Search

Bakgrund: Sömn är ett mänskligt grundläggande behov och bör därför tillgodoses hos patienter som vårdas på sjukhus. Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar upplever dock ofta upprepade avbrott på sömnen och sömnbrist vilket kan leda till både fysiska och psykiska negativa konsekvenser. Intensivvårdsmiljön med dess oljud, starka belysning och frekventa vårdrelaterade interaktioner leder ofta till oförmåga hos patienterna att få en adekvat sömn. Syfte: Att belysa olika interventioner sjuksköterskan kan tillämpa för att förbättra sovmiljön och sömnkvaliteten hos patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturöversikt med grund i analys av kvantitativ forskning. Resultat: I resultatet framkom sju interventioner som delades in i tre olika kategorier: skapa en bättre sovmiljö, avskärmning från ljud och ljus samt förbereda patienten för sömn. De sju interventionerna som identifierades var: tysta/störningsfria perioder, riktlinjer/ramverk innefattande aktiviteter för att kontrollera yttre störande faktorer, utbildning, öronproppar och ögonmask, adderat "white noise", musik samt akupressur. Slutsats: Genom att tillämpa en eller fler av de sju interventionerna kan sovmiljön och sömnkvalitet förbättras för patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Dock krävs ytterligare forskning inom området då vissa interventioner ger motstridiga resultat. Klinisk betydelse: Sömn är ett nödvändigt behov och har en stor betydelse för återhämtning från sjukdom och bör därför tillgodoses av sjuksköterskan. Resultatet i denna litteraturöversikt kan ge en ökad förståelse för vilka interventioner sjuksköterskan kan tillämpa i sitt omvårdnadsarbete för att förbättra sovmiljön och sömnkvalitet för patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Background: Sleep is a basic human need and should be addressed in patients being treated in hospital. Patients cared for in intensive care units often experience repeated interruptions of sleep and sleep deprivation, which can lead to both physical and psychological adverse consequences. The intensive care environment with its noise, strong lighting and frequent care-related interaction often leads to the inability of patients to get adequate sleep. Aim: To illustrate the various interventions the nurse can implement to improve the sleep environment and quality of sleep in patients who are cared for in an intensive care unit. Methods: A literature review with its basis in an analysis of quantitative research. Results: The result emerged in seven interventions that were divided into three different categories: creating a better sleep environment, shielding from light and sound, and preparing the patient for sleep. The seven interventions identified were: quiet/non-disturbance periods, guidelines/framework including activities to control disturbing environmental factors, education, ear plugs and eye mask, added "white noise", music and acupressure. Conclusion: By applying one or more of the seven interventions the sleep environment and sleep quality for patients cared for in intensive care units may improve. However, as some interventions produced conflicting results, further research in the area is required. Clinical significance: Sleep is an essential requirement and has great importance in the recovery from illness and should therefore be carefully understood by the nurse. Findings from the literature review can provide a better understanding of which interventions nurses can apply in their work to improve the sleep environment and sleep quality for patients cared for in intensive care units.