Search

Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,4–1,8 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,7–1,2 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,2 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 4,0–7,8 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 5,5–9,3 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023. I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, över 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0–0,5 kg per hektar i krondropp och mellan 0,9–1,8 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfall

På uppdrag av Blekinge kustvatten och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Blekinge län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).I Blekinge har mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet bedrivits sedan 1985. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) för 2022/23 i Blekinge län, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Blekinge län. Under det hydrologiska året 2022/23 gjordes mätningar på fem platser i länet, vid en tallyta i Hjärtsjömåla, två bokytor vid Ryssberget och Komperskulla, samt två ytor vid Vång; en granyta B och den sedan oktober 2016 avverkade A-ytan, där markvattenkemiska mätningarna fortsatt. Utöver Krondroppsnätets mätningar rapporteras även mätningar av luft¬halter samt nedfall till öppet fält vid mätplatsen Sännen (nära mätplatsen Vång) som ingår i det nationella miljö¬över¬vakningsnätverket SveLoD. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Information om länets mätningar och mätplatser visas i Bilaga 1.Lägre kvävenedfallet i länet, men fortfarande över kritisk belastningAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet har dock minskat under den senaste 10-årsperioden. Vid Komperskulla och Sännen har n

Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet var 1,2 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,56 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,50 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 3,5–4,3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 7,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige på 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma, i synnerhet vid Mellby i länets västra del. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var 0,35 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan SO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,25 µg/m3. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det antropogent orsakade svavelnedfallet i länet högt, cirka 6 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,2 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–0,9 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som tidigare nämnts i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i kro

På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i bakgrundsmiljön i norra Sverige inom Krondroppsnätet. Resultaten från mätningarna, som har bedrivits i över 30 år i norra Sverige, redovisas tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. Under det hydrologiska året 2022/23 fanns aktiva mätningar vid sjutton mätplatser i norra Sverige. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter samt nedfall till öppet fält vid Esrange i Norrbottens län inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD. Dessutom redovisas resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i norra Sverige beräknades till mellan 1 - 4 kg per hektar och år under det hydrologiska året 2022/23. Nedfallet var högst i södra delen och lägst i inlandet i norra delen av området. Vid alla mätplatserna låg nedfallet under 2022/23 under den kritiska belastningsgränsen för kväve till barrskog på 5 kg N per hektar och år. Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag. Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog i Sverige. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling, insektsangrepp eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i m

Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Värmlands län genomförs på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund av IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/ ). Värmlands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990, och den längsta mätserien sträcker sig över mer än 30 år.I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23 (oktober 2022 – september 2023) i Värmlands län. Resultaten från mätningarna från 2022/23 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kvävesituationen i Värmlands län. Resultaten analyseras vidare i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade aktuella projekt och händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi bedrivs vid tre platser med granskog i Värmlands län, från norr till söder; Transtrandsberget, Blåbärskullen/Stensjön och Södra Averstad. Länsstyrelsen och luftvårdsförbundet finansierar dessutom markvattenmätningar vid de två avverkade granytorna vid Blåbärskullen och Södra Averstad. Lufthalter av svavel, kväve och ozon mäts vid ytorna. I rapporten redovisas även resultat från lufthaltsmätningar samt mätningar av nedfall till öppet fält vid mätplatsen Transtrandsberget som ligger bredvid krondroppsytan. Dessa mätningar genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.Långsam återhämtning från försurning trots ett numera lågt svavelnedfall Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Söd

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Skåne län inom Krondroppsnätet. Sedan 2022 redovisas även mätningar av lufthalter vid två ytterligare mätplatser finansierade av Länsstyrelsen i Skåne. Skånes Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990. I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23. I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Skåne län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och/eller markvattenkemi bedrivs vid fyra platser med granskog i Skåne län; Hissmossa och Arkelstorp i länets norra delar samt Stenshult och Maryd. Lufthaltsmätningar görs dessutom på två mätplatser, vid Kullaberg och vid Stenshuvud.Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen går långsamtMinskade emissioner har gjort att både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall minskat kraftigt. Svavelnedfallet, som 1990 var omkring 20 kg per hektar, var under 2022/23 mellan 0,6 och 2,1 kg per hektar på mätplatserna i Skåne. Responsen i marken är dock långsam. Markvattnet var under 2023 kraftigt försurat, med pH oftast mellan 4,3 och 4,6, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) oftast under 0. ANC har ökat signifikant i de långa mätserierna, men ökningen går långsamt och ANC är fortfarande så pass lågt att det inte ger utrymme till någon större pH-höjning. Enbart på en av mätplatserna, Hissmossa, kunde en signifikant pH-höjning påvisas, men pH är fortfarande mycket lågt där, mellan 4,4 och 4,5 under 2023. Detta innebär också att systemen är mycket känsliga för störningar. Havssalts

