Search

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom. Det kan drabba alla människor oavsett ålder. Att bli diagnostiserade med diabetes innebär att en person ha insulinbrist och för att ersätta insulinbristen då krävs livslång behandling. Att vara unga vuxna och bli drabbad av diabetes typ 1 påverkar hela livet både fysiskt och psykisk med tanken att det är utvecklingsperiod, det vill säga övergång till vuxenliv sker. Egenvård är ett verktyg som hjälper unga vuxna att kunna hantera sjukdomen och på så sätt underlättas utmaningar i livet. Syfte: Att belysa unga vuxnas erfarenhet av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: En allmän litteraturöversikt av kvalitativ och kvantitativ forskning genomfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra område skapades, stödets betydelse för egenvård, kostens betydelse, oro att få komplikationer och egenvård bidra till livskvalitet. Att balansera övergångsfas till vuxen ålder och egenvård vid diabetesdiagnos var en utmaning för unga vuxna, och de upplevde att fungerande egenvård var nödvändigt för diabetes hantering. Konklusion: Unga vuxna behöver mer kunskap och stöd för att kunna utföra sin egenvård. Background: Diabetes mellitus type 1 is a chronic disease. It can affect all people regardless of age. Being diagnosed with diabetes means that a person has an insulin deficiency and to replace the insulin deficiency, lifelong treatment is required. Being a young adult and being affected by diabetes type 1 affects the whole life both physically and psychologically with the idea that it is a period of development whereby transition to adult life takes place. Self-care is a way that helps young adults to be able to manage the disease and thus ease challenges in life. Aim: To shed light on young adults' experience of self-care in diabetes type 1. Method: A general literature review of qualitative and quantative research was conducted based on 15 scientific articles. Findings: Four areas were created which are; the importance of support for self-care, the importance of diet, concerns about having complications and self-care contributing to quality of life. Balancing the transition phase to adulthood and self-care when diagnosed with diabetes was a challenge for young adults, and they felt that functioning self-care was necessary for diabetes management. Conclusion: Young adults need more knowledge and support to be able to have functioning self-care.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom i barndomen som kräver intensiv daglig egenvård. Vidare kan ungdomsåren vara en utmanande period där egenvården tenderar att brista och barnsjuksköterskan i diabetesteamet utgör en nyckelroll i stödet till ungdomarna. Arbetet beskrivs som utmanande och komplext då hens arbetet innebär att ge stöd och utbilda ungdomarna eftersom kunskap och förståelse för sin sjukdom krävs för att ungdomarna ska kunna nå egenvårdskapacitet. Syfte: Belysa barnsjuksköterskors erfarenhet av att stödja ungdomar med diabetes typ 1 så att en fungerande egenvård bibehålls. Metod: Semistrukturerad intervjustudie där sju barnsjuksköterskor med minst ett års erfarenhet av att arbeta med ungdomar med diabetes typ 1 deltog. Analysmetoden var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Barnsjuksköterskornas erfarenhet av att stödja ungdomar med diabetes typ 1 beskrevs utmanande vilket kräver individanpassat förhållningssätt i mötet med ungdomarna såsom att kartlägga behov, relationsskapande, tillgänglighet, delaktighet, målsättning och valmöjlighet av tekniska hjälpmedel. Det framkom även att familjen och det sociala umgänget kan ha inverkan på ungdomens egenvårdsförmåga. Slutsats: Individanpassat stöd beskrevs som avgörande för att nå fram med kunskap till ungdomarna då helhetsperspektiv och se till varje unik ungdom bidrar till adekvat stöd som kan vara givande för egenvårdskapaciteten. Familjens stöd ansågs kunna bidra med ökad egenvårdskapacitet och vid bristande stöd krävs stöd från barnsjuksköterskan även till familjen. Av vikt är även att prata om det sociala umgänget då det även kan påverka ungdomarnas egenvårdskapacitet. Background: Type 1 diabetes is a chronic childhood disease that requires intensive daily self-care. Furthermore adolescence is seen as a challenging period where self-care tends to fail and the pediatric nurse in the diabetes team has a key role in supporting adolescents. The work is described as challenging and complex as their work involves providing support and education, because knowledge and understanding of their illness are required to reach self-care capacity. Aim: This study aimed to illuminate pediatric nurses' experiences in supporting adolescents with type 1 diabetes so effective self-care is maintained. Method: A semi-structured interview study was conducted with seven pediatric nurses with at least one year of experience working with adolescents with type 1 diabetes. The analysis method was qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The pediatric nurses experiences of how support can be given to adolescents with type 1 diabetes was described as challengingly, which requires an individualized approach in the meeting with the adolescents, such as mapping needs, relationship-building, accessibility, participation, goals and choice of technical aids. It also appears that family and social interaction can significantly impact adolescents' capacity for self-care. Conclusion: Individualized support was described as crucial to reaching out with knowledge to adolescents. They had a holistic perspective and looked after each unique adolescent, contributing to adequate support to reward self-care capacity. Family support was considered to contribute to increased self-care capacity, and in case of lack of support, support from the pediatric nurse was also required for the family. It was also essential to talk about social interaction as it also can affect the adolescents self-care capacity.