Search

The purpose of this study is to compare how pre-service teacher students describe historical consciousness, concerning if they are studying their first or last history course. The concept historical consciousness was chosen because of its central role in the Swedish curriculum for the history subject. To achieve the study’s purpose eight pre-service teacherswere qualitatively interviewed. Five of the eight students studied their first history course, while the remaining three studied their last history course. The two theories that made up the theoretical framework of the study was Rüsen’s three principles for narrative competence as well as Jensen’s five processes of historical consciousness. The result of the studyshows that a clear majority of the students described historical consciousness as a method of learning from historical mistakes. This trend was clear with both groups of students. This study also shows that a majority of students had difficulties with the future’s role in historical consciousness. One out of the eight students made clear and continuous references between the three tenses past, present and future. The result reveal that the teacher education should focus more on the three tenses past, present, and future in relation to practical teaching situations. This to make historical consciousness more practical for the student teachers.

Based on Systemic Functional Linguistics (SFL) informed genre theory, this paper investigates the interplay between narrative and analytical representations of the past in texts used for history-educational purposes. In this paper, it is argued that the role of narrative merits further attention in history genre descriptions. Thirteen history texts, selected from a lower secondary history-instructional unit about European colonization, are examined. The examination of stages, narrative elements, and the way historical significance is expressed in these texts arrives at a re-calibration of the historical recount genre suggesting four distinct historical recount types with different configurations of a narrative-analytical interplay. The findings have implications for our understanding of the role of narrative elements in history texts, and further for genre-based approaches to instruction that concern reading and writing history texts.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och presentera forskningsläget kring historiemedvetande. Arbetet fokuserar på att redogöra för hur begreppet historiemedvetande definieras inom forskning, vilken relation begreppet har med den svenska skolans styrdokument, samt presentera forskning kring hur historiemedvetande kan utvecklas hos elever. De frågeställningar vi besvarar på i detta arbetet är: “Hur definieras begreppet historiemedvetande inom forskning och hur kan det relateras till skolans styrdokument?” samt “Hur kan en historielärare arbeta med att utveckla elevers historiemedvetande enligt forskning?”. Genom informationssökning som metod i databaserna SwePub och Diva, har vi hittat och sammanställt forskning kring historiemedvetande. Det resultat vi kommer fram till i arbetet är bl a att det finns en enhetlig förståelse av begreppet historiemedvetande inom den historiedidaktiska forskningen. Vidare kommer vi fram till att det finns olika sätt att arbeta med och iscensätta historieämnets övergripande syfte, nämligen att utveckla historiemedvetande i klassrummet.

Traditionally, the teaching of history tends to focus on content, where historical learning is reflected in memorizing important dates, events, and concepts about the past. In recent decades, research has drawn attention to a new way of approaching historical learning through understanding causes and effects as well as making connections between different events and stories about the past. Such an approach to historical learning implies a developed capacity for historical thinking. To shed light on this, this survey aimed to investigate the interest students have in history, how they perceive the purpose of history and how they experience the content and implementation of history teaching in upper secondary school. This study is based on semi-structured focus group interviews with 12 students in upper secondary school. The focus group interviews were based on the didactic questions of what, how, and why to achieve developed and qualified answers. The outcomes of the interviews were further interpreted and analysed according to the six sub-components advocated in the Anglo-Saxon history teaching tradition to categorize students' historical thinking skills. The results revealed that students' interest in history has a major impact on how they perceive the purpose of history and how they experience the content and conduct of history teaching insecondary school. Findings also showed that using historical sources is completely excluded from students' responses. The present study forms a foundation for future studies interested in a more practical history teaching approach. Furthermore, it renders insights into the complexities of teaching history from a student perspective, while at the same time points to some opportunities for development towards the teaching practitioner in creating a good history educational plan.

This is a mainly conceptual and argumentative article which presents a model for enquiry-based teaching (Swedish acronym FDU - frågedrivenundervisning). The purpose is to suggest and discuss how enquiry-based teaching can contribute to organising qualified subject teaching in history, religious education and social studies. This is dealt with through two sections. The first section presents a structure for enquiry-based teaching through tested teaching designs in the three subjects, and the second section discusses certain qualities of enquiry-based teaching that we argue should be maintained. Based on actual teaching and teachers' experiences of designing enquiry-based teaching, the article positions FDU as a subject didactic teaching model. Hordern's (2022) framework for normative knowledge practices forms the theoretical starting point for discussing FDU as a subject didactic model that can help teachers in designing, planning, implementing and evaluating qualified subject teaching.The article argues that FDU can be regarded as a normative knowledge practice that is characterised by the qualities of being enquiry-based, prospective, consistent, assessment-oriented, and continuous. Enquiry i SO-undervisningen

For many years, teachers and researchers have searched for the most effective way of teaching to increase the learning for the students parts. No matter wich teory, model, content etcetra, there will always be someone who either critize or honour your way of teaching. Teacherstudents today feel that they are given less and less teacher-controlled tuition and this may result in more and more indepedent learning and searching for the answers on their questions. One certain way of finding answers, specially for university students, is to take a look in the course books. More exactly, for this studie, books about history didactics. The aim in this studie is to analyse the content in five different books of history didactics with focus on the authors discussion about the textbook, motivation and criticism of the sources in teaching situations. The books are produced after 2011, with the establishment of the new curriculum, and the books target-audience is future and active teachers. The results shows that there is some similarities between the authors content, for example the discussion about values in the textbook and how to create motivation focusing on students creation of identity. One difference is how the teaching about criticism of different sources should be approched. On the same track the analyse shows the lack of criticism of the source on the internet, specially on different social media plattforms. There is, however, a big difficulty to create similar ways of teaching due to different classes and students etcetra. Every situation is unique.

Motion pictures have been used in the history classroom for a long time. Despite that fact, there are not a lot written about how this can be done. This essay, therefore, explores the possibility of a theoretical frame with the aim for a motion picture to promote the development of historical empathy among students. It is not deployed in a classroom setting; however, it seeks to study the preconditions in how it can be done. The study draws from history didactics and film analysis to study Michael Haneke´s The White Ribbon from 2009. Haneke is renown in the academic world where his movies draw a lot of attention. The reason is that his movies have a tendency to depict the ongoing decay of our society. This study aims at intertwining theory of history didactics with film analysis in order to promote the development of historical empathy among students. The theoretical frame the essay provides show a possibility in how a motion picture can be used for this purpose in the history classroom.

In this case study I interviewed five history teachers experiences of digital education during the covid-19 outbreak the spring of 2020. What are the views of these teachers on the nature of their subject and its potential, how was this transferred into the digital space under hastily manners? And what was the following effects? Interestingly depending on how the teachers view the potential of their subject their methods of teaching it changes. Which included different hindrances while transferring education into the digital classroom. The teachers used different strategies to mitigate the hindrances, but some patterns could be observed to be in common. This study concludes that the most important factors that affected the teachers where availability of digital tools and lack of visual feedback from the students. The teachers took different strategies to mitigate these too. The effects of the hasty lockdown and digitization of the classroom was during its time most notable lack of energy and a decrease of the teacher’s self-image as educators. The effects of the lack of student response seems universal and a key reason of the negative effects, implicating that the meeting between teachers and students play a big role in not only the students learning, but also for the teachers feeling of work-related value. Regardless of the negative effects, in the case of these teachers the most notable aftereffect of the experiences is that most of the teachers are even more motivated and feel a confirmation of their jobs and subjects’ significance.

Swedish society has changed since the 20th century and a classroom today looks very different. The multi - cultural society has grown and in step with the growth, one can today shed light on various obstacles and problems in the teaching of the Swedish subject of history. To get an overview of how the research is done, we have chosen to look at teaching strategies, history didactics and multiculturalism in the classroom. Among other things, we will delve into narrative orientation, social science orientation and more perspective orientation in history teaching. The databases we have chosen to use are ERIC - EBSCO, ERC Education Research Complete and SwePub. We justify our search for research through databases such as ERIC and ERC because we wanted to include an international aspect in the knowledge overview in order to be able to follow history teaching in other countries besides Sweden. Something that is common to all research is the lack of governing documents that are not adapted to the multicultural society. One consequence of this is that the countries’ historical canons and syllabi are not updated either. The material is limited to the local area and makes it difficult to bring new perspectives into the teaching, as well in Sweden as internationally. Our overview of research leads us to the conclusion that the students are in need of teaching that contributes to a broader historical awareness, so that the student in question can analyze and reflect from several different perspectives.

