Search

Bakgrund: Livslängden i världen ökar kontinuerligt och även den äldre populationen. Covid-19 pandemin innebar stor påverkan på samhället och restriktioner, bland annat social isolering, infördes för att begränsa smittspridningen. Dessa restriktioner riktades främst mot riskgrupper vilket innebar begränsningar i deras livsstil. Teorin känslan av sammanhang kan användas inom vården för att belysa vikten av sammanhang hos äldre och hur det påverkar välbefinnandet.Syfte: Att belysa hur äldre personer i enskilt boende upplevde den sociala isoleringen under covid-19 pandemin. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats. Totalt 10 kvalitetsgranskade artiklar analyserades enligt Fribergs fem steg.Resultat: Det framkom två övergripande kategorier ”påverkan av emotionellt mående” med underkategorierna ”rädsla att insjukna”, ”isolering”, ”ekonomiska oro” och ”tankar om framtiden” samt ”socialt nätverks betydelse” med underkategorierna ”förändring av platsen i samhället”, ”påverkan av sociala interaktioner”, ”teknologins betydelse” och ”inverkan på vården”.Slutsats: Deltagarna upplevde bristande sociala kontakter, ensamhet, stigmatisering, problematik med teknik och rädsla för att drabbas av sjukdom vilket lett till minskat välbefinnande. Det framkom också att äldre besitter hög personlig styrka för att hantera motgångar vilket bidragit till att de till och med kunnat ta med sig något gott från den social isoleringen. Background: Life expectancy and the elderly population in the world is increasing. The covid-19 pandemic had a major impact on society and restrictions, including social isolation, were established to limit the spread of infection. The theory sense of coherence can be used within the care of elderly to improve their wellbeing.Aim: To shed light on how community-dwelling older persons experienced the social isolation during the covid-19 pandemic.Method: A qualitative literature review with inductive approach was made. 10 articles were analyzed using Friberg's five steps.Results: Two overarching categories emerged: "impact of emotional well-being" with subcategories: "fear of become ill", "isolation", "financial worries" and "thoughts about the future" and "social networks importance" with subcategories: "change of place in society", "impact of social interactions”, “importance of technology” and “impact on care”.Conclusion: The participants experienced a lack of social contacts, loneliness, stigmatization, problems with technology and fear of illness which led to reduced well-being. It also emerged that the elderly possesses high personal strength to deal with setbacks, which contributed them to be able to take some benefits from the social isolation.

Bakgrund: Under Covid-19 pandemin infördes restriktioner för att skydda äldre från att insjukna. Restriktionerna innebar en påtvingad isolering av en population som redan innan pandemin ansågs vara överrepresenterad gällande ensamhet och isolering. Ensamhet leder till ökad risk för såväl fysisk- som psykisk ohälsa som i vissa fall kan leda till förtidig död. Det är oklart om huruvida äldre har upplevt ensamhet och isolering under Covid-19. För att förebygga samt behandla ohälsa relaterat till ensamhet och isolering, behöver sjuksköterskan ha kunskap inom området och genom ett personcentrerat förhållningssätt kan ensamhet identifieras. Syfte: Beskriva förekomst av ensamhet och isolering hos personer över 60 år under Covid-19 pandemin. Metod: En kvantitativ metod genomfördes som en deskriptiv tvärsnittsstudie baserat på ett urval från The Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge. Resultat: Ensamhet och isolering visade sig inte vara ett problem för deltagarna. Kvinnor rapporterade i högre utsträckning sin hälsa som någorlunda till dålig jämfört med män, vilket även personer i ålderskategorin ≥80 år hade högre benägenhet att göra. Kvinnor samt ålderskategorin ≥80 kände sig ensamma och isolerade i högre utsträckning än övriga kategorier. Signifikant skillnad mellan könen och mellan de olika ålderskategorierna påvisades i självuppskattad hälsa. Slutsats: Ensamhet och isolering har inte påvisats vara ett problem i stor utsträckning för äldre under Covid-19 pandemin. Varvid sjuksköterskan ej kan förutsätta att äldre upplevt ensamhet och isolering till följd av Covid-19 pandemins restriktioner.