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som präglar ungdomarnas vardag, där egenvården består av livslång insulinbehandling med tillhörande kontroller samt en generell livsomställning. Därav ämnades studien till att ge sjuksköterskor en ökad förståelse för ungdomarnas livsvärld för ett bättre möte mellan sjukvård och ungdom. Den valda teoretiska referensramen var Orems egenvårdsteori. Syfte: Syftet var att beskriva ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien baserades på tolv vetenskapliga artiklar, som genomgick en integrerad analys för att nå ett resultat. Resultat: Det gick att påvisa fyra kategorier som beskrev ungdomarnas erfarenheter. “Leva med diabetes”, “Egenvård”, “Omgivningens betydelse” och “Kontakten med sjukvården”. Resultatets mest framträdande fynd berör ungdomarnas erfarenheter kring egenvården, och hur de ser sig själva efter att ha diagnostiserats med en kronisk sjukdom. Omgivningen och sjukvårdens stöd och bemötande sågs både positivt och negativt.Slutsats: Ungdomar med diabetes typ 1 har en vardag som präglas av konstanta utmaningar och kräver eftertanke under alla dygnets timmar för att hantera sin egenvård. De känner en genomgående känsla av att vara annorlunda. Kunskap och förståelse gällande ungdomarnas egna erfarenheter av sjukdomen, är viktigt att ta hänsyn till vid bemötande inom sjukvården.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom bland unga. Föräldrarna bär det största ansvaret över vården och behandlingen av sjukdomen vilket medför många utmaningar. Sjuksköterskan har därför en stor roll i att hjälpa och vägleda föräldrarna genom den förändrade vardagen. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av att ta hand om sitt barn med diabetes typ 1. Metod: En kvalitativ litteraturstudie där nio studier har granskats och analyserats. Databassökningarna gjordes i fyra olika databaser. Vid analys användes beskrivande metasyntes. Resultat: Resultatet bestod av tre kategorier med nio tillhörande subkategorier. Kategorierna som framkom var “behov av stöd och förståelse”, “att utföra egenvård” och “att skapa tillit”. Konklusion: Att ta hand om sitt barn med diabetes typ 1 var utmanande för föräldrarna och de krävde mycket stöd för att klara av vardagen. De hade dock svårt att lita på att någon annan kunde ta hand om barnet. Framtida forskning kan ge ökad kunskap till sjukvården om hur man bör bemöta drabbade familjer samt skapa en förståelse för vilket stöd som behövs för att ge familjen en förbättrad livskvalité. Nyckelord: Barn, diabetes typ 1, egenvård, erfaren Background: Type 1 diabetes is a common disease among young people. The parents bear the greatest responsibility for the care and treatment of the disease, which entails many challenges. The nurse has a great role in helping and guiding parents through the changing everyday life. Aim: To highlight parents' experiences of caring for their child with type 1 diabetes. Methods: A qualitative literature study in which nine studies have been reviewed and analyzed. Database search was done in four different databases. In analysis, descriptive metasynthesis was used. Result: The result consisted of three categories with nine associated subcategories. The categories that emerged were "need for support and understanding", "to perform self-care" and "to create trust". Conclusion: Caring for a child with type 1 diabetes was challenging for parents and they required a lot of support to cope with everyday life. They had difficulty trusting that someone else could take care of the child. Future research can provide increased knowledge to the health care system on how to respond to affected families and create an understanding of what support is needed to give the family an improved quality of life.

Bakgrund: Orsaken till diabetes typ 1 är i dagsläget okänt, vilket innebär att sjukdomen är obotlig och kan medföra allvarliga komplikationer. Patientens egenansvar är därav nödvändigt i egenvården med stöd från hälso-och sjukvården. Sjuksköterskans roll är betydelsefull för att ge patienten stöd och kunskap som kan främja patientens egenvård samt hälsa. För att patienten ska få makt och kontroll över hälsan utgör begreppet empowerment en betydande del i egenvården. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1 i vardagen. Metod: Litteraturöversiktens design var kvalitativ med en induktiv ansats, där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades som publicerades mellan 2015–2022. Använda databaser var CINAHL och MEDLINE. Analys utfördes enligt Fribergs fem steg. Resultat: Första huvudkategorin blev strategier med underkategorierna; hanteringsstrategier i egenvården, rutinernas betydelse i vardagen, den mentala inställningens påverkan på egenvården samt teknikens betydelse i egenvården. Andra huvudkategorin blev utmaningar med underkategorierna; svårigheter att hitta balans i vardagen samt faktorer som kan påverka egenvården negativt. Tredje huvudkategorin blev stöd med underkategorierna; påverkan från familj och vänner samt påverkan från vårdpersonal. Slutsats: Genom strategier och stöd kan egenvårdens utmaningar hanteras, vilket kan främja en god egenvård.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en livslång sjukdom. Sjukdomen påverkar både patienten själv och personer i dess närhet. För patienter som lever med diabetes typ 1 är det viktigt att hantera egenvård för att må bra och minska risken för komplikationer. Orems egenvårdsteori är vald som teoretisk referensram. Syfte: Att belysa vuxna patienters erfarenhet av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: Den valda designen är en litteraturstudie. Datainsamling genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Studien genomfördes med integrerad analys. Analysen delades upp i tre steg och presenteras i en analystabell. Åtta artiklar valdes ut. Resultat: Fyra kategorier framträdde: ”Egenvård för att övervinna rädslor”, ”familjens roll vid egenvård”, ”kost och egenvård” samt ”utbildning i egenvård”. Resultatet av egenvård för att övervinna rädslor var att patienterna undvika komplikationer. Familjens roll och kosten är en viktig del i egenvården. Patienter får utbildning i att kunna leva med diabetes typ 1. Slutsats: Patienter som lever med diabetes typ 1 är i behov att sköta sin egenvård för att hantera sin livssituation, detta lär patienten sig av som deras vardag och erfarenheter. Där har familjen och sjuksköterska en viktig roll i att stödja egenvården. Det är viktigt att förhindra komplikationer som uppstår och att patienten sköter sitt eget behov av vård.