Skolinspektionen har i en rapport påvisat att lärare inte i tillräcklig utsträckning undervisar i linje med skolans demokratiseringsuppdrag. Rapporten framhåller behovet av att lärare besitter den kunskap och kompetens som krävs för att bedriva sådan undervisning. Ett sätt för historielärare att verka i linje med demokratiuppdraget är genom historisk empati. Det finns dock få studier som undersöker huruvida blivande lärare använder historisk empati kopplat till demokratifostran. Denna studie syftar till att få syn på hur historisk empati tar sig uttryck i lärarstudenters resonemang om sin undervisning, och i så fall på vilket sätt lärarstudenter använder historisk empati för att bedriva demokratifostran genom sin historieundervisning. Studiens utgångspunkt är en definition av historisk empati som innefattar både kognitiva och affektiva aspekter, där den affektiva aspekten bidrar till utvecklandet av demokratiskt tänkande. Undersökningsmetoden som användes var semistrukturerade intervjuer, både individuellt och i grupp. Informanterna var ämneslärarstudenter, inriktade mot årskurs 7-9 eller gymnasiet med förstaämnet historia. Inför intervjuerna fick informanterna ta del av källmaterial bestående av kärleksbrev från 1840-talet. Under intervjuerna skulle informanterna resonera kring hur de skulle vilja använda sig av materialet i sin undervisning. Resultaten av studien visade att informanterna genomgående använde såväl kognitiva som affektiva aspekter av historisk empati i sina resonemang kring undervisning, utan att referera explicit till begreppet. Den affektiva aspekten framhölls i syfte att intressera och motivera eleverna samt göra innehållet i undervisningen relevant och meningsfullt. Den kognitiva aspekten ansågs bidra till utvecklandet av ämnesrelaterade kunskaper och förmågor. En av fyra informanter lyfte att den affektiva aspekten dessutom kan hjälpa elever utveckla förmågan att verka i ett pluralistiskt samhälle, alltså som ett verktyg för demokratifostran. Majoriteten av informanterna var mer fokuserade på utveckling av ämneskunskaper, och gjorde ingen koppling till skolans övergripande mål och syften eller skolans värdegrund.

Alla har vi någon gång gått i skolan och läst historia. Vi har alla även ett minne om vad det pratats om i historieundervisningen under skolgången. Men hur väl stämmer det överens med den för tiden gällande kursplanen eller med den historiedidaktiska forskningen. Detta examensarbete syftar till att genom en intervjustudie belysa dessa tre perspektiv för att se vad som är likt eller olikt mellan de olika perspektiven. Stämmer det som eleven minns överens med vad forskning och kursplaner säger och går det att utröna kursplanens mål utifrån elevers svar. De intervjuade i studien har gått i skola mellan 1950–2010 talet. Studiens resultat visar på kopplingarna mellan kursplanen, historiedidaktisk forskning och elevers upplevelser av undervisningen.

Filmens legitimitet som historieförmedlare har diskuterats och debatterats av historiker sedan mediet slog igenom. Sedan 1980-talet har akademiska diskussioner även förts angående filmens roll i skolan, där dess användning ökat i takt med dess genomslagskraft i övriga samhället. Allteftersom filmer blir mer lättillgängliga blir frågan om filmens roll i formandet av elevers historiemedvetande än mer aktuell. Hur dessa frågor tacklas i historieundervisningen och på vilket sätt film används i klassrummen är frågor som fångat vårt intresse och därför blev vår frågeställning: vad säger forskning om historisk film som historiedidaktiskt verktyg i historieundervisning på gymnasieskolan? I denna kunskapsöversikt har vi ämnat att kartlägga forskningsläget inom området historisk film i historieundervisningen. Vi har framförallt fokuserat på undervisning på gymnasial nivå. Inom arbetet har vi undersökt internationella såväl som svenska vetenskapliga skrifter från akademiker inom ämnet. Metoden som användes var informationssökning via sökmotorerna ERC, Swepub och Libsearch för att skapa en grundlig bild över vad tidigare forskning säger om användningen av historisk film i klassrummet och hur den mottas av elever. Bilden av den historiska filmens plats i klassrummet har gått från tveksam till accepterad allteftersom att mediets popularitet har ökat. Resultaten visar att det finns flera olika anledningar för lärare att använda film för att utveckla elevernas historiska förmågor. Elever kan också gynnas av att film inkluderas i undervisningen eftersom verktyget bidrar med andra perspektiv och möjliggör historisk empati. Slutsatser som vi kommit fram till efter insamling av information om det övergripande forskningsläget är att filmens användning som historieförmedlare till gymnasieelever inte längre är ifrågasatt. En del lärare tenderar dock att inte utnyttja mediets säregna fördelar och potential. Om film används på ett konstruktivt och utvecklande sätt, i linje med kurs- och ämnesplaners mål och syften, blir dess användning som undervisningsverktyg odiskutabel. Frågan blir då på vilket sätt den bör brukas i undervisningssammanhang.

”Min farfar pratade inte om det han var med om i Stalins Gulagläger om man inte pressade honom.” Detta skriver historikern Anton Weiss-Wendt om sin farfar, Helmut Weiss, som förlorade 20 år av sitt liv i Gulag. Den här historien och fler därtill, kände världen inte till. Sovjetunionens sönderfall inträffade år 1991 och censuren upphävdes. Tidigare hemligstämplade dokument av politiska makthavare offentliggjordes och allmänheten i väst fick kunskap om Gulaglägren i första hand tack vare nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyns böcker. Genom en komparativ och kvalitativ textanalys av sex skolböcker från olika decennier och en granskning av styrdokument kommer jag i den här uppsatsen att undersöka hur historiedidaktik och officiella riktlinjer har påverkat läroböckernas innehåll. Detta med Gulag framställning i skolböcker i Sverige som det centrala forskningsområdet.

The aim of this article is to problematise the use of visits to heritage sites in history education in primary school. The empirical basis is a questionnaire and interviews with teachers in Sweden. Theoretically, the perspective is linked to the discussion of affective practices. The results show the connection that some, but not all, teachers recognise between different forms of historical knowledge. According to these teachers, visits to heritage sites activate the sensory experiences of the pupils, which has a positive impact on the pupils’ learning. Two ideal approaches can be discerned when it comes to the use of visits to heritage sites in history education. Such visits form either a teacher-driven, integral part of the education, or the teacher assigns the display of the site to local guides. The two approaches can be related to the history subject that appears in education, although this is ultimately determined by the educational setting.

En este ensayo trataré temas relevantes para entender cómo podemos usar la enseñanza del período medieval en Escandinavia en la formación de profesores de Historia. Empezaré enfocándome en cuál es la mejor manera de aprender la historia – intentando identificar una convergencia entre teoría y práctica docente – y luego explicaré la necesidad de, en un inicio, concentrar nuestros esfuerzos en las habilidades necesarias para la producción y el entendimiento de investigaciones históricas, para después obtener los conocimientos concretos. Encontrar representaciones populares en clases educativas, en conjunto con las fuentes históricas, puede contribuir a que los estudiantes entiendan cuáles preguntas podemos plantear en estos textos, qué incluyen las narrativas y qué se mantiene oculto. Debemos estar conscientes de la diversidad de medios que afectan la conciencia histórica de nuestros estudiantes, para poder poner énfasis en la facultad crítica con la que tenemos que enfrentar cada representación, medieval o moderna. Alumnos, estudiantes y profesores continuarán interactuando con el pasado a través de distintos medios de comunicación. Lo crucial es saber cómo enfrentarse con usos del pasado de manera reflexiva, pensativa e interrogadora. Así se puede ir formando una consciencia no solo del pasado, sino de los usos del pasado. In this essay I deal with topics relevant to understanding how we can teach the medieval period in Scandinavia as part of the training of history teachers. I will begin by focusing on the best way to learn history - trying to identify a convergence between theory and teaching practice - and then I will explain the need to, initially, focus our efforts on the skills necessary for the production and understanding of historical research, before obtaining specific factual knowledge. Encountering popular representations in educational classes, in conjunction with historical sources, can help students understand what questions we can ask of these texts, what the narratives include, and what remains hidden. We must be aware of the diversity of media that affect the historical consciousness of our students, in order to put emphasis on the critical faculty with which we have to face each representation, medieval or modern. Pupils, students and teachers will continue to interact with the past through different means of communication. The crucial thing is knowing how to deal with uses of the past in a reflective, thoughtful and questioning way. Thus, an awareness can be formed not only of the past, but of differing uses of the past.

