Search

Preschool documentation aims to enchance children's participation in everyday practice. However, research shows that documentation tends to be controlled in a way that fulfils teachers' intentions rather than compels teachers to listen to the children. Drawing on theories of normalizing power and agency of subjects, this study analyses stories about documentation from 19 preschool children, aged 4-6 years. Children were asked to speak freely as the study aimed to catch children's perspectives. Resulsts show two co-existing discourses of negotiating relations among peers. A "community peer discourse", oriented towards preschool practice and community interests, and an "individual centered peer discourse", focused on the self and material objects to negotiate relations. Children negotiated relations by constructing belongings and differences, often by using stereotypical gendered expressions and mannerisms. The study shows that childrens' interest in themselves and their peers, in combination with teachers' active challenge of stereotypical gendered expressions, can contribute to preschool's active work with relations among peers. Pedagogisk dokumentation i förskolan syftar bland annat till att främja barns delaktighet. Forskning visar dock att dokumentationen tenderar att snarare bidra till att uppfylla förskollärarnas intentioner än att lyssna till barns tankar och idéer. Artikeln bygger på teorier om dokumentationen som en normaliserande makt i interaktion med enskilda subjekts egna agens. Genom att lyssna till hur 19 förskolebarn mellan 4–6 år interagerar med pedagogisk fotodokumentation eftersträvas i studien att fånga barnens egna perspektiv. Barnen fick prata fritt utifrån fotografierna i grupper om 2–3 barn. Resultaten visar på två samexisterande kamratdiskurser som barnen använde för att förhandla relationer; en kollektiv kamratdiskurs där berättelserna befann sig i den gemensamma förskoleverksamheten och en individcentrerad kamratdiskurs där berättelserna fokuserade på jaget och materiella ting. Barnen förhandlade relationer genom att skapa tillhörighet och åtskillnad, ofta genom att använda könsstereotypa uttryck och beteenden. Studien visar att barns stora intresse för sig själva och sina kamrater gör att fotodokumentationen, i kombination med förskollärarnas aktiva utmanande av stereotypa uttryck och beteenden, kan utgöra en viktig bas för barns delaktighet i förskolans relationsarbete.

Stödmaterial från Skolverket om demokratiarbetet i förskolan och forskning visar att en glidning från den kollektiva gemenskapen har skett mot ett alltmer individuellt förhållningssätt, medan merparten av studiens tidigare forskningen belyser att delaktigheten i gemenskapen ses som viktig. Det väcker en undran hur det kollektiva och individuella synliggörs i förskolans praktik. En minietnografisk studie med observation och informella samtal användes som metod för att få syn på de olika förhållningssätt pedagogerna använder i arbetet med den demokratiska värdegrunden. Studien utfördes på en förskola med barn i åldern 3-5 år. Studien fann att det användes flera olika förhållningssätt för att fånga både det individuella barnet, och gemenskapen i gruppen till ett möjligt lärande om och genom demokrati.I studien har vi identifierat 14 olika förhållningssätt, där vissa används mer och andra mindre. Merparten av förhållningssätten behövs för att lyfta fram olika demokratiska värden och inget förhållningssätt ska ses som bättre än den andre. Studien fann även förhållningssätt som försvårade arbetet med den demokratiska värdegrunden. Både tidigare forskning och resultatet av studien visar på vikten av att ha kollegiala diskussioner om vad arbetet med den demokratiska värdegrunden står för och hur det ska gå till för att inte utmynna i omedvetna förhållningssätt från pedagogerna

Denna studie syftar till att studera barns perspektiv kring vad de har för erfarenheter av att vistas på en förskola för att bidra med kunskaper om de äldsta förskolebarnens upplevelser genom att svara på tre frågeställningar vilka är; hur beskriver barnen sina upplevelser av leken, vilka upplevelser har förskolebarnen av de vuxna samt vad upplever barnen att en förskola behöver. Studien är kvalitativ och baseras på tre genomföranden där samtalspromenader och fokusgrupper som metod använts. Daniel Sterns intersubjektivitetsbegrepp har utgåtts ifrån, vars innebörd behandlar en ömsesidighet samt hur upplevelser delas i grupp, och resultatet har bearbetats utifrån en tematisk analys. Barnens upplevelser och erfarenheter presenteras på ett heltäckande plan för att på ett övergripande vis presentera ett resultat. Resultatet belyser tre teman där leken, vuxnas roll och barns perspektiv kring vad en förskola behöver lyfts fram. Leken ställer barnen i relation till att få utöva inflytande samt skapa kamratrelationer varpå temat rörande vuxnas roll bearbetar både en delaktighetsaspekt samt en kritik mot de vuxnas regler och beslut där en maktposition träder fram. Det sistnämnda temat presenterar barnens perspektiv kring vad en förskola behöver i förhållande till omsorg och fantasi. Studiens resultat påvisar barnens värde av att bli lyssnade till och inkluderade på förskolan.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur förskolebarn samt förskollärare resonerar om barns inflytande i förskolan. Vi vill även undersöka vilka möjligheter och begränsningar som finns för barns inflytande och hur förskollärare förhåller sig till de gränsdragningar de gör. Hur uppfattar barnen begränsningarna? Vi har utifrån en tematisk analys analyserat vårt empiriska material med avstamp i ett barndomssociologiskt perspektiv. Vi kan tydligt se hur både förskollärare och barn uppvisar och ger ord åt sin förståelse för den andra parten. Barnen försöker föreställa sig förskolans utbildning utifrån pedagogernas perspektiv medan pedagogerna genomgående genom intervjuerna talar om vikten av barns perspektiv. I förskolans utbildning är möjligheten till barns påverkan ständigt närvarande oavsett om förskollärarnas fokus avsiktligen ligger på barns inflytande eller inte. Förskollärarna i studien definierar inflytande som rätten att få önska, något som barnen i studien också visar förståelse för. Avslutningsvis presenteras studiens betydelse för förskollärare och andra pedagoger inom förskolans verksamhet och profession.

The overall aim of this thesis is to examine children's perspectives, positions and possibilities for participation in Swedish preschool documentation practice. The empirical data consists of 1575 photographs from six preschool classes located in different suburban areas. The thesis includes four articles that examine different aspects of the practice of pedagogical documentation. In the first article the children's own stories about the photographs are analysed. In the second article, notions of the child from photographs presented on the preschool walls and from the Swedish Curriculum for the Preschool are compared. The third article examines the content and circulation of digital photographs. Finally, the fourth article explores how children are portrayed in photographs of outdoor activities. All articles are grounded in theories about power and knowledge production, such as discourse theory, and discuss intersections between age, gender, ethnicity and class. The results show that children are capable of creating their own stories in interaction with photographs. However, their stories tend to be gender specific although the photographs mediate gender neutrality. The children mainly described their mutual relationships and, to a lesser extent, the displayed activities. The photographs align with trends of schoolification and masculine-coded production and accomplishment, while care and play are made invisible in the photographs. However, the outdoor photographs, stand out in the sample as they make children visible as sensitive and closely attached to nature. Unlike indoors photographs, outdoor photographs visibilized feminine-coded values as desirable. Outdoor and digitally circulated photographs often displayed children as anonymous, and as neutral in terms of gender and ethnicity. This could be positive since children were able to include themselves in activities represented in the photographs. At the same time, the photographs became impersonal and sometimes insipid; as the anonymisation made children's experiences and knowledge production invisible. The thesis concludes that notions of the child, communicated in preschool photographs, are conform and make competence appear as production and accomplishment, while alternative ways of being a preschool child are made invisible. Therefore, a feminist definition of professionalisation is suggested in order to increase children's participation and incorporate alternative stories in preschool knowledge production, which, in turn, can challenge the notion of the competent child. Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i den svenska förskolans dokumentationspraktik. Empirin består av 1575 fotografier från sex förskoleavdelningar på fyra olika förskolor, belägna i olika områden runt Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra artiklar som undersöker olika aspekter av den pedagogiska dokumentationspraktiken. I den första artikeln analyseras barnens egna berättelser om fotografierna. I den andra artikeln jämförs föreställningar om barnet från fotografier på förskolans väggar med hur barnet skrivs fram i förskolans läroplan. Den tredje artikeln undersöker innehållet och cirkueringen av digitala fotografier i olika forum och hur detta förhåller sig till barns möjligheter till delaktighet. Avslutningsvis undersöker den fjärde artikeln hur barn porträtteras i fotografier av utomhusaktiviteter. Alla artiklar är förankrade i teorier om makt och kunskapsproduktion, däribland diskursteori och diskuterar skärningspunkter mellan ålder, kön, etnicitet och klass. Resultaten visar att barn är kapabla att skapa sina egna berättelser i interaktion med fotografierna. Deras berättelser tenderade att reproducera stereotypa könsmönster även om fotografierna förmedlade könsneutralitet. Barnen beskrev främst sina inbördes relationer och i mindre utsträckning de uppvisade aktiviteterna. Å ena sidan överensstämde fotografiernas innehåll med nyliberala trender gällande skolifiering och professionalisering av förskoleutbildningen genom att fokusera på traditionellt maskulint kodade aspekter som produktion och prestation, medan omsorg och lek osynliggjordes i fotografierna. Å andra sidan upphöjde utomhusfotografierna feminina värden genom att synliggöra barn som känsliga med samhörighet med naturen. Utomhus- och digitalt cirkulerade fotografier framställde ofta barnen som anonyma och neutrala vad gäller kön och etnicitet. Detta kan vara positivt eftersom barnen gavs möjlighet att inkludera sig själva i de framställda aktiviteterna. Samtidigt blev fotografierna opersonliga och ibland intetsägande då anonymiseringen gjorde barns situerade erfarenheter och kunskapsproduktion osynlig. Avhandlingens slutsatser är att de föreställningar om barnet som förmedlas i fotografierna, är konforma och likställer kompetens med produktion och prestation, samtidigt som alternativa sätt att vara förskolebarn osynliggörs. För att öka barns delaktighet och införliva alternativa berättelser i förskolans kunskapsproduktion, föreslås en feministisk definition av professionalisering, vilket i sin tur kan utmana föreställningen om det kompetenta barnet.