Varje år diagnostiseras ungefär 900 barn och ungdomar med diabetes typ 1. Det är en kronisk sjukdom som kräver stora omställningar och ställer stora krav på ungdomen och deras liv. Psykisk ohälsa är ett problem som ungdomar med diabetes har en ökad risk att utveckla. Vi vet att diabetes typ 1 är en svår sjukdom för vuxna, i detta arbete vill vi fokusera på ungdomar. Detta arbete kan öka medvetenhet hos den grundutbildade sjuksköterskan vid mötet med ungdomar som har drabbats av diabetes typ 1. Syftet är att undersöka erfarenheter hos ungdomar med diabetes typ 1. Studiens metod är en litteraturöversikt där 11 artiklar har samlats in från databaserna Cinahl och Medline. Artiklarna analyserades och resulterade i tre huvudteman och nio subteman. Resultatet visade att många ungdomar upplever sig annorlunda och känner ett utanförskap på grund av deras diabetesdiagnos. Det visade också att många ungdomar upplever psykisk ohälsa i form av depressiva symtom, ätstörningar samt sömnproblematik. Det visade också att ungdomar upplever en hög stress och oro inför framtiden och de eventuella komplikationer som kan uppstå om sjukdomen inte hanteras och sköts på ett korrekt sätt. I diskussionen framkommer det hur viktigt information om egenvård är. Om egenvården sköts av ungdomarna är det möjligt att leva som de gjorde innan diagnosen. Vidare är det också viktigt att arbeta preventivt mot psykisk ohälsa, då ungdomar med diabetes typ 1 har en ökad risk att drabbas av detta.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes är ett stort och växande hälsoproblem. Vården av denna sjukdom är långsiktig och innebär stort eget ansvar från patienten. Brister i denna egenvård kan leda till framtida komplikationer, vilket ofta är fallet. Smarta mobiltelefoner och dess mobila applikationer kan erbjuda nya sätt att hantera sjukdomen. Syfte: Att beskriva effekter av mobila applikationer i samband med egenvård vid diabetes. Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats som genomförts enligt Polit och Becks (2020) nio steg. Artikelsökning utfördes i CINAHL och PubMed. Resultatets baserades på 11 artiklar och samtliga har kvalitetsgranskats. Resultat: Appanvändande kopplades till förbättrat HbA1c, förbättrat blodsocker, ökad testfrekvens av blodsocker, minskad förekomst av hyperglykemi, samt förbättrat hälsotillstånd i viss bemärkelse. Ingen förbättring kunde ses gällande kroppsvikt, eller hypoglykemi. Utfallet av interventionen korrelerade med deltagarnas följsamhet till appen. Slutsats: Mobila applikationer kan vara en god omvårdnadsintervention, dock behövs mer forskning om mobila applikationer från ett omvårdnadsperspektiv.

Diabetes typ 1 är bland de vanligaste kroniska sjukdomarna som drabbar barn och ungdomar. Sjukdomen är komplex och svår att hantera vilket påverkar stor del av barn och ungdomars livssituation. I Sverige lever idag 60 000 barn och ungdomar med diabetes typ 1 och denna siffra ökar med tiden. En dåligt kontrollerad diabetes typ 1 kan medföra allvarliga komplikationer därmed är sjuksköterskans förebyggande arbete avgörande. Syftet med den här studien är att belysa hur sjuksköterskor kan främja hälsa hos barn och ungdomar med diabetes typ 1. Metoden var litteraturöversikt med vårdvetenskapliga artiklar som innehåller en kvantitativ och nio kvalitativa ansatser. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att hitta artiklar som svarar på syftet och granskades därefter enskilt och gemensamt av skribenterna för att öka förståelse kring innehållet. Resultatet visar på att sjuksköterskan kan främja hälsa genom att skapa nätverka där alla relevanta personer samarbetar för att skapa trygg och säker miljö i skolan för barn och ungdomar med diabetes typ 1. Det speciellt viktigt att sjuksköterskan håller en nära relation med föräldrar till dessa barn och ungdomar då föräldrarnas engagemang är viktigt för att skapa hälsoprocesser. Flera sjuksköterskor upplevde även vikten av att uppdatera sig inom diabetsvården och erbjuda evidensbaserad undervisningar för barn och ungdomar med diabetes och deras föräldrar. I diskussionen diskuteras två huvudteman som presenteras i resultatet. Flera studier styrker vikten av sjuksköterskans undervisning. Även sjuksköterskans råd och stöd diskuteras i både för- och nackdelar. Stödet som barn och ungdomar får medförde bättre livskvalité medan utebliven stöd medförde till lidande.

