Search

Denna kunskapsöversikt syftar till att ta reda på eurocentrismens konsekvenser inom skola och utbildning och de konsekvenser det kan få på elever. Vidare undersöks hur dessa konsekvenser påverkar elevernas identitetsutveckling med hänsyn till etnisk tillhörighet i synnerhet. För att besvara vår frågeställning har vi granskat forskning från olika vetenskapliga databaser som ter sig påfallande överens om att eurocentrismen har en negativ inverkan på historieundervisningen och i förlängningen på eleverna. Resultatet visar att en eurocentrisk undervisning bidrar till exkludering av marginaliserade grupper och upprätthåller en ojämlik maktbalans. Detta tar sig uttryck i både läroplan, läromedel och undervisning och leder till att elever som inte ryms inom västerländsk identitet hämmas i sin identitetsutveckling. Forskningen har visat att alla människor har ett behov av att få kunskap om sina rötter, men i den västeurocentriska undervisningen ges inte alla elever utrymme att få kunskap om sin egen personliga historia. Detta innebär för lärarprofessionen att det krävs ett större engagemang för interkulturellt lärande för att arbeta inkluderande såsom läroplanen förespråkar. Kunskapsöversikten kommer att påvisa att det inte enbart är lärarens ansvar att implementera detta. Det är främst en lednings- och organisationsfråga då sådan undervisning yrkar på utökad kompetens genom fortbildning inom ämnet. Ett rimligt antagande är att personer inom lärarkåren vill göra sitt yttersta för att undvika diskriminering och exkludering och därför är det av största vikt att lärare ges möjlighet att utveckla ett meta-perspektiv i den egna undervisningen. Målet med denna kunskapsöversikt är att lysa upp vägen mot en mer inkluderande skola, där första steget tas i historieundervisningen.

Tillgången och användandet av filmer på elevers fritid och i skolan ökar. Under lång tid har påkostade hollywoodfilmatiseringar av historiska händelser hänfört tittare och på senare år har även undervisningsfilmer blivit alltmer påkostade och tilltalande. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med tre yrkesverksamma mellanstadielärare och en kvantitativ enkätundersökning genomförd på 52 mellanstadieelever. Den blandade metoden visar därför synen på historisk film ur både ett lärar- och elevperspektiv. Undersökningen utgår från tre frågor: vilka didaktiska överväganden gör lärare vid användning av film i historieundervisningen, hur upplever lärarna att elevers historiemedvetande påverkas av filmer de ser i olika sammanhang och vilken status tillskriver elever olika typer av filmer som förmedlar historia? Datan har tolkats med utgångspunkt i två huvudsyner på historiemedvetande; det genetiska och genealogiska perspektivet och den danske historiedidaktikern Bernard Eric Jensens fem definitioner av historiemedvetande. Det kvalitativa resultatet visar att lärare ser många fördelar med att använda filmer i undervisningen och gärna använder olika typer av filmkällor under förutsättningen att det görs med ett tydligt syfte. Tyngdpunkten för lärarnas didaktiska överväganden ligger på möjligheten att genom filmen förmedla en känsla av en tid utan att för den sakens skull ge avkall på kronologi och historiska orsakssamband. Det kvantitativa resultatet visar att eleverna tycker om att se både spelfilmer och undervisningsfilmer på historielektioner och upplever att det finns möjlighet att lära sig av båda typer av filmer. Främst lärandeaspekten ses som fördelen med undervisningsfilmer bland elever, medan spelfilmer lockar med sitt sätt att presentera engagerande iscensättningar och karaktärer.

Ett av skolans uppdrag är att bedriva en interkulturell undervisning som främjar ett mångkulturellt klassrum och samhälle. Trots detta finns omfattande forskning som tyder på att ämnesinnehåll och läromedel har en eurocentrisk utgångspunkt. Vårt syfte är att finna strategier för hur historielärare kan genomföra en identitetsskapande interkulturell undervisning utifrån styrning och tillgängliga läromedel. Genom studien finner vi användbara strategier för att bedriva en undervisning som matchar skolans interkulturella uppdrag. Kvalitativa intervjuer med fyra historielärare i två olika högstadieskolor, i två olika kommuner, användes för att se hur det interkulturella uppdraget kunde genomföras i praktiken. Intervjuerna analyserades med hjälp av Johanssons teorier om interkulturell historisk kompetens och Johanssons modell om interkulturell undervisning med teorier från Dunn, Nordgren, LaSpina och Banks. Resultaten har analyserats utifrån den orienterande kompetensen i historiemedvetandet, kopplat till en genetisk eller genealogisk utgångspunkt för undervisningen. Resultatet visar att lärarna har en vilja att bedriva en interkulturell historieundervisning och studien finner flera möjliga strategier som utifrån de teoretiska ramverken klassas som interkulturella. Studien finner även att lärarna upplever svårigheter för detta, kopplat till deras tillgängliga läromedel, tid och centrala styrningar.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare på mellanstadiet förhåller sig till historisk tid. Fokus var de undersökta lärarnas utsagor om hur de resonerar kring sin egen och sina elevers förståelse för historisk tid samt om lärarnas resonemang kring användandet av artefakter i undervisningen. Det är fem medverkande lärare i studien med olika erfarenheter i att undervisa i skolämnet historia. Lärarna har intervjuats och därefter har jag analyserat deras redogörelser utifrån Joel Rudnerts fyra beståndsdelar: sekvens, berättare, aktör och kanon. I undersökningen har det konstaterats utifrån lärarnas narrativa mönster om hur de resonerar kring sin undervisning att beståndsdelen sekvens är mycket framträdande. Förutom lärarnas intervjuer baseras detta arbete på tidigare forskning om barn och ungdomars förståelse för historisk tid. Joel Rudnert och Nanny Hartsmar är två framträdande forskare i syftet om att förstå hur barn och ungdomar ser på historisk tid. En av slutsatserna blev utifrån det att tidsuppfattning och historiemedvetande är sammanlänkande, samt att förståelsen för då-, nu- och framtid är en utvecklingsprocess. Mitt syfte med detta arbete är att öka kunskapen om hur elever på mellanstadiet uppfattar historisk tid och hur vi kan arbeta med begreppet i historieundervisningen. The purpose of this dissertation is to investigate how middle school teachers relate to historical time. The focus was on the teachers´ statements about how they reason about their own and their students´ understanding of historical time, as well as the teachers reasoning about the use of artifacts in the education. There are five participating teachers in the study with different experiences in teaching of the school subject history. The teachers have been interviewed and then I have analyzed their statements based on Joel Rudnert's four components: sequence, narrator, actor and canon. In the study, it has been established from the teachers' narrative pattern of how they reason about their teaching that the component “sequence” is very prominent. Definitions of sequence can appear in different ways, such as a large narrative or year mark on a timeline. In addition to the teachers 'interviews, this work is based on past research on children and adolescents' understanding of historical time. Joel Rudnert and Nanny Hartsmar are two prominent researchers with the aim of understanding how children and young people see history. One of the conclusions was based on the fact that time perception and historical consciousness are interconnected, and that understanding of the past, now and future is a developmental process. Scientist are also debating about if the children needs to have the understanding about their own personal time before they can handle historical time. In this study, historical time will not be defined based on the period when the written sources emerged. Instead the study will focus on the aspects of time that are a result of history. My aim with this work is to increase knowledge about how middle school students perceive historical time and how we as teachers can work with this in our teaching of history.

Då skolan ska bidra till att ge eleverna en djupare ämneskunskap och förståelse för samtidenkrävs det fler metoder för att variera och anpassa undervisningen till varje individ. Syftet medföljande examensarbete var att undersöka om dramapedagogiska metoder används iämnesundervisningen samt, om så var fallet, i vilket syfte lärare använder sig avdramapedagogiska metoder. Vidare undersöktes vilka möjligheter till förbättradundervisningskvalitet användandet av dramapedagogik i undervisningen, med särskilt fokuspå historieämnet, skulle kunna erbjuda. Metoden som användes för att besvara frågorna vartriangulering, en kombination av kvalitativ och kvantitativ undersökning där en enkät medflervalsfrågor och fria formuleringar utgjorde vårt empiriska material. Resultatet haranalyserats genom utvecklingspsykologiska teorier och ämnesdidaktiska teorier med fokus påhistorieämnet. Undersökningens resultat visade att lärare i alla ämnen använder sig avdramapedagogiska metoder främst för att stärka värdegrundsarbetet. Lärare i historiaanvänder sig av dramapedagogiska metoder i undervisningen för att levandegöraundervisningen, utveckla historisk empati och förståelse samt motivera eleverna att ta till sigkunskap.

This study aims to answer what the perceptions of history teachers are, concerning working with computer games as a tool for teaching history, but also how to use this in order to further develop student’s use of history based on the teacher’s own experiences and knowledge. Furthermore, with this study I aim to discover how teachers believe computer games could impact student motivation in the subject of history. In order to conclude this, interviews with four teachers from different schools across Skåne county are being used as the framework for this discourse. These interviews have then been analysed through history didactical theories such as use of history and historical consciousness. This analysis is presented thusly in the result paragraph as well as the discussion paragraph of this essay. The conclusion of this study is that the teachers interviewed in in this study generally have a positive attitude towards adapting computer games as a tool for history education. Some of them have already started, while others encounter too many obstacles to successfully be able to use computer games in classrooms, therefore deciding not to do so as of right now. However, all teachers agree that computer games can be a useful tool to further develop use of history. Additionally, it has also proven to further develop students’ historical consciousness. A few examples on how one could work with computer games, based on these teachers’ experiences, are presented in the in the result paragraph, but one specific example is to play a suitable game to then analyse the use of history conveyed. To conclude, this study shows that the teachers with a better understanding of what students of the Swedish schools demand and want, points to the fact that some groups of students would not be as motivated by the implementation of computer games as a tool for history education. However, this is highly dependent on both the teacher’s knowledge on how to implement computer games as a tool correctly, as well as choosing a suitable game.

