutsättningar och leknivå. Resultatet och analysen har även visat att pedagogens roll och närvaro är av betydelse för att kunna förstå barns empatiska handlingar i deras lekvärld och stödja dessa.

Denna studie inriktar sig på användandet av AKK inom grundsärskolan/träningsskolan med utgångspunkt i kommunikationsträning. Syftet med studien var att belysa på vilka grunder lärare inom grundsärskolan/träningsskolan, upplever att de jobbar för att utveckla elevernas kommunikativa förmåga. Genom kvalitativa intervjuer tolkades lärarnas attityder till AKK med utgångspunkt i specialpedagogiska perspektiv samt problematiserades utifrån en etisk aspekt. I studien deltog åtta lärare inom träningsskolan, fördelade på sex skolor i två mindre grannkommuner. Studien visade att många lärare inte upplever sig ha tillräckliga kunskaper om AKK. Det framkom också att utbildning och ett gemensamt förhållningssätt upplevdes som de viktigaste faktorerna för att kunna jobba framgångsrikt med elevernas kommunikationsutveckling. Två inriktningar inom specialpedagogik utkristalliserade sig underanalysen och tolkningen av intervjuerna. Dessa var ett kompensatoriskt perspektiv och ett relationellt perspektiv. Även två olika tolkningar av syftet med AKK i grundsärskolan framträdde, där det ena var skapa struktur & tydlighet och kommunikation och det andra främja kommunikation genom struktur och tydlighet.

Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur de yngsta barnens sociala kompetens synliggörs i samspelssituationer på förskolan. Jag har riktat särskilt fokus på hur barnen gör för att inkludera och exkludera varandra i lek och samspel, samt vilka tillträdesstrategier barnen använder för att få tillträde till en pågående lek. Som teoretisk utgångspunkt har jag utgått från William Corsasos syn på barns socialisation. Studien genomfördes med kvalitativa observationer där jag förde anteckningar i form av löpande protokoll och jag observerade tio barn i ålder 1-4 år. I mitt resultat framkommer det att de yngsta barnen på förskolan har kunskaper och erfarenheter om hur samspel och lek etableras. Barnen vet om, redan vid ettårsåldern, att det krävs ett gemensamt fokus, en ömsesidighet och en kunskap om förhandling för att ett samspel ska lyckas. Resultatet visar också att denna ömsesidighet oftast byggs upp av signaler som blickar och leenden. Studien visar också på att det är viktigt för barnen att upprätthålla en god gemenskap och att agera på ett socialt accepterat sätt, oavsett om det avser vara en inkludering, exkludering eller ett sätt för att få vara delaktig i en pågående lek.

Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.

Leken är viktig för barnens utveckling och en stor del av barnens vardag (Lpfö, 1998 rev, 2016). Mitt undersökningsfokus är vad som påverkar leken utifrån ett lärandeperspektiv och hur leken då stimuleras. Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt barns fria lek blir till ett lärande samt vad fantasin har för betydelse. Jag vill genom detta bidra till en ökad förståelse för den fria lekens betydelse. Genom en kvalitativ undersökningsmetod, mixed methods, har jag studerat barns fria lek i förskoleverksamheten. Jag har genom Vygotskijs teori (1995) kring fantasi och kreativitet, den proximala utvecklingszonen samt begreppen regler, samspel och uppfyllda önskningar, fördjupat mig i den fria lekens betydelse. Resultatet av studien visar att det krävs att barnet får nya upplevelser och erfarenheter för att de ska kunna använda sig av fantasin i leken. Resultatet visar även att den fria leken är beroende av ett socialt sammanhang och stöttning av vuxna för att leda till ett lärande. Resultatet gav mig en fördjupad syn på fantasins betydelse för leken samt att barn behöver upplevelser och erfarenheter för att kunna utveckla fantasin i leken. Resultatet i kombination med litteraturen visar också att vuxnas närvaro och påverkan i barnens lek spelar stor roll.

