Search

Den huvudsakliga uppgiften för reningsverk har alltid varit att rena avloppsvatten. Under denna process avskiljs slam, vilket under en lång tid betraktats som en oönskad biprodukt. Under många år använde man slam som gödselmedel inom jordbruk samt att man använda slammet vid sluttäckning av deponi. Idag ser situationen annorlunda ut. Man har fått en ökad insikt i hållbarhetsfrågor och resurshantering, samt att det under 1990-talet kom ett deponeringsförbud. Slamhantering har under en lång tid varit ett kontroversiellt ämne och blivit föremål för debatt. Detta har lett till att under de senaste 10-15 åren har blivit en viktig fråga att hitta alternativa vägar för en nyttig användning av slammet. Slammets kvalitet och dess innehåll av föroreningar speglas av de som är uppkopplade på ledningsnätet och för att minska miljöriskerna krävs det ett aktivt uppströmsarbete. Edsbyns reningsverk skickar i dagsläget iväg sitt slam för sluttäckning av deponi på BORAB:s avfallsanläggning i Sävstaås, Bollnäs. Den deponi som håller på att täckas idag är inom en snar framtid färdigtäckt vilket leder till att BORAB inte kan ta emot mer slam. Detta medför att alternativa metoder för slamhantering för Edsbyns reningsverk måste identifieras. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka och utvärdera fyra olika slamhanteringsmetoder för Edsbyns reningsverk utifrån rådande lagstiftning, kostnader, energiförbrukning samt miljörisker. Studien undersöker också åtgärder som kan göras uppströms för att förbättra slammets sammansättning och minska miljöriskerna. Resultaten visar bland annat att samtliga metoder ger upphov till ökad risk för läckage och upplagring av näringsämnen och tungmetaller, framför allt Koppar och Zink. Miljöriskerna kan dock minimeras med ett aktivt uppströmsarbete, exempelvis genom samarbete och genom att ställa krav på industrier och andra organisationer samt att förbättra informationen till hushåll, skolor etc. Studien visar också att den billigaste avsättningmetoden är gödsling av jordbruksmark och den dyraste är gödsling på skogsmark. Den senare är också mest energikrävande av alla avsättningsmetoder. I dagsläget uppfyller reningsverket de lagkrav som ställs på produkten gällande metallhalterna i slammet. Gränsvärdena uppfylls med god marginal, både de lagstadgade (SFS 1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, men också kraven enligt certifieringssystemen REVAQ och SPCR 148. Utrustning för kalkning och slamlagring finns på plats vilket gör att man kan uppfylla produktkraven som ställs för användning på jordbruksmark. Det bästa alternativet för Edsbyns reningsverk på längre sikt är att försöka återföra slammet till jordbruksmark för att uppnå ett fullständigt kretslopp av näringsämnen. I Ovanåkers kommun finns det stora arealer jordbruksmark vilket skapar goda förutsättningar för denna avsättningsmetod. På kort sikt är anläggningsjord ett bra alternativ utifrån kostnads- och energisynpunkt och kan vid samarbete med kommunen reducera kostnaderna och energiförbrukningen avsevärt. The main purpose of treatment plants has always been to purify wastewater. During this process sludge is separated, which for a long time has been regarded as an unwanted byproduct. For many years sludge was used as a fertilizer in agriculture, and final cover of landfills. Today the situation is different. It has been an increased awareness of sustainability issues and resource management, as well since there came an landfill ban in 1990s. Sludge treatment has for a long time been a controversial topic and a subject of debate. This has led to that in the last 10-15 years this has become an important issue, to find alternative ways for a beneficial use of sludge. Sludge quality and the amount of impurities are mirrored by those who are connected to the grid and to reduce environmental risks requires an active work upstreams. Edsbyns treatment plant sends their sludge for use as final cover of a landfill on BORAB's waste facility in Sävstaås, Bollnäs. The landfill that is currently being covered today will in the near future be finished which means that they will be unable to recieve any more sludge. This means that alternative methods of sludge treatment for Edsbyns treatment plant must be identified. The purpose of this study was to investigate and evaluate four different sludge management methods for Edsbyns treatment plant based on current laws, costs, energy consumption and environmental risks. The study also examines measures that can be done upstream to improve the composition of the sludge and reduce environmental impact. The results show that all methods give rise to increased risk of leakage and accumulation of nutrients and heavy metals, particularly copper and zinc. Environmental risks can be minimized with an active upstream work, for example through cooperation and by imposing requirements on industries and other organizations, as well as improve information for households, schools, etc. The study also shows that the cheapest deposition method is fertilization of agricultural land and the most expensive is fertilization of forest land. The latter is also the most energy intensive of all methods that were studied. Today the treatment plant meet the legal requirements for the product regarding metal content in the sludge. The limits are met by a good margin, both legislated (SFS 1998: 944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, but also the requirements of the certification systems REVAQ and SPCR 148. Equipment for liming and storage is in place which allows the treatment plant to meet the product requirements set for use on agricultural land. The best option for Edsbyns treatment plants in long term is to use the sludge on agricultural land in order to achieve a complete nutrient cycling. In Ovanåker municipality there are large areas of farmland which creates good conditions for this deposition method. In the short term, soil production is a good option based on cost and energy and may reduce costs and energy consumption significantly if cooperation with the municipality is established.

