Search

Studien syftade till att ta fram en metod för att bedöma längsgående vägmarkeringars synavstånd i fordonsbelysning. Metoden ska användas i en kommande studie för att validera en beräkningsmodell, benämnd Visibility, som nyligen har reviderats. Med modellen beräknas vägmarkeringars synavstånd utifrån olika parametrar, bland annat retroreflexion och area. Studien omfattade en litteraturgenomgång och en serie metodtester i fält. Utifrån litteraturgenomgången och ett fåtal små inledande fälttester togs en kravspecifikation fram. Två metoder, benämnda reflektormetoden respektive kantstolpsmetoden, bedömdes kunna uppfylla kravspecifikationen och de fortsatta testerna inriktades därför på dessa metoder. Reflektormetoden går ut på att vägbanereflektorer placeras intill vägmarkeringen med ett visst avstånd. Bedömningen av synavstånd görs stillastående, genom att ange hur långt vägmarkeringen syns, uttryckt i antal reflektorer. Med kantstolpsmetoden används istället kantstolparnas reflektorer som referenspunkter och vägmarkeringens synavstånd anges därmed i antal kantstolpsreflektorer. Bedömningen görs i fart och observatören bedömer vägmarkeringens synavstånd kontinuerligt över en längre sträcka. Båda metoderna fungerade bra rent praktiskt och upplevdes ge rimliga resultat när de testades var för sig. En jämförelse av metoderna visade dock att de gav väsentligt olika resultat. Orsaken till detta har inte helt klarlagts. Vid ytterligare tester, på väg med intermittenta kantmarkeringar, bedömdes synavstånden genom att räkna antalet synliga markeringar med hjälp av kikare. Denna metod antas ge det mest ”sanna” värdet och den indikerade att kantstolpsmetoden tenderar att överskatta synavstånden, medan reflektormetoden tenderar att underskatta synavstånden något om reflektorerna är placerade nära vägmarkeringen. Att göra bedömningen i stillastående jämfört med i fart hade inte någon väsentlig inverkan på resultatet (synavstånden blev något kortare i fart), men det upplevdes vara svårare att göra en noggrann bedömning i fart. The study aimed at developing a method for estimation of the visibility distance of longitudinal road markings in headlight illumination. The method will be used in a forthcoming study to validate a mathematical model, denoted Visibility, that was recently revised. With this model, the visibility distance of road markings can be calculated from various parameters, such as retroreflectivity and area. The study included a literature review and a series of tests on public roads. Based on the literature review and a few minor field tests, a requirement specification was prepared. Two methods, denoted the reflector method and the post delineator method, respectively, were assumed to have the potential to fulfil the requirements and were further tested. In the reflector method, reflective road studs are placed along the road marking at a known distance between them. The estimation of visibility distance is done at standstill, by indicating the distance at which the marking is visible, expressed as the number of reflectors. In the post delineator method, the retroreflectors of post delineators are used as reference points instead of road studs and accordingly, the visibility distance is expressed in number of post delineator reflectors. The estimation is done at speed and the observer is continuously estimating the visibility distance while the vehicle is moving. Both methods worked well from a practical point of view and both also seemed to give reasonable results. However, when compared, it was clear that they gave substantially different results. The reason behind this has not been completely clarified. Further tests on a road with broken edge lines, the visibility distances were estimated by calculating the number of visible road markings by using binoculars, which is assumed to give the most “true” estimation. This method indicated that the post delineator method overestimates the visibility distances, while the reflector method may underestimate the visibility distance, if the road studs are placed close to the road marking. Estimating the visibility distance at standstill compared to at speed, did not have a substantial influence on the result, (the visibility distances were somewhat shorter at speed) however, the participants thought it was more difficult to make accurate estimations at speed.