Sammanfattning Pedagoger ska arbeta utifrån barns inflytande i förskolan. För att barn ska kunna växa och bli demokratiska medborgare behöver de få sin röst hörd. Detta understryks i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018), Skollagen (2010) och Barnkonventionen (2009). Pedagogernas arbete innefattar ett stort ansvar med att se till att barn får sitt inflytande tillgodosett oavsett hinder eller prövningar. Syftet med denna studien är att ta reda på pedagogers förhållningssätt till barns inflytande i verksamheten och vilka tankar de har kring metoder som används för att ge barnen inflytande i åldrarna 3-5 år. I denna kvalitativa studie har vi valt att intervjua sex förskollärare i olika åldrar och med olika erfarenheter. Detta görs för att få en övergripande verklighetsbild kring hur barns inflytande genomsyrar verksamheten. Det skedde ett bortfall då en av deltagarna var sjuk vid intervjutillfället, studien omfattar därför fem deltagande förskollärare. Vi har använt oss av semistrukturella muntliga intervjuer där vi som studenter har skrivit ner respondenternas svar löpande under intervjuns gång. Efter att vi fått ta del av svaren och bearbetat dem så analyserades svaren. Barndomssociologin är en teori som innefattar att barn ska anses som självklara och viktiga medlemmar i ett demokratiskt samhälle. Teorin understryker de rättigheter barnen har till eget inflytande, att självständigt kunna påverka de omständigheter som rör barnet och samhället runt dem. Denna teori har valts till studiens teoretiska ingång tillsammans med Vygotskijs sociokulturella teori som handlar om att barn lär sig i samspel med andra. I resultatet synliggörs det att förskollärarens förhållningssätt är en av de mest betydelsefulla faktorerna för barns möjlighet till inflytande i förskolan. Det krävs lyhörda och engagerade pedagoger som använder sig av barnens tankar och idéer i undervisningen, detta görs med ett brett barnperspektiv som möjliggör barnens rättigheter i att få sin röst hörd. Pedagogerna ska se det kompetenta barnet och utmana barnet till att ta självständiga beslut. Det framkommer i studien att andra faktorer som arbetsmiljö, ekonomi/budget och personaltäthet påverkar barns inflytande. Förskollärarna lyfter vikten i att barn ska ges förståelse för hur deras inflytande genomsyrar verksamheten. Det görs genom att pedagogerna visar barnen deras dokumentation och för dialoger genom att reflektera kring vad de lärt sig. Deltagarna diskuterar kring de metoder som används för att implementera barns inflytande i verksamheten. Att samtala och lyssna till barnen för att kunna verkställa barnens önskemål är det som framgår som den mest betydande metoden. Att dokumentera och reflektera över sitt arbete för att synliggöra metoder som fungerar och områden som behöver förbättras ses som ett sätt att utveckla metoder för barns inflytande i verksamheten. Pedagogerna påpekar även vikten av att regelbundet se över miljön och materialet på förskolan, att det är en metod som krävs för att möjliggöra barns inflytande, finns inte material och miljön tillgänglig försvinner möjligheten att verkställa barnens tankar och ideér.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger deltar i barns lek, men även att få en förståelse för hur förskollärare ser på sitt deltagande samt hur barn uppfattar pedagogers deltagande. Det är en kvalitativ studie som utgår från en fenomenografisk teori och de metoder som används är observation och intervju. Ett observationsschema användes för att genomföra observationer inomhus och utomhus. Tre förskollärare och nio barn intervjuades genom semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades. Materialet har bearbetats och analyserats genom en fenomenografisk analysmodell. Det mest framträdande resultatet utifrån observationerna, intervjuerna med förskollärarna och barnintervjuerna är att pedagogernas deltagande i barns lek är lågt. Resultatet från observationerna visar att pedagogerna till största del intar en observerande roll eller står helt utanför leken. Förskollärarna beskriver i intervjuerna anledningar till detta. De nämner barnens ålder, andra tidskrävande uppgifter, svårigheter och intresse som orsak till sitt låga deltagande. Barnens svar visar att pedagogerna sällan deltar men att barnen gärna vill det. Både barnen och förskollärarna visar på en vilja att delta i leken men orsaker som exempelvis rädsla att förstöra lek och att andra uppgifter tar tid begränsar deltagandet. The purpose of the study is to investigate how educators participate in children's play, but also to gain an understanding of how preschool teachers view their participation and how children perceive educators' participation. It is a qualitative study based on a phenomenographic theory and the methods used are observation and interview. An observation schedule was used to conduct indoor and outdoor observations. Three preschool teachers and nine children were interviewed through semi-structured interviews which were then transcribed. The material has been processed and analyzed using a phenomenographic analysis model. The most prominent result based on the observations, the interviews with the preschool teachers and the child interviews is that the educators' participation in children's play is low. The results from the observations show that the educators for the most part take on an observational role or are completely outside the play. In the interviews, the preschool teachers describe reasons for this. They mention the children's age, other time-consuming tasks, difficulties and interest as reasons for their low participation. The children's answers show that the educators rarely participate but that the children like it. Both the children and the preschool teachers show a willingness to participate in the children's play, but reasons such as fear of ruining play and that other tasks take time limit the participation.

Syftet med studien är att få kunskap om förskollärares tankar kring sitt eget deltagande i barns fria lek, samt hur barn ser på pedagogens deltagande i lek. Syftet konkretiseras i två frågeställningar: ”Hur uppfattar förskollärare sitt deltagande i barns fria lek?” samt “Hur uppfattar barn pedagogers deltagande i sin lek?”. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer som genomförs med tre förskollärare och tre barn från en förskola i södra Sverige. Det insamlade materialet analyseras utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. I resultatet framkom det att barnen tycker det är roligt när vuxna är med i leken, men de vill även leka själva med sina kompisar. Förskollärarna kan välja att delta i fri lek på olika sätt samt med olika målsättningar, bland annat för att inspirera, undervisa eller ge barnen stöd. Barnen ger uttryck för att vuxna håller koll eller pratar med varandra när barnen leker själva. Förskollärarna väljer ibland att avvakta sitt deltagande i fri lek på grund av en vilja att inte störa eller förstöra leken. Utifrån studiens empiri synliggörs det att förskollärarna är medvetna om att sitt deltagande i leken både kan främja och hindra barns lek. Alla förskollärarna upplever att de någon gång har stört barns lek när de ta klivet in i den. Avslutningsvis diskuteras det att pedagogen behöver delta i barns lek på barnens villkor samt att pedagogens deltagande i leken är betydelsefull.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring förskolebarns syn på sin utomhusmiljö i relation till vuxnas närvaro och miljöns möjligheter till utveckling, lek och lärande. Insamling av empirisk data grundade sig i två steg, fotografering av förskolegårdarna utförd av barnen själva och kvalitativa intervjuer med utgångspunkt i bilderna och semistrukturerade frågor. Empirin har analyserats genom att insamlat material från de båda källorna vägts samman. Den utvecklingspedagogiska teorin stöttar analysen med fokus på begreppen variation, mångfald, riktadhet, erfarande och metakognition. I resultatet synliggjordes förskolebarns uppfattningar om vuxnas närvaro utomhus och utemiljöns egna möjligheter till utveckling, lek och lärande. Beroende på utomhusmiljöns utformning bidrog den till olika erfaranden som ledde till lärande med fokus på naturkunskap, motorik och sociala färdigheter. Vuxna som arbetade på förskolan sågs av förskolebarn som frånvarande i leken, samtidigt som det av barnen uttrycktes en efterfrågan av ökad vuxennärvaro. Slutsatsen av resultatet kopplad till de teoretiska utgångspunkterna var att undervisning genom riktadhet och metakognitiva dialoger uteblev utomhus. Utomhusmiljön i sig själv gav samtidigt stora möjligheter till erfarande och lärande inom naturvetenskapliga ämnen samt sociala och motoriska färdigheter.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare planerar utomhusundervisning utifrån medvetna didaktiska ställningstaganden. Forskningsfrågor som guidar den här studien är: “Hur synliggörs utomhusundervisning vid planering i såväl skriftliga planeringsdokument som i tal?” och “Hur motiverar förskollärare de didaktiska ställningstagandena i relation till utomhusundervisning?”. För att svara på studiens forskningsfrågor har dokumentanalys och forskningsintervju använts som metoder för att samla in datamaterial. För att stärka planeringsdokumenten som samlats in spelades pedagogernas diskussioner in med hjälp av en ljudupptagare. Ljudinspelningarna från planeringarna analyserades tillsammans med de skriftliga planeringsdokumenten. De pedagogiska planeringarna följdes upp med intervjuer av förskollärare som spelades in med ljudupptagare och analyserades. Datamaterialet har transkriberats och kategoriserats utifrån likheter och skillnader i empirin. Studiens teori är utvecklingspedagogik med tillhörande begrepp, lärandets akt och lärandets objekt som har använts vid analys av datamaterialet. I studien medverkar fyra förskolor från två kommuner i södra Sverige. Förskollärarna har varierande yrkeserfarenheter med olika kunskaper om utomhuspedagogik och didaktik. I resultatet synliggörs variation i hur arbetslagen planerar för undervisning utomhus utifrån medvetna didaktiska ställningstaganden. Samtliga arbetslag har en strävan om att inkludera utomhuspedagogik i deras temaarbete. I förskolornas planeringsdokument synliggörs det att utformningen av utomhusundervisning varieras i förhållande till deras temaarbete. Studiens förskollärare motiverar att didaktikens frågor är en bra utgångspunkt för undervisning utomhus. Något som genomsyrar resultatet är brist på kunskap om didaktik som begrepp. Det framförs att förskollärare behöver mer vägledning i både att inta medvetet didaktiskt förhållningssätt och hur utomhusundervisning kan samverkas med undervisningen som bedrivs inomhus. Det framförs i studien att didaktisk planering ökar förutsättningar för förskoleverksamhet att bedriva undervisning som stimulerar barns utforskande. Förskolor har olika förutsättningar till att bedriva utomhuspedagogik, både vad gäller miljöns utformning och pedagogernas kunskaper.

