Search

The application of fair value accounting represents a major challenge in the production of financial information that meets the decision-making needs of investors and companies. In this context, several researchers have examined the notion of fair value. In order to make a significant contribution to this field, we have undertaken a systematic review based on an in-depth analysis of 109 relevant articles. The central research question of this study is to analyze the evolution of fair value and its contribution to valuation models. We approached this question by examining the various themes addressed in the selected articles. The main results of our systematic review highlight several important findings. Firstly, we observed a significant evolution of fair value over time, with major developments in conceptual frameworks and valuation practices. Secondly, we identified the main research themes addressed in the articles, such as the effect of fair value on the quality of financial information, its impact on risk management and the challenges associated with its practical application. In terms of research implications, this study provides an overview of the evolution of fair value and its importance in valuation models. The results underline the need to continue deepening our understanding of this complex concept and its implications for stakeholders. In addition, the research themes identified offer interesting avenues for future work in the field of fair value. In conclusion, this systematic review aims to clarify the evolution of fair value and its contribution to valuation models. Keywords: fair value; fair value measurement; financial crisis; IFRS 13; implications of IFRS 13. JEL Classification: M41 Type of paper: Theoretical Research, L'application de la comptabilité à la juste valeur représente un enjeu majeur dans la production d'informations financières répondant aux besoins décisionnels des investisseurs et des entreprises. Dans le cadre de cette problématique, plusieurs chercheurs se sont penchés sur la notion de juste valeur. Ainsi, afin d'apporter une contribution significative à ce domaine, nous avons entrepris une revue systématique basée sur l'analyse approfondie de 109 articles pertinents. La question de recherche centrale de cette étude est d'analyser l'évolution de la juste valeur ainsi que sa contribution aux modèles d'évaluation. Nous avons abordé cette question en examinant les différents thèmes traités dans les articles sélectionnés. Les principaux résultats de notre revue systématique mettent en évidence plusieurs constatations importantes. Tout d'abord, nous avons observé une évolution significative de la juste valeur au fil du temps, avec des développements majeurs dans les cadres conceptuels et les pratiques d'évaluation. Ensuite, nous avons identifié les principaux thèmes de recherche abordés dans les articles, tels que l'effet de la juste valeur sur la qualité de l'information financière, son impact sur la gestion des risques et les défis liés à son application pratique. En termes d'implications de recherche, cette étude fournit une vision globale de l'évolution de la juste valeur et de son importance dans les modèles d'évaluation. Les résultats soulignent la nécessité de continuer à approfondir la compréhension de ce concept complexe et de ses implications pour les parties prenantes. De plus, les thèmes de recherche identifiés offrent des pistes intéressantes pour les futurs travaux dans le domaine de la juste valeur. En conclusion, cette revue systématique vise à clarifier l'évolution de la juste valeur et sa contribution aux modèles d'évaluation. Mots clés: juste valeur ; évaluation de la juste valeur ; crise financière ; IFRS 13 ; implication de l'IFRS 13. JEL Classification: M41 Type du papier: Recherche Théorique

Die Ermittlung des beizulegenden Zeitwerts für Renditeliegenschaften nach IAS 40 ist, mangels verfügbarer Preisinformationen von aktiven Märkten, in hohem Masse ermessensbehaftet. Aus diesem Grund ist die Verlässlichkeit der Werte umstritten, was die Nützlichkeit der Informationen für die Abschlussadressaten in Frage stellt. In der vorliegenden Arbeit wird die Verlässlichkeit von Zeitwertschätzungen für Renditeliegenschaften mithilfe eines transaktionsbasierten Ex-post-Vergleichs empirisch bestimmt und untersucht. Für eine Stichprobe börsennotierter europäischer Immobilienunternehmen wird aufgezeigt, dass die Zeitwerte verkaufter Renditeliegenschaften von den tatsächlich realisierten Verkaufspreisen abweichen und signifikant unter den Verkaufspreisen liegen. Die darauf aufbauenden Ergebnisse einer multiplen Regressionsanalyse unter Berücksichtigung verschiedener potenzieller Determinanten deuten darauf hin, dass die Verlässlichkeit von Zeitwertschätzungen in Zusammenhang mit dem Ausmass der externen Informationsnachfrage sowie der Transparenz der Berichterstattung steht. Hinsichtlich der Auswirkungen am Kapitalmarkt lässt sich, mithilfe der gewählten Methodik, kein messbarer Einfluss der Verlässlichkeit von Zeitwertschätzungen auf die Marktkapitalisierung von Immobilienunternehmen feststellen. Weitere Analysen der gesammelten Transaktionsdaten bringen hervor, dass die Desinvestitionspolitik der untersuchten Firmen bestimmten Mustern folgt und unter anderem durch Wertschaffungsmöglichkeiten sowie erwartete Kapitalmarktreaktionen bestimmt wird., The fair value measurement for investment properties in accordance with IAS 40 involves a high degree of discretion due to the lack of available price information from active markets. Therefore, the reliability of the estimates is disputed, which calls into question the informational value for the users of financial statements. In this dissertation, the reliability of fair value estimates for investment properties is analysed empirically using a transaction-based ex-post-comparison. For a sample of listed European real estate companies, it is shown that the fair values of investment properties sold diverge from the realized selling prices and are significantly lower than the selling prices. The results of a subsequent multiple regression analysis, which takes into account various potential determinants, suggest that the reliability of fair value estimates is linked to the level of external information demand and the degree of reporting transparency. With respect to the effects on the capital market, no measurable influence of the reliability of fair value estimates on the market capitalisation of real estate companies can be found. Further analyses of the collected transactional data indicate that the divestment policy of the companies analysed follows certain patterns and is determined, among other things, by value creation opportunities and anticipated market reactions.