På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Hallands län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).Hallands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1987. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar i länet under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) 2022/23, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Hallands län.Under det hydrologiska året 2022/23 bedrevs mätningar vid fem platser i länet, från Kullahus på Hallandsåsen i söder till Söstared i nordligaste Halland. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt, samt aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Vid mätplatsen i Timrilt var det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve 10 kg/ha under 2022/23, vilket är det lägsta värdet som uppmätts sedan mätstarten 1996. Kvävenedfallet har minskat under den senaste 20-årsperioden. Vid Timrilt har det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve minskat med 40 % sedan 2001/02. Trots minskningen är nedfallet vid Timrilt fortfarande högre än den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) har regelbundet förekommit i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland, och stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007), har ytterligare ökat på nitratkvävehalterna i markvattnet, exempelvis vid Borgared. Halterna av nitrat i markvattnet har dock minskat vid flera platser

Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning i länets mellersta och södra delarLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,1–2,7 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,6–3,6 µg/m3. Halterna av NO2 var högst vid Ottenby, troligen beroende på en påverkan från fartygstrafiken på Östersjön. Lufthalterna av ammoniak (NH3) varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 0,2 och 0,8 µg/m3, medan de under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,5 - 1,1 µg/m3.Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 2,3–4,1 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 3,9 kg per hektar längst i norr och 6,5 kg per hektar i mellersta och södra delen av länet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i mellersta och södra delen av länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet, undantaget vid Ottenby, är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar. Vid Ottenby har dock förhöjda nitrathalter uppmätts även under perioder som ej varit stormpåverkade, vilket kan beror på de speciella markförhållanden som råder vid Ottenby, med marina sediment. Orsaken till de mycket höga nitrathalterna 2021-2023 är ännu okänd, eventuellt kan djur ha varit framme och påverkat ytan. Kommande års mätningar får utvisa om de höga halterna fortsätter.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalt

Kvävenedfallet minskar och nu under kritisk belastningUnder det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplats i norra delen av länet strax över 3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 4,2 kg per hektar, vilket är lägre än året innan då det var 5,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige för barrskog, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed inte under 2022/23 vid Edeby. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet. Dock finns kväve upplagrat i skogsmarken, vilket innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar. Svavelnedfallet har minskat kraftigt, återhämtning sker men det går långsamtI början av 2000-talet var svavelnedfallet i länet högt, över 5 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, 0,7 kg per hektar i krondropp och 1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Södermanlands län visar att återhämtning från försurning av m

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar i Stockholms län inom Krondroppsnätet. Stockholms län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1992. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid tre platser i Stockholms län, i granskogarna vid Farstanäs och Arlanda samt i tallskogen vid Bergby. Dessutom visas resultat från mätningar av nedfall till öppet fält och lufthalter vid mätplatsen Tyresta, vilka genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.I rapporten beskrivs situationen vad gäller försurning och övergödande kväve i Stockholms län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar och kritisk belastning överskrids inte längre 2022/23Nedfallet av kväve till barrskogarna vid Farstanäs, Arlanda och Tyresta har sedan början av 2000-talet minskat i högre takt än de rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige, se figur nedan till vänster. Kvävenedfallet till barrskog över Stockholms län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 3 och 4 kg per hektar. Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed inte i länet under året. Lufthalterna av kvävedioxid vid Farstanäs har mer än halverats sedan mätstarten 1994, och minskningen följer de rapporterade utsläppsminskningar från Europa. Markvattenmätningarna i Stockholms län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar och att länets skogar generellt har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet till marken. Under senare år har dock förhöjda nit