I denna studie undersöker vi hur barns delaktighet synliggörs under vardagliga rutiner i förskolans verksamhet. Detta undersöks med hjälp av två frågeställningar; Vilka arbetsformer använder förskolepersonalen sig av för att främja barns delaktighet, och vilka utmaningar kommer till uttryck för barns delaktighet? För att kunna undersöka detta har vi i denna kvalitativa studie använt oss av deltagande observation med reflekterande intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien har analyserats utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med centrala begrepp från teorin som barnperspektiv, barns perspektiv och barns aktörskap. I resultatet synliggörs det flera olika arbetssätt samt utmaningar i arbetet med barns delaktighet i förskolan. Studiens slutsats är att förskolepersonalen använde sig av flera olika arbetsformer för att främja barns delaktighet. Bland dessa infinner sig att ta vara på barnens intressen, tar vara på barns fysiska och emotionella behov, samt inkludera barnen i vardagliga rutiner. De utmaningar som kommer till uttryck för barns delaktighet i förskolan är personalbrist samt utmaning i att låta barnen göra val.

Syftet med studien är att synliggöra vad förskollärare beskriver som barnens inflytande över förskolans aktiviteter. Genom semistruktuerade intervjufrågor till fem förskollärare i södra Sverige genomförs en kvalitativ undersökning. Studien använder den didaktiska triangeln som ett teoretiskt perspektiv. Den didaktiska triangeln betonar sambandet mellan förskollärare, barn och innehåll. Även den didaktiska pyramiden används för att tolka miljö, styrdokument och arbetslagets påverkan. Hermeneutiken används för att tolka intervjuerna och genom växelvis fokusering på delar och helhet skapas en förståelse av fenomenet. Inflytande är ett brett ämne som ska genomsyra hela förskolans verksamhet. Läroplanen för förskolan visar tydligt på vikten av barns inflytande. Studien visar på liknande uppfattningar och arbetssätt hos de fem förskollärarna. Slutsatsen är att förskollärarna är positiva till barns inflytande i förskolans verksamhet. Dock nämner informanterna praktiska hinder som personalbrist och tidsperioden för inskolning av barn.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn interagerar med förskolans utomhusmiljö med fokus på det sociala samspelet. För att samla in empiri har en kvalitativ ansats, i form av observation med kartläggning och barnsamtal, tagits. Resultatet i studien visar att barnen ser utomhusvistelsen som en tid att leka tillsammans med andra barn och valet av miljö där leken ska utspela sig lockar barnen.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn i åldern ett till tre år får möjlighet att vara delaktiga och skapa inflytande över sin utbildning i förskolan. Läroplanen (Skolverket 2018) lyfter fram att barn har rätt till delaktighet och inflytande. Vad delaktighet och inflytande innebär är däremot inget som står skrivet i läroplanen (Skolverket 2018) vilket gör att det finns ett stort tolkningsutrymme för dessa begrepp. Följden av det blir att pedagoger arbetar utifrån olika tolkningar vilket resulterar i olika förhållningssätt. Med denna studie vill vi därför undersöka och bidra till mer kunskap om hur delaktighet och inflytande kan komma till uttryck på förskolor. Studien bygger på observationer som gjordes på sju förskolor. Analysen av resultaten utgår från begreppen – barns agency, barns perspektiv och barnperspektiv. Resultatet visar att pedagogerna uppvisar en medvetenhet om barns delaktighet och inflytande genom att uppmärksamma barnens intressen, tankar och åsikter för att utveckla verksamheten. De möter barnens motstånd och agerar utifrån vad som är bäst i den specifika situationen. Barns delaktighet kommer till uttryck på olika sätt vid de undersökta förskolorna i undersökningen. Barnen är aktiva deltagare, interagerar med varandra och på så vis skapar relationer, uppvisar motstånd och avslutningsvis påverkar ramarna inom den pedagogiska verksamheten.

I studien undersöktes förskollärarnas roll och barns delaktighet vid planering av den pedagogiska inomhusmiljön, eftersom miljön på förskolorna ser olika ut. Vi undersökte förskollärarnas förhållningssätt och hur det påverkade miljöns utformning, samt synen på barns delaktighet i utformningen av den pedagogiska lärmiljön. Ämnesområdet var intressant och framför allt relevant för att skapa en medvetenhet hos förskollärare om den pedagogiska miljöns utformning. Studien genomfördes via semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare från olika förskolor i samma kommun. Resultatet analyserades genom en kvalitativ metod där informanternas svar kategoriseras för att urskilja likheter och skillnader. I resultatet framkom det att förskollärarna såg sin roll som betydelsefull i den pedagogiska inomhusmiljön. Förskollärarnas förhållningssätt speglade sig i den pedagogiska miljön vilket gynnade barns utveckling och lärande. Resultatet visade även barns betydelsefulla roll i den pedagogiska inomhusmiljöns utformning, där förskollärarna såg barnen som kompetenta individer. Förskollärarna lyfte barns delaktighet som en viktig del i utformningen av inomhusmiljön. Den inställning som förskollärarna hade till barns kompetenser samt medvetenhet kring förhållningssätt synliggjordes i miljön, där nyfikenhet och utmaningar skapades för barnen. Förskollärarnas kompetenser synliggjordes i den genomtänkta lärmiljön som var planerad utifrån förskolans läroplan samt barns perspektiv och barnperspektiv.

I lagar och styrdokument framgår det att barn ska ges möjligheter till delaktighet och inflytande i förskolan. Forskning visar att arbetet med inflytandet lägger fokus på individuella och verbala förmågor, vilket riskerar att barn i åldrarna ett till tre inte får samma möjligheter till inflytande på förskolan. Syftet med denna studie var att utveckla kunskap om förskollärares tankar kring arbetet med delaktighet och inflytande med de yngsta barnen på förskolan. Studien följer den kvalitativa forskningstraditionen där halvstrukturerade intervjuer har använts som metod för insamling av data. De teoretiska utgångspunkter i studien baseras på livsvärldsteorin och begreppen barns perspektiv och barnperspektiv som använts för att tolka och analysera resultatet. Resultatet visar att kommunikation, tolkning av kroppsspråk och relationsskapande är betydelsefulla delar för att förstå barns tankar och åsikter. Det framkommer även att forma verksamheten utifrån barnens intressen öppnar upp möjligheter till delaktighet och inflytande. Däremot finns det utmaningar där framför allt organisatoriska faktorer utgör en del begräsningar gällande arbetet med delaktighet och inflytande. Resultatet visar även att inåtvända barn har svårare att nå fram till för pedagoger, då deras signaler är otydliga och svaga.

Syftet med detta arbete är att öka kunskapen om förskolebarns lek utifrån hur barnen själva uttrycker sina uppfattningar om lek. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju med en fenomenografisk metodansats. Fenomenografisk inriktning bygger på två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta barn där de under tiden ritar teckningar om sin lek. Resultatet presenteras i olika kategorier som analyserades av intervjuarna och teckningarna. Resultatet visar att samtliga barn uppfattar leken som många olika aktiviteter de sysslar med och där de upplever framförallt glädje. Barnen beskriver lek med olika material, lek med sina vänner och rollek. En del av barnen beskriver medvetenhet om att de lär sig genom att leka och inget av barnen nämner vuxna i samband med deras lek. Barnens föreställningar om lek framställer leken som en artefakt då de använder leken för att kommunicera och samspela med varandra.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare förhåller sig till barns oönskade lek och hur de motiverar sitt förhållningssätt. Forskningsfrågorna som besvaras i studien är hur beskriver förskollärare oönskad lek? Hur bemöter förskollärare barns oönskade lek? Samt hur motiverar förskollärare sitt bemötande av barns oönskade lek? Studien är genomförd som en fallstudie där intervju använts som metod för att få fram data. Studiens resultat har analyserats med hjälp av normmodellen med dess tre hörnstenar vilja, kunskap och möjligheter. Resultatet visar att förskollärare har en vilja att försöka förstå lekar som bryter mot vad som kan anses som icke önskvärda dvs. som bryter mot normen. Förskollärarna ger uttryck för en ”tyst kunskap” då de motiverar sitt hanterande av leken genom sina tidigare erfarenheter av den typen av lek. Vidare ställer förskollärare frågor till barnen om lekens innehåll för att försöka förstå barnens syfte med leken. Att barn bearbetar händelser i sina lekar och att förskollärarna motiverar sitt förhållningssätt styrs av samsynen i arbetslaget kring oönskad lek. Slutsatsen i studien är att förskollärarna vill barnets bästa och att de har en ambition att möta barnen i deras lek oavsett om förskolläraren ser på leken som icke önskvärd eller önskvärd.

