6 results on '"Snowball, Ian"'
Search Results
2. TREASURE – Targeting Emerging Contaminated Sediments Along the Uplifting Northern Baltic Coast of Sweden for Remediation : En sammanfattning av ett fyraårigt forskningsprojekt om fiberbankar inom forskningsprogrammet TUFFO
- Author
-
Snowball, Ian, Apler, Anna, Dahlberg, Anna-Karin, Frogner-Kockum, Paul, Göransson, Gunnel, Hedfors, Jim, Holmén, Martin, Josefsson, Sarah, Kiilsgaard, Ramona, Kopf, Achim, Löfroth, Hjördis, Nylander, Per, O´Regan, Matt, Paul, Catherine, Wiberg, Karin, and Zilllén, Lovisa
- Subjects
Laboratory test ,Sweden ,Baltic Sea ,Kramfors ,Sandviken ,Metal ,Bibliography ,Organic compound ,Geovetenskap och miljövetenskap ,Utansjö ,Geotechnical Engineering ,Paper mill sludge ,Seepage ,Pollution ,Fibre ,Diffusion ,Väja ,Geoteknik ,Contamination ,Swedish ,Field test ,Sediment ,Earth and Related Environmental Sciences ,Risk assessment ,Coast - Abstract
Det tvärvetenskapliga och ämnesöverskridande forskningsprojektet TREASURE genomfördes mellan åren 2014 och 2019. Projektet finansierades genom FORMAS-SGI TUFFO-initiativet som hade som mål att påskynda sanering av förorenade platser. TREASURE fokuserade på så kallade fiberbankar, som är relativt tjocka avlagringar av förorenade organiskt (cellulosa) rika sediment och som ansamlats i recipienter utanför pappers- och massafabriker innan införandet av miljölagstiftning i slutet av 1960-talet förbjöd detta. Hantering av dessa avlagringar och tillhörande fiberrika sediment som det finns mycket av längs Sveriges nordöstra kust (och vissa sjöar), kräver att platser riskbedöms och prioriteras för åtgärd. En avgörande aspekt av riskbedömningen är spridningen av föroreningar och deras biotillgänglighet. Inom TREASURE tillämpades en ny kombination av analysmetoder, som inkluderade in-situ-mätningar av (i) sedimentgeofysiska och geotekniska egenskaper som en del av analys för släntstabilitet, (ii) spridning av föroreningar genom advektion och diffusion, (iii) bioackumulation och biomagnifikation i bentiska organismer och (iv) studier av mikrobiell genetik. Resultaten visar att de fiberbankar som studerats är svåra att ta prover på och svåra att fysiskt karakterisera med de metoder som traditionellt används på sediment som vanligtvis har en högre minerogen halt. Den naturliga produktionen av gas, som är resultatet av mikrobiell nedbrytning av organiskt material, har lett till att fiberbankarna har en låg bulkdensitet, vilket i sin tur medför att gränsen mellan fiberbanken och överliggande vattenmassa är svåra att urskilja. Baserat på en kombination av flera metoder och parametrar beräknades exempelvis en av fiberbankarna vara ungefär 12 m mäktig vid en provtagningsplats, vilket var betydligt mer än en tidigare uppskattning som gjorts baserat på mer begränsade metoder. Det framgick också att de fiberbankar som studerats är relativt stabila i relation till släntstabilitet, förmodligen på grund av den låga bulkdensiteten. Däremot finns det en risk att de underliggande naturliga sedimenten som fiberbanken vilar på kan ge vika på grund av ökat porvattentryck i relativt grova skikt inbäddade i finsedimenten.
- Published
- 2020
3. Bulk sediment 14C dating in an estuarine environment: How accurate can it be?
- Author
-
Lougheed, Bryan C., Obrochta, Stephen P., Lenz, Conny, Mellström, Anette, Metcalfe, Brett, Muscheler, Raimund, Reinholdsson, Maja, Snowball, Ian, Zillén, Lovisa, and Earth and Climate
- Subjects
Quaternary geochronology, Radioisotope geochronology, Marginal and semi-enclosed seas, radiocarbon, bulk sediment, reservoir age, Baltic Sea, estuary, 14C ,Baltic Sea ,14C ,bulk sediment ,Marginal and semi-enclosed seas ,radiocarbon ,Quaternary geochronology ,SDG 14 - Life Below Water ,reservoir age ,Radioisotope geochronology ,estuary - Abstract
Due to a lack of marine macrofossils in many sediment cores from the estuarine Baltic Sea, researchers are often forced to carry out 14C determinations on bulk sediment samples. However, ambiguity surrounding the carbon source pathways that contribute to bulk sediment formation introduces a large uncertainty into 14C geochronologies based on such samples, and such uncertainty may not have been fully considered in previous Baltic Sea studies. We quantify this uncertainty by analyzing bulk sediment 14C determinations carried out on densely spaced intervals in independently dated late-Holocene sediment sequences from two central Baltic Sea cores. Our results show a difference of ~600 14C yr in median bulk sediment reservoir age, or R(t)bulk, between the two core locations (~1200 14C yr for one core, ~620 14C yr for the other), indicating large spatial variation. Furthermore, we also find large downcore (i.e., temporal) R(t)bulk variation of at least ~200 14C yr for both cores. We also find a difference of 585 14C yr between two samples taken from the same core depth. We propose that studies using bulk sediment 14C dating in large brackish water bodies should take such spatiotemporal variation in R(t)bulk into account when assessing uncertainties, thus leading to a larger, but more accurate, calibrated age range.
