Search

Denna kandidatuppsats i samhällsgeografi med inriktning på planering undersöker hur samhällsplanerare arbetar med att främja elbilar genom att bygga laddinfrastruktur. Uppsatsen lägger vikt vid samhällsvetenskapliga frågor snarare än tekniska i omställningen mot ett samhälle med fossilfria personbilar. För att skapa ett perspektiv gällande frågan använder uppsatsen sig av teoretiska begrepp som “nyliberal planering”, "energy justice" och "just transition". Uppsatsen har genomförts på ett kvalitativt tillvägagångssätt och intervjuer har genomförts med Power Circle, Uppsala kommun och Mora kommun. Intervjuerna som genomförts har varit både fysiska och digitala intervjuer med respondenter som är kunniga inom elektrifiering och planering. Det framgår från resultatet av uppsatsen att ett väldigt stort ansvar ligger på privata aktörer att bygga ut laddinfrastruktur. Kommunernas verktyg för att styra utbyggnaden av laddinfrastruktur är i huvudsak kommunikation, regelförenklingar och styrmedel. Det framgår även att en landsbygdskommun som Mora behöver arbeta mer aktivt med att attrahera privata aktörer som är villiga att investera i laddinfrastruktur. En storstadskommun som Uppsala behöver däremot inte vara lika aktiva då marknaden i stor utsträckning agerar på egen hand, då förutsättningarna för att nå lönsamhet där framstår som bättre. Uppsatsen konstaterar att det finns ett stort behov av samordning mellan samtliga aktörer involverade i laddinfrastruktur för att skapa en jämlik och rättvis sådan.

Syftet med uppsatsen är att undersöka lokala faktorer i utsatta områden som påverkar gängkriminalitetens utveckling, med fokus på boendesegregation, grannskap och utanförskap. Studien avgränsas till Järvaområdet i Stockholm och analyserar vilka insatser de offentliga myndigheterna tar mot gängkriminalitet. Studien syftar till att jämföra Järvabornas syn på gängkriminalitet med de motverkande åtgärder som offentliga myndigheter vidtar, för att se om de är överensstämmande. Slutligen ska studien tillföra hållbara planeringsstrategier mot gängkriminalitet. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en dokumentanalys av statens trygghetsberedning som redovisar offentliga myndigheters syn på orsakerna till gängkriminalitet och de åtgärder som tas. Sedan genomfördes semistrukturerade intervjuer med medborgare från Järva och en kriminolog. Resultaten från dokumentanalysen visar att offentliga myndigheters främsta brottsbekämpande insatser mot gängkriminalitet är stärkta polisinsatser, övervakning och ökat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter och bland annat socialen. Medborgarna och kriminologen lade en starkare betoning på att bygga bort boendesegregationen, stärka integrationsstrategierna och att arbeta forskningsbaserat. De boendes åsikter stämde bättre överens med offentliga myndigheters ställningstagande till orsaker och brottsförebyggande åtgärder, än de bekämpande åtgärderna.

I det moderna samhället har utveckling skett i en snabb takt. Ett resultat av den snabba utvecklingen är att samhället har börjat producera sina egna risker. Den globala uppvärmningen är en central faktor till att risker skapas. Inträffandet av extremväder i form av ökad nederbörd och översvämningar är klimatrelaterade risker som förväntas bli mer frekventa. Denna studie undersöker hur samhället kan hantera en ökad nederbörd och förhöjda översvämningsrisker genom analyser och skapa en förståelse för hur man genom planering kan anpassa samhället till dess nya risker. En fallstudie har genomförts på Gävle kommun för att få ett perspektiv på hur en kommun som drabbats av en översvämning har hanterat risken både innan och efter händelsen samt för att skapa en förståelse för vilka planeringsåtgärder som saknades och hur de har arbetat vidare. Studien baseras även på insamlad information från dokumentanalyser av myndighetsunderlag och Gävle kommuns plandokument för att få en överblick över hur de olika samhällsaktörerna utformar sin hantering för ökade översvämningsrisker. Resultaten visar huvudsakligen att planering för att hantera översvämningar har utförts både nationellt, regionalt och lokalt, men det finns en avsaknad av kapacitet att utforma och verkställa dessa planer. Slutsatsen av studien är att det krävs en omstrukturering i det fortsatta arbetet med riskhantering. Samarbetet mellan aktörerna måste öka, likaså kunskapen om hur allvarlig risken för översvämning är för samhället. Riskhanteringen måste få ett nytt tillvägagångssätt och hanteras både reaktivt och proaktivt.

