Search

SAMMANFATTNING Bakgrund: Att vara förälder till ett barn som insjuknar i diabetes kan innebära svår stress. Även om den akuta stressen vid diagnosen avtar, så upplever många föräldrar en pågående psykisk stress som kan leda till utbrändhet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur föräldrar till barn med typ1 diabetes upplever stress minst ett och ett halvt år efter diagnos samt vilket stöd de önskar att sjukvården kunde bistå med. Metod: För att utföra studien valdes en kvalitativ design. Författaren genomförde semistrukturerade intervjuer med sex mammor vars barn var i åldrarna tre till arton år. Intervjudata analyserades med en deduktiv innehållsanalys. Karasek och Theorells kravkontroll-stödmodell användes som en teoretisk referensram för studien. Resultat: Studien resulterade i tre kategorier samt elva subkategorier och det övergripande temat Arbetet Diabetes. Kravet att hantera de oförutsägbara och instabila aspekterna med barnets sjukdom kunde orsaka oro och stress hos föräldrarna, liksom sömnbrist samt omgivningens oförståelse och okunskap. Att lämna över kontrollen över behandlingen till barnet självt eller förskola och skola var också något som kunde medföra en belastning och stress hos föräldrarna. Partnern och sjukvården utgjorde ett viktigt stöd i vardagen. Tekniska hjälpmedel upplevdes som ett avlastande stöd, men som även kunde bidra till ytterligare stress. Föräldrarna var i regel nöjda med sjukvården men önskade mer förståelse på vissa områden samt en obligatorisk uppföljning hos psykolog. Det fanns även en önskan om att syskon skulle inkluderas mer i vården. Slutsats: Upplevelsen av stress hos föräldrar till barn med typ 1 diabetes varierade och påverkades av faktorer som krav, kontroll och stöd. Oro för situationer man inte kunde påverka och förutse liksom osäkerheten i att lämna över kontrollen till andra bidrog till upplevelsen av stress. Stöd från partner, sjukvård, tekniska hjälpmedel och sociala medier hade betydelse för upplevd stress, Background: To be a parent of a child type 1 Diabetes can be severally stressful. Even if the initial stress at diagnosis recedes, many parents experience a persistent psychological stress which can lead to burnout symptoms. Aim: The aim of the study was to describe how parents of children with type 1 diabetes experienced stress at least 1.5 years after receiving the diagnosis and what support they wanted from healthcare providers. Method: A qualitative design was used conducting semi structured interviews with six mothers whose children were between the ages of three to eighteen. The collected data was analysed by using deductive content analysis. Karasek and Theorell’s demands-controlsupport model was used as a theoretical framework for the study. Results: The study resulted in three main categories and eleven subcategories with the work Diabetes as an underlying theme. The demands of handling the unpredictable and unstable aspects of the child’s disease caused stress, as well as sleep deprivation and handling other people’s ignorance. Handing over the control of care to school staff or the children themselves was sometimes associated with frustration and stress. The parent’s partner and the health care providers were important support. Technical aids were perceived as an unburdening support, but could also create more stress. The parents were satisfied with the health care support in general but wanted more understanding in some areas as well as a mandatory follow-up with a psychologist. A need to include siblings in the care and follow-up was also mentioned. Conclusion: The experience of stress among parents of children with type 1 diabetes varied and was affected by demands, control and support. The concern about situations that were beyond their control and prediction created stress as well as the ability to hand over the control to others. The support from partners, health care providers, technical aids and social media was important for perceived st