Syftet med arbetet har varit att analysera och synliggöra faktorer som bidrar till att förskollärare kan understödja det toddlarkulturella samspelet. I en fallstudie har en barngrupp bestående av fyra barn, under tre års ålder, observerats. Med en teoretisk utgångspunkt baserad på begrepp från Aspelin, Asplund, Buber och Biesta har resultatet tolkats som att lärarna kan understödja samspelet framför allt genom hur de svarar på signaler från barnen och hur de agerar i vardagliga situationer gentemot barnen och deras samspel. Understödjandet kan också ske genom att i större utsträckning använda sig av stora toddlarstationer, såsom exempelvis ett vattenbord. Slutsatsen är att det förefaller finnas faktorer som kan påverka samspelet positivt och att förskollärare kan understödja det toddlarkulturella samspelet genom ett medvetet användande av miljön, genom att förstå artefakternas roll i samspelet mellan toddlarbarnen och genom att rent fysiskt närvara för att kunna hjälpa barn i givna situationer bland annat genom att svara på deras signaler och genom att skapa meningsfulla situationer.

Då mycket av den forskning vi tagit del av berör vuxnas delaktighet i barns lek vill vi fokusera på leken mellan barnen. Syftet med studien är därmed att studera hur barn går tillväga för att få tillträde till den fria leken och hur barns samspel kan se ut. Studien har gjorts på två förskolor i olika kommuner i Sverige. Studien har gjorts med barn mellan åldrarna tre och sex. Materialet har samlats in med hjälp av observationer med fältanteckningar. Under observationerna studerades när barnen lekte fritt utan pedagogers deltagande. Studien bygger på en kvalitativ metod och har en abduktiv ansats. Författare och avhandlingar som berör lek och barns samspel ligger till grund för studien. Bland annat Corsaros (1979) tillträdesstrategier har använts som analysverktyg för att analysera observationerna. Även Strandell (1994) lyfter begrepp som visar på att barn använder olika sätt för att få tillträde till lek. Hur samspelet ser ut och vad barn behöver kunna för att samspela analyseras bland annat med hjälp av Knutsdotter Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet visar att barn använder olika sätt för att få tillgång till lek. Det syns också att om ett tillvägagångssätt inte fungerar så provar barnen ett annat och fortsätter oftast med det tills de får tillträde. Det framkommer också även att barnen sågs försöka få tillträde till lek genom både verbala försök och icke-verbala försök. I barnens försök att få tillgång till lek kan de bemötas positivt genom att få tillträde eller negativt genom att nekas. Dock försöker barnen ofta med en annan strategi om de nekas istället för att gå. Studien visar också på att barns samspel kan se olika ut. Ett samspel som upplevs som positivt för ett barn kan upplevas som negativt för ett annat. Resultatet visade också att för att lek ska fungera behöver barn mötas i att de leker, alla behöver delta på lika villkor och vara med och bestämma över leken lika mycket. Lek som innehåller dessa fragment kommer igång medan när barn inte kan mötas i detta kommer samspelet ofta inte igång ordentligt.

Syftet med denna fallstudie har varit att få kunskap om pedagogers och förskolechefers erfarenheter av ett påbörjat förändringsarbete som uppmärksammar ett kommunikationsverktyg. Frågeställningar som skulle besvaras var hur förutsättningarna var för att genomföra ett förändringsarbetes intentioner i förskolans verksamhet då det initierades, vilka främjande och hindrande faktorer de upplever finns för att implementera innehållet i förskolans verksamhet samt vilket behov av stöd som finns. Genom semistrukturerade intervjuer av fyra pedagoger och två förskolechefer samt enkätstudie med 42 informanter inom två förskoleområden i en kommun i Norrland har studiens syftesfrågor besvarats. Analysen av det empiriska materialet har inspirerats av sociokulturellt perspektiv samt funnit stöd av förändringsprocessens fyra faser. Resultatet visade att informanterna fått förutsättning att utveckla ny kunskap, däremot har inte alla pedagoger fått förutsättning till kollegialt lärande. Resultatet visade också att främjande faktorer som exempelvis samarbete och kommunikation även kan vara hindrande faktorer. Informanterna lyfte kommunikation och samspel som de mest betydande faktorerna i ett förändringsarbete. De behöver stöd av förskolechefen att det skapas utrymme för detta och specialpedagogen har en betydande roll i samtalen i form av samtalsledare och handledning.