Offentliga grönområden finns i nästan varje stad i Sverige. Det är ett ställe människor dras till för att umgås, promenera och njuta av naturen. Grönområden kan också orsaka känslor av otrygghet och osäkerhet om planeringen inte är utformad utifrån medborgarnas behov och känslor. Planering av grönområden påverkar hur människor upplever platsen, därav är det viktigt att ta del av medborgarnas upplevelser, behov och åsikter i planeringsprocessen. Sigtuna kommuns Borgmästarängen är ett grönområde som tidigare upplevts otryggt och osäkert. Genom ombyggnationen år 2019 fick Borgmästarängen en karaktärsförändring. Med utgångspunkt i forskning om trygghet och säkerhet i offentliga grönområden samt kommunikativ planeringsteori har medborgarnas känslor av trygghet och säkerhet analyserats. Sigtuna kommun har planerat detta område utifrån jämställdhet, trygghet och säkerhet men denna uppsats handlar mestadels om trygghet och säkerhet. Den här studien har utgått från observationer samt semistrukturerade intervjuer med både kvinnor och män som vistas i parken. Kvinnor och män svarade att i lummiga grönområden med buskage och minskad belysning påverkar det hur de upplever trygghet och säkerhet. Kvinnor var rädda för sexuella övergrepp medan män var rädda för övergrepp generellt. Medborgarna önskar att det hade erbjudits ett samrådsmöte för att belysa mer av problematiken i området för att öka trygghet och säkerhet i Borgmästarängen. Genom Sigtuna kommuns ombyggnation av Borgmästarängen visar det att människors upplevelser av området har förbättrats utifrån flera säkerhetsåtgärder.

The heritage of popular movements: renewal, preservation and life in the Swedish People’s Parks (Formas 2020: 2185)

Inom samhällsplanering är social hållbarhet ett framväxande koncept som allt oftare används för att forma beslut om exempelvis stadsutveckling och förnyelseprojekt. Det anses dock som ett ovisst begrepp vars innebörd har tolkats och diskuterats väl inom forskningen. Däremot har mindre fokus lagts på hur man i praktiken uppfattar och tolkar dess betydelse. Den här uppsatsen har därmed fokuserat på hur man i praktiken uppfattar social hållbarhet, där syftet varit att undersöka hur planerare uppfattar social hållbarhet i samhällsplaneringen. Tidigare forskning och teorier kring social hållbarhet och urban social hållbarhet har använts för att diskutera det insamlade materialet. För att besvara syfte och frågeställning användes sedan kvalitativ metod där sju stycken intervjuer genomfördes med planerare från sex olika kommuner. Utifrån det drogs slutsatserna att planerarna främst kopplade likvärdig tillgång till plats och service samt delaktighet till social hållbarhet. Planerarna diskuterade även resursfördelning utefter behov, trygghet samt goda mellanmänskliga relationer. Social hållbarhet sågs även som förenad och i samverkan med ekologisk och ekonomisk hållbarhet. I implementeringen av social hållbarhet upplevde planerarna att det finns ett gap mellan strategi och genomförande och man upplevde även utmaningar med dess implementering i planeringen på grund av begreppets ovissa karaktär.

Restriktioner som har förelegat under Covid-19 pandemin har påverkat stora delar av våra samhällen. I Sverige har invånarna blivit uppmanade att hålla sig hemma i fullaste mån, arbeta hemifrån och minska sina sociala kontakter. I sin tur har vanliga beteendemönster till och från arbeten ändrats och relationer till offentliga rummet har påverkats. Detta arbete reder ut hur Covid-19 pandemin har påverkat användandet av offentliga platser med hjälp av en enkätstudie. Arbetet undersöker om det finns skillnader bland olika könsgrupper i användandet av offentliga platser under pandemin samt vilka platser som varit mest attraktiva under pandemin. Studien innefattar även kvalitativa inslag för mer djupgående analyser. I studien visar det sig att grönområden har varit mer uppskattade än offentliga platser som torg, där våra sociala umgängen tidigare ägt rum. Skillnaderna mellan könen är i stort väldigt små men det finns lite olikheter i brukbarheten av offentliga platser. Troligtvis kommer vanor som har skapats under Covid-19 pandemin fortgå och vi behöver se över våra offentliga platser så dessa är brukbara även under pandemier.