På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, inom Krondroppsnätet och i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Östergötlands län. Östergötlands Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet under 33 år. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid två platser, i granskogen vid Solltorp i länets södra halva och i tallskogen vid Höka i nordligaste Östergötland. I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Östergötlands län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarandeNedfallet av kväve till barrskogen vid Höka i länets norra del har minskat i samma takt som rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige. Kvävenedfallet till barrskog över Östergötlands län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 4 och 6 kg per hektar, med högsta värden i sydväst. Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed i de sydvästra delarna av länet. Lufthalterna av kvävedioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan lufthalterna av ammoniak inte har förändrats.Markvattenmätningarna i Östergötlands län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Skogarna i länet har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet i marken. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har sedan slutet av 1990-talet minskat kraftigt, med 99 % respektive 87 % vid de två mätplatserna Solltorp och Höka. Även lufthalterna av svaveldioxid vid

In a future warmer climate, extremely dry, warm summers might become more common. Soil weathering is affected by temperature and precipitation, and climate change and droughts can therefore affect soil chemistry and plant nutrition. In this study, climate change and drought effects on soil weathering rates and release of Ca, Mg, K and Na were studied on seven forest sites across different climates in Sweden, using the dynamical model ForSAFE. Two climate scenarios were run, one medium severity climate change scenario from IPCC (A1B) and one scenario where a future drought period of 5 years was added, while everything else was equal to the first scenario. The model results show a large geographical variation of weathering rates for the sites, without any geographical gradient, despite the strong dependence of temperature on weathering and the strong gradient in temperature in Sweden. This is because soil texture and mineralogy have strong effects on weathering. The weathering rates have a pronounced seasonal dynamic. Weathering rates are low during winters and generally high, but variable, during summers, depending on soil moisture and temperature. According to the model runs, the future yearly average weathering rates will increase by 5 %-17 % per degree of warming. The relative increase is largest in the two southeastern sites, with low total weathering rates. At sites in southern Sweden, future weathering increase occurs throughout the year according to the modelling. In the north, the increase in weathering during winters is almost negligible, despite larger temperature increases than in other regions or seasons (5.9 degrees C increase in winter in Hogbranna; the yearly average temperature increase for all sites is 3.7 degrees C), as the winter temperatures still will mostly be below zero. The drought scenario has the strongest effect in southern Sweden, where weathering during the later parts of the drought summers decreases to typical winter weathering rates. S

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfall och nitrat i markvattnet. Det finns en statistiskt signifikant minskning av det totala nedfallet av kväve till barrskog i norra Sverige för perioden 2001/02 – 2021/22 i norra Sverige. Nedfallet minskade med 30% under denna period. I början av tjugoårsperioden översteg kvävenedfallet i sydvästra delen av norra Sverige 6 kg kväve (N) per hektar och år medan det på senare år inte överstigit 4 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till barrskog har under samma period minskat i Dalarna med 54 %, i Jämtland 53 %, i Västernorrland 47 % och i Västerbotten 38 %. I Norrbottens län finns ingen statistiskt säkerställd förändring. Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Storulvsjön i Västernorrlands län och vid Nymyran i Jämtlands län. Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffran

På uppdrag av Luftvårdsförbundet i Värmlands län, Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt Swedavia AB, genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, inom Krondroppsnätet mätningar i bakgrundsmiljön av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i mellersta Sverige. Mätningar har bedrivits i över 30 år. I denna rapport presenteras resultaten i en för mellersta Sverige sammanhållen regional rapport. I rapporten redovisas resultat från aktiva mätningar vid mätplatser inom Krondroppsnätet i mellersta Sverige under det hydrologiska året 2021/22, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av nedfall till öppet fält vid Tyresta och Transtrandsberget inom den nationella miljöövervakningen, SveLoD. Resultaten visas främst som hydrologiska år, vilket omfattar oktober till och med september nästkommande år. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet. Under det senaste hydrologiska året 2021/22 utsattes växtligheten i mellersta Sverige inte längre för ett kväve¬nedfall som överskred den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg kväve (N) per hektar och år. Tidigare år har kvävenedfallet dock varit högre, med överskridanden, framför allt i de västra delarna av mellersta Sverige. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogseko¬systemen samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten. Det totala kvävenedfallet till barrskog har minskat med 52 % i Värmlands län, 53 % i Södermanlands län och 57 % i Stockholms län sedan 2001.Nitrat förekommer hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i Sverige, förutom i de sydvästligaste delarna av landet.