Denna studie undersöker värderelevans av förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter för investerare på den svenska fastighetsmarknaden. Tidigare forskning har visat att detta är värderelevant för investerare, men ännu har ingen studie gjorts på den svenska marknaden. Vi undersöker sambandet mellan avvikelseavkastning och förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter rapporterat i kvartalsrapporter för alla fastighetsbolag på Stockholmsbörsen åren 2013-2022. Dessutom undersöker vi hur andelen av fastighetsbeståndet som är värderat av externa värderare påverkar värderelevansen av förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter. Vi finner ett positivt och signifikant samband mellan avvikelseavkastning och förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter, vilket likt tidigare studier ger evidens för att sådana förändringar är värderelevanta för investerare. Resultatet finner dock ingen evidens för hur graden av externa värderare påverkar värderelevansen av förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter.

Date: 2022-06-02 Level: Bachelor thesis in Business Administration, 15 cr Institution: School of Business, Society and Engineering, Mälardalen University Authors: Simon Lid 1997-02-27, Alexander Sollén 1997-08-09 Title: How fair is the fair value? Supervisor: Oksana Feicher Keywords: Fair value, reliability, IFRS 13, IAS40, investment property, unrealized gains, realized gains Research questions: How accurate is the fair value correlation to the actual selling price? Does unrealized gains and losses correlate with the profits? Purpose: The purpose of the study is to examine how reliable the fair value of investment property is in Swedish public companies, and how the valuations affect the profits. Method: In order to answer the research questions of the study a quantitative research method was applied using data from the company’s financial reports during the years of 2005 through 2020. Descriptive statistics have been used to compare the companies and the industry as whole. To study the reliability, two variables have been calculated. The actual gains in comparison with the sales and the unrealized gains in comparison with the profits. To further invigorate the study correlation analysis has been applied to see if there were any correlations between the two variables. Conclusion: The result of the study shows a deviation by approximately 12% of the company’s fair value. Based on the results of the study a conclusion can be drawn that the regulations permit a valuation that is not reliable and show a deceptive picture of the company. Previous research discussed caution, adjustment of profits and interpretation as factors behind the result. The study shows that during the period of the research an average conjunction of 60,08% between unrealized gains and profits were shown. Further a conclusion can be made that the profits are correlated with the unrealized gains.

International financial reporting standards (IFRS) är känd för att vara en komplex och kostsamredovisningsstandard, men det finns fortfarande företag som väljer att redovisa enligt IFRS.Studiens syfte är att få en förståelse för att sedan ge förklaring till vilket som är det viktigastemotivet bakom valet att tillämpa IFRS. IFRS som redovisningsstandard är ett krav för noteradebolag, därför har studien riktat in sig på att undersöka onoterade fastighetsbolag och varför deväljer att frivilligt tillämpa redovisningsstandarden. Fastighetsbranschen blev särskilt utvald dåfastigheter i flera år ökat i värde och är ett aktuellt ämne idag. Den teoretiska referensramen hjälperstudien att ge ytterligare förklaring till viktiga begrepp som motiv, redovisningsstandard,förvaltningsfastigheter, anskaffningsvärde, värdering till verkligt värde och kapitalkostnader.Vidare kommer den institutionella teorin belysa varför företag gör vissa val för att säkerställa sinplats på marknaden. Sedan påbörjades den empiriska insamlingen utifrån en kvalitativ metodansatsi form av intervjuer. Respondenterna är särskilt utvalda experter inom redovisning enligt IFRS ochhålls anonyma. I resultatet presenterades tre motiv som ligger till grund för valet att redovisa enligtIFRS. Dessa var harmonisering, legitimitet och värdering till verkligt värde. Efter vidareanalysering kunde slutsatsen dras att det viktigaste motivet för att implementera IFRS varmöjligheten att värdera tillgångar till verkligt värde. Detta styrks genom teoretiska- och praktiskaimplikationer. Fastighetsbolag som strävar efter att låna mera för att kunna investera i merfastigheter och därmed skapa tillväxt, vill värdera sina tillgångar till verkligt värde. Förslag tillfortsatt forskning inom ämnet är bland annat att göra en kvantitativ studie med ett bredare urvalsom även kan komplettera denna studie kring motiv bakom valet att redovisa enligt IFRS föronoterade fastighetsbolag. International financial reporting standards (IFRS) are known for being a complex and expensiveaccounting standard, but there are still companies that choose to report in accordance with IFRS.The purpose of the study is to gain an understanding and then provide an explanation of which isthe most important motive behind the choice to apply IFRS. IFRS as an accounting standard is arequirement for listed companies, therefore the study has focused on examining unlistedcompanies in the property management sector and why they choose to voluntarily apply theaccounting standard. Companies in the property management sector were specially selected asproperties have increased in value for several years and are a current topic today. The theoreticalframework helps the study to provide further explanation of important concepts such as motives,accounting standards, investment properties, acquisition value, valuation at fair value and capitalcosts. Furthermore, institutional theory will give us further understanding on why companies makecertain choices to secure their place in the market. The study was based on a qualitativemethodological approach in the form of interviews. The respondents are specially selected expertsin accounting in accordance with IFRS and are kept anonymous. The results presented threemotives that form the basis for the choice to report in accordance with IFRS. These wereharmonization, legitimacy and valuation at fair value. After further analysis, it could be concludedthat the most important motive for implementing IFRS was the ability to value assets at fair value.This is substantiated by theoretical and practical implications. Companies in the propertymanagement sector that strive to borrow more to then be able to invest in more properties andthereby create growth, want to value their assets at fair value. Proposals for further research in thesubject include conducting a quantitative study with a wider selection that can also supplementthis study on motives behind the choice to report in accordance with IFRS for unlisted companiesin the property management sector.

