Search

Studien utgick ifrån att det finns ett kvinnospecifikt sätt att uppleva och tillmäta betydelse av bilen. Denna insikt är väsentlig för en förståelse av kvinnornas beslutsfattande i frågor kring bilkörning, såsom att sluta köra bil. De äldre kvinnornas marginalisering som bilförare, som flera studier demonstrerat, byggs upp genom olika former av social och kulturell praxis under hela levnadsloppet. Männen har utgjort normen och styrt kvinnornas användande av bilen, men bilen och körkortet har ändå gett kvinnorna en ökad frihet och livskvalitet. Bilens och bilkörningens personliga betydelse i kvinnornas berättelser avspeglade både förnuft och känsla, med andra ord både bilens praktiska och dess upplevelsemässiga betydelse. Detta är några av de resultat som framkommit vid en kvalitativ studie som omfattat tio äldre kvinnors berättelser om sina liv som bilförare. Syftet med studien var att belysa kvinnornas bilkörning ur perspektivet av deras levnadslopp. Ett centralt begrepp i referens- och tolkningsramen var äldre kvinnors marginalisering som trafikanter. Målet var att få en ökad förståelse för de sociokulturella dragen i de äldre kvinnornas bilkörning och den betydelse bilkörningen har och har haft för dem.

The aim of the study was to identify relationships between no use/misuse of safety belt/child restraints and socio-economic aspects. The conclusions from the study will provide a basis for the future development of information and campaigns to increase the correct use of restraints. The study consisted of two parts: a literature review and a questionnaire. The questionnaire was sent to a random sample of 2,010 parents of children aged 2 months–9 years. The response rate was about 70 per cent. The level of misuse among small children was lower than among older children and lower in the family car compared with the overall situation. Parents who neglected to use the safety belts themselves were more likely to be careless in ensuring that the child used recommended restraint. The results also indicated that parents who were more likely to act in contradiction with rules and recommendation concerning use of restraints were also more likely to allow their children to travel without safety belts. Syftet med föreliggande studie var att identifiera samband mellan felanvändning/ickeanvändning av skyddsutrustning för barn i bil och socioekonomiska faktorer. Studien har även gett en lägesbe-skrivning avseende felanvändning och ickeanvändning. De slutsatser som dragits har varit avsedda att utgöra basen i framtida utarbetande av informationsmaterial och kampanjer. Studien omfattar dels en litteraturstudie rörande socioekonomiska skillnader i felanvändning och ickeanvändning av bälte och bilbarnstolar dels en enkät. Enkäten skickades ut till ett slumpmässigt urval av 2 010 vårdnadshavare till barn i åldrarna 2 månader–9 år. En svarsfrekvens på drygt 70 procent erhölls. Resultaten visade att felanvändningen var lägre för yngre barn än för äldre och lägre i familjens bil än generellt för barnets alla resor med bil. Vårdnadshavare som själva slarvade med bältet slarvade förhållandevis oftare med att bälta barnet. Även vårdnadshavare vars intention var lägre avseende att skydda barn enligt gällande rekommendationer, visade sig oftare slarva med att bälta barnet.

En genomgång av litteratur från Sverige, Tyskland, USA och Australien under 1990- och 2000-talet rörande barn i bil har utförts. Undersökningens syfte var att samla kunskap om skillnader i användning och felanvändning av skyddsanordningar för barns säkerhet i bil beroende på sociala, ekonomiska, geografiska eller kulturella förhållanden. Vi studerade också om det hade genomförts några kampanjer eller andra insatser för att nå ut med information till olika grupper i samhället. I föreliggande studie beskrivs resultat från olika undersökningar av ickeanvändning samt felanvändning av skyddsutrustning. Ickeanvändning av skyddsutrustning, det vill säga att bälten inte används samt felanvändning av särskild skyddsutrustning för de barn som använder/borde använda det, förekommer i alla länderna. Ickeanvändningen av bälte ökar ofta med stigande ålder, liksom ickeanvändningen av särskild skyddsutrustning. Det finns en skillnad mellan länderna beträffande vilka barn, beroende på ålder och ibland vikt och/eller längd, som omfattas av lagar om bälten och särskilda skyddsutrustningar, vilket gör det svårt att jämföra de olika länderna. Felanvändning av skyddsutrustning är ytterligare ett problem. Det kan innebära både att barnet sitter i fel skydd för sin ålder eller vikt eller att utrustningen använts på fel sätt, till exempel att bältet inte är tillräckligt sträckt. I den lästa litteraturen visas på skillnader i användning och felanvändning av skyddsutrustning beroende på socioekonomisk bakgrund. Ickeanvändning och felanvändning är vanligare bland de barn vars föräldrar har en låg utbildning jämfört med barn till föräldrar med hög utbildning. Likaså är ickeanvändningen och felanvändningen av barnens skyddsutrustning lägre i hushåll med en högre inkomst jämfört med hushåll med lägre inkomst. Detta stöds ytterligare av det faktum att föräldrar som inte använder skyddsutrustning till sina barn lägger större vikt på kostnaden för att använda skyddsutrustningar till sina barn än föräldrar vars barn är skyddade. Barn som reser på landsväg är skyddade i större utsträckning än de som färdas i tätort. I flera undersökningar finns resultat som tyder på en större ickeanvändning och större felanvändning i folkgrupper med utländsk bakgrund eller där språket är ett annat än landets officiella språk. I en amerikansk studie omfattande alla delstater framkommer att det finns skillnader mellan delstaterna i användning av skyddsanordning för barn 5-14 år. Dessa skillnader antas bero på hur lagarna är utformade i de olika delstaterna.