This article presents a study of how Swedish pre-service history teachers narrated their nation’s past. Previous research on national history education has generally focused on the treatment of conflicts in national history and what challenges that poses for history education. The present study seeks to complement and broaden this research through its focus on a country where national history is generally perceived as uncontroversial and the debate on national history is generally characterised by consensus, and on what strategies future history teachers use when recounting the national history of Sweden. Using a qualitative approach, we asked our respondents to “Tell us the history of Sweden in your own words” in writing. The study finds that the vast majority of the respondents approach their national history in a way that reinforces a traditional view of Swedish national history. These narratives are generally presented in a way that does not engage with or show how perspective and position affects our rendering of history, which has often been regarded as problematic in history educational research. At the same time, these results also show that our respondents are well familiar with the dominant way of perceiving the Swedish past, something that could also be argued to be valuable in history education, depending on how we choose to approach national history. Keywords: national history, history education, historical consciousness, uses of history Kontroversiellt okontroversiellt? Om svenska historielärarstudenters relation till deras nationella förflutna Sammandrag Artikeln presenterar en studie av hur svenska historielärarstudenter skildrade Sveriges historia. Tidigare forskning om nationell historieundervisning har främst närmat sig ämnet från ett konfliktperspektiv och undersökt vilka utmaningar detta innebär för historieundervisningen. Föreliggande studie söker att komplementera tidigare forskning genom att fokusera på ett land vars nationella historia generellt uppfattas som okontro­versiell och där debatten om den nationella historieskrivningen i stor utsträckning präglas av konsensus, samt på vilka strategier historielärarstudenter använder när de skildrar Sveriges historia. Genom en kvalitativ forskningsansats bad vi våra respond­enter att skriftligen”Berätta Sveriges historia med dina egna ord”. Studien visar att majoriteten av respondenterna skildrar den svenska historien på ett sätt som återger en traditionell syn på Sveriges historia. Dessa narrativ är generellt skrivna på ett sådant sätt att de inte visar hur perspektiv och positionering påverkar hur vi skildrar det förflutna, något som ofta ansetts vara problematiskt i historiedidaktisk forskning. Samtidigt visar studiens resultat att respondenterna är välbekanta med det dominerande sättet att skildra den svenska historien, något som även kan vara värdefullt för historieundervisningen, beroende på hur vi väljer att närma oss den nationella historien. Nyckelord: nationell historia, historiedidaktik, historiemedvetande, historiebruk

Syftet med denna undersökning är att urskilja hur en vetenskaplig grund kan synas och tolkas i framställningen av drottning Kristina i historieläromedel. Den vetenskapliga grunden representeras i undersökningen av två historiedidaktiska traditioner: en empirisk tradition, samt en historiefilosofisk tradition. Frågeställningarna behandlar hur uttryck för en vetenskaplig grund kan synas och tolkas i framställningen av drottning Kristina i historieläromedel utifrån en empirisk respektive historiefilosofisk tradition. Undersökningen realiseras genom att tre läromedel undersöks, samtliga publicerade efter implementeringen av att den nuvarande läroplanen, LGR11 (Skolverket, 2019a) samt Kapitel 1, 5 § i Skollagen (SFS 2010:800). Analysen har genomförts genom en kombination av en kvalitativ och kvantitativ textanalys. I resultaten och analysen framgår det att det i läromedlen kan synas och tolkas en vetenskaplig grund utifrån båda traditionerna. Bland annat kan det i läromedlen urskiljas exempel på när det skapas möjligheter att både utveckla ett historiskt tänkande, vilket kan kopplas till empirismen, och utvidga ett historiemedvetande, något som kan kopplas till historiefilosofin. Fortsättningsvis visar undersökningen att ett kronologiskt perspektiv på historia kan tolkas som betonat i läromedlen. Det genealogiska perspektivet syns främst i periferin, subtilt eller i textsjok avskilda från brödtexten. I undersökningens diskussion lyfts det bland annat att det kan uppfattas som problematiskt att det kronologiska perspektivet betonas över det genealogiska i läromedlen. Detta har kunnat kopplas till att läromedlen ofta styr undervisningen och hur historieämnet uppfattas samtidigt som de ofta kan förmedla en traditionell och statisk bild av historien (Hammarlund & Lindahl, 2009; Ammert, 2013). En annan slutsats är att de olika traditionerna verkar kunna samexistera, något som de även kan synas göra i LGR11 (Skolverket, 2019a).

Syftet med denna undersökning är att urskilja hur en vetenskaplig grund kan synas och tolkas i framställningen av drottning Kristina i historieläromedel. Den vetenskapliga grunden representeras i undersökningen av två historiedidaktiska traditioner: en empirisk tradition, samt en historiefilosofisk tradition. Frågeställningarna behandlar hur uttryck för en vetenskaplig grund kan synas och tolkas i framställningen av drottning Kristina i historieläromedel utifrån en empirisk respektive historiefilosofisk tradition. Undersökningen realiseras genom att tre läromedel undersöks, samtliga publicerade efter implementeringen av att den nuvarande läroplanen, LGR11 (Skolverket, 2019a) samt Kapitel 1, 5 § i Skollagen (SFS 2010:800). Analysen har genomförts genom en kombination av en kvalitativ och kvantitativ textanalys. I resultaten och analysen framgår det att det i läromedlen kan synas och tolkas en vetenskaplig grund utifrån båda traditionerna. Bland annat kan det i läromedlen urskiljas exempel på när det skapas möjligheter att både utveckla ett historiskt tänkande, vilket kan kopplas till empirismen, och utvidga ett historiemedvetande, något som kan kopplas till historiefilosofin. Fortsättningsvis visar undersökningen att ett kronologiskt perspektiv på historia kan tolkas som betonat i läromedlen. Det genealogiska perspektivet syns främst i periferin, subtilt eller i textsjok avskilda från brödtexten. I undersökningens diskussion lyfts det bland annat att det kan uppfattas som problematiskt att det kronologiska perspektivet betonas över det genealogiska i läromedlen. Detta har kunnat kopplas till att läromedlen ofta styr undervisningen och hur historieämnet uppfattas samtidigt som de ofta kan förmedla en traditionell och statisk bild av historien (Hammarlund & Lindahl, 2009; Ammert, 2013). En annan slutsats är att de olika traditionerna verkar kunna samexistera, något som de även kan synas göra i LGR11 (Skolverket, 2019a).

The present article discusses, first, a conception of learning progression which understands pupils’ (history) learning as a question of their ‘ascending’ to more and more advanced taxonomical levels of reflection – and which has played a major role in history didactics generally as well as in a Danish context in particular. Against this conception the article argues that (history) learning progression should be understood as a many-sided phenomenon to which a number of different forms of knowledge contribute and which cannot adequately be conceived as an increasing command of a sequence of (meta-)levels of reflection but needs a wider understanding of the nature of knowledge.

Historical consciousness is a popular concept in history education that has often been considered as difficult to apply in educational practice. Taking its departure in the Swedish Schools’ Inspectorate’s recent critique of how Swedish history teaching cannot contribute to a development of students’ historical consciousnesses, this article discusses how we can theoretically understand how a development historical consciousness may happen. Using the results of this discussion, it is then suggested how historical consciousness could be developed in history education.

Detta arbete syftar till att undersöka verksamma historielärares uppfattning om narrativ historieundervisning. Den didaktiska pendeln har svängt i takt med de trender som färgat undervisningen och den narrativa traditionen har kommit och gått. Narrativ undervisning är ett omdiskuterat ämne men dess fördelar har sedan 1980-talet etablerats i allt större utsträckning, trots det lyser den berättande läraren med sin frånvaro i majoriteten av de svenska klassrummen. Den befintliga forskningen kring narrativ historieundervisning har sällan riktats mot verksamheten på mellanstadiet, vilket denna studie har haft som huvudsakligt fokus. Under de genomförda intervjuerna beskriver verksamma historielärare på mellanstadiet hur de förhåller sig till narrativ historieundervisning samt hur de upplever att narrativ undervisning påverkar deltagande individer. Utifrån den samlade definitionen av narrativitet, vilken grundar sig på teoretiker som Rüsen, Karlegärd och Fines, analyseras intervjuerna. Studien visar att verksamma historielärare har en mycket bred syn på begreppet narrativitet och gärna använder sig av externa medier hellre än att bedriva den klassiska formen av narrativ undervisning. Trots att den berättande läraren verkar lysa med sin frånvaro ser de intervjuade lärarna mycket positivt på andra former av narrativitet i klassrummet och har ambitioner att utöka detta arbete ytterligare, men att yttre faktorer gör att de känner sig begränsade.

