Search

Stormwater is a significant transport medium for pollutants to recipients located near cities. Substances commonly found in stormwater include nutrients, metals, organic substances and particles. A group of pollutants detected in stormwater are per- och polyfluoroalkyl substances (PFAS). PFAS is a group of chemicals which have been proven to have harmful effects on health, such as endocrine disruptive effects. The most sensitive considered parameter today is effects on the immune system, but a few of these substaces are also classified as carcinogenic or potentially carcinogenic. The distribution of PFAS to the environment is significant from both new and historical uses and sources, which continue to contribute to the environment due to high persistence of PFAS. The most significant point sources of PFAS in stormwater are industrial processes and manufacturing of PFAS-containing products, firefighting foam and hydraulic oil. Atmospheric deposition, building materials and traffic also contribute but in a smaller scale. This thesis is based on a case study of a Swedish stormwater system and is aimed to evaluate which concentrations that can be classified as elevated in the stormwater system. Another aim is to investigate various remedial measures against the elevated levels of PFAS in the stormwater system. This was accomplished by a literature study of remediation techniques for PFAS applicable to a case study of an investigated stormwater system. The case study was carried out in different parts to estimate the risks and possible measures. The parts were action levels, site-specific guideline values, sampling, requirements for actions or remediation, and possible remediations techniques. Action targets and site-specific guideline values were developed based on literature and results obtained using a conceptual model. The action target was stated as follow: Stormwater must not contribute to the distribution of per- och polyfluoroalkyl substances which in a long ter

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. Huvudsyftet med denna studie var att fortsätta de tidigare trenderna för fluormassbalans i serum från förstföderskor i POPUP-kohorten (1996–2017), med ytterligare fyra år (2018-2021). Dessutom gjordes suspect screening med särskild fokus på fluorerade läkemedel och bekämpningsmedel med hjälp av högupplöst masspektrometri. Resultaten visar att halterna för PFAS och totalt fluor (TF) fortsätter att minska under de senaste åren. Även om det inte observerades någon trend för extraherbart organiskt fluor (EOF) visade en jämförelse mellan halterna av summaPFAS och EOF-nivåer en ökning av den procentuella andelen oidentifierad EOF under de senaste åren. En pool år 2019 visade särskilt höga TF och EOF-nivåer, vilket troligtvis kan tillskrivas läkemedlet Escitalopram som utifrån enkätsvar används av en deltagare i denna pool. Suspect screening-analysen identifierade preliminärt 5 nya organofluorämnen som tidigare har rapporterats i fisk och humant serum från Great Lakes-regionen i USA, vilka föreslogs vara av naturligt ursprung. Dessa strukturer kräver bekräftelse med autentiska standarder. Sammantaget visar dessa data att trots minskande PFAS-koncentrationer är den övergripande exponeringen för PFAS sannolikt underskattad på grund av förekomsten av nya, tidigare oidentifierade ämnen.

Tidigare studier har visat på höga halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) ilakvatten från avfallsanläggningar. Avfallsanläggningar i Sverige har idag inga krav på attrena bort PFAS från lakvatten, och anläggningarna har generellt inte ett reningssystem som äranpassat för att rena den typen av ämnen. EU stramar hela tiden åt kraven kring utsläpp ochanvändning av PFAS och det kan därför vara bra för en avfallsanläggning att ha översikt påhur mycket PFAS det släpps ut från deponi- och avfallsverksamheten och vilka eventuellaåtgärder som skulle kunna vidtas för detta problem. I denna uppsats används analysresultat av22 PFAS ämnen från nio provtagningspunkter på Gärstad avfallsanläggning, för attundersöka avfallsanläggningens utsläpp av PFAS. Resultaten för studien visar att deuppmätta värdena för summa PFAS 22 för provpunkterna ligger mellan 410 ng/l – 58 000ng/l. PFAS ämnen med kortare kedja (4 – 8 kol) har uppmätts i högre halter än de med längrekedja (9 – 13 kol). Resultaten visade även högre halter av perfluorerade karboxylater (PFCA)än perfluorerade sulfonsyror (PFSA)., Previous studies have shown high levels of per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS)in leachate from waste facilities. Waste facilities in Sweden currently have no requirements topurify PFAS from leachate, and the facilities generally do not have a treatment system that isadapted to purify this type of substances. The EU is constantly tightening the requirementsregarding the release and use of PFAS, and it can therefore be good for a waste facility tokeep track of how much PFAS is released from landfill and waste operations and whatpossible measurements could be taken for this problem. In this essay, analysis results of 22PFAS substances from nine sampling points at Gärstad waste facility have been used, toinvestigate the waste facility's discharge of PFAS. The results of studies show that themeasured values for total PFAS 22 at the sampling spots are between 410 ng/l - 58,000 ng/l.PFAS substances with a shorter chain (4 – 8 carbons) have been measured at higherconcentrations than those with a longer chain (9 – 13 carbons). The results also showedhigher levels of perfluorinated carboxylic acids (PFCAs) than perfluorinated sulfonic acids(PFSAs).