Förvaltningsfastigheter värderas ofta till verkligt värde. Under en lång tid har värdering till verkligt värde varit något svårdefinierat, där begreppet haft olika betydelse i olika sammanhang. IFRS 13 uppkom till viss del med anledning av detta. Syftet med denna uppsats är att undersöka om IFRS 13 har påverkat underprissättningen för fastighetsföretag vid börsintroduktioner. Genom en Difference-in-Differences metod baserad på en uni- och en multivariat modell mäter vi det statistiska sambandet mellan IFRS 13 och underprissättning mellan åren 2005-2022 vid börsnotering av företag i fastighetsbranchen. Behandlingsgruppen består av länder inom Europeiska Unionen samt Norge, då dessa efterföljer IFRS som redovisningsstandard. Kontrollgruppen består av nio länder som inte har IFRS som obligatorisk redovisningsstandard. Resultatet visar på en negativ trend mellan underprissättningen och införandet av IFRS 13, men kan inte på ett statistiskt signifikant sätt fastställas. Resultatet visar dock ett negativt statistiskt signifikant samband på 0.1 procent mellan kapitalintäkten från börsintroduktionen och underprissättning samt ett statistiskt signifikant samband på 0.1 procent mellan Post och underprissättning för två av våra regressioner.

Sedan 1 januari 2005 måste alla noterade bolag i Europa upprätta sin redovisning i enlighet med International Financial Reporting Standards (IFRS). Syftet med detta var att harmonisera redovisningen och göra den mer jämförbar mellan länderna i Europa. I och med att IFRS är ett principbaserat regelverk innebär det att användarens grundkunskaper och bakgrund kan påverka hur olika regler tolkas och implementeras. Då reglerna i IFRS kan tolkas på olika sätt innebär det även att dessa kan utnyttjas och användas för resultatmanipulering. En vanlig metod för resultatmanipulering kallas för big bath accounting, detta innebär att ett bolag skriver ner sitt resultat ett år, för att sedan kunna påvisa ett bättre resultat under de efterföljande åren. Big bath accounting är vanligt förekommande vid chefsbyten där de skriver ner resultatet det år de kliver på sitt uppdrag i och med att resultatet kan hänföras till den tidigare chefen. Efterföljande år kan de sedan påvisa ett bättre resultat och få det att se ut som att de gör ett bra jobb. Big bath accounting förekommer ofta genom diskretionära periodiseringar och nedskrivningar. Efter implementeringen av IFRS kan det dock finnas ytterligare ett verktyg som fastighetsbolag kan använda för att manipulera resultatet. Fastighetsbolag kan i enlighet med IAS 40 värdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde, där värderingen görs med hjälp av subjektiva antaganden om framtiden. Då värdet kan skrivas ner ett år och upp nästa år kan detta användas av en nytillsatt chef för att manipulera resultatet. Denna studie avser därför att undersöka huruvida tecken på resultatmanipulering förekommer i enlighet med big bath accounting genom värderingen av förvaltningsfastigheters verkliga värden vid chefsbyten inom fastighetsbranschen. För att kunna undersöka om tecken på resultatmanipulering via förvaltningsfastigheters verkliga värden sker i samband med chefsbyten har vi utfört en kvantitativ studie med en linjär regressionsmodell på fastighetsbolag inom Sverige och Storbritannien. I studien har orealiserade värdeförändringar på förvaltningsfastigheter i samband med chefsbyten studerats hos 91 noterade fastighetsbolag mellan åren 2005–2018. Studien är utvecklad och uppbyggd utifrån tidigare forskning och teorier som agentteorin, big bath accounting, positiv redovisningsteori med flera. Datan som använts för att genomföra studien har hämtats från bolagens årsredovisningar och Thomson Reuters Eikon. Slutsatsen i studien är att det inte förekommer något tecken på resultatmanipulering med hjälp av förvaltningsfastigheter vid chefsbyten. Studien visar också på att det inte finns någon skillnad på redovisningen av verkliga värden beroende på om det är en ekonomichef eller VD som byts ut. Däremot visar studien att det finns skillnader i redovisningen av förvaltningsfastigheters verkliga värden mellan Sverige och Storbritannien, vilket talar för att försöken att harmonisera redovisningen mellan länderna i Europa inte har lyckats.