A Nordic certification system for road marking materials was introduced in 2015. In the first stage, the certification system applies to the countries of Denmark, Norway and Sweden. In these countries, a documented product approval will be required in order to use a road marking material on roads managed by the national road authorities. Product approval will be based on monitored and documented performance measurements of material samples applied on test fields on public roads. The first round of material tests in Sweden started in May 2015. In all, 81 materials, out of which 78 were for certification and 3 for manufacturer’s internal test, were applied at the Swedish test site north of Sunne, in the west of Sweden. In 2016, another 72 materials were applied for certification at the Swedish test site. The present report documents the follow-up performance measurements that were carried out in 2017, i.e. one-year follow-up measurements for materials applied in 2016 and two years follow-up measurements for materials applied in 2015. The performance parameters include the coefficient of retroreflected luminance (RL) under dry and wet conditions, the luminance coefficient under diffuse illumination (Qd), the friction, the chromaticity in daylight, and the chromaticity of retroreflected light (yellow materials, only). En nordisk certifiering av vägmarkeringsmaterial introducerades 2015 och avser i ett första steg Danmark, Norge och Sverige. I dessa länder kommer det att krävas ett dokumenterat godkännande av vägmarkeringsmaterial som används på vägar som administreras av den statliga väghållaren. Detta godkännande baseras på funktionsmätningar på vägmarkeringar som har applicerats i provfält. En första testomgång i Sverige påbörjades i maj 2015. Totalt 81 material, varav 78 för certifiering och tre för tillverkarnas interna test, applicerades på det svenska provfältet norr om Sunne. År 2016 applicerades ytterligare 72 material på det svenska provfältet. Föreliggande rapport dokumenterar resultaten från de uppföljande funktionsmätningar som gjordes 2017, det vill säga ettårsuppföljning av material som lades ut 2016 och tvåårsuppföljning av material som lades ut 2015. Funktionsmätningarna omfattar retroreflexion (RL) i torrt och vått tillstånd, luminanskoefficient (Qd), friktion, färg i dagsljus och färg i fordonsbelysning (för gula material).

A Nordic certification system for road marking materials was introduced in 2015. In the first stage, the certification system applies to the countries of Denmark, Norway and Sweden. In these countries, a documented product approval will be required in order to use a road marking material on roads managed by the national road authorities. Product approval will be based on monitored and documented performance measurements of material samples applied on test fields on public roads. The first round of material tests in Denmark started in autumn 2015. In all, 32 materials, out of which 24 were for certification and 8 for manufacturer’s internal test, were applied at the Danish test site in Hornbæk. In 2016, a new test site was established close to Gørlev, where another 22 materials were applied, 20 for certification and 2 for manufacturer’s internal test. The present report documents the follow-up performance measurements that were carried out in 2017, i.e. one year follow-up measurements for materials applied in 2016 and two years follow-up measurements for materials applied in 2015. The performance parameters include the coefficient of retroreflected luminance (RL) under dry and wet conditions, the luminance coefficient under diffuse illumination (Qd), the friction, and the chromaticity in daylight. En nordisk certifiering av vägmarkeringsmaterial introducerades 2015 och avser i ett första steg Danmark, Norge och Sverige. I dessa länder kommer det att krävas ett dokumenterat godkännande av vägmarkeringsmaterial som används på vägar som administreras av den statliga väghållaren. Detta godkännande baseras på funktionsmätningar på vägmarkeringar som har applicerats i provfält. En första testomgång i Danmark påbörjades hösten 2015. Totalt 32 material, varav 24 för certifiering och 8 för tillverkarnas interna test, applicerades på det danska provfältet i Hornbæk. År 2016 etablerades ett nytt provfält nära Gørlev, där ytterligare 22 material applicerades, 20 för certifiering och 2 för tillverkarnas interna test. Föreliggande rapport redovisar resultaten från de uppföljande funktionsmätningar som gjordes 2017, det vill säga ettårsuppföljning av material som lades ut 2016 och tvåårsuppföljning av material som lades ut 2015. Funktionsmätningarna omfattar retroreflexion (RL) i torrt och vått tillstånd, luminanskoefficient (Qd), friktion och färg i dagsljus.

A Nordic certification system for road marking materials was introduced in 2015. In the first stage, the certification system applies to the countries of Denmark, Norway and Sweden. In these countries, a documented product approval will be required in order to use a road marking material on roads managed by the national road authorities. Product approval will be based on monitored and documented performance measurements of material samples applied on test fields on public roads. In order to be able to assess whether the (approved) road marking materials that are specified in contracts with a national road authority correspond to the materials that are applied on the roads, an assessment system will be introduced. The present report describes this assessment system. The assessment system prescribes that material samples shall be taken when road marking materials are applied on the roads. A selection of the samples will then be sent to an accredited laboratory for analysis. The report describes how the material samples are selected, collected and analysed, and how the result is reported. It also describes the contractor’s responsibilities related to sample collection and the required competences of the assessment organization. Ett nordiskt certifieringssystem för vägmarkeringsmaterial introducerades år 2015 och omfattar i ett första steg Danmark, Norge och Sverige. I dessa länder krävs (eller kommer inom kort att krävas) ett dokumenterat godkännande av vägmarkeringsmaterial som används på vägar som administreras av den statliga väghållaren. Detta godkännande baseras på funktionsmätningar på vägmarkeringar som har applicerats på provfält. För att kunna kontrollera och följa upp att de (godkända) vägmarkeringsmaterial som har specificerats i kontrakt med en statlig väghållare stämmer överens med de material som sedan läggs ut på vägen, kommer ett kontrollsystem att införas. Föreliggande rapport beskriver detta kontrollsystem. Kontrollsystemet innebär att materialprover tas i samband med att vägmarkeringsmaterial läggs ut på vägen. Ett urval av proverna skickas sedan till ett ackrediterat laboratorium för analys. Rapporten beskriver hur prover väljs ut, samlas in och analyseras, samt hur resultatet rapporteras. Den beskriver också entreprenörens skyldigheter i samband med provtagning och de kompetenser som krävs hos organisationen som utför kontrollen. Please note that the content of this document have been updated with a publication released 2019. See http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vti:diva-13991