Bakgrund: Kommunal hemsjukvård innebär att enskilda personer får hjälp med hälso- ochsjukvård i hemmet av legitimerad personal eller genom delegering. Specialistsjuksköterskanmöter patienter genom sjukdomsförebyggande, sjukvårdande eller hälsofrämjande åtgärder.Våren 2020 drabbade Covid-19 pandemin världen och restriktioner med begränsning avfysiska och sociala kontakter infördes för att minska smittspridning. För att öka kunskap omhur specialistsjuksköterskor kan stödja hemsjukvårdspatienter är det av vikt att inhämtaerfarenheter från hemsjukvård i samband med Covid-19 pandemin.Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter från hemsjukvård i samband medCovid-19 pandemin.Metod: Studien utgår från en kvalitativ explorativ design med induktiv ansats. Åttainformanter har intervjuats enskilt. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Initialt saknades kunskap om smitta och sjukdom, oro och osäkerhet fanns över attbli smittad eller smitta varandra. Restriktioner om att hålla avstånd till varandra och stannahemma vid förkylningssymtom medförde omställning av verksamhet. Anpassningar avpatientvård krävdes inte bara för att det saknades behandlingsriktlinjer utan även för attminimera risk för smitta. Många patienter saknade social kontakt med anhöriga och deupplevdes mer nedstämda. Framgångsfaktorer för hantering av pandemin härleds till ökadsamverkan mellan vårdgivare, ökad kontinuitet av specialistsjuksköterskor hos patienter medbehov av specialistkompetens samt följsamhet till hygienrutiner.Slutsats: Specialistsjuksköterskors erfarenheter under Covid-19 pandemin kan bidra till ökadkunskap och ökad medvetenhet om vikten av beredskap för framtida utmaningar. Utvecklingav nya arbetssätt är betydelsefullt för att bibehålla ett personcentrerat förhållningssätt, främjahälsa och minska psykisk ohälsa inom hemsjukvård.

Barnhälsovårdssjuksköterskornas uppgift är att arbeta för att främja barns hälsa och utveckling. De ska identifiera och initiera lämpliga åtgärder vid problem i barns hälsa och utveckling. I deras uppdrag ingår även att vara ett stöd för barnet och föräldrarna. När Covid-19 pandemin spreds påverkades hela världens befolkning och även hälso- och sjukvården berördes av den uppkomna situationen. Syftet med studien var att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskornas erfarenheter av att ge barn och deras föräldrar stöd under Covid-19 pandemin. En kvalitativ metod med en fenomenologisks ansats användes. Öppna intervjuer tillämpades för att besvara studiens syfte. Vid analysen av intervjuerna användes en kvalitativ beskrivande innebördsanalys. Resultatet visade att essensen av fenomenet som undersöktes var att förmågan att bibehålla stödet gav nöjdhet. Essensen av fenomenet byggs upp av två innebördsteman, Betydelsen av att vara flexibla och Möta ett behov av ökat stöd. Slutsatsen är att det är nödvändigt att vara flexibel vid en pandemi och att stöd behöver utökas och kunna ges i olika former till barn och föräldrar. The task for specialist nurses in health care service for children is to promote children´s health and development. They must identify and initiate appropriate interventions when there is problem in children's health and development. Their mission also includes being a support for the child and the parents. When Covid-19 pandemic spreads, the entire world's population was effected and health care was also effected of the upcoming situation. The purpose of the study was to describe the child health care nurse's experiences of providing support to children and their parents during the Covid-19 pandemic. A qualitative method with a phenomenological approach was used. Open interviews were applied to preserve the purpose of the study. In the analysis of the interviews, a qualitative descriptive meaning analysis was used. The results showed that the essence of the phenomenon of study was that the ability to maintain support provided satisfaction. The essence of the phenomenon is built up by two main themes, The importance of being flexible and Meeting a need for increased support. The conclusion is that it is necessary to be flexible in the event of a pandemic and that support needs to be expanded and given in various forms to children and parents.

Sjuksköterskor i barnhälsovården arbetar för att främja barns fysiska, psykiska och sociala hälsa samt utveckling. De ansvarar också för att identifiera samt åtgärda eventuella problem för att förebygga ohälsa hos barn. Covid-19 pandemin har påverkat världens befolkning på olika sätt och även hälso- och sjukvården. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hur arbete inom barnhälsovård har påverkats under Covid-19 pandemin. Studien genomfördes med en kvalitativ studiedesign, där datainsamlingen utfördes genom individuella semistrukturerade intervjuer med totalt åtta deltagare från fem hälsocentraler i Norra Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys som utfördes induktivt med manifest ansats. Resultatet visade en förändring av det sociala samspelet, att behovet av föräldrastöd ökat och att det tillkom prioriteringar och omfördelningar inom verksamheten. Dessutom visade resultatet att det har krävts åtgärder för att minska smittspridningen. Konklusionen är att istället för att minska verksamheten under Covid-19 pandemin, hade resurserna inom barnhälsovården behövt utökas och föräldrastödet prioriterats.