International audience; The IFRS 13 post-implementation review by the IASB motivates our investigation on the value relevance of fair value (FV) measurement hierarchy (i.e. level 1, level 2, and level 3). First, using a meta-analysis, which allows us to summarize inconsistent empirical findings, we synthesize studies on the value relevance of the FV hierarchy. Overall, value relevance is lower for level 3 than for levels 1 and 2, but it increases over time. In non-U.S. studies, we note lower value relevance across all levels of FV assets. Underlying asset fundamentals, model risk, and measurement process complexity may contribute to this value relevance gap. Second, from interviews with professionals from financial institutions, we note that, in practice, there has been extensive learning about FV accounting since the 2007–9 Financial Crisis and a formalization of the valuation process that the academic literature has yet to fully recognize. We thus highlight conceptual and methodological issues and areas for research with practical implications.

International audience; The IASB’s post-implementation review of IFRS 13 Fair Value Measurement motivates our analysis of the evolution of the value relevance of fair value (FV) levels over time on banks that report under IFRS and U.S. GAAP. For both sets of standards, results provide evidence that is consistent with (1) an increase in value relevance across all three FV levels over time, and (2) a convergence of the value relevance of the three FV levels over time. However, FV levels exhibit systematically higher value relevance under U.S. GAAP compared to IFRS. Such gap has closed to some extent since the enactment of IFRS 13. This evolution is likely due to learning about FV accounting and changes in financial reporting regulations that increased disclosure requirements. These findings confirm the IASB’s conclusions that FV levels’ disclosure is useful to users of financial statements, but also emphasizes preparers and investors’ learning over time.

År 2005 blev det obligatoriskt för samtliga börsnoterade företag att upprätta sin koncernredovisning enligt IFRS. Detta medförde en ökad jämförbarhet mellan företag från olika länder vilket har lett till en redovisningsmässig harmonisering. För de koncerner med förvaltningsfastighetsinnehav, vars syfte är att generera hyresintäkter eller värdestegring, betydde det att fastigheterna ska värderas till verkligt värde i enlighet med IAS 40. Studien syftar till att studera principen om verkligt värde gällande förvaltningsfastigheter och avgränsas till koncernföretag noterade på NASDAQ OMX Stockholm. Urvalet består av nio företag och deras finansiella rapporter för räkenskapsåren 2015-2019 vilka granskas genom en kvalitativ fallstudie. För att kunna göra en likvärdig och jämförande bedömning av dessa används en mall innehållande sex frågor. Värdering till verkligt värde är huvudregeln i koncernredovisning och det redovisade företaget ska vid värdering av verkligt värde bedöma vad marknadspriset är. Om det finns liknande tillgångar och skulder på en aktiv marknad kan denna bedömning vara enkel att utföra. För marknader som exempelvis för förvaltningsfastigheter, vilka kräver bedömningar för att komma fram till ett verkligt värde, är det desto svårare. Aktörer kan ha ofullständig information som kan bidra till olika bedömningar om tillgångar och dess framtida värde. Upplysningskraven i IAS 40 är endast principbaserade, vilket ger företagen ett tolkningsutrymme. Företagen kan därtill använda sig av olika tillvägagångssätt och en jämförelse sinsemellan företag kan vara svår att göra för intressenter. Detta har vi erfarit i vår studie då företagen har använt sig av olika tillvägagångssätt i sina värderingsmetoder och att de i sina finansiella rapporter angett olika mängd information. Studien har även visat att de har använt sig av olika parametrar i sin beaktning för värdering till verkligt värde. Företag som innehar förvaltningsfastigheter uppmuntras till att använda sig av oberoende värderingsmän, men det är inget krav. Däremot ses en risk med att endast utföra en intern värdering av fastighetsbeståndet med hänsyn till under-/övervärdering. Detta kan då betyda att fastigheten värderas för lågt för att därefter kunna säljas till ett högre pris, vilket innebär att koncernen kan redovisa ett högre resultat eller tvärtom. Om värderingen istället utförs av en extern värderare kan tillförlitligheten öka. Det kan därför anses fördelaktigt att låta oberoende värderare göra bedömningen av tillgångens verkliga värde. Det är inte alla undersökta företag som har använt sig utav oberoende värderare, utan ibland bara till en viss del, medans andra har använt sig av externa värderare för hela fastighetsbeståndet. 5 Studien har visat att företag värderar på olika sätt, både gällande värderingsmodell, beräkningar samt intern- och extern värdering därav dras vår första slutsats. Verkligt värde skiljer sig åt mellan företag som innehar förvaltningsfastigheter eftersom standarderna är principbaserade. Då samtliga företag presenterar en värdering till nivå 3 i IFRS 13:s värderingshierarki, dras slutsatsen att det inte med säkerhet går att fastställa att företag noterade på NASDAQ OMX Stockholm följer standarderna till fullo då det torde vara möjligt att värdera en del av sina fastighetsinnehav genom indata på nivå 2. Centrala begrepp: Förvaltningsfastigheter, IAS 40, IFRS 13, verkligt värde, marknadspris, värderingshierarki, extern värdering, intern värdering. In 2005, it became mandatory for all listed companies to prepare their consolidated financialstatements in accordance with IFRS. This led to increased comparability between companiesfrom different countries, which has led to accounting harmonization. For those groups withinvestment property holdings, the purpose of which is to generate rental income or increase invalue, this means that the properties must be valued at fair value in accordance with IAS 40.The study aims to examine the principle of fair value regarding investment properties and islimited to Group companies listed on NASDAQ OMX Stockholm. The sample consists of ninecompanies and their financial reports for the financial years 2015-2019, which are examinedthrough a qualitative case study. In order to be able to make an equivalent and comparativeassessment of these, a template containing six questions is used.Valuation at fair value is the main rule in consolidated accounts and the reported company mustassess the market price when valuing fair value. If there are similar assets and liabilities in anactive market, this assessment can be easy to perform, but in markets such as investmentproperties that require many assessments to arrive at a fair value, it is all the more difficult.Actors may have incomplete information that may contribute to different assessments of assetsand their future value.The disclosure requirements in IAS 40 are only principle-based, which gives companies a roomfor interpretation. In addition, companies can use different approaches and a comparisonbetween companies can be difficult for stakeholders. We have experienced this in our study asthe companies have used different approaches in their valuation methods and that they havestated different amounts of information in their financial reports. The study has also shown thatthey have also used various parameters in their consideration for valuation at fair value.Companies that own investment properties are encouraged to use independent valuers, but thisis not a requirement. On the other hand, there is a risk of only performing an internal valuationof the property portfolio with regard to undervaluation or overvaluation. This can then meanthat the property is valued too low to be subsequently sold at a higher price, which means thatthe Group can report a higher result or vice versa. If the valuation is instead performed by an 4external valuer, the reliability may increase. It can therefore be considered advantageous to letindependent valuers make the assessment of the asset's fair value. Not all companies surveyedhave used independent valuers, but sometimes only to a certain extent, while others have usedexternal valuers for the entire property portfolio.The study has shown that companies value in different ways, both in terms of valuation model,calculations and internal and external valuation, from which our first conclusion is drawn. Fairvalue differs between companies that own investment properties because the standards areprinciple-based. As all companies present a valuation to level 3 in IFRS 13's valuationhierarchy, it is concluded that it is not possible to establish with certainty that companies, listedon NASDAQ OMX Stockholm, fully comply with the standards as it should be possible tovalue some of their property holdings through level 2 input.