It is well known that sleepiness is an important contributor to crashes. The drivers are influenced by circadian low, hours slept or being awake. There is also reason to believe that variations in interior road noise may be a contributing factor. Up to now the road noise models in simulators are not very mature and not validated. The aim of the technical part of the SleepNoise project was to develop the road noise model for the ViP simulation infrastructure, including individual vehicle types driving on individual road types. The goal was a sound model, close enough to the original real world setting as to be approved by vehicle noise experts. The resulting modelled interior sound spectrum should not deviate more than a few decibels from the corresponding recorded sound. På omslaget: Sleep Noise

To prevent road crashes, it is important to understand driver related contributing factors. The overall aim of the Vehicle Driver Monitoring project was to advance the understanding of two such factors; sleepiness and cognitive distraction. The project aimed at finding methods to measure the two states, with focus on physiological measures, and to study their effect on driver behaviour. The data collection was done in several laboratory and driving simulator experiments. Much new knowledge and insights were gained in the project. Significant effects of cognitive load as well as of sleepiness were found in several physiological measures. The results also showed that context, including individual and environmental factors, has a great impact on driver behaviours, measures and driver experiences. För att förhindra bilolyckor är det viktigt att förstå bidragande faktorer kopplade till föraren. Det övergripande målet för VDM-projektet har varit att öka förståelsen för två av dessa faktorer, sömnighet och kognitiv distraktion. Målet med projektet har varit att hitta metoder för att mäta dessa tillstånd, med fokus på fysiologiska mått, och att studera deras effekt på förarbeteende. Datainsamlingen gjordes i flera labb- och körsimulatorexperiment. Mycket ny kunskap och nya insikter erhölls i projektet. Signifikanta effekter av kognitiv last och sömnighet hittades i flera fysiologiska mått. Resultaten visade också tydligt att kontext, både individuella och miljöfaktorer, har en stor påverkan på förarbeteende, på olika mått och på förarnas upplevelser.

För de flesta typer av vägutrustningar finns regelverk som ställer funktionskrav. Exempelvis ska en vägmarkering ha en lägsta retroreflexion för att den ska ha tillräcklig synbarhet. Beträffande vägbelysning finns i Trafikverkets Krav för Vägar och Gators Utformning (VGU) flera olika funktionskrav, bland annat krav på tillåten bländning, krav på avskärmning, belysningsstyrka och den vägyteluminans som belysningen ger. På de allra flesta gator och vägar är luminanskravet den viktigaste parametern, inte minst för att detta har betydelse för möjligheten att upptäckta fotgängare. För att ett krav i regelverket ska vara meningsfullt är det viktigt att det är möjligt att kontrollera om kravet är uppfyllt. Emellertid är luminansmätningar komplicerade och känsliga för störningar från omgivande ljuskällor. Syftet med denna studie har varit att utveckla en prototyp till ett instrument som möjliggör snabba mobila mätningar av vägytans luminans utan risk för störningar från annan trafik. Genomförda tester med instrumentet har visat att mätning av vägyteluminans på längre vägsträckor kan utföras, utan ljusstörningar från annan trafik. Mätningarna är dessutom förhållandevis snabba och kräver ett minimum av manuell databearbetning. Att mätsystemet dessutom har god noggrannhet gör att det lämpar sig för tillståndsmätningar av vägbelysning. For most types of road equipment there are regulations that set the performance requirements. For example, a road marking must have a minimum retroreflectivity for it to have sufficient visibility. Regarding road lighting there are multiple performance requirements in the Swedish Transport Administration's requirements for road and street design (VGU), including requirements for allowed glare, demands on shielding, illuminance and road surface luminance. On most roads and streets, the luminance requirement is the most important parameter, not least because this is important for the possibility of detecting pedestrians. For a requirement in the regulations to be meaningful, it is important that it is possible to check if the requirements are met. However, luminance measurements are complicated and susceptible to interference from ambient light sources. The purpose of this study was to develop a prototype of an instrument which enables fast mobile measurements of road surface luminance without the risk of interference from other traffic. Completed tests with the instrument have shown that the measurement of road surface luminance on longer sections can be performed, without light interference from other traffic. The measurements are also relatively rapid and requires a minimum of manual data processing. The measurement system additionally has good accuracy which makes it suitable for condition assessment of road lighting.

