Search

Det råder en allmän uppfattning om att meningsbyggnaden i talat språk är enklare jämfört med skrivna texter, där grafiska meningar kan uppvisa stor intern komplexitet genom längd och serier av underordnade satser. Ett problem med sådana jämförelser är förstås vad man avser med meningskomplex – i talet kan syntaxen ibland te sig synnerligen vildvuxen och komplex på ett sätt som inte har ett direkt motstycke i skriven prosa. Men talarna producerar också satser och syntaktiska konstruktioner som är invecklade på ett klassiskt grammatiskt vis. Några av dessa kan vara sådana som är rätt ovanliga i svenskan över lag. Bland annat sådana företeelser började vi utforska i projektet Emergent grammatik i samtalsspråk, som pågick vid Helsingfors universitet 2018–2022 och finansierades av Finlands Akademi. Syftet var att undersöka hur talarna hanterar grammatiken medan den tar form i talets ”här och nu” (dvs. emergens) och även jämföra dessa processer i en del andra språk, då vi ingick i ett nätverk med forskare verksamma på franska, hebreiska och estniska.

Samtalsanalysen skapades på 1960-talet av sociologer som ville utreda vilken systematik mänsklig interaktion uppvisar. Man frågade sig hur turer tilldelas och bildar större helheter i samtal. Fokus låg på sociala handlingar som att göra en inbjudan. Samtidigt fäste man uppmärksamhet vid att den språkliga utformningen både påverkar och påverkas av de handlingar som utförs. Det dröjde inte länge innan också språkvetare började intressera sig för den samtalsanalytiska metoden och de nya upptäcktsprocedurer som den möjliggjorde. Man insåg att samtalsspråkets strukturer inte kan analyseras och förklaras enbart med de grammatiska verktyg man varit van att använda. De verktygen hade skapats för att analysera skrivna texter eller konstruerade språkexempel. Samtal bygger i stället på en dialog där initiativ- och responshandlingar (t.ex. frågor och svar) varvas med varandra. Denna dialogiska dynamik sätter också sin prägel på språket och är en del av det talade språkets grammatik. Utgångspunkten för beskrivningen av samtalsspråkets strukturella egenskaper blev sålunda samtal som verksamhet. I det här kapitlet visas hur en interaktionell analys kan användas för att öka vår förståelse om samtalsspråkets grammatik. Non

I tidigare undersökningar av personlig träning på svenska i Finland och Sverige har vi funnit att många verbala instruktioner är korta och frasformade (se Huhtamäki m.fl. 2019). Instruktioner kan dock vara längre och mer komplexa, till exempel bestå av en uppmaning och en motivering, såsom "tänk på att du kan ha bollen ännu mer så att du får ännu mer rotation" (Lindström m.fl. 2020). Här står uppmaningen i imperativ och följs av en förklarande, konsekutiv sats. En detalj som Lindström med flera (2020) upptäckte i denna kontext var att instruktioner som innehöll sekvensen 'tänk på att' var vanligare i det sverigesvenska delmaterialet än i det finlandssvenska. Detta föranledde då frågan vad tränarna gör med denna och en del andra konstruktionstyper innehållande verbet tänka: i vilka situationskontexter används de och i vilket interaktionellt syfte? Fokus för den här undersökningen ligger således på instruktioner som uttalas av den personliga tränaren och riktar sig till motionären och som innehåller verbet tänka i någon form. Vi studerar med vilka verbala, prosodiska och kroppsliga drag PT:n realiserar instruktionerna samt jämför ett finlandssvenskt och ett sverigesvenskt delmaterial. Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP)

