Search

Humanity has long lived alongside a variety of animals. We have eaten their flesh, utilized their bones for tools and trinkets and learned to care for and appreciate them. When animal remains are ignored or left out in archaeological research, a large part of our common history is left untold. This is especially true in the case of the cave Stora Förvar on Stora Karlsö outside the west coast of Gotland. The cave was first excavated in 1888–1893 by Lars Kolmodin and Hjalmar Stolpe. Their excavations left behind a little more than two metric tonnes of animal bones of various species which since then have not been thoroughly analysed. The equine remains have barely been touched at all. The purpose of this essay is therefore to create an overview of the horse population from inside the cave and determine in what manner they were used by the humans. In order to do so the author will utilise a microarchaeological approach along with ritual theory. Through an osteological analysis combined with literary studies the equine remains and their uses are discussed. Hopefully, this work will add another piece to the puzzle that is Stora Förvar.

Forskningen om gammalt DNA kan ibland ge resultat som ruskar om gamla sanningar. Det hände när mina kollegor och jag år 2017 publicerade en artikel om en av de mest berömda gravarna från vikingastaden Birka. Den innehöll en person, fullt krigarutrustad, som lagts till vila i en gravkammare tillsammans med två hästar. Alltsedan graven undersöktes på slutet av 1800-talet hade man förutsatt att graven varit uppförd över en man. Men den genetiska könsbestämningen av skelettet visar att individen är en kvinna. Nyheten mötte mycket stort intresse och for som en löpeld över snart sagt hela världen, men blev också omgående ifrågasatt. Var det verkligen rätt ben som könsbestämts? Hade graven inte också innehållit en man? Kunde kvinnan rent fysiskt haft kapacitet att hantera de vapen som fanns i graven? Nedan diskuteras mottagandet som vår artikel fick, varför den väckte sådan enorm uppmärksamhet, liksom själva graven som sådan och den gravlagda. 1000 genomes/ATLAS-projektet