Search

For å finne ut hva det er som skjer når barn møter teater, har jeg tatt tak i temaet på flere måter. Det første er mitt startgrunnlag som ligger i en interesse jeg har for barn og teater som strekker seg tilbake i tid fra da jeg selv var barn, til jeg i voksen alder har sett flere barneteaterforestillinger, og arbeidet med barn og teater i kulturskole og i barnehager. Den genuine interessen som utgangspunkt gir forskningsprosjektet et viktig grunnlag for utforskning. Videre er det å se på tematikken i lys av relevant litteratur og teori, og allerede eksisterende forskning og hvordan denne studien skiller seg fra det. Deretter reflekterer jeg over teori gjennom noen innledende spørsmål jeg har utformet på bakgrunn av fagstoff jeg har tatt stilling til. DEL 1 redegjør for kvalitativ metode og feltarbeid: 5 forskjellige samtaler og intervju med til sammen 6 informanter, og 13 teaterforestillinger sett ved forskjellige teatre og teatergrupper i Bergen og Oslo. DEL 2 inneholder forestillingsanalyse av et utvalg av forestillingsmaterialet. I DEL 1 inngår samtaler og intervjuer: Det første er en samtale jeg gjorde uten opptak. 9. november 2021. Med Anne Marit Sæther på Cirka Teater. Det andre et innlegg jeg hadde om masterprosjektet mitt på Prosess, som er et arrangement for scenekunstnere i Nordland, 19. november 2021. Deltakerne ble med å lage anonymt tankekart i programmet flinga, der de førte opp ord og begreper knyttet til «teater og barn». Det tredje er en dag i felten med samtaler, observasjoner og følge uten opptak – men med tillatelse til å notere og spørre underveis. 1. desember 2021. Med Lina Taule Fjørtoft og Haflidi Arnar Haflidason fra Fnugg Teater. Det fjerde er et intervju gjort med opptak. 15. februar 2022. Med Thale Krogtoft Jensen fra Salten Friteater om hennes tidligere prosjekter. Det femte er et gruppeintervju gjort med opptak. 15. februar 2022. Med Thale Krogtoft Jensen, Petter Unstad og Sigurd Lamark om forestillingen Kulturambulansen. I DEL 2 inngår analyse av et utvalg av 8 av de totalt 13 teaterforestillingene jeg fikk sett i perioden oktober 2021 til april 2022, Eventyr i Parkens (6) forestillinger med fokus på tid, sted og rom. Mali Befaler, med fokus på kropp i rom. Lille Bert og Lille Ben, med fokus på lyd og musikk. I denne studien kommer det fram hvordan barn kan imøtekommes i teater og scenekunst basert på tilgangen jeg gir leseren, om teori rundt barnas behov for lek og læring, som bør tas hensyn til i barneteater. Feltarbeid a) gjennom samtaler og intervjuer med utvalgte scenekunstnere og deres erfaringer og prosjekter. Feltarbeid b) teaterforestillinger jeg har sett og analysert dramaturgiske strategier av. Målet med studien har vært å avdekke strategier scenekunstnere benytter seg av når de lager scenekunst for barn. Jeg har blant annet funnet ut at interaksjon forekommer på flere nivå og brukes ofte – sted og rom er avgjørende for hvilke interaksjonstyper som fungerer. Det å henvende seg til publikum viser seg å være effektivt i den grad det aktiviserer barnepublikummet uten at forestillingens handlingsgang stopper opp. De forestillingene der barna oppfordres til mer inngripende interaksjonstyper ved for eksempel svar-reaksjoner, er aktørene gode på improvisasjon og samarbeid. Hvilken interaksjonstype som er blitt benyttet, avhenger i hva målet med aktiviseringen er. For eksempel er det forskjell på det å vite om barna henger med ved å stille korte og ledende spørsmål som ikke griper inn i handlingen, og det å la barna være skapende i det det åpnes opp for åpne spørsmål og svar. Av de 13 teaterforestillingene var to av dem, Oksen Ferdinand og Bjørnis og de røde prikkene, dukketeater der det ble benyttet flere forskjellige dukker og figurer. To av forestillingene hadde element av dukketeater i seg: Mali Befaler: ei stor borddukke, og Min venn romvesenet: et menneske i heldekkende romvesen kostyme. En av forestillingene var danseteaterforestilling, Mali Befaler. En musikal: En julenattsdrøm, en konsertforestilling: Lille Bert og Lille Ben, to musikkteaterforestillinger: Barna fra Frostmofjellet og Min venn romvesenet. Og seks vandreteaterforestillinger: Den Sorte Skygge, Oline Havnisse, Lussi Langnatt, Askeladden og prinsesse Tiril, Hans og Grete og Lille Edvard av Eventyr i Parken. Oppsummert: kan man si at forestillingsmaterialet utgjør et bredt omfang av forskjellige stiler og sjangre, som på hver sine vis har arbeidet med dramaturgiske strategier for å imøtekomme barnepublikummet sitt. Mye av det samme forekommer allikevel, på tvers av ulike stiler og sjangre. Blant annet vekselsvis sang og musikk, og tekst på rim og rytme. Musikk er ofte framtredende i den grad det brukes som lydkulisser, stemningsfører, eller når det danses eller synges til. Variasjon og dynamikk er relevante stikkord fordi det ofte forekommer variasjon i hvordan dramaturgien i forestillingene veksler mellom for eksempel sang og musikk med dialog og monolog partier uten musikk, og dynamikk i sceniske elementer, tempo og bevegelse. Leseren av denne masteroppgaven skal bli opplyst om hvilke dramaturgiske strategier man kan møte på i teater og annen scenekunst for barn og hvordan de fungerer. Det vil si at funnene mine skal kunne bidra til å forstå mer om hva som foregår i møte mellom barn og teater, hva scenekunstnere rent konkret gjør og har gjort for å imøtekomme sitt publikum, og hva framtidige scenekunstnere som leser denne studien kan inspirere seg av for videre arbeid. I denne studien kommer det derfor fram hva som kreves av en barneteaterskuespiller, hvorfor leken er viktig og vesentlig å ta stilling til i barneteater, ulike interaksjonstyper og eksempler på hva det kan være, og hvordan en barneteaterforestilling best kommuniserer med sitt publikum. Samtaler og intervjuer med scenekunstnere fra forskjellige teatergrupper/institusjoner og byer om hvordan de i praksis arbeider for å skape et kunstmøte tilgjengeliggjort for barn å forstå og ta del i. Analyser av dramaturgiske strategier med fokus på Eventyr i Parkens (6) forestillinger: tid, sted og rom. Mali Befaler: kropp i rom. Lille Bert og Lille Ben: lyd og musikk. In this case-study, I have researched which dramaturgical strategies performing artists use when meeting a young audience in the age of 3-10 years. My research question reads as follows: What dramaturgical strategies do artists use when they make performances for children? I have researched this through a qualitative method, which includes a) a fieldwork with 5 different interviews: 1) a conversation with Anne Marit Sæther at Cirka Teater, 2) a presentation I had about my project at “Prosess” – a collective meeting for performing artists in Nordland, 3) a day in the field following Fnugg Teater (Lina Taule Fjørtoft and Haflidi Arnar Haflidason) with observations and conversations, 4) an interview with Thale Krogtoft Jensen from Salten Friteater, over zoom, and 5) an interview with Thale Krogtoft Jensen, Petter Unstad and Sigurd Lamark about their performance Kulturambulansen, over zoom. In the interviews I talked to my informants about their previous or ongoing projects with performances for children to uncover which strategies they use to accommodate a type of audience, that in my opinion, particularly stands out. Children seem to experience a theatrical event in a very noticeable way which affects what’s going on at the stage. So, what exactly happens on stage that gives inspiration to those noticeable reactions? To understand which dramaturgical strategies that are at play, I would also have to go out there and conduct fieldwork b) observing 13 children’s theatre performances in a period of 7 months (October 2021 to April 2022). I went to see theatre performances at Theatres and groups in Bergen (Den Nationale Scene, Eventyr i Parken and Fnugg Teater) and Oslo (Oslo Nye Teater, Det Norske Teatret and Nationaltheatret). Afterwards I have done some analysis of a selection of 8 of those 13 theatre performances, with focus on: Time and Place – Eventyr i Parkens (6) performances, Body in space – Mali Befaler, and Sound and music – Lille Bert og Lille Ben. I have found out that interaction occurs on several levels, for example addressing the audience is particularly usual. In all those 13 performances it occurred, and in the interviews, it was suggested as a good solution. Also, verbal transgression such as leading and semi-open questions happens relatively often and seems to be a good way of activating the children. And other strategies, such as variations in the scenery that gives it elements to keep the children’s attention, and dynamics and variations with switching between music/dancing/movement and dialog and monolog parts. The reason why I have done this study, is to shed light on what is needed to accommodate children as spectators, and in what ways it can be done. This study can therefore contribute to gaining greater insight into what happens in the meeting between children and theatre, and how performing artists work in practice so that the experience of art is successful for both parts. Masteroppgave i teatervitenskap TEAT350 MAHF-TEAT