På uppdrag av Luftvårdsförbunden i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län, Vätternvårdsförbundet, samt länsstyrelserna i Halland, Jönköping, Skåne och Västra Götalands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i södra Sverige inom Krondroppsnätet. Mätningar har bedrivits i södra Sverige inom Krondroppsnätet i 36 år. Under det hydro¬logiska året 2021/22 gjordes mätningar vid 32 mätplatser. I Blekinge län startade mätningarna 1986, i Kronobergs län 1987, i Hallands län 1988, i nuvarande Skåne län, Jönköpings län och nuvarande Västra Götalands län 1989, i Östergötlands län 1991 och i Kalmar län 1994. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätplatser i södra Sverige under det hydrologiska året 2021/22. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september nästkommande år. Det hydrologiska året 2021/22 är alltså perioden 2021-10-01 till 2022-09-30. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter vid mätplatserna Kullahus och Stenshult i Skåne, samt lufthalter från ytor i södra Sverige inom den nationella miljöövervakningen SveLoD. Vidare redovisas resultaten i förhållande till mätningar inom Krondroppsnätet i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Mätningarna från 2021/22 ger, tillsammans med tidigare års mätningar, en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i södra Sverige. Kvävenedfallet minskar, men ligger fortsatt över kritisk belastningsgräns, och förhöjda nitrathalter i markvattnet i skogsekosystemen förekommer ibland i ostörd, växande skog. Högt kvävenedfall innebär en risk för kväveläckage till ytvatten och för påverkan på markvegetationens artsammansättning. Högt kvävenedfa

På uppdrag av Kronobergs luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Kronobergs län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/). Kronobergs län har varit medlem i Krondroppsnätet under 25 år. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året 2020/21 i Kronobergs län. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september påföljande år. Resultaten från mätningarna från 2020/21 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kväve-situationen i Kronobergs län. Vidare analyseras resultaten i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra Krondroppsnätsrelaterade aktuella projekt och händelser från 2021, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser. Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2020/21 gjordes mätningar på fyra platser i länet, vid granskogarna i Fälleshult, Angelstad och Tagel, samt vid tallskogen i Attsjö. Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar. Därmed överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, i hela länet. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 38 % under tjugoårsperioden 2001–2021, se figur nedan till vänster.Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd skog i länet. Stormskador har dock resulterat i perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet. Det är viktigt att skogen fortsät