Bakgrund: Cirka 57 000 människor lever med diabetes typ 1 i Sverige. Sjukdomen är kronisk och för med sig livsstilsförändringar där egenvården med ständiga kontroller och insulinbehandlingar blir en del av vardagen. Vården har ett ansvar för att individen ska få tillräckligt med kunskap för att kunna behandla sjukdomen på egen hand, detta är viktigt för att sjukdomen för med sig egenansvar. Syfte: Syftet var att undersöka upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie och baserades på fem självbiografier som analyserades genom en manifest innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren-Granheim. Resultat: I resultatet framkom fem huvudkategorier: Att få diagnosen diabetes, Behovet av stöd, Synen på egenvård, Att aldrig känna sig fri och Vägen till acceptans. Att insjukna i diabetes typ 1 upplevdes som en svår omställning i livet. Sjukdomen tog upp en stor del av vardagen och ständigt arbete kring sjukdomen krävdes. Stöd från omgivningen var viktigt för att kunna acceptera sjukdomen, acceptans av sjukdomen var viktigt för att uppnå ett välmående. Slutsats: Föreliggande studie kan ha kliniska implikationer för sjuksköterskans arbete eftersom det ger kunskap om hur det kan upplevas att leva med diabetes typ 1 och möjliggör en personcentrerad vård.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun kronisk sjukdom som har ökat i antal drabbade de senaste 20 åren. Kontroll av plasmaglukosvärdet är centralt för att kunna utföra behandlingsåtgärder samt minska risken för komplikationer. En del av sjuksköterskans roll är att bidra med information, stödja och ge råd. Hantering av diabetes typ 1 bygger på egenvård där sjuksköterskan genom individanpassning kan skapa motivation till förändring hos personer med diabetes typ 1. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med diabetes typ 1 upplever sitt dagliga liv Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats där 10 artiklar analyserades enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet utmynnade i två huvudkategorier. Dagliga resurser, som efterföljs av underkategorierna behov av stöd från sjukvården, behov av socialt stöd och behov av kunskap. En diagnos som förändrar livet följt av underkategorierna vardagen struktureras och mental påverkan av egenvården. Resurser som stöd och kunskap beskrevs i relation till egenvård och det dagliga livet. Det framkom även att faktorer som struktur, ansvar och rädsla förändrades vid diabetes typ 1. Slutsats: Rädsla för hypoglykemi och bristande individualiserad vård var utmärkande bland deltagarna. Stöd och information kan utveckla möjligheten för sjuksköterskan att stötta personer med diabetes typ 1 i deras dagliga liv relaterat till egenvård. Background: Diabetes type 1 is an autoimmune chronic disease wich has increased in number over the past 20 years. Control of the plasma glucose value is central to being able to perform treatment measures and reduce the risk of complications. Part of the nurse's role is to contribute information, support and advise. Management of diabetes type 1 is based on self-care where the nurse can, through individual adaptation, create motivation for change in people with type 1 diabetes. Aim: The aim was to describe how people with Type 1 Diabetes experiencing their daily life. Method: A literature review with an inductive onset, 10 articles was analyzed through Friberg’s five-step model. Results: The result culminated in two main categories. Daily resources, which are followed by the subcategories of need for healthcare support, the need for social support and the need for knowledge. A diagnosis that changes life followed by the subcategories everyday life is structured and mental impact of self-care. Resources like support and knowledge was described in relation to self-care and daily life. Factors of structure, responsibility and fear emerged to be changing in relation to diabetes type 1. Conclusion: Fear of hypoglycemia and lack of individualized care was characteristic throughout the result. Support and information can develop the opportunity for nurses to support people with type 1 diabetes in their daily lives related to self-care.