Transportsituationen för barn med autismspektrumstörningar är okänd såväl i ett nationellt som ett internationellt perspektiv. I syfte att kartlägga den analyserades enkätsvar från 1 631 föräldrar till barn med autismspektrumstörningar. Resultaten visade att tre av fyra föräldrar till barn med autismspektrumstörningar, till exempel Aspergers syndrom och autsim, känner oro när barnen åker skolskjuts eller färdtjänst. Dessutom känner nästan varannan förälder oro när barnen åker i familjens fordon. Anpassning av transporter till dessa barns behov handlar mer om att implementera ett förhållningssätt till barnens funktionshinder än att rent fysiskt anpassa fordonen. Föräldrarnas oro var befogad och berodde på bristande anpassning. Barnen färdas inte alltid enligt rekommendationerna och det är vanligt att barnen får åka med okända förare och obekanta medresenärer. Detta är exempel på bristande anpassning, vilket ofta skapar en oro hos barn med autismspektrumstörningar och hos deras föräldrar och reducerar barnens transportmobilitet. The transport situation for children with autism-spectrum disorders is unknown in an international, as well as in a Swedish context. In order to investigate it, questionnaires from 1,631 parents with children suffering from autism-spectrum disorders, such as Asperger syndrome and autism, were analysed. The results showed that almost three out of four parents were worried when their child was transported by school transportation or by the Special Transport System (STS). Transports in the family vehicle caused worry among almost half of the parents. Transport adaptation to this particular group of children with disabilities refers merely to implementation of knowledge and a specific, well structured, approach among the drivers towards the children during the ride, rather than to a physical/mechanical adaptation of the vehicles. The parents’ worries were justified by the fact that the children were not transported according to general safety recommendations. Moreover, it was common that the children were transported with unfamiliar drivers, as well as with unknown passengers. These examples show that lack of adaptations for children with autism-spectrum disorders cause unnecessary problems among them and cause worries among their parents. Furthermore, these examples constitute unnecessary obstacles for the children’s transport mobility.

Trafiksäkerhetsinformation via Landstinget Dalarna och Dalarnas trafiksäkerhetsförbund kan vara ett effektivt sätt att nå de flesta småbarnsföräldrar i länet. Undersökningen har visat att personalen har möjlighet att informera föräldrar i de lägen när det är dags för föräldrarna att fundera på att skaffa babyskydd eller byta till bilbarnstol, bältesstol eller bälteskudde. I en undersökning riktad till personal inom Landstinget Dalarna har frågor ställts angående den information de fått från Dalarnas Trafiksäkerhetsförbund (DTF). Innehållet i DTF:s information har varierat beroende på om personalen varit verksam på mödravårdscentraler (MVC), BB eller barnavårdscentraler (BVC). Innan arbetet med att utforma enkäten påbörjades, samlades en grupp kvinnor som samtliga var verksamma på MVC, BB respektive BVC för att diskutera barns säkerhet i bil. Diskussionen berörde dels den information de fått från DTF:s, dels den information de själva ger till föräldrarna. Innehållet i diskussionen utgjorde grunden till enkäten som sedan utformades i samråd med DTF. Utskicket ställdes till 219 personer, varav cirka hälften verksamma på BVC. Mindre än 15 % avstod från att besvara enkäten.

Kommunikationsforskningsberedningen har uppdragit åt VTI att studera i vilken utsträckning trafiksäkerhetsaspekter beaktas vid upphandling av den samhällsbetalda skolskjutsresan. Som ett led i den undersökningen har tre nationella enkäter skickats ut. En av dessa enkäter redovisas här. I föreliggande studie har ett urval av skolskjutsbarn och deras föräldrar fått besvara ett frågeformulär. Syftet med frågeformuläret har dels varit att spegla föräldrarnas bild av trafiksäkerheten vid skolskjutsningen och deras uppfattning om hur den utförs, dels att ta del av barnens erfarenheter. Delstudien förväntas leda till en kartläggning av trafiksäkerheten vid skolskjuts, sett ur skolskjutsbarnens och deras föräldrars synvinkel. Förhoppningen är att därmed öka förståelsen för vilka insatser som kan behövas, för att förbättra trafiksäkerheten.