Bakgrund:Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som oftast drabbar barn och unga vuxna upp till 35 års ålder. Unga vuxna är den grupp med diabetes typ 1 som särskiljer sig genom att inte följa nationella och internationella riktlinjer för egenvård. Syfte:Att undersöka hur unga vuxna med diabetes typ 1 upplever livskvalitet och förmåga till egenvård. Metod:Denna studie är en litteraturöversikt med deskriptiv design. Femton kvalitativa artiklar inkluderades för att besvara frågeställningarna. Litteratursökningen gjordes i PubMed, CINAHL och PsychInfo. Resultat:Unga vuxna med diabetes typ 1 är i behov av olika typer av stöd och hjälpmedel för att genomföra god egenvård. Rädslan för hypoglykemi, brist på anpassad miljö och brist på stöd och kunskap från omgivning är det som påverkade unga vuxna med diabetes typ 1 upplevda livskvalitet negativt. Faktorer som hindrade unga vuxna från god egenvård bestod av stigmatisering, diabetesrelaterad stress, bristande socialt stöd och brist på anpassad miljö. En optimistisk attityd, stöd av familj och vårdpersonal, användning av teknik och att ta en aktiv roll i sin diabetessjukdom var faktorer som underlättar förmågan till egenvård. Slutsats: Litteraturöversikten visar att unga vuxna med diabetes typ 1 har en mångdubblad sårbarhet under övergångsperioden från barn- till vuxenliv och ställs inför en ökad uppsättning utmaningar genom att parallellt axla övergången från barn- till vuxen och samtidigt ta eget ansvar för sin diabetessjukdom. Att minska det diabetesrelaterade stigmat, öka tillgång till platser för egenvård och ett individanpassat stöd kan främja livskvalitet och förmåga till egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1., Background:Type 1 diabetes is a chronic condition wich usually appears in childhood but can be developed in people aged up to 35 years of age. Young adults with Type 1 diabetes is the patient population which exhibit poor treatment adherence by not ensuing the recommended the national and international guidelines for self-care. Aim:To describe quality of life and ability to engage in self-care in young adults with Type 1 diabetes. Method:This study was made a literature review with a descriptive design. To answer the issues of this study 15 original articles were included. The literary search was made in PubMed, CINAHL and PsychInfo. Results:Young adults with Type 1 diabetes is in need of different types of support and resources to perform self-management. The fear of becoming hypoglycemic, absence of a suitable environment and support, lack of knowledge in society affected the quality of life in young adults with Type 1 diabetes. Health-related stigma, stress related to diabetes, a lack of social support, using techniques and engaging in self-managing behaviours was associated with better better treatment adherence. Conclusion:The literary review showed that young adults with Type 1 diabetes have a multiplied vulnerability during the transitioning from adolescence to adulthood and are faced with an increased set of challenges by transitioning whilst taking full responsibility of their condition. The possibility of privacy for self-care and increased individualized support can promote the quality of life and the ability to self-care in young adults with type 1 diabetes.

Background: Dexcom G5, a continues glucose monitoring system, includes a follower function that gives people the possibility to see other people's glucose levels in real time. During the adolescents the metabolic control often deteriorate, When the responsibility for the diabetes care is shared between the parent and the youth there is better possibility to achieve a good metabolic control (Olinder, Nyhlin och Smider 2011). Purpose: The purpose of this study is to investigate how adolescents perceive the follower function in Dexcom G5. Method: A qualitative interview method with inductive onset. Eleven adolescents have been interviewed using a question guide with semi structured questions. The material was analysed with content analysis by Graneheim and Lundman (2014). The theoretic framework used is person centred care (Ekman et al., 2011). Result: The conclusion from the analysis were one theme, three categories and eight subcategories. The theme is a means of adolescents to liberation using the follower function. The categories are use of technology, safety and liberation. The adolescents had a positive perception of the follower function and they felt safe, especially during the night and when there was a risk for hypoglycaemia. They felt that their parents was safer which led to fewer diabetes related conflicts and more liberation. The adolescents felt that it was easier to get help with the self-care. Some could feel some restrictions to their integrity and they could experience some stress by being responsible for their self-care. Most did not perceive the follower function as offensive to their integrity. They could understand that their parents used it with their welfare in mind. Conclusion: The follower function can be helpful when adolescents gradually take responsibility for their self-care. It is useful both in that it makes the adolescents feel safe, but it also provides a means for parents to let go. There are times when the adolescents may feel sup, Bakgrund: Till Dexcom G5, en kontinuerlig glukosmätare, finns en följarfunktion som ger möjlighet att följa andras glukosvärden i realtid. Under adolescensen försämras ofta den metabola kontrollen. När ansvaret för egenvården delas mellan föräldrar och ungdomar finns det bättre förutsättningar för att god metabol kontroll uppnås (Olinder, Nyhlin och Smide 2011). Syftet: Syftet med denna studie är att undersöka ungdomars upplevelse av Dexcom G5s följarfunktion. Metod: En kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats. Elva ungdomar har intervjuats med en frågeguide med semistrukturerade frågor. Materialet har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman (2004). Den teoretiska referensram som använts är personcentrerad vård (Ekman et al., 2011). Resultat: Vid analysen framkom ett tema, tre kategorier och åtta subkategorier. Temat var ungdomars väg till frigörelse med hjälp av följarfunktionen, kategorierna var handhavande av teknik, trygghet och frigörelse. Ungdomarna var positiva till följarfunktionen och kände sig trygga framförallt på nätterna samt vid risk för hypoglykemier. De upplevde att deras föräldrar var tryggare, vilket ledde till färre diabetesrelaterade konflikter och en större frihet. Ungdomarna upplevde att de lättare kunde få hjälp med egenvården. Några kände sig delvis inskränkta i sin integritet, och kunde ibland uppleva det stressande att alltid ställas till svars för hur de skötte sin egenvård. De flesta upplevde dock att följarfunktionen inte var kränkande för deras integritet, de förstod oftast att föräldrarna använde sig av den med gott uppsåt. Slutsats: Följarfunktionen kan vara till hjälp för att ungdomarna successivt ska kunna ta över ansvaret för sin egenvård. Den är till nytta både för att ungdomarna ska känna sig trygga, men också för att föräldrarna ska våga släppa taget. Det fanns dock tillfällen då ungdomarna kände sig övervakade och att följarfunktionen inskränkte på deras integritet. I dessa fall framkom det at