Search

Många av världens språk är pluricentriska. Sådana språk talas i mer än ett land som nationellt eller officiellt språk, antingen som enda språk med sådan status eller som ett av flera. Bara i Europa finns en rad pluricentriska språk, såsom engelska, franska, tyska och svenska. I den här boken står svenskan i Sverige och Finland i fokus. Pluricentriska språk har tilldragit sig en hel del internationellt forskningsintresse. Mycket uppmärksamhet har ägnats både åt språkens språkpolitiska villkor och åt de språkliga drag som kännetecknar olika nationella versioner (eller varieteter med en språkvetenskaplig term) av ett och samma språk. I det senare fallet dokumenteras främst språkets struktur, såsom skillnader i uttal, ordförråd och grammatik. Den dokumentationen har sedan kunnat ligga till grund för ordböcker, ordlistor och grammatikböcker som beskriver en viss nationell varietet av ett pluricentriskt språk. Däremot fanns tills nyligen mycket lite forskning om hur människor som talar samma språk men bor i olika länder faktiskt använder språket i konkreta samtal. Huruvida de kommunikativa mönstren är desamma eller skiljer sig åt över landsgränserna var alltså en obesvarad fråga vid starten för forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP) som pågick mellan 2013 och 2020. Programmets empiriska syfte var därför att bidra med ny kunskap om vad som är utmärkande för finlandssvenska respektive sverigesvenska samtal. Det empiriska materialet avgränsades till tre vanligt förekommande domäner (områden) i offentligheten: service, lärande och vård. Vi valde dessa domäner dels för att de är vanliga och många därför har egen erfarenhet av dem, dels för att vi antog att vi där skulle kunna se hur samhällets sociokulturella normer förstås och ”talas fram”. Att vi valde bort vardagliga samtal i privatsfären beror på att den större variationen där (till exempel ifråga om deltagare, sammanhang och samtalsämnen) försvårar jämförelser. Interaction and Variation in Pluricentric Languages (IVIP) is a research programme which was funded for eight years (2013–2020) by the Swedish research foundation Riksbankens Jubileumsfond for the Advancement of the Humanities and Social Sciences. The programme findings have, to date, resulted in some sixty publications; for details the reader is directed to the list of publications available at the IVIP homepage (https://www.su.se/svefler/ivip/publikationer-publications/publications-ivip-1.123078). The plan to investigate pluricentricity based on interactions in the national varieties of Swedish evolved partly from an earlier Australian research project on address practices in the pluricentric languages English, French, German and Swedish (Clyne/Norrby/Warren 2009), which had uncovered some interesting pragmatic differences between national varieties of these languages, and partly from the realisation that there was very little research on pluricentricity from an interactional perspective at the time. Accordingly, the main motivation of the research programme was to address this research gap and, more specifically, to contribute to the fuller description of the variation in communicative patterns between the two national varieties of Swedish based on comparable datasets. This book reports the project’s main findings concerning following areas of interest: greeting behavior, forms of address, presenting the reason-for-a-visit, directive actions, assessments, feedback, and thanking. Also topics such as embodiment, non-verbal resources and artefacts in interaction are discussed. Non

This is an introduction to the edited volume 'Språk och interaktion 4'. It maps the profile of the volume based on the articles included in it, lifting up classical topics in studies of language and interaction, and especially in conversation analysis, and points to the key topic of the volume, interactional asymmetries in a societal context. Non