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks bland annat hur exponering för PFAS har förändrats sedan stora ändringar i produktion av kemikalierna skett runt millennieskiftet. I följande rapport redovisas halter av PFAS i serum från förstföderskor provtagna 2017-2019 samt tidstrender för perioden 1996-2019. PFOS förekommer i högst halt i serum följt av PFHxS och PFOA. Hälften av förstföderskorna, provtagna 2017-2019, hade serumhalter över den nivå hos mammor som är önskvärd för att skydda barnet mot hög exponering under foster- och amningsperioden, fastställd av EFSA 2020. Serumhalter av PFUnDA har ökat cirka 2 % per år under hela studieperioden, medan det för PFNA observerades en ökning av halter fram till omkring år 2008 och därefter sjunker halterna. På grund av dricksvattenföroreningar av PFAS har serumhalterna av PFBS och PFHxS ökat hos förstföderskorna från Uppsala. Efter år 2010-2011 har halterna i serum börjat minska (change-point year), vilket överensstämmer med att åtgärder för att sänka halten PFAS i dricksvattnet har satts in sedan föroreningen upptäcktes i juli 2012. Resultaten visar att storskalig utfasning av PFOS och PFOA internationellt har resulterat i minskande exponering i befolkningen och serumhalterna minskade årligen med 5 % för PFOA och 9 % för PFOS under studieperioden i Uppsala. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år eftergymnasial utbildning) hade 10-70 % högre PFAA-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFBS och PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott inne i Uppsala stad och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet, än kvinnor med lägst utbildning som bott längre från stadskärnan. Serumhalterna av flera av de l

RIVM rapport:Voedselcontactmaterialen zijn verpakkingsmaterialen voor levensmiddelen en gebruiksartikelen zoals pannen, servies en bakvormen. PFAS'en worden in deze materialen gebruikt omdat ze vet afstoten. Het blijkt dat sommige PFAS'en die in papier en karton zitten, in voedsel terecht kunnen komen. Hier zitten ook stoffen bij die niet in het voedselcontactmateriaal mogen worden gebruikt. Op dit moment is er onvoldoende informatie beschikbaar om van deze PFAS'en een betrouwbare blootstellingsschatting en risicobeoordeling te maken. Dit blijkt uit onderzoek van het RIVM. Het RIVM vermoedt dat deze PFAS'en in voedselcontactmaterialen zijn terechtgekomen omdat ze als onzuiverheid in de stoffen zitten waarmee papier en karton wordt behandeld (uitgangsstof). Ook kunnen diverse PFAS'en afbreken tot deze stoffen. Daarnaast is niet bekend of onzuiverheden en afbraakproducten van PFAS'en vrijkomen uit voedselcontactmaterialen van siliconen of rubber. Aanbevolen wordt te onderzoeken of de hoeveelheid PFAS'en die uit voedselcontactmaterialen in voeding kan komen, schadelijk is voor de gezondheid. In dit onderzoek moet de nadruk liggen op de stoffen in papier en karton en wat daaruit in voedsel kan terechtkomen. Het gaat dan vooral om PFAS'en zoals PFOA. De regulering van de toelating van voedselcontactmaterialen is complex georganiseerd, en slechts gedeeltelijk geharmoniseerd. Het RIVM raadt aan waar mogelijk aandacht te schenken aan uniforme, geharmoniseerde regulering van de toelating van stoffen in voedselcontactmaterialen in Europa. Het RIVM raadt ook aan om oude beoordelingen van PFAS'en opnieuw te bekijken, omdat de afgelopen jaren nieuwe informatie over de schadelijkheid van deze verbindingen beschikbaar is gekomen., The term 'food contact materials' describes packaging materials which are used for food and consumer items, such as pans, dishes and baking aids. Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are used in the construction of these materials because of their grease repelling qualities. It appears that some of the PFASs used in paper and cardboard can end up in food; this also includes substances whose use in food contact material is not allowed. At present there is not enough information about these PFASs to make reliable exposure estimations and risk assessments. That is the conclusion of RIVM research. RIVM suspects that these PFASs have ended up in food contact materials because they are present as impurities in the substances used to treat paper and cardboard (the starting materials). Various PFASs can also degrade into these substances. In addition, it is not known whether impurities and degradation products of PFASs are released from food contact materials composed of silicone or rubber. It is recommended that an investigation be conducted into whether the amount of PFASs that can come from food contact materials in food is harmful to health. In this research, the focus should be placed on the substances contained in paper and cardboard food contact material that might end up in food. This mainly concerns PFASs such as PFOA. The regulation on the authorisation of food contact materials is complex and only partially harmonised. RIVM recommends that attention be given wherever possible to uniform, harmonised regulation of the authorisation of substances in food contact materials within Europe. RIVM also recommends reviewing old PFAS assessments, because in recent years new information about the harmfulness of these compounds has become available.