Läroplan för förskolan, Lpfö 18 beskriver att barn har rätt att mötas i leken och lära tillsammans och Barnkonventionen hävdar att barn har rätt till lek och vara tillsammans med andra. Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om pedagogers resonemang och förhållningssätt till en språkstimulerande lekmiljö. Forskningsfrågan vi ställer oss är Vad anser pedagoger är viktigt för att skapa språkstimulerande lek? För att få reda på pedagogernas syn och hur de resonerar valde vi att genomföra en kvantitativ enkätundersökning. För att erbjuda deltagarna anonymiteten tillfrågades rektorer i åtta kommuner i Mellansverige, om de kunde skicka ut en enkät till sina anställda inom förskolan. Resultaten har sedan analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och visar att språket främjas av samspel, kommunikation och stöttande insatser, där leken även ingår som en naturlig del i det sociala samspelet på förskolan. Orsaker till att pedagoger inte är närvarande i barns lek beror på tids- och personalbrist vilket är faktorer som pedagogerna inte själva kan bestämma över. Slutsatsen blir att pedagoger vet hur viktig leken, samspelet, kommunikationen och närvarande pedagoger är för barnens språkutveckling men att resursen inte alltid finns att kunna utföra detta i praktiken.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger deltar i barns lek, men även att få en förståelse för hur förskollärare ser på sitt deltagande samt hur barn uppfattar pedagogers deltagande. Det är en kvalitativ studie som utgår från en fenomenografisk teori och de metoder som används är observation och intervju. Ett observationsschema användes för att genomföra observationer inomhus och utomhus. Tre förskollärare och nio barn intervjuades genom semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades. Materialet har bearbetats och analyserats genom en fenomenografisk analysmodell. Det mest framträdande resultatet utifrån observationerna, intervjuerna med förskollärarna och barnintervjuerna är att pedagogernas deltagande i barns lek är lågt. Resultatet från observationerna visar att pedagogerna till största del intar en observerande roll eller står helt utanför leken. Förskollärarna beskriver i intervjuerna anledningar till detta. De nämner barnens ålder, andra tidskrävande uppgifter, svårigheter och intresse som orsak till sitt låga deltagande. Barnens svar visar att pedagogerna sällan deltar men att barnen gärna vill det. Både barnen och förskollärarna visar på en vilja att delta i leken men orsaker som exempelvis rädsla att förstöra lek och att andra uppgifter tar tid begränsar deltagandet. The purpose of the study is to investigate how educators participate in children's play, but also to gain an understanding of how preschool teachers view their participation and how children perceive educators' participation. It is a qualitative study based on a phenomenographic theory and the methods used are observation and interview. An observation schedule was used to conduct indoor and outdoor observations. Three preschool teachers and nine children were interviewed through semi-structured interviews which were then transcribed. The material has been processed and analyzed using a phenomenographic analysis model. The most prominent result based on the observations, the interviews with the preschool teachers and the child interviews is that the educators' participation in children's play is low. The results from the observations show that the educators for the most part take on an observational role or are completely outside the play. In the interviews, the preschool teachers describe reasons for this. They mention the children's age, other time-consuming tasks, difficulties and interest as reasons for their low participation. The children's answers show that the educators rarely participate but that the children like it. Both the children and the preschool teachers show a willingness to participate in the children's play, but reasons such as fear of ruining play and that other tasks take time limit the participation.

Studiens syfte är att undersöka lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan utifrån ett förskollärarperspektiv. I förskolan har leken en central plats som bidrar till lärande då den kan stimulera alla sidor av barns utveckling. Vuxna ska ha en engagerande närvaro som gör att barnen känner sig trygga och känner en lust till att leka och lära. Till vår studie valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på en förskola ut. Metodvalet grundas i att få så utförliga svar som möjligt samt få möjlighet till att ställa eventuella följdfrågor. Datamaterialet som insamlades genom ljudupptagning och anteckningar bearbetades och analyserades genom transkribering. Resultatet visar att förskollärarna har en gemensam syn på lekens betydelse för barns utveckling och lärande och är överens om att det är genom leken som barn lär sig och utvecklas. De nämner att det är viktigt att barnen känner sig trygga, får tid och lugn och ro för att de ska kunna leka. Förskollärarna tar upp att barnen får möjlighet att bearbeta upplevelser genom leken och att leken ger barnen utrymme till att uttrycka känslor och tankar. Förskollärarna lyfter vidare att det är viktigt att vuxna är närvarande i leken för att kunna vägleda och stödja barnen i deras lek. Förskollärarna nämner att de kan ha olika roller i barnens lek men påpekar att de deltar i leken på barnens villkor och följer deras regler. Miljön tas upp som viktig och förskollärarna nämner att miljön lär utformas så att den lockar till lek och lärande.

Detta examensarbete handlar om barns utforskande av naturvetenskapliga fenomen i sin utomhuslek. Utifrån syftet skapades följande forskningsfrågor: Vilka sociomateriella relationer möjliggörs i barnens lek? Hur beskriver barn de naturvetenskapliga fenomenen i sin lek? För att besvara forskningsfrågorna valde jag att använda mig av deltagande öppna observationer där en dubbellogg användes för att anteckna empirin som synliggjordes under observationerna. Detta för att kunna närma mig ett barns perspektiv. Resultatet visar på att det finns ett utforskande av naturvetenskapliga fenomen som pågår i barns lek. Hur de sociomateriella relationerna mellan materialen och barn leder till nya utforskande och hur deraslekar ständigt utvecklas och förändras när ett nytt material kommer in i leken. Slutligen synliggörs och redogörs det för barns användande av antropomorfistiska förklaringar, användandet av verb och hur barnen relaterar till sina egna kroppsliga upplevelser för att beskriva de naturvetenskapliga fenomen som de utforskar.

Miljön på förskolan och dess utformning är en grundläggande faktor för barns möjlighet till trygghet, lek och utveckling. Syftet med studien är därför att undersöka hur barn uppfattar sin omgivande inomhusmiljö samt hur förskollärare resonerar kring och motiverar sina val i utformningen av den. För att nå fram till dessa erfarenheter och uppfattningar används en kvalitativ ansats med barnsamtal och semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Respondenternas svar analyseras med begrepp från en modell som grundar sig i arkitekturperspektivet. Studiens resultat visar att förskollärarna utgår från flera företeelser i utformningen av miljön och att olika saker möjliggör och begränsar. En slutsats som kan dras av resultatet är betydelsen av material, yta och möbler i miljön för barns möjlighet till lek. The preschool environment and its design is a fundamental factor for children's opportunities for security, play and development. The purpose of the study is therefore to investigate how children perceive their surrounding indoor environment and how preschool teachers reason about and motivate their choices in the design of it. To reach these experiences and perceptions, a qualitative approach is used with child interviews and semi-structured interviews with preschool teachers. The respondents answers are analyzed with concepts from a model that is based on the architectural perspective. The results of the study show that preschool teachers base their choices on several facts in the design of the environment and that different things enable and limit. One conclusion that can be drawn from the result is the importance of materials, surface and furniture in the environment for children's opportunity for play.

Med et antropologisk blikk på barns egne perspektiver undersøker denne masteroppgaven hvordan barn i femteklasse i en nordnorsk bygd forholder seg til bruken av mobiltelefon og sosiale medier, og hvordan det påvirker deres sosiale relasjoner. Masteroppgaven skriver seg inn i et krysningsfelt mellom antropologiske studier av sosiale medier og barndomsforskning. Studien bygger på fokusgrupper og individuelle intervjuer, supplert med deltakende observasjon, og i oppgaven drøftes epistemologiske, metodiske og etiske spørsmål knyttet til studier av barn. Det argumenteres for at introduksjonen til sosiale medier representerer en ny periode i barndommen, hvor barna selv ser seg i en fase hvor de befinner seg mellom «små barn» og «ungdommer». Samtidig utgjør sosiale medier også et nytt rom i barndommen - et online rom for digital sosialitet, hvor barna har mulighet til å være i lag, på tross av fysiske avstander i bygdelivet. Ved å se på barns bruk av sosiale medier som lek vises det hvilken rolle sosiale medier spiller i barndommen. Barnas bruk av sosiale medier erstatter ikke «vanlig» offline samvær, men fungerer først og fremst som en forsterkelse av lokale sosiale relasjoner og fellesskap de allerede inngår i. I dette foregår det ulike grader av inklusjon og eksklusjon. Oppgaven drøfter også hvordan temaene kjønn og risikohåndtering spiller en rolle i barnas online fellesskap. Et sentralt funn i studien er at det finnes en diskrepans mellom barns mangefasetterte praksis med sosiale medier og voksenverdenens unyanserte diskurs. Dette er en av flere maktstrukturer som barn med sosiale medier må navigere i.

Med utgangspunkt i barnehagebarns forste begrepsdannelse drofter artikkelen pedagogiske virkemidler som kan stimulere og veilede dens videre utvikling og bidra til begrepsmessig selvstendighet. Den innledende begrepsdannelsen beror pa erfaringen av perseptiv ‘mening’. I trearsalderen begynner barn ogsa a danne begreper ut fra egne imaginerende opplevelser, og lek blir na en ny kilde til a forsterke begrepsapparatet og finne ny forstaelse. Fordi barn lett oppfatter verden som animert tolkes hendelser intensjonalt heller enn kausalt. Det bygger samtidig vennskap, som er en forutsetning for senere kunnskapsbasert laering. I stedet for a arsaksforklare sammenheng og begreper bor begrepsdannelsen forsterkes ved hjelp av maksimisme. Barns behov for analyse og refleksjon gjennom barnehagealder stimuleres best ved eventyr og arketypiske fortellinger, som i form av livsorienterende tankebilder beskriver mulige veikart og hjorneflagg for hvordan mennesker lever sine liv. ABSTRACT Learning how to think Departing from toddlers’ primordial terms and concept does this article consider suitable measures to guide and stimulate its further development and ensure its independence and autonomy throughout life. Toddlers develop concepts from deep ‘meaning’ mediated by the spell of the sensuous. From three years of age do their conceptual innovations extend into phantasy-driven imaginations, following new ability of wonder to turn introvert. From now on, play constitutes an essential way to deepen and nourish concept development and to proceed into new realms. Preschool children perceive the surroundings as personified and are rather disposed to understand reasons for actions than causal relationships. This recognition is important for developing friendship with their surroundings which later comprises the precondition for later learning. Instead of explaining relations in causal settings, conceptual growth should gain support from maximism. Preschool children’s need for analytic approaches are stimulated by fairy tales and archetypical storytelling, which as life orienting imaginations comprise cultural dependent corner flags and maps of meaning for human life histories.

