Search

A core task in biodiversity conservation is to protect and restore populations of endangered species. The analysis of causes of decline based on data sampled in declining populations in sub-optimal habitats risks overlooking necessary environmental factors because they are no longer present at the sites. It may therefore be necessary to search for conditions that were present before the species began to decline. We used an historical ecology approach to identify critical ecological needs for the endangered butterfly Clouded Apollo, Parnassius mnemosyne, in Sweden in relation to historical and current land use. The most suitable habitat structure and management was transformed into a plan for restoration and management, applied at two P. mnemosyne sites. The populations of P. mnemosyne and its host-plant, Corydalis solida, were monitored annually 2004–2014. Based on previous knowledge about P. mnemosyne, the Swedish plan for conservation of the species recommends regular clearings of shrubs and trees in order to maintain a mosaic tree-grassland habitat, and a limited of removal of ground biomass. Our analysis suggested an alternative management approach, late and rather intense grazing. The populations of P. mnemosyne and its host plant increased in response to this management regime and the butterfly started dispersing to new sites. We suggest a structured method for combining ecological and historical knowledge, which can reveal habitat conditions difficult to detect in the field today, but that are of crucial importance for successful species conservation.

Denna kunskapssammanställning har tagits fram inom satsningen ”Skötsel av kulturpräglad natur” som finansieras av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet och görs i samarbete med Centrum för biologisk mångfald. Satsningen syftar till bättre bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i landskapet, genom lokalt anpassad skötsel som bygger på kunskap om sambanden mellan naturtypernas ekologi och deras historia. Kunskapssammanställningen behandlar öppna ängar i Sverige. Den tar inte upp skötseln av sydliga lövängar eller slåtter i fjällbjörkskog, och inte heller skötseln av träd och buskar i ängarna. Sammanställningen bygger på en kombination av publicerad historisk och ekologisk litteratur och vissa nedslag i historiska källmaterial och fältbesök. Den är ett kunskapsunderlag som ger vägledning till vad man behöver tänka på när man sätter upp målbilder för ängar och utformar skötsel. I referenslistan finns länkar till vissa publikationer, främst offentliga dokument och författarnas egna publikationer. Dessa är fria att ladda ner och använda. Författarna vill tacka arrangörer och deltagare på 2017 års slåtterkurser för diskussioner och kunskap om ängsskötsel. Vi vill också tacka Urban Ekstam för hans pionjärinsatser för ängar i natur- och kulturmiljövård, och för att han frikostigt ställt sin särtryckssamling till vårt förfogande. Slutsatser och tolkningar är författarnas egna.

Fältmanual till biologiskt kulturarv Föreliggande skrift är framför allt en fältmanual till biologiskt kulturarv (och ett urval av andra biologiska kulturbärare), en checklista med bilder och beskrivningar. Det tar också upp några aspekter på själva metodiken för inventering, kartering och tolkning. Fältmanualen omfattar de vanligaste aspekterna av biologiskt kulturarv som man kan hitta i svenska landskap från söder till norr. Listan beskriver biologiskt kulturarv huvudsakligen från nivåerna egenskaper, individer och artförekomster enligt RAÄ:s indelning.

På uppdrag av Naturvårdsverket genomförde Centrum för biologisk mångfald under 2014 en utredning, vilket resulterade i denna rapport. Syftet med uppdraget var att göra en fördjupad analys över vilka insatser ett antal svenska statliga myndigheter behöver göra för att uppnå Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om biologisk mångfald vad gäller artikel 8j (särskild hänsyn till s.k. traditionell kunskap som finns hos urfolk och lokala samhällen med traditionella sedvänjor) och artikel 10c (hänsyn till hållbart sedvanebruk). Idén är att de framlagda förslagen ska bidra till att Sverige år 2020 ska nå Aichi-mål 18 gällande dessa frågor, som Sverige varit delaktiga i att besluta om inom mångfaldskonventionen. Traditionell kunskap, dvs. praktisk erfarenhetsbaserad kunskap som förts vidare från generation till generation, bedöms vara en viktig förutsättning för att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald samt uppnå ett framtida hållbart samhälle.

Det biologiska kulturarvet utgör levande avtryck av mänsklig aktivitet. Konsten att förstå vad arter och biologiska strukturer berättar bygger på att man kombinerar biologisk kunskap med kunskap om människans användning av ekosystemen. Ofta tillför det ny kunskap om både biologi och historia. Allt kulturarv bär på berättelser om människan, vårt biologiska kulturarv är inget undantag. Detta faktablad beskriver en metod för hur man kan tolka biologiskt kulturarv och läsa av det levande kulturarvets rika berättelser. Några exempel illustrerar sedan hur det konkret kan gå till.