Vilket innehåll kännetecknar historieundervisningen i klasser där samtliga eleverna har sin bakgrund i icke- europeiska länder? Hur ser innehållet ut i historieundervisningen i klasser där tvärtom alla eleverna har sin bakgrund i Sverige? Frågorna ledde fram till syftet för denna studie: att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Studiens datainsamlingsmetod utgörs av intervjuer, både individuella och fokusgruppsintervjuer. De lärare som kom att medverka i studien har alla stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser på grundskolans högstadium. Resultaten av studien visar att lärare befinner sig i en balanssituation i skiljelinjen mellan ämnestradition, styrdokument och elever. Vidare framgår av samtalen att utgångspunkten för allt innehållsurval utgörs av den traditionella västerländska berättelsen, som i studien benämns ”det dominerande narrativet”. Beroende på klasskontext öppnas narrativet upp. I klasser med en hög andel elever med annan bakgrund än Sverige öppnas narrativet upp mot en minoritetsanpassning. Även i klasskontexter med få elever med annan bakgrund än Sverige har innehållet genomgått förändringar, men helt inom ramen för det dominerande västerländska narrativet. Det samtalas bland annat om andra sätt att bruka tid på än den traditionella kronologiska. Vidare hanteras delar av det traditionella narrativet utifrån olika perspektiv. Allt inom ramen för en majoritetsanpassning. Studiens bidrag kan uttryckas som att den synliggör den komplexa situation som historielärare befinner sig i, samtidigt som erfarna lärare har utvecklat strategier. Avslutningsvis hoppas jag att undersökningen bidrar till att nyansera bilden av en historieundervisning som fortgår som den alltid har gjort. Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Undersökningsobjektet utgörs av lärares samtal om den egna undervisningen. Huvudfrågan som ställs är hur innehållsnarrationerna förhåller sig till spänningsfältet mellan ett innehåll som betonar ett kanonliknande nationellt kulturarv och ett som ger utrymme för ett mer individuellt och mångkulturellt inriktat innehåll. Datainsamlingen har skett med hjälp av individuella intervjuer och fokusgruppsintervjuer, där respondenterna bestod av fem historielärare på grundskolans högstadium. Kriteriet vid urvalet var, förutom att vara behörig lärare, var att ha stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser. Med utgångspunkt i frågeställningarna har det empiriska materialet hanterats i två steg. Dels en inledande inventering av de innehållsnarrationer som lärare talar om, dels en analys för att förstå lärares val av innehåll på grundval av klasskontext. Studiens resultat visar att allt innehållsval oberoende av klasskontext utgår från den traditionella västerländska berättelsen, eller det ”dominerande narrativet”. Utifrån två olika klasskontexter visar studien följande resultat: Då klassen bestod av en låg andel elever med bakgrund i andra länder öppnas narrativet upp med Europa som naturlig geografisk avgränsning och där svensk historia finns med som strimma. Den traditionella kronologiska tidsanvändningen är en bland flera andra sätt att bruka tid. Det traditionella innehållet behandlas stundtals utifrån andra perspektiv och andra fokus. Exempelvis samtalas om ett innehåll med större fokus på social historia och genusfrågor. Trots förändringar befinner sig innehållet inom ramen för det dominerande narrativet, vilket kan uttryckas som en majoritetsanpassning i relation till klassrumskontexten. Då klasser tvärtom bestod av en hög andel elever med bakgrund i andra länder inbjuds eleverna själva till att bidra med egna narrationer. Detta blir ett av flera sätt där det dominerande narrativet öppnas upp. Det ges även exempel på sammanhängande teman, såväl som delar av sådana, som öppnar upp narrativet. En minoritetsanpassning åstadkommes även genom att elever själva konstruerar metanarrationer, vanligtvis med temats innehåll som grund.

Vårt syfte med detta arbete har varit att fastställa vilka fördelar det finns med att inkludera utomhuspedagogik i historieundervisningen. Vårt intresse för denna fråga kommer dels ifrån ett delat historieintresse, dels ambitionen att historieämnet ska var något intresseväckande som eleverna vill lära sig mer om. Ett sätt för att göra historieämnet mer lustfyllt för elever kan vara genom att variera historieundervisningen med utomhuspedagogik. Det vi kom fram till genom att studera både nationella samt internationella studier var att det finns en mängd fördelar med att bedriva utomhuspedagogik såsom ökad motivation, ett ökat historiemedvetande samt att det gör undervisning mindre abstrakt för eleverna. För att eleverna ska kunna ta del av fördelarna så ställs vissa krav på lärarens arbete. Dessa krav är till exempel att eleverna måste få chans att ta till sig en god förförståelse innan det att lärtillfället för utomhuspedagogik ska äga rum. De måste även få besöka en plats som är relevant för det stoff som ska läras ut samt så ställs det höga krav på lärarens kompetens kring metoder för utomhuspedagogik. Eleverna måste även få chans att cementera sina nyvunna kunskaper genom ett efterarbete av det som lärts ut vid lärtillfället. I vår empiriska undersökning har vi intervjuat lärare. Vi undersökte ifall lärare bedrev utomhuspedagogik, deras syn på utomhuspedagogik jämfört med definitionen vi valt att använda oss av samt hur de bedrev utomhuspedagogik. Vi använde oss av den insamlade empirin för att jämföra med hur teorin menar att utomhuspedagogik bör gå till för att gynna elevers lärande.

Studien ”Skolbarn relaterar till historiska platser” analyserar hur kulturarvsmiljöer används i skolans undervisning, och som en viktig del därav hur skolbarn relaterar till sådana miljöer. Studien baseras på en digital enkät, observationer av skolklassers besök i kulturarvsmiljöer, intervjuer med elever, lärare och kulturmiljöpedagoger, samt berättelser och teckningar som producerats av elever i anslutning till deras besök. Teoretiskt används begreppen plats, haptik (haptics), affektiva praktiker (affective practices, immersion), kamratkultur (peer culture) och kunskap genom bekantskap (knowledge by acquaintance). Studien visar att grundskolelärare inom ramen för sin undervisning i historia besöker en varierad mängd kulturarvsmiljöer med sina elever. Många lärare har nämnt muséer, hembygdsgårdar, slott, kyrkor, klosterruiner, kyrkogårdar, torp, gamla industrier, forntidsbyar, fornminnen och även andra typer av historiska spår. Variationen speglar det historiska landskapet i den del av Sverige där studien genomförts. Men svaren knyter också tydligt an till grundskolans kursplan. Ett antal grundskolelärare besöker dock inte kulturarvsmiljöer; enligt vår enkätstudie är det en minoritet bland lärarna, men på grund av osäkert bortfall går det inte att säkert säga hur stor andelen är som inte besöker kulturarvsmiljöer. Flertalet lärare i studien uppger att de brukar kontakta guider, museipedagoger eller andra företrädare för kulturarvsmiljön inför ett besök. Besöken är enligt lärarna ofta men inte alltid integrerade med övrig undervisning. Ett annat motiv som lärare anför för att genomföra besöken är att eleverna ska lära sig mera om lokalsamhället och att besöket har att göra med lärarens ambition att ge eleverna lokal förankring, bildning och bidra till deras lokala identitet. Ett betydande antal lärare anför också elevernas lärande som det primära skälet till att besök i kulturarvsmiljöer genomförs. Dessa lärare talar om att mötet med fysiska platser erbjuder konkretion, vilket kontrasteras med det abstrakta historieämnet. Ord som används är till exempel ”visualisera”, ”konkretisera”, ”mer verkligt”, ”levande”. Dessa röster uttrycker att besöken ger en extra dimension till undervisningen och erbjuder en egen unik väg till historisk kunskap. En väsentlig aspekt av skolelevers möte med kulturarvsmiljöer är, som pekades ut av en del lärare ovan, att lärande kan stimuleras och ske med hjälp av flera sinnen. Vi har under analysen av observationer och intervjuer med elever fokuserat på kroppsliga, fysiska upplevelser och har ställt frågan på vilka sätt haptik leder till lärande när unga elever besöker historiska miljöer? Det haptiska lärandet sker på tre sätt. Den första aspekten av haptik handlar om beröring vilket i vårt material visas genom några uppenbart starka upplevelser då eleverna fått arbeta med sina händer. Det andra aspekten, andra kroppsliga erfarenheter, som att vandra, klättra och möta värme, kyla, buller och knott fick också eleverna att reflektera och fundera över livsvillkoren i det förflutna. Även det skolbarnen såg och hörde gjorde starkt intryck på dem under besöken i kulturarvsmiljöerna. I praktiken samspelar många sinnen under besök i en kulturarvsmiljö, varför det lärande vi definierat som baserat på syn och hörsel i praktiken också hänger ihop med lärande genom andra sinnen. Vid flera gruppintervjuer blev det tydligt att eleverna förhandlade med varandra om exkursionernas mening. Denna iakttagelse är i sig en bekräftelse på vårt grundantagande att kulturarv konstrueras genom en process och att besökarna kan finna olika saker meningsfulla. I elevernas tal om besöken i kulturarvsmiljöer finns ett starkt inslag av känslor, inte minst skratt och glädje. Elevernas humoristiska tolkning av händelser och iakttagelser under besöket tyder på att det är deras egen fysiska och mentala erfarenhet som är utgångspunkt när de talar om kulturarvsmiljön, snarare än den historiska berättelse som presenteras av vuxna. Elevernas egna livsvärldsreferenser påverkar hur eleverna relaterar till det förflutna. Genom att lyfta fram materiella aspekter, som kulturarvet, och koppla det till ett teoretiskt perspektiv (affektiva praktiker) har vi i detta projekt kunnat visa på de möjligheter som finns i ett bredare perspektiv på historiskt lärande.