The general aim of this thesis is to explore the relations between children’s interaction and places within preschool activities. How children’s interaction opportunities are conditioned by the physical and social environment in the preschool yard (study I), as well as place-making processes in various contexts in mobile preschool activities (studies II and III), are examined within the framework of this purpose. As these three sub-studies have different research focuses, they use different theoretical perspectives. In study I, special attention is given to how the physical environment and teachers emerge in the contexts of children’s (aged 1–3 years) interaction in the preschool yard. Study II focuses on how children (aged 3–4 years) use the spatiality of a mobile preschool to create places in a recurring fantasy play. In study III, the focus is directed on both children’s place-making within fantasy play and how children and teachers create “place” together in a mobile preschool. Destination choices can be part of place-making processes of a mobile preschool; therefore, which aspects considered as important, in choosing a destination, are investigated. The first study starts from sociocultural perspectives on children’s interaction (e.g. Vygotsky, 1930/ 1995). Taking an abductive approach, the concept of artifacts (Wartofsky, 1979) and concepts from an environmental psychological perspective (see Gump, 1969; Westlander, 1999; Wicker, 1985, 1987) are added to explore how the social and physical environments relate to opportunities for different interactions. The results show how children reveal "interaction junctions" and "interaction swathes" in their activities within the preschool yard. In order to investigate place-making within a mobile preschool, the second and third studies combine a relational perspective on spatiality (Massey, 2005) with a sociology of childhood perspective that emphasizes children’s agency and collective activities, such as fantasy play (e.g. Corsaro, 2015). The results show how children create their own “play-places” in their place-making and how teachers choose destinations. Through its chosen perspectives and focus on younger preschoolers, this thesis provides further knowledge on how opportunities for interaction can arise in the preschool yard. Furthermore, this thesis reveals a new kind of spatiality within the preschool – that is, a mobile preschool – by using a relational perspective on place-making. Thus, this thesis contributes additional knowledge in the interdisciplinary field of Childhood Studies regarding children’s (possible) interaction in diverse places.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan förhåller sig till traumamedveten omsorg. Studien tar en teoretisk utgångspunkt i Nel Noddings omsorgsetiska teori. Vårt material består av kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade med sex olika respondenter. Fyra av dessa förskollärare jobbar på olika förskolor och de andra två är med lekterapeuter. Studien visar att förskollärarna generellt upplever sig ha ganska låg kunskap om barn som befinner sig eller har varit med om något trauma eller kris. Till skillnad från dom har lekterapeuterna bättre förutsättningar för att kunna bemöta barn i kris jämfört med förskollärarna i studien. Vilket stöd respondenterna har i arbetet med barn i kris visar sig skiljer sig åt beroende på om de arbetar inom en kommunal eller privat förskola. Pedagogerna menar att leken har en viktig funktion för barn som befinner sig i kris, men att trygghet och god omsorg lägger grunden innan vidare metoder kan tillsättas. Förskollärarna tycks använda sig av den naturliga omsorgen i mötet med ett barn i kris, medans lekterapeuterna oftast behöver förlita sig på den etiska omsorgen för att barn som befinner sig i andra livsförhållande kan ha brist på tillit och inte mottagliga för den naturliga omsorgen. Det visar sig dock att vilken omsorgsetisk dimension som kommer till uttryck hos pedagogerna beror på barnets individuella behov.

Syftet med denna studie är att belysa pedagoger upplevelser och synsätt på hur lek påverkar barnens språkutveckling samt hur pedagoger arbetar med leken för att främja språkutveckling i förskolan. Denna studie utgår från sociokulturellt perspektiv och sociokognitiv teori. Valet av teorier beror på att respektive teoretiker forskat om barns utveckling och lärande, vilket ligger till grund för denna studie. Studien baseras på en kvalitativ metod där intervjuer har gjorts för att få information om pedagogers erfarenheter och tankar om lekens betydelse för barnens språkutveckling. Resultatet påvisar att samtliga pedagoger upplever att leken är värdefull för barns språkutveckling. Pedagogerna använder olika strategier för att utveckla språket med hjälp av lek. För att främja barnens språkutveckling i lek ses vägledning och pedagogens närvaro som essentiella faktorer.

Syftet med denna studie har varit att få syn på pedagogers uppfattningar om hur deras handlingar och ställningstaganden i barns lek får betydelse för hur barn lär sig i leken. Denna empiriska studie har sin grund i att undersöka pedagogers syn på lekens betydelse för lärande. Den har genomförts genom intervjuer vid nio olika tillfällen. Vi kontaktade förskolor och intervjuer genomfördes med verksamma pedagoger. Vår forskningsmetod innefattade semistrukturerade intervjuer där vi genom öppna frågor ville få pedagogerna att dela med sig av sina uppfattningar om lek och lärande i förskolan samt vilka faktorer som påverkar barns möjligheter till att leka och lära. Slutsatser som drogs var att pedagogernas syn på lek och deras ställningstaganden i leken får betydelse för hur barn utvecklar sin förmåga att leka. I resultatet står det tydligt att pedagogerna har olika förhållningssätt till lek, några anser att pedagogen är ett lekverktyg där barnen drar nytta av att ha en pedagog med i leken medan andra anser att pedagogen i första hans ska verka som en observatör där man går in i leken i syfte att avvärja konflikter mellan barnen eller om något barn behöver mycket stöd i leken. Betyg i Ladok 211105.

MASPED3-303 1 V 21 Fakultet for lærerutdanning, kultur og idrett Høgskolen på Vestlandet Institutt for pedagogikk, religion og samfunnsfag Innleveringsdato: 14.05.2021 Denne studien ønsker å gi økt innsikt i pedagogers bruk og erfaringer av lek med barn på sykehus. Den teoretiske forankringen masteroppgaven bygger på, er teori om lek og lekens betydning for barn, barn på sykehus og pedagogens rolle under tilrettelegging for lek. Utgangspunkt for studien er problemstillingen: Hvordan bruker pedagoger lek i arbeidet med barn som er innlagt på sykehus? For å belyse problemstillingen, er det brukt kvalitativ forskingsmetode med semistrukturerte intervju. Studien har en fenomenologisk-hermeneutisk tilnærming. Intervjuene er individuelt gjennomført med seks ulike informanter. Informantene er kvinnelige pedagogen ved 4 norske sykehus. Intervjuene har blitt analysert ved bruk av stegvis deduktiv induktiv metode. Studiet viser at pedagogene er opptatt av å tilrettelegge for gode lekemuligheter for barn på sykehus, uavhengig sykdomsutfordringer. Pedagogen har søkelys på det friske hos barnet og fokuserer på det barnet mestrer. I møte med barnet, er pedagogene opptatt av å skape gode relasjoner og trygge lekemiljø. For pedagogene er barns medbestemmelse viktig og lekens egenverdi er av stor betydning. Pedagogene bruker leken for å gi barna et fristed, de tilrettelegger for at barn skal få forberede seg til medisinsk prosedyre eller behandling og de bruker leken for å hjelpe barnet til å bearbeide utfordrende hendelser. Leken hjelper barnet med å glemme det som er utfordrende, vondt og skremmende. Leken gir barnet et pusterom. MASPED3-303

BLU3D-1006 Bacheloroppgave i barnehagelærerutdanninga Fakultet for lærerutdanning, kultur og idrett (FLKI) Veileder: Eivind Rogne 07.01.2021 BLU3D-1006

Bakgrund: 50–75% av barnen som ska genomgå en operation drabbas avpreoperativ oro. Oron kan ge sig uttryck genom gråt, skrik eller att vilja gömma sig.Ett barn som känner oro tenderar dessutom att ej vilja samarbeta vid induktion.Syfte: Att undersöka tillgängliga interventioner och deras effekt på barnspreoperativa oro. Metod: Litteraturöversikt med 29 kvantitativa originalartiklar fråndatabaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO har kvalitetsgranskats och analyseratssystematiskt. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns varieradeinterventioner med varierande effekt på barns preoperativa oro. Interventioner meddistraktion i form av video eller spel via mobil eller surfplatta visade reduceradenivåer av oro. Vidare visade okontextuell lek med barnet inför och vid induktionockså på minskade nivåer av oro. Även information visade sig kunna reducera oro,dock ej konsekvent. Föräldrarnärvaro vid induktion reducerade inte oronkonsekvent. Att utföra interventioner i nära anslutning till själva induktionen gavvarierande effekt på orosnivåerna. Slutsats: Flera olika interventioner lyckadesreducera barns preoperativa oro. Varierande distraktioner, okontextuell lek och vissinformation gav mest lovande resultat. Vidare forskning motiveras för att ytterligarekunna påvisa specifika interventioners effekt, men också hur dessa potentiellt kankombineras med andra interventioner.