Studien har behandlat hur förskollärare och speciallärare (inriktning utvecklingsstörning) arbetar för att utveckla kommunikation och samspel för barn/elever med utvecklingsstörning i respektive verksamhet och hur de i övergången mellan skolformerna upplever och arbetar för att barnet/eleven ska få med sig färdigheter inom kommunikation och samspel och utveckla dem i grundsärskolan. Syfte: Utifrån förskollärares och speciallärares redogörelser finna implikationer för hur samverkan och samarbetet mellan skolformerna skulle kunna utvecklas i övergången förskola-grundsärskola för att barnet/eleven ska kunna utvecklas så långt som möjligt i kommunikation och samspel. Metod: En kvalitativ metod användes där data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Totalt fyra personer deltog i studien, två förskollärare och två speciallärare inriktning utvecklingsstörning. Teori: Resultatet analyserades genom ett sociokulturellt perspektiv. Resultat: För att kunna besvara syftet genomfördes studien i två steg, där förskollärare, respektive speciallärare först fick ge en nulägesbeskrivning av arbetet med kommunikation och samspel i respektive verksamhet, utifrån en sammanställning av informanternas svar besvarades sedan syftet. Studien visar att barnet/eleven får möjlighet att utveckla kommunikativa/språkliga förmågor som att samspela, tolka och använda olika kommunikativa uttryckssätt i både förskolan och i grundsärskolan. Däremot menar två av förskollärarna och en speciallärare att delaktigheten i kommunikation och samspel med andra barn/elever är låg. Implikationer som framkommit utifrån intervjuerna med förskollärarna är att det kan finnas ett behov av kunskapsutbyte mellan de både professionerna kring didaktiska frågor för att barn med utvecklingsstörning ska kunna bli mer delaktiga i kommunikation och samspel. I samtliga intervjuer framkom att rutinen kring övergången mellan skolformerna kan behöva utvecklas. Det kan behöva skapas fler möten mellan professionerna för att säkra att barnen får behålla och vidareutveckla sina kunskaper och färdigheter i kommunikation och samspel från förskolan när de blir elever i grundsärskolan. För att minimera följderna av sena utredningar behöver rutinerna vid övergångarna utvecklas, så att processen kan starta utan onödig fördröjning.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera hur elever med en funktionsnedsättning inom autismspektrum (AST) upplever delaktighet i sin skolsituation. Studien är kvalitativ och har en fenomenologisk ansats och utgår från ett relationellt perspektiv. I analysen av studien är den teoretiska referensen ett kommunikativt relationellt perspektiv samt ett sociokulturellt perspektiv på upplevelsen av delaktighet samt konstruerande av kunskap. Frågeställningarna är: Hur upplever eleverna delaktighet i lärandesituationen? Hur upplever eleverna delaktighet i sociala sammanhang i skolan? Hur kan elevens möjligheter till delaktighet förstås i ett kommunikationsinriktat perspektiv? Begreppet delaktighet har i olika kontexter olika betydelser men gemensamt mellan dessa är att individen själv upplever sig delaktig i det sammanhang den ingår i. Därför måste bedömning av delaktighet i första hand göras i den miljö som är aktuell för personen. Hur lärandet sker för eleven är beroende av lärandesituationens villkor och elevens förutsättningar i samspel med omgivande faktorer såsom kvaliteten på relationen mellan eleven, läraren, och elever och skolans synsätt på kunskap och hur organisationen främjar elevens lärande. Elever med diagnoser inom autismspektrum som medför kognitiva nedsatta funktioner möter utmaningar i en inkluderande skola då lärandesituationer och styrdokument utgår från att elever kan förstå innebörden i kommunikation och tolka sammanhang. Tidigare forskning med utgångspunkt i hur elever med diagnos inom AST upplever sin skola har visat samstämmiga resultat på vilka villkor elever har och behöver för deras upplevelse av delaktighet. Metoden för undersökningen var öppen intervju där elever i ålder 14-18 år från inkluderande traditionella skolor berättade om sin upplevelse av lärandesituation och interaktion i skolan. Deras berättelser lade grunden till en tematisk sammanställning som analyserades med teoretiska perspektiv. Resultatet visade att flera av eleverna upplevde låg nivå av delaktighet i olika skolsituationer som kunde kopplas till den sociala kontexten inom skolan.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om hur fyra förskollärare arbetar och beskriver sin roll i barns språkutveckling i förskolan. En kvalitativ metod har använts i insamlandet av empiri. Fyra observationer av förskollärarnas arbete med barns språkutveckling har utförts med efterföljande intervjuer. Resultatet visar att deltagande förskollärare arbetar medvetet med barns språkutveckling där flera bidragande faktorer påverkar barns språkutveckling. Dessa faktorer är förskollärarnas språkfrämjande arbete, lek, socialt samspel, kommunikation, material och miljö. Slutsatsen visar att tyngdpunkten ligger i hur förskollärare bemöter barns språkliga utveckling utifrån sitt uppdrag.