A Nordic certification system for road marking materials was introduced in 2015. In the first stage, the certification system applies to the countries of Denmark, Norway and Sweden. In these countries, a documented product approval will be required in order to use a road marking material on roads managed by the national road authorities. Product approval will be based on monitored and documented performance measurements of material samples applied on test fields on public roads. Today, the certification system includes two test sites: one in Sweden and one in Denmark. However, the present report only deals with the certification in Sweden. The first round of material application took place in 2015, while follow-up measurements were carried out around one year later, in 2016. At this point in time, the wheel passage classes P0, P1, P2, P3 and P4 were reached at the Swedish test site. In other words, the report presents which materials were certified for the mentioned P-classes in 2016. Ett nordiskt system för certifiering av vägmarkeringsmaterial introducerades 2015. I ett första steg omfattar certifieringen Danmark, Norge och Sverige. I dessa länder kommer i framtiden att krävas materialgodkännande för att få använda materialet på vägar som administreras av den statliga väghållaren. Materialgodkännandet baseras på fysikaliska mätningar på material som har applicerats i provfält på allmänna vägar. I dagsläget omfattar certifieringen två provfält, ett i Danmark och ett i Sverige, men föreliggande rapport behandlar endast resultaten från Sverige. Initiala mätningar gjordes 2015 och uppföljande mätningar efter cirka 1 år, 2016. Vid denna tidpunkt hade hjulpassageklasserna P0, P1, P2, P3 och P4 uppnåtts. Således visar denna rapport vilka vägmarkeringsmaterial som godkändes för ovan nämnda P-klasser 2016.

A Nordic certification system for road marking materials was introduced in 2015. In the first stage, the certification system applies to Denmark, Norway and Sweden. In these countries, a documented product approval will be required in order to use a road marking material on roads managed by the national road authorities. Product approval will be based on monitored and documented performance measurements of material samples applied on test fields on public roads. Today, the certification system includes two test sites: one in Sweden and one in Denmark. However, the present report only deals with the certification in Denmark; the results from the Swedish test site will be presented in another report. The first round of material application took place in 2015, while follow-measurements were carried out around one year later, in 2016. At this point in time, the wheel passage classes P0, P1, P2 and P3 were reached at the Danish test site. In other words, the report presents which materials were certified for the mentioned P classes in 2016. Ett nordiskt system för certifiering av vägmarkeringsmaterial introducerades 2015. I ett första steg omfattar certifieringen Danmark, Norge och Sverige. I dessa länder kommer det i framtiden att krävas ett materialgodkännande för att få använda materialet på vägar som administreras av den statliga väghållaren. Materialgodkännandet baseras på fysikaliska mätningar på material som har applicerats i provfält på allmänna vägar. I dagsläget omfattar certifieringen två provfält, ett i Danmark och ett i Sverige, men föreliggande rapport behandlar endast resultaten från Danmark – resultaten från det svenska provfältet redovisas i en annan rapport. Initiala mätningar gjordes 2015 och uppföljande mätningar efter cirka 1 år, 2016. Vid denna tidpunkt hade hjulpassageklasserna P0, P1, P2 och P3 uppnåtts. Således visar denna rapport vilka vägmarkeringsmaterial som godkändes för ovan nämnda P-klasser 2016.

