Search

Denna rapport utgör en syntes av de sju projekt som finansierades inomNaturvårdsverketsoch Havs- och vattenmyndighetens forskningssatsning inomområdet ekologisk kompensation som pågick 2018–2021. Syntesprojektet har utgåttdels från slutrapporterna från de enskilda projekten, dels från myndigheternasuttryckta önskemål om belysning av vissa specifika aspekter inom tillämpningen avekologisk kompensation. Rapporten täcker därför inte in alla resultat och slutsatserfrån forskningsprojekten utan har inriktat sig på följande teman: (i) etiska argumentkring ekologisk kompensation, (ii) förutsättningarna för lagstyrd och frivilligkompensation,(iii) modeller för beräkning av miljöskador och kompensationseffekter,och (iv) uppföljning och utvärdering av kompensationsåtgärder. Tillämpningen av ekologisk kompensation har idag en relativt begränsad omfattning,men skulle kunna utvecklas till ett mer använt styrmedel. I rapporten pekas dockpå en rad aspekter som behöver åtgärdas och utvecklas för att ekologisk kompensationska bidra till att förlusterna av biologisk mångfald och ekosystemtjänster stoppas ellervänds till en nettouppbyggnad av miljövärden. Syntesprojektet resulterade i en radolika förslag riktade till berörda myndigheter som förväntas vara avgörande förekologisk kompensation som styrmedel. Dessa summeras kortfattat nedan: Lagstiftning och nationell policy Skadelindringshierarkin bör få ett starkt lagstöd och kopplingen mellan hierarkinoch principen om tvådelad prövningen bör klargöras Målet med ekologisk kompensation bör formuleras och uttryckas i lagstiftningoch nationella policydokument Lagstiftning bör tas fram gällande regler för när ekologisk kompensation inteska tillämpas utan exploatering i stället helt ska undvikas Utredning behövs kring om ett mål om nettovinst vid ekologisk kompensationbör formuleras i miljöbalken, respektive om det ska uttryckas tydligare som endel av de svenska miljökvalitetsmålen Krav på systematisk uppföljning bör ingå som standard för al

Executive Summary Introduction Following alarming reports from the IPCC, climate change has engaged policymakers world-wide to chart policies at different administrative levels to mitigate increasing greenhouse gas emissions. The construction sector causes a substantial part of all greenhouse gas emissions, primarily carbon dioxide. Traditionally in this sector, the focus of carbon reduction measures has been on improving the energy efficiency of buildings. Further, various sustainability assessment schemes (BREEAM, LEED, Green Star, etc.) have been developed to assess sustainability performance. More recently, awareness has increased of the considerable greenhouse gas emissions arising from the manufacturing of construction materials and components, and also from construction processes and transport. Consequently, the infrastructure construction sector is now considered as a major source of greenhouse gases. In the UK, The Infrastructure Carbon Review has estimated that the construction, maintenance and operations of infrastructure assets account for 16% of the nation’s total carbon dioxide emissions. It is widely acknowledged that these emissions need to be significantly reduced if the international and national reduction targets are to be met. About the project This research project has investigated the institutional and organisational contexts, policies, procurement requirements and implementation strategies used to drive greenhouse gas reduction in large infrastructure projects in five countries world-wide: Australia, The Netherlands, Sweden, the UK and the US (see below for an overview of case study projects). The study is based on interviews with key partners on the client side and in the supply chain of each project. To provide a contextual understanding of the strategies used in these projects, we further include descriptions of the policy background that underlies current strategies and ambitions. Thus, the project traces the pathway from political and org, QC 20190614

I den här studien utvärderar vi konsekvenserna av så kallat gemensamt genomförande av ekologiska fokusarealer enlig artikel 46:5 och 46:6 i EU:s direktstödsförordning. Genom bredare analyser beaktar vi även andra former av samverkan och justerade skötselvillkor. Att främja sammanhängande områden med ekologiskt fokus är en del av EU:s satsning på grön infrastruktur. Sverige tillämpar inte gemensamt genomförande i dagsläget. Ekologisk-ekonomisk modellering, workshop med jordbrukare och intervjuer med tjänstemän ligger till grund för studiens resultat. Fokus i våra analyser är effekter på pollinering och biologisk skadedjursbekämpning, båda ekosystemtjänster till nytta för jordbruket. Jordbrukare positiva till samverkan, tjänstemän befarar högre kostnader Generellt är de medverkande jordbrukarna positiva till samverkan. Tydligare och mer konkret koppling mellan godkända fokusarealer, skötselvillkor och miljönytta behövs dock för att skapa acceptans hos jordbrukarna. Tjänstemän med erfarenhet av samverkan är generellt positiva, medan personer utan erfarenhet är mer tveksamma. På svenska myndigheter befaras ökade transaktionskostnader, trots att fungerande exempel på samverkan i Europa finns. Vi rekommenderar att inspiration och kunskap hämtas från dessa lyckade exempel. Små miljöeffekter med dagens fokusarealer Att med dagens regelverk införa gemensamt genomförande av ekologiska fokusarealer ger små miljöeffekter. Miljöeffekten förblir svag eftersom möjligheten att välja fokusarealer med låg miljöeffekt kvarstår, och eftersom generösa viktningsfaktorer minskar den faktiskt avsatta arealen av fokusarealer med högre miljönytta. Dessutom finns incitament att placera fokusarealerna på lågproduktiv mark, där behovet av fokusarealer som gynnar ekosystemtjänster är lägre. I dag godkänns också fokusarealer som ingår i det normala brukandet, vilket skapar dödvikt. Våra modeller visar att möjligheten till samverkan inte löser dessa problem. Bättre miljöeffekt med rätt fokusareale, In this study we evaluate the consequences of regional and collective implementation of ecological focus areas according to Articles 46:5 and 46:6 of the EU Direct Payments regulation. Through broader analyses, we also consider other forms of collaboration and additional management requirements. Promoting networks of areas with an ecological focus is part of the EU’s investment in green infrastructure. Sweden does not currently allow for any collaboration among farmers. The study results are based on ecological-economic modelling, a workshop with farmers and interviews with administrators. Our analyses focus on the effects on pollination and biological pest control, both of which are ecosystem services benefiting agriculture, and on transaction costs for farmers and administrators. Farmers are positive about collaboration, officials fear higher costs Generally, the participating farmers are positive about collaboration. However, clearer and more concrete links between approved focus areas, management requirements and environmental benefits are needed to create acceptance among farmers. Administrators with experience of collaborative systems are generally positive to collective implementation, while those without experience are hesitant. There is a fear of increased transaction costs among Swedish administrators, despite the fact that well-functioning examples of collaboration in Europe exist. We recommend seeking inspiration and knowledge from these successful examples. Small environmental effects from current focus areas The introduction of collective implementation of ecological focus areas with the current Swedish regulations would provide small environmental effects. The environmental effects remain weak because of the possibility of still being able to choose focus areas with weak environmental effects, and because generous weighting factors reduce the actual surface allocated to focus areas providing higher environmental benefits. In addition, there are incent