Hedesunda reningsverk är beläget i södra delen av Gävle kommun och hanterar avloppsvatten från Hedesunda samhälle och ett fåtal närbelägna byar. Antalet anslutna personer är strax över 1500. Reningsverket byggdes på 1960-talet och byggdes om i slutet av 1990-talet. Vid ombyggnaden anlades torkbäddar för avvattning av det slam som produceras vid reningsverket. Inledningsvis fungerade dessa torkbäddar bra men sedan 2005 har slammet i bäddarna inte avvattnats i önskad omfattning. Syftet med detta examensarbete var att utreda hur slamavvattningen i Hedesunda ska se ut i framtiden. Utgångspunkten var att den nuvarande lösningen är otillräcklig och att en förändring är nödvändig. Inledningsvis delades frågeställningen upp i två separata delar: avvattning av slammet och avsättning för avvattnat slam. Fokus låg på ekonomiska och miljömässiga aspekter av slamhantering och en sammanvägning av dessa gjordes där så var möjligt. Frågan om hur avvattningen bör se ut undersöktes genom att en enkät skickades ut till nio olika företag som levererar avvattningsutrustning. Dessa fick svara på 17 frågor om vilken lösning de ansåg vara bäst lämpad för reningsverket i Hedesunda. Sammanlagt samlades sex olika svar in. Utöver dessa undersöktes även alternativet att restaurera de befintliga torkbäddarna närmare. Detta skedde bland annat genom provtagning och analys av slammet i bäddarna. De olika alternativen för slamavvattning sammanställdes och jämfördes genom att varje undersökt parameter delades in i intervall som gav olika betyg. De tre alternativ som enligt denna undersökning ansågs bäst lämpade var att restaurera de befintliga bäddarna, att anlägga vassbäddar eller att installera en mindre silbandpress. Då slammet avvattnats återstår frågan kring hur det avvattnade slammet ska hanteras. Detta undersöktes genom att två alternativ studerades närmare. Dessa var att fortsätta med den nuvarande hanteringen som är kompostering och tillverkning av anläggningsjord eller att certifiera slammet genom REVAQ och sprida det på åkermark. Ett försök till att skatta kostnaden för de båda alternativen gjordes, bland annat genom att frågor ställdes till de kommuner/driftbolag som idag är certifierade enligt REVAQ. Kostnaden för certifiering och spridning på jordbruksmark är betydligt mycket högre än kostnaden för kompostering. Certifieringsalternativet innebär dock en större måluppfyllelse i och med att fosfor återförs till produktiv mark. Resultatet av studien är ett konkret förslag på hur slamavvattning och avsättning för slam vid Hedesunda reningsverk kan skötas i framtiden. Detta förslag innebär att de nuvarande torkbäddarna restaureras och att möjligheterna att certifiera flera delar av Gästrike Vatten AB:s verksamhet utreds närmare. Att enbart certifiera slam från Hedesunda reningsverk anses ekonomiskt orimligt. Hedesunda wastewater treatment plant (wwtp) is located in the southern part of Gävle municipality in Sweden. The wwtp treats wastewater from Hedesunda community and a few nearby villages. All in all there are approximately 1500 persons connected to the plant. Hedesunda wwtp was originally built in the 1960’s and was restored in the late 1990’s. At the restoration sludge drying beds were built on the site for sludge dewatering. Initially, these beds worked fine but since 2005 the dewatering result has not been satisfactory. The objective of this master thesis has been to investigate different alternatives for a more effective sludge handling at Hedesunda wwtp in the future. Initially the sludge handling process was divided into two different parts: sludge dewatering and management of dewatered sludge. The focus has been on economical and environmental aspects of sludge handling and where it’s been possible these factors have been weight together. The question of how a more effective dewatering of sludge could be achieved was answered by a questionnaire that was sent to different companies that supply dewatering equipment to the Swedish market. Altogether six answers were collected. Besides these answers the option of restoring the existing sludge drying beds was also considered. The latter was done by sampling and analyzing sludge in the existing beds, among other things. The different options for dewatering were compiled and compared in a matrix where every parameter was split up in intervals and assigned grades. Three options that received the highest total grade were considered the best options. These were: restoring the sludge drying beds, reed beds and a small belt filter press. The matter of how to handle the dewatered sludge was simplified to a study of only two alternatives. These were to continue the present handling or to certify the sludge according to REVAQ and use it as fertilizer. Attempts to estimate the cost for the two alternatives were made. The cost for certification is higher than the cost for composting, but to certify the sludge will lead to a higher target achievement. The study resulted in concrete suggestions for how the sludge at Hedesunda wwtp can be handled in the future. This suggestion states that the existing sludge drying beds should be restored and that the possibility to certify several wwtp:s within Gästrike Vatten AB should be investigated. It is not considered economically plausible to certify sludge from Hedesunda wwtp alone.