Sammanfattning I denna kunskapsöversikt presenteras aktuell forskning gällande betydelsen digitala verktyg kan ha för barns lärande. Både möjligheter och hinder i nyttjandet av digitala verktyg lyfts fram. Betydelsen av digitala verktyg för barnens lärande kan anses viktigt i en utbildning som formas utifrån ett alltmer digitaliserat samhälle. I vissa fall kan förskolan vara platsen där barnen möter digital teknik för första gången. I enlighet med läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 11) skall förskollärare skapa förutsättningar som tillåter barnen att utforska olika uttrycksformer, digitala verktyg inkluderat. Vi förbereder oss därav för en framtid där förmågor som problemlösning, kritiskt tänkande och digital kompetens kan tänkas essentiellt. Syfte Syftet med kunskapsöversikten är att få en överblick kring forskningsområdet gällande digitala verktygs betydelse, både när det gäller för och nackdelar för förskolebarnens lärande. Utifrån detta syfte ställs huvudfrågeställningen: Hur ser kunskapsläget ut gällande digitala verktygs betydelse för barns lärande i förskolan? Eftersom frågeställningen är omfattande delas den upp i två underfrågor: •På vilka sätt kan digitala verktyg vara möjliggörande för barns lärande? •På vilka sätt kan nyttjandet av digitala verktyg var ett hinder för barns lärande? Metod Tillvägagångsättet för denna kunskapsöversikt har inspirerats av metoden SMART. Denna kunskapsöversikt baseras på 14 nordiska vetenskapliga publikationer. Sökmetoden har utgått från att söka efter vetenskapliga publikationer i olika databaser för att hitta studier som kan besvara syftet och frågeställningar. Sökningarna har avgränsats till nordiska publikationer senaste tio åren utifrån sökord som digital technology, digital tool och digitala verktyg. Sedan har studierna analyserats för att skapa en övergripande bild av forskningsfältet. En djupare analys har slutligen utförts kring resultaten för att urskilja betydelsen för barns lärande. Resultat Resultatet visar framför allt en brist i pedagogisk användning av digitala verktyg vilket forskare anser kan begränsa lärandet. Det går urskilja utmaningar och hinder vilket påverkar vilka möjligheter barnen får till digitalt lärande. Kunskapsöversikten visar att förskollärares och pedagogers förhållningssätt till digitaliseringen är en faktor som påverkar vilken plats tekniken får i förskolan. I studierna framförs vikten av närvarande förskollärare som har digital kompetens och kunskap kring pedagogiska användningsområden. Studiernas resultat visar även möjligheter inom socialt, språkligt och kulturellt lärande. Även hur barns perspektiv och intressen kan lyftas fram med stöd i olika digitala verktyg. Sammanfattningsvis visar resultatet att digitala verktyg kan vara betydande för barns lärande inom flera områden.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares och barnskötares erfarenheter om deras uppfattningar kring hur barns delaktighet och perspektiv kan få synliggöras i verksamheten på förskolan. Denna studie genomförs för att bidra med ytterligare kunskap, då det finns en begränsad forskning kring de yngsta barnens delaktighet och perspektiv i förskolan. Studien utgår ifrån en kvalitativ metodansats. Semistrukturerade intervjuer har använts vid datainsamling för att få ett djup i studien, där respondenternas egna berättelser har utgjort ett rikt material. Urvalet tillämpades utifrån ett bekvämlighetsurval med fem förskollärare och tre barnskötare. Kontakt med respondenterna togs både via mail och telefon. Studiens resultat redogjorde för att meningsfulla sammanhang i lärmiljön utifrån varje barns förutsättningar, samt pedagogers medvetenhet kring deras arbetssätt var avgörande faktorer för att skapa delaktighet för alla barn. Det som hindrade möjlighet till delaktighet handlade om organisatoriska villkor med exempelvis för stora barngrupper, ledningens roll eller resursfördelning. Pedagogers barnsyn framkom som ett viktigt resultat för att synliggöra barns perspektiv, där barn sågs som kompetenta, med egna intressen, erfarenheter och kunskaper. Vidare visade resultatet att barns perspektiv synliggjordes även utifrån pedagogers engagemang för barnet. Detta genom pedagogers sätt att lyssna och skapa förutsättningar för samspel och kommunikation mellan både barn och pedagogmen även mellan barn. En betydelsebärande faktor som lyftes fram för att synliggöra både barns perspektiv och delaktighet var relationen mellan barn och pedagog.

Förekomsten av samma typ av låtar och musikgenrer i förskolans vardag är påtaglig och oftast är det traditionell barn- och popmusik som spelas. Tidigare forsknings fokus riktas främst åt undervisning och lärande, och inte så mycket åt musiklyssnandet och barnens meningsskapande kring lyssning på musik. Genom att använda olika genrer och öppna upp för barnens tal om dessa breddas förskolans musikrepertoar och barns perspektiv närmas. Syftet med föreliggande studie är därför att ur ett barndomssociologiskt perspektiv undersöka och analysera barns tal om och meningsskapande av musik i relation till olika musikgenrer. Elva barn från två olika förskolor har intervjuats efter att ha lyssnat på olika sorters musik. Barnens tal och meningsskapande har sedan analyserats utifrån Corsaros (2015) begrepp interpretive reproduction, peer cultures och The orb web model, samt utifrån begreppen aktör, struktur och barns perspektiv. DeNoras (2000) musiksociologiska begrepp musikens semiotik, tolkande flexibilitet och agency har även använts. Studiens resultat visar att barns sätt att tolka och skapa mening påverkas av tidigare erfarenheter. Genom interpretive reproduction är barnen aktivt med och omskapar sin omvärld. Olika kroppsliga processer visas i barnens sätt att interagera dels med musiken, dels med varandra. Barnen skapar peer culture och en egen tolkning av musiken, där deras tidigare kunskaper och erfarenheter möts. Genom att prata om barnens musikaliska erfarenheter och tankar i relation till musiklyssnande blir musik inte bara ett sång- och spel-ämne, utan också ett lyssnar-ämne. När barnens utbud av musikgenres breddas och meningsfulla musikaktiviteter skapas möjliggörs barnen olika sätt att uttrycka sig och skapa egna uttryck och begrepp. Dessa skapar grund för senare möten med redan existerande musikaliska begrepp.

This study is about preschool teachers' perceptions of biology teaching in preschool. The study examines three questions based on the purpose of the study that focus on preschool teachers 'perceptions of biology teaching in preschool, the child's perspective as a starting point in biology teaching and preschool teachers' reasoning about the importance of the outdoor environment as a learning environment for biology teaching. The study is based on previous research results that highlight preschool teachers' lack of subject knowledge and uncertainty in science teaching at preschool. In addition, both the preschool curriculum and research studies emphasize the child's perspective in teaching. Learning environment in the form of both indoor and outdoor environment in accordance with previous research studies is a contributing factor in children's learning and development. In this study, the learning environment is highlighted as an outdoor environment in the form of the forest, nature walks and the preschool yard. The study results are based on empirical data collected based on semi-structured interviews with six preschool teachers in two different municipalities in western Sweden. Interviews are then analyzed based on a phenomenographic methodological approach. The results show that preschool teachers' perceptions of the subject of biology and its teaching in preschool are mostly linked to nature, animals, plants, and the human body. The results also show in different ways where the preschool teachers take care of children's questions and perspectives and set it as a starting point in the planning of biology teaching. This is done by planning the teaching with the children where the children get a chance to talk about what they want to learn and do in preschool. Finally, the preschool teachers explained that the learning and teaching environment as an outdoor environment in the form of the forest, walks and the preschool yard has an important role in children's learning in biology.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal på olika förskolor arbetar för att ge barn möjlighet till inkludering och delaktighet, men även kunna ge dem en chans till att ha ett inflytande på förskoleverksamheten. I studien genomfördes semi-strukturerade intervjuer med personal från tre förskolor. Vid intervjuerna med förskolepersonalen utfördes fem av dem enskilt och en gruppintervju med två förskollärare på den förskola där personalen arbetade på. Den sista intervjun utfördes på distans, med hjälp av videosamtal som spelades in. Med barnen fördes samtal i grupper på förskolorna för att skapa en trygg miljö för barnen. Vid ett av gruppsamtalen med barnen närvarade en förskollärare. Deltagarna i denna studie var sju förskollärare, en barnskötare och tio barn. De teoretiska begrepp som genomsyrar denna studie är lärarkontroll och didaktik. Fokus riktas mot hur stark och svag lärarkontroll kan påverka planeringen av verksamheten och möjlighet till inflytande samt didaktiska frågor som vad, varför, hur, var och för vem. Baserat på förskolepersonalens egna uppfattningar och synpunkter visar resultatet i denna studie att förskolepersonalen hade olika synpunkter om planering, delaktighet och inkludering, men alla var alla överens om att inkludering och delaktighet är något viktigt och betydelsefullt, och därför bör prioriteras på förskolan. Även om förskolepersonalen ville att barnen ska vara delaktiga i verksamheten, kunde det dock hända att det förekom yttre faktorer som kunde påverka barnens möjligheter till delaktighet. Resultat visar att dilemman kunde uppstå när förskolepersonalen ska ge barnen möjligheter till delaktighet och inflytande i temaarbeten, och förskolepersonalens uppfattningar av delaktighet och inflytande skiljer sig åt i arbetslaget. Förskolepersonalen som deltog i denna studie ansåg att delaktighet och inkludering har olika innebörder. Inkludera barnen i verksamheten innebär att utbildningen ska anpassas efter varje barns behov, medan delaktighet och inflytande innebär att låta barnen vara med och påverka planeringen av projekt, temaarbeten och aktiviteter. I planeringen av verksamheten poängterade flera av förskolepersonalen att det är viktigt att vara flexibel och anpassningsbar, och våga ändra planeringen utefter barnens intressen, för att på så sätt låta barnen få en chans till delaktighet och inflytande av verksamheten.