Bakgrund:Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som oftast drabbar barn och unga vuxna upp till 35 års ålder. Unga vuxna är den grupp med diabetes typ 1 som särskiljer sig genom att inte följa nationella och internationella riktlinjer för egenvård. Syfte:Att undersöka hur unga vuxna med diabetes typ 1 upplever livskvalitet och förmåga till egenvård. Metod:Denna studie är en litteraturöversikt med deskriptiv design. Femton kvalitativa artiklar inkluderades för att besvara frågeställningarna. Litteratursökningen gjordes i PubMed, CINAHL och PsychInfo. Resultat:Unga vuxna med diabetes typ 1 är i behov av olika typer av stöd och hjälpmedel för att genomföra god egenvård. Rädslan för hypoglykemi, brist på anpassad miljö och brist på stöd och kunskap från omgivning är det som påverkade unga vuxna med diabetes typ 1 upplevda livskvalitet negativt. Faktorer som hindrade unga vuxna från god egenvård bestod av stigmatisering, diabetesrelaterad stress, bristande socialt stöd och brist på anpassad miljö. En optimistisk attityd, stöd av familj och vårdpersonal, användning av teknik och att ta en aktiv roll i sin diabetessjukdom var faktorer som underlättar förmågan till egenvård. Slutsats: Litteraturöversikten visar att unga vuxna med diabetes typ 1 har en mångdubblad sårbarhet under övergångsperioden från barn- till vuxenliv och ställs inför en ökad uppsättning utmaningar genom att parallellt axla övergången från barn- till vuxen och samtidigt ta eget ansvar för sin diabetessjukdom. Att minska det diabetesrelaterade stigmat, öka tillgång till platser för egenvård och ett individanpassat stöd kan främja livskvalitet och förmåga till egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1. Background:Type 1 diabetes is a chronic condition wich usually appears in childhood but can be developed in people aged up to 35 years of age. Young adults with Type 1 diabetes is the patient population which exhibit poor treatment adherence by not ensuing the recommended the national and international guidelines for self-care. Aim:To describe quality of life and ability to engage in self-care in young adults with Type 1 diabetes. Method:This study was made a literature review with a descriptive design. To answer the issues of this study 15 original articles were included. The literary search was made in PubMed, CINAHL and PsychInfo. Results:Young adults with Type 1 diabetes is in need of different types of support and resources to perform self-management. The fear of becoming hypoglycemic, absence of a suitable environment and support, lack of knowledge in society affected the quality of life in young adults with Type 1 diabetes. Health-related stigma, stress related to diabetes, a lack of social support, using techniques and engaging in self-managing behaviours was associated with better better treatment adherence. Conclusion:The literary review showed that young adults with Type 1 diabetes have a multiplied vulnerability during the transitioning from adolescence to adulthood and are faced with an increased set of challenges by transitioning whilst taking full responsibility of their condition. The possibility of privacy for self-care and increased individualized support can promote the quality of life and the ability to self-care in young adults with type 1 diabetes.

Bakgrund: Ett växande antal barn och tonåringar i världen drabbas idag av diabetes typ 1. Föräldrar till tonåringar med diabetes typ 1 vill ofta behålla ansvaret för egenvården. Detta blir således uppbyggnaden av litteraturstudiens problem. Studiens teoretiska förankring finns i Orems egenvårdsteori där sjuksköterskans uppgift är att skapa en vårdplan som främjar den enskilda individens förmåga till självständig egenvård. Syfte: Syftet var att belysa tonåringars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL och PubMed och sammanlagt nio relevanta artiklar framkom. Dessa granskades relaterat till deras kvalitet, analyserades sedan utifrån integrerad analys och ingick i litteraturstudiens resultat. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Känslan av att vara annorlunda, Hinder för självständighet och Möjligheter till självständighet. Känslan av att vara annorlunda innebar att tonåringarna inte kände att de passade in bland andra jämnåriga och att detta förvärrades när de var tvungna att genomföra sin egenvård i sociala sammanhang. Gällande hinder för självständighet uttryckte vissa tonåringar att deras föräldrar lade sig i egenvården och att det var en faktor som hindrade tonåringarnas självständighet. Möjligheter till självständighet innebar att tonåringarna fick möjlighet att testa sig fram på egen hand och fatta egna beslut, då föräldrarna vågade släppa taget om dem. Slutsats: För att tonåringarna ska ha möjlighet att bli mer självständiga i sin egenvård, bör sjuksköterskor ge individanpassat stöd till tonåringen och dennes föräldrar. Samtidigt bör sjuksköterskor förmedla information till omgivningen för att öka dess förståelse för vad diabetes innebär.

Bakgrund: Diabetes är en vanlig sjukdom som kräver en hög självdisciplin gentemot egenvård. Vid en misskött sjukdom kan det leda till komplikationer, allvarliga komplikationer. Personerna kan påverka sin hälsa och minska risken för komplikationer genom egenvård med fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor. Sjuksköterskan har en viktig uppgift att ha kunskap om hur personer med diabetes 1 kan uppleva sin egenvård för att ha möjlighet att stödja och motivera dem till en hälsosammare livsstil. Diabetes är en sjukdom som personen kan uppnå en god hälsa trots sin sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser som personer med diabetes typ 1 har av fysisk aktivitet och matvanor. Metod: Till litteraturstudien har en kvalitativ ansats valts. Studien är baserad på fem bloggar som har analyserats enligt Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet resulterade i två kategorier och fyra underkategorier. Personerna upplevde att de hade en kontroll på livet och över sin sjukdom om de fick en balans mellan matvanor och fysisk aktivitet samt att anpassa kosten efter träning, detta kunde resultera i en inre tillfredsställelse. Men de kunde även känna att de var styrda av sjukdomen som kunde leda till en frustration över att vara begränsad och en känsla av utanförskap. Slutsats: Personerna upplevde att vid en bra anpassning av matvanor och fysisk aktivitet så ökade välmåendet och sjukdomen blev enklare att kontrollera. De upplevde dock att det krävdes mycket tid och energi för att få dessa faktorer att fungera med vardagen vilket resulterade i ett utanförskap men också en psykisk påverkan gällande att vara begränsad.