Background: Playing is a natural part of the child's nature. Through play, the child can relate to his or her surroundings. Play therapy is used in healthcare, a tool to help children and adolescents through difficult circumstances. Aim: The aim was to explore children and adolescents experience of and attitude towards play therapy and the impact on perceived health in connection with inpatient care. The aim was also to investigate the significance of play for children and adolescents during hospital stays. Method: Data was collected through a survey with quantitative and qualitative elements. In addition, a supplemental literature study was conducted. Results: A total of 12 children and adolescents completed the survey, and 5 articles were reviewed in the literature study. The majority (n=10) had a positive attitude towards play therapy. Correlation analysis showed that the younger the children were, the higher they scored on “if it was easier to stay at the hospital after they had been in contact with play therapy” (r = -0.738, p = 0.006). In the qualitative survey it emerged that children and adolescents experienced that the best thing about play therapy was the staff. It emerged in the literature study that through play, the children experienced an increased sense of security, happiness and wellbeing. Play reduced their anxiety, fear and stress. Conclusions: Most participants in the survey had positive experiences and attitudes towards play therapy. Play therapy was perceived as health beneficial and was considered positive in the reviewed studies. Play helped children and adolescents with coping of anxiety, fear and stress. Bakgrund: Att leka är en naturlig del av barnets natur. Leken bidrar till att förhindra samt minska oro hos barnet. Lekterapin används inom sjukvården och är ett verktyg för att underlätta barn och ungdomars svåra omständigheter. Lekterapin ska vara en plats där barn och ungdomar får komma bort från sjukhusmiljön. En plats där de bara får vara barn. Syfte: Studiens syfte var att undersöka barn och ungdomars erfarenhet av och inställning till lekterapin samt påverkan på upplevd hälsa i samband med inneliggande vård. Syftet var dessutom att undersöka lekens betydelse för barn och ungdomar under sjukhusvistelser. Metod: Studien består av en enkätundersökning med kvantitativa och kvalitativa inslag samt en litteraturstudie för att komplettera resultatet. Resultat: Totalt deltog 12 barn och ungdomar i enkätundersökningen och fem artiklar granskades i litteraturstudien. Majoriteten av barnen och ungdomarna (n=10) var positivt inställda till lekterapin. Korrelationsanalys visade att ju yngre barnen var, desto högre skattade de att det var lättare att vara på sjukhuset efter kontakt med lekterapin (r= -0,738, p=0,006). Enligt de kvalitativa enkätfrågorna upplevde barnen och ungdomarna att personalen var det bästa med lekterapin. I litteraturstudien framkom det att genom leken upplevde barnen en ökad trygghet, glädje samt välbefinnande. Leken minskade deras oro, ångest, rädsla och stress. Slutsats: Majoriteten av deltagarna i enkätundersökningen hade positiva erfarenheter av samt inställning till lekterapin. Lekterapin uppfattades även som hälsofrämjande. Lek ansågs i de granskade studierna som positivt och förbättrade hanteringen av till exempel oro, ångest, rädsla och stress hos barnen och ungdomarna.

Master i produktdesign Conventional playgrounds offer little variation and surprise for something considered to have great social and artistic potential in the city. Are these spaces becoming more about convenience than meaningful experience, and more about physical activity than stimulating the imagination? This thesis takes a look at Oslo’s biggest city development project in history, Hovinbyen, as a case study; and further, how to activate one of the area’s most distinctive landmarks, The Hovin Stream. Society have the potential to play a significant role in encouraging and supporting children’s sense of wonder; the name Wonderground was invented to suggest a way of doing this through the design of an alternative play space. The thesis challenges our collective understanding of what a playground is, and proposes an approach of using storytelling to connect a public play space to a fictional world.

Syftet med studien är att öka kunskapen kring vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan, och mer specifikt deras uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande. I det här examensarbetet har jag valt att tillämpa en kvalitativ forskningsmetod för att erhålla ett underlag för att uppnå syftet bakom studien. I det här fallet innebär det att jag intervjuade vårdnadshavare för att ta del av deras uppfattningar gällande barns lek. Det insamlade materialet för denna studie har jag analyserat med hjälp av den sociokulturella teorin. Resultatet visade att vårdnadshavarna ser lek som ett viktigt redskap för barns lärande. De anser att barn i leken utvecklas som individer och utvecklar social kompetens. Den sociala delen är inte det enda som vårdnadshavarna anser att deras barn lär sig genom lek. De har uppmärksammat att deras barn lär sig bland annat matematik, värdegrund, turtagning, motorik, men framförallt språket. Vidare anser vårdnadshavarna att både den fria leken och den pedagogstyrda leken är viktig för barns lärande. Pedagogers involvering i barns lek är också något som samtliga vårdnadshavarna lägger stor vikt vid. Majoriteten av vårdnadshavarna menar att det är viktigt med en balans mellan fri lek och pedagogstyrd lek i förskolans verksamhet.

Bakgrunden till studien baseras på aktuell forskning om barns hälsa, sociala utveckling och samspel. Barndomen kan vara avgörande för en individs framtida hälsa. Skolan är under denna tidsperiod en viktig arena som når ut till större delen av landets barn. Tidigare forskning om barn har till stor del utgått från ett vuxet perspektiv, vilket inneburit att den verkliga målgruppens upplevelser kan ha gått förlorade. Den här studien avsåg därför att belysa barns perspektiv. Studiens syfte var att undersöka elevernas egen uppfattning av skolrasten med en inriktning på socialt samspel elever emellan samt med vuxna. För att besvara syftet valdes en metod med kvalitativ ansats och fokusgruppsintervjuer som insamlingsmetod. Totalt fyra fokusgruppsintervjuer sammansatta av totalt 17 elever genomfördes. Studiens resultat presenteras under huvudkategorierna Socialt samspel i relation till vuxna samt Lek och gemenskap elever emellan. Det visade elevernas upplevelser av skolrasten och de samspel som uppstår elever emellan och med vuxna. Det framkom att den här period i livet är en tid för träning och inlärning av metoder för kommunikation och sociala normer. Både vuxennärvaro och makt att kunna påverka sin situation beskrevs som viktig faktorer för elevernas välbefinnande. Utifrån resultatet sammanställdes en konklusion som motiverar vikten av elevernas möjlighet att påverka sin situation för att de ska uppleva god hälsa. Rasten är viktig för eleverna och deras välbefinnande. Genom att prioritera hälsa tidigt hos barn ger bra förutsättningar för god hälsa genom hela livet., The background to this study is based on current research about the health of children, social development and interplay. Childhood may be crucial to an individual’s future health. During this period of time school is an important arena that reaches most of the country’s children. Previous research about children is mainly formed out of an adult perspective, and due to this the experience of the actual primary group may have been lost. Therefore, this study intended to illustrate the perspective of the children. The purpose of the study was to investigate the students’ own experiences of the recess in school with focus on the interplay between the students and to the adults. To answer the purpose of the study a method of a qualitative approach and focus group interviews were selected. A total of four focus groups composed out of 17 students were completed. The results of the study are presented under the main categories Social interaction in relation to adults as well as Play and solidarity between students. It shows the students experience of the recess in school and the interplay between the students and in relations to the adults. It appears that this period in life is a time for practice and learning methods for communication and social norms. It turns out that the presents of adults and the power to be able to affect your own situation both are important factors for the well being of the students. Based on the result a conclusion is compiled that motivates the importance of students possibility to affect their own situation and experience good health. The recess is important for the students and their well being. By making a health early among children a priority better presumptions for good health all through life is given.

Syftet med denna studie var att undersöka vårdnadshavares uppfattning om barns lek i förskolan och deras uppfattningar om lekens betydelse för barnens lärande. Jag har gjort en kvalitativ studie med hjälp av semistrukturerad intervju som metod, för att samla in data. Material som jag samlat in för min studie har jag analyserat med hjälp av sociokulturell teori. I resultatdiskussionen diskuterar jag studiens resultat med hjälp av förskolans läroplan (Lpfö 18) och tidigare forskning.Mitt resultat visar att vårdnadshavarna har en positiv inställning till barns lek. De lägger stor vikt vid barnens lek och ser leken som ett viktigt redskap där barn lär sig och utvecklar olika betydelsefulla förmågor. Vårdnadshavarna lägger även stor vikt vid förskole pedagogernas tillsyns- och involveringsroll i barns lek. Pedagogernas tillsyns- och involveringsroll i barns lek är enligt vårdnadshavarna att vägleda, utmana samt motverka konflikter som kan uppstå mellan barnen i leken. Av resultatet framgår att vårdnadshavarna ser barns lek som en form av lärande och en social arena, där barn tränar på social kompetens med andra.

Studiens syfte var att utveckla fördjupande kunskaper om yngre barns lek och leksignaler. Studien utgick från frågeställningarna ”Hur uppfattar förskollärare att de yngre barnen gör för att entra andra barns lek?” samt ” I vilken omfattning uppfattar vårdnadshavare att yngre barn behöver stöd i sin lek?” För att få fram kunskap om yngre barns leksignaler genomfördes intervjuer med sex förskollärare och 30 vårdnadshavare som fick svara på en enkät. Vi valde att använda oss av kvalitativa och kvantitativa metoder med både semistrukturerade intervjuer och enkäter för att besvara studiens frågeställning om yngre barns lek. Teoretiska utgångspunkterna i studien är sociokulturella perspektivet och kamratkulturer. Resultatet visar att yngre barns leksignaler är ett verktyg i hur vi tolkar barnens behov och uppmuntrar barn till lek. Slutsatsen visar på att både vårdnadshavare och förskollärare ser att det är av vikt att vara närvarande och ge barn stöttning och vägledning i deras vardagslek.