Den offentliga konsten har fått ta allt mer plats inom stadsplaneringen och är numera en självklar del av den. I denna undersökning beskrivs varför den offentliga konsten blivit en självklar del i stadsplaneringen och varför den kan bidra till upplevd trygghet. Denna uppsats beskriver förhållandet mellan offentlig konst och upplevd trygghet i ett område och hur de påverkar varandra. Uppsala kommuns arbete med offentlig konst kommer behandlas med Särskilt fokusområde på Börjegatstunneln, en gång-och cykeltunnel i Luthagen som genom projektet “7 tunnlars konst” fått utsmyckning i form av offentlig konst implementerat. Offentlig konst har möjlighet att stärka tryggheten i ett område och personer får ofta positiva upplevelser och trivsel i områden som tagits hand om.

Denna uppsats syftar till att studera hur boende i Eriksberg i Uppsala kommun upplevt planprocesser inför förtätning av stadsdelen samt hur inbjudan till, och kommunikation kring, möjligheten till medborgardeltagande i processerna kan relateras till olika typer av motstånd som uppstått. Detta har undersökts genom kvalitativa intervjuer med boende aktiva inom en motståndsförening, en nätbaserad enkät till boende, samt information från kommunala tjänstemän och dokument. Fokus har legat på de aktuella Planprogram för Eriksberg och Ekebydalen, Detaljplan för kvarteret Södra Kalkstenen samt Detaljplan för Hammarparken. Resultatet av denna uppsats visar att boendes möjlighet att påverka planerna i Eriksberg framförallt har fokuserats till samråd och granskningar, där man upplever att kommunen inte lyssnar på framförda åsikter. Denna upplevelse har lett till egna initiativ med målet att stoppa detaljplanerna. Dessa följer både traditionella vägar för överklagande, samt egenkomponerade former av protestaktioner vilka kan ses som uttryck för ett asymmetriskt maktförhållande mellan planerare och boenden. Det stora missnöjet kan vara symptom på felaktiga förväntningar på vilken makt medborgardeltagandet har, men också att lagbestämda termers innebörd inte tydliggjorts i den kommunala kommunikationen. Även skillnad i perspektiv på vad medborgardeltagandets mål bör vara framgår i uppsatsen och kan ses som en möjlig förklaring till boendes reaktioner.

Med utgångspunkt i begreppet platsidentitet är syftet med denna uppsats att undersöka och förklara lokalbefolkningens reaktioner och vilka argument de anför i fråga om planering av nya gruppboenden i västmanländska Kvicksund. Teorikapitlet behandlar tidigare forskning gällande platsidentitet och planeringens dilemma, vem som har rätt att bestämma över en plats. För att besvara syftet har en kvalitativ textanalys utförts på överklaganden, insändare i lokaltidningen och diskussioner som förts på Facebook. Studien har kompletterats med två intervjuer. Den ena intervjun var med en privatperson som har varit aktiv i motståndet mot gruppboendena, den andra intervjun var med en tjänsteman på stadsbyggnadsförvaltningen. Resultatet av studien har analyserats i förhållande till tidigare forskning i ämnet och en diskussion har sedan anförts. Slutsatsen är att lokalbefolkningen anser platsidentiteten på orten är hotad, områdets karaktär riskerar att förändras för mycket av ett ökat antal gruppboenden. Det är ett platsförankrat motstånd.

