Search

Ett pelagialprogram har tagits fram för övervakning i relativt opåverkade referensområden i kustvattentyperna 16 t.o.m.19 i Bottemhavet. Programmet bör kunna ligga till grund för uppföljning av internationella, nationella och regionala miljömål samt följa upp ekologisk status. Den rumsliga variationen samt mellanårsvariationen hos pelagiala variabler i Bottenhavsområdet har använts som utgångspunkt för att beräkna provtagningsbehovet. Det föreslagna programmet innebär att mellan 48 och 60 provtagningar årsperiod, varefter ekologisk status kan bedömas. Designen gör det möjligt att med 80 % säkerhet bedöma ekologisk status med mätdata som ligger minst 20 % från klassgränserna. Mätprogrammet är designat för provtagningar -årsperiod. Stationer har slumpats ut i de olika typerna, och förslag på årliga provtagningslokaler anges i rapporten. Eftersom djupet vid de olika stationerna varierar, bör de flesta pelagiala variablerna provtas vid ett diskret djup i övre delen av vattenmassan, t.ex. 1 m djup. Av vetenskapliga och ekonomiska skäl är det viktigt att pelagialprogrammet samordnas för hela Bottenhavet. För mjukbottenfauna bedöms det befintliga integrerade programmet för trendanalys i Bottenhavet kunna tillgodose Vattendirektivets behov för kontrollerande övervakning i distriktet. Detta under förutsättning att Sundsvallsbuktens program fortsätter och att de nya nationella och regionala provtagningsområdena i södra Bottenhavet (Gräsö) etableras och drivs. Dimensioneringen av nuvarande nationellt och regionalt bottenfaunaprogram och områdesövervakning men har även visat sig vara väl anpassat för bedömningar inom ramen för Vattendirektivet. Enligt bedömningsgrunden bör minst 5 stationer användas för klassning av ekologisk status. Dessa stationer måste dock inte ligga inom samma vattenförekomst, utan kan vara lokaliserade i angränsande vattenförekomster. Den ekologiska statusen för mjukbottenfauna i enskilda vattenförekomster klassas genom extrapolering med hjälp av data från närbelägna områden med liknande bottenmiljö och påverkansgrad. Befintlig fiskebeståndsövervakning föreslås fortlöpa för att möjliggöra uppföljning av förändringar. En utökning av antalet övervakningsområden föreslås dock för att upprätta minst ett referensområde per inre och yttre kustvattentyp. En kombination av stratifierad och slumpmässig övervakning av fiskebestånden enligt nuvarande strategi föreslås, där djupintervallen stratifieras medan stationerna slumpas ut i respektive djupintervall. Provfiske och provtagning för miljögiftsanalys av fisk bör samordnas till samma provtagningstillfälle. Vidare bör den modell för samfinansiering och samordning som idag tillämpas av kustlänen i Bottniska viken för övervakning av fiskbestånd, samt och miljögiftsövervakning av fisk, fortlöpa även framöver. De ämnen som ingår i det pågående nationella programmet för miljögifter i fisk bör mätas även i de nya föreslagna områdena. När EU:s dotterdirektiv för prioriterade ämnen är beslutat och Vattenmyndigheterna fastställt miljökvalitetsnormer för särskilda förorenande ämnen, bör en översyn göras och ytterligare ämnen som är aktuella för Bottenhavet införlivas i övervakningsprogrammet. Miljögiftsövervakning i fisk bedöms kunna mätas med ett maximalt avstånd på 75 km mellan stationsområdena. Bedömning och extrapolera mätvärdena. För samtliga delprogram har en grova uppskattningar av kostnader för genomförandet gjorts. Projektet är ett samarbete mellan Länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Gävleborg och Umeå Marina Forskningscentrum och finansieras av Naturvårdsverket.