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur barn utforskar musikalitet genom lek. I undersökningen kombinerades deltagande observation, ljud- och videoupptagning och barns reflektion vid informella samtal och bildskapande. Två barn, fem och sex år, deltog i observationerna som utfördes i deras hem. Barnen fick hitta på sånger vid lek och utforskade musikalitet och skapande genom sångimprovisation. Material som inhämtats vid observationerna har tolkats med hjälp av begrepp från Vygotskijs kulturhistoriska perspektiv. Resultatet visade att deltagarna i leken använde tidigare erfarenheter i skapandet samtidigt som deltagarna inspirerades av och imiterade varandra. Barnen skapade sånger under lekprocessen och visade kunskaper och lärande om strukturer, intervaller och rytmer genom sjungandet. Deras kunskap och lärande visade sig i hur de utforskade musikalitet och sångimprovisation genom imitation, interaktion och inspiration. Leken bidrog till att barnen utforskade röst, kropp och kreativitet utifrån olika roller och perspektiv. De eftersökte ramar och de ramar barnen föreslog själva inspirerade dem att skapa sånger där de på lekfulla sätt utmanade sig själva i sitt tonspråk, sångregister och berättande. Sång och rörelse hade starka samband i hur barnen kommunicerade och utforskade musikalitet. The aim of this study is to examine how children explore musicality through their play. Participant observation, audio and video recordings and children’s reflections through talking and drawing were methods combined and used to collect empirical data. The observations took place in the home of two children, who were five and six years old. The children came up with songs while playing and explored musicality and creativity through improvised singing. The results have been interpreted using concepts from Vygotsky's cultural-historical perspective. The participating children made use of what they already knew and had experienced before while making up their songs. At the same time they inspired and imitated each other. The songs showed signs of the children’s knowledge and learning about structures, intervals and rhythms while singing and playing. Their knowledge and learning was indicated by how they explored musicality through imitation, interaction and inspiration. Play enabled the children to explore voice, body and creativity by adopting different roles and perspectives. They worked out frameworks while playing. The frameworks the children suggested inspired them to come up with songs where they playfully challenged their tonality, vocal range and storytelling abilities while singing. Singing and movement had a strong connection while communicating and exploring musicality.

Syftet med denna uppsats är att undersöka pedagogers syn på barns lek i relation till lärande i förskolan samt vilken roll de anser sig ha för barns lärande genom lek. Vi vill även skapa en uppfattning om varför de anser att leken är betydelsefull för barn och barns lärande. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet för att analysera vårt empiriska material. Perspektivet belyser att lärandet sker i lekfulla situationer och genom sociala processer - pedagogen anses ha en viktig roll för barns lärande och utveckling. Vi har genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 6 förskollärare. Materialet från intervjuerna ledde till en indelning i fyra teman: Fantasi och lustfylldhet, Genom leken bearbetar barnen omvärlden, Lekens betydelse för barns lärande och Pedagogens roll. Resultatet av studien visar att respondenterna beskriver leken som fantasifull och att leken i första hand är en lustfylld aktivitet. Fantasin utvecklas i leken, mer än i andra aktiviteter. Leken är betydelsefull för att den fungerar som en brygga till andra aktiviteter och nya relationer. I leken kan även barn kommunicera på ett icke-verbalt sätt och de bearbetar upplevelser, erfarenheter och intryck. Leken är betydelsefull för barns lärande eftersom den utvecklar barnens sociala förmågor. Barn lär sig av varandras olikheter och de lär sig hur andra barn tänker. Slutligen visar studien att respondenterna anser att pedagoger ska skapa möjligheter för barn att leka. Miljön ska vara stimulerande för barns utveckling men de måste även låta barnen ta egna initiativ. Leken kan fungera som ett hjälpmedel för att stötta barn som inte kan eller har lärt sig att leka.

Syftet med denna studie var att ta del av förskollärares uppfattningar av utåtagerande barn i socialt samspel med exemplet lek och med hjälp av Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv tolka var problemet förläggs. Vidare syftade undersökningen till att genom dessa tolkningar förstå hur förskollärares förhållningssätt kan påverka inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn i lek. Förskolans uppdrag är att anpassa verksamheten efter allabarnsbehovvilketkansessom ett dilemma eftersom alla barn har olika behov. Studien har en deduktiv ansats och inspireras av Nilholms (2005) teori om var problemet, ett utåtagerande beteende, förläggs. Vi tog del av förskollärares uppfattningar och genom dessa tolkade vi var problemet befästes och hur de beskrev att förhållningssätt, anpassningar och åtgärder påverkade barns delaktighet i lek. För att åskådliggöra detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade intervjufrågor eftersom vi ville ta reda på deras uppfattningar om utåtagerande barn och delaktighet. I studien framkom att inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn påverkades beroende på vilket perspektiv vi tolkade att förskollärarna beskrev. 2019-12-20

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om lekens betydelse för barns språkutveckling. Utifrån studiens syfte har frågeställningar formulerats och dessa frågeställningar har också utgjort kategoriseringen av det insamlade datamaterialet. Detta arbete är en kvalitativ studie där sju stycken förskollärare från olika förskolor deltagit i form av semistrukturerade intervjuer. Insamlat datamaterial har transkriberats och analyserats med tematisk analysmetod. Begrepp som har använts i analysarbetet är prova och bearbeta, språkliga miljöer, samspel och vuxnas stöttning. De resultat som vi fann under bearbetningen utgörs som teman. Våra huvudteman beskriver respondenternas uppfattningar om lekens betydelse för barns språkutveckling. Utifrån resultatet framkom det att förskollärarna värderar leken högt i förskolans verksamhet då den ses som en naturlig del i barns liv och bygger på barns egna initiativ. Ett socialt samspel uppfattas av förskollärarna ske i leken vilket gör att kommunikation blir en naturlig del av den. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar leken som betydelsefull för barns språkutveckling. Godkännande datum: 2019-06-07

Då barn leker utvecklas deras motoriska, fysiska och sociala färdigheter. Att barn har möjlighet och tillräcklig plats att leka är därför viktigt för deras utveckling. Ett sätt för barn att komma i kontakt med större och varierande utemiljöer är via mobila förskolor, ett koncept där barnen åker ut med en förskolebuss varje dag för att besöka olika platser där de sedan har dagens aktiviteter. I denna studie följdes en sådan förskolebuss med syfte att undersöka barnens lek på en mobil förskoleavdelning. Speciellt undersöktes om, och i så fall hur, leken påverkades av de olika fysiska miljöerna som barnen erbjöds genom förskoleformen. De frågeställningar som formulerades var: Vilka inspirationskällor finns till olika lekar? Hur leker barnen på förskolan? och På vilka sätt påverkas leken av de omgivande miljöerna?. Genom litteraturstudie av tidigare forskning, observationer, fältanteckningar och intervjuer framkom att barnens lek på den mobila förskolan var mycket varierad och påverkades delvis av de platser som besöktes. Hur mycket platsen påverkade leken berodde på platsens utformning och vad den erbjöd barnen. Ibland blev leken mycket styrd av platsen, exempelvis i bussen och rörelserna blev begränsade, medan vissa lekar uppstod på flera olika platser och verkade inte begränsas av den fysiska miljön.

Denna studie syftade till att undersöka pedagogers uppfattningar om barns inkludering och exkludering i den fria leken, samt pedagogers beskrivningar av att arbeta förebyggande mot exkludering. Materialet i studien samlades in genom tio kvalitativa intervjuer med förskollärare och barnskötare från olika förskolor. Empirin bearbetades med utgångspunkt i ett fenomenografiskt perspektiv, som behandlar människors uppfattningar och erfarenheter. I intervjuerna framkom det flera uppfattningar om hur och varför barn exkluderar och inkluderar varandra samt hur pedagogerna arbetar för att minska uteslutningar bland barnen. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån en fenomenografisk analysmodell, där pedagogernas uppfattningar kategoriserades i olika teman. Utifrån studiens resultat framgick det att barn använder sig av olika strategier vid inkludering och exkludering samt att pedagogerna har en viktig roll för att minska exkluderingar bland barnen. Det framgår även att pedagoger ska vara närvarande och stötta barns relationer. Det är av stor betydelse att pedagogerna är observanta på olika situationer för att uppmärksamma exkludering och därifrån stötta och hjälpa på olika sätt för att skapa inkluderade miljö, där barnen är en del av gemenskap. Resultatet visar även att pedagogerna ser relationsarbete som en ständig pågående process, då relationer är grunden till lärande och utveckling. Det är viktigt att stärka barngruppen, där alla känner sig inkluderade, då förskolan ska präglas av respekt och öppenhet.

Barn spenderar en stor del av sin tid i olika institutioner som skola och fritidshem. I den delen av vardagen som definieras som fritid gör barn olika val av aktiviteter. Begreppet motorik är i detta sammanhang en aspekt av aktiviteter som är intressant att undersöka. Människors rörelseförmåga och rörelsemönster är den generella definitionen på motorik som delas in i finmotorik och grovmotorik. Tidigare forskning visar att pojkar generellt har en mer utvecklad motorik än flickor och att dessa skillnader blir större ju äldre de blir. Syftet med vår uppsats är att undersöka barns val och deltagande i finmotoriska och grovmotoriska aktiviteter på fritidshemmet. Vi har även tittat på hur faktorer som miljö, verksamhet och pedagogers samspel med barnen och deras aktiviteter relaterar till varandra. Studiens resultat grundar sig i observationer på två olika fritidshem i Sverige. Resultatet har granskats med hjälp av våra teoretiska utgångspunkter, genus och sociokulturellt perspektiv. Det som har framkommit i denna studie är att i valet av aktiviteter som är grovmotoriska eller finmotoriska väljer pojkar generellt grovmotoriska aktiviteter och flickor finmotoriska. Sammanfattningsvis i denna studie framgick det att miljö, pedagogers handlingar, barns intressen, förväntningar, föreställningar, normer och olika grader av strukturer i verksamheten utgör faktorer som kan ha betydelse för barns aktivitetsval på fritidshemmet.

Studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare diskuterar delaktighet och utanförskap i barns lek. Detta för att belysa förskollärarens roll i arbetet med delaktighet och utanförskap i barns lek. För att uppnå studiens syfte valde vi att utföra fokusgruppsintervjuer med förskollärare där ett case har varit diskussionsunderlag. Detta gav oss möjligheter att ta del av förskollärares uppfattningar av delaktighet och utanförskap i barns lek och förskollärarens roll i detta. Studien har teoretiska utgångspunkter som är social delaktighet, social exkludering och begrepp inom kamratkultur. Dessa har använts för att definiera innebörden av delaktighet och utanförskap i barns lek. Materialet som samlades in har analyserades utifrån Rantalas (2016) begrepp om vägledning och studiens teoretiska utgångspunkter. Slutsatsen för denna studie är att delaktighet och utanförskap är komplext. Det har framkommit att delaktighet är komplicerat för barn att hantera och förskollärare har svårt att veta hur de ska agera i barns lek. En till slutsats vi gör i denna studie är att förskolläraren har ansvar i uppmärksamma barns utanförskap i leken. Vidare kan vägledning användas av förskollärare för att hantera delaktighet och utanförskap i barns lek. Hur barn ska vägledas bör förskolläraren avgöra från situation till situation.

Syftet med denna studie var att studera hur barns fria lek inomhus konstruerar maskulinitet och femininitet, vilka normer i relation till maskulinitet och femininitet som konstrueras och hur dessa framkommer i leken. Studien är av en kvalitativ karaktär och studiens teoretiska perspektiv grundar sig i det socialkonstruktionistiska perspektivet samt teorier om maskulinitet och femininitet. Studien är byggd på en blandning av deltagande och icke deltagande observation som metod med fältanteckningar som verktyg och hjälpmedel. Studiens resultat visar att barnen i sina egenvalda lekar konstruerar maskulinitet och femininitet utifrån könsstereotypiska normer. Resultatet tyder också på att normer konstrueras och synliggörs genom både handlingar och ett verbalt språk.

The aim of this following study is to experiments and investigate whether physical activity bring health enhancing effects upon the concentration among children. Based on previous research and data collection with the help of pupils in grade 8, the objective was to answer the following question; Do physical activity influence children's ability of concentration? The design for the data collection was based on a test of concentration called "Trail making test"/ TMT and a questionnaire aimed at the participants experience of concentration. The pupils who were randomly divided into a control group and an examination group, wrote the test on two occasions under similar conditions. Moreover, in order to compare the groups and to to receive answers to the question, the investigation group carried out physical activity before the second opportunity of test. Whence, the control group had sedentary activity instead. The main result shows a difference between the groups perceived concentration and the test results in time. On average, the participants in the examination group experienced more concentrated at the second measurement after the physical activity. The control group felt less concentrated at the second measurement compared with the first measurement. Moreover, the control group received a larger time difference on the test between the premier measurement and the second measurement. In summary, physical activity gave positive results but did not improve the examination group's average time on the test.

Syftet med den här fallstudien är att undersöka vilken roll det fysiska materialet och den fysiskamiljön kan ha i barnens lek på en förskoleavdelning, samt reflektera över vilken roll pedagogernasförhållningssätt får i samband med barnens lek och det fysiska materialet och det fysiska rummet.Utifrån den tidigare forskningen vi tagit del av i samband med denna studie så beskrivs det hur viktigden pedagogiska medvetenheten är hos pedagoger när det kommer till barns vistelse i verksamheten.Pedagogernas förhållningssätt och kunskaper om hur materialet och miljön inverkar på barnens leksamt att deras egen påverkan har betydelse för barns lek. Studien bygger huvudsakligen pågemensamma observationer med ett icke-representativt urval som genomfördes på enförskoleavdelning där barnens ålder är mellan 3-5 år. Studiens resultat visar att den fysiska miljön ochdess material har betydelse för barnens val av lekar och deras användning av materialet påavdelningen. Vi fick bland annat se att barnen använde lekmaterial på olika sätt och av olikaanledningar i sin lek. Vi fick även se hur pedagogernas förhållningssätt påverkade barnens lekar. Idiskussionen analyserar vi resultatet tillsammans med den tidigare forskning vi tagit del av och därhar vi kunnat urskilja likheter mellan tidigare forskning och det resultat vi fått av vår studie. Blandannat har vi diskuterat att beroende på vilket material som finns tillgängligt för barnen så stimulerardet till olika lekar, vilket både tidigare forskning och vårt resultat visar exempel på. Godkännande datum:2019-01-04

Inledning Läroplanen för grundskolan säger att eleverna skall erbjudas fysisk aktivitet, varje dag. På skolans raster som utgör ca 20% av elevernas skoldag får de möjlighet att röra på sig och umgås med sina vänner. Leken är ett bra verktyg för att lära nya saker, fostras och att skaffa sig social kompetens. Fritidsläraren kan använda sig av styrda lekar för att nå de sociala målen såsom att lära sig samarbeta, kunna följa regler samt lära sig lösa konflikter. Studien undersöker om organiserade rastaktiviteter kan påverka konfliktsituationerna på skolgården. Syfte Syftet med studien är att belysa om organiserade rastaktiviteter påverkar konfliktsituationerna ute på rasten. Metod Ett experiment med för och eftermätning genomfördes på två skolor under fem konsekutiva dagar i form av organiserade rastaktiviteter. Experimentgruppen fick en intervention på den längre rasten som innebar lärarledda aktiviteter. Kontrollgruppen hade ingen intervention. Eleverna i båda grupperna fyllde i en enkät som handlade om konflikter före och efter rasten. Som komplement till denna datainsamling genomfördes två semistrukturerade intervjuer med klasslärarna. Resultat Resultatet visar att organiserade rastaktiviteter under en vecka inte påverkar elevernas attityder till konflikter. De elever som var med i rastaktiviteterna upplever inte att de får mer hjälp att lösa konflikter än de eleverna som inte deltog. Det var heller ingen skillnad mellan grupperna i hur hög utsträckning de löser konflikter genom att prata med varandra.

Problemstilling: Bruk av dramatisk lek med barn for å tolke og løse en konfliktsituasjon

Temaet for denne studien er læreres erfaringer i arbeidet med elever som sliter med å komme inn i lek med andre elever. Formålet med studien har vært å vinne ny innsikt i, og forståelse av, hvordan lærere på småtrinnet erfarer det å møte elever som behøver en ekstra støtte fra dem i sin utvikling av sosiale ferdigheter. Problemstillingen for studien er følgende: "Hvilke erfaringer har fem lærere på første- og andretrinn i arbeidet med elever som sliter med å komme inn i lek?". Denne har blitt undersøkt med en empirinær tilnærming, ved hjelp av semistrukturerte dybdeintervjuer med to nyutdannede lærere, og tre lærere som hver har mer enn 15 års erfaring, som alle har vært i møte med elever som sliter med å komme inn i lek. Lærernes erfaringer i møte med disse elevene, er belyst og drøftet gjennom Banduras (eks. 1977, 2001) teorier om "self-efficacy" (mestringsforventning) og "human agency" (agent i eget liv), Bowlbys (1969/1983) tilknytningsteori, samt litteratur om sosial kompetanse, relasjonskompetanse, anerkjennelse og lek. Studien viser at lærerne erfarer både trygghet og hjelpeløshet i møte med elever som sliter med å komme inn i lek; at de til tross for delvis trygghet har behov for anerkjennelse; at de har behov for å være agenter i møte med elever som sliter med å komme inn i lek; at gjentatte mestringserfaringer bidrar til trygghet og mestringsforventning i disse møtene - og at de nyutdannede lærerne synes å ha færre mestringserfaringer og lavere mestringsforventning enn de mer erfarne; at egen relasjonskompetanse veier litt opp for en manglende fasit; at det er vanskelig å balansere elevenes faglige og sosiale utvikling i et tidspress; og at det å skulle hjelpe elever med selv å ta initiativ til lek med andre elever er det som er mest utfordrende for dem. En av studiens implikasjoner, er hvordan man kan utdanne lærere til å føle seg trygge i oppgaven med å hjelpe elever inn i lek, dersom det ikke kan tilrettelegges for gjentatte mestringserfaringer med akkurat dette.

Syftet med studien var att genom gruppintervjuer med barn studera, analysera och beskriva barnens erfarenheter och uppfattningar kring val av lek och kamrater i den fria leken på fritidshemmet.Vi har utgått från en intervjuguide och genomfört sex fokusgrupps-inspirerade intervjuer med barn i åldern 7-8 år, vi har intervjuat sju pojkar och tolv flickor på två olika fritidshem. När man intar ett genusperspektiv som vi har gjort i vår studie så handlar det om att vi genom analysen av barnens erfarenheter och uppfattningar vill öka förståelsen för hur barn skapar genus och kön i sin lek. Skolverket (2011) beskriver att skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster så att alla barn ska kunna utveckla och prova sina intressen och sin egen förmåga oberoende av könstillhörighet. Samtidigt så anser pedagoger att ett genusmedvetet förhållningssätt är svårt och utmanande samt att pedagoger många gånger förstärker stereotypa könsnormer. I denna studie har vi analyserat barnens erfarenheter och uttryck ur ett genusperspektiv. Något som blir synligt i barnens erfarenheter och uppfattningar av lek kan jämföras med ett spindelnät där flera olika aspekter sitter ihop och spelar en avgörande roll, så kan också barns genusskapande förstås, där uteslutningar, inneslutningar, normer, relationer och intressen skapar en helhetsförståelse av barnens liv på fritidshemmet.Resultatet visar att olika genusmönster existerar i barnens lek och relationer, genom barnens erfarenheter och uppfattningar kan man tyda att barnen ibland utmanar och omskapar genusnormer genom leken men att de ändå i mångt och mycket följer givna och invanda könsnormer och genom dessa också bidrar till att bevara traditionella könsmönster. Godkännande datum:2018-06-10

Syftet med vårt arbete har varit att undersöka om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek och vad de i så fall gör. I form av intervjuer med förskollärare fick vi fram ett resultat som visar att pedagogerna aktivt arbetar med språkutveckling i relation till lek. Vi fick även fram att uppfattningen om språkets betydelse i barnens lek och pedagogens roll i detta ligger väldigt när tidigare forskning. När vi använder oss av begreppet pedagoger så menar vi förskollärarna i vårt arbete, vi kommer att använda oss av båda begreppen. Det som framkom som viktigast från förskollärarnas sida är att ständigt och aktivt samtala med barnen samt att alltid vara närvarande samt ge möjligheter till barn att leka och språka. Vår slutsats av undersökningen är att det från förskollärarens sida krävs att hen har en medvetenhet och engagemang, vägledning och svarsbeteende för att språkutveckling ska ske.