- Published
- 2017
4. Large spatial variations in coastal 14C reservoir age – a case study from the Baltic Sea
- Author
-
Lougheed, Bryan C., Filipsson, Helena L., and Snowball, Ian
- Subjects
Baltic Sea ,oxygen isotopes ,radiocarbon ,Geology ,reservoir age ,salinity - Published
- 2013
5. Using an independent geochronology based on palaeomagnetic secular variation (PSV) and atmospheric Pb deposition to date Baltic Sea sediments and infer 14C reservoir age
- Author
-
Lougheed, Bryan C., Snowball, Ian, Moros, Matthias, Kabel, Karoline, Muscheler, Raimund, Virtasalo, Joonas J., and Wacker, Lukas
- Subjects
- *
GEOLOGICAL time scales , *PALEOMAGNETISM , *GEOMAGNETIC secular variation , *LEAD , *SEDIMENTATION & deposition - Abstract
Abstract: Dating of sediment cores from the Baltic Sea has proven to be difficult due to uncertainties surrounding the 14C reservoir age and a scarcity of macrofossils suitable for dating. Here we present the results of multiple dating methods carried out on cores in the Gotland Deep area of the Baltic Sea. Particular emphasis is placed on the Littorina stage (8 ka ago to the present) of the Baltic Sea and possible changes in the 14C reservoir age of our dated samples. Three geochronological methods are used. Firstly, palaeomagnetic secular variations (PSV) are reconstructed, whereby ages are transferred to PSV features through comparison with varved lake sediment based PSV records. Secondly, lead (Pb) content and stable isotope analysis are used to identify past peaks in anthropogenic atmospheric Pb pollution. Lastly, 14C determinations were carried out on benthic foraminifera (Elphidium spec.) samples from the brackish Littorina stage of the Baltic Sea. Determinations carried out on smaller samples (as low as 4 μg C) employed an experimental, state-of-the-art method involving the direct measurement of CO2 from samples by a gas ion source without the need for a graphitisation step – the first time this method has been performed on foraminifera in an applied study. The PSV chronology, based on the uppermost Littorina stage sediments, produced ten age constraints between 6.29 and 1.29 cal ka BP, and the Pb depositional analysis produced two age constraints associated with the Medieval pollution peak. Analysis of PSV data shows that adequate directional data can be derived from both the present Littorina saline phase muds and Baltic Ice Lake stage varved glacial sediments. Ferrimagnetic iron sulphides, most likely authigenic greigite (Fe3S4), present in the intermediate Ancylus Lake freshwater stage sediments acquire a gyroremanent magnetisation during static alternating field (AF) demagnetisation, preventing the identification of a primary natural remanent magnetisation for these sediments. An inferred marine reservoir age offset (ΔR) is calculated by comparing the foraminifera 14C determinations to a PSV & Pb age model. This ΔR is found to trend towards younger values upwards in the core, possibly due to a gradual change in hydrographic conditions brought about by a reduction in marine water exchange from the open sea due to continued isostatic rebound. [Copyright &y& Elsevier]
- Published
- 2012
- Full Text
- View/download PDF
6. A deglacial palaeomagnetic master curve for Fennoscandia – Providing a dating template and supporting millennial-scale geomagnetic field patterns for the past 14 ka.
- Author
-
Lougheed, Bryan C., Nilsson, Andreas, Björck, Svante, Snowball, Ian, and Muscheler, Raimund
- Subjects
- *
GLACIAL melting , *CLIMATE change dating , *GEOMAGNETISM , *DATA analysis , *SEDIMENTS - Abstract
Reconstructions of palaeomagnetic secular variation (PSV) in sediment cores can be compared to well-dated regional PSV master curves to infer deposition age. The existing PSV master curve for Fennoscandia, “Fennostack” (Snowball et al., 2007), is limited to the past 10 ka. In this study, we construct a deglacial (for the interval 14–11 ka) PSV master curve for Fennoscandia by including data from a number of existing studies in the region, updating geochronologies where necessary. We also produce new deglacial PSV data from Baltic Sea long-core sediments. By selecting three suitable sites, one in southern Sweden and two in northwest Russia, we produce, for the first time, a deglacial PSV master curve for Fennoscandia, which will provide a useful alternative dating tool for deglacial time intervals, especially considering that deglacial sediments are often unsuitable for 14 C dating. Additionally, we use the deglacial PSV master curve to assess current hypotheses regarding geomagnetic field changes. Time varying geomagnetic field models constrained by Holocene PSV data from around the globe have predicted the presence of latitudinal and longitudinal patterns in the position of the north geomagnetic pole (NGP). Specifically, a 1350 year cycle in NGP latitude has been noted, along with two preferred dominant mode longitudinal bands for NGP; in Europe and North America (Korte et al., 2011; Nilsson et al., 2011). Most PSV studies of sediment are, however, limited to the Holocene epoch. By combining our deglacial PSV master curve with ‘Fennostack’, we are able to assess general patterns in inclination for the past 14 ka, and compare these to a general prediction of regional inclination for the last 14 ka, based on an extrapolation of the latitudinal and longitudinal NGP periodicity noted by Nilsson et al. (2011). The model prediction suggests that the Fennoscandian PSV for the past 14 ka should reveal three recurring intervals of generally steeper inclination due to a dominant NGP longitudinal band in Europe. We find that the Fennoscandian PSV does indeed show these intervals of generally steeper inclination for the time periods expected, supporting the hypothesised periodic NGP variation, which may represent an inherent feature of the geodynamo. [ABSTRACT FROM AUTHOR]
- Published
- 2014
- Full Text
- View/download PDF
Catalog
Discovery Service for Jio Institute Digital Library
For full access to our library's resources, please sign in.