Syftet med detta arbete är att öka kunskapen om förskolebarns lek utifrån hur barnen själva uttrycker sina uppfattningar om lek. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju med en fenomenografisk metodansats. Fenomenografisk inriktning bygger på två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta barn där de under tiden ritar teckningar om sin lek. Resultatet presenteras i olika kategorier som analyserades av intervjuarna och teckningarna. Resultatet visar att samtliga barn uppfattar leken som många olika aktiviteter de sysslar med och där de upplever framförallt glädje. Barnen beskriver lek med olika material, lek med sina vänner och rollek. En del av barnen beskriver medvetenhet om att de lär sig genom att leka och inget av barnen nämner vuxna i samband med deras lek. Barnens föreställningar om lek framställer leken som en artefakt då de använder leken för att kommunicera och samspela med varandra.

Studiens syfte var att få kunskap om hur barn upplever och förhåller sig till utomhusvistelse i en naturförskola respektive förskola utan specifik inriktning. Detta har utformats med stöd av följande frågeställningar: Hur upplever barnen i respektive förskola utomhusvistelsen? Hur leker barnen i respektive förskola i samband med deras utomhusvistelse? Studien har tagit sin utgångspunkt ur två kvalitativa metoder, nämligen fokusgruppintervjuer och strukturerade observationer med stöd av observationsscheman. Avsikten med fokusgruppintervjuerna var att inhämta kunskap om barnens egna åsikter och tankar gällande den utomhusvistelse som de tar del av under sin förskolevistelse. Vidare var avsikten med de strukturerade observationerna att tolka barnens utomhusvistelse genom att inta ett barnperspektiv. Den nämnda jämförelsen utgick från tre barnavdelningar på en naturförskola och två barnavdelningar från en förskola utan specifik inriktning. I resultatet framkom det både likheter och skillnader mellan barnen från respektive förskola gällande deras utomhusvistelse. Det synliggjordes bland annat att den största delen av barnen från naturförskolan uppskattade utomhusvistelse mer i jämförelse med barnen som befann sig i förskoleverksamheten utan specifik inriktning. Turtle m.fl. (2015) för fram att en större mängd vistelse i naturen bidrar till en ökad positiv inställning gentemot utomhusvistelse. Fortsättningsvis framkom det även att barnens fantasiförmåga och samarbetsförmåga, i samband med utomhusvistelsen i förskolan, var lika förekommande bland barnen i naturförskolan som i förskolan utan inriktning.

Sammanfattning Enligt barnkonventionen (UNICEF Sverige, 2018) som varit lag sedan januari 2020, ska alla barn behandlas lika i förskolan oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom eller funktionsnedsättning. Alla som arbetar på förskolor bör ha kunskap om och visa respekt för att alla människor skall behandlas lika oavsett kön, etnicitet, eller klass. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) beskriver att förskolan skall sträva efter att barnen utvecklar respekt och solidaritet, även förmåga att leva sig in i andra människors situationer. Syftet med arbetet är att utveckla en barnbok med utgångspunkt i frågor som aktualiseras i dagens samhälle. Fokus är inriktat på att så många barn som möjligt ska känna igen sig själva eller någon annan i boken och på så sätt känna sig inkluderade i gruppen och i hur samhället ser ut idag. För att få en inblick i hur barnböcker används på förskolor och om de används i speciella syften så utformades en nätbaserad enkätundersökning som riktades till verksamma förskollärare. Enkäten utgick från tankar om hur litteratur kan vara ett stöd för att få barn att känna igen sig i vardagliga situationer. Resultatet blev en bok som utspelar sig på en förskola som beger sig ut på en utflykt. Det finns flera olika karaktärer i boken för att så många barn som möjligt ska känna igen sig. I boken benämns sex olika barn. Det benämns inte något kön i boken, alla namnen på barnen är könsneutrala. Boken skapar möjligheter att tillsammans med barnen diskutera handlingen kring olika kulturer och samtala och reflektera kring hur samhället ser ut. Med hjälp av boken ska barn kunna berätta hur deras egen familj ser ut och även höra andra barn berätta om sina familjer.

Förskolan ska enligt läroplanen, Lpfö18, vara en plats där alla barn ska kunna leka, lära och utvecklas enskilt och i grupp. Miljöerna i förskolan kan ses som ett pedagogiskt verktyg där alla barn ska kunna utvecklas och lära efter sina förutsättningar och behov. En viktig fråga är då hur pedagoger använder lärmiljön för att underlätta och stötta för de barn som exempelvis är i behov av extra stöd. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om förskollärares och förskolebarns erfarenheter av och synsätt på tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Tillgängliga lärmiljöer ger möjlighet för att barnen ska kunna vara delaktiga i dessa. Om inte lärmiljöerna är tillgängliga för alla barn kommer möjligheten att vara delaktig i förskolans verksamhet vara liten. En kvalitativ metod användes vid datainsamlingen och bestod av samtalsintervjuer och fokusgruppintervjuer med förskollärare och barn. I studien kommer resultatet tolkas och förstås i relation till Lev Vygotskijs perspektiv inom den sociokulturella teorin. Resultatet har även tolkats mot tre specialpedagogiska perspektiv för att teoretiskt förstå respondenternas förhållningssätt kring arbetet med tillgängliga lärmiljöer. Resultatet visar att lärmiljöer är en viktig aspekt för barns utveckling och lärande. Ur barnens perspektiv är det betydelsefullt att det finns en variation av material och en fysisk miljö som gör det möjligt för barngruppen att vara uppdelad i olika rum. Interaktionen mellan alla parter i förskolan är även det en viktig aspekt för barnens synsätt på tillgängliga lärmiljöer. Förskollärarna beskriver att lärmiljöer tar sin form genom medvetna val från pedagogerna där alla barn ges möjlighet att delta utifrån sina behov. Delaktighet i praktiken kan, enligt förskollärarna, gestaltas på olika sätt och där bland annat pedagogers förhållningssätt, valstunder, barn som förebilder och medvetna gruppindelningar är verktyg för detta. Vår slutsats av studien är att både förskollärare och barn är eniga om att pedagogens roll och engagemang är direkt avgörande för vilka möjligheter till lärande och utveckling barnen erbjuds.

Studiens syfte är att undersöka barns perspektiv på kommunikation och samspel i lek där de har olika kommunikativa förmågor. För att få svar på studiens syfte har vi utgått från följande frågeställningar; Hur beskriver barnen deras sätt att kommunicera med varandra i lek? Hur beskriver barnen deras sätt att samspela med varandra i lek? Studien har utgått från det socialpsykologiska perspektivet där vi har riktat in oss på begreppen socialt tänkande och socialt beteende, både i barnens beskrivningar och agerande under intervjuerna samt i analysen av videoobservationerna. Det är en kvalitativ studie där videoobservationer, barnintervjuer och video elicitation har tillämpats för att samla in studiens empiri. Resultatet visar att barn har olika och liknande beskrivningar på hur det går att samspela och kommunicera med varandra i lek oavsett kommunikativ förmåga.

Den 1 januari 2020 trädde Barnkonventionen i kraft som svensk lag. Artikel 12 innefattar att barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. I Barnombudsmannens senaste årsrapport 2020 framkom det att få barn i skolåldern upplever att de känner sig hörda och lyssnade på. Förskolan är barns första möte med skolväsendet, därav är det ytterst viktigt att förskollärare arbetar aktivt med ett demokratiskt förhållningssätt som främjar barns delaktighet, medbestämmanderätt och att barn får kunskap sina rättigheter. Föreliggande studie utgår från barns perspektiv och synliggör barns berättelser och perspektiv på hur de får uttrycka sina rättigheter i förskolan. Studiens frågeställningar är följande: På vilka platser och i vilka sammanhang berättar barnen att de får bestämma i förskolan? samt Vad berättar barnen att de skulle vilja bestämma? Studien utgår från ett mikro-etnografiskt förhållningssätt och den teoretiska utgångspunkten grundar sig i Civic engagement och delaktighet. Metoden för studien utgjordes av gruppsamtal, teckningar och fotografier som genomfördes tillsammans med barn från två olika förskolor. Resultatet av studien visar att barnen kände en bestämmanderätt kring sin lek och vart den utövas, de hade även starka önskningar om att få göra saker som vanligtvis inte sker i förskolans verksamhet. Resultatet visade även på att förskolorna använde demokratiska omröstningar och lottningar som ett tillvägagångssätt för att ta beslut, exempelvis vad de ska göra. Studien påvisar att pedagogerna i verksamheterna har ett lyhört demokratiskt förhållningssätt gentemot barnen. Slutsatsen av studien är att barnen är medvetna om demokratiska regler och strukturer samt har kunskap om de demokratiska värden samhället grundar sig i.

Föreliggande studies problemområde grundar sig i att det finns lite forskning kring stillasittande och rörelse utifrån barns perspektiv i förskolan. Därmed ämnar vi bidra med kunskap via barns berättande som utgångspunkt på vad de själva berättar om stillasittande och rörelse. Syftet är att ge en röst åt barn för att närma sig barns perspektiv på stillasittande och rörelse i förskolan, utifrån barns egna berättande med stöd i egen producerade fotografier. De forskningsfrågor som låg till grund för att besvara studiens syfte var; Vad i miljön uppfattar barnen här och nu som olika platser för stillasittande eller rörelse? Och På vilket sätt anpassar barnen sitt berättande om stillasittande och rörelse i förhållande till regler? Studien har barndomssociologiskt perspektiv som teoretisk utgångspunkt vilket innebär att barn i studien ses som being och becoming samtidigt. Det empiriska materialet samlades in på två förskoleavdelningar med hjälp av gruppintervjuer, där 10 barn har deltagit i åldrarna 4–5. Dokumentationsverktygen som användes var ljudinspelning och fältanteckningar, datan har därefter transkriberats och transformerats med stöd i tematisk analys. Resultatet presenteras i tre teman: Man sitter stilla – men får ju röra på sig lite också, Rörelsens innebörd enligt barnen och Barnens agens i utomhusmiljön. I resultatet framkom det via barns berättande att vid stillasittande sker någon form av rörelse samtidigt, till exempel när de pärlade satt de stilla men de var tvungna att förflytta armen för att ta pärlor. Barnen beskrev även hur de rörde på sig med flera olika förslag exempelvis springa och gå, två barn visade även fysiskt på golvet hur armhävningar går till, vilket de associerade till att använda sina muskler. Slutsatsen är att utifrån barnens berättande framkom det förslag på rörelse och stillasittande aktiviteter via verbalt språk och kroppsspråk. Barnen menade att det oftast skedde någon form av rörelse vid stillasittande aktiviteter. Önskvärda platser i miljön framhölls även av barnen där fysisk rörelse kunde ta uttryck.