När världen drabbas av en pandemi ställs hälso- och sjukvården inför stora utmaningar. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att möta patienten och kan ställas inför etiskt svåra val. I vårdsammanhang handlar etik om hur den enskilda patienten bör behandlas och där integritet och självbestämmande respekteras. COVID-19 pandemin ger upphov till etiska, rättsliga och praktiska prövningar både för individen och nationen. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av etiska aspekter på hälsocentraler under COVID-19 pandemin. Studien som genomfördes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Datainsamlingen skedde genom fokusgruppsintervjuer med sammanlagt åtta deltagare, fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor, från två hälsocentraler inom Region Norrbotten. Analysen resulterade i tre kategorier; Försöka skapa trygghet och stöd för patienter, Påverkas av känslan att inte kunna göra det rätta och att inte räcka till och Ett förändrat arbetssätt och rutiner medför svårigheter och utmaningar. Resultatet visade att det var viktigt för sjuksköterskorna att känna trygghet för att kunna göra det rätta för patienten. En annan etisk aspekt de upplevde var maktlöshet när de inte kunde påverka situationen. Nya rutiner och riktlinjer var nödvändiga och underlättade deras arbete. Slutsatsen är att etisk reflektion är betydelsefullt för att sjuksköterskan ska känna att det rätta görs för patienten samt att en god vård bedrivs.

Bakgrund: Den 11 mars 2020 tillkännagav världshälsoorganisationen covid-19 som en pandemi. Röntgenavdelningen är en central del i patientflödet på ett sjukhus inte minst under pandemin. Till röntgenavdelningen kommer misstänkta eller bekräftade covid-19 patienter. Detta gör att röntgensjuksköterskor utsätts för en stor risk att bli smittade på sitt arbete. Syfte: Syftet med enkätstudien var att undersöka röntgensjuksköterskors upplevelser av sin arbetsmiljö under covid-19 pandemin. Metod: Kvantitativ enkätstudie med 197 deltagande röntgensjuksköterskor från Sverige. Resultat: Över hälften av de svarande kände oro för att smittas av covid-19 på arbetsplatsen. Majoriteten ansåg att deras kollegor tog covid-19 på allvar samtidigt som över hälften svarade att deras kollegor inte tog emot covid-19 patienter, den vanligaste orsaken var att de tillhörde en riskgrupp. Mer än tre fjärdedelar uppgav att patienter med misstänkt covid-19 hade anlänt till röntgenavdelningen utan förvarning. Gällande skyddsutrustning ansåg nästan alla att det fanns helt eller delvis tillgång till på arbetsplatsen och endast en bråkdel valde att själva införskaffa egen. Mer än hälften upplevde att det fanns klara rutiner för omhändertagande av covid-19 patienter och en tiondel upplevde att det inte fanns några klara hygienrutiner för covid-19 patienter. Slutsats: Enkätstudien visar på betydelsen av tydliga riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas under en pandemi. Det visar även på betydelsen av att det finns adekvat skyddsutrustning vilket de allra flesta uppgav att det fanns. Vanligt förekommande var att patienter med misstänkt covid-19 anlände till röntgenavdelningen utan förvarning. Bristfälliga remisser var också förekommande, detta är något som måste förbättras. För att få mer kunskap om röntgensjuksköterskors upplevelse av att arbeta under covid-19 pandemin ser vi ett framtida behov av forskning i form av kvalitativa intervjustudier. Background: On March 11, 2020, the World Health Organization announced covid-19 as a pandemic. The radiology department is a central part of the patient flow in a hospital, not least during the pandemic. Suspected or confirmed covid-19 patients arrive daily to the radiology department. This exposes radiographers for a great risk of becoming infected at work.Aim: The aim of the survey study was to investigate radiographers' experiences of their work environment during the covid-19 pandemic.Method: Quantitative survey study with 197 participating radiographers from Sweden.Results: More than half of the respondents felt anxious about being infected with covid-19 in their work. The majority considered that their colleagues took covid-19 seriously, while more than half answered that their colleagues did not receive covid-19 patients, mainly because they belonged to a risk group. More than three quarters stated that patients with suspected covid-19 had arrived in the radiology department without warning. Regarding personal protective equipment (PPE), almost everyone considered that there was full or partial access to PPE and only a fraction chose to acquire their own PPE. More than half felt that there were clear routines for the care of covid-19 patients and a tenth felt that there were no clear hygiene routines for covid-19 patients.Conclusion: The survey study shows the importance of clear guidelines for how the work should be conducted during a pandemic. It also shows the importance of having adequate PPE, which the vast majority stated was sufficient. It was common that patients with suspected covid-19 arrived in the radiology department without warning. Inadequate referrals were also common, which is something that needs to be improved. To gain more knowledge about radiographers' experience of working during the covid-19 pandemic, we see a future need to investigate this with qualitative interview studies.