Climate change is generally expected to have a positive effect on weathering rates, due to the strong temperature dependence of the weathering process. Important feedback mechanisms such as changes in soil moisture, tree growth and organic matter decomposition can affect the response of weathering rates to climate change. In this study, the dynamic forest ecosystem model ForSAFE, with mechanistic descriptions of tree growth, organic matter decomposition, weathering, hydrology and ion exchange processes, is used to investigate the effects of future climate scenarios on base cation weathering rates. In total, 544 productive coniferous forest sites from the Swedish National Forest Inventory are modelled, and differences in weathering responses to changes in climate from two Global Climate Models are investigated. The study shows that weathering rates at the simulated sites are likely to increase, but not to the extent predicted by a direct response to elevated air temperatures. Besides the result that increases in soil temperatures are less evident than those in air temperature, the study shows that soil moisture availability has a strong potential to limit the expected response to increased temperature. While changes in annual precipitation may not indicate further risk for more severe water deficits, seasonal differences show a clear difference between winters and summers. Taking into account the seasonal variation, the study shows that reduced soil water availability in the summer seasons will strongly limit the expected gain in weathering associated with higher temperatures.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Skåne län främst finansieras av Skånes Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Minskade svavelutsläpp återspeglas i minskande lufthalter och nedfall Nuvarande och historiskt nedfall av svavel har orsakat betydande försurning av mark och vatten i Skåne. Både lufthalter av svaveldioxid och svavelnedfall till skog har dock minskat betydligt. I början av 1990-talet var svavelnedfallet i Skåne, exklusive havssaltsbidrag, omkring 20 kg per hektar och år, jämfört med 1,4 - 3,6 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21. Trots minskningen av svavelnedfallet till skog är markvattnet på 50 cm djup fortfarande kraftigt försurat på många håll i Skåne. Vid alla fyra mätplatserna har pH i markvattnet under lång tid varit under 5,0, förutom vid några få tillfällen de senaste åren, Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har varit negativt eller nära noll och halterna av toxiskt oorganiskt aluminium har varit höga. Kvävenedfallet minskar inte och nitrat läcker ut i markvattnet Det årliga, totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Skåne beräknades under 2021 som ett arealbaserat medelvärde över länet till 8,0 kg per hektar, vilket är avsevärt högre än den kritiska belastningsgränsen för kvävenedfall till barrskog som används i Sverige, 5 kg per hektar och år. I motsats till nästan alla andra län i Sverige visar det arealbaserade medelvärdet för kvävenedfall till skog i Skåne inte någon statistiskt signifikant minskning under de senaste tjugo åren. Som mest har kvävenedfallet i delar av länet under tidigare år uppgått till närmare 28 kg per hektar. Vid alla de aktiva mätplatserna i Skåne, med skogar som inte påverkats av avverkningar, har förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet uppmätts under olika tidsperioder, vilket tyder på att skogarna ligger nära kvävemättnad. Platsspecifika egenskap, Det totala kvävenedfallet till barrskog i Skåne varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 6 och 16 kg per hektar, vilket är klart över den kritiska belastningsgränsen för barrskog. Mycket kväve i markerna orsakar regelbundet höga nitrathalter i markvattnet även i ostörd skog. Svavelnedfallet till skogarna i Skåne har minskat kraftigt och var lågt under 2020/21, mellan 1,4 - 3,6 kg per hektar, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Jönköpings län främst finansieras av Jönköpings läns Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket och Vätternvårdsförbundet. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Lågt svavelnedfall men fortsatt försurning av markvattnet Försurning utgör fortfarande ett stort miljöproblem i Jönköpings län. Svavelnedfallet till granskogarna i länet har dock minskat kraftigt, med mellan 75 och 98 %, sedan slutet under 2000/01. Då var svavelnedfallet mellan 3 och 6 kg per hektar, medan det under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,5 och 1,5 kg per hektar. Lufthalterna av svaveldioxid, som mäts vid Fagerhult, har halverats sedan 2001. Försurning av ytvatten i Jönköpings län reflekteras av markvattnets försurningsstatus vid mätplatserna i länet. Försurningsstatusen verkar ha förvärrats vid flera av länets provplatser under de senaste åren, i synnerhet vid Fagerhult i länets östra del. Detta kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet, som indikerar havssaltsepisoder och därmed surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås krävs fortsatt lågt svavel­nedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, samt att skogsbrukets för­surnings­påverkan hålls på en låg nivå. Nedfallet av kväve överskrider kritisk belastning Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län för kalenderåret 2021 har beräknats till mellan 4,8 och 6,7 kg per hektar. Kvävenedfallet har under många år klart överskridit den kritiska belastnings­gräns som för granskog i Sverige är 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet till barrskog i Jönköpings län har dock sedan 2001 minskat med 44 %, vilket är en något större minskning jämfört med rapporterade utsläppsminskningar av oorganiskt kväve i Europa. Halterna av nitrat i markvatten har varit mycket låga i ostörd, Det totala kvävenedfallet till Jönköpings läns skogar för det hydrologiska året 2020/21 var mellan 5 och 7 kg per hektar. Kvävenedfallet har under många år klart överskridit den kritiska belastningsgräns som för granskog i Sverige är 5 kg kväve per hektar och år. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga. Svavelnedfallet till skogarna i Jönköpings län har minskat kraftigt och var mycket lågt under det hydrologiska året 2020/21, cirka 0,5 – 1,5 kg per hektar, enligt mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Inga av ytorna i Jönköpings län visar på någon signifikant återhämtning från försurning genom ett statistiskt säkerställt ökande pH eller ANC. Försurningsstatusen verkar ha förvärrats vid flera av länets provplatser under de senaste åren, i synnerhet vid Fagerhult i länets östra del.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Hallands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Halland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Nitrat i markvattnet efter stormskador Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Det beräknade totala kvävenedfallet över Halland per kalenderår har sedan 2001 varierat mellan 5,9 och 19,7 kg per hektar och år och har under denna tidsperiod minskat statistiskt säkerställt med 32 %. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland. Stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007) ökade ytterligare på nitratkvävehalterna i markvattnet. Halterna av nitrat i markvattnet har minskat vid vissa platser, både i ostörd och stormskadad skog. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan det bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten. Historiskt högt svavelnedfall ger långsam återhämtning från försurning Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Minskningen har planat ut under de senaste 4–5 åren. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken, Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet även i växande, ostörd skog i Halland. Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Blekinge län främst finansieras av Blekinge Kustvatten och Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 7 och 9 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 37 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Halterna av nitrat i markvatten är genom­gående låga i ostörd, växande skog i länet. Kraftigt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet under en period efter avverkning i Vång A visade dock på ett stort överskott av kväve i marken. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador eller insektsgrepp, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige. Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt Svavelnedfallet till skog i Blekinge har minskat, från omkring 20 kg per hektar och år när mätningarna startade i mitten av 1980-talet till 1–2 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21, till följd av de minskade utsläppen av svavel. Återhämtning av markvattnet från försurning pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande kraf­tigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är under eller omkring 0 i de flesta fall. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning uppnås, krävs fort, Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 7 och 9 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga. Svavelnedfallet till skogarna i Blekinge har minskat kraftigt och var lågt även under det hydrologiska året 2018/19, mellan 1–2 kg per hektar, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Värmlands län främst finansieras av Värmlands läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Numera ett lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till i storleksordningen 1 kg per hektar under senare år. För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget, medan värdet för ANC för de två sydliga mätplatserna, Blåbärskullen och Södra Averstad, har pendlat kring noll och på senare år även uppvisat negativa värden. Mycket kväve i markerna ger höga halter av kväve i markvattnet vid störningar Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog, beräknat som geografiskt interpolerade värden för Värmlands län, har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4 och 6 kg kväve per hektar. För första gången överskreds inte den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Ett platsspecifikt, beräknat värde för Blåbärskullen 2020/21 var dock något högre, cirka 6 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är en något större minskning än den rapporterade minskningen av kväveutsläppen i Europa. Skogarna i länet har en stor kapacitet till att lagra deponerat kväve i marken. Mätningar vid de avverkade gr, Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog, beräknat som geografiskt interpolerade värden för Värmlands län, har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4 och 6 kg kväve per hektar. För första gången överskreds inte den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar, till exempel stormskador men generellt var nitrathalterna i markvattnet låga i Värmlands skogar. Svavelnedfallet till skogarna i Värmland har minskat kraftigt och var lågt under 2020/21, runt 1 kg per hektar, visar länets mätningar inom Krondroppsnätet. Ett historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen i länets södra delar fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Vissa mätningar finansieras även av Naturvårdsverket och av Boliden Mineral AB. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar, men inte längst i norr, och nitratläckage i markvattnet från skogsekosystemen i norra Sverige förekommer sällan i ostörd, växande skog. Undantaget Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. Sammantaget visar mätningarna att nitrat sällan förekommer i markvattnet i skogsekosystemen i ostörd växande skog i norra Sverige. Efter stormskador, avverkning eller andra störningar kan dock halterna av nitrat generellt öka till ganska höga nivåer i markvattnet. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Detta har visats för ett flertal platser i södra Sverige och nu även påvisats i norra Sverige, då nitratkväve läckt ut vid granskogen i Nymyran i Jämtlands län efter avverkning. Svavelnedfallet i norra Sverige är fortsatt lågt, men återhämtningen från försurningen går långsamt. Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i norra Sverige har minskat kraftigt sedan mätstarten och minskningen, mellan 53 och 77 %, är statistiskt säkerställd för samtliga nu akt, Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i norra Sverige. Svavelnedfallet till skogarna i norra Sverige är generellt lågt i norra Sverige och det har minskat kraftigt visar inom Krondroppsnätet. Men under 2020/21 var dock svavelnedfallet högre än på flera år vid de olika mätplatserna. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar följt av Lakamark, Bäcksjö med 1,3 kg per hektar. Lägst svavelnedfall uppmättes vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Västra Götalands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Västra Götaland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Lufthalterna av kvävedioxid har sedan 1997 minskat med 53 % vid Hensbacka, vilket är i nivå med Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1997–2019: -54%). Under det hydrologiska året 2020/21 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan 4,8 och 6,7 kg oorganiskt kväve per hektar. Kvävenedfallet på öppet fält har varit på en liknande nivå under de senaste sex åren. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 5,5 och 7,9 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har minskat med 39 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen. Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt Lufthalterna av svaveldioxid har sedan 1997 minskat med 53 % vid Hensbacka, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1997–2019: -93 %). I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, vid He, Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 5,5 och 7,9 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2020/21. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga vid flertalet mätplatser. I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, över 15 kg per hektar. Under det hydrologiska året 2020/21 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 1 kg per hektar, visar länets mätningar inom Krondroppsnätet. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan eller mycket liten buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Östergötlands län främst finansieras av Östergötlands Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarande Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kväve­nedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Nedfallet av kväve med nederbörden har minskat statistiskt säkerställt med 33 % vid Höka sedan 1996/97. Lufthalterna av kväve­dioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring har uppmätts för lufthalterna av ammoniak. Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Östergötlands län att nitrat sällan förekommer i mark­vattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. I Östergötland har dock stormpåverkan hittills varit begränsad. Det kväve som inte tas upp av skogseko­systemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet, samt övergödning av ytvatten. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning Försurningen av sjöar och vattendrag i länet är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet i länet under de senaste tjugo åren med mellan 86 och 98 %. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i far, Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kväve­nedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga. Svavelnedfallet till skogarna i Östergötland har minskat relativt kraftigt och var mycket lågt under det hydrologiska året, mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Försurningstillståndet i skogsmarken i länets södra delar har förbättrats, och markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. Ytterligare återhämtning krävs, främst vid Höka, i länets norra delar, för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet

The study evaluates the biogeochemical model ForSAFE-2D, designed to simulate water and chemical transport from the forest to the stream, by simulating the hydrology and the transport of the chemical tracer chloride (Cl-) along a forest hillslope in Northern Sweden. The simulated Cl- exports were in balance with the simulated inputs but measurements suggested a net release of Cl- from the catchment. Underestimated deposition inputs (deposition peaks and possibly dry deposition) were probably and partially responsible for this mismatch. However, we could not exclude that other soil biogeochemical processes omitted in ForSAFE-2D could also contribute to Cl- exports from the catchment. The study showed that ForSAFE-2D is a promising tool to better understand the factors that regulate the chemical export from the forest to the stream. The results also confirmed that there are limitations in using Cl- as a tracer in forest ecosystems.

The demand of renewable energy has increased the interest in whole-tree harvesting. The sustainability of whole-tree harvesting after clear-cutting, from an acidification point of view, depends on two factors: the present acidification status and the further loss of buffering capacity at harvesting. The aims of this study were to investigate the relationship between these two factors at 26 sites along an acidification gradient in Sweden, to divide the sites into risk classes, and to examine the geographical distribution of them in order to provide policy-relevant insights. The present status was represented by the acid neutralizing capacity (ANC) in soil solution, and the loss of buffering capacity was represented by the estimated exceedance of critical biomass harvesting (CBH). The sites were divided into three risk classes combining ANC and exceedance of CBH. ANC and exceedance of CBH were negatively correlated, and most sites had either ANC < 0 and exceedance (high risk) or ANC > 0 and no exceedance (low risk). There was a geographical pattern, with the high risk class concentrated to southern Sweden, which was mainly explained by higher historical sulfur deposition and site productivity in the south. The risk classes can be used in the formulation of policies on whole-tree harvesting and wood ash recycling.