Förslag på ett samordnat miljöövervakningsprogram i Bottenvikens distrikt redovisas översiktligt i tabell 1a och 1b. Förslaget behandlar den kontrollerande övervakningen enligt ramdirektivet för vatten (Europaparlamentet och rådets direktiv 2000/60EG). Samordningen syftar till att kunna tillgodose nationella miljömålsrapporteringar och vattendirektivets rapporteringskrav med samma mätprogram. Det förutsätts att trendstationer i kustvatten finns i varje vattendistrikt. Vattentyp, huvudmynningsområde (HMYO) och vattenförekomst har utgjort rumsliga enheter som skall övervakas. Som precisionskrav för mätkvalitet har antagits att kunna upptäcka en skillnad på 2+ % mellan ett tillståndsvärde och klassgräns enligt bedömningsgrunderna. I praktiken har dock detta inte kunnat uppfyllas för samtliga ingående variabler. Kostnaden för ett års mätningar enligt föreslagen design i Bottenvikens vattendistrikt beräknas till 2 420 000 kr per år. Miljögifter står för 480 000 kr, mjukbottenfauna för 600 000 kr, kustbestånd för 440 000 kr och vattenmassa för 900 000 kr. Kostnader för dagens trendstationer inom vattenmassans övervakningsprogram ingår inte i dessa beräkningar. Detta program kostar idgag uppskattningsvis 2 miljoner. Den vetenskapliga grunden för förslaget redovisas i denna rapport. En blandning av stratifiering och slumpning av mätningar över det område som skall övervakas har visats vara den mest kostnadseffektiva strategin med god mätprecision. Den har tillämpats för vattenmassans variabler där provtagning kan ske över större delen av alla vattenförekomster i en vattentyp. För delprogrammen miljögifter i fisk, mjukbottenfauna och kustfisk gör kravet på lämpliga habitat för provtagning att avvikelser från strategin blir nödvändiga. Slumpning vid första provtagningstillfälle och återbesök har här istället tillämpats. Dimensionering av vattenmassans variabler baseras på en mätning av olika variablers variation inom Bottenvikens inre kustvatten. En erfarenhetsbaserad modifiering av beräknad provtagningsdimensionering har sedan gjorts, baserat på praktisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet. Behovet av mätningar för vattenmassans variabler varierar relativt mycket, men har harmoniserats till mellan 48 och 96 mätningar per vattentyp under 3 år för inre kustvatten. För yttre kustvatten har antagits att variationen är hälften av den i inre. Programmets upplägg ger möjlighet till bättre skattning av mätinsats vartefter mätdata insamlas. Mjukbottenfauna behåller befintligt trendprogram då återkommande slumpning av stationer skulle kräva upprättande av nya lämpliga lokaler, vilket är kostsamt. Nuvarande stationsområden bedöms tillräckligt väl utgöra underlag för klassning av de inre vattentyperna i distriktet. Enskilda vattenförekomster klassas genom extrapolering från närmaste områden med mätdata och liknande bottenmiljö. En liknande bedömning och strategi har valts för övervakning av kustfiskbestånd. I projektet har miljögifter behandlats som en grupp utan åtskillnad av prioriterade ämnen och andra förorenande ämnen. Miljögifter som mäts i fisk bedöms kunna mätas på stationer med maximalt 75 km avstånd mellan varandra. Tillståndsbedömning görs för en hel vattentyp utifrån dessa mätningar genom inter- och extrapolering av erhållna mätvärden. Programförslag har inte kunnat göras för vattenväxter eftersom metod och bedömningsgrunder för detta inte är tillämpbara i Bottenviken. Detta pågår istället i ett separat projekt med Gävleborgs län som ansvarig. Morfologi har heller inte utretts i denna undersökning. Ämnesexperterna har gett förslag på design av program för bottenfauna, fiskbestånd och miljögifter omfattande hela distriktet, och samtliga fyra vattentyper. För pelagialvariabler har vi inom projektet gjort en särskild utredning av den rumsliga variationen som endast omfattar vattentypen Bottenvikens inre kustvatten. Upplägg av pelagialt program i Bottenvikens yttre kustvatten samt i Kvarkens inre och yttre kustvatten har gjorts genom expertbedömning utifrån erfarenheterna från Bottenvikens inre kustvatten.