Personal training is a new form of institutional interaction that has not been considerably studied as regards language. Still, alongside embodied interaction, language is central in this activity. In this paper, phrasal utterances are studied as a resource for instructing in personal training. The data consist of 7 h 23 min of video recordings of training sessions with Swedish-speaking participants from Finland and Sweden, which are supplemented with field notes. The theoretical–methodological framework includes interactional linguistics, ethnography of communication, and variational pragmatics. Results show that participants use all semiotic information at hand when they produce and understand phrasal instructions during personal training. This process involves the overall activity, the participants’ institutional roles as trainer and client, their body positions and movements, and trajectories of earlier interaction and embodied elements of the instructions themselves. Phrasal instructions are short; thus, they are focused and easily integrated into the ongoing physical activity. Certain differences are observed between the data from Finland and from Sweden, e.g., Finnish data have more phrasal instructions, whereas the Swedish data have more third-turn follow-ups, which may indicate cultural differences in this domain. The article concludes that phrasal utterances are not only useful as instructions in personal training but also well-suited for the activity type. Interaktion och variation i pluricentriska språk IVIP

I servicesamtal engagerar sig kunden och personalrepresentanten i ett utbyte av information, varor och tjänster: kunden vill köpa något eller få information, personalen begär transaktionella handlingar, såsom betalning. När den andra parten levererat den efterfrågade handlingen kommenteras detta ofta av den mottagande parten med en positiv värderande respons som vad bra, perfekt, utmärkt. Vårt syfte är att undersöka sådana responser i servicesamtal i finlandssvenska och sverigesvenska. Materialet utgörs av en korpus av samtal som spelats in vid teaterkassor och bokningscentraler i olika städer i Sverige (Stockholm, Göteborg, Karlstad) och Finland (Helsingfors, Åbo, Vasa) inom forskningsprogrammet IVIP (Interaktion och variation i pluricentriska språk). Våra iakttagelser pekar på att det finns skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska i fråga om hur positiva värderande responser uttrycks: mer återhållsamt som bra, fint, kiva (mest finlandssvenska) eller starkt uppgraderat som härligt, kanon, toppen (mest sverigesvenska). I första hand avser vi att undersöka sekvenser som innehåller värderande s.k. tredjedrag (begäran–leverans–respons).Tidigare forskning på engelskt material om s.k. high-grade assessments (t.ex. brilliant, wow, cool, is that so?) har visat att starkt uppgraderade värderingar fungerar som signaler på starkt engagemang, där samtalspartnern visar sin entusiasm, empati, sympati, förvåning eller avsky inför det som talaren säger utan att själv ta över turen (Antaki 2002). Vidare har man pekat på att uppgraderade responssekvenser fungerar som sätt att föra en interaktionell episod till sitt slut (Antaki, Houtkoop-Steenstra & Rapley 2000). Teoretiskt och metodiskt bygger vi på insikter från samtalsanalys, interaktionell lingvistik och variationspragmatik.

In this study we present an interactional linguistic analysis of pseudo-clefts in Swedish based on audio and video recordings of everyday and institutional conversations, resulting in a collection of 80 instances. The ‘free relative’ initiating the construction can have an English-style wh-word as an opener ("va" ‘what), but in the majority of cases there is a fused item consisting of a demonstrative and a relativizer ("det som"), in resemblance of "ce que" in French. Our collection shows that there is variation in the degree to which pseudo-cleft constructions are syntactically integrated: from fully integrated biclausal constructions (cleft clause + copula verb + main clause) to non-copular variants and further to variants in which the latter clause stands in a loose relation to the cleft clause or is aborted or even missing. The analysis shows that the initial part (cleft clause, or A-part) has an important turn-projecting function: it alerts the recipient about the pragmatic course of the speaker’s unfolding turn. This projected content is very much coded in the predicate verb of the A-part, which often refers to the speaker’s stance towards the issue at hand. Moreover, the construction constitutes a shift in the speaker’s ongoing reasoning or a narrative, signalling a transition from a positive to a critical stance or from the background of a telling to its peak or point. Half of our instances come from everyday interactions, the other half from institutional settings with asymmetric participant roles of the expert–non-expert kind. One feature that stands out in the institutional contexts is that pseudo-cleft constructions are typically produced by the expert part. Our findings shed new light on structural and functional properties of pseudo-clefts not only in the Swedish language but also more generally in mundane and institutional spoken interaction.