Syftet med denna studie är att lyfta upp förskollärarnas synpunkter och erfarenheter om hur de kan skapa möjligheter för de barn som vill prova på ledarrollen under sin lek på förskolan. För att undersöka vårt syfte har vi formulerat två frågeställningar: Vilka strategier och förmågor anser förskollärare att barn behöver utveckla för att kunna positionera sig som ledare i sin lek på förskolan och vad anser förskollärare att pedagoger kan göra för att stötta barn som vill prova på ledarrollen i sin lek på förskolan? För att genomföra vår studie har vi använt kvalitativa intervjuer, som vi har spelat in, transkriberat, sammanfattat och analyserat utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av vår studie visar att barnen behöver utveckla vissa förmågor, framförallt språket, och vissa strategier för att kunna leda i en lek. Studien visar också förskollärarnas medvetenhet och engagemang i sitt arbete med utvecklingen av barns förmågor för att främja till utvecklingen av starka och självständiga individer.

Syftet med studien är att undersöka barns identitetsskapande genom leken. Leken betyder mycket förbarns liv och den ger oss stora möjligheter att kunna studera barns beteende såväl som utveckling.Med hjälp av kvalitativa observationer på ett fritidshem med barn i årskurs ett till tre kunde vi undersökabarns identitetsskapande med George Herbert Meads teori om den signifikanta andra via deras fria lek.Meads teorier har varit en utgångspunkt för vår studie. Resultatet vi kom fram till var att barn genomderas fria lek på fritidshem skapar sin identitet utifrån andra i sin omgivning. Slutsatsen som vi har dragitfrån resultaten är att den fria leken inte endast har betydelse på individens identitetsskapande utan även individens relation till andra i sin omgivning.

Bacheloroppgave i barnehagelærerutdanning, Høgskolen i Innlandet, 2018. Norsk: Formålet med denne bacheloroppgaven er å se på hvordan utvalgte barnehager legg til rette for risikolek på barnehagens uteområder. I tider hvor sikkerhet har fått mye oppmerksomhet, kan det være nyttig å vite hvordan man kan legge til rette for denne type lek i barnehagen. Gjennom å belyse relevante sider ved risikoleken, slik som risikomestring, mestringsfølelse, motorikk, de voksnes perspektiv og sikkerhet vil jeg danne grunnlag for å drøfte dataene jeg finner. Jeg har valgt å benytte med av kvalitativ forskningsmetode i form av delvis strukturerte intervjuer. Intervjuene ble gjennomført med to pedagogiske ledere, som har jobbet i de tilhørende barnehagene i henholdsvis syv og nitten år. Alt dette vil bli drøftet opp mot hverandre i drøftingskapittelet. Dette danner grunnlag for en konklusjon. Mine funn antyder at det er i området utenfor barnehagens gjerde det legges mest opp til risikolek. Her er det gards- og naturbarnehagen som kommer best ut. Ellers ligger de to barnehagene likt, ved at de tilrettelegger trygge, rike og varierte lekemiljø. English: The purpose with this thesis is to find out how two selected kindergarten is giving the children possibilities to play risky play in their outdoor-facility. By outdoorfacility I mean both inside and outside the kindergartens fences. Nowadays security is given much attention whenever we talk about risky play in the Norwegian kindergartens. The teachers in the kindergartens need to know how to give the children possibilities to play risky play, without to put the children in dangerous situations. The results of this thesis will be useful in kindergarten teachers everyday-work. I will look at essential sides of the risky play, like what kind of activities it is, sense of achievement, motor skills, adult´s perspective and security. In order to discuss which potential the children are given for risky play, I´ve been interviewing two kindergarten teachers. The results of the interviews and the theory is going to be discussed together, and makes a basis for a conclusion in the end. My findings, is that mostly the kindergarten gives the children possibilities to play the risky play outside of the kindergartens fences. Their kindergarten teacher attitudes and knowledge plays a big part on their work. Luckily, I found that most of the kindergarten teachers have a positive attitude to the kids risky play.

Små barn i förskole- och lågstadieåldern behöver utrymmen att leka och röra sig på för att utvecklas, och dessa behov behöver vägas in i samhällsplaneringen. Tyvärr finns det tecken på att hänsynen till barns behov av plats för lek och rörelsefrihet har tappat i prioritet inom stadsplanering de senaste decennierna. Exempelvis visar forskning att barns tillgång till allmänna platser att leka på i svenska städer generellt sett har minskat. Även barns möjligheter att röra sig fritt i svenska städer har kommit att begränsas alltmer, framförallt av den alltjämt ökande biltrafiken. Det har även konstaterats att allt färre barn går eller cyklar själva till skolan och att cyklandet på fritiden har minskat. Syftet med den här studien har varit att undersöka barns möjligheter att leka och röra sig fritt i stadsmiljöer. Studien har avgränsats till en fallstudie av stadsmiljön Falun-Centrum. Det är ett område på ca 2,5 km2 som är definerat sedan tidigare av Falu kommun och inrymmer Faluns stadskärna med centrumhandel, parker, vägar, bostadsområden, förskolor, skolor etc. Information har samlats in genom en postenkät skickad till vårdnadshavare till 100 barn inom åldersspannet äldre än ett och yngre än elva år, bosatta inom fallstudieområdet. 100 barn motsvarar ca 20 % av det totala antalet i området. Resultaten baseras på 53 svar; 39 svar på postenkäten och 14 svar genom kompletterande telefonintervjuer. Svaren visar att inom Falun-Centrum upplever respondenterna att deras barn har relativt god tillgång på platser att leka på i sitt närområde. Fältinventering av platserna visade att många av platserna var tillräckligt rymliga för att tillåta vidlyftig lek och hade grön och varierad terräng, vilket är bra. Vad gäller trafiksäkerhetsaspekter visar resultaten däremot att det finns stora hinder för barnens möjligheter att röra sig självständigt p g a brist på trafiksäkerhet. Sammanfattningsvis innebär det för barnen att de generellt sett har bra platser att leka på i sitt närområdet (även om det finns undantag), men att de inte kan röra sig självständigt till platserna p g a trafikfaror. Bristen på trafiksäkerhet innebär också att de har dåliga förutsättningar att ta sig till, upptäcka och lära känna nya platser i sitt närområde. I förlängningen hämmar det utvecklingen av deras geografiska förståelse för den omgivande stadsmiljön. Det minskar också deras möjligheter att möta och lära känna andra personer i området vilket försämrar den sociala hållbarheten i staden. Small children in the age around two to ten needs space to play and move around to be able to develop, and these needs should be considered in the spatial planning practice. Unfortunely there are signs that childrens need for places to play and move around have lost in priority in spatial planning practice in Sweden the last decades. For example research shows that childrens access to public places to play at in swedish citys is reduced. Also childrens possibilities to move around freely in swedish cities are continuously reduced due to increasing traffic. It has also been noted that fewer children walk or bicycle on there own to school and bicycling in the spare time has also been declining. The aim of this study has been to exmine childrens possibilities to play and move around independently in urban environment. The study is restricted to a casestudy of the city-environment Falun-Centrum. That is an area of ca 2,5 km2 predefined by Falu kommun. It contains the city-center with shops, parks, roads, residential areas, kindergardens, schools etc. Information has been collected by a postal survey sent to guardians of 100 children (about 20 % of the total number in the area) that were older than one year and younger than eleven years during 2017 living in the casestudy-area. The results are based on 53 answers; 39 answers to the postal survey and 14 answers to additional interwievs over telephone. The answers show that in Falun-Centrum the respondents experience that their children have quite good access to places to play at in their vicinity. Field inventory of the places showed that many of the places were spacious enough to allow vast playing and had green and varied terrain, which is good. Though, the results about the safety aspects in traffic shows that there are a lot of traffic hazards that prevent the children to move around independently in the area. In summary it means that the children in general have good places to play at in there vicinity (although there are exeptions), but that they can not go there on their own due to traffic hazards. The lack of traffic safety also means that the conditions for them to go to, explore and get to know new places in their surroundings are severely limited. In the long run it limits the development of their geographichal imagination of their urban surroundings. It also limits their opporunities to meet, get to know and understand other persons in the city. In the long run it inhibits the urban social sustainability.