I den här studien har vi valt att undersöka hur lärare i årskurs 7–9, i en ämnesintegration mellan historia och samhällskunskap, undervisar om kontroversiella frågor såsom terrorism. För att besvara våra frågeställningar har vi valt att utgå ifrån en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fem verksamma lärare i årskurs 7–9. Vi har sedan valt att analysera vårt material utifrån vårt teoretiska ramverk som grundas på Björn Anderssons modell för hur ämnesintegration främjar det vardagliga och vetenskapliga kunnandet. Resultatet visar att lärare anser att det finns en naturlig integration mellan ämnena historia och samhällskunskap. Dock poängterar lärarna att ämnesintegration blir problematiskt om det inte är välplanerat, med tanke på kursplanens uppbyggnad där varje ämne har separata förmågor och kunskapskrav. Begreppet terrorism berörs inte i större utsträckning i läroplanen, därför bortser lärarna från det. Resultatet visar också att lärare inte ser terrorism som ett kontroversiellt ämne, men de poängterade att det kan bero på huruvida skolans upptagningsområde är homogent eller heterogent. En generell slutsats som kan dras utifrån vårt resultat är att lärares förtrogenhet med kursplanen kan resultera i att viktiga aktuella samhällsfrågor faller bort. En ytterligare slutsats är att skolornas homogenitet eller heterogenitet kan påverka huruvida ämnen upplevs kontroversiella eller inte. Vi vill understryka att vår undersökning är begränsad och att det behövs fler undersökningar inom ämnet för att undersöka lärares uppfattning om kontroversiella frågor och huruvida lärare väljer att arbeta med ämnesintegration.

Att utveckla elevers historiemedvetande är en central utgångspunkt i kursplanen för historia. Samtidigt ger skolmyndigheter och lärare uttryck för svårigheten med att lära ut och utvärdera historiemedvetande, och lyfter främst problematiken med att förena de didaktiska frågorna ”varför” och ”hur”. Ett didaktiskt verktyg som genom forskning har visat sig ha positiva effekter på utvecklandet av elevers historiemedvetande är skönlitteratur. Studiens intresse ligger i att synliggöra hur arbetet med skönlitteratur i historieundervisningen kommer till uttryck i praktiken, där syftet blir att undersöka hur lärare använder sig av skönlitteratur i utvecklandet av elevers historiemedvetande. Resultatet baseras på kvalitativa intervjuer med tre grundskollärare som alla undervisar i So-ämnena och använder sig av skönlitteratur i historieundervisningen. Den insamlade empirin har sedan analyserats med utgångspunkt i den historiedidaktiska teorin med fokus på historiemedvetande som centralt begrepp. Studiens resultat visar att lärarna använder skönlitteratur för att ge eleverna en förståelse för historia och sambandet mellan dåtid, nutid och framtid. Genom att skönlitteratur sätter in de historiska faktakunskaperna i ett narrativ blir de mer lättillgängliga och levande för eleverna. För att detta ska ske krävs det att boken fyller ett syfte, att innehållet sätts i relation till andra källor och bearbetas i en social lärandemiljö. Samtidigt visade resultaten att arbetet är en tidskrävande process som hade underlättats av ett tydligare kollegialt samarbete där eleven sätts i centrum. Utöver detta visade resultaten att lärarna oftast använde skönlitteratur som ett komplement till lärobokens platta framställning av historien. När lärarna försökte möta de språkligt svaga eleverna med alltför lättlästa böcker riskerade syftet med användandet att försvinna då den historiska berättelsen är så pass förenklad att den inte tillför något utöver det läroboken redan erbjuder.

Detta examensarbete har syftet att ta reda på hur väl man kan utgå från läroböcker i historia för gymnasiet och 7–9 med målet att ha en interkulturell undervisning om industrialisering. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för vår undersökning är Maria Johanssons teori om interkulturalitet och dess samverkan med historiemedvetande. Utifrån denna teori har vi utvecklat en egen analysmodell för att ta reda på om texterna om industrialisering i läroböckerna har de komponenter som behövs för en interkulturell text och för att se hur de kan användas i interkulturell undervisning. Vår metod består av två olika analysmodeller där den ena har fungerat som ett verktyg för att identifiera komponenter för interkulturalitet i innehållet och den andra för att undersöka möjligheterna att använda läroböcker i en interkulturell undervisning. Därefter har resultatet i analysmodellen infogats i ett resultatdiagram för att ge en enkel översikt av resultatet. De flesta läroböcker framställer industrialisering utifrån ett europeiskt perspektiv och hade varierande möjligheter till interkulturell undervisning. En av läroböckerna hade ett interkulturellt innehåll och goda möjligheter till interkulturell undervisning. En annan av läroböckerna var direkt oanvändbar ur ett interkulturalitetsperspektiv. Sammantaget visar resultatet att läroböckerna inte har alla komponenter för en interkulturell text och de saknar ofta framställningar utifrån ett utomeuropeiskt narrativ. Däremot finns det strategier som till exempel att lägga till fler perspektiv till materialet och problematisera urvalet som gör att man ändå kan utgå från läroböckerna för att bedriva interkulturell undervisning.

Läroböcker används flitigt ute i skolorna som ett redskap för att utveckla elevernas kunskaper i olika ämnen. Samtidigt så ska alla lärare och ämnen ansvara för att utveckla elevernas språk med utgångspunkt i det språk som eleverna redan besitter samt utifrån deras erfarenheter. Förståelse för centrala begrepp är en viktig del i ett språkutvecklande klassrum där eleverna får möjlighet att utveckla förmågor som att exempelvis resonera. Vi vill därför mena att det skulle vara problematiskt om läroböcker inte bidrar till att utveckla elevernas begreppsförståelse när dessa utgör en stor del av undervisningen.Då läroböcker i många fall har en central roll i en undervisning som ska bidra till att utveckla språkliga förmågor, samt att dessa förmågor kräver förståelse för historieämnets innehållsbegrepp som ofta är abstrakta till sin karaktär, är det av intresse att granska hur läroböcker förklarar just abstrakta innehållsbegrepp. Det blir även intressant att studera om dessa förklaringar bidrar till att utveckla elevernas förståelse för begreppen eller om nya abstrakta begrepp används i förklaringarna. Detta utgör således arbetets syfte och för att undersöka detta har två frågeställningar formulerats: På vilket sätt förklaras abstrakta innehållsbegrepp i läroböckerna? Till vilken grad innehåller förklaringen av abstrakta innehållsbegrepp nya abstrakta begrepp?Detta arbete tar avstamp i olika teorier om begrepp där vi börjar brett genom att presentera Vygotskijs tankar om begrepp och hur barn förstår dessa. Vidare presenteras teorier som mer går in på begreppsutveckling i en skolkontext där vi bland annat diskuterar betydelsen av att elever får möjlighet att relatera abstrakta begrepp till egna erfarenheter. Teoridelen avslutas genom att presentera begrepp ur ett historiedidaktiskt perspektiv. Här tar vi avstamp i historiedidaktikens tankar om begrepp med fokus på historieämnets byggstenar, nämligen innehållsbegrepp.För att besvara arbetets frågeställningar så har en kvalitativ metod använts. Detta har gjorts genom en textanalys av tre läroböcker för årskurs 4-6 i historieämnet. Mer konkret så har en läsbarhetsanalys utförts, vilket alltså är en typ av textanalys, då denna fokuserar på att analysera språk och begrepp vilket passar arbetets ändamål. Utöver en läsbarhetsanalys så har även en definitionstabell använts för att kunna avgöra om olika begrepp är abstrakta eller konkreta till sin karaktär. Även denna metod har varit relevant i processen för att framgångsrikt kunna besvara våra frågeställningar. De begrepp som detta arbete utgått från, och som vår analys bygger på, står alla uttryckligen med i det läroplanens centrala innehåll för historia årskurs 4-6 och dessa är reformationen, parlamentarism, upptäcktsresorna och Östersjöriket. Dessa begrepp har definierats utifrån kommentarmaterialet i historia i syfte att ge oss möjligheten att analysera hur läroböckerna förklarar begreppen utan att dessa uttryckligen behöver stå utskrivna.Arbetets resultat visar att alla begrepp fanns omnämnda i läroböckerna även om detta inte alltid gjordes uttryckligen genom att själva begreppet stod utskrivet. Det fanns vissa skillnader i läroböckerna vad gäller hur begreppen presenteras och om dessa förklaras i läroböckernas ordlistor. Vad analysen även visar är att alla begrepp förklaras genom att nya abstrakta begrepp användes i själva förklaringen, vilket i sig skulle kunna sätta käppar i hjulen för en effektiv begreppsutveckling samt att eleverna kan få svårt att förstå begreppen på djupet.

I detta arbete har jag valt att undersöka hur arbetet om förintelsen tar sig uttryck genomatt intervjua historielärare i årskurserna 7–9. Genom att fokusera på vilket syftehistorielärare har med att undervisa om förintelsen för att sedan se hur detta påverkarlärarnas urval av historiskt stoff samt deras undervisningsmetod har jag försökt skapa migen förståelse för detta. För att möjliggöra detta har jag valt tre forskningsfrågor som liggertill grund för detta arbete och var och en av dessa berör syfte, urval ochundervisningsmetod. För att kunna precisera vad historielärare anser vara syftet med attundervisa om historia presenteras en analysmodell, framarbetad av Fredrik Alvén, därmin intention har varit att se hur intervjuade lärarna beskriver syftet med sin undervisningom förintelsen. Analysmodellen utgår från två förhållningssätt till historieundervisning,det ena handlar om ett bekräftande förhållningssätt till undervisningen medan det andrasnarare handlar om ett omprövande dito. Genom kvalitativa intervjuer med fyrahistorielärare ämnar jag att kunna svara på de forskningsfrågor jag ställer mig iinledningen av detta arbete. Jag kommer fram till att de intervjuade lärarna i störreutsträckning förhåller sig till ett bekräftande förhållningssätt till undervisningen omförintelsen men att detta kan ta vitt skilda vägar i form av urval. Jag kommer också framtill att synen på undervisningsmetoden är relativt lik mellan de intervjuade lärarna vilketjag tror beror på den särställning som lärarna uttrycker att förintelsen har i den svenskahistorieundervisningen.