Bakgrund Diabetes mellitus typ 1 är både psykiskt och fysiskt påfrestande då sjukdomen kräver uppenbarliga förändringar i livsstil, kost, regelbundna blodsockerkontroller, fysisk aktivitet och psykisk välmående. Att få diagnosen diabetes typ 1 kan drastiskt förändra en persons liv och skapa en stark oro inför framtiden. En dålig följsamhet i egenvårdshantering kan leda till akuta och sena komplikationer vilket ger sjuksköterskan en central roll i vårdande, utbildande och stöd för patientens egenvård och välmående i det dagliga livet. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patienters egenvård vid typ 1 diabetes ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod En litteraturstudie användes för att besvara studiens syfte genom data från vetenskapliga forskningsartiklar. Artikelsökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 15 artiklar i studiens resultat efter en systematisk genomgång av artiklarnas resultat genom en kvalitetsbedömning för att avgöra artiklarnas relevans för studien. Resultat Resultatet presenteras i två teman: Patientutbildning och egenvård ur både patient- och sjuksköterskeperspektiv. Sammanfattningsvis krävs en kontinuerlig individanpassad utbildning efter patientens egna behov och utmaningar. Slutsats För att patienten ska uppnå en så god egenvård som möjligt och uppleva välbefinnande har sjuksköterskan en central roll, detta genom att individanpassa vården efter patientens livssituation och behov samtidigt som respekt finns för integritet och autonomi. Den fortsatta och kontinuerliga patientutbildningen är en essentiell faktor för en fortsatt god egenvårdshantering genom ett personcentrerat förhållningssätt. Patientutbildningen ska grundas på vårdsituationen helhetsperspektiv där patientens egna värderingar, övertygelser och prioriteringar ska vara i fokus för att förbättra patienternas metaboliska kontroll, följsamhet och därav livskvalité

Bakgrund Egenvård är en stor del av behandlingen vid diabetes typ 1 som påverkar patientens och dess närståendes livssituation och hanteringen av egenvården är avgörande för att minska risken för komplikationer. Genom att sjuksköterskan ger individuellt stöd till egenvård förbättras egenvårdshanteringen. För att individanpassa behandlingen samt värna om patientens och dess närståendes hälsa och välbefinnande behöver sjuksköterskan vara medveten om hur egenvården upplevs. Syfte Syftet med studien var att beskriva patientens och närståendes upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1. Metod En litteraturöversikt valdes som metod och litteratursökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL Complete. Totalt inkluderades 22 artiklar som klassificerades, analyserades och presenteras i en matris. Resultat Resultatet presenteras i fyra teman: välbefinnande i egenvården, upplevelser av ansvar, upplevelser av kunskap och undervisning samt upplevelser av stöd. Sammantaget visar resultatet att upplevelser av egenvården varierar men beskrivs genomgående som överväldigande och frustrerande eller som en motivation till ett hälsosamt liv. Patienten upplever sig ha ett stort ansvar med ett flertal plikter och skyldigheter mot sig själv, närstående, samhället och hälso-och sjukvården. Slutsats För att patienten ska ha en god egenvård och uppleva välbefinnande behöver vården individanpassas där hela livssituationen tas hänsyn till. Närstående har en betydande roll i patientens egenvård och därför bör sjuksköterskan ta hänsyn till närståendes upplevelser och relationens påverkan för att främja, bibehålla eller uppnå en god egenvård.

Bakgrund och problemformulering: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som blir allt vanligare i dagens samhälle. Att som ungdom drabbas av denna sjukdom under tonårsperioden utsätter ungdomen för stora utmaningar. Den första tiden inriktas fokus på utvecklingsprocessen mot självständighet. Hälso- och sjukvårdspersonalen samt närstående utgör en stor del i hanteringen av sjukdomen och i ungdomens utveckling. Sjuksköterskans ansvar i mötet med ungdomarna är att tolka deras upplevelser och de behov som livet med sjukdomen för med sig. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1. Metod: Studien är en litteraturöversikt. Totalt valdes 16 kvalitativa artiklar ut för analysering. Efter granskningen av artiklarna analyserades dessa och resultatet presenteras i huvudteman med tillhörande subteman. Resultat: Ungdomarna beskriver att det innebär en stor livsförändring att drabbas av en kronisk sjukdom samt att den första tiden efter diagnostiseringen är tuff. Den första tiden beskrivs som en balansgång, det gäller att finna balansen i vardagen på nytt igen men att stödet från omgivningen är till stor hjälp. Ungdomarna beskriver att ännu en central del under ungdomsperioden, är att bli självständiga i behandlingen av diabetes. De menar också att under denna period är stödet från sjukvården och närstående extra betydelsefullt. Diskussion: I metoddiskussionen hanteras valet av metod och dess inverkan på resultatet. Resultatdiskussionen beskriver tongivande fynd från resultatet som självständighet, upplevelse av balans samt vårdens stödjande roll.