Syftet med studien är att beskriva och analysera verksamma förskollärares förhållningssätt till undervisning utomhus genom en analytisk diskussion med hjälp av barnperspektiv och barnsperspektiv. Detta utifrån en kvalitativ studie, där vi genomfört sex semistrukturerade intervjuer för att ta del av de verksamma förskollärares beskrivningar om undervisning utomhus. Tidigare forskning beskriver enbart förskollärares förutsättningar till undervisning utomhus, inget om hurde ser på barnen i detta. Genom förskollärares beskrivning av undervisning utomhus har vi tolkat deras beskrivningar utifrån barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet synliggör att undervisning utomhus kan ske med olika utgångspunkter, spontan eller planerad. Detta då förskollärarna beskriver att de antingen utgår ifrån barnens intressen eller förskollärarnas egna intentioner i utformandet av undervisning utomhus. I studiens slutsater framkommer det att det kan vara svårt att antigen urskilja barnperspektiv och barns perspektiv utifrån förskollärares beskrivningar om undervisning utomhus. Betyg i Ladok 201228.

Syftet med studien är att bidra med kunskap ur barns perspektiv på samling i förskolan. Följande frågeställningar har legat till grund i utförd studie: Vad beskrivs som betydelsefullt av barn att få göra under samling? Vilka förväntningar inryms i barns beskrivningar av samling? Vilka beskrivningar av det egna deltagandet i samling görs av barn? Studien utgår från barndomssociologiskt perspektiv och använd analysmetod är kvalitativ analys med etnografisk ansats där datainsamling har skett i form av fokussamtal. Samtalen har genomförts med barn på förskolor med daglig samling och 16 barn uppdelade på tre fokusgrupper deltog. Resultatet visade att barn beskriver samling som viktig och knyter det till eget deltagande men även att samling innebär förväntningar på barns uppförande. Barn vet vad som förväntas av dem och vad de inte tillåts göra på samling. Samlingens innehåll beskrivs vara omtyckt men det framkommer att barnen vill ha viss förändring där de får ha önskemål och ta beslut tillsammans med förskollärare.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att belysa hur barn resonerar kring skogen och hur de använder skogen, samt att undersöka om flickors och pojkars resonemang kring- och vad de använder skogen till skiljer sig åt. Kvalitativa intervjuer av 26 barn (11 flickor och 15 pojkar) i åldrarna tre till fem år på fyra kommunala förskolor i mellansverige har genomförts. Intervjusvaren har sedan analyserats med hjälp av en fenomenografisk analysmetod för att kunna beskriva hur barn resonerar kring skogen, och hur de använder skogen. Tio intervjufrågor gav svar på studiens frågeställningar och resultatet visade att några av barnen be- skrev olika regler de hade att förhålla sig till i skogen. Barnen i studien beskrev skogen med ord som träd, pinnar och stenar, samt nämnde olika djur. Resultatet visade även att barnen främst använde skogen till att leka i. Både pojkar och flickor lekte oftast samma lekar i skogen, men fler flickor än pojkar beskrev att de lekte Mamma, pappa, barn. Fler barn gav negativa beskrivningar av sko- gen än positiva när vi ställt frågor om vad som är bra respektive dåligt med skogen. Barnens negativa beskrivningar har även varit fler och utförligare än de positiva. Då tidigare studier kring barns skogsvistelse oftast har genomförts ur ett vuxenperspektiv med fokus på pedagoger och hur skogen kan användas i lärande, kan vår studie bidra med barns perspektiv inom området.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur förskollärare uppfattar sitt deltagande i barnens lek för att stödja barnens utveckling samt att synliggöra barns uppfattningar om förskollärares deltagande i deras lek. Studien grundar sig på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 9 förskollärare samt gruppintervjuer med 10 barn. Utifrån barns perspektiv och barnperspektiv analyserades empirin som i sin tur bildade tre huvudkategorier samt åtta underkategorier som beskriver hur förskollärare och barn uppfattar vuxnas deltagande i leken. Resultatet visar att barnen har olika uppfattningar om vuxnas deltagande i leken där vissa barn tycker om att leka med de vuxna medan andra föredrar att leka själv med en kompis. Förskollärarna hade en gemensam syn på att deras deltagande i leken är betydelsefull för att stödja barns utveckling. Slutsatsen visar att förskollärarna har en pedagogisk syn på lek medan barnen verkar leka mestadels för att det är roligt.

Studiens problemområde grundar sig i att det finns behov av forskning utifrån barns perspektiv gällandes barns uppfattningar av bilder och handling under högläsning. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn beskriver och uttrycker sina uppfattningar kring handling och bilder i olika barnböcker.Forskningsfrågorna är följande: Hur beskriver barn sin upplevelse av bilder under högläsning? Samt hur beskriver barn sin upplevelse av handlingen under högläsning? Studien har utgått från ett fenomenologisk perspektiv. Det empiriska materialet har samlats in på två förskolor, där barn i åldrarna 4-5 år deltog. Det dokumentationsverktyg som användes var videoinspelning och empiriska data har därefter transkriberats och transformerats med inspiration från Amedeo Giorgis analysmetod. De resultat som framträdde var: Kroppsliga uttryck, kreativitet i barns berättande och känslouttryck blir tydliga. Resultatet av studien visas utifrån barnens olika uttryck för många skilda och delade beskrivningar kring deras uppfattningar om bilden och handlingen i barnböckerna. Studiens slutsats är att barnens upplevelser av barnböckernas innehåll med bilder respektive utan bilder innehöll en varation av beskrivningar utifrån barnens kreativa-, känslomässiga- och kroppsliga uttryckssätt.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att belysa hur barn resonerar kring skogen och hur de använder skogen, samt att undersöka om flickors och pojkars resonemang kring- och vad de använder skogen till skiljer sig åt. Kvalitativa intervjuer av 26 barn (11 flickor och 15 pojkar) i åldrarna tre till fem år på fyra kommunala förskolor i mellansverige har genomförts. Intervjusvaren har sedan analyserats med hjälp av en fenomenografisk analysmetod för att kunna beskriva hur barn resonerar kring skogen, och hur de använder skogen. Tio intervjufrågor gav svar på studiens frågeställningar och resultatet visade att några av barnen be- skrev olika regler de hade att förhålla sig till i skogen. Barnen i studien beskrev skogen med ord som träd, pinnar och stenar, samt nämnde olika djur. Resultatet visade även att barnen främst använde skogen till att leka i. Både pojkar och flickor lekte oftast samma lekar i skogen, men fler flickor än pojkar beskrev att de lekte Mamma, pappa, barn. Fler barn gav negativa beskrivningar av sko- gen än positiva när vi ställt frågor om vad som är bra respektive dåligt med skogen. Barnens negativa beskrivningar har även varit fler och utförligare än de positiva. Då tidigare studier kring barns skogsvistelse oftast har genomförts ur ett vuxenperspektiv med fokus på pedagoger och hur skogen kan användas i lärande, kan vår studie bidra med barns perspektiv inom området.

Syftet med denna studie är att undersöka om barn i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter har möjlighet till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet i förskolans utbildning samt om de utifrån läroplanen ges tid, rum och ro till eget skapande. Studien syftar till att undersöka hur barn åskådliggör sina möjligheter till eget/fritt skapande, vilket skapande som barnen anser vara viktigt och vad de väljer att framhäva samt i vilken form skapandet tar sig uttryck. Studien behandlar dessutom de handlingserbjudanden barn möter i förskolan och hur dessa påverkar skapandet. Vi har använt oss av vår nya metod digitala gåturer, där barnen själva och med stöd av en förskollärare har fått visa och berätta om sitt skapande för oss. Resultatet av studien visar att platsen är viktig för de möjligheter och handlingserbjudanden barn möter i förskolan. Vi ser även hur barns skapande tar sig många olika uttrycksformer samt att barn genom sitt aktörskap transformerar och erövrar platser och material. Slutsatsen av studien är att det är viktigt att vi noggrant ser över utformningen av förskolans miljöer samt tillgång till material för att eget/fritt skapande ska kunna uppnås. Då barnen använder många olika tillvägagångssätt i processen av sitt skapande blir det även viktigt att synliggöra och värdesätta resultatet av vad processen har lett till. Slutligen visar även studien att metoden digitala gåturer är en tillförlitlig och modern metod för att åskådliggöra barns perspektiv.