Syftet med vår kvalitativa studie var att undersöka om barns maktutövande och motstånd i lek yttras på olika sätt beroende på en pedagogs närvaro. Studien bestod av två delstudier, där delstudie 1 undersökte makt och motstånd i lek med en pedagog närvarande. Delstudie 2 undersökte makt och motstånd i lek när en pedagog inte var närvarande. De teoretiska utgångspunkterna belyste begreppen makt och motstånd utifrån olika perspektiv. Ytterligare begrepp som redovisades inom detta tema var exempelvis peer cultures, tillträde till och skyddande av lek, inkludering och exkludering. Forskningsöversikten visade att makt och motstånd har en stor del i barns lek och att det ibland kan vara komplicerat för barn att leka i samförstånd. Forskningen presenterade också två diskurser, realitetsdiskursen och fantasidiskursen, som belyste att makt i barns lek yttras på olika sätt. Översikten visade också att när en pedagog var närvarande i barngruppen skedde färre uteslutningar och kränkningar i barnens lek. Vår kvalitativa studie hade observationer som metod, observationerna genomfördes med kamera och observationsschema som verktyg. Delstudierna presenterade genom observationerna, att makt och motstånd yttras på olika sätt i barns lek. Jämförelser mellan delstudierna påvisade en skillnad mellan hur maktutövandet och motståndet tog form i barnens lek. I de utrymmen där en pedagog var närvarande skedde maktutövande och motstånd med koppling till realitetsdiskursen, där barnen styrde genom verkliga händelser och föremål. I de utrymmen där en pedagog inte var närvarande skedde oftast maktutövande och motstånd istället med koppling till fantasidiskursen, där barnen styrde genom karaktärer och fantasi. Ett ytterligare resultat var att det skedde mer exkludering och fler elaka kommentarer i delstudie 2, än i delstudie 1.

Studiens syfte är att undersöka hur förskolepersonal definierar lek på förskolan samt hur de talar om barn som inte leker med andra barn. Forskningsläget på ämnet barn som inte leker med andra barn är tvetydig och det finns en diskrepans utifrån vilka konsekvenser det får för barns utveckling av den sociala kompetensen. Då den mesta forskningen utgår ifrån kvantitativa undersökningar kunde vi se en avsaknad av hur förskolepersonal talar om de barn som inte leker med andra barn. Därför valde vi för att besvara forskningsfrågan; Vilka tolkningsrepertoarer i förskolepersonals resonemang framträder kring barn som inte leker med andra barn att utgå ifrån en kvalitativ fokusgruppsintervju metod. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism där diskursanalys och diskurspsykologi använts som analysmetod. För att producera data till studien har två fokusgruppsintervjuer med totalt sju deltagare genomförts. Resultatet visar att de tolkningsrepertoarer som framträder är de vuxnas överordnade ställning kring leken, exkludering av det enskilda barnet med hänsyn till kollektivet, det normbrytande barnet och att alla barn vill leka. Studiens slutsats är att barn som inte leker med andra barn ses som en utmaning för förskolepersonalen där de barn som inte leker med andra barn konstrueras som ”speciella”, ”brötiga” och som saknar de sociala koderna samt en oförmåga att tyda leksignaler från andra barn.

Bachelor i Sykepleie Bakgrunn: Å leve med en sykdom, kan være vanskelig å mestre for barn. Barn er i utvikling og studier viser at barn som er somatisk syke har høyere risiko for å utvikle psykisk sykdom som eldre (Reinfjell, Vikan og Diseth, 2014). Jeg vil se nærmere på barnets mestringsstrategier, lover og regler som gjelder for barn på sykehus og sykepleiers rolle i møte med barn på sykehus, men og hva sykepleier blir forventet av hos barnet. Jeg vil og se nærmere på barnets opplevelse av traumer og hvordan man kan unngå dette. Sammen har dette dannet grunnlaget for min problemstilling som er ”Hvordan kan sykepleier bidra til mestring hos barn innlagt i sykehus for å unngå traumatisering?” Hensikt: Hensikten med studien min er å se på barnets behov for mestring på sykehus og hvordan barnet mestrer en sykehushverdag, samt hvordan bidra til mestring, for å bedre sykepleiers praksis i møte med barn og unngå traumatisering. Metode: En systematisk litteraturstudie basert på relevant teori og 5 forskningsstudier, derav 4 var kvalitative og 1 kvantitativ Resultat: Sykepleier spiller en stor rolle i sykehushverdagen til barn. Sykepleier skal inneha mange egenskaper som barnet synes er viktig, samt at sykepleier skal bistå i å finne nye mestringsstrategier men og bygge oppunder de mestringsstrategiene barn allerede har for å unngå traumatisering på sykehus. Barn har behov for informasjon ved innleggelse på sykehus, og denne informasjonen må tilrettelegges utfra utviklingsnivå, men og barnets behov for informasjon. Barnets naturlige behov for lek, blir ansett som en mestringsstrategi. Konklusjon: Ved å bygge oppunder og hjelpe til å finne nye mestringsstrategier, vil barnet oppleve sykehushverdagen og prosedyrer/operasjoner de skal gjennom som mindre traumatiserende.

”Han e med, men han bare ødelægg” er en sosiolingvistisk studie av fire minoritetsspråklige barn i en norsk barnehage. Studien går ut på å observere barnas sosiale lek over en tiukersperiode, for å finne ut om hvorvidt språklige barrierer kan brukes som verktøy i kontruksjons- og rollelek. Språk er det viktigste redskapet vi har for kommunikasjon og samhandling med andre, sier noe om hvem vi er og er viktig for barnets identitet. Språket er derfor en viktig forutsetning for barn som har norsk som sitt andrespråk. Funnene viser at språklige barrierer kan brukes som verktøy når barn med norsk som andrespråk manøvrerer seg inn i lekesituasjoner der andrespråklæring kan skje, og at det kan brukes både som inkluderings- og ekskluderingsverkøy. Språklige barrierer kan brukes som et inkluderingsverktøy i så måte at andrespråksbarnet blir inkludert ved enten å være helt passiv eller ved å bråke og forstyrre de andre som leker. Når barnet nærmer seg leken ved å forstyrre, blir han forklart at dette ikke er lov, og blir deretter inkludert i leken. Majoritetsbarn kan også få hjelp av barnehagelæreren til å inkludere minoritetsbarn. Dette kan foregå ved å ubevisst ta i bruk noen av Tabors (1997) fem strategier om trening i å hjelpe minoritetsbarn med språklæring, og ved å få råd fra den voksne om hvordan andrespråksbarnet skal inkluderes. Språkbarrierer kan også brukes som ekskluderingverktøy ved at andrespråksbarna eksluderer seg selv når de ikke mestrer å bidra språklig. I denne avhandlingen finnes eksempler på situasjoner der andrespråksbarnet trekker seg ut av leken, fordi han ikke klarer å uttrykke seg ekspressivt og dermed ikke klarer å påvirke den. I andre situasjoner der andrespråksbarn ødelegger for andre barn som leker, finnes også eksempler på at barnet blir ekskludert, fordi den andre opplever det som et ønske om å være alene. Studien viser også at andrespråksbarnet kan bli ekskludert ved å ikke inneha høy nok kulturell kapital i en bestemt lek, lekekapital, som Zachrisen (2013) kaller det.

Bacheloroppgave i barnehagelærerutdanning, Høgskolen i Innlandet, 2017. Norsk: Forskning viser at mobbing er et fenomen som gjelder barn i barnehagen på lik linje med barn i skolen, og barnehagene har en samfunnsoppgave i å forebygge dette. Mitt ønske med denne oppgaven var å få et innblikk i hvordan barnehagelærere ville beskrive sine erfaringer med mobbing blant små barn og hvordan barnehager jobber på dette området. Gjennom intervjuer med tre pedagogiske ledere ved ulike barnehager fikk jeg bekreftelse på hva forskningen tilsier, at mobbing forekommer i barnehagene. Mobbingen viser seg både som fysisk aggresjon rettet mot andre barn, men den foregår også mer skjult ved baksnakking, avvisning og utestengelse fra lek. Det er en enighet blant de intervjuede at for at handlinger skal kunne defineres som mobbing må det være noe som foregår over tid og som går ut over samme person. Der hvor det uttrykkes ulike meninger om hvorvidt det kan kalles mobbing eller ikke, er når aspektet med intensjon tas med. Det forebyggende arbeidet går i hovedtrekk ut på å ha fokus på lek, vennskap og sosiale relasjoner, sosial kompetanse, foreldresamarbeid og den tilstedeværende voksne. English: Just as we see bullying in the schoolyard, research imply that kindergarten bullying does exist. That means that the people working in the kindergartens do have a responsibility in preventing such behaviour. My hope in writing this thesis was to get a better insight in how the kindergarten teachers would describe their experiences with bullying amongst children that young, and how the institution works on fighting this. Through my interviews with three kindergarten teachers, I found that the researchers findings matched the teachers answers, which could indicate that bullying actually does exist amongst young children. The bullying takes the form of physical aggression against other children, or as more subtile and hard to notice ways of excluding others. The interviewed agreed on the fact that in order of behaviour being defined as bulling, the behaviour would have to persist over time and the victim would have to be the same. I found that the teachers did not share views on the aspect of intention, that children intentionally could harm other children. The preventive work took focus on working with play, friendship, social skills, parental cooperation and supportive kindergarten teachers.

Norsk: I denne oppgaven, med utgangspunkt i barns lek og læring i naturen, forsøkes det å finne svar på problemstillingen «Hvordan er pedagogisk leders syn på naturens potensiale for lek og læring, og hva er fire barns faktiske opplevelse av en utforskertur i naturen?» Dette gjøres ved hjelp av et kvalitativt forskningsintervju med en pedagogisk leder med erfaring på temaet samt en utforskertur i naturen der barna er utstyrt med fotoapparat. Det som fotograferes samtales det om, og på den måten kan man få innsikt i hva barnet opptas av i naturen. Både intervjuet og utforskerturen gir spennende funn som leder fram til svar på problemstillingen.