Search

Hos hundrasen berner sennen har rasklubben de senaste åren observerat en ökning av fruktsamhetsrelaterade problem, såsom att tikar inte blir dräktiga, minskat antal valpar i kullarna och förlossningsproblem. Dräktighetsprocenten hos berner sennen ligger idag 10–20 % lägre än hos andra raser. Denna problematik kan på sikt leda till en för snäv avelsbas, som är potentiellt skadligt för rasen med hänsyn till ökad risk att utveckla andra genetiska sjukdomar och defekter som förekommer i en hundras på grund av minskad genetisk variation. Syftet med denna studie var därför att undersöka möjliga ärftliga faktorer till fruktsamhetsproblematik hos hanhundar med målsättningen att finna en gemensam nämnare i stamtavlorna hos de undersökta hundarna och potentiellt finna en mutation i någon del av genomet som går att koppla till den nedsatta fruktsamheten. Blod- och spermaprover samlades in från 65 friska berner sennenhanar och ett blodprov från en tik. Spermaproverna analyserades sedan med avseende på totalantal spermier, motilitet och morfologi. Normalvariationen av spermiesvansdefekter hos friska hundar är <20 %. Grundat på detta identifierades en avvikande fenotyp i form av ökad andel (>20 %) svansdefekter än den som vanligtvis förekommer hos en frisk hund. Baserat på denna fenotyp undersöktes samtliga hundars härkomst i minst åtta generationer för att försöka lokalisera en gemensam nämnare hos individerna med fenotypen. Detta gjordes ur flera hänseenden; utifrån olika gemensamma anfäder, geografiska födelseplatser och inavelsgrad. Resultatet visade en ökad andel svansdefekter hos individer med fler svenskregistrerade mor- & farföräldrar jämfört med hundar med inga eller få svenskregistrerade mor- & farföräldrar. Detta tyder på både en rasbunden och en populationsbunden problematik vilket talar för att defekten har ärftliga riskfaktorer. PCR-analys följt av Sanger-sekvensering utfördes på åtta av individerna för att undersöka allelfrekvensen vid positionen av två sedan tidig, The Swedish breed association for Bernese mountain dogs has observed an increase in fertilityrelated problems such as low pregnancy rates, reduced litter sizes and an increased number of dystocia during the recent years. The pregnancy rate of the Bernese mountain dog is currently 10– 20% lower than in other breeds. This problem can eventually lead to a reduction of potential dames and sires used for breeding and a narrowed genetic basis, harmful to the breed when considering increased risk to develop other potential genetic diseases and defects. The purpose of this study was therefore to investigate possible hereditary factors for fertility problems from the male perspective with the aim of finding a common denominator in the pedigrees of the examined dogs and potentially finding a mutation in some part of the genome that can be linked to the reduced fertility. Blood and semen samples were collected from 65 healthy Bernese mountain dog males and blood from one female, all registered in Sweden. The semen samples were analysed for total number of sperm, motility and morphology. Healthy dogs normally have <20% sperm tail defects. Based on this, a phenotype was identified in the form of an increased proportion (>20%) of tail defects compared to what usually occurs in a healthy dog. Based on this phenotype, the descent of all dogs was examined in pedigrees for at least eight generations in an attempt to locate a common hereditary denominator in the individuals with the phenotype. This was done using several parameters; based on different common ancestors, geographical places of birth and level of inbreeding. The results showed an increased proportion of tail defects in the individuals with more Swedishregistered grandparents compared with dogs with no or few Swedish-registered grandparents. This indicates both a breed-related and a population-related problem, which suggests that the defect is hereditary. PCR analysis followed by Sanger Sequencing was performed in eight o

Hundar blir könsmogna vid 6–12 månaders ålder och tiken genomgår sin brunstcykel cirka två gånger per år. Om hon då blir dräktig är hon det i 63±5 dygn och får i genomsnitt 2–9 valpar per kull, men betydligt större kullar har fötts. Det biologiska syftet med att en tik blir dräktig är att föra hanens och tikens genetiska material vidare och säkra artens överlevnad. Hundens reproduktion skiljer sig från övriga djurslag på flera sätt, bland annat genom att gulkroppen kvarstår och utsöndrar progesteron oavsett om tiken blir dräktig eller inte samt en förmåga att avlossa fler än ett ägg per äggblåsa, så kallade polyoocytfolliklar. Fertilitet hos hund beror på flera olika faktorer och ett mått på fertilitet är kullstorlek. Kullstorlek beror i första hand på tikens förmåga att avlossa ägg i samband med hennes ägglossning. Tiken avlossar flera ägg under varje brunstcykel och i regel blir varje ägg en ny individ. På senare år har ett flertal studier gjorts för att försöka klargöra vilka andra faktorer, utöver ägglossningen, som påverkar kullstorleken. Dessa är indirekta fysiologiska faktorer så som ålder, kullnummer, genetisk kullstorlek, födelsevikt, dräktighetslängd, spermakvalitet, inavel, rasstorlek och parningspåverkan. Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka en del av de faktorer som kan påverka kullstorleken och vad de har för betydelse för fertiliteten. Störst påverkan på kullstorleken har tiken: tikens ålder, rasstorleken, parningssätt (naturlig parning eller insemination, antal parningar/inseminationer och parningstidpunkt) samt inavel (både valparnas inavel och tikens inavel). Påverkan på kullstorleken från hanhundens spermakvalitet var i stort sett obefintlig oavsett vilka variabler som togs med, där såg endast samband med dräktighetsresultat, det vill säga om tiken alls blev dräktig. Dock sågs ett tydligt samband mellan hur parningen gick till och kullstorleken, där en naturlig parning gav överlägset bäst dräktighetsresultat och kullstorlek. Den f, Dogs become sexually mature at 6-12 months of age and the bitch goes through heat about twice a year. If she then becomes pregnant, it will last for 63±5 days and she will have in average 2-9 pups per litter, but significantly bigger litters have been born. The biological purpose of a pregnancy is to pass along the genetical material of the male and the bitch to the offspring and to ensure the survival of the species. The reproduction of the dog differs from other animal species in several ways, including that the corpus luteum persists and secretes progesterone regardless of whether the bitch becomes pregnant or not and an ability to release more than one egg per follicle, from polyoocyte follicles. Fertility in dogs depends on several factors and a measurement of fertility is litter size. Litter size depends primarily on the ability of the bitch to ovulate eggs during her ovulation. The bitch ovulates several eggs during each heat cycle and usually each egg becomes a new individual. In recent years, several studies have been conducted in order to clarify other factors, in addition to ovulation, that affect the litter size. These are indirect physiological factors such as age, litter number, genetic litter size, birth weight, duration of gestation, sperm quality, inbreeding, breed size and mating effect. The purpose of this literature study is to investigate some of the factors that can affect the litter size and their importance for fertility. The largest impact on litter size was shown for factors found in the bitch: the age of the bitch, the breed size, the mating (natural mating or insemination, number of matings / inseminations and mating time) and inbreeding (regarding both the puppies and the bitch). The impact on the litter size of the male dog's sperm quality was close to non-existent, regardless of the variables measured, which only effected the pregnancy results, meaning if the bitch at all became pregnant. However, there was a clear relation between how