Bakgrund: Att leva med en kronisk sjukdom som diabetes typ 1 kräver daglig kontroll av sin livsföring. Som ung vuxen inträffar många förändringar i livet och det kan vara en utmaning att samtidigt vara drabbad av en kronisk sjukdom och lära sig att leva med denna och de känslor som sjukdomen framkallar. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturöversikt med 13 kvalitativa artiklar av olika design. Systematisk sökning av studier i databaserna Pubmed, Cinahl och PsycINFO. Resultat: I de granskade studierna framkom att leva med diabetes och samtidigt växa upp och bli vuxen upplevdes många gånger svårt. Rädsla för att vara annorlunda jämfört med andra jämnåriga, känslor av att tappa kontrollen samt rädslor inför framtid och för komplikationer var vanligt. Den unga vuxna kände sig ofta begränsad och hade svårt att integrera rutiner kring egenvården i det dagliga livet. Familj och vänner hade ofta en viktig roll för den unga vuxna men det fanns även en känsla av kluvenhet gentemot anhörigas delaktighet och sitt eget ansvar för sin sjukdom och hälsa. I kontakten med hälso- och sjukvården upplevdes en del brister och missnöje. Slutsats: Många unga vuxna upplever negativa känslor kring sin sjukdom och har svårigheter att få vardagslivet att fungera. Genom att få kännedom om hur unga vuxna med diabetes upplever sin sjukdom och livssituation kan sjuksköterskans stödjande roll utvecklas. Background: Living with a chronic disease like type 1 diabetes requires a daily control of the lifestyle. As a young adult, several changes in life occurs. During this time of life, it might be a challenge to also have a chronic disease and learn to live with the disease and the feelings who may emerge from it. Aim: The aim of this study is to describe the experiences of young adults living with type 1 diabetes. Method: A literature review based of 13 qualitative studies with different designs. A systematic search in the databases Pubmed, Cinahl and PsycINFO was conducted. Result: The reviewed studies showed that living with diabetes while growing up and becoming an adult, many times felt difficult. Fear of being different from other peers, feelings of losing control and fears for the future and for complications was common. The young adult often felt limited and had difficulties with integrating routines for self-management in daily life. Family and friends often had an important role for the young adult. However, the young adults could feel ambivalent in family and friend’s participation in self-management and their own responsibility for their health and illness. In contact with the health services, young adult experienced some shortages and discontent. Conclusion: Many young adults experience negative feelings about their illness and have difficulties in everyday life. By gaining knowledge about how young adults with diabetes experience their disease and life situation the supporting role from the nurse can develop.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en sjukdom som ofta uppkommer i tidig ålder. Att få diagnosen innebär en stor omställning för ungdomen då livsstil måste anpassas efter sjukdomens behov. Under ungdomsåren är frigörelsen från föräldrarna samt att hitta en egen identitet framträdande. I vården kring ungdomar med diabetes har sjuksköterskan en stor betydelse. Sjuksköterskans pedagogiska roll men även stöd har en stor betydelse för hur ungdomar accepterar, hanterar och upplever sin sjukdom och är på så sätt betydelsefullt för hur god ungdomens egenvård blir. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1 Metod: Litteraturöversikt. Sammanlagt har tio artiklar valts ut och granskats efter Fribergs granskningsmall. Alla artiklar är kvalitativa och etiskt godkända. Artiklarna analyserades utifrån Fribergs modell och resulterade i tre teman med subteman. Resultat: Sjukdomen fick ungdomarna att känna sig annorlunda. De flesta ungdomar fann ett stöd i deras omgivning, främst av föräldrar, vänner och vårdpersonal. En god kunskap om sjukdomen bidrog till en större mognad och kontroll över sjukdomen. Många ungdomar uttryckte en rädsla av att drabbas av hypoglykemi. Diskussion: Att generalisera ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1 är inte möjligt, då tankar och upplevelser är högst individuellt och alla ungdomar har olika förutsättningar att hantera sin sjukdom. Sjuksköterskan bör se till varje enskild individs behov samt ta hänsyn till ålder och mognad för att på så sätt individanpassa vården.