Att organisera den praktiska arbetslivsorienteringen är enligt styrdokumenten hela skolans ansvar och den ska ge eleverna en kunskap och introduktion till hur arbetslivet ser ut och fungerar. Enligt läroplanerna har rektorn och studie- och yrkesvägledaren ansvaret kring arbetet med praon. Syftet med vår studie är att genom en kvalitativ metod undersöka samspelet kring prao mellan rektorn och studie- och yrkesvägledaren vid tre grundskolor. En innehållsanalys av den samlade data har utförts utifrån följande teoribegrepp: handlingshorisont, habitus, brytpunkter, individualism, utbytet, materiella och immateriella fördelar, nytta, egoism och ömsesidighetsprincipen. Analysen visar att praon påverkar elevernas framtida förutsättningar kring studie och yrkesval på så vis att handlingshorisonten och elevernas habitus kan förändras när de är ute på prao. Studien visar att samspelet kring prao fungerar som så att rektorn står som ansvarig att ge studie- och yrkesvägledaren verktygen att organisera och bearbeta praon. Genom olika typer av utbyten bygger rektorn och studie- och yrkesvägledaren en relation som grundar sig på tillit och ömsesidighet.

Denna empiriska studie handlar om hur förskollärare resonerar kring arbetet med språkutveckling hos nyanlända barn. För barn med ett annat modersmål än svenska är förskolan en bra början för de nyanlända barnen att lära sig det svenska språket. Med ovanstående som grund blev syftet att undersöka hur pedagoger arbetar med nyanlända barns språkutveckling och frågeställningarna blev: 1. I vilka situationer och på vilka sätt sker nyanlända barns språkutveckling? 2. Vilka redskap och resurser har pedagogerna till sitt förfogande för att stödja nyanlända barns språkutveckling? För att kunna besvara frågeställningarna gjordes semi-strukturerade intervjuer på fem olika mångkulturella förskolor där jag intervjuade sex förskollärare. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av tre teoretiska begrepp: artefakter, verbal- och icke-verbal kommunikation.Resultatet visade bland annat att språkutvecklingen sker överallt och hela tiden. Pedagogerna för diskussioner, samtalar och benämner allt för det nyanlända barnet för att de ska utvecklas i språket. Resultatet visade även att pedagogerna använder sig av olika fysiska och psykologiska redskap för att göra sig förstådda för de nyanlända barnen. Pedagogerna använde sig bland annat av TAKK, bildkort och olika resurser som exempelvis andra barn eller föräldrar för att kunna kommunicera med de nyanlända barnen.

Syftet med vår undersökning var att få en förståelse för hur en skolas pedagoger förhåller sig till fritidshemspedagogik och vilken synen på samverkan med fritidshemmet från de olika yrkesgruppernas perspektiv är. Detta har vi gjort genom att använda en kvalitativ undersökningsmetod och genom semistrukturerade djupintervjuer samlat in vår emperi. Vårt material har sedan analyserats utifrån både ett sociokulturellt och ett relationsperspektiv, då vår studie handlar om samspelet mellan grupper och individer.Resultatet visar att det finns ett väldigt varierat förhållningssätt till fritidshemspedagogiken och dess innehåll från de olika pedagogerna. Resultatet visar också en splittrad bild av uppfattningen om vad fritidshemmets pedagogik eventuellt kan tillföra både pedagogernas och elevernas lärande och utveckling. Personalbrist och tidsbrist framträder som hinder för samverkan mellan skolans olika verksamheter, men möjligheter till utveckling ses i klara direktiv och förståelse för de olika yrkeskategoriernas uppdrag. Ökade möjligheter till möten, pedagogiska diskussioner, planering och samspel mellan de olika pedagogerna och de olika synsätten på lärande och utveckling, parallellt fungerande med varandra, ses även som möjligheter för att utveckla verksamheten.