Andelen individer som lider av övervikt, fetma och psykisk ohälsa är högre än någonsin. Befolkningen växer stadigt, bland annat på grund av migrationsvågor, vilket ställer krav på integration. Att planerna för idrotts- och näridrottsplatser kommer inte att få alla människor att utöva fysisk aktivitet per automatik, men kommunerna i Sverige bör tillgodose det ständigt växande behovet. Det finns nämligen en korrelation mellan utbudet av idrotts- och näridrottsplatser och deltagande. Med utgångspunkt i korrelationen mäts, i denna uppsats, en stor andel av det totala utbudet i Helsingborgs- och Uppsala kommun. Helsingborgs kommun har ett större utbud än Uppsala baserat på kommunernas befolkning och yta. Uppsala kommun framstår som framgångsrika gällande samverkan mellan olika nämnder och prioriterar samråd med kommunmedborgarna. Kommunernas olika profiler verkar influera sättet de planerar för idrotts- och näridrottsplatser. Uppsala är en kommun utan en tydlig idrottslig identitet, medan Helsingborgs kommun uppmanar alla medarbetare att våga misslyckas i kombination med en identitet som bottnar i idrott. Ingen av kommunerna har några uttalade strategier för hur de ska inkludera kvinnor i högre utsträckning, men arbetar för att hitta sätt att öka kvinnors deltagande, framförallt i spontanidrotten. Integration är ett återkommande element som planering för idrotts- och näridrottsplatser kan underlätta.

Världens städer expanderar kraftigt och det ökade invånarantalet leder till en stor efterfråga på bostäder och en större belastning på miljön. Det ställer i sin tur allt högre krav på att den globala stadsutvecklingen sker på ett hållbart sätt. Syftet med uppsatsen är att undersöka nybyggnationen av Rosendal i Uppsala samt på vilket sätt Rosendal kan betraktas som en ny hållbar stadsdel. För att göra det genomförs en empirisk undersökning av Rosendalsfältet, ett större nybyggnationsområde i Rosendal som är avgörande för hur hela området kommer att betraktas. Undersökningen baseras på kvalitativa intervjuer med de aktörer som är inblandade i planeringen av Rosendalsfältet samt på en litteraturstudie. Resultatet av den empiriska undersökningen visar att ambitionerna för att Rosendal ska kunna betraktas som en ny hållbar stadsdel är höga. Visionen och målen med planeringen av Rosendalsfältet stämmer väl överens med vad som krävs för en hållbar stadsutveckling. Men för att detta ska uppnås måste även dessa lyckas uppfyllas i praktiken. En stor osäkerhetsfaktor är den framtida trafikmängden i området men även boendekostnaden. Om det blir för dyrt att bo i området motverkas visionen av Rosendalsfältet som en stadsdel med mångfald.

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning arbetet med cykelplanering i en mellanstor svensk stad korresponderar med kunskapsläget inom detta fält och hur det har utvecklats under de senaste åren. Fokus ligger på att analysera arbetet i Jönköpings kommun. Studien bygger på en litteraturstudie av den aktuella forskningen om cykelplanering, en dokumentanalys av kommunala planeringsdokument samt semi-strukturerade intervjuer med informanter i kommunen. Resultaten från undersökningen pekar på att det mesta av planeringsarbetet för cykeln ligger i linje med forskningen med avseende på ökat antal cyklister och en effektiv kommunal organisation. Den övergripande målsättningen med cykelprogrammet är att öka antalet cyklister. Det sker både direkt, med insatser som man kan se ökar antalet cyklister, och indirekt, genom att förbättra trafikmiljön med avseende på faktorer som restid och trafiksäkerhet. Vad gäller utvecklingen av arbetet så har det skett en breddning och fördjupning av de åtgärder som man planerar att genomföra sett i förhållande till den gamla cykelplanen.

The global climate threat has intensified Sweden’s ambitions to build wind power stations. This thesis explores the planning of, and opposition to, wind power in the inland rural and forest regions of Sweden. It is in these autonomous communities that the plans are implemented and the aim of the thesis was to, from a local perspective, understand and analyse the planning and acceptance challenges that large-scale wind power development faces in places that are both sparsely populated and have good wind conditions. This thesis is based on qualitative methods and was conducted as two studies. The case study area comprises four municipalities in Dalarna County. The first study analyses the planning and establishment process in three municipalities using interviews and an analysis method called process tracing. The second study analyses one wind power establishment, in which the interviews form the basis for a discourse analytical approach. One striking finding highlights the relationship between the global and the local. Global environment and energy aspects are absent in the local process, and wind power becomes a technical land issue that clashes with other local land interests. Another finding of the study reveals that planning for wind power establishment follows a rational planning tradition. The feelings and memories of the individual – different views regarding the landscape – play a background role in the formal permit process, while measurable observable conditions have a more prominent role. Wind power developers thereby acquire a more significant position than what they probably would have had if the planning had included local residents’ views on wind power in the landscape at an early stage.