För vägmarkering finns funktionskrav gällande bland annat markeringens friktion, vilken anges i enheter som avser friktion uppmätt med handhållna instrument. Sådana instrument lämpar sig emellertid inte för mätning av friktion över längre sträckor, eftersom det skulle vara alltför tidskrävande och kostsamt. För att på ett effektivt sätt kunna övervaka ett större vägnät och kontrollera att funktionskraven uppfylls behövs mobila mätmetoder, det vill säga metoder som baseras på instrument monterade på fordon och som möjliggör mätning i trafikhastighet. Vidare är friktionen som uppstår mellan fordon och vägyta hastighetsberoende. Den friktion som kan mätas med handhållna instrument avser friktion i lägre hastigheter, medan det ur trafiksäkerhetssynpunkt snarare är friktion i högre hastigheter som är mest relevant. Föreliggande rapport beskriver resultaten från två studier som handlar om metoder för att mäta eller uppskatta vägmarkeringars friktion mobilt. I den första studien har tre olika mobila metoder, Road Friction Tester (RFT), Traction Watcher One (TWO) och Road Marking Tester (RMT), jämförts med den handhållna metoden Portable Friction Tester (PFT). I den andra studien har en skattningsmodell för friktion i högre hastigheter, baserad på mätningar av vägmarkeringens retroreflexion och textur, tagits fram. Den första studien visade att de olika metoderna ger olika resultat, vilket kan förväntas eftersom storheten friktionstal inte har någon entydig definition utan delvis beror på mätinstrumentets egenskaper. Vid mätning i lägre hastigheter fanns det mellan PFT och RFT respektive TWO förhållandevis tydliga samband (signifikant, korrelationskoefficient r: 0,86–0,89), medan sambandet mellan PFT och RMT var något svagare (signifikant, korrelationskoefficient r: 0,65–0,71). Vid mätning i högre hastigheter var sambandet mellan RFT och TWO relativt tydligt (signifikant, korrelationskoefficient r: 0,80), medan sambanden mellan RMT och RFT respektive TWO var ganska svaga (signifikant, korrelationskoefficient r: 0,31–0,61). Ett genomgående resultat var att TWO gav lägre friktionsvärden än övriga metoder. Det kunde också konstateras att mäthastigheten hos RFT och TWO hade en viss inverkan på den uppmätta friktionen. I den andra studien användes TWO som referensmetod för att ta fram en skattningsmodell för friktion i högre hastigheter. Resultaten visade att friktionen till viss del kan prediceras från materialets retroreflexion och textur, men att sambanden inte är tillräckligt starka för att en modell som baseras på (enbart) dessa två parametrar ska vara användbar i praktiken. En begränsning hos studien är att det inte finns någon standardiserad metod för friktionsmätning på vägmarkering i högre hastigheter. Referensmetoden som användes, TWO, är egentligen avsedd för mätning på vägytor och inte vägmarkering, vilket innebär en osäkerhet i instrumentets förmåga att mäta vägmarkeringars friktion, som kan ha påverkat möjligheterna att ta fram en bra skattningsmodell. For road markings, there is a performance requirement regarding friction, which is given in units obtained with handheld instruments. Such instruments are not suitable for assessment of friction on longer stretches of road, since it would be too time consuming and expensive. In order to be able to monitor a large road network and to assess whether the performance requirements are fulfilled, mobile measurement methods are needed, i.e. methods based on instruments mounted on vehicles. Besides, the friction that occurs between the tyres of a vehicle and the road surface is speed dependent. Handheld instruments reflect the friction that occurs in low speeds, while from a traffic safety perspective, friction in higher speeds is most relevant. The present report describes the results from two studies about methods for mobile assessment or estimation of road marking friction. In the first study, three different mobile methods, Road Friction Tester (RFT), Traction Watcher One (TWO) and Road Marking Tester (RMT), were compared to the handheld method Portable Friction Tester (PFT). In the second study, a prediction model for friction in higher speeds was developed, based on measurements of the coefficient of retroreflected luminance and the texture of the road marking. The first study showed that the different methods give different results, which is expected since the physical quantity coefficient of friction does not have a unique definition but is dependent on the properties of the instrument. In lower speeds, there were significant relationships between PFT and RFT, and between PFT and TWO (correlation coefficient 0,89 and 0,86, respectively). The relationships between PFT and RMT were somewhat weaker, although significant (correlation coefficients 0,65–0,71). In higher speeds, there was a significant relationship between RFT and TWO (correlation coefficient 0,80). The relationships between RMT and RFT, and between RMT and TWO, were weaker but significant (correlation coefficients 0,86–0,89). TWO gave lower friction values than the other methods. Measurement speed had an influence on the results obtained with RFT and TWO. In the second study, TWO was used as a reference when developing a prediction model for friction in higher speeds. The results showed that friction to some extent can be predicted from the coefficient of retroreflected luminance and the texture of the marking, but that the relationship is not strong enough for the model to be applicable. A limitation of the study is that there is no standardized method for measurement of road marking friction in higher speeds available. The reference method used, TWO, is developed for friction assessment of road surfaces and not for road markings, which implies that the ability of the instrument to assess road marking friction is somewhat uncertain.