Denna studie syftar till att synliggöra förskollärares förståelse av och arbete med pedagogisk dokumentation ur ett etiskt perspektiv. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där datainsamlingen skett genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma förskollärare och en förskolechef. De teoretiska utgångspunkter som legat till grund för studien och som använts för att tolka och analysera resultatet är delvis begreppen barnperspektiv och barns perspektiv, men också de etiska principerna självbestämmandeprincipen, godhetsprincipen, minimering av lidande och rättviseprincipen (Orlenius, 2001). I vår bearbetning av den insamlade empirin har vi med hjälp av dessa principer kunnat identifiera olika etiska ställningstaganden. Resultatet av studien visar, genom fyra framarbetade teman, att etik upplevs som ett svårdefinierat begrepp och att barn ges ett ansvar att avböja deltagande inom dokumentation. Vidare visar resultatet att det finns en underliggande maktrelation inom dokumentation då det framförallt är vuxna som styr över den. Därutöver visar också resultatet att pedagogisk dokumentation bedrivs för ett syfte. Utifrån detta synliggörs att det krävs en större medvetenhet kring begreppet etik som i sin tur skulle möjliggöra för barns perspektiv att få en mer framträdande roll i pedagogisk dokumentation.

”It`s easy peasy to learn” – A study of childrens conception of their own learning, based on interviews. Denna studie undersöker hur barn på förskolan ser på sitt eget lärande. Tidigare studier visar hur barn anser att de lär sig på förskolan men att de har svårare att förklara hur de lärt sig det. Syftet med studien är att belysa barns perspektiv på deras eget lärande i förskolan. Frågorna som ställs är vad barn anser att de lär sig i och hur de gör det. Studien utgår från ett barns perspektiv med fenomenografi som ett analytiskt redskap. Metoden som använts för att samla in empiri är intervju. Metodansatsen är kvalitativ, där de beskrivningar som görs i analysen av empirin grundar sig i den sociala samvaron. Resultatet av denna studie visar att barn mycket väl anser att de lär sig på förskolan. Det fanns inga tveksamheter när det gällde vad de lärt sig. Många exempel framkom, som att cykla, klättra högt, bygga, springa. Vidare berättade barnen att de lärt sig vissla, sjunga pussla och spela spel. Några av barnen visade en högre medvetenhet kring det egna lärandet. Det kunde vara vetskapen om att huggormar är fridlysta, att hundar inte får vara lösa i skogen på våren. Hur barnen lärt sig visade sig vara lite svårare till en början att svara på för vissa. Dock kunde flertalet beskriva och visa hur de gjort. De övade och tränade, gång på gång tills de kunde det.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om barns uppfattning av samlingen där barns perspektiv är centralt. De två forskningsfrågor som besvaras i studien är; Hur uppfattar de deltagande barnen samlingens funktion? och Vilka uppfattningar har de deltagande barnen av samling som form? Den insamlade datan analyseras genom det sociokulturella perspektivet med tillhörande teoretiska begrepp. Studien tar även inspiration från fenomenografin genom att data analyseras med fokus på att urskilja kvalitativt olika sätt som barn uppfattar, erfar eller förstår samlingen i förskolan. För att synliggöra barns uppfattningar har semistrukturerade intervjuer genomförts där elva barn medverkade på en förskola i södra Sverige. Studiens resultat visar att barns uppfattningar av samlingens funktion varierar där en del barn förknippade samlingens funktion som krav, medan andra såg möjligheter. Barns uppfattningar av samlingens form visar att samlingen är ett dagligt återkommande inslag i förskolan. Resultatet visar att det är pedagogen som har den bestämmande rollen i samlingen, men att barnen har möjlighet till inflytande i vissa situationer, om möjligheten ges av pedagogerna. Kommunikationen visar sig ha en central roll för barnens inflytande eftersom flera av barnen använder sig av sitt verbala språk och då skapar möjlighet att påverka i samlingen.

Denna essä avser att uppnå en djupare förståelse om vad barns fria lek och fysiska lek innebär i förskolan och på vilket sätt fysisk lek bidrar till barns lärande och värdegrundsarbete, genom reflektioner med hjälp av mina erfarenheter och vetenskapliga teorier. Fokus riktas mot barnens inomhuslek. Till denna essä används Lev S Vygotskijs teorier om barns lärande och utveckling samt fantasi och kreativitet. William Corsaros teorier om barns kamratkulturer används för att reflektera över barnens finess i hur de anpassar sig efter förskolans regler. Förutom detta används två lekperspektiv för att fördjupa förståelsen av barns fysiska lek. Förskolan omfattas av den fria leken där den karakteriseras av att den erbjuder barnen fria val att välja lek, lekkamrater och vilket material som ska användas i leken. Enligt min erfarenhet har jag dock upplevt att fri lek inte är så fri som det låter. Därför kommer jag att undersöka pedagogiska aspekter av den fria leken. Fysisk lek utmanar och väcker pedagogiska frågor och farhågor bland pedagoger i förskolan. Mina reflektioner har fått mig inse att friheten i barns lek är komplext och kräver kritisk reflektion av mitt och andra pedagogers förhållningssätt inför frågor som uppstår vid fysisk lek. Detta har lett mig till förståelsen att fysisk lek har en stämpel som frambringar negativa associationer. Dessa negativa associationer inverkar på hur pedagoger bemöter barn i den fysiska leken. Till exempel frambringar ”bråklek” associationer till allvarligt bråk som leder till konsekvensen att pedagogen avbryter leken. Denna insikt har bidragit till att jag undersökt andra benämningar på fysisk lek vilket fått mig att se vad som sker bortom det som är synligt i barns fysiska lek. Med nyfikenhet och respekt för barns intresse för att leka fysiska lekar har jag insett hur givande fysiska lekar kan vara för barnen. För att fysiska lekar ska bli givande för barnen behöver pedagogerna ge dem rätta förutsättningar i leken. This essay intends to achieve a deeper understanding of what children's free play and physical play means in the preschool and in what way physical play contributes to children's learning and value-based work, through reflections using my experiences and scientific theories. The focus is on the children's indoor play. Lev S Vygotsky's theories on children's learning and development as well as imagination and creativity are used for this essay. William Corsaro's theories of children's peer cultures are used to reflect on the children's finesse in how they adapt to the preschool's rules. In addition to this, two play perspectives are used to deepen the understanding of children's physical play. The preschool is embraced by the free play in which it is characterized by the fact that it offers children free choices to choose play, playmates and which material to use in the play. In my experience, however, I have experienced that free play is not as free as it sounds. Therefore, I will examine the educational aspects of free play. Physical play challenges and raises pedagogical issues and concerns among educators in preschool. My reflections have made me realize that freedom in children's play is complex and requires critical reflection of my and other pedagogues’ attitudes to issues that arise during physical play. This has led me to the understanding that physical play has a stamp that gives rise to negative associations. These negative associations affect how educators encounter children in the physical play. For example, gives “play fighting”rise to associations with serious fighting leading to the consequence that the educator interrupts the play. This insight has helped me to see into other names of physical play which made me see what happens beyond what is visiblein children's physical play. With curiosity and respect for children's interest in playing physical play, I have realized how rewarding physical play can be for the children. For physical play to be rewarding for the children, the educators need to give them the right conditions in the play.

Vi lever i ett samhälle där barnen ses som kompetenta medmänniskor som har egna rättigheter. Att barnen ska få inflytande och vara delaktiga i sin egen vardag är någonting som uttrycks i förskolans styrdokument. För att inkludera barnen mer i förskolan behöver vuxna vara engagerade, intresserade och lyhörda för barnens egna åsikter och tankar. Det betyder att goda relationer mellan vuxna och barn är en viktig del för barns inflytande. Vuxna kan ibland genom sin oaktsamhet kränka barnen, då de inte reflekterar kring hur och vad de säger till och om barnen. Det huvudsakliga syftet med vårt examensarbete var att ta fram ett arbetsmaterial för personal i förskolan. Materialet strävar mot att bidra till förbättrad kommunikation och samarbete i arbetslagen för att motverka kränkningar mot barn genom att lyfta barns perspektiv. För att få en grund för vårt material genomförde vi två enkätundersökningar. Vi ville undersöka hur personal i förskolan ser på samarbetet och kommunikationen i sitt arbetslag, samt hur specialpedagoger och psykologer ser på vuxnas bemötande av barn i förskolan. Enkäterna var webbaserade och 74 personer som arbetar i förskolan och 17 specialpedagoger och psykologer valde att dela med sig av sina erfarenheter kring detta. Resultaten visar att det förekommer kränkningar mot barn där några av de vanligaste handlar om att höja rösten och vara ironisk mot barnen, samt att sätta etikett på dem. En annan del av resultatet visar på att personalen i förskolan generellt anser att de kan diskutera kring känsliga ämnen med kollegor men att det samtidigt finns outtalade förväntningar på arbetssätt och bemötande i arbetslaget som går emot personens egna yrkesmässiga värderingar. Undersökningarna vi gjorde resulterade i ett arbetsmaterial som fick namnet Utvecklingskalendern. Det fokuserar på personlig och kollegial utveckling genom att både enskilt och i grupp ta upp diskussionsfrågor, fallbeskrivningar och tankeställare som lyfter barns perspektiv. I Utvecklingskalendern finns även tips på hur man kan kommunicera med både barn och vuxna samt ändra sitt sätt att se på saker. Det kan till exempel handla om hur man ser på regler, vilka krav som är rimliga att ställa på barn utifrån utvecklingsnivå och förhållningssätt kring bemötande. Detta för att vi vill minska risken för att barn i förskolan blir kränkta av vuxna.

