Search

Den här studien tar sin utgångspunkt i paradoxen att skolkuratorer tenderar att arbeta mer med åtgärdande insatser fastän riktlinjer lägger fokus på hälsofrämjande och förebyggande insatser. En av anledningarna till att skolkuratorerna prioriterar åtgärdande samtal hänvisas till tidsbrist, dock framgår inte vad det är som gör att det förhåller sig så. Syftet med den här studien är att undersöka en grupp skolkuratorers erfarenheter av vad som är styrande vid prioritering av deras arbetsuppgifter. Datamaterialet består av sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i Västernorrlands län. Intervjuerna genomfördes digitalt, genom zoom, och de transkriberade intervjuerna genomgick sedan en konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att skolkuratorerna prioriterar enskild elev men att det finns faktorer i deras omgivning som de måste ta hänsyn till. Dessa faktorer handlar om samverkan mellan skolans professioner, professionsrollen som både är flexibel men under en villkorat situation eftersom skolkuratorer ses som rådgivare till skolans professioner, samt opåverkbara faktorer såsom stort elevantal och andra organisationers inverkan på skolkuratorers prioriteringar. Analysen utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och samverkan som begrepp, och jämförs med tidigare forskning på skolkuratorer. Diskussionen landar kring tre faktorer som visat sig styra skolkuratorers prioriteringar på ett eller annat sätt. Dessa tre är: 1. Relationsskapande skapar efterfrågan på enskilda samtal. 2. Stort elevantal och resursbrist. 3. Förväntningar från andra professioner som skiljer sig från det förebyggande och hälsofrämjande uppdraget. Diskussionen mynnar ut i värdet av skolkuratorers egna reflektioner kring sin roll och vidare forskning åberopas kring legitimation av skolkuratorer.