Search

Meteors are caused by particles from space that enter the Earth's atmoshphere with very high speeds. In order to better understand the meteor phenomenon, meteor cameras have been put up around the world in large networks. These cameras continuously monitor the sky in order to capture any meteors on film. To get information about the origin of the particles that cause the meteor phenomenon, these cameras need to be calibrated. With a good calibration we can determine where in the sky the meteor appeared, and its trajectory through the atmosphere. A software library has been developed for performing automatic astrometric calibrations of these cameras. It works by pairing stars in the image with known positions of stars from a star catalogue. The library has integrated various existing calibration methods in order to evaluate and compare them. Three methods were chosen and calibrations were performed on a number of different images from existing camera stations. We provide results and analysis of each method and give a measure of their accuracy and reliability. We found that the calibration method bundled with the camera used for the thesis gave substantial residuals, while the methods in use by the Norwegian Meteor Network, as well as the one in use by the Global Meteor Network gave accurate positions across the tested calibration images., Meteorer orsakas av partiklar från rymden som i hög hastighet kommer in i jordens atmosfär. För att bättre kunna förstå meteorfenomenet har meteorkameror satts upp i nätverk över hela världen. Dessa kameror övervakar ständigt himlen för att fånga eventuella meteorer på film. För att kunna få ut information om ursprunget av de partiklar som orsakar meteorfenomenet behöver kamerorna kalibreras. Med en god kalibrering kan meteorernas position på himlen tas fram, och i förlängningen deras banor genom atmosfären. I detta projekt har ett mjukvarubibliotek för att automatiskt utföra astrometriska kalibreringar tagits fram. Det fungerar genom att para ihop stjärnor i bilden med kända positioner från en stjärnkatalog. Detta bibliotek integrerar ett antal existerande kalibreringsmetoder för att utvärdera och jämföra dem. Tre metoder valdes ut och kalibreringar utfördes på ett antal bilder från existerande kamerastationer. Resultat och analys av deras precision och stabilitet presenteras. Den metod som finns inbyggd på kamerastationen som har använts i detta projekt visade sig ge stora fel, medan de metoder som används av det Norska Meteornätverket och Global Meteor Network gav precisa positioner på alla testbilder.

The Gaia satellite maps out the Milky Way and its observations have been condensed into a gigantic data base. The quantity is unmatched by other data bases, therefore its quality must always be analysed and scrutinized to keep the data accurate. The purpose of this thesis is to assess the accuracy of the stellar parameters that Gaia provides through its data sets GSP-Phot and GSP-Spec. This was achieved through inspecting the so-called benchmark stars within these samples. These are stars which has been closely studied with accurate methods which gives supreme reliability in their values. The comparison resulted in some conclusions regarding the GSP-Phot and GSP-Spec data bases. GSP-Phot showed sensitivity to distance, its reliance on photometry and parallax leading to errors through reddening, extinction and parallax uncertainty when distance increases. GSP-Spec showed sensitivity to low metallicity, as well as uncertainty from the radial velocity spectrometer (RVS) flux. Lower metallicity coinciding with greater RVS flux uncertainty, was a common denominator for greater error offsets. Finally future approaches were discussed, such as setting up functions using methods like linear regression and machine learning, to use the results to correct Gaia stellar parameters and increase their accuracy., Gaia-satelliten kartlägger Vintergatan och dess observationer har kondenserats till en gigantisk databas. Mängden objekt är oöverträffad av andra databaser, därför måste dess värden alltid analyseras och granskas för att behålla dess kvalité. Syftet med detta projekt är att bedöma noggrannheten hos de stjärnparametrar som Gaia tillhandahåller genom dess dataset GSP-Phot och GSP-Spec. Detta uppnåddes genom att inspektera så kallade benchmarkstjärnor i dessa dataset. Det är stjärnor som har studerats noggrant med exakta metoder som ger hög tillförlitlighet till deras värden. Jämförelsen resulterade i några slutsatser angående GSP-Phot- och GSP-Spec-databaserna. GSP-Phot visade känslighet för avstånd. Dess beroende av fotometri och parallax ledde till fel genom utsläckning och parallaxosäkerheter när avståndet ökar. GSP-Spec visade känslighet för låg metallicitet, såväl som osäkerhet från radialhastighetsspektrometerns (RVS) flöde. Lägre metallicitet sammanföll också med större osäkerhet i RVS-flöde. Slutligen diskuterades framtida tillvägagångssätt, såsom att sätta upp funktioner med metoder som linjär regression och maskininlärning, för att använda resultaten till att korrigera Gaia stjärnparametrar och öka deras noggrannhet.

The rate at which stars have formed throughout the history of theuniverse is not constant, it started out slow, increased until around redshift ∼ 2 when it reversed and became slower again. The reason for this behaviour is still being investigated with various models and simulations usually based upon dark matter halos. The aim of this study is to instead investigate whether there is a correlation between the cosmic star formation rate and the evolution of cosmic voids. This is achieved by comparing the total mass flow from voids with the amount of matter forming stars. A simple model of void mass flow is created and compared with observational data of star formation. The model is shown to exhibit the same behaviour as the star formation rate indicating that there is indeed a correlation between void evolution and star formation. This suggests it to be fruitful to create a more involved, alternative model of star formation based upon void evolution as opposed to the common halo evolution, Hur snabbt stjärnor bildas har genom universums historia förändrats över tid, det började långsamt och ökade sedan fram till rödförskutning ∼ 2 då trenden vände och saktade ner igen. Förklaringen till detta beteende utforskas fortfarande genom diverse modeller och simularingar som vanligtvis bygger på mörk materia halos. Syftet med detta arbete är att istället undersöka ifall det finns en korrelation mellan tomrumsutveckling och den kosmiska stjärnbildningen. Detta åstadkoms genom att jämföra det totala massflödet från tomrum med den massa som bildar stjärnorna. En simpel model för tomrumsutveckling skapas och jämförs med observationell data för stjärnbildningshastighet. Denna modell visar samma beteende som stjärnbildningen och tyder på att det finns en korrelation mellan denna och tommrumsutveckling. Som slutsats pekar denna studie på att det kan vara fruktbart att utveckla en mer anancerad modell för den kosmiska stjärnbildningen som bygger på tomrumsutveckling istället för mörk materia halos.

Electron holes are positively charged nonlinear structures in which trapped electrons are supported by a positive electrostatic potential. These structure are regularly observed in space and laboratory plasmas by means of diverging bipolar electric field signatures. Recent observations and simulations have shown that fast moving electron holes can generate electromagnetic whistler waves via Čerenkov emission. The fast moving positive charge correspond to localised currents which can potentially excite waves. The aim of the project is to study both theoretically and numerically the properties leading to the Čerenkov emission of whistler waves by three-dimensional electron holes. In addition, efforts are dedicated to the derivation of a model providing the properties of emitted whistlers. The model is compared with the observational features of electromagnetic whistler waves generated by electron holes.