Search

Syftet med den här essän är att belysa vikten av föräldrakontakt i förskolan genom att undersöka hur en pedagog bör förhålla sig till sin egen och föräldrars syn på gränssättning och uppfostran. Essäns utgångspunkt är en självupplevd situation där ett barn blir hämtad av sin förälder på förskolan. Föräldern verkar inte sätta tillräckligt tydliga gränser för att få med sig barnet hem när han önskar. I situationen framkommer det att pedagogen och föräldern har olika syn på uppfostran och gränssättning och därmed olika förhållningssätt när de bemöter barnet. Problemet blir hur pedagogen ska förhålla sig till deras olika förhållningssätt och bemöta föräldern på förskolan. Ska pedagoger påverka föräldrars uppfostran och gränserna de sätter? Och hur ska det göras i sådana fall? Essän belyser hur ett gott samarbete kan ske genom kommunikation mellan pedagog och förälder. Den belyser också vilka aspekter som kan vara viktiga att ta hänsyn till när föräldrar och pedagoger sätter gränser för barnen. Den vetenskapliga inriktningen på uppsatsen är hermeneutisk och ett normkritiskt perspektiv intas för att få en bred reflektion. Den teoretiska utgångspunkten för essän är forskaren Diana Baumrinds tre uppfostringsstilar. De tre uppfostringsstilarna är den auktoritära, den fria och den auktoritativa uppfostringsstilen. Några begrepp som används i uppsatsen är modellmakt, kunskapsmakt, det kompetenta barnet, personliga gränser, generella gränser och auktoritet. Jag kommer att undersöka följande två frågeställningar för att kunna reflektera kring berättelsen: Hur påverkar förskolans och hemmets olika uppfostringsstilar och syn på gränssättning barns lärande och utveckling? Hur bör en god kommunikation och ett gott samarbete ske mellan pedagog och föräldrar gällande barns uppfostran? Genom undersökningen har jag kommit fram till att föräldrasamarbete bidrar till mycket positiva effekter för barns lärande och utveckling. Pedagoger och föräldrar behöver samtala om deras olika förhållningsätt för att lära hur de ska samarbeta i framtiden. Att sätta gränser skapar trygga barn men gränserna behöver anpassas efter varje barn. Genom vägledning av vuxna utvecklar barn sin känslouppfattning och de lär sig ta hänsyn till andras känslor. Den auktoritära uppfostringsstilen är inte eftersträvandsvärd i dagens samhälle. Den auktoritativa uppfostringsstilen är eftersträvansvärd och jag uppfattar den som en norm i förskolan. Det för att föräldrars förhållningssätt i hemmet är likvärdigt med förskole pedagogernas och värderingarna i läroplanen. Barnen får därmed erfarenheter hemifrån som är till fördel i förskolan. Den fria uppfostran ger inte barnen lika fördelaktiga erfarenheter. The purpose of this essay is to shed light on the importance of parental contact in preschool by examining how a pedagogue should relate to his/her own and the parents view on boundaries and upbringing. The starting-point of the essay is a self-experienced situation where a child is being picked up by his parent at preschool. The parent does not seem to put distinct enough boundaries in order to bring the child home when he wishes to. The situation reveals that the pedagogue and the parent have different views on upbringing and boundaries, and therefore use different approaches with the child. The issue for the pedagogue is how to handle their different approaches and respond to the parent at the preschool. Should pedagogues influence how parents bring up their children and the boundaries that they set? If so, how should it be done? The essay highlights how good cooperation can be achieved through communication between pedagogues and parents. It also sheds light on what aspects may be important to consider when parents and pedagogues set boundaries for the children. The scientific approach of this paper is hermeneutic and a norm-critical perspective has been taken to allow broader reflections. The theoretical starting point for the essay is the researcher Diana Baumrind's three upbringing styles. The three upbringing styles are the authoritarian, the permissive and the authoritative upbringing style. Some concepts used in the essay are model power, knowledge power, the competent child, personal boundaries, general boundaries and authority. I will investigate the following two questions to reflect on the situation: How do different upbringing styles at preschool and at home affect children's learning and development? What should good communication and good cooperation between pedagogues and parents look like regarding the upbringing of the children? The study finds that parental cooperation contributes to very positive effects for children's learning and development. Pedagogues and parents need to talk about their different approaches in order to learn how to collaborate in the future. Setting boundaries form confident children, but the boundaries need to be adapted to each child. Through the guidance of adults, children develop their feelings of understanding and they learn to take into account the feelings of others. The authoritarian upbringing style is not desirable in today's society. The authoritative upbringing style is desirable and I perceive it as a norm at preschools. This is because the parents approach at home would be equivalent to the one of the preschool pedagogues and to the values in the curriculum. The children thereby gain experiences at home that are beneficial in preschool. The permissive upbringing does not give the children equally beneficial experiences.