Det övergripande syftet med denna studie var att sammanställa och jämföra vägmarkeringarnas funktion i Norge, Sverige och Finland, för att sprida kunskapen mellan länderna. Resultaten visade att vägmarkeringarnas funktion tenderade att vara något bättre i Norge och Sverige jämfört med i Finland. Mer specifikt syftade studien till att undersöka om det finns skillnader i vägmarkeringarnas funktion mellan det tre länderna, och om det finns skillnader i vägmarkeringarnas funktion beroende på trafikflöde och körbanebredd. Resultaten visade att vägmarkeringarnas funktion tenderade att vara något bättre i Norge och Sverige än i Finland. Retroreflexionens medelvärde för torra kantmarkeringar var i Norge 179, i Sverige 177 och i Finland 142. Motsvarande värden för mittmarkeringar var i Norge 137 (gul markering), i Sverige 164 (vit markering) och i Finland 102 (vit markering) respektive 107 (gul markering). För våta kantlinjer var retroreflexionen i Norge 45 och i Sverige 31. I Finland har inga våtvärden mätts. Vidare visade resultaten att kantlinjernas retroreflexion är oberoende av årsmedeldygnstrafik (ÅDT) och av körbanebredd. Mittlinjer på vägar med ÅDT

Årliga tillståndsmätningar görs för att få en uppfattning om i vilken utsträckning vägmarkeringarna på det statliga vägnätet uppfyller de nationella riktlinjerna för krav i upphandling. Resultaten från 2014 kan sammanfattas med att kravuppfyllnaden generellt sett är låg och att trenden har varit nedåtgående sedan 2011. Tillståndsmätningar har gjorts i varierande omfattning sedan år 2000. Sedan 2011 görs mätningar på ett jämförbart sätt i hela landet, vilket gör att utvecklingen över tiden kan studeras. Mätningarna syftar även till att jämföra funktionen mellan län eller regioner. Resultaten för 2014 års mätningar visar att andelen godkända delobjekt är 39 procent för torra markeringar och 21 procent gällande våta markeringar, för landet som helhet. För torra vägmarkeringar har region Norr och region Väst störst andel godkända delobjekt, 52 procent, medan vägmarkeringarna i region Stockholm hade lägst godkännandeandel, 12 procent. I övriga regioner godkändes 27–47 procent av delobjekten. Beträffande våta vägmarkeringars retroreflexion var andelen godkända delobjekt 50 procent i region Norr och i övriga regioner mellan 7 procent och 30 procent. En jämförelse över åren 2011–2014 visar på en nedåtgående trend. Andelen vägmarkeringslängd som uppfyller kraven för torra markeringar har minskat från 70 procent 2011 till 60 procent 2014. Sammanfattningsvis kan sägas att kravuppfyllnaden generellt sett är låg och att trenden har varit nedåtgående sedan 2011. Vidare finns det en betydande skillnad i resultat mellan regionerna. Region Stockholm har märkbart sämre resultat än övriga regioner. Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion har under perioden 21 maj till 6 november 2014 gjorts på 303 vägsträckor, vanligen omfattande tre delobjekt vardera: två kantlinjer samt mitt- eller körfältslinje. Mätobjekten har valts slumpmässigt, dock har urvalet gjorts så att minst 14 objekt har mätts i varje län. Measurements of road marking performance have been carried out from 21 May to 6 November 2014 on a sample of Swedish roads. The aim of the performance assessment is primarily to investigate to what extent the road markings fulfil the Swedish regulations. Besides, the assessment aims at comparing the road marking performance in different counties and regions, and to analyse the development over time, as performance assessments have been carried out to various extent since 2000. The results of the measurements in 2014 show that 39 per cent of the road marking objects fulfilled the requirements regarding dry road marking retroreflection. The corresponding figure for wet road markings was 21 per cent. With respect to dry road markings, Region Norr (North) and Region Väst (West) had the largest percentage of road marking objects that fulfilled the requirement, with 52 per cent each. Region Stockholm had the lowest percentage of road markings objects that fulfilled the requirements – only 12 per cent. Regarding wet road markings, the percentage of approved objects were 50 per cent in Region Norr (North) and in the range of 7–30 per cent in the other regions. A comparison over the years 2011–2014 shows a downward trend. The percentage of road marking length that fulfills the requirements for dry road markings has decreased from 70 per cent in 2011 to 60 per cent in 2014. The corresponding figures for the percentage of approved road marking objects are 52 per cent and 39 per cent, respectively. In four out of the six regions, the percentage of approved road marking objects has decreased from 2013 to 2014. In summary, the fulfilment of the requirements is in general low and there has been a downward trend since 2011. Furthermore, there is a substantial difference in results between the regions, where Region Norr (North), Region Väst (West) and Region Syd (South) have better results than the other regions. Region Stockholm has markedly worse results than the other regions. A total of 303 objects, each including two edge lines and one centre or lane line, i.e. three road marking objects, have been monitored using mobile equipment. The objects have been randomly selected, however in such a way that at least 14 objects per county have been included in the sample.