Företag som ser sig om efter åtgärder för att minska sin klimat­påverkan och samtidigt stärka sitt varumärke bör undvika klimat­kompensation i svenska skogar. Det skriver sex forskare.

Weathering rates are of considerable importance in estimating the acidification sensitivity and recovery capacity of soil and are thus important in the assessment of the sustainability of forestry in a time of changing climate and growing demands for forestry products. In this study, we modelled rates of weathering in mineral soil at two forested sites in southern Sweden included in a monitoring network, using two models. The aims were to determine whether the dynamic model ForSAFE gives comparable weathering rates to the steady-state model PROFILE and whether the ForSAFE model provided believable and useful extra information on the response of weathering to changes in acidification load, climate change and land use. The average weathering rates calculated with ForSAFE were very similar to those calculated with PROFILE for the two modelled sites. The differences between the models regarding the weathering of certain soil layers seemed to be due mainly to differences in calculated soil moisture. The weathering rates provided by ForSAFE vary seasonally with temperature and soil moisture, as well as on longer timescales, depending on environmental changes. Long-term variations due to environmental changes can be seen in the ForSAFE results, for example, the weathering of silicate minerals is suppressed under acidified conditions due to elevated aluminium concentration in the soil, whereas the weathering of apatite is accelerated by acidification. The weathering of both silicates and apatite is predicted to be enhanced by increasing temperature during the 21st century. In this part of southern Sweden, yearly precipitation is assumed to be similar to today's level during the next forest rotation, but with more precipitation in winter and spring and less in summer, which leads to somewhat drier soils in summer but still with increased weathering. In parts of Sweden with a bigger projected decrease in soil moisture, weathering might not increase despite increasing temperat

Whole tree harvesting (WTH) following final felling of productive forests is increasingly promoted as a method to extract biomass for energy purposes. Despite its importance, there is a limited number of experimental studies investigating the impacts of WTH on forest ecosystem sustainability. Modelling studies have previously been carried out to complement and explain empirical observations from four long-term WTH experiments in Sweden. The literature shows a significant discrepancy between these studies, and open questions remain as to the fate of the base cations that are not removed in the absence of WTH. This study uses the integrated ecosystem model ForSAFE, which simulate a forest ecosystem's biogeochemical processes and the feedbacks between these processes, to trace the fate of base cations for the said four long-term WTH experiments. The study shows that the model generally captures the observed effects of WTH on the stocks of base cations in the biomass and in the soil. The modelled results were also used to map how the base cations removed through WTH would otherwise (if left at the site) have been distributed in the ecosystem. The results indicate that the soil organic pool may be more important to the long-term base cation balance than the exchangeable pool, and should receive more attention in future research.

Soil and water acidification was internationally recognised as a severe environmental problem in the late 1960s. The interest in establishing critical loads led to a peak in weathering research in the 1980s and 1990s, since base cation weathering is the long-term counterbalance to acidification pressure. Assessments of weathering rates and associated uncertainties have recently become an area of renewed research interest, this time due to demand for forest residues to provide renewable bioenergy. Increased demand for forest fuels increases the risk of depleting the soils of base cations produced in situ by weathering. This is the background to the research programme Quantifying Weathering Rates for Sustainable Forestry (QWARTS), which ran from 2012 to 2019. The programme involved research groups working at different scales, from laboratory experiments to modelling. The aims of this study were to (1) investigate the variation in published weathering rates of base cations from different approaches in Sweden, with consideration of the key uncertainties for each method; (2) assess the robustness of the results in relation to sustainable forestry; and (3) discuss the results in relation to new insights from the QWARTS programme and propose ways to further reduce uncertainties. In the study we found that the variation in estimated weathering rates at single-site level was large, but still most sites could be placed reliably in broader classes of weathering rates. At the regional level, the results from the different approaches were in general agreement. Comparisons with base cation losses after stem-only and whole-tree harvesting showed sites where whole-tree harvesting was clearly not sustainable and other sites where variation in weathering rates from different approaches obscured the overall balance. Clear imbalances appeared mainly after whole-tree harvesting in spruce forests in southern and central Sweden. Based on the research findings in the QWARTS programme, it w