Inom historiedidaktiken är narrationen återkommande inslag och flera författare menar att narrationer i form av skönlitteratur är ett sätt att utveckla historiemedvetandet hos eleven. Uppsatsens syfte är att, med utgångspunkt från intervjuer av pedagoger på en grundskola i Malmö, belysa pedagogers användning av skönlitteratur som ett pedagogiskt verktyg i historieundervisningen och undersöka om deras arbete med skönlitteratur kan bidra till utveckling av elevens historiemedvetande. Undersökningens analys utgår ifrån Mary Ingemanssons teori om historiemedvetande och dess koppling till skönlitteratur. Undersökningen gjordes genom intervjuer av pedagoger på en grundskola i Malmö. Undersökningen visar att pedagoger använder skönlitteratur som ett redskap i historieundervisningen och det finns teoretiskt stöd för att pedagogernas arbete med skönlitteratur bidrar till elevers utveckling av historiemedvetande.

Detta arbete syftar till att undersöka hur skolbesök till kulturarvsinstitutioner kan bidra till att utveckla elevers historiemedvetande. Genom intervjuer med lärare och museipedagoger har vi empiriskt fastställt att det finns olika faktorer som bidrar till historiemedvetande. För det första visar empirin på att elevers förkunskaper inför skolbesök har betydelse för den kognitiva nivån på de reflekterande samtal som genomförs på kulturarvsinstitutioner. För det andra visar detta arbete att museipedagogers arbetssätt bidrar till historiemedvetande, dels genom de fysiska och rumsliga tillgångar som det finns på kulturarvsinstitutioner, men också genom museipedagogers ämneskompetens, kunskapsförmedling och historiesyn. För det tredje är samarbetet mellan museipedagoger och lärare en nyckelfaktor för ett lärande besök. Detta samarbete kan delas in i olika kategorier och berör delar som referensgrupper, lärarhandledningar och praktiskt samarbete under skolbesöket.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lokalhistoria kan bedrivas för att möjliggöra att elever utvecklar ett historiemedvetande. I vår studie har vi utgått från två frågeställningar. Vilka faktorer är av vikt för att elever ska utveckla ett historiemedvetande genom mötet med lokalhistoria? Hur ser verksamma SO lärare i grundskolan för åk 4-6 samt kulturarvspedagoger inom museum och arkiv på lokalhistoria som undervisningsområde och samarbetet mellan de olika arenorna? För att svara på frågeställningarna gjorde vi en kvalitativ studie. Metoder som vi använde var inspelade intervjuer och enkäter med öppna frågor. Tidigare forskning, intervjuer med kulturarvspedagoger och lärares deltagande i enkätundersökningar har utgjort grunden för vårt analysarbete. Resultatet av vår studie visar att lokalhistoria som undervisningsområde kan med rätt verktyg bidra till ett ökat historiemedvetande. De slutsatser vi kom fram till är att det krävs olika faktorer för att ett historiemedvetande ska kunna utvecklas genom lokalhistoria vilket kräver en konkretiserad historieundervisning med generösa inslag av primärkällor.

I detta arbete har vi valt att undersöka om, och på vilket sätt, ett museibesök kan skapa förutsättningar för utveckling av elevers historiemedvetande. För att besvara frågeställningen har vi specificerat den i underfrågor som riktar sig dels mot historielärares och dels mot museipedagogers pedagogiska material kring museibesök. Vi har valt att göra detta genom att genomföra kvalitativa analyser av intervjuer med museipedagoger och historielärare samt som komplement analyserat de olika verksamheternas styrdokument. Detta har vi gjort utifrån vårt teoretiska ramverk bestående av Deweys allmänpedagogiska erfarandebegrepp och begreppet historiemedvetande som är centralt i läroplanens kursplan för Historia. Resultatet visar att de olika pedagogerna vill dela med sig och få information inför besöket för att göra det så givande som möjligt. Museipedagogen tar sedan över undervisningen och kan med museets resurser utveckla elevernas historiemedvetande på ett sätt som inte är möjligt i skolan. Slutsatsen säger att eleverna behöver förkunskap men att museipedagogerna med hjälp av berättelser, källor och miljöer kan ha stora möjligheter till att ge eleverna primära erfaranden som sedan kan utvecklas med hjälp av läraren i klassrummet.

Detta examensarbete har haft som syfte att undersöka hur historielärare tolkar och undervisar i skolans demokratiuppdrag med fokus på de demokratiska värderingar som ska utvecklas. Genom en intervjustudie med tre historielärare undersöker vi enligt våra frågeställningar hur lärarna tolkar uppdraget och hur de uttalat anser sig arbeta med det (explicit arbete). Genom tre lektionsobservationer undersöker vi även hur lärarna arbetar med uppdraget outtalat eller omedvetet (implicit) baserat på teorier om hur demokratiska värderingar kan utvecklas genom historiemedvetande och historisk empati i historieundervisningen. I observationerna tittar vi då efter aktiviteter och stoff som låter eleverna resonera kring historiska aktörer, deras val och handlingar samt bakgrund till och konsekvenser av dessa. Vi undersöker också om aktörernas levnadsvillkor diskuteras och om jämförelser mellan dåtid, nutid och framtid görs för att utveckla ett historiemedvetande som, enligt de teoretiker vi lutar oss mot anser är väsentligt för att utveckla den historiska empatin. Den historiska empatin är sedan i sin tur grundläggande för att demokratiska värderingar ska kunna utvecklas.Studiens resultat visar att alla de lärare vi intervjuat kopplar demokratiuppdraget till praktiska demokratiska färdigheter samt kunskapen om demokrati, men ingen av lärarna tar upp utvecklingen av värderingar. Trots att ingen av lärarna tar upp de demokratiska värderingarna som en del av demokratiuppdraget i intervjun kan vi se att samtliga ägnar lektionstid åt att diskutera aktörers val och handlingar i förhållande till deras levnadsvillkor. Enligt våra teorier är det en indikation på att lärarna anser sig arbeta med demokratiuppdragets praktiska och teoretiska del, men att de omedvetet även arbetar med värderingar i historieundervisningen.

Arbetet är en studie av om det i en filmskapandeprocess av en historisk film skapas möjligheter för elever att träna och utveckla en förmåga i en lärprocess. Syftet har varit att ta reda på om och när eleverna i de olika momenten av filmskapandeprocessen får möjlighet att träna och utveckla sin förmåga. För att kunna ta reda på ovanstående har jag designat ett arbetsområde där eleverna skulle göra en film om en historisk händelse. I detta fall andra världskriget. Arbetsområdet är designat utifrån att eleverna ska arbeta kollaborativt med filmskapandets olika moment. Jag har genom en deltagande observation följt fyra flickor i årskurs 9 som frivilligt ställt upp som informanter i deras arbete med att göra filmen. Resultatet visade att filmskapandeprocessens olika moment ledde till att eleverna diskuterade och samtalade om vad jag tolkat som historiekultur, historiemedvetande och historiebruk. Utifrån dessa samtal och diskussioner uppstod mekanismer för att kollaborativt lärande skulle kunna ske. Då designen av arbetet med filmskapandet ledde till att eleverna återkommande fick diskutera, samtala och reflektera kring de historiedidaktiska dimensionerna i olika lärsituationer, fick eleverna möjlighet att träna och utveckla sin förmåga över tid i en lärandeprocess. Slutsatsen som jag dragit av min undersökning är att elevernas förmåga förmodligen inte hade fått möjlighet att utvecklats lika mycket om de gjort motsvarande uppgift på egen hand samt att kollaborativt arbete mellan eleverna är att föredra för att de ska få möjlighet att utveckla sina förmågor, detta eftersom de då kan interagera med varandra utifrån dessa. Jag drog också slutsatsen att elevernas förmåga tränas som bäst när de får kommunicera historia istället för att konsumera historia.

Uppsatsen handlar om undervisning om kriget i forna Jugoslavien 1991-1995. Vår avsikt var att ta reda på i vilken omfattning det undervisas om kriget, i vilka årskurser det undervisas om det, vilka läromedel som lärare använder sig av, samt om det uppkommer konflikter i samband med undervisningen då det finns elever med ursprung i forna Jugoslavien i klassrummet. I vår undersökning använder vi oss av ett sociokulturellt perspektiv för att se om lärare tar hänsyn till och anpassar undervisningen till elevernas skilda bakgrunder, vi har även valt att analysera resultaten med hjälp av ett interkulturellt förhållningssätt.

Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka historiebruk barnförfattare använder sig av när de skriver om historia och att ta reda på vilket historiebruk barnen uppfattar i skönlitterära böcker samt vilka historiska aspekter i skönlitteraturen som barn intresserar sig för. Målet är att bli medveten om det finns ett specifikt historiebruk som lockar barn att läsa skönlitterära böcker med historiska aspekter. Jag har valt att inte direkt undersöka skönlitteraturen i undervisningen utan istället fokusera på författarnas val av historiebruk och elevernas intresse av de olika bruken. Forskningen består av kopplingar till flera olika forskningsresultat samt forskningsbaserade definitioner av historiska begrepp. För att ha möjlighet att på ett vetenskapligt sätt undersöka historiebruket i skönlitteraturen samt barnens uppfattning av historiebruk tog jag hjälp av Ulf Zanders definitioner av historiebruk i boken Fornstora dagar, moderna tider. För att ta reda på barns intresse kring uppfattning av historiebruk i skönlitteraturen intervjuade jag barn i åldrarna 9år och 12 år och gjorde även analyser av skönlitterära barnböcker från olika tidsepoker och med olika historiebruk. Det jag kom fram till i mina analyser av läromedel var att det inte finns något generellt historiebruk som samtliga barnförfattare använder sig av. De historiebruk som uppkommer oftast är det existentiella och det politisk-pedagogiska. Den slutsatsen baserar jag på att flera författare valt att skriva om en huvudperson som genom sina iakttagelser av historien tar beslut som leder till konsekvenser av framtiden. I en strävan att få läsaren att känna igen sig i historien använder flera författare sig av det existentiella historiebruket. Genom min undersökning har jag dock även kommit fram till att det inte nödvändigtvis är själva historiebruket i den skönlitterära texten som skapar ett intresse hos barnet att läsa texter om historia utan mer upplägget av berättelsen och spänningen av att färdas genom tid och rum. Forskare som spelat en betydande roll i min undersökning är bland annat Peter Aronsson, Ulf Zander och Klas-Göran Karlsson som forskat om historiebruk och historiemedvetande. Joel Rudnert som redogör för sin forskning om Historia i grundskolans tidiga år i boken Utbildningsvetenskap för grundskolans tidiga år. Rudnert skriver bland annat om för och nackdelar med att använda sig av historiska berättelser i klassrummet och om barns förmåga att uppfatta historia och tolka historia. Gunn Imsen är också en av de forskare som fått en stor betydelse för min undersökning. I boken Elevens värld skriver hon om barns tankegångar kring omvärlden och deras identitetsskapande. Resultatet utifrån mina intervjuer visade att mina hypoteser kring vad barnen väljer att läsa inte stämde överrens med barnens faktiska skönlitterära intressen. De flesta barn föredrog att läsa skönlitteratur som baserades på människors känslor och beteende, det vill säga historia på individnivå. Det var bara ett få tal barn som gav indikationer på ett intresse av skönlitteratur som baseras på historiska händelser. Dessa böcker beskriver dock i stor utsträckning fortfarande individen i historien Titanic är ett exempel på en sådan skönlitterärbok. Det jag kom fram till utifrån rådande forskning och intervjuer var att skönlitteratur är ett bra sätt att hjälpa barnen att skapa ett intresse för historia men att texterna bör handla om den lilla människan i historien och ha någon koppling till barnets samtid eftersom det är de faktorer som barn intresserar sig för av historien.