This paper observes intern branding and the relation between coworker and brand. It is a mapping study that investigates relations, variables and other factors that affect the integration between coworkers and brand, how they relate to each other. In terms of doing the study, the food chain Hemköp has participated for interviews. Store managers and team managers have been interviewed in different stores around Stockholm. The idea of the study comes from the lack of intern branding and that most literature and research focus on the external perspective, aimed at the costumer. Some researchers mean that it's time to rethink, it's time to look at the corporate brand as the main integrated factor that bring customer, coworker and corporate together. These researchers suppose that the future for an organization is based on how the corporate brand is integrated within the organization. If the corporate doesn’t work on the inside, it will not, in the long term, work on the outside. It requires loyal employees, a distinct communication and an integrated link between the corporate vision, coworker’s culture and customer’s image of the brand. Hemköps’s coworkers indicate within several areas that the intern brand is well operated, and their strategies can be straightened by the researcher’s theories. Hemköp has several loyal employees, excellent tools and planning for a well-functioning internal communication. There are some gaps that needs to be restructured, including how to get employees to stay and develop within the company. Den här uppsatsen betraktar intern branding och hur relationen ser ut mellan medarbetare och varumärke. Det är en kartläggande studie där det undersöks relationer, variabler och andra faktorer som påverkar samspelet mellan medarbetarna på ett företag och hur de förhåller sig till varumärket. För att utföra undersökningen har dagligvarukedjan Hemköp deltagit för intervjuer. Butikschefer och teamchefer har intervjuats i olika butiker runt om i Stockholm. Uppsatsens idé kommer från att det finns en brist på intern varumärkesstrategi och att den mesta litteratur och forskning fokuserar på det externa varumärket. Det som riktas mot kunden. Men vissa forskare menar att det är dags att tänka om, man måste börja se företagsvarumärket som den huvudsakliga integrerande faktorn som för kunder och medarbetare och organisationen samman. Dessa forskare menar att framtiden för en organisation bygger på hur företagsvarumärket är integrerat inom organisationen. Om företaget inte fungerar på insidan kommer det i längden inte hålla på utsidan. Det krävs lojala medarbetare, en tydlig intern kommunikation och en integrerande länk mellan företagets vision, medarbetarnas kultur och kundernas bild av varumärket. Hemköps medarbetare visade inom flera olika områden att den interna varumärkesstrategin är väl fungerande och deras sätt att jobba kan stärkas av forskarnas teorier. Framför allt har Hemköp flera lojala medarbetare och utmärkta verktyg och planering för en fungerande intern kommunikation. Det finns några luckor som behöver omstruktureras och bearbetas, bland annat hur man ska få medarbetarna att stanna kvar och utvecklas inom företaget.

Engelsk titel:” The task is to be active with the children in different situations.” Preschool teachers´ description of their professional role comparing indoor- and outdoor stay. Tidigare forskning visar på att då barn vistas utomhus ägnas dem mindre uppmärksamhet än då de vistas inomhus (McClintic & Petty, 2015). I den här kvalitativa intervjustudien är syftet att bidra med kunskap om hur pedagoger beskriver sin yrkesroll i utomhusmiljö respektive inomhusmiljö. De frågeställningar som vi ämnar söka svar på är 1). Vilka likheter och skillnader beskriver pedagogerna vad gäller deras roll i utomhusmiljö respektive inomhusmiljö? 2). Vilka likheter och skillnader beskriver pedagogerna vad gäller deras interaktion med barnen i utomhusmiljö respektive inomhusmiljö? 3). Vilka likheter och skillnader beskriver pedagogerna vad gäller deras interaktion med varandra i utomhusmiljö respektive inomhusmiljö? I studien använder vi oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med totalt åtta pedagoger på två olika förskolor. För att analysera vårt resultat har vi använt oss av Goffmans dramaturgiska analysmodell samt det sociokulturella perspektivet med Vygotskijs proximala utvecklingszon som centralt begrepp. I resultatet framkommer det att pedagogerna till viss del ser liknande på sin roll både vid inomhus – och utomhusvistelse vilket innebär att pedagogerna beskriver sin roll som deltagande, aktiv och medforskande. Både vid inomhusvistelse och utomhusvistelse ser pedagogerna goda möjligheter till interaktion med barnen. I resultatet kan vi urskilja att pedagogerna ser få hinder till interaktion med barnen vid utomhusvistelse. Trots det sker det mer interaktion vid inomhusvistelse. Kan detta bero på att pedagogernas fokus vid utomhusvistelse är att interagera med varandra?