Tilinpäätösten tavoitteena on tarjota yhteisön sidosryhmille hyödyllistä ja luotettavaa informaatiota yhteisön taloudellisesta tilanteesta ja tuloksellisuudesta. Viimeisten vuosikymmenten aikana kansainvälisissä tilinpäätösstandardeissa on siirrytty enenemissä määrin historiallisiin hankintamenoihin perustuvista arvostusmenetelmistä käypään arvoon arvostamiseen. Käypään arvoon arvostamista on perusteltu erityisesti tilinpäätösinformaation hyödyllisyyden kasvulla, mutta käypien arvojen parempaa informaatioarvoa on myös epäilty. Arvostamismenetelmä on saanut osakseen kritiikkiä myös siksi, että menetelmä voi olla siihen liittyvän subjektiivisuuden vuoksi altis johdon manipuloinnille. Näin ollen käypien arvojen arvorelevanssia tutkimalla voidaan saada tietoa tilinpäätösstandardeille asetettujen tavoitteiden toteutumisesta. Tässä tutkimuksessa tutkitaan sijoituskiinteistöistä annetun tilinpäätösinformaation arvorelevanssia eli tilinpäätösinformaation ja yhteisön markkina-arvon välistä tilastollista yhteyttä. Tutkimus on tyypiltään kvantitatiivinen tutkimus. Sijoituskiinteistöjen arvorelevanssia tutkitaan pohjoismaisista pörssilistatuista kiinteistösijoitusyhtiöistä koostuvassa aineistossa lineaarisella regressioanalyysillä. Tutkimuksessa vertaillaan kiinteistösijoitusyhtiöistä muodostettua regressiomallia muista yhtiöistä muodostettuun regressiomalliin, mikä mahdollistaa sijoituskiinteistöjen ja muun tyyppisten varojen arvorelevanssin vertailun. Tutkimus on rajattu koskemaan yksinomaan taseinformaatiota. Tutkimusaineisto koostuu havainnoista vuosilta 2013 - 2018 eli tutkimusaineisto käsittää kuuden vuoden ajanjakson. Sijoituskiinteistöjen arvorelevanssia on aikaisemmin tutkittu muun maalaisista yhtiöistä koostuvissa aineistoissa tai eri ajanjaksoilta koostuvissa aineistoissa. Arvorelevanssia ei ole kuitenkaan tutkittu pohjoismaalaisten kiinteistösijoitusyhtiöiden osalta valitulta ajanjaksolta. Tutkimuksen tulosten mukaan sijoituskiinteistöistä annettu taseinformaatio on arvorelevanttia eli sijoituskiinteistöjen tasearvon ja yhteisön markkina-arvon välillä havaittiin tilastollinen yhteys. Tulosten mukaan kiinteistösijoitusyhtiöiden taseinformaatio on myös arvorelevantimpaa kuin muiden yhtiöiden taseinformaatio. Tämä tulos antaa viitteitä käyvän arvon informaation paremmasta arvorelevanssista suhteessa historiallisiin hankintamenoihin, joten tulokset tukevat käypien arvojen puolesta yleisesti esitettyä väitettä informaation hyödyllisyyden kasvusta. Tulokset ovat tältä osin linjassa aikaisemman kirjallisuuden tulosten kanssa. Tuloksien perusteella voidaan myös tehdä johtopäätöksiä siitä, että IFRS 13 ja IAS 40 –standardit ovat ainakin jossain määrin onnistuneet tavoitteissaan tarjota tilinpäätösten käyttäjille hyödyllisempää informaatiota. Tutkimuksessa myös havaittiin, että pohjoismaiset kiinteistösijoitusyhtiöt ovat soveltaneet tarkasteluperiodina lähes yksinomaan käyvän arvon mallia sijoituskiinteistöjen arvostamisessa. Tästä havainnosta nousee potentiaalinen jatkotutkimuksen aihe liittyen arvostamismenetelmän valintaan vaikuttaviin tekijöihin.