Kunskapsöversikten syftar till att ta reda på hur lärare och pedagoger kan arbeta medjämställdhet i sin historieundervisning. Vi har utgått ifrån frågeställningen “Hur framställskvinnor i historien och hur påverkar det historieundervisningens genusperspektiv?”.Översikten är baserad på yrkesrelevans och vi vill att den ska bidra till att studenter ochverksamma lärare blir inspirerade att arbeta mer genusmedvetet i verksamheten.Forskningen i vår kunskapsöversikt har tagits fram via relevanta sökord i ett antal databaser.Vi har till största del fått fram nationell forskning men även internationell vilket har bidragittill ett bredare perspektiv på ämnet för att kunna besvara vår fråga. Därefter har vi bearbetatoch analyserat forskningen för att slutligen dra slutsatser kring den. Vi har efter bearbetningav materialet kommit fram till tre huvudpunkter i vår slutsats. Den första poängen berör hurkvinnor är representerade i historien och hur det påverkar elevers identifikation. Det vi komfram till är att kvinnor till största del inte nämns och i de läromedel som elever får ta del avbeskrivs de med svaga egenskaper. Den andra poängen innefattar historiska normerspåverkan på hur läraren undervisar samt att läroplanen ger brett tolkningsutrymme. Dettabidrar till att lärare tenderar att utveckla personliga undervisningsmönster som påverkareleverna. Den tredje och sista poängen berör den didaktiska omformning av läroplanen enlärare gör och att undervisningen är påverkad av lärarens inre och yttre faktorer, som ävendessa bidrar till personliga mönster i utformningen av undervisningen. Vi kunde även draslutsatsen att lärare uttrycker att det finns en tidsbrist som bidrar till att fortbildning ochkollegialt lärande inte hinns med och att lärarna av den anledningen menar att det bör finnasett statligt och nationellt ansvar att fortbilda personal i genusmedvetenhet.

Meningen med vårt arbete är att först bringa klarhet i begreppet historiemedvetande, dess historiska framväxt, definition och didaktiska möjligheter. Därefter vill vi undersöka huruvida lärare inom ämnet historia i grundskolan årskurs 4-6 förstår och använder sig av begreppet som ett syfte. Majoriteten av forskningen visar på att det finns likheter i tankegångarna kring hur begreppet ska tolkas. En förenklad förklaring på synen är att dåtid- nutid- och framtidsperspektiv i samspel producerar ett historiemedvetande. Olika forskare fokuserar mer på en eller flera av tidsdimensionerna och lägger större tyngd på dessa i skapandet av historiemedvetandet. Oenigheterna kring begreppet historiemedvetande i forskningen ligger i förklaringsmodellen där allt rör sig i en gråskala utan en exakt definition av svart eller vitt. Det är också här vårt motiv för studien kommer in då vi saknar en förklaringsmodell som är fullständig och inte går att ifrågasätta. Ingångspunkten för arbetet grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv, där Vygotskij menar att det är i samspelet mellan individ och grupp som faktisk kunskap produceras. Under samma förutsättningar som individen är en del av sin sociala och kulturella miljö, där interaktion med resten av gruppen skapar kunskap och identitet, så skapas också historien. Metoden som tillämpats i undersökningen av historiemedvetande som fenomen inom grundskolan, kommer ske enligt kvalitativa intervjuer. Historiemedvetande som begrepp är så pass abstrakt att vikten av ett personligt möte med undersökningsobjektet är av stor magnitud och därför lämpar sig intervjun som undersökningsmetod bäst.

Syftet med uppsatsen är att genom en strukturerad litteraturstudie undersöka hur berättande kan användas inom historieämnet. Vi har undersökt vilken roll berättande kan ha för att ge elever förståelse för historien och utveckla deras historiemedvetande. I vår analys kring berättande inom historieundervisningen finner vi att berättande kan vara ett användbart verktyg på flera sätt. Bland annat för att ge eleverna möjlighet att leva sig in i historien och identifiera sig med historiska karaktärer, vilket kan leda till utveckling av historiemedvetande.

Utifrån intervjuer med elever i årskurs fem skildras i denna artikel elevernas historiekultur. Texten har två infallsvinklar, den första är elevernas uppfattning om manliga respektive kvinnliga aspekter av det förflutna. Den visade att eleverna främst ser manliga aktörer och manliga aktiviteter som riktig historia. Den andra infallsvinkeln är skillnader mellan pojkar och flickors inställningar till skolämnet historia och till historien som fenomen samt elevernas historiekultur. Den genomgången visade att flickor uppvisar ett större intresse än pojkarna för historia, både som skolämne och för att ta del av historia på fritiden. I artikeln påvisas att elevernas historiekultur förefaller vara inriktad på vad de beskriver som de stora händelserna i det förflutna. Pojkarna visar inget intresse för andra delar av det förflutna medan flickor också visar intresse för den vardagliga historien. Flickor framför att de behöver läsa historia för att få bra betyg medan både pojkar och flickor vill läsa historia för att bli allmänbildade och bli en del av samhället. Slutligen förs en diskussion av dessa aspekters relevans för skolämnet historia och dess under­visning. Based on interviews with students in grade five, this article describes pupils' historical culture. The text has two angles, first addressed are the pupils perception of male and female aspects of the past. It showed that the pupils mainly see male actors and male activities as real history. The second approach is differences between boys’ and girls’ attitudes to history as a school subject and to history as phenomena as well as students historical culture. The study showed that girls have a greater interest than the boys for history, both as a school subject and for taking part of history in their leisure time. The article shows that pupils' historical culture seems to be focused on what they describe as the great events of the past. The boys show none interest in other parts of the past, while girls also show interest in the everyday history. Girls claim that they need to read history to get good grades while both boys and girls want to read history to become knowledgeable and participate in society. The article ends with a discussion of the relevance of these aspects for history as a school subject and its teaching.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken roll de estetiska lärprocesserna i historisk verkstad kan spela för att utveckla elevers historiemedvetande och historiska empati. Detta har undersökts genom att intervjua sex lärare som varit på Stavgards järnålderslägerskola med sina klasser. I undersökningen konstateras att historiska verkstäder är uppskattade bland lärare och elever och att det prioriteras i undervisningen trots att det innebär en stor ekonomisk ansträngning för skolan. De estetiska lärprocesserna representeras på Stavgard genom praktiskt arbete, berättelser och i viss mån drama. Vistelsen på Stavgard skapar en gemensam referensram för lärare och klass, utifrån vilken historiemedvetande byggs under kommande historieundervisning. På lägerskolan lever eleverna järnåldersliv under två dagar och undersökningen visar att eleverna genom att själv få uppleva järnåldersmänniskornas umbäranden utvecklar historisk empati. Utöver detta beskrivs också hur för- och efterarbetet i samband med Stavgardsvistelsen utformas av de olika lärarna. The aim of this study is to investigate what role the aesthetic learning processes in historical workshops can play in developing students' historical consciousness and historical empathy. This has been investigated by interviewing six teachers who have been at Stavgard iron age camp school with their classes. The survey found that historical workshops are appreciated among teachers and students and that it is a priority in the teaching, even though this means a great financial effort for the school. The aesthetic learning processes are represented at Stavgard through practical work, stories and to some extent drama. The stay at Stavgard creates a common frame of reference for teachers and class, based on which historical consciousness is built during future history teaching. At the camp school, the pupils practice iron age life for two days, and the study shows that the pupils themselves by experiencing the hardship of the Iron Age people develop historical empathy. In addition to this, it is also described how the pre- and post-work in connection with the stay at Stavgard is designed by the different teachers.

