Search

Inom ramen för projektet RE-PATH har en omfattande provtagning genomförts under höst och vår 2009 i närområdet till Landvetter respektive Arlanda flygplats. Vatten, sediment och olika typer av biotaprover (företrädelsevis fisk) har insamlats, karterats och analyserats med avseende på PFAS (främst PFOS och PFOA). De kemiska analyserna visar att PFOS och PFOA som läckt ut till närmiljön från brandövningsplatser där brandskummet AFFF använts fortfarande finns kvar i sådana mängder att halter i vatten, sediment och fisk är förhöjda jämfört med bakgrundslokaler. I L:a Issjön och Issjöbäcken är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. I Västra Ingsjön sker en utspädning halterna av PFOS och PFOA, och vid vidare transport mot havet via Kungsbackaån ligger halterna av PFOS och PFOA i paritet med bakgrundshalterna då Kungsbackaån passerar Lindome. I Halmsjön (som avvattnar stora delar av Arlanda flygplats) är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. Från sjöns utlopp via Märstaån sker en viss utspädning men de halter som uppmäts vid mynningen i Mälaren är också förhöjda jämfört med Botele udd och Görväln, där bakgrunds-koncentrationer uppmätts. Sedimentkärnor insamlade i anslutning till Märstaåns utlopp visar att PFOS detekteras i sedimentskikt som härrör ifrån sent 1960-tal. I projektet har även ett antal olika effektstudier företagits på Åkergroda (Rana arvalis). Ekotoxikologiska immobiliseringstester visar att grodyngel påverkas av brandskummet AFFF även i mycket utspädd form. Nybefruktad grodrom insamlad i ett opåverkat bakgrundsområde kläcktes och utvecklades helt normalt i närvaro av sediment från V:a Ingsjön och Halmsjön. Sediment från Lilla Issjöbäcken (nära brandövningsplatsen på Landvetter) påverkade kläckningen hos grodrommen signifikant vid jämförelse med sediment från Sandsjön som är referensområdet. Inom ramen för projektet RE-PATH har en omfattande provtagning genomförts under höst och vår 2009 i närområdet till Landvetter respektive Arlanda flygplats. Vatten, sediment och olika typer av biotaprover (företrädelsevis fisk) har insamlats, karterats och analyserats med avseende på PFAS (främst PFOS och PFOA). De kemiska analyserna visar att PFOS och PFOA som läckt ut till närmiljön från brandövningsplatser där brandskummet AFFF använts fortfarande finns kvar i sådana mängder att halter i vatten, sediment och fisk är förhöjda jämfört med bakgrundslokaler. I L:a Issjön och Issjöbäcken är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. I Västra Ingsjön sker en utspädning halterna av PFOS och PFOA, och vid vidare transport mot havet via Kungsbackaån ligger halterna av PFOS och PFOA i paritet med bakgrundshalterna då Kungsbackaån passerar Lindome. I Halmsjön (som avvattnar stora delar av Arlanda flygplats) är halterna av PFOS mycket förhöjda i både ytvatten och fisk. Från sjöns utlopp via Märstaån sker en viss utspädning men de halter som uppmäts vid mynningen i Mälaren är också förhöjda jämfört med Botele udd och Görväln, där bakgrunds-koncentrationer uppmätts. Sedimentkärnor insamlade i anslutning till Märstaåns utlopp visar att PFOS detekteras i sedimentskikt som härrör ifrån sent 1960-tal. I projektet har även ett antal olika effektstudier företagits på Åkergroda (Rana arvalis). Ekotoxikologiska immobiliseringstester visar att grodyngel påverkas av brandskummet AFFF även i mycket utspädd form. Nybefruktad grodrom insamlad i ett opåverkat bakgrundsområde kläcktes och utvecklades helt normalt i närvaro av sediment från V:a Ingsjön och Halmsjön. Sediment från Lilla Issjöbäcken (nära brandövningsplatsen på Landvetter) påverkade kläckningen hos grodrommen signifikant vid jämförelse med sediment från Sandsjön som är referensområdet.