Syftet med arbetet var att skriva om fem lärares uppfattningar kring den historiska berättelsen som undervisningsmetod samt dess påverkan på elevernas historiemedvetande. Arbetet gick ut på att ta reda på: Vad lärare anser om historiska berättelser som undervisningsmetod och i vilket syfte de har använt sig utav den och hur den kan utveckla elevernas historiemedvetande.Metoden som använts i undersökningen för att stödja arbetet var intervjuer. Intervjuerna gav möjligheten att ta del utav fem pedagogers uppfattningar och tankar kring historiskt berättande i form utav berättelser som metod och vilka erfarenheter det fanns kring dem. Väldigt kortfattat visade resultatet på att lärarna ansåg att historiska berättelser är en bra och användbar metod i historieundervisningen då majoriteten utav lärarna var överens om att de fängslar barnen och att eleverna uppskattar den, men att den även är en metod utav många andra. Resultatet visade även på att lärarna använde sig utav historiska berättelser i främsta syfte att väcka intresse hos eleverna och att eleverna uppskattar berättandet, men även för att skapa en förståelse för historia. Majoriteten utav pedagogerna delade även åsikten om att historiska berättelser kan utveckla historiemedvetandet hos eleverna då berättelserna har förmågan att väcka känslor hos dem om de kan relatera till karaktärerna i berättelsen samt om den utgår ifrån perspektiven då, nu och framtid som begreppet historiemedvetande omfattar.

Vi har valt att göra vårt examensarbete i form av ett utvecklingsarbete där ett ämnesövergripande projekt har planerats och genomförts. Utgångspunkten för projektet har varit SVT:s “Historieätarna”. Syftet har varit att undervisa utifrån “den lilla historien” för att fördjupa elevers historiemedvetande och historiska intresse samt att levandegöra historien genom att låta eleverna laga och äta mat från 1800-talets Sverige. De ämnen vi har valt att förena är det teoretiska ämnet historia och det mer praktiskt orienterade ämnet hem- och konsumentkunskap. Genom intervjuer med lärare, observation av lektioner och elevenkäter har vi undersökt vilken nytta man kan dra av ett projekt som vårt. Projektet genomsyras av begreppen “den lilla historien”, historiemedvetande och intresse. Resultatet visar att både lärare och elever gagnas av ämnesövergripande arbete i skolan förutsatt att man är villig och har möjlighet att lägga tid på det. Att anlägga ett underifrånperspektiv på historieundervisningen och att utgå ifrån ”den lilla historien” och elevens vardag då man undervisar i historia visar sig vara ett bra upplägg för elever då det är lättare att förstå stora sammanhang om man börjar i någonting man redan känner till.

Undersökningen syftar till att utreda huruvida historiemedvetandet hos elever med ett dubbelt kulturarv från Sverige och ett arabisktalande land kan inkluderas i historiegymnasiekursen 1a1. Med hjälp av relevant litteratur och utifrån problemformuleringen: ”Hur kan pedagogen lära känna elevens historiemedvetande?” har jag utarbetat intervjufrågor som avser till ett ta fram exempel på dessa elevers historiemedvetande. Undersökningens urval var sex elever som gått på yrkesförberedande gymnasium och har läst eller läser historiekursen 1a1. Intervjuerna är utarbetade med hjälp av litteratur kring historiemedvetandet främst utifrån perspektiven kultur, identitet och intresse. Resultatet av intervjuerna visar på att det för pedagogen går att få kunskap om delar av elevens historiemedvetande. Min andra frågeställning i undersökningen lyder: ”Hur kan dessa elevers historiemedvetande rymmas inom läroplanen för historiekursen 1a1? Här har jag kommit fram till att det är möjligt att inkludera elever med arabisktalande dubbla kulturarv i undervisningen i historiekursen 1a1. Genom den pedagogiska uppgiften ”boken om mig” fick de intervjuade eleverna berätta om sig själva och vilka historiska perspektiv de var intresserade av. Intervjusvaren skiljde sig mycket åt men individuella svar gav uppslag att undersöka om dessa rymdes inom historiekursen 1a1. Vilket de gjorde. Alla intervjupersonerna ville veta mer om Islams påverkan på historien vilket det också finns utrymme för i läroplanen. Studien visar vidare att genom Ross Dunns historieperspektiv Patterns of Change Model som fokuserar på kulturmöten istället för exempelvis nationalstaters konflikter och sammarbeten kunde dessa elevers historiemedvetande inkluderas.

Vårt syfte med detta examensarbete är att skapa en medial undervisningsplattform med utgång i IT-pedagogik och datorspel för årskurs 5. Datorer och IT har under längre tid använts i skolan i olika syften. Vi har undersökt hur datorspel och IT kan användas som ett verktyg för att utveckla och fördjupa elevers historiemedvetande. Vi kommer att utgå ifrån två frågor i detta arbete. Vår huvudfråga är Hur kan en medial undervisningsplattform baserad på spel och IT utformas för att stärka elevers historiemedvetande? och delfrågan är Hur kan undervisningen anpassas så att elever i ett mångkulturellt klassrum främjar, utvecklar och skapar ett historiemedvetande? För att forska på detta område har vi använt oss av bland annat Jörn Rüsens teorier om hur ett berättande påverkar elevers/människans historiemedvetande genom att berättelsen anknyter till våra erfarenheter och vår identitet. Vi har även studerat nationell och internationell litteratur för att ta reda på hur IT och datorspel kan användas och anpassas i undervisningen.Eftersom detta är ett utvecklingsarbete så har vi skapat en undervisningsplattform som är baserad på datorspelet Minecraft vilket kan beskrivas som ett virtuellt Lego. I spelet tar eleverna an olika roller och deltar i ett virtuellt rollspel som grundar sig på en berättelse som belyser kulturmöten och handelsresor på medeltiden. Eleverna kommer att få bygga upp en värld och tillhöra olika länder. För att karaktärerna ska överleva och landet utvecklas måste eleverna utföra byte och handel med de andra länderna. Spelet kommer att varvas med undervisning som syftar till att ämnesinnehållet blir tydligare genom spelet. Spelet kräver samarbete med landets invånare såväl som med invånarna i de andra länderna, annars stagnerar ländernas utveckling.Utifrån den forskning och hypoteser som vi har studerat genom arbetets gång har vi kommit fram till att spel främjar det logiska tänkandet, förmågan att lösa problem och förmågan att samarbeta. Att delta i ett rollspel gör att eleverna kan leva sig in i historien och på så vis får de en starkare inblick i tempusbegreppen dåtid, nutid och framtid. Detta ökar elevernas historiemedvetande.

Arbetet är en studie om hur sju högstadielärare i Skåne tolkar och arbetar med begreppet historiemedvetande. Genom den nya kursplanens betoning på historiemedvetande i det övergripande syftet tycker vi det är intressant att studera lärares tillvägagångssätt då de vill fördjupa elevernas historiemedvetande. Lärare, kursplan och läroböcker uppvisar överlag en eurocentrisk bild av historien vilket leder oss in i frågan kring hur lärare kan arbeta med att utveckla och fördjupa historiemedvetandet hos alla elever i det mångkulturella klassrummet. När elever med en icke europeisk historiekultur inte får sin historia åskådliggjord i skolan finns risken att deras historiemedvetande inte utvecklas och fördjupas. Vi vill med undersökningen också ställa frågan ifall narrativ historia kan vara en metod att utveckla historiemedvetandet hos alla elever. Vi har kommit fram till att alla lärare kände till begreppet historiemedvetande men tolkade och arbetade med det på olika vis. Den narrativa metoden ställde sig alla lärare positiva till men de fann det i mångt och mycket oklart hur den kunde utveckla historiemedvetandet generellt och historiemedvetandet hos elever med annan historiekultur specifikt. The work is a study about how seven secondaryschoolteachers in Skåne interprets and works with the history awarenessconception. Through the emphasis on history awareness in the overall purpose of the syllabus Lgr 2011 we found it interesting to study teachers procedure immersing the students history awareness. Teachers, the syllabus and textbooks provides a Eurocentric picture of the history which leads us to the question which concernes how the teachers can work with expanding and immersing the history awareness amongs all student in the multicultural classroom. When students with a non european historyculture doesn’t get their history visible in school there is a risk that there history awareness doesn’t develop and immerse. With this study we wish to ask the question if narrative history may be a method to develop the history awareness amongs all students. We came to the conclusion that all teachers was aware with the conception history awareness but we found differences in the way they interpreted and worked with it. All teachers were positive to the narrative method but they found it uncertain in what way it could expand the history awareness in general and history awareness amongs student with another historyculture specific.