De utmaningar som historielarare star infor har blivit sarskilt aktuella i och med den nya skolreformen och 2011 ars omstrukturering av lararutbildningen. Denna larobok erbjuder en oversyn av viktiga historiedidaktiska metoder, teorier och begrepp som har satt sin pragel pa kursplaner i historia, historiedidaktisk forskning och undervisning. Bokens startpunkt ar elevers, larares och laroboksforfattares syn pa amnets syfte, identitetsformande inverkan samt de forandringar amnet star infor i en kultur som praglas av okad globalisering, migration, mangkulturalism samt okat intresse for genusfragor, normkritik och erkannandet av tidigare marginaliserade grupper och perspektiv. I boken har fragan ”Varfor lasa historia?” och de metodologiska overvaganden som lararna standigt stalls infor fatt en central plats. I diskussionen har sarskild plats gets de satt intersektionalitet, normkritik och dekonstruktion kan anvandas for att forsta elevernas komplexa identiteter och utveckla deras formaga att kritisk granska de satt historia anvands for att beskriva samhalle. Utgangspunkten ar att utan insikter om historiedidaktikens karnfragor i allmanhet (Varfor? Vad? Hur? Vem?) och elevers, larares och laroboksforfattares erfarenheter, samhallssyn och intressen i synnerhet ar det svart att forklara amnets legitimitet i skolan samt forsta de didaktiska utmaningar som historieamnet star infor under 2000-talet.

Syftet med den här intervjustudien är att belysa hur sju kvinnliga gymnasieelever med en utomeuropeisk bakgrund upplever och förhåller sig till den eurocentriska och manliga kanon inom historieundervisningen. Metoden som har använts är semistrukturerade djupintervjuer med en teoretisk utgångspunkt i grundad teori samt existentiell hermeneutik. Det som har framkommit av elevernas utsagor har sedan problematiserats utifrån Edward Saids teorier presenterade i Orientalism samt Simone de Beauvoirs teorier i Det andra könet. Samtliga intervjupersoner är kritiska till den eurocentriska och manliga kanon i historieundervisningen. Det finns dock en distinkt skillnad mellan hur eleverna resonerar kring dessa två företeelser där den manliga kanon betydligt enklare legitimeras och på så sätt blir immun mot kritik. Eleverna upplever generellt att de inte kan identifiera sig med sin historieundervisning. De tillskriver sina egna identifikationer som kvinnor och som utomeuropéer, och/eller som personer med insikt i en annan kultur, viss betydelse för hur de resonerar kring frågor som rör kanon i undervisningen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka historielärares förståelse för begreppet historiebruk och hur de undervisar om historiebruk i kursen Historia 1b i gymnasieskolan. Historiebruk infördes i kurs- och ämnesplanen i gymnasiereformen 2011 och blev då en av tre övergripande mål som historieämnet bygger på, tillsammans med kunskap om historiskt innehåll och förmågan att tänka historiskt genom historisk metod. Denna uppsats undersöker det nya övergripande målet, historiebruk, ur ett lärarperspektiv. För att undersöka detta genomfördes en kvalitativ intervjustudie där fyra historielärare intervjuades. Resultatet analyserades framförallt genom en typologi av Klas-Göran Karlsson. Analysen synliggjorde att lärare har olika förståelse om vad historiebruk är och det kan behövas kompetensutveckling så historielärare förstår hur de kan uppfylla kursplanens mål. Resultaten visade även att undervisning om historiebruk, eller undervisning som inkluderar ett historiebruksperspektiv, sker på många olika sätt. Synliggörandet av undervisningsexempel kan ses som inspiration till lärare för de många ingångar som undervisning om historiebruk kan ha.

This study examines how four history textbooks from two different textbook series presents the use of historical sources. Primarily the chapters, sections and exercises in the textbooks that explicitly deals with sources or source criticism as the main content i studied. The didactic design, the represented knowledge types and view on sources and source criticism of the identified parts are analysed to illustrate the overall knowledge perspective in relation to historical sources. The applied knowledge types is retrieved from a knowledge typology for the purpose of identifying the overall perspectives on historical knowledge connected to sources and source criticism. The findings show that the represented perspective primarily contains of establishing and explanatory knowledge types and the focus is source evaluation and credibility analysis. Knowledge types of analyzing and reflective kind mainly appears in recesses and outside of the main chapters. Source interpretation and historical reasoning is found outside of the parts and sections where sources are the main theme. The results indicate that textbooks needs to incorporate these aspects of source analysis in a more distinct way to avoid the perception that sources only are relevant for evaluating already established narratives and to contribute in a greater degree to the development of a historical reasoning. Denna studie undersöker hur fyra läroböcker i historia från två olika läroboksserier presenterar arbetet med historiska källmaterial. Det primära fokuset för studien är de kapitel, avsnitt och övningar som explicit nämner källor eller källkritik som huvudsakligt innehåll i läroböckerna. De identifierade delarnas didaktiska design, representerade kunskapstyper och syn på källor och källkritik analyseras för att kunna belysa läroböckernas övergripande kunskapsperspektiv i förhållande till historiska källor. Kunskapstyperna som används hämtas från en kunskapstypologi med syfte att kunna urskilja övergripande perspektiv på historisk kunskap kopplad till källor och källkritik. Resultatet visar att perspektivet som representeras i första hand är av konstaterande och förklarande typ och har ett fokus på källvärdering och trovärdighetsanalyser. Den analyserande och reflekterande typen framträder främst i fördjupningar och utanför huvudkapitlen vilket gör att tolkandet och det historiska resonerandet utifrån källor lämnas utanför de delar där källor utgör huvudtemat. Resultatet pekar mot att läroböcker skulle behöva föra samman dessa aspekter av arbetet med källmaterial tydligare för att undvika en uppfattning att källor endast är relevanta för värderingen av redan etablerade narrativ och för att i högre grad kunna bidra till en utveckling av ett historiskt resonerande.

Hur påverkas skola och undervisning av teknisk utveckling i allmänhet och av introduktionen av ny undervisningsteknologi i synnerhet? Den svenska skolan befinner sig fortfarande mitt i en omfattande omvälvning i och med övergången till ett i allt högre grad databaserat, fragmenterat och perspektivfyllt informationssamhälle, som för med sig stora möjligheter, men även utmaningar och svårigheter för såväl lärare som elever. Denna teknologiska transformationsprocess är emellertid inte den första stora förändring av detta slag som det svenska skolsystemet genomgått. Filmens intåg i skolan under 1900-talet innebar att skolans möjligheter att levandegöra olika ämnen radikalt förändrades. Mitt paper, ämnar presentera ett tänkt projekt som undersöker hur lärare i den svenska skolan förhöll sig till och använde film i undervisningen under perioden 1958–1991, då utlåningen av film till skolorna formligen exploderade. AV-centralerna stod enligt Kommunförbundets beräkningar i mitten av 1970-talet för inte mindre än 70 % av all kortfilmsdistribution i landet. Denna period omfattar ett flertal viktiga förändringar för den svenska skolan, såsom etablerandet av de mer storskaliga filmoteken mot slutet av 1950-talet, de lokala AV-centralernas framväxt under 1960-talet, läroplanernas ökande betoning av film och mediers betydelse, filmens storskaliga genombrott i den svenska skolan i samband med inrättandet av större regionala AV-centraler under 1970-talet och videoteknikens slutliga genombrott på 1980-talet. Men vilken roll kom då filmen att spela i klassrummen under denna expansionsperiod? Hur förhöll sig de lärare som lånade all denna film till det nya mediet? Hur använde lärare filmen som didaktiskt verktyg, i synnerhet inom historieundervisning, där filmen ansågs ha särskilt stor potential att påverka eleverna? Vilka filmer användes i historieundervisningen och på vilket sätt nyttjades de? Hur kom lärarnas attityd till och användande av film att förändras under tidsperioden? Projektet kommer att försöka besvara sådana frågor, dels utifrån en analys av arkivmaterial (framförallt de regionala länskolnämndernas arkiv), dels utifrån kvalitativa livsvärldsintervjuer med f.d. länskoleinspektörer och lärare.

