Pentastomids are a group of peculiar parasitic arthropods, often referred to as tongue worms due to the resemblance of some species to a tongue. Linguatula arctica is the sinus worm of the reindeer ( Rangifer tarandus ), being the only pentastomid to have a direct life cycle and an ungulate as a definite host. Here, the surface structures and internal anatomy of adult L. arctica are described as seen by scanning electron microscopy (SEM). Sinus worms were collected in the winter 1991-92 in Finnish Lapland. Paranasal cavities of about 80 reindeer were examined and 30 sinus worms were found. The sinus worms had typical Linguatula sp. morphology, being paddle-shaped, transparent, pale yellow, dorsoventrally flattened and pseudosegmented with a long tapering end. Present at the anteroventral part of the cephalothorax was an oral opening with a large, conspicuous, head-like papillar structure. Bilaterally, on both sides of this opening, was a pair of strong curved hooks. The cephalothorax and abdomen had a segmented appearance, as they showed distinct annulation. There was a small cup-shaped sensory organ present at the lateral margin on each annula. The posterior edge of each annula was roughened by tiny spines projecting backwards. Throughout the cuticular surface, small, circular depressions that represented the apical portion of chloride cells. The genital opening of the male was located medioventrally between the tips of the posterior pair of hooks, and that of the female posteroventrally and subterminally. In both sexes, the genital opening was bilaterally flanked by papillar (in males) or leaf-like (in females) structures. One copulating couple was present, with the male attached to the posteroventral part of the female with its anteroventral hooks and papillae. Several structures typical of arthropods and other pentastomids were identified. Because SEM allows only surfaces to be studied, the morphology and especially the sense organs of L. arctica remain obscure. Transmission electron microscopy should be employed to gain more information about this fascinating creature and its origin. Abstract in Finnish / Yhteenveto: Elektronimikroskooppinen tutkimus poron kielimadosta ( Linguatula arctica ) Pentastomida (matoayriaiset) ovat ryhma erikoisia parasiitteihin kuuluvia niveljalkaisia. Niita kutsutaan usein kielimadoiksi, silla monet ryhmaan kuuluvista lajeista ovat muodoltaan kielimaisia. Linguatula arctica , poron kielimato, on poron nenaonteloon liittyvissa sivuonteloissa elava loinen. Se on ainoa tunnettu matoayriainen, jolla on sorkkaelain paaisantana ja suora (ilman vali-isantaa tapahtuva) elamankierto. Tassa tutkimuksessa tarkasteltiin L. arctica -loisen pinta- ja sisarakenteita pyyhkaisyelektronimikroskoopin avulla. Loiset kerattiin Suomen lapista talvella 1991–92. Nenan sivuontelot tutkittiin loisten varalta noin 80 porosta, ja niista loydettiin yhteensa 30 kielimatoa. Kielimatojen ulkonako oli tyypillinen Linguatula -suvun loisille. Ne olivat melanmuotoisia, lapikuultavia, vaalean kellertavia, litteita, ne vaikuttivat jaokkeisilta ja niilla oli pitka loppua kohden kapeneva hanta. Suu sijaitsi vatsapuolella lahella etupaata, ja suuhun liittyneena oli selvasti erottuva paamainen uloke. Suuaukon tuntumassa, suuaukon molemmilla puolilla oli pari voimakkaasti kehittyneita kynsimaisia koukkurakenteita. Kielimadon ulkopinta koostui annulaarisista rakenteista, mista johtuen se vaikutti jaokkeiselta. Loisen sivuissa, kunkin jaokkeen reunassa, oli tuntoelin, joka nakyi pyyhkaisyelektronimikroskoopilla kuppimaisena syvennyksena. Jaokerenkaiden takareuna oli pienten, taaksepain suuntautuneiden kitiinipiikkien karhentama. Koko ulkopinnan alueella nahtiin pienia, pyoreita painautumia, joiden todettiin olevan loisen pintaan avautuva karkiosa niin kutsutuista kloridisoluista. Koiraskielimadon sukuaukko sijaitsi vatsapuolella takimmaisen koukkuparin karkien tasolla, naaraan vastaavasti vatsapuolella lahella takapaata. Seka koiraalla etta naaraalla nahtiin sukuaukon molemmissa reunoissa ulokkeet, jotka koiraalla olivat nystymaiset ja naaraalla lehtimaiset. Tutkitussa materiaalissa todettiin yksi paritteleva kielimatopari. Tutkimuksessa voitiin tunnistaa useita niveljalkaisille ja matoayriaisille tyypillisia rakenteita. Koska pyyhkaisyelektronimikroskoopin avulla voidaan tutkia ainoastaan pintarakenteita, erityisesti tuntoelimien rakenteista saatu informaatio jai pinnalliseksi. Lapivalaisu- eli transmissioelektronimikroskoopin avulla tasta kiehtovasta eliosta ja sen alkuperasta olisi mahdollista saada lisaa tietoa. Abstract in Swedish / Sammandrag: En elektronmikropisk studie av renens bihalemask ( Linguatula arctica ) Pentastomiderna ar en grupp egendomliga, parasitiska ledfotingar ofta beskrivna som tungmaskar beroende pa att nagra arter ar tunglika. Linguatula arctica ar renens ( Rangifer tarandus ) bihalemask, den enda pentastomid som har en direkt livscykel och ett klovdjur som slutvard. Nedan beskrivs ytstrukturer och inre morfologi av konsmogna L. arctica sedda med skanningelektronmikroskop (SEM). Bihalemaskarna insamlades vintrarna 1991 och 1992 i Finlands Lappland. De paranasala haligheterna pa ca 80 slaktade renar undersoktes och 30 bihalemaskar upptacktes. Bihalemaskarna hade for Linguatula arterna typisk morfologi. De var paddelformade, delvis genomskinliga, svagt gulaktiga, tillplattade och skenbart segmenterade med en lang smal bakkropp. Pa framkroppens undre sida fanns en munoppning med ett stort tydligt huvudliknande utskott. Pa bada sidor om denna oppning fanns ett par starka krokta hakar. Framkroppen och bakkroppen hade ett segmenterat utseende, emedan ytan hade tydlig annulation. Det fanns sma koppformade kanselorgan pa sidan av varje annula. Bakkanten av varje annula var forsedd med sma bakat riktade taggar. Hela ytan (kutikulan) var full av sma, runda fordjupningar, som var den synliga delen av kloridcellerna. Hanens genitaloppning var pa undre sidan mellan det bakre paret av hakarna och honans i spetsen pa bakkroppen. Genitaloppningen hos hanen hade lateralt papiller och honans bladlika strukturer. Ett kopulerande par dar hanen hade fast sig med hakar och papiller vid honans bakkropp observerades. Flera strukturer karakteristiska for ledfotingar och pentastomider identifierades. Emedan endast ytor kan studeras med SEM forblir morfologin, speciellt kanselorganens, okand. Undersokningar med transmissionselektronmikroskop borde goras for att fa mer information om denna fascinerande varelse och dess ursprung.