Syftet med denna studie är att närma sig hur förskolan kan uppfattas ur barnens perspektiv vilket undersöktes med samtal som metod. Våra besök genomfördes under en period av två veckor där åtta barn på två olika förskolor deltog i enskilda samtal med oss. Sammanlagt deltog åtta barn i åldrarna tre till fem år. Med narrativet som teoretisk utgångspunkt ville vi lyssna på barnens berättelser om förskolan och utforska vad som synliggjordes i deras berättelser. I studien användes Franklins (1997) delad förståelse-modell som utgår från halvstrukturerade samtal där den som intervjuar följer en guide med så få förgivettaganden som möjligt och utan förbestämda frågor. På så vis kan intervjuaren vara mer öppen att förstå och tolka berättelsen ur den berättandes perspektiv. Studiens analysmetod har en induktiv ansats, vilket innebär att teorierna som används valdes efter att samtalen genomförts. Resultatet visade att barnen i studien främst uppfattade förskolan utifrån dess regler, sina relationer till pedagoger och andra barn. Pedagogens roll beskrivs utifrån två dimensioner; i rollen som omsorgsgivare och i rollen som den vuxen som fostrar barnet.

Denna studie tar avstamp i den förändrade skrivningen om barns integritet i förskolans kommande läroplan (Lpfö 18) vilket relateras till tidigare forskning som vittnar om stora brister i förskolans arbete med barns integritet i samband med dokumentation. Syftet med studien är att, ur både barns och förskollärares perspektiv, undersöka barns integritet i samband med dokumentationsformerna fotografi och film. Mer specifikt behandlas barns förståelse av dessa dokumentationsformer, barns rätt att säga nej till att bli fotograferade och filmade samt förskollärares sätt att arbeta för att göra barnen medvetna om och ge dem förutsättningar att värna om sin integritet i samband med fotograferande och filmande i förskolan. Studien baseras på intervjuer med fyra förskollärare och fyra barngrupper inom en och samma enhet men skilda förskolor. Resultatet analyseras utifrån de teoretiska utgångspunkterna barnperspektiv, barns perspektiv, barns vuxenperspektiv samt Shiersdelaktighetsmodell. En central skillnad mellan studiens resultat och tidigare forskning är att etik och integritet i förskolans dokumentationspraktiker tycks mer uppmärksammat än tidigare visat. Utöver detta framkommer att barnens förståelse för dokumentationsformerna fotografi och film kan ses som ett resultat av deras egen erfarenhet och utgör endast en del av den förståelse de vuxna har. Det barnen ger sitt medgivande till kan därmed inte sägas omfatta dokumentationens fullständiga syfte utan endast det som de är medvetna om. Ytterligare ett framträdande resultat är barnens tydliga entusiasm inför att bli fotograferade och filmade. Rätten att säga ja tycks således viktigare för barnen än rätten att säga nej. Utifrån detta konstateras angelägenheten i att problematisera det behov av synliggörande som barnen ger uttryck för.

Studien undersöker barns perspektiv på bygg- och konstruktionsaktiviteterskolans kontext med en fenomenologisk ansats. Den tidigare forskningen om bygg och konstruktion lyfter främst fram vuxnas perspektiv, medan belysning ur barns perspektiv, genom att lyfta barns röster, är en kunskapslucka i forskningen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om barns perspektiv på fenomenet bygg och konstruktion i förskolan genom att undersöka deras upplevelser av det, samt bidra till förståelse för vilken betydelse barns perspektiv kan ha för utformningen av förskolans verksamhet. Forskningsfrågan var:”Hur upplevs bygg- och konstruktionsaktiviteter i förskolan ur ett barns perspektiv?”. Studien tar avstamp i det fenomenologiska perspektivet, där de mest centrala begreppen är fenomen och livsvärld. Genom fyra semistrukturerade gruppintervjuer samlades det empiriska materialet in och 15 förskolebarn i åldrarna 4–6 år deltog i studien. Filminspelning med hjälp av lärplatta användes som datainsamlingsmetod. Materialet granskades, transkriberades och bearbetades i enlighet med fenomenologiska analysansatser. Resultatet visar att barnen har ett stort intresse för bygg och konstruktion samt att de har olika upplevelser av det. Barnen uttryckte sig både explicit och implicit för att beskriva hur fenomenet bygg och konstruktion framträder i just deras livsvärldar. Essensen av fenomenet bygg och konstruktion är att barnen upplever att de behöver bygga med material, att det behöver vara roligt och att det är enbart barn som utför bygg- och konstruktionsaktiviteter.

Läsmiljöer i förskolan kan påverka barns utveckling inom literacy och syftet med studien är att jämföra läsmiljöerna i en förskola med förskolebibliotek och en förskola utan förskolebibliotek samt att undersöka hur miljöerna används ur barnperspektiv och barns perspektiv. Teorierna som används för studien är miljön som den tredje pedagogen och den del av Aidan Chambers (2011) teori Läsandets cirkel som heter att välja. Studien försöker komma så nära barns perspektiv som möjligt genom att göra deltagande observationer med barn som görs med fallstudier. Barnperspektivet fås genom enskilda intervjuer med förskollärare från två förskolor. Resultatet visar att de studerade läsmiljöerna såg olika ut men användes till literacyrelaterade aktiviteter av barnen på båda förskolorna. Resultatet visar även att barnen inte var direkt delaktiga i utformningen eller de beslut som togs, däremot observerades deras beteende och miljön anpassades av pedagogerna. Skillnaden som upptäckts mellan förskolan med bibliotek och förskolan med läsmiljö var att biblioteket var schemastyrt, medan läsmiljön var mer fri att användas av barnen när de ville. Barnen använde det material som gjorts tillgängligt genom miljöns utformning medan material som var ur deras räckhåll inte användes.

Studiens syfte är att ur ett barns perspektiv få en förståelse för barns tankar kring begreppet könsroller, detta för att underlätta för genus- och jämställdhetsarbetet på förskolan. För att uppnå syftet har följande frågeställningar besvarats: Vilka tankar och upplevelser har barn om könsroller? Hur tänker och upplever barn situationer när någon bryter mot könsrollen? Hur resonerar barn kring sina egna normer angående könsföreställningar med utgångspunkt i olika bilder som belyser personer eller situationer som är en del av samhällets normer eller som bemöter samhället normkritiskt? Studien är kvalitativ och bygger på fokusgruppsintervjuer med barn i åldrarna 4–6 år. Ett hermeneutiskt perspektiv genomsyrar studien. Sortering, reducering och argumentering utgör grunden för bearbetningen av intervjumaterialet. Studien lyfter fram barns egna erfarenheter av genusfrågor och jämställdhetsfrågor och låter barnen uttrycka sig med egna ord. Vi kan i studien se att barns tankar och upplevelser kring könsroller överlag följer de normer som finns i samhället angående könsroller. Barnen ifrågasatte det presenterade materialet som bröt mot samhällets normer. En del barn förändrade dock sitt perspektiv under tiden som fokusgruppssamtalet fortgick. Utifrån tolkat material ser vi behov av mer genusarbete som belyser både jämställdhet, identitet och normkritiskt tänkande.

Vi har erfarit att barn kritiserat val av sånger i förskolan och att de uttryckt ett ointresse för några av de traditionella sångerna. Barnens perspektiv är både utifrån förskolans läroplan och tidigare forskning viktigt att utgå ifrån och ta i beaktande. Dock är barnens perspektiv kring musik och sång sällan i fokus bland den tidigare forskningen. Syftet med denna studie är att utifrån ett musikdidaktiskt perspektiv, undersöka och analysera barns uppfattningar om reproducerade sånger och av barnen producerade sånger samt eventuellt samband mellan dessa. Det teoretiska perspektivet är, som det framkommer i syftet, ett musikdidaktiskt perspektiv vilket både rymmer det musikaliska och det didaktiska innehållet. Studien utgår från kvalitativ metod och genomförs med nio barn från en förskola. Barnen får uttrycka sina perspektiv kring sång och sången i förskolan genom samtal men även genom producerande av nya sånger. Resultatet och analysen visar att barnen lyssnar in och värderar olika ljudintryck och att olika delar i en sång har betydelse för dem. Olika innehåll och teman, som djur, fantasifullhet, framträdande, rim, spännande och ”förbjudna” ord, framkommer också som mer intressant eller viktigt. Barnen väver även in mycket reproducerande fenomen i det de själva producerar, ofta i form av karaktärer och personer men även färdiga rytmer.

Leken är det viktigaste elementet i förskolan. Merparten av de studier där man har undersöktpedagogernas deltagande, funktion eller roll i leken har gjorts från ett vuxenperspektiv och få studierhar gjorts ur barnens synvinkel. Det saknas svar på en mera konkret och öppen frågeställning, såsomvad pedagogen ska göra när barn leker. Denna studies syfte var därför att få kunskap om förskolebarnsperspektiv på pedagogen i leken.Tjugosex åländska förskolebarn fick rita och muntligt beskriva vad de ansåg att pedagogen ska göranär de leker. Teckningarna och svaren analyserades och tolkades och fyra kategorier formades. Avresultatet framgår att nästan hälften av barnen ansåg att pedagogerna inte ska delta i leken, medanungefär var fjärde ansåg att pedagogen ska ha hand om ordningen i leken. Var femte barn ville å sinsida att pedagogerna ska delta i leken.Resultaten stämmer i viss mån in på det som tidigare forskats om pedagogen i leken från ettvuxenperspektiv, men det finns också skillnader. Detta synliggör vikten av forskning från barnsperspektiv. Studien visar framförallt på att de barn som vill att pedagogen inte deltar i leken är dubbeltflera än de barn som önskar att pedagogen ska delta i deras lek. Studien kan ge en fingervisning omhur barn kan tänkas uppleva att pedagoger ska agera i leksituationer och belyser vikten av att låtabarnen komma till tals vid planeringen av verksamheten. I framtiden behövs mera forskning påområdet för att ge förskolor större beredskap för att planera och utforma verksamheten på ett sätt somgynnar barnen. Exempelvis kunde man undersöka orsaker till att barnen anser att pedagogen ska deltaeller inte delta. Godkännande datum: 2019-06-07