According to the steering documents from the Education administration (Skolverket), history in upper secondary schools should teach students to approach history from “different perspectives”. In this paper, I interviewed five history teachers regarding their interpretation of phrasing with regard to the subject of “perspectives”. The study aims to give insight into what kind of content the formulations of the Education administration result in, when interpreted by the teachers. It investigate what the teachers in the study think a “perspective” is, and what it means to teach history from different ditto. Which perspectives are the focuses of their history courses? I also discuss what the purpose and end of using different perspectives in history education is perceived to be, from what the interviews can reveal. For this I use Gert Biestas theory that suggests that good education aim at either qualification, socialisation of subjectification. The result show that all the teachers in the study primarly connect perspectives to different groups. Students should be allowed to to focus on the history of different category’s of people, or use their historical empathy to understand the view of others. The groups of people that the respondents most often accentuated in the interviews where people from different social classes, women, as well as different groups of people that experienced the European colonialism in the 18th and 19th century. The teacher’s in my study also described the usage of “different perspectives” in another way. They talked of this activity in terms of teaching students critically thinking and examining the subject of history as a science. To teach from “different perspectives” could, in this kind of answer, be to have student’s examine historical knowledge as a constructed product and teach them to analyse historical narratives critically. Other, less prominent interpretations involved “perspectives” as referring to different disciplines within the subject of history – such as social history, economical history or political history. When examining what aims the teachers seem to have with their described usage of perspectives I found that they often seem to emphasise the important of the students becoming analytic, critical thinking, capable individuals. I also found that the teachers many times want to pass on social norms and values, make the students tolerant and empathetic. They also want to start processes where the students ask themselves existential questions or find help in orientating themselves in social structures and form identities. Also, the respondents often expressed ideas of history as an emancipating subject where the exposing of structures and historical injustices could counteract power structures in the present.

I föreliggande studie undersöks hur en grupp gymnasielärare i historia uppfattar att internet har påverkat deras undervisning. Skolans digitalisering och tillgången till internet som ett ständigt närvarande medium är något som accelererat och på olika sätt kommit att påverka skolan och lärares yrkesutövning. Studien är gjort med en metodologisk utgångspunkt i fenomenografin, där syftet är att åskådliggöra hur lärare själva uppfattar att internet påverkar viktiga delar inom historieundervisningen. Historiedidaktiskt har lärares uppfattningar om historieundervisning tidigare undersökts, men historielärares uppfattningar om digitalisering och internets påverkan på historieundervisningen är däremot inget som tidigare beforskats i någon större omfattning. Därför kan den här studien betraktas som något av en pilotstudie på området. Tidigare forskning kring IKT och digitalisering av skolan har bland annat studerat implementering av En-till-en system och IKT, samt visat på ett gap mellan politiker och beslutsfattares intentioner med digitalisering och IKT implementering och lärares upplevelser av förändringarna. I syfte att belysa en grupp historielärares uppfattningar och fånga de variationer som framträder inom dessa, med utgångspunkt i fenomenografin har samtalsintervjuer använts för datainsamling. Frågorna har varit utformade från en semistrukturerad modell och databearbetningen har gjorts genom en ordagrann transkribering av intervjumaterialet. Studien visar att internet är ett fenomen som alla de intervjuade lärarna upplever sig berörda av på olika sätt i historieundervisningen, ett fenomen de har att förhålla sig till. Variationer i uppfattningar framträder, där för- och nackdelar uppfattas på olika sätt och där lärarna har skiftande uppfattningar beträffande huruvida elevers historieuppfattningar påverkas av internet. En majoritet av de intervjuade lärarna upplever också att deras användning av internet ökat markant över tid. Slutsatser som kan dras är att det finns en ambivalens i uppfattningarna av internets påverkan på historieundervisningen, vilket också är något som får visst stöd i tidigare forskning. I ett längre tidsperspektiv får digitalisering och internet som medium ännu sägas vara ett förhållandevis nytt fenomen, därför kan detta mycket väl påverka lärarnas uppfattningar kring detta. Jag anser därför att det finns ett intresse för forskningen att fortsätta att studera hur digitalisering och internet uppfattas i skolan och hur dessa fenomen påverkar skolan och skolans verksamhet, inte minst historieundervisningen.

The adoption of new syllabuses in history and social science in the new Swedish curriculum raises questions on the relationship between the two subjects. Social Science and History as school subjects have previously been described as both competing and complementary. The competing aspect has mainly been descibed in terms of citizenship education and the complementary aspect has been described in terms of content, abilities, and temporality. This article discusses how history and social science relate to these four topics in didactic discourse and in the new syllabuses. In the didactic discource both subjects underline the importance of making subject matter useful in life outsideschool. However, the new syllabuses are very differently formulated in this sense. History is closely connected to citizenship education and describes content, abilities and temporality in such a context. Social Science on the other hand downtunes the traditional role as a subject important for citizenship. Instead, focus is aimed at disciplinary thinking and using knowledge to understand social science methods and theories. This development is seen as very problematic and challenging for a meaningful teaching of Social Science in upper secondary school. In response to this challenge, the author proposes interdisciplinary didactic development, especially in developing "dynamic concepts" within Social Science didactics.

The purpose of this study is to examine the historical consciousness and the use of history among pupils in 6th grade, in Swedish elementary school. To do this, the aim is to answer the following questions: Which types of history use are to be found among 6th graders, and how are these expressed? What historical consciousness/historical thinking do 6th graders display, and how is this expressed? What interest do 6th graders have in history? The method used in this study is a survey, which has been answered anonymously by 60 pupils in four different classes, from four different elementary schools, and in four different Swedish suburbs. The final analysis is based on theories on historical thinking/historical consciousness, uses of history, and history cultures, described by important historians, such as Rüsen, Ammert, and Karlsson. The study has led to the conclusion that, although a large majority of the pupils say that they are interested in history and think it is relevant, very few of them can mention uses of history outside the school context. The answers do not reveal a notably developed historical consciousness, even though there are signs expressing historical consciousness to a limited extent. One of the main characteristics of historical consciousness among the pupils is their use of concepts for historical change, such as development and consequence.

Avsikten med denna bok är att presentera några olika artiklar som alla ryms under rubriken ”Det historiska perspektivet”. Texterna ska kunna utgöra inlägg i den inomvetenskapliga debatten eller användas som läromedel eller bådadera. De undersökta företeelserna har alla en koppling till samhällsförändringarna men på olika sätt. Texternas innehåll spänner över så skilda fält som hur synen på vad som är att betrakta som relevant fortbildning har påverkats av new age-liknande samhällstrender, hur historia och religionshistoria kan förstås ömsesidigt, hur litteraturhistoria och historia går hand i hand, hur förutsättningen för medborgarskap kan uppfattas utifrån en historisk bakgrund, hur källkritisk analys kan kullkasta populärhistoriska föreställningar, hur våra första skriftliga dokument, runorna, kan tolkas i sitt sammanhang samt hur olika skolideologier och deras genomslag kan historiskt analyseras som samhällsfenomen.