Studiens syfte var att belysa vuxenstuderandes upplevelser av att göra en lärstilsanalys samt beskriva dess betydelse för lärandet. Vår avsikt var också att fokusera på deras åsikter om den information de fått innan analysen och det uppföljande samtalet med läraren. Vi ville även belysa de vuxenstuderandes tankar kring användbarheten av att göra lärstilsanalyser. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sju vuxenstuderande på omvårdnadsprogrammet, förlagt till en mindre ort i södra Sverige. Det framkom att de vuxenstuderandes upplevelser av att göra en lärstilsanalys i huvudsak var positiva, trots att flertalet inte hade förändrat sitt sätt att lära i någon större utsträckning. Resultatet av lärstilsanalysen beskrivs mer som en bekräftelse på det de redan visste om sig själva. De kunde nu emellertid mer tydligt sätta ord på sitt sätt att lära. Den introducerade informationen och det efterföljande samtalet ansågs vara en betydelsefull del i arbetet med lärstilar. De hade fått ökad medvetenhet om att det finns olika inlärningsstilar och att undervisningen i större utsträckning kunde varieras. En viss attitydförändring till skolan och lärandet kunde urskiljas. Inre motivation beskrevs som den viktigaste drivkraften för framgångsrika studier. Lärstilskonceptet hade sannolikt delvis bidragit till ökad motivation för eleverna. Det framkom även att eleverna i många fall upplevt att den lärstilsanpassade undervisningen har givit nya möjligheter att lyckas med sina studier. Varierande undervisning och inlärningssätt samt ökad valfrihet har kommit att bli positiva delar i elevernas studier. Den individanpassade undervisningen har bidragit till att skapa känsla av meningsfullhet. Ökat ansvartagande och trivsel är även faktorer som urskiljdes som positiva för lärandet, liksom upplevelse av en rättvisare skola med rättvisare bedömning. Själva lärstilsanalysen kan ändå möjligen ses ha störst nytta genom den dialog den skapar om lärandet. The purpose of the study was to elucidate adult students’ experiences of doing an analysis of learning styles and describe its meaning for learning. Our intention was even to focus on their opinion about the information they have received before making an analysis of learning styles and the following discussion with the teacher. We also wanted to elucidate the adult students’ expectations on applicability of doing this analysis. Qualitative interviews were carried out with seven adult students at the Health Care Programme. This took place at a smaller town in the South of Sweden. It came out that the adult students’ experiences of doing a learning style analysis was essentially positive even though the majority of the students did not change their manner of learning. The results of the learning style analysis more describe a confirmation of that which the students already were aware of. They are now able to distinctly describe their manner of learning. The initial information and the following discussion with the teacher were thought to play an important roll in working with learning styles. They have become aware of the fact that there are various learning styles and that teaching on the whole also varies. A certain ”change of attitude” can be seen. Interior motivation is thought to be the most important factor to achieve successful studies. The learning style concept has probably partly contributed to growing motivation for the students. It even showed that in many cases the learning style method of teaching gave the students new possibilities to enable them to be successful with their studies. Varied teaching and learning methods as well as more freedom of choice has become a positive part of the students’ studies. The individually designed teaching style has contributed in giving a feeling of meaningfulness. More individual responsibility and satisfaction are also distinguishing factors that are positive for learning as well as knowledge of equal fairness in both the school and assessment of the students study results. The analysis of learning styles can fulfil its purpose through the dialogue it creates about learning.