Tutkimuksen tavoitteena on selventää tuloksenjärjestelystä vallitsevia käsityksiä ja sille annettuja merkityksiä ja vetää yleistäviä päätelmiä aiemman tutkimuksen pohjalta. Tutkimuksella pyritään ymmärtämään, miksi ja miten tuloksenjärjestelyä toteutetaan, millainen potentiaali tuloksenjärjestelyyn sisältyy ja missä määrin potentiaalia on vielä hyödyntämättä. Tuloksenjärjestelyn lisäksi tutkimuksen kohteena ovat IFRS-standardit, joita analysoimalla pyritään lisäämään ymmärrystä siitä, miten IFRS-standardit 9 Rahoitusinstrumentit ja 13 Käyvän arvon määrittäminen vaikuttavat tuloksenjärjestelyyn. Tutkimus on kvalitatiivinen, ja tutkimusmenetelmänä on kirjallisuuskatsaukseen sekä IFRS-standardeihin perustuva käsitteellinen analyysi. Katsaus aikaisempaan kirjallisuuteen luo teoreettisen viitekehyksen, jonka pohjalta tarkastellaan IFRS-standardien vaikutusta tuloksenjärjestelyyn. Lopuksi esitetään yhteenveto tutkielman keskeisestä sisällöstä. Tuloksenjärjestely juontaa juurensa kahdesta toisiinsa liittyvästä ilmiöstä: informaation epäsymmetriasta ja päämies‒agentti-ongelmasta. Tuloksenjärjestely on pohjimmiltaan liikkeenjohdon tietoista epäsymmetrisen informaation hyödyntämistä. Käsitteen tuloksenjärjestely määritelmästä ei vallitse täydellinen yksimielisyys. Jokseenkin kaikkiin määritelmiin kuuluu yritysjohdon tietoinen harkintavallan käyttäminen sekä hyötymistarkoitus. Aiempi tuloksenjärjestelyn tutkimus on painottanut tilastollista analyysia ja muita kvantitatiivisia tutkimusmenetelmiä. Vaikka aiheeseen liittyvää tutkimusta on valtaisa määrä ja tuloksenjärjestelymalleja on lukuisia, vallitseva tietämys aiheesta on rajallista ja ristiriitaista. Tutkimuksen tulokset puoltavat käsitystä IFRS-standardeista normeina, joiden soveltaminen on joustavaa ja mahdollistaa kirjanpitovelvolliselle melko laajan liikkumavaran, jonka puitteissa harkintavaltaa voidaan käyttää tuloksenjärjestelytarkoituksessa. Tuloksenjärjestelyn kannalta tutkimuksessa tarkasteltujen standardien olennaisin vaikutus on mahdollisuus käyvän arvon käyttämiseen rahoitusinstrumenttien arvonmääritysperusteena sekä standardissa määritetyt kolme vaihtoehtoa rahoitusinstrumenttien arvonmuutosten käsittelylle kirjanpidossa: tuloslaskelmassa kuluksi jaksotettu hankintameno, käyvän arvon muutosten kirjaaminen tuloslaskelman kautta sekä käyvän arvon muutosten kirjaaminen laajan tuloslaskelman muiden tuloserien kautta. Erityisesti kaksi viimeksi mainittua vaihtoehtoa luovat merkittäviä mahdollisuuksia tuloksenjärjestelylle, vaikka kirjanpitovelvollinen ei voikaan valita kirjanpitotapaa täysin vapaasti. Suurin tuloksenjärjestelyvaikutus on mahdollista saavuttaa yhdistämällä standardin mukaisiin kirjanpidollisiin valintoihin operatiivisia toimenpiteitä, joiden avulla kirjanpitovelvollinen voi pyrkiä täyttämään edullisimman kirjanpitotavan valinnalle standardissa asetetut ehdot.