Syftet med den här texten är att med hjälp av de historiedidaktiska begreppen historiemedvetande och historiebruk analysera hur den den svenska musikern Stefan Sundströms använder historia för att ge uttryck för ideologikritik i sina texter. Sju av hans studioalbum utgör grunden för empirin där den gemensamma kontexten är att de har givits ut under borgerliga regeringar, undantaget Fabler från Bällingebro som ges ut innan valet 2006 men som innehåller låtar som var en del i valrörelsen. Orsaken är att Sundström ser sig själv som den musikaliska delen av ett vänsterpolitiskt motståndsmaskineri. Texten diskuterar också hur historia kan användas som ett politiskt vapen. Resultaten pekar på att historiemedvetandet och den politiska musiken aktiveras i relation till en större upplevd förändring, vad Rüsen kallar ett ”borderline event”. Historiebruket är därmed oftast ideologiskt, men också moraliskt, existentiellt, politiskt- pedagogiskt och konstnärligt. Låtarnas tyngd ligger i den narrativa kompetensen genom att då- nu- sedan perspektiven förskjuter betydelsen från vad historia var till vad det är. Låtarna synliggör också historiemedvetandets normativa funktion och illustrerar hur historien kan användas i syfte att protestera mot befintliga strukturer. Förhoppningen är att resultaten skall ligga till grund för andra lärare som är intresserade av att använda sig av musik i sin undervisning.

Begreppet historiemedvetande har länge varit en del av ämnesplanen för historia, men inte förrän 2011 preciserades begreppet uttryckligen som centralt för undervisningen. Det är ett allomfattande och viktigt perspektiv för att eleverna ska kunna tolka sin omvärld, sin historia samt ålägga perspektiv på framtiden. Men det är samtidigt problematiskt eftersom det är motsägelsefullt och svårtolkat. Därför är syftet med utvecklingsarbetet att utforska olika arbetsmetoder för hur man kan utveckla elevers historiemedvetande och kunskaper genom att använda film som ett historiedidaktiskt verktyg. Att använda film med historiskt tema är inte heller utan problem, eftersom de aldrig kan återge de historiska händelserna exakt som det var. Film bygger alltid på samtida värderingar och formas efter kulturella maktstrukturer för att framföra ett visst syfte till publiken. Undervisningen måste därför utformas så att teorier kring film och pedagogik är i samförstånd med metoder som gör undervisningen begriplig, och man kan därigenom utvinna kunskaper. Arbetet resulterade i en planering för ett undervisningsområde kring Danmarks motståndsrörelse under andra världskriget, som inkluderar övningar som text- bild- och historiebruksanalyser för att undervisningen på olika sätt ska tillvarata filmers olika potential som kunskapskälla. Arbetsmetoderna kan vara en lämplig ingång för hur skolor kan arbeta för att utveckla elevers kunskaper och historiemedvetande.

Syftet med denna studie var att utvecklat olika undervisningsmetoder för att öka elevers motivation i ämnet historia. Detta gjorde vi genom att diskutera hur man praktiskt kan använda sig av motivationsteorier när man planerar och bedriver sin undervisning. Inledande valde vi att studera utvecklingen av motivationsteorier, samt den aktuella forskningen. Utifrån vår studie fastställde vi tre olika undervisningsmetoder där vi strävade efter att tillgodose och väcka elevers inre motivation. Metoderna grundar sig i intresse som motivationsmetod. För att få ett elevperspektiv genomförde vi fokusgrupper, vi gjorde en uppdelning baserat på kön för att även studera motivation ur ett genusperspektiv. Vi valde även att studera hur nyckelbegreppen; historiemedvetande och historiebruk kan bidra till att öka elevers förståelse och motivation för historieämnet. Vi såg samband mellan att öka elevernas inflytande över sina studier, exempelvis genom förståelse för begreppen ovan, och utvecklandet av en inre motivation. I slutskedet av vår studie utvecklade vi tre undervisningsmetoder för att öka elevers inre motivation. De metoder vi utvecklade är; kontrafaktisk undervisning, medieanalys samt drama i undervisning. Vi som har skrivit arbetet har båda producerat samma mängd innehåll, i vissa fall har vi delat upp arbetet, men även då har allt skrivits i samråd med varandra. Då vi båda har varit delaktiga i arbetets alla delar, tar vi ett gemensamt ansvar för alla moment i vår studie. Malmö 2013, Emelie Andersson & Malin Karlström

Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fall hur det interkulturella perspektivet kan användas i historieundervisningen. Vidare är syftet att fördjupa frågeställningen till att också omfatta hur historieundervisning kan utformas så att ett historiemedvetande utvecklas i en elevgrupp med mångkulturell bakgrund. Den metod jag har använt mig av är kvalitativa intervjuer med fyra lärare som samtliga undervisar i historia i årskurs 4-9. Elever med annan kulturell bakgrund kan berika historieundervisningen för hela klassen genom att berätta om egna erfarenheter och upplevelser. Det kan göra en historisk händelse verklig och konkret för alla eleverna. Slutsatsen för mitt examensarbete är att historieundervisningen ska utformas med hjälp av ett interkulturellt arbetssätt. Vad som då krävs av läraren är att denne utvecklar en interkulturell historisk kompetens. Undervisningen ska kännetecknas framför allt av att belysa olika perspektiv genom innehållsintegrering och att få eleverna att utveckla förmågan att leva sig in i andra människors situation och konfronteras med andra tankesätt. The purpose of this study is to examine whether and if so how the intercultural perpective can be used in the teaching of history. A further aim is to deepen the research question to include how history teaching can be designed so that a historical consciousness can develop in a group of pupils with a multicultural background. The method I have used is qualitative interviews with four teachers who all teach history in grades 4-9. Pupils with different cultural background can enrich the teaching of history to the whole class by talking about their own experiences. That can make a historic event real and tangible for all pupils. The conclusion of my thesis is that history teaching should be designed with the help of an intercultural approach. What then is required of the teacher is that he develops an intercultural historic expertise. The teaching is to be characterized above all by highlighting different perspectives through content integration and to encourage the pupils to develop the ability to empathize with other people's situation and be confronted with other ways of thinking.

Avsikten med det här examensarbetet är att studera ramfaktorerna för användning av museum i undervisningen, vilka resurser museer har för studenter och att undersöka tre lärares attityder gentemot användningen av museer i undervisningsprocessen. Avsikten är också att undersöka vilka historiedidaktiska effekter som användningen av museer i undervisningen kan ha. Målet är också att försöka ta reda på hur samarbetet mellan skolor och museer kan utvecklas och förbättras. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med tre museipedagoger samt tre lärare. Undersökningen visar att det finns tre typer av ramfaktorer som påverkar användingen av museer i undervisningen; konstitutionella ramfaktorer, organisatoriska ramfaktorer och fysiska ramfaktorer. De organisatoriska ramfaktorerna (skolans budget och tidsaspekter) utgör de största restriktionerna på undervisningen och användningen av museer i undervisningsprocessen. Undersökningen visar också att museer har flera olika typer av resurser som kan hjälpa till att överbrygga de hinder som ramfaktorerna ställer upp. Till exempel möjligheten för museets anställda att komma ut till skolorna, istället för tvärtom samt möjligheten för lärare att utbilda sig vid museet för att kunna guida klasserna själva utan kostnaden det innebär att boka en professionell guide. Vad som också framkommer i undersökningen också att lärare har en positiv inställning till användningen av museer i undervisningen och att de inte kan se några negativa aspekter av samarbete. Samarbetet mellan skola och museum kan dock förbättras med bättre kommunikation och dialog mellan lärare och museipedagoger. Undersökningen visar också att ramfaktorteorin skulle kunna utvidgas till att inkorporera också det individuella perspektivet, eftersom den som den ser ut nu inte tar detta perspektiv i beaktande. Till sist visar undersökningen att lärarna överlag är nöjda med historieförmedlingen på museerna och uppfattar den som överrenstämmande med de värden som undervisningen enligt styrdokumenten ska förmedla till eleverna. Både museipedagoger och lärare verkar också utgå ifrån att elevers historiemedvetande kan utvecklas med hjälp av museibesök. The aim of this thesis is to study the frame factors for the use of museums in education, what resources the museums can provide for the students and to study three teachers attitudes towards the use of museums in education. The aim is also to study which history didactical effects the use of museum in education can have.The goal is to see how the cooperation between schools and museums can improve and develop. The method that has been used is qualitative interviews with three teachers and three museum pedagogues. The study shows that there are three types of frame factors that affects the use of museum in education and those are constitutional, organizational and physical. The organizational fram factors (the school's budget and time aspects) are the most prominent factors. The study also shows that musuems have several different types of resources that can help overcome the obstacles created by the frame factors. What the study also shows is that teachers in general have a positive attitude towards the use of museums in education. The cooperation can however improve in different ways, for example through better communication and dialouge between teachers and museum pedagogues. The study also shows that the theory of frame factors could be extended to include an individual perspective, since it at the moment does not take this into account. At last this study shows that the teachers are content with the history mediation at the museums and they all, teachers and museum pedagogues, believe that the students historical consciousness can develop through visits at the museum.