Syftet med studien var att undersöka hur heldragen respektive intermittent kantlinje påverkar reshastigheten på tvåfältsväg, samt att undersöka om det finns en skillnad i hållbarhet för de två linjetyperna. Studien genomfördes på en 4 km lång landsvägssträcka under en treårsperiod. Första året hade hela sträckan heldragen kantlinje. Under andra och tredje året hade halva sträckan heldragen kantlinje, medan den andra halvan hade intermittent kantlinje. Mätningar av reshastighet för fria (ostörda) personbilar gjordes varje år studien pågick, både i dagsljus och i mörker, i torrt väglag. Under andra och tredje året gjordes även mätningar av kantlinjernas funktion, i form av retroreflexion och luminanskoefficient. Resultaten visade att kantlinjens utformning inte påverkade reshastigheten, varken i dagsljus eller i mörker. Pre-view-time, det vill säga synbarhetsavståndet uttryckt i sekunder givet observatörens hastighet, var signifikant högre för heldragen än för intermittent kantlinje. Under de två år mätningar gjordes av kantlinjernas funktion kunde ingen skillnad i hållbarhet påvisas mellan de två linjetyperna. Utifrån ett trafiksäkerhets- och komfortperspektiv talar resultaten för användning av heldragen kantlinje på tvåfältsväg, åtminstone på kurviga och kuperade vägar. The aim was to investigate whether travel speed on two lane roads is influenced by the type of edge line. Another aim was to investigate whether there is a difference in durability for different line types. The study was carried out on a rural road segment. In year one, the entire road segment had a continuous edge line. In year two and three, half the segment had a continuous edge line, while the other half had a broken edge line. Travel speed of free flow passenger cars was measured each year, both in daylight and at night. The function of the edge lines was measured in terms of retroreflection and luminance coefficient. The results showed that the type of edge line did not have an influence on travel speed, neither in daylight nor at night. The preview time was significantly higher for the continuous than for the broken edge line. No difference in durability between the two line types could be observed during the two years the study was carried out. From a traffic safety and comfort perspective, the results point toward the use of continuous edge lines on two lane roads, at least on hilly and curving roads.

Driver sleepiness contributes to a great number of motor vehicle accidents every year. In order to reduce the number of sleepiness related accidents, more knowledge on e.g. prevalence, countermeasures and driver behaviour is needed. Data from field operational tests (FOT) has a potential to provide such knowledge with high ecological validity. The objective of the project was to propose and evaluate methods for identification of driver sleepiness in FOT data. More specifically, the aim was to identify objective indicators of sleepiness – based on driving behaviour, eye blink behaviour and models of circadian rhythm – and to evaluate a subjective video scoring method for estimating driver sleepiness levels. Data from two separate projects were used: 1) the ViP-project SleepEYE, in which a controlled field test was conducted, and 2) euroFOT, which was a large scale FOT. In a first step the data quality of blink-based indicators obtained from a camera system was evaluated. It was concluded that the data quality had to be improved and thus, a new detection algorithm was devised and implemented. The new detection algorithm had an acceptable detection rate (approximately 50 %) when applied to data from the SleepEYE field test, but for euroFOT data the number of identified blinks was very low (< 5 blinks/min) in about half of the trips. There is thus a need for further improvements of the blink detection algorithm. An in-depth study on indicators of driver sleepiness was carried out using data collected in the SleepEYE experiment, with the purpose of employing the best indicators to study driver sleepiness in the euroFOT database. The most promising indicators were found to be mean blink duration and number of line crossings. A sleepiness classifier was suggested based on the distribution of the data (i.e. visual inspection). When applied to SleepEYE data the classifier was found to have good specificity while the sensitivity of the classifier was not so good. From euroFOT no true data on the drivers’ sleepiness levels were available and it was therefore not possible to evaluate the performance of the classifier. However, an explorative analysis showed that only very few data points were classified as sleepy. This may be reasonable since most trips were conducted during daytime, but it is a somewhat disappointing result for the project. A study was carried out on whether it is possible to use video recordings of drivers in order to estimate the drivers’ self-rated level of sleepiness. Forty participants rated 54 one-minute video clips of an equal number of sleepy and alert drivers on a scale with three levels (alert, first signs of sleepiness, very sleepy). The results of the study showed that performing such observer rated sleepiness (ORS) estimations on drivers is extremely difficult. The videos available in FOTs are usually of rather poor quality which, clearly limits the possibility of making reliable observer rated sleepiness estimations. In conclusion, studying driver sleepiness in (existing) FOT data is difficult, for several reasons: 1) eye camera based indicators suffer from detection errors and low detection rate, 2) driving-based indicators are influenced by e.g. road curvature and traffic density, 3) models of sleepiness cannot be used since no information on hours slept and time awake is available, and 4) video scoring is not reliable, at least not given the quality of the available video recordings. In future studies on driver sleepiness in FOTs sleepiness should be addressed in the FOT design. Some information about the drivers' sleep and sleepiness (ratings, sleep diaries, etc.) must be collected during the test; otherwise it will be very difficult to get any useful results.