Studien har en deduktiv ansats och undersöker kvantitativ syftet av att förklara effekten med implementeringen av IFRS 13 på värderingsförändringen av förvaltningsfastigheter. Vidare är ändamålet att bidra med ytterligare kunskap till effekten av IFRS 13:s implementering för förvaltningsfastigheter. För att svara på syftet har tre hypoteser formulerats som testas genom Wilcoxons teckenrangtest och Mann-Whitney testet. Testerna analyseras följaktligen med två utvalda huvudteorier, den institutionella teorin och legitimitetsteorin, vilka appliceras och diskuteras i studien. Resultatet av studien visar att det inte går att påvisa en signifikant skillnad i värderingsförändringen av förvaltningsfastigheter och IFRS 13, för och mellan fastighetsbolag på Large Cap och Mid Cap. Samt att det inte går att påvisa någon signifikant skillnad i värderingsförändringen efter implementeringen av IFRS 13, mellan en intern och extern värdering. Studien uppvisar varierande resultat i koppling till andra länder och varierar noterbart från tidigare studier, framför allt i den slutliga hypotesen som behandlar effekten av IFRS 13 på en extern och intern värdering.

Asuntosijoittamisen suosio on kasvanut Suomessa voimakkaasti viime vuosina. Samaan aikaan asuntojen hinnat ovat nousseet kasvukeskuksissa ennätyskorkeiksi, mutta myös alueellinen hintojen polarisaatio on lisääntynyt, ja joillain syrjäseuduilla asuntojen hinnat ovat kääntyneet jo laskuun. Vuoden 2016 alussa voimaan astunut uusi kirjanpitolaki mahdollisti ensi kertaa sijoituskiinteistöjen arvostamisen käypään arvoon kaikille kirjanpitovelvollisille. Tässä tutkielmassa on selvitetty ovatko asunto- tai kiinteistösijoitusyhtiöt siirtyneet soveltamaan käyvän arvon mallia enenevissä määrin vuoden 2016 jälkeen. Toiseksi on tutkittu, miten siirtyminen hankintamenomallista käyvän arvon mallin käyttöön on vaikuttanut yhtiöiden maksamiin osinkoihin ja selvitetty maksavatko asunto- ja kiinteistösijoitusyhtiöt sijoituskiinteistöjen realisoitumattomia arvonnousuja osinkoina. Tavoitteena on ollut lisäksi selvittää miten siirtyminen hankintamenomallista käyvän arvon malliin vaikuttaa kyseisten yhtiöiden riskitasoihin ja konkurssiriskiin. Tutkimus toteutettiin kvalitatiivisena sisällönanalyysina, jossa tutkittiin yhteensä 25:tä Suomessa toimivaa asunto- ja kiinteistösijoitusyhtiöitä. Aineisto on kerätty käsin valittujen yhtiöiden vuosien 2013 – 2018 tilinpäätöksistä erilliseen taulukkoon, jonka perusteella on muodostettu kuvaajia ja taulukoita, joita tutkielmassa analysoidaan sanallisesti ja taustalla vaikuttavia tekijöitä pohtien. Tutkimuksessa käytettyjen tunnuslukujen valinnassa painotettiin niiden tuottaman informaation soveltuvuutta tutkittavaan ilmiöön sekä riskinäkökulmaan. Tutkimustuloksia on analysoitu ensin jokaisen käytetyn tunnusluvun näkökulmasta, jonka jälkeen eniten esille nousseita yhtiöitä on lisäksi analysoitu vielä yksittäisinä kokonaisuuksina, peilaten tutkimuksen havaintoja aiempaan kirjallisuuteen ja muuhun julkisesti saatavilla olevaan informaatioon. Tutkimuksessa havaittiin, että yhä useampi asunto- ja kiinteistösijoitusyhtiö on siirtynyt soveltamaan käyvän arvon mallia tämän tultua niille mahdolliseksi FAS:n alaisessa kirjanpidossa. Siirtyminen hankintamenomallista käyvän arvon malliin näyttäisi kasvattavan yhtiöiden maksaman osingon määrää suhteessa niiden operatiiviseen tulokseen. Lisäksi osan käyvän arvon mallia käyttävistä yhtiöistä havaittiin alkaneen maksamaan sijoituskiinteistöjen realisoitumattomia arvonnousuja osinkoina. Näiden yhtiöiden keskuudessa konkurssiriski näyttäisi kasvaneen, kun taas yhdenkään hankintamenomallia käyttävän yhtiön konkurssiriskin ei nähty merkittävästi kasvaneen tarkastelujakson aikana. Tutkimuksessa havaittiin myös, että osingon jakaminen tilanteessa, jossa yhtiön operatiivinen tulos on heikko, näyttäisi kasvattavan yhtiön konkurssiriskiä. Lisäksi tutkielman tulosten valossa vaikuttaa siltä, että käyvän arvon mallia käyttävien yhtiöiden omavaraisuusaste laskee herkemmin, kuin hankintamenomallia käyttävillä yhtiöillä, ja että mitä aggressiivisemmin yhtiö maksaa sijoituskiinteistöjen realisoitumattomia arvonnousuja osinkoina, sitä enemmän omavaraisuusaste näyttäisi laskevan.