Följande undersökning bygger på intervjuer med lärare där deras planering och utformning av historieundervisningen är i fokus. Hur tänker lärare kring historieundervisningen i de tidigare åren, årskurs 1-3? Påverkar elevgruppen lärarens val av metoder och hur tänker lärarna kring elevernas uppnående av ett historiemedvetande med historieundervisningen som grund? Förfrågningarna syftar på lärarnas arbetssätt och för att få svar på detta genomfördes kvalitativa intervjuer som ger respondenterna möjlighet att formulera sina egna svar. Jag intervjuade tre lärare som alla undervisar i någon utav årskurserna 1-3 men även i samma rektorsområde. En svårighet som påträffades när arbetet inleddes var att det inte i så stor utsträckning förekom litteratur med inriktning mot de tidigare åren. Detta medförde att jag även fick titta på litteratur och teorier som avser barn i mellanåldrarna. Den insamlade empirin resulterade i lärarnas olika tillvägagångsätt i historieundervisningen. Olika metoder och material såsom närmiljön, böcker, filmer, bilder och tidslinje m.fl. redogjordes som några viktiga aspekter i historieundervisningen med uppnående av ett historiemedvetande som grund. Två av respondenterna har ett överstämmande arbetssätt vilket tolkningsvis kan kopplas till deras utbildning då de båda är SO-lärare. De båda undervisar även i en årskurs 2 vilket kan påverka deras lika arbetsformer. Den insamlade intervjudata skildrade även elevgruppens påverkan på lärarens metodval. Samtliga respondenter menar att hänsyn måste tas till eleverna, vad vill dem och vad behöver dem för att kunna behandla ämnet historia? Finns det elever med någon diagnos i klassen och vilka åtgärder krävs då? Dessa infallsvinklar måste läraren ansvara för och skildra i sin undervisning. Läraren ansvarar även för elevernas uppnående av målen i läroplanen och i detta fall uppnående av ett historiemedvetande. Empirin synliggör att på bästa sätt få veta såvida eleverna nått målen eller ej behövs frågor som får eleven att reflektera och använda sina nyfunna kunskaper. Dessa frågor utger inte alltid att eleverna nått ett historiemedvetande. Ibland kan elever svara rätt på en fråga men i nästa stund så förstår de inte, menar en respondent. Det är svårt att veta om eleverna har åstadkommit ett historiemedvetande. Slutsatsen i studien är att det finns flera olika sätt att bedriva historieundervisningen i årskurs 1-3 då det är flera faktorer som samverkar.

Denna uppsats behandlar Steven Spielbergs film Schindlers list med utgångspunkt i de historiedidaktiska begreppen historiemedvetande och historiebruk. Arbetet baseras således på en analys av filmen. Utslaget av denna analys har blivit en diskussion kring dels specifika scener, dels hur filmen i sin helhet ger uttryck för historiebruk och på vad sätt ett historiemedvetande kan stimuleras. Av vikt har även varit att framhålla på vilket sätt filmen som narrativ kan stimulera ett historiemedvetande. Uppsatsen gör en ansats till att koppla samman de ovannämnda historiedidaktiska begreppen då historiebruk, vilket kan förstås som hur man använder sig av historia, påverkar ett historiemedvetande beroende på vad och hur den väljer att framställa det förflutna. Ett historiemedvetande påverkar i sin tur sättet man handlar och uppfattar världen. Syftet med dessa analyser är att förankra dem i en undervisningssituation, där man med dem som utgångspunkter kan diskutera förintelsen utifrån olika teman och frågeställningar som exempelvis makt, ideologi, demokrati, diktatur, moral etc. I slutsatsen diskuteras således i huvudsak på vad sätt resultatet av analyserna kan kopplas till en historiedidaktisk kontext.

BAKGRUND:Begreppet historiekultur är relativt nytt inom den historieteoretiska och historiedidaktiska världen. Historiekultur innebär kortfattat de kanaler genom vilka historia kommuniceras. Historiemedvetande är ett centralt begrepp och uppnåendemål i kursplanen för histo-ria(Lpo94). För att skolan skall hjälpa elever att utveckla ett historiemedvetande, menar forskning att historieämnet måste få relevans för eleverna. Detta möjliggörs genom mötet mellan elevens subjektiva historiekultur och den vetenskapliga historia som förmedlas i sko-lan. Generella förmågor som underlättar ett historiemedvetandes utveckling är narrativ kom-petens, empati och kritiskt tänkande. Med anledning av detta vill vi undersöka hur elevers historiekultur tas tillvara i skolans historieundervisning.SYFTE:Syfte med studien är att undersöka om och hur elevers historiekultur tas tillvara som ett verktyg att öka deras historiemedvetande.METOD:Studien bygger på 10 elevers och 8 lärares uppfattningar kring arbetet med elevernas histo-riekultur i klassrummet. Dessa uppfattningar har delgivits genom halvstrukturerade intervjuer.RESULTAT:Vårt resultat visar att pedagogerna inte tidigare mött begreppet historiekultur, men att de genom olika metoder arbetar och utgår från vissa delar av elevernas historiekultur. Främst ses historiekultur som något etniskt betingat, vilket resulterar i att ett flertal pedagoger inte ser elevernas historiekultur. Studien visar att eleverna har svårt att se sin egen historiekultur som en del av den historia som tas upp i skolan, samt ämnets relevans. Det är med andra ord en skillnad mellan lärarnas undervisningsambitioner och hur eleverna uppfattar historieun-dervisningen och dess syfte. Program: Lärarutbildningen

SammanfattningNy skollag och nya ämnesplaner är några av de förändringar som står för dörren. För den svenska gymnasieskolan väntar en ny vardag. Historiemedvetande har funnits med i de gamla kursplanerna men lyfts fram än tydligare i de nya ämnesplanerna. Utifrån de nya förutsättningarna som Gymnasieskola 2011 ger har ett undervisningsavsnitt planerats, genomförts och utvärderats. Uppsatsen är ett utvecklingsarbete som syftar till att fördjupa elevernas historiemedvetande. Den pedagogiska utgångspunkten är att använda skönlitteratur i historieundervisningen. Utvecklingsarbetet har genomförts på en gymnasieskola i södra Sverige. Planeringen har utgått från fem lektioner á 90 minuter rörande andra världskriget, avsnittet är en del av undervisningen om världskrigen och nationalism. De frågeställningar som har legat till grund för arbetet är: på vilket/vilka sätt kan skönlitteratur integreras i undervisningen i Historia 1a1? På vilket/vilka sätt kan denna undervisning fördjupa elevernas historiemedvetande? Resultat som har framkommit under genomförandet och utvärderingen är att skönlitteraturen kan bidra med ett ökat historiemedvetande samt, kanske tydligast i detta arbete, att skönlitteratur kan väcka ett historieintresse.

I denna uppsats har jag ämnat att med utgångspunkt i Malmö undersöka gymnasielever syn på historia, dels som skolämne och dels historians betydelse utanför skolan. Basen för undersökningen har utgjorts av en enkät som besvarades av 117 elever. Tidigare forskning inom samma område har genomförts i andra delar av Sverige och huvudtanken med föreliggande studie har varit att se hur gymnasielever i Malmö svarar på liknande frågor. Med en överväldigande majoritet anser eleverna att det är Europas och 1900-talets historia som är den mest intressanta, en åsikt som. Eleverna tycker i kontrast till tidigare forskning om att lyssna till sina lärares historier samtidigt som många elever saknar utflykter till museer och historiska platser. Historiemedvetandet kan här sägas vara mycket eurocentriskt något som är föga förvånande då både lärare och elever enkelt kan relatera till det Europa de lever i. . I jämförelse med elever i tidigare forskning kan eleverna som deltagit i min undersökning sägas vara mer negativt inställda till historia som skolämne och i allmänhet. I en komparation mellan pojkar och flickor visade det sig att flickorna var aningen mer negativt inställda till historia än pojkarna men i övrigt var skillnaden på deras svar obetydlig.

Syftet med vårt examensarbete är att vi vill ta reda på hur verksamma lärare undervisar i historia i årskurs 4-6 och vilka metoder som används. I arbetet har vi två frågeställningar, vår huvudfråga är Vilken metodik och didaktik använder lärarna i sin historieundervisning för att elever i årskurs 4-6 ska få ett historiemedvetande? och delfrågan är Vilken betydelse får den nya reformen (behörighet, legitimation och ny läroplan) för historieundervisningen? Mycket av den forskning vi använder oss av är tyvärr inte riktat mot årskurs 4-6. Detta har gjort att vi har fått anpassa oss till och dra paralleller till den forskning som finns när vi skulle framställa vårt resultat och analys. De teorier vi har använt oss av utgår från John Deweys teori om läromiljö och läroprocesser och Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Historiemedvetande och didaktik har även de använts som teoretiska verktyg för att tolka resultatet. Den metod vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer med tio lärare som samtliga undervisar i historia i årskurs 4-6. Ett resultat av intervjuerna var att majoriteten av lärarna inte använde sig av metoder. Det som vi menar med metoder är vad lärarna identifierar som arbetssätt. Berättandet är den metod som dominerar de flesta lärares undervisning. Lärarna anser också att ett intresse för historia är en förutsättning för att kunna förmedla innehållet och engagera eleverna i undervisningen. Övergripande anser lärarna att ämnesintegrering och formativ bedömning är det som gynnar elevernas lärande, men ämnesisolering och summativ bedömning är i slutändan nödvändigt för att kunna bedöma varje elev för sig i ämnet.Slutsatsen för vårt examensarbete är att det inte finns tillräckligt med forskning i historia för årskurs 4-6. Det krävs goda kunskaper och intresse för att undervisa i ämnet. Det är också viktigt att välja rätt metod för rätt sammanhang. Den nya reformen tror vi bidrar till att lärarna får bättre ämneskunskaper och därmed höjs statusen för ämnet.

Vi ville undersöka några svenska gymnasielärare i historias attityder till att låta sina elever arbeta kontrafaktiskt. Vilka svårigheter de ser med arbetet, hur de arbetar eller kan tänka sig att arbeta med det och om de såg några specifika för- eller nackdelar jämfört med mer traditionell undervisning? För att ta reda på detta utförde vi kvalitativa intervjuer medyrkesverksamma lärare. Vi hörde inte av oss på förhand om huruvida de arbetat kontrafaktiskt tidigare och vi väntade oss en viss skepsis mot arbetssättet. Men vad vi fann var att även om inte alla medvetet arbetat med det så var alla insatta i, och positiva till, metoden. Och trots attde var eniga om att det innebär stora svårigheter att arbeta kontrafaktiskt så vittnade de samtidigt om stora fördelar, såsom effektivt utvecklande av historiemedvetande, främjande avhistorisk empati, samt motverkande av historisk determinism. We wanted to investigate some Swedish high school history teachers' attitudes towards letting their pupils work counterfactually. Which difficulties they see with this kind of work, how they are working or can fancy themselves working with it and whether they see any specific pros or cons compared to more traditional education. To find these answers we conducted a series of qualitative interviews with working teachers. We did not inquire before hand as to whether they ever had been working counterfactually and we expected some degree of scepticism towards this way to work. But what we found was that even though not all of them had tried working this way, they were all well informed on the subject and favourable towards the method. And despite being unanimous about the difficulties of working counterfactually,they testified to the great advantages to doing so, such as benefiting the development of a historical consciousness, promoting historical empathy and countering historical determinism.

