Search

Den huvudsakliga uppgiften för reningsverk har alltid varit att rena avloppsvatten. Under denna process avskiljs slam, vilket under en lång tid betraktats som en oönskad biprodukt. Under många år använde man slam som gödselmedel inom jordbruk samt att man använda slammet vid sluttäckning av deponi. Idag ser situationen annorlunda ut. Man har fått en ökad insikt i hållbarhetsfrågor och resurshantering, samt att det under 1990-talet kom ett deponeringsförbud. Slamhantering har under en lång tid varit ett kontroversiellt ämne och blivit föremål för debatt. Detta har lett till att under de senaste 10-15 åren har blivit en viktig fråga att hitta alternativa vägar för en nyttig användning av slammet. Slammets kvalitet och dess innehåll av föroreningar speglas av de som är uppkopplade på ledningsnätet och för att minska miljöriskerna krävs det ett aktivt uppströmsarbete. Edsbyns reningsverk skickar i dagsläget iväg sitt slam för sluttäckning av deponi på BORAB:s avfallsanläggning i Sävstaås, Bollnäs. Den deponi som håller på att täckas idag är inom en snar framtid färdigtäckt vilket leder till att BORAB inte kan ta emot mer slam. Detta medför att alternativa metoder för slamhantering för Edsbyns reningsverk måste identifieras. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka och utvärdera fyra olika slamhanteringsmetoder för Edsbyns reningsverk utifrån rådande lagstiftning, kostnader, energiförbrukning samt miljörisker. Studien undersöker också åtgärder som kan göras uppströms för att förbättra slammets sammansättning och minska miljöriskerna. Resultaten visar bland annat att samtliga metoder ger upphov till ökad risk för läckage och upplagring av näringsämnen och tungmetaller, framför allt Koppar och Zink. Miljöriskerna kan dock minimeras med ett aktivt uppströmsarbete, exempelvis genom samarbete och genom att ställa krav på industrier och andra organisationer samt att förbättra informationen till hushåll, skolor etc. Studien visar också att den billigaste avsättningmetoden är gödsling av jordbruksmark och den dyraste är gödsling på skogsmark. Den senare är också mest energikrävande av alla avsättningsmetoder. I dagsläget uppfyller reningsverket de lagkrav som ställs på produkten gällande metallhalterna i slammet. Gränsvärdena uppfylls med god marginal, både de lagstadgade (SFS 1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, men också kraven enligt certifieringssystemen REVAQ och SPCR 148. Utrustning för kalkning och slamlagring finns på plats vilket gör att man kan uppfylla produktkraven som ställs för användning på jordbruksmark. Det bästa alternativet för Edsbyns reningsverk på längre sikt är att försöka återföra slammet till jordbruksmark för att uppnå ett fullständigt kretslopp av näringsämnen. I Ovanåkers kommun finns det stora arealer jordbruksmark vilket skapar goda förutsättningar för denna avsättningsmetod. På kort sikt är anläggningsjord ett bra alternativ utifrån kostnads- och energisynpunkt och kan vid samarbete med kommunen reducera kostnaderna och energiförbrukningen avsevärt. The main purpose of treatment plants has always been to purify wastewater. During this process sludge is separated, which for a long time has been regarded as an unwanted byproduct. For many years sludge was used as a fertilizer in agriculture, and final cover of landfills. Today the situation is different. It has been an increased awareness of sustainability issues and resource management, as well since there came an landfill ban in 1990s. Sludge treatment has for a long time been a controversial topic and a subject of debate. This has led to that in the last 10-15 years this has become an important issue, to find alternative ways for a beneficial use of sludge. Sludge quality and the amount of impurities are mirrored by those who are connected to the grid and to reduce environmental risks requires an active work upstreams. Edsbyns treatment plant sends their sludge for use as final cover of a landfill on BORAB's waste facility in Sävstaås, Bollnäs. The landfill that is currently being covered today will in the near future be finished which means that they will be unable to recieve any more sludge. This means that alternative methods of sludge treatment for Edsbyns treatment plant must be identified. The purpose of this study was to investigate and evaluate four different sludge management methods for Edsbyns treatment plant based on current laws, costs, energy consumption and environmental risks. The study also examines measures that can be done upstream to improve the composition of the sludge and reduce environmental impact. The results show that all methods give rise to increased risk of leakage and accumulation of nutrients and heavy metals, particularly copper and zinc. Environmental risks can be minimized with an active upstream work, for example through cooperation and by imposing requirements on industries and other organizations, as well as improve information for households, schools, etc. The study also shows that the cheapest deposition method is fertilization of agricultural land and the most expensive is fertilization of forest land. The latter is also the most energy intensive of all methods that were studied. Today the treatment plant meet the legal requirements for the product regarding metal content in the sludge. The limits are met by a good margin, both legislated (SFS 1998: 944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, but also the requirements of the certification systems REVAQ and SPCR 148. Equipment for liming and storage is in place which allows the treatment plant to meet the product requirements set for use on agricultural land. The best option for Edsbyns treatment plants in long term is to use the sludge on agricultural land in order to achieve a complete nutrient cycling. In Ovanåker municipality there are large areas of farmland which creates good conditions for this deposition method. In the short term, soil production is a good option based on cost and energy and may reduce costs and energy consumption significantly if cooperation with the municipality is established.