Avsikten med denna bok är att presentera några olika artiklar som alla ryms under rubriken ”Det historiska perspektivet”. Texterna ska kunna utgöra inlägg i den inomvetenskapliga debatten eller användas som läromedel eller bådadera. De undersökta företeelserna har alla en koppling till samhällsförändringarna men på olika sätt. Texternas innehåll spänner över så skilda fält som hur synen på vad som är att betrakta som relevant fortbildning har påverkats av new age-liknande samhällstrender, hur historia och religionshistoria kan förstås ömsesidigt, hur litteraturhistoria och historia går hand i hand, hur förutsättningen för medborgarskap kan uppfattas utifrån en historisk bakgrund, hur källkritisk analys kan kullkasta populärhistoriska föreställningar, hur våra första skriftliga dokument, runorna, kan tolkas i sitt sammanhang samt hur olika skolideologier och deras genomslag kan historiskt analyseras som samhällsfenomen.

This paper presents a theoretical analysis of the concept of historical consciousness. It argues that a focus on the epistemological problems concerning historical consciousness can be a way of constructing a theory of the concept that both incorporates the diverse perspectives that exist in research about the concept and specifies how a historical consciousness can be developed in an individual.

Kursplanen för historia i årskurs 4–6 är till stor del utformad efter det västerländska och nordiska samhället. Denna studie har därför haft sin utgångspunkt i att undersöka hur elevers identitet påverkas genom en eurocentrisk historieundervisning. Målgruppen har varit elever med utomnordisk bakgrund. Syftet var att se elever och lärares erfarenheter och tankar kring mångkulturell historieundervisning samt hur denna bedrivs. Arbetet baserades på en litteraturöversikt där forskning som gjorts på området analyserades. Det finns olika faktorer som påverkar elevers identiteter, däribland historieundervisning, familj och fritidsintressen. Det vi dock har funnit vara gemensamt för eleverna är att skolan och lärarna är viktiga för elevers identitetsskapande. Lärarna är medvetna om sin betydande roll, men tidsbrist och en eurocentrisk kursplan gör det svårt för lärarna att bedriva en jämlik undervisning.

Vilka problem måste historielärare hantera i dagens skola? Vilka är vägarna till framgångsrik undervisning i historia? Frågor som dessa har de senaste åren hamnat alltmer i fokus för den historiedidaktiska forskningen. Bidragen i denna bok förhåller sig alla aktivt till historieundervisning. Kritiska perspektiv på historiedidaktiken speglar den praxisnära forskning som pågår på många håll i Sverige och som har stor relevans för lärare och elever i historia. Innehåll: David Ludvigsson: Förord David Ludvigsson: Kritiska perspektiv på historiedidaktiken Hans Olofsson: "Hiroshimagrejen, liksom" - om narrativa förkortningar och historiskt meningsskapande hos högstadieelever Anna Malmbjer: Att skriva i skolämnet historia Cecilia Axelsson: Att hantera källor - på gymnasienivå. En diskussion om källor och källhantering, och möjliga konsekvenser för undervisning och bedömning i den svenska gymnasieskolan Robert Thorp: Vad är ett historiemedvetande egentligen och varför är det viktigt?

Vilka problem måste historielärare hantera i dagens skola? Vilka är vägarna till framgångsrik undervisning i historia? Frågor som dessa har de senaste åren hamnat alltmer i fokus för den historiedidaktiska forskningen. Bidragen i denna bok förhåller sig alla aktivt till historieundervisning. Kritiska perspektiv på historiedidaktiken speglar den praxisnära forskning som pågår på många håll i Sverige och som har stor relevans för lärare och elever i historia. Innehåll: David Ludvigsson: Förord David Ludvigsson: Kritiska perspektiv på historiedidaktiken Hans Olofsson: "Hiroshimagrejen, liksom" - om narrativa förkortningar och historiskt meningsskapande hos högstadieelever Anna Malmbjer: Att skriva i skolämnet historia Cecilia Axelsson: Att hantera källor - på gymnasienivå. En diskussion om källor och källhantering, och möjliga konsekvenser för undervisning och bedömning i den svenska gymnasieskolan Robert Thorp: Vad är ett historiemedvetande egentligen och varför är det viktigt?

Afhandlingen er en undersøgelse af linjefaget historie ved læreruddannelsen. Med fokus på subjektperspektivet peger afhandlingen på en række afgørende udviklingsperspektiver for læreruddannelsen, uddannelsen af historielærere og folkeskolens historieundervisning.

This thesis studies teachers’ and students’ conceptions of history and history teaching and aims to explain the importance of an interest in history among teachers and students of the subject. Research on teachers’ conceptions (e.g. Martin 2005) shows that the didactical question “Why?” influences the “How?” and “Why?” questions and that teachers’ thinking about their own practice is mainly influenced by their background and their experiences from teaching. Research on students’ opinions (e.g. Youth and History, 1997) shows that they enjoy history shown in films, that they appreciate museums, and that the preferred topic is 20th century history. In this thesis learning is envisaged as something individual but it is the learners’ social context that defines what is important, meaningful and interesting to learn. The research methods consist of a survey study concerning the pupils’ attitudes towards history and history education, and an interview study with their teachers about their teaching and their opinions about history in general. Nine teachers and their 217 pupils participated. It is mainly topics from 20th century that are described as interesting by both students and teachers. The teachers had different views on the didactical whyquestion, which they described either as student oriented or subject oriented. Their views on why history is important influenced their teaching methods. The student oriented teachers stated that their pupils’ needs and wishes affect their methods while the subject oriented teachers said that they give varying lessons, and have a more student active teaching, but decide for themselves what teaching methods are to be used. The subject matter is influenced by the teachers’ personal interest in history, in most cases a Eurocentric political history. This choice of content, and the teachers own interest, are explained by the historical culture of Swedish society rather than the curriculum. The teachers state that exciting stories and dramatic events related in books or films were, and still are, important to their interest in history. Their individual interpretation of what is important and meaningful in their historical culture influences teachers’ personal interest, their knowledge, and the content of their history teaching. The students’ attitudes to history are also influenced by various factors, of which history education at school is merely one.

Den kunskap som eleverna förväntas erövra i den svenska skolan är, enligt de nu gällande läroplanerna för grundskola och gymnasium, ett mångtydigt begrepp: ”Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.” I den ämnesspecifika kursplanen för grundskolan uttrycks historieämnets syfte analogt som ”att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och dess kultur.” Det är dock osäkert i vilken utsträckning den svenska skolan faktiskt uppfyller sin målsättning. Utvärderingar, senast den nationella utvärdering av grundskolan 2003 (NU03), antyder att undervisningen fortfarande – åtminstone till en del – präglas av traditionell allmänbildning som avspeglar läroböckernas innehåll. Undersökningar av läromedel och läromedelsanvändning pekar också i riktning mot att elever i den svenska skolan främst möter historien i form av fakta som ska läras in, inte ifrågasättas, prövas eller vidareutvecklas. Historieundervisningen kan alltså fortfarande ofta utformas så att eleverna förväntas ”lära att” snarare än ”lära hur”. Eller med andra ord att eleverna lär om historien snarare än att de tillägnar sig en förståelse av den egna livsvärlden betraktad i ett perspektiv av förflutet-nutid-framtid. En bidragande orsak till detta kan vara att de svenska styrdokumenten visserligen formulerar mål för undervisningen men inte lämnar några föreskrifter eller rekommendationer om form och innehåll. Detta ger stor frihet för den enskilde läraren, men ställer också krav på lärarens förmåga till innovativ planering, kunskap om och tillgång till läromedel och läranderesurser samt tillgång till tid för planering och genomförande. Under läsåret 2008/09 har lärare från Högskolan i Halmstad (lärarutbildningen) och Eketånga Montessoriskola arbetat med att utveckla dels en översiktsplanering för historia i årskurs 7-9, dels en detaljplanerad modul för fem veckors undervisning i svensk 1500- och 1600-talshistoria (genomförd under november-december 2008). En utgångspunkt för översiktsplaneringen har varit den struktur som prövats i det brittiska Schools History Project vilket innebär utrymme för historia som utvecklingslinjer, temastudier, djupstudier och lokalhistoria. I den detaljplanerade modulen har tonvikten lagts vid lokalhistoria, dels eftersom 1600-talet satt tydliga spår i Halmstads historia, dels eftersom lokalhistoria gör det möjligt för eleverna att knyta samman det förflutna med den konkreta livsvärld som omger dem. Läroboken har kompletterats med historiska kartor och annat källmaterial. Klassrumsarbetet har kompletterats med exkursioner och museibesök. I detta paper presenteras dels undervisningsplaneringen och de historiedidaktiska överväganden som legat till grund för dess utformning, dels elevers och undervisande lärares synpunkter på den genomförda undervisningsmodulen.