Detta examensarbete har karaktären av ett utvecklingsarbete, där slutresultatet mynnar ut i en tematisk planering för historieämnet i en högstadieklass. Det essentiella syftet med uppsatsen är att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt gentemot medievärldens och samhällets normerande diskurser. Genom att pedagogen tillsammans med sina elever aktivt problematiserar stereotypa framställningar av vad som anses kvinnligt respektive manligt, kan elevernas reflekterande utvecklas. Det teoretiska ramverket som appliceras på och används i den tematiska lektionsplaneringen innefattar historiedidaktisk forsknings teoretiserande av historiemedvetande, samt genus- och klassteori. Teorierna är utvalda med syftet att ifrågasätta och synliggöra reproducerande perspektiv och strukturer i skolan, samt skapa underlag för konkreta arbetssätt med högstadieelever. This study has the characteristics of a development work where the result of the study is a thematic lesson plan in the discipline of history for students between the ages of fourteen and sixteen. The aim of the study is to help students develop a critical attitude towards the mass communication industry and the normative standards of society. By working actively with problematizing gender stereotypical constructions, the pedagogue will assist his or her students in developing their contemplative minds. The theoretical model that is applied on and utilized in the thematic lesson plan consists of history didactical research theorization concerning history consciousness, as well as gender and class theory. The chosen theories are selected with the intention to question and clarify reproducing perspectives and structures in school, but also to create a basis for concrete ways of working with students between the ages of fourteen and sixteen.

Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie av hur sex stycken verksamma pedagoger arbetar med ämnet historia i årskurs 4-6. Vårt syfte med undersökningen har varit att undersöka de intervjuade lärarnas metoder och didaktiska val i sin undervisning och hur de arbetar utifrån styrdokument. Vi har även undersökt hur de arbetar med elevers historiemedvetande. En del av syftet har även varit att för oss få en god grund att stå på och kunna motivera våra metoder och ämnesval.I vår studie har vi kommit fram till att historiemedvetande inte är ett väl känt begrepp för majoriteten av de intervjuade pedagogerna. Studien visar också att undervisningen främst styrs av olika styrdokument som kursplaner och lokala arbetsplaner. Genom studien fick vi även fram att pedagogerna undervisar individanpassat och utgår mycket från det materiel som finns tillgängligt på skolan. We have made a qualitative interview study of how six active educators teach history in grades 4-6. Our purpose of the study was to examine the interviewed teacher’s methods and educational choices in their teaching and how they work from written policy. We have also investigated how they work with students’ historical consciousness. Part of the aim has also been to establish a good foundation and be able to justify our methods and subject choices.In our study, we found that historical consciousness is not a well-known concept for the majority of the interviewed teachers. The study also shows that the teaching is mainly driven by various policy documents such as curricula and local implementation plans. We also learned that educators teach individualized and the access to different material that is available at the school made a big difference.

Syftet med vårt arbete är att ta reda på hur lärare, utifrån ett interkulturellt perspektiv, tillgodoser samtliga elevers historiemedvetande och historieidentitet i en klass där det finns elever med annan etnisk bakgrund än svensk. För att ta reda på detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer på fem lärare, samtliga verksamma historielärare i årskurs fem. Av resultatet i undersökningen framgick att lärare inte ser detta som prioriterat i undervisningen. Dessa slutsatser kan vi dra då lärarna prioriterar och lägger stor vikt vid den historiska kanon som representeras i historiska läroböcker.

Syftet med arbetet är att presentera en handlingsplan för lärare som vill använda sig av studieteknik i historieundervisningen. Genom att sammanväva teorier om inlärning, utveckling, studieteknik, historiemedvetande, identitet, lärobokstexter, minnet och hjärnan presenteras dels en förberedande handlingsplan dels en utförande handlingsplan. I den förberedande handlingsplanen är målet att eleverna skall bli effektiva i sitt användande av studieteknik. Detta för att eleverna sedan genom den utförande handlingsplanen skall kunna utnyttja studieteknik för att öka sin inlärning och förståelse i ämnet historia. The purpose for this essay is to present a plan for the teacher who wishes to utilize study techniques in the education of history. By combining theories of learning, development, study techniques, historical consciousness, identity, class book-texts, memory and mind we present both a preparative and a performing plan. The preparative plan aims to increase the efficiency in the students’ use of study techniques. Through the performing plan, the students shall be able to increase their learning and understanding of history with the usage of study techniques.

Detta examensarbete syftar till att genom enkät och intervjuer undersöka hur elever i skolår fyra relaterar till förr i tiden. Detta görs utifrån en hypotes om att eleverna genom en inofficiell historieförmedling i form av filmer och tv-program med historiska teman har förvärvat ett visst medvetande om historien, och att denna främst handlar om medeltid. Därför undersöks huruvida några spår av den filmatiserade historieförmedlingen går att finna i elevernas kunskaper. Dessutom undersöks elevernas inställning till sina kunskapers källor, bland annat källor i form av film, tv-program och litteratur.Examensarbetet behandlar resultaten från undersökningarna i relation till begreppen historiemedvetande, palimpsestisk historieförmedling och historical film literacy. Den undersökta gruppen visade sig genom enkätundersökningen och i jämförelse med andra studier vara typisk i sin konsumtion av medier. Eleverna uttrycker sig i intervjuer källkritiskt och med tveksamhet inför pålitligheten i mediers innehåll.Undersökningen motbevisar den formulerade hypotesen och finner att den undersökta gruppens föreställningar om förr i tiden först och främst går att härleda till skolans historieundervisning. Få spår av den medierade historieförmedlingen har gått att finna. Utifrån undersökningen går det dock inte att utesluta den medierade historieförmedlingens påverkan på unga elevers historiekunskaper.

Denna uppsats undersöker hur genusperspektivet synliggörs i historieläroböcker för grundskolans senare år. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur läroböckerna redogör för makstrukturerna mellan män och kvinnor och undersöka möjligheterna för hur en förståelse av det temporala sambandet (då, nu, sedan) kan utvecklas hos läsaren d v s en utvecklingsprocess av historiemedvetande. Undersökningen är uppbyggd kring teorier om historiemedvetande och genus av historikern Niklas Ammert (historiemedvetande) och genusforskaren Yvonne Hirdman (genus). Undersökningen visar att maktstrukturerna mellan könen redogörs i delar av texterna, men att det saknas en röd tråd i textbeskrivningarna som helhet. Förståelsen för det temporala sambandet underlättas bara i enstaka delar av lärobokstexterna då faktorer från Niklas Ammerts kategorier för historiemedvetandet läroprocesser synliggörs. Lärobokstexterna i sin helhet bidrar dock inte till en vidare förståelse av det temporala sambandet This essay examines how the gender perspective is visualised in history textbooks for the later years of primary schools. The purpose of this survey is to find out how textbooks describes the power structure between men and women and to examine the possibilities for how an understanding of the temporal connection (then, now and later) can develop for the reader, i.e. a developing process of history consciousness. The survey is built upon theories about history awareness and gender of historian Niklas Ammert (historical consciousness) and gender researcher Yvonne Hirdman (gender). The survey shows that the power structures between the genders are described in parts of the texts, but there is a main theme missing in the text description as a whole. The understanding for the temporal connection is made easier only in single parts of the textbooks due to factors from Niklas Ammerts categories for history consciousness is visualized. The textbook as a whole does not contribute to a further understanding of the temporal connection.

Syftet med vår uppsats är att vi vill undersöka hur samarbetet mellan skola och museum fungerar. Som blivande lärare vill vi få mer kunskap om hur vi använder oss av museet som arena i vår undervisning på ett bra sätt. Vi frågar oss hur skola och museum samarbetar? Hur samarbetet leder till elevers historiemedvetande och vilka de eventuella hindren i samarbetet är?Vi presenterar och diskuterar tidigare forskning inom området. Några viktiga forskare som vi lyfter fram är Berit Ljung, Monica Cassel och Eilean Hooper-Greenhill. Exempel utifrån deras resonemang är att skolor och museum ofta har olika uppfattningar om lärande. I deras forskning poängterar de också vikten av museums unika möjlighet att erbjuda ett praktiskt lärande med verkliga föremål för skolor. Som teoretiska verktyg har vi valt John Deweys och Tom Tillers pedagogiska teorier. Vi har tagit hjälp av deras sätt att se på lärande och deras begrepp learning by doing - att lära genom praktiskt arbete och aktionslära - att lära genom diskussion och reflektion. Vår undersökning har ett kvalitativt förhållningssätt. Vi har gjort en fallstudie på ett museum, där vi följt ett projekt som riktar sig till skolklasser i årskurs 3. Undersökningen är gjord genom kvalitativa intervjuer med lärare och museipersonal och genom ostrukturerade observationer. Våra slutsatser som vi dragit är att:•Samarbetet i det projektet vi följt till stor del fungerar som en envägskommunikation. Det är museet som skapar projektet utan skolornas medverkan. Däremot tar projektet verkligen hänsyn till skolornas brist på pengar och de mål som skall uppnås enligt läroplanen.•Utställningen kan mycket väl leda till historiemedvetande men det krävs ett stort efterarbete, där kunskaper får diskuteras och relateras till elevens liv och för-förståelse, till nutid och till framtid. •Hinder i samarbetet mellan skola och museum som vi har sett är framförallt brist på tid och pengar i skolan och att skolan inte prioriterar kultur.Nyckelord: Historiemedvetande, Museum, Museipedagogik, Samarbete, Skola.