Diabetes typ 1 är idag ett växande problem bland barn och ungdomar i Sverige. Den kroniska sjukdomen innebär ett stort egenvårdsansvar. Hälso- och sjukvården har till uppgift att stödja egenvården genom att informera om hur de berörda kan förhindra allvarliga följder som kan uppkomma samt stötta de berörda till en bra livsstil som gynnar sjukdomen. Som sjuksköterska kan man möta de här barnen med diabetes typ 1 och deras föräldrar på vårdcentraler och sjukhus. Det är viktigt att sjuksköterskan är medveten om de känslor och den kunskap föräldrar innehar för att kunna stötta dem på bästa sätt. Syftet med uppsatsen är därför att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett barn som har diabetes typ 1. Metoden vi valt att använda oss av är en litteraturstudie med grund i 8 kvalitativa artiklar som behandlar föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med diabetes typ 1 i vardagen. Vi identifierade tre teman och nio underteman. Vårt resultat visar på en ständig oro hos föräldrarna. Tankarna på det drabbade barnet och sjukdomen finns ständigt i deras medvetande. Redan under barnets unga år infinner sig en oro hos föräldrarna inför tonårsperioden då barnet ska ges ett ökat egenvårdsansvar. Denna oro yttrar sig sedan i ett kontrollbehov vilket påverkar relationen mellan föräldrar och barn. Oron grundar sig i föräldrars upplevelse av kontrollförlust. Föräldrarna upplever även en brist på stöd ifrån hälso- och sjukvården. Diskussionen behandlar behovet av ett ökat stöd till både föräldrar och barn för att underlätta deras vardag. Även idén om en enskild kontaktperson till tonåringar lyfts fram. Vidare behandlas även hur uppmuntran och stöd från föräldrar kan förbättra och stärka förmågan till egenvård hos tonåringar samt behovet av upplyst skolpersonal för att tillgodose de drabbade barnens rättigheter. Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund:Att vara ung och få en kronisk sjukdom innebär för de flesta en omvälvande förändring i livet som kan påverka hela familjen. Diabetes typ 1 kräver mycket av en ung person och dennes familj, t.ex. att följa ett regelbundet schema för insulinintag, blodsockermätning, att hålla en särskild diet och föra regelbunden dagbok över blodsockervärdena, regelbunden fysisk aktivitet och att hantera lågt eller högt blodsocker. Compliance beskriver hur patientent vid en viss sjukdom följer råd och ordinationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som har betydelse för compliance hos ungdomar med diabetes typ 1. Metod: Studien var baserad på 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Studien betonade vikten av att sjuksköterskan, den diabetesutbildade sjuksköterskan och föräldrarna i hanteringen av diabetesvård riktar adekvat information till ungdomarna. Ungdomar som har en kronisk sjukdom uppnådde god compliance när de hade energi, viljestyrka, kände motivation samt tog eget ansvar för sin behandling. Störst påverkan på compliance hos dessa ungdomar är när familj och vänner kan medverka, därefter kommer sjukvårdens roll och på tredje plats kommer egenvården. Slutsats: Sjukdomen skapar påfrestningar på familjen och det är viktigt med stöd till den unge från familj- anhöriga och vänner, sjuksköterskan och läkaren. Ungdomar med diabetes typ 1 måste i sitt dagliga liv se till att hålla en jämn och stabil blodsockernivå för att uppnå ett gott behandlingsresultat. Motion förbättrar känsligheten för insulin, ökar förbränningen av glukos, minskar hjärt- och kärlsjukdomar och förebygger fetma Background: To be young and have a chronic disease involving the most revolutionary change in life that can affect the whole family. Type 1 diabetes requires a lot from adolescents and their families, such as to follow a regular schedule for insulin intake, blood glucose monitors, to keep a special diet and keep a regular diary of blood glucose control, regular physical activity and to deal with high or low blood sugar. Compliance describes how patients with specific disease follow advice and prescriptions. Aim: The aim of this literature study was to describe the factors that are important for compliance in adolescents with type 1 diabetes. Method: The study was based on 11 scientific articles in both quantitative and qualitative approach. Results: The study emphasized the importance of the nurse, the diabetic trained nurse, and that parents should in the management of diabetes care provide adequate information to adolescents. Adolescents who have a chronic disease achieved good compliance when they had the energy, willpower, motivation and felt responsibility. The factor that has the greatest impact on compliance in adolescents with type 1 diabetes is when family and friends can participate, then the medical establishments and in the third place comes self-care. Conclusion: The disease creates pressures on family and it’s important for the adolescence to have support from families, relatives and friends, nurses and doctors. Adolescents with type1 diabetes must in their daily lives try to keep a steady and stable blood sugar level in order to achieve good treatment outcomes. Exercises improve insulin sensitivity, increase the burning of glucose, reduce cardiovascular disease and prevent obesity.

Bakgrund: Diabetes har blivit ett av de framträdande folkhälsoproblemen som sträcker sig längre och längre ned i åldrarna. Tonårstiden är en fas i livet som kan vara komplicerad och att dessutom som tonåring insjukna i en kronisk sjukdom kan ytterligare försvåra situationen. Hur tonåringen upplever förälderns roll i detta skede kan vara av betydelse för hur egenvården utvecklar sig. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur tonåringar med diabetes typ 1 upplever föräldrars roll och vilken betydelse det har för egenvården. Metod: Studien är en litteraturstudie som utfördes med hjälp av åtta kvalitativt analyserade artiklar. Dessa analyserades efter Graneheim och Lundmans analysmetod, så som de beskriver den. Studien utgick från ett latent perspektiv. I analysen framkom två kategorier med tillhörande subkategorier. Resultat: De två kategorierna som framkom var; Kontrollerande och Stödjande. Kategorierna som framkom i resultatet svarade på studiens syfte. Slutsats: Denna studie kan leda till bättre samverkan mellan tonåring och förälder vilket slutligen kan resultera i att tonåringen upplever delaktighet och självständighet i sin egenvård.