Two literature reviews were conducted in order to identify indicators of driver sleepiness and distraction. Three sleepiness indicators – blink duration, blink frequency and Perclos – were implemented in the camera system. The aims of the study were firstly to develop and evaluate a low cost 1-camera unit for detection of driver impairment, and secondly to identify indicators of driver sleepiness and to create a sleepiness classifier for driving simulators. The project included two experiments. The first was a field test where 18 participants conducted one alert and one sleepy driving session on a motorway. 16 of the 18 participants also participated in the second experiment which was a simulator study similar to the field test. The field test data was used for evaluation of the 1-camera system, with respect to the sleepiness indicators. Blink parameters from the 1-camera system was compared to blink parameters obtained from a reference 3-camera system and from the EOG. It was found that the 1-camera system missed many blinks and that the blink duration was not in agreement with the blink duration obtained from the EOG and from the reference 3-camera system. However, the results also indicated that it should be possible to improve the blink detection algorithm since the raw data looked well in many cases where the algorithm failed to identify blinks. The sleepiness classifier was created using data from the simulator experiment. In the first step, the indicators identified in the literature review were implemented and evaluated. The indicators also included driving and context related parameters in addition to the blink related ones. The most promising indicators were then used as inputs to the classifier.

Befintliga metoder för att mäta och beskriva vägbelysningsparametrar bygger på hur ögat uppfattar ljus idagsljusförhållanden. I mörkertrafik där ljusnivåerna är låga – i det så kallade mesopiska området kan dagens metoder ge missvisande resultat. Mer korrekta mätmetoder kan ge bättre och mer enhetliga ljusförhållanden, men även energibesparingar om belysningsstyrkan för vissa typer av vägbelysning kan sänkas. Den här rapporten sammanfattar litteratur om nya mesopiska mätmetoder och modeller som bättre än dagens metoder predicerar synförmåga i olika typer av vägbelysning/belysningsfärg vid låga ljusnivåer. Vidare granskas och sammanfattas resultat från empiriska studier där man undersökt sambandet mellan synförmåga och belysningens färg. I litteraturen finns flera metoder och modeller föreslagna. Metoderna visar tämligen entydigt att vitt ljus ger bättre synförmåga än gult ljus vid låga (ca 0,1 cd/m2 eller lägre) luminansnivåer men att det är ganska liten skillnad vid högre nivåer (ca 1 cd/m2 eller högre). En begränsning med de föreslagna metoderna är att de är utvecklade i labbmiljö och ännu inte är utvärderade i naturliga trafikmiljöer, bortsett från enstaka studier. Litteraturgenomgången visar att det i dagsläget inte finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att göra ändringar i gällande rekommendationer för vägbelysning. Available methods for measuring and describing street lighting parameters are based on how the human eye perceives light in daylight conditions. In night-time traffic where the light levels are low - in the so called mesopic range - the current methods can be misleading. Better measurement methods can give better and more uniform light conditions, but also energy savings. This report summarizes literature on new mesopic measurement methods and models that better than today's methods predict visual performance in different types of street lighting at low light levels. Furthermore, studies on the relationship between visual performance and the colour spectrum of the light are reviewed.