The aim of this study was to develop an analytical method for fluorinated silanes. Furthermore, as a secondary aim, to explore if there would be possible to detect 1H,1H,2H,2H-perfluorooctyl triethoxysilane (6:2 PTrEtSi) and 1H,1H,2H,2H-perfluorodecyl triethoxysilane (8:2 PTrEtSi) in two different matrices, sludge and cosmetic extract. The method development included experiments using LC-MS, LC-MS/MS, UPC2, GC-MS and APGC-MS/MS and was carried out using standards containing 6:2 PTrEtSi and 8:2 PTrEtSi. The analytical method that worked best for the compounds was GC-MS/MS and an analytical method using APGC-MS/MS was developed for fluorinated silanes. The IDL for 6:2 PTrEtSi was 0.0012 μg/mL and 1.32 μg/mL for 8:2 PTrEtSi. This makes the developed method suitable for high contaminated samples, such as extracts from cosmetic products. It was concluded that a method using LC as the analytical instrument would not work for the two target compounds since they were too reactive with the mobile phase. However, LC could be a good choice for siloxanes, compounds that are formed from hydrolysis and condensation of fluorinated silanes. The samples analyzed in this study were three sludge extracts and one extract from a cosmetic product. 6:2 PTrEtSi was expected to be detected in the cosmetic sample since the compound was stated on the table of contents of the cosmetic product. No detection of 6:2 TrEtSi or 8:2 TrEtSi could be made in either of the samples. The reason for this was suspected to be transformation or degradation of the compounds into other compounds. Therefore, a full scan of the cosmetic sample using LC-MS/MS was included in the experiment as an addition to verify the suspicions that compounds such as siloxanes could have been formed. An interesting peak was discovered with m/z 947 which could be a disiloxane of 6:2 PTrEtSi.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks hur exponering för PFAS har förändrats sedan stora förändringar i produktion av kemikalierna skedde runt millennieskiftet. I följande rapport redovisas tidstrenderna av perfluorerade alkylsyror (PFAA) och perfluoroktansulfonamid (FOSA) i blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 1996-2016, baserat på kemisk analys av enskilda prover från deltagarna. PFBS, PFHxS, PFNA, PFDA, PFUnDA och PFTrDA ökade under studieperioden, med en uppskattad fördubblingstid på mellan 12 och 32 år. Efter justering för faktorer som kan tänkas påverka trenderna ökade fördubblingstiden för PFHxS från 16 år till 24 år. Den ökande trenden av PFBS och PFHxS beror med stor sannolikhet på den förorening av dricksvatten i Uppsala stad som pågått under lång tid. En uppdelning av deltagarna efter hur länge de bott i Uppsala stad resulterade i kortare fördubblingstider för de som bott i Uppsala de senaste åren jämfört med de som inte bott i staden. De kvinnor som bott i Uppsala hade också 40 % högre halter av PFHxS. PFOS, PFHpA och PFOA sjönk med justerade halveringstider på mellan 8 till 24 år under studieperioden. Resultaten visar att utfasning av PFOS och PFOA har resulterat i minskande exponering i befolkningen. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år efter gymnasiet) hade 10-60 % högre PFAA-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFBS och PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott i Uppsala stad än kvinnor med lägst utbildning och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet. Serumhalterna av flera av de långkedjiga karboxylsyrorna minskade med 1-4 % per enhetsökning av BMI, vilket antyder att överviktiga kvinnor hade något l

Per-and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are anthropogenic compounds that have been spread all over the world. The use of fluorotelomer compounds, short-chained homologues, and other PFASs with perfluorinated moieties has emerged recent years. One of these emerging compound classes is polyfluoroalkyl phosphate esters (PAPs), which have the ability to degrade into persistent PFCAs. The aim of this thesis was to assess the contribution of PAPs and other precursors to the exposure of PFCAs to humans and the environment. The main objective was to analyze a wide range of PFAS in human serum, wild bird eggs, indoor dust, waste water, and sludge. There was a significant contribution from selected precursors to the total amount of PFASs in the abiotic compartments indoor dust, waste water, and sludge. Levels of PAPs found in house dust exceeded those of PFCAs and perfluorosulfonic acids (PFSAs), revealing PAPs as a world-wide important exposure source. A net increase was during waste water treatment was observed for several PFASs in Swedish waste water treatment plants. Together with presence of precursor compounds and intermediates in the influent water and the sludge, this suggest that degradation of PFCA precursors contributed to the increase of PFCAs. Detection of precursors in human serum, together with slow declining trends of PFCAs, revealed an ongoing exposure of PFCAs to the general population of Australia. The diPAPs and the FTSAs were also detected in raptor bird eggs from Sweden from both the terrestrial and the freshwater environment. The precursors concentrations and patterns observed reveal that current regulatory measures are insufficient for the purpose of protecting humans and the environment from PFASs exposure.