Hedesunda reningsverk är beläget i södra delen av Gävle kommun och hanterar avloppsvatten från Hedesunda samhälle och ett fåtal närbelägna byar. Antalet anslutna personer är strax över 1500. Reningsverket byggdes på 1960-talet och byggdes om i slutet av 1990-talet. Vid ombyggnaden anlades torkbäddar för avvattning av det slam som produceras vid reningsverket. Inledningsvis fungerade dessa torkbäddar bra men sedan 2005 har slammet i bäddarna inte avvattnats i önskad omfattning. Syftet med detta examensarbete var att utreda hur slamavvattningen i Hedesunda ska se ut i framtiden. Utgångspunkten var att den nuvarande lösningen är otillräcklig och att en förändring är nödvändig. Inledningsvis delades frågeställningen upp i två separata delar: avvattning av slammet och avsättning för avvattnat slam. Fokus låg på ekonomiska och miljömässiga aspekter av slamhantering och en sammanvägning av dessa gjordes där så var möjligt. Frågan om hur avvattningen bör se ut undersöktes genom att en enkät skickades ut till nio olika företag som levererar avvattningsutrustning. Dessa fick svara på 17 frågor om vilken lösning de ansåg vara bäst lämpad för reningsverket i Hedesunda. Sammanlagt samlades sex olika svar in. Utöver dessa undersöktes även alternativet att restaurera de befintliga torkbäddarna närmare. Detta skedde bland annat genom provtagning och analys av slammet i bäddarna. De olika alternativen för slamavvattning sammanställdes och jämfördes genom att varje undersökt parameter delades in i intervall som gav olika betyg. De tre alternativ som enligt denna undersökning ansågs bäst lämpade var att restaurera de befintliga bäddarna, att anlägga vassbäddar eller att installera en mindre silbandpress. Då slammet avvattnats återstår frågan kring hur det avvattnade slammet ska hanteras. Detta undersöktes genom att två alternativ studerades närmare. Dessa var att fortsätta med den nuvarande hanteringen som är kompostering och tillverkning av anläggningsjord eller att certifiera slammet genom REVAQ och sprida det på åkermark. Ett försök till att skatta kostnaden för de båda alternativen gjordes, bland annat genom att frågor ställdes till de kommuner/driftbolag som idag är certifierade enligt REVAQ. Kostnaden för certifiering och spridning på jordbruksmark är betydligt mycket högre än kostnaden för kompostering. Certifieringsalternativet innebär dock en större måluppfyllelse i och med att fosfor återförs till produktiv mark. Resultatet av studien är ett konkret förslag på hur slamavvattning och avsättning för slam vid Hedesunda reningsverk kan skötas i framtiden. Detta förslag innebär att de nuvarande torkbäddarna restaureras och att möjligheterna att certifiera flera delar av Gästrike Vatten AB:s verksamhet utreds närmare. Att enbart certifiera slam från Hedesunda reningsverk anses ekonomiskt orimligt. Hedesunda wastewater treatment plant (wwtp) is located in the southern part of Gävle municipality in Sweden. The wwtp treats wastewater from Hedesunda community and a few nearby villages. All in all there are approximately 1500 persons connected to the plant. Hedesunda wwtp was originally built in the 1960’s and was restored in the late 1990’s. At the restoration sludge drying beds were built on the site for sludge dewatering. Initially, these beds worked fine but since 2005 the dewatering result has not been satisfactory. The objective of this master thesis has been to investigate different alternatives for a more effective sludge handling at Hedesunda wwtp in the future. Initially the sludge handling process was divided into two different parts: sludge dewatering and management of dewatered sludge. The focus has been on economical and environmental aspects of sludge handling and where it’s been possible these factors have been weight together. The question of how a more effective dewatering of sludge could be achieved was answered by a questionnaire that was sent to different companies that supply dewatering equipment to the Swedish market. Altogether six answers were collected. Besides these answers the option of restoring the existing sludge drying beds was also considered. The latter was done by sampling and analyzing sludge in the existing beds, among other things. The different options for dewatering were compiled and compared in a matrix where every parameter was split up in intervals and assigned grades. Three options that received the highest total grade were considered the best options. These were: restoring the sludge drying beds, reed beds and a small belt filter press. The matter of how to handle the dewatered sludge was simplified to a study of only two alternatives. These were to continue the present handling or to certify the sludge according to REVAQ and use it as fertilizer. Attempts to estimate the cost for the two alternatives were made. The cost for certification is higher than the cost for composting, but to certify the sludge will lead to a higher target achievement. The study resulted in concrete suggestions for how the sludge at Hedesunda wwtp can be handled in the future. This suggestion states that the existing sludge drying beds should be restored and that the possibility to certify several wwtp:s within Gästrike Vatten AB should be investigated. It is not considered economically plausible to certify sludge from Hedesunda wwtp alone.