Syftet med denna undersökning är att undersöka vilka problem och möjligheter man kan möta med användandet av historisk spelfilm i historieundervisningen. Spelfilmens roll som historieförmedlare har ökat under de senaste åren. Idag fungerar spelfilm med historiska motiv som historieförmedlare för många människor, inte minst ungdomar. I många fall används spelfilmen i underhållningssyfte. En stor anledning till att jag gör denna undersökning är för att se närmare på hur läraren kan arbeta med spelfilmen i historieundervisningen utöver ett rent underhållningssyfte. Dessutom anser jag det viktigt att läraren har kunskap om spelfilm eftersom det är en referensram för många unga. Undersökningen bygger på litteraturstudier av tidigare forskares resultat av relationen mellan historia och film. I undersökningen diskuteras och analyseras spelfilmen utifrån följande perspektiv: pedagogiska teorier, kommunikationsteori, reception, autenticitet, dramaturgin, identitet och identifikation, Samtida avtryck i den historiska spelfilmen, historiebruk, historiemedvetande, kritiskt förhållningsätt samt källkritik. Utifrån dessa perspektiv är tanken att i slutdiskussionen presentera en matris för vad läraren bör tänka på när hon/han visar en spelfilm i historieundervisningen. Resultatet av undersökningen har visat att användning av spelfilm i historieundervisningen är långt mer komplicerad än att bara trycka på ”play”. Men planerar pedagogen bara filmanvändningen noga, utifrån olika aspekter, är det relativt enkelt att identifiera problemen och se fördelarna. The purpose of this study is to examine problems and possibilities you may encounter when using historical motion-picture when teaching history. Motion-picture as an intermediary of history has increased in recent years. Today, motion-picture with historical motives works as an intermediary to many people, especially youths. Motion-picture is in many cases used for entertainment purposes. One of the big reasons to why I do this study is to look at how teachers can work with motion-picture in history teaching apart from the entertainment purposes. Furthermore, I believe it is important that the teacher has knowledge of motion-picture since it is a frame of reference for many youths.The study is based on literature studies of previous researchers' results of the relationship between history and picture. In the study, motion-picture is discussed and analyzed from the following perspectives: pedagogical theories, communication theory, reception, authenticity, dramaturgy, identity and identification, contemporary impressions in the historical motion-picture, uses of history, historical consciousness, a critical approach and source criticism. The idea is that from these perspectives a matrix/compilation of what the teacher should think about when she/he uses a motion-picture in history teaching will be presented.The results of the study have shown that the use of motion-picture in history teaching is far more complicated than just pressing "play". But if the teacher only plans the use of picture carefully, from various aspects, is it relatively easy to identify the problems and see the benefits.

En lärare har ett tidspressat schema och ibland kan det underlätta att få inspiration från andra läraretill undervisningen. Vi har därför valt att göra en arbetsplanering om pengars historia. Somarbetsmetod har vi använt oss av Storylinemetoden. Storyline berättelsen tar oss med på en resatillbaka till 1900 – talets början. Två barn från 2009 lär sig om hur livet såg ut för människortidigare men även de problem som fortfarande finns i vårt samhälle. Through pedagogical theories, the debated thoughts of history-awareness and the Storyline-method, an essay about how a history-lesson or theme-planning could be made from the concept of money.

BAKGRUND: Tiderna och samhället förändras hela tiden och på så vis också historien. Historia är inte enbart sådant som hör till det förflutna, utan också det som sker runtomkring oss just nu och påverkar dessutom vad som kommer att ske i framtiden. Sambanden mellan dåtid, nutid och framtid gör sig gällande i begreppet historiemedvetande. Det begreppet belyser vi i vår undersökning om svensk historieundervisning. Begreppet får enligt svensk och nordisk forskning kring historiedidaktik och historieundervisning allt mer plats i historieundervisningen i svenska skolor. Att medvetandegöra eleverna om deras historiemedvetande kan hjälpa dem att få en förståelse för sin egen plats i historien samt utveckling av deras egen identitet. Vår kartläggning av några pedagogers historieundervisning har genomförts på två kommunala skolor respektive en skola som bedriver Montessoripedagogik. En av de stora skillnaderna skolorna emellan är att på Montessoriskolan är undervisningen präglad av eget arbete, där eleverna själva får välja vilket ämne de vill arbeta med, vid vilken tidpunkt. Varje elev har en veckoplanering som de följer. I de kommunala skolorna är de olika ämnena schemalagda och således tidsbegränsade. Eftersom samhället idag är mångkulturellt är det viktigt att även de eleverna som har annan härkomst får en kunskap om sin egen historia, för att på så vis kunna känna delaktighet i historien och undervisningen. Läroböcker i historia domineras av ett västerländskt synsätt 3 trots att styrdokument och läroplaner säger att alla elever ska få möjlighet att utveckla sin egen identitet genom att bli medveten om sin historia. Ämnet historia har under en längre tid inte prioriterats i den svenska skolan, men vi ser nu en återkomst av ämnet. SYFTE: Syftet är att kartlägga några pedagogers didaktiska praxis inom ämnet historia med inriktning mot de lägre åldrarna. Frågeställning • Hur motiverar pedagogerna sin historieundervisning utifrån de didaktiska huvudfrågorna: Vad?, Hur? och Varför? METOD: Eftersom målet med vår undersökning var att ta reda på pedagogers tankar och motiveringar kring sin egen historieundervisning föll valet på en kvalitativ metod. Vi var inte intresserade av hur ofta någonting förekom, utan målet var att se olika fenomen och karaktärsdrag i pedagogernas didaktik. Ansatsen var fenomenografisk vilket innebar att vi som forskare ville ta reda på hur människor uppfattar världen omkring sig. I vårt fall låg fokus på pedagoger och deras syn på historieundervisningen. Intervju var det redskap vi använde oss av när vi genomförde vår undersökning ute på skolorna. Vi valde att intervjua enbart pedagoger eftersom endast de kan motivera sin egen historieundervisning. RESULTAT: I vår undersökning om historieundervisning kom vi fram till ett resultat i vilket det viktigaste enligt de tillfrågade pedagogerna var att fånga elevernas intresse för historieämnet. Betydelsen av att väcka en nyfikenhet för ämnet hos eleverna ansågs göra dem mer motiverade till att lära sig och var det mest förespråkade argumentet. Tyngdpunkten i vad eleverna skulle lära sig genom undervisningen låg inom de sociala och kulturella kategorierna. Pedagogerna i undersökningen hade åsikter om att det var viktigt att historieundervisningen skulle vara varierad och uppbyggd av både teoretiska och praktiska moment. Det innebar att undervisningen inte bara var byggd på en teoretisk grund där läraren var i fokus som berättare, utan att eleverna var delaktiga både på vid urvalet av fakta, på lektioner, men också genom praktiska moment i vilka eleverna fick använda sin teoretiska kunskap.

SammanfattningSyftet med uppsatsen är att klarlägga högstadieelevers intresse av historia samt deras intresse för omvärlden. Jag har utgått ifrån ett elevperspektiv för att utreda elevernas uppfattningar av historia med avsikt att väcka tankar om hur pedagoger kan skapa intresseväckande ingångar i historieundervisningen för att öka förutsättningarna att höja elevernas historieintresse. Min erfarenhet är att när elever upplever undervisningen som intressant, relevant och meningsfull ökar motivationen att lära sig. Jag har använt mig av en kvantitativ enkätundersökning för att klargöra högstadieelevers intresse av historia och omvärlden. Därtill har jag även utgått ifrån två kvalitativa gruppdiskussioner för att få mer uttömmande svar av informanterna. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att historieintresset ökar i samband med elevernas ålder och årskurs men även att killar är mer intresserade av historia än tjejer. Killarna är dessutom mer intresserade av att studera hela världen medan tjejerna föredrar lokal och svensk historia.

Syftet med detta arbete var att undersöka om och hur elever påverkas av deras lärares historiesyn och historiemedvetande. Jag intervjuat fyra lärare och fyra av varje lärares elever. Min undersökning visar att eleverna har ett historiemedvetande och historiesyn. Det var intressant att prata med elever och lärare och jag har lärt mig en hel del om elevers mottagande av historieförmedlingen och lärarnas vision om att förmedla historia. Undersökningen visar att eleverna inte bara påverkas av sina lärare. Det verkar som att begreppet historiemedvetande har förankrat sig djupare bland lärare och elever i jämförelse med en undersökning som gjordes för sex år sedan. The purpose of this study was to examine whether and how students are affected by their teachers of history and historical consciousness. I interviewed four teachers and four of each teacher's students. My study shows that students have a historical consciousness and history. It was interesting to talk with students and teachers and I have learned a lot about students' receipt of brokerage and history teachers vision to convey history. The survey shows that students not only influenced by their teachers. It seems that the concept of historical consciousness have embedded itself deeper among teachers and students if I compare my study with a survey carried out six years ago.

Detta är en undersökande studie om historisk skönlitteratur i undervisningen i skolår 4-6. Huvudarbetet består av sexton kvalitativa intervjuer med lärare och elever. Det övergripande syftet har varit att undersöka vad skönlitteratur kan tillföra historieundervisningen i grundskolans årskurser 4-6. Detta har vi gjort genom att besvara våra frågeställningar: Hur används skönlitteratur i historieundervisningen i skolåren 4-6? På vilket sätt berikas historieundervisningen genom användning av skönlitteratur? På vilket sätt tycker lärarna att användandet av skönlitteratur i historieundervisningen bidrar till att ge eleverna ett större historiemedvetande? Våra resultat visar att historisk skönlitteratur används både som komplement och i fördjupningssyfte. Resultaten visar även att skönlitteraturen i stor utsträckning berikar historieundervisningen och bidrar till ett fördjupat historiemedvetande hos eleverna. This is an examining study of historical fiction in the teaching in school years 4 to 6. The main part of the study consists of sixteen qualitative interviews with teachers and pupils. The overall purpose of the study has been to examine what fiction can convey to the history teaching in school years 4 to 6. In order to do so we have reached to answer our questions at issue: How is fiction used in history teaching in school years 4 to 6? In what way is the history teaching being enriched by the use of fiction? In what way do the teachers find that the use of fiction in the history teaching, contributes to give the pupils a concept of history? Our results show that fiction is used both as a complement and as a primary tool in teaching. The results also show that fiction to a greater extent enriches the history teaching, and contributes to the pupils’ concept of history.