Titel: Efterlever skandinaviska företag upplysningskraven i IFRS 13? – En kvantitativ studie om regelefterlevnad och dess oberoende variabler Nivå: Examensarbete på Grundnivå (kandidatexamen) i ämnet företagsekonomi Författare: Julia Karlsson och Sofie Andersson Handledare: Fredrik Hartwig Datum: 2020 - januari Syfte: Redovisningsreglering utvecklas för att skapa transparens i redovisningsrapporter för att information ska vara jämförbar, men trots detta följs inte regleringen till fullo. Detta tillsammans med implementeringen och avsaknaden av forskning kring redovisningsstandarden IFRS 13 leder fram till studiens syfte: att undersöka i vilken utsträckning börsnoterade företag i Skandinavien efterlever vissa upplysningskrav i IFRS 13, samt om bransch, företagsstorlek, kluster, lärande, revisionsbyrå, skuldsättningsgrad och ålder har någon inverkan på efterlevnaden. Metod: Studien är av kvantitativ art och tillämpar en deduktiv ansats där sju hypoteser ställs för att besvara studiens syfte. Urvalet består av de 60 största börsnoterade företagen inom respektive land i Skandinavien, mätt per omsättning. För att genomföra studien inhämtas data med utgångspunkt från databasen Thomson Reuters Eikon, samt respektive företags årsredovisningar. Data analyseras genom deskriptiv statistik, korrelationsanalys och multivariat regressionsanalys. Resultat & slutsats: Studiens resultat påvisar en generellt låg genomsnittlig efterlevnadsgrad av redovisningsstandarden IFRS 13 i Skandinavien, nämligen 68,2% år 2018. Av studiens sju variabler var endast företagsstorlek och revisionsbyrå signifikanta på en 5%-nivå, vilket innebär att samband däremellan kan säkerställas. Examensarbetets bidrag: Studien breddar kunskapen kring skandinaviska företags efterlevandsgrad av IFRS 13. Det teoretiska bidraget handlar om att stärka tidigare funna samband mellan regelefterlevnad och variabler som kan förklara efterlevnaden. Det praktiska bidraget riktas mot kapitalmarknadens intressenter som kan dra nytta av denna studie som underlag vid beslutsfattande, även mot IASB för utvecklingsarbete kring redovisningsstandarden. Förslag till fortsatt forskning: Vidare forskning kan breddas genom att anamma andra delar av IFRS 13, och även undersöka specifika delar av IFRS 13 punkt 93 på en detaljerad nivå. Andra förslag är att bredda studien mot andra europeiska länder, undersöka små- och medelstora företag, samt fokusera på kvantitet snarare än kvalitet. Nyckelord: IFRS 13, efterlevnad, bransch, företagsstorlek, kluster, lärande, revisionsbyrå, skuldsättningsgrad och ålder. Title: Do businesses in Scandinavia comply with the disclosure requirement of IFRS 13? -A quantitative study of regulatory compliance and its independent variables Level: Student thesis, final assignment for Bachelor Degree in Business Administration Author: Julia Karlsson and Sofie Andersson Supervisor: Fredrik Hartwig Date: 2020 - January Aim: The purpose of accounting regulation is to create transparency in accounting reports so that information can be compared. Although, businesses don’t always follow the accounting regulations to 100% and this, in combination with the implementation and lack of research on IFRS 13, makes this study interesting. The aim for this study is to examine the extent to which listed companies in Scandinavia comply with the disclosure requirements of IFRS 13 and whether the branch, company size, clusters, learning, audit firm, debt ratio and age have any impact on the compliance. Method: This study is quantitative with a deductive approach where seven hypotheses are developed to answer the purpose of this study. The sample consist of the 60 largest listed companies in each country, Sweden, Denmark and Norway, dependent on the net sales from 2018. The study examines both 2018 and 2013 and the data have been gathered through the database Thomson Reuters Eikon and annual reports. The data are used to create descriptive statistics, correlation analysis and regression analysis. Result & Conclusions: The results indicate that Scandinavian listed companies in general have low average compliance of 2018 only on a 68,2% level. The result also shows that only two of seven independent variables are significant; company size and audit firm. Contribution of the thesis: The study contributes to increased knowledge about Scandinavian listed companies and their compliance with IFRS 13. The theoretical contribution helps increase the found relationship about what affects compliance. The practical contribution is directed to stakeholders to keep in mind when they make decisions, and IASB for development to create increased compliance. Suggestions for future research: Further research can be expanded by adopting other parts of IFRS 13, and also examining specific parts of IFRS 13 paragraph 93 at detailed level. Other proposals are to extend the study to other European countries, look at small- and mid-cap companies, and to focus on quantity rather than quality. Key words: IFRS 13, compliance, branch, company size, clusters, learning, audit firm, debt ratio and business age.