Många av världens språk är pluricentriska. Sådana språk talas i mer än ett land som nationellt eller officiellt språk, antingen som enda språk med sådan status eller som ett av flera. Bara i Europa finns en rad pluricentriska språk, såsom engelska, franska, tyska och svenska. I den här boken står svenskan i Sverige och Finland i fokus. Pluricentriska språk har tilldragit sig en hel del internationellt forskningsintresse. Mycket uppmärksamhet har ägnats både åt språkens språkpolitiska villkor och åt de språkliga drag som kännetecknar olika nationella versioner (eller varieteter med en språkvetenskaplig term) av ett och samma språk. I det senare fallet dokumenteras främst språkets struktur, såsom skillnader i uttal, ordförråd och grammatik. Den dokumentationen har sedan kunnat ligga till grund för ordböcker, ordlistor och grammatikböcker som beskriver en viss nationell varietet av ett pluricentriskt språk. Däremot fanns tills nyligen mycket lite forskning om hur människor som talar samma språk men bor i olika länder faktiskt använder språket i konkreta samtal. Huruvida de kommunikativa mönstren är desamma eller skiljer sig åt över landsgränserna var alltså en obesvarad fråga vid starten för forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP) som pågick mellan 2013 och 2020. Programmets empiriska syfte var därför att bidra med ny kunskap om vad som är utmärkande för finlandssvenska respektive sverigesvenska samtal. Det empiriska materialet avgränsades till tre vanligt förekommande domäner (områden) i offentligheten: service, lärande och vård. Vi valde dessa domäner dels för att de är vanliga och många därför har egen erfarenhet av dem, dels för att vi antog att vi där skulle kunna se hur samhällets sociokulturella normer förstås och ”talas fram”. Att vi valde bort vardagliga samtal i privatsfären beror på att den större variationen där (till exempel ifråga om deltagare, sammanhang och samtalsämnen) försvårar jämförelser. Interaction and Variation in Pluricentric Languages (IVIP) is a research programme which was funded for eight years (2013–2020) by the Swedish research foundation Riksbankens Jubileumsfond for the Advancement of the Humanities and Social Sciences. The programme findings have, to date, resulted in some sixty publications; for details the reader is directed to the list of publications available at the IVIP homepage (https://www.su.se/svefler/ivip/publikationer-publications/publications-ivip-1.123078). The plan to investigate pluricentricity based on interactions in the national varieties of Swedish evolved partly from an earlier Australian research project on address practices in the pluricentric languages English, French, German and Swedish (Clyne/Norrby/Warren 2009), which had uncovered some interesting pragmatic differences between national varieties of these languages, and partly from the realisation that there was very little research on pluricentricity from an interactional perspective at the time. Accordingly, the main motivation of the research programme was to address this research gap and, more specifically, to contribute to the fuller description of the variation in communicative patterns between the two national varieties of Swedish based on comparable datasets. This book reports the project’s main findings concerning following areas of interest: greeting behavior, forms of address, presenting the reason-for-a-visit, directive actions, assessments, feedback, and thanking. Also topics such as embodiment, non-verbal resources and artefacts in interaction are discussed. Non

In this paper, we present an interactional analysis of pseudo-cleft constructions in Swedish talk-in-interaction. The pseudo-cleft construction is an existing speakers’ resource in Swedish interaction, and it displays regular structural patterns and characteristic interactional functions. Swedish pseudo clefts, such as "va ja inte gillar e hennes nasala röst" ‘what I don’t like is her nasal voice’, are bipartite constructions where Part A of the construction, "va ja inte gillar" ‘what I don’t like’, is a nominal relative clause headed by the relative pronoun "vad" ‘what’ or the demonstrative "det" ‘that’, often combined with the relativizer "som". The copula verb, "e" ‘is’, links Part A with the subjective complement, Part B, "hennes nasala röst" ‘her nasal voice’, which is traditionally analysed as the focus-bearing cleft constituent. As our analysis show,s in conversational, online speaking there is some variation in the degree to which pseudo-cleft constructions are syntactically integrated: from fully integrated biclausal constructions to non-copular variants and further to variants in which the latter turn-part stands in a loose relation to the cleft clause or is aborted or even missing. Our analysis is based on a collection of ca. 80 pseudo-cleft constructions excerpted from audio- and video-recorded interactions. We will account for the construction’s functional properties that have to do with projecting actions and generating discourse events, e.g. showing that Part A has an important turn-projecting function in that it often discloses the speaker’s stance towards the issue at hand. The pseudo-cleft constructions are recurrently employed for marking discourse shifts, e.g. from a positive to a negative stance. These can be paralleled with previous studies on pseudo-cleft constructions e.g. in English, German, French, and Hebrew (e.g. Hopper & Thompson 2008; Günthner 2011; Pekarek Doehler 2011; Maschler & Fishman 2020). Our findings shed new light on structural and functional properties of pseudo-clefts in the Swedish language, but also more generally in spoken interaction.

I servicesamtal engagerar sig kunden och personalrepresentanten i ett utbyte av information, varor och tjänster: kunden vill köpa något eller få information, personalen begär transaktionella handlingar, såsom betalning. När den andra parten levererat den efterfrågade handlingen kommenteras detta ofta av den mottagande parten med en positiv värderande respons som vad bra, perfekt, utmärkt. Vårt syfte är att undersöka sådana responser i servicesamtal i finlandssvenska och sverigesvenska. Materialet utgörs av en korpus av samtal som spelats in vid teaterkassor och bokningscentraler i olika städer i Sverige (Stockholm, Göteborg, Karlstad) och Finland (Helsingfors, Åbo, Vasa) inom forskningsprogrammet IVIP (Interaktion och variation i pluricentriska språk). Våra iakttagelser pekar på att det finns skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska i fråga om hur positiva värderande responser uttrycks: mer återhållsamt som bra, fint, kiva (mest finlandssvenska) eller starkt uppgraderat som härligt, kanon, toppen (mest sverigesvenska). I första hand avser vi att undersöka sekvenser som innehåller värderande s.k. tredjedrag (begäran–leverans–respons).Tidigare forskning på engelskt material om s.k. high-grade assessments (t.ex. brilliant, wow, cool, is that so?) har visat att starkt uppgraderade värderingar fungerar som signaler på starkt engagemang, där samtalspartnern visar sin entusiasm, empati, sympati, förvåning eller avsky inför det som talaren säger utan att själv ta över turen (Antaki 2002). Vidare har man pekat på att uppgraderade responssekvenser fungerar som sätt att föra en interaktionell episod till sitt slut (Antaki, Houtkoop-Steenstra & Rapley 2000). Teoretiskt och metodiskt bygger vi på insikter från samtalsanalys, interaktionell lingvistik och variationspragmatik.

Språkvetenskapen har traditionellt undersökt det verbala språket, dess lexikon och grammatik. Exempel som konstruerats eller hämtats från skrivna texter fick länge stå för språket. Senare har talat språk studerats i sekvenser av initiativ och responser, men ofta med fokus på språkliga handlingar. Multimodal interaktionsanalys har inte bara gjort oss medvetna om att sociala handlingar kan bestå av annat än språk, utan den visar också hur språkliga uttryck konstrueras i ett samspel med andra betydelseskapande element och att deras närvaro påverkar den språkliga formen. I det här kapitlet presenterar vi några exempel på hur språk, gester och artefakter är med om att skapa referens, hur kroppslig orientering kompletterar verbal handling och hur verbala och icke-verbala handlingar varvas med varandra i samtal. Språkvetenskapen har traditionellt undersökt det verbala språket, dess lexikon och grammatik. Exempel som konstruerats eller hämtats från skrivna texter fick länge stå för språket. Senare har talat språk studerats i sekvenser av initiativ och responser, men ofta med fokus på språkliga handlingar. Multimodal interaktionsanalys har inte bara gjort oss medvetna om att sociala handlingar kan bestå av annat än språk, utan den visar också hur språkliga uttryck konstrueras i ett samspel med andra betydelseskapande element och att deras närvaro påverkar den språkliga formen. I det här kapitlet presenterar vi några exempel på hur språk, gester och artefakter är med om att skapa referens, hur kroppslig orientering kompletterar verbal handling och hur verbala och icke-verbala handlingar varvas med varandra i samtal.