Search

Boverket med flera myndigheter och organisationer har på senare tid starkt argumenterat för ökad satsning på åtgärder i syfte att stärka den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling. Delegationen för hållbara städer (DHS) ger under perioden 2009 - 2014 ekonomiskt stöd till 98 projekt som ska främja hållbar stadsutveckling. Rapporten redovisar ett uppdrag från Boverket att ”följa upp sociala effekter” i 7 investerings- och 3 planeringsprojekt. I studien undersöks hur man i dessa projekt närmat sig frågan om social hållbarhet. Föreställningen om ”social hållbarhet” är en vision och ett övergripande värde som kan preciseras i olika riktningar och med olika fokus, något som tydligt framgår av de tio projekt vi studerat. Social hållbarhet framstår här sammantaget som en positivt laddad etikett som klistras på ett brett spektrum av åtgärder. Med hjälp av en teoretiskt förankrad, men pragmatiskt konstruerad tankeram har vi stegvis närmat oss de aspekter projekten själva explicit förknippat med eller implicit verkar se som uttryck för social håll-barhet. Strategin finns beskriven i en tidigare rapport till Boverket (Gustavsson & Elan-der 2013b). Den rapporten utmynnar i en ”hållbarhetspyramid” med åtföljande frågor och förklarande resonemang som i urval har använts i den aktuella uppföljningen. Eftersom projekten avslutas först i och med utgången av 2014 är det inte möjligt att nu dra bestämda slutsatser om effekter och resultat. Dessutom pågår i projektområdena parallella och delvis sammanvävda processer som gör det svårt att urskilja vilket specifikt bidrag som kan härledas till ett visst projekt. Däremot finns ett överflöd av material som ger kunskap om mål, påbörjade och delvis genomförda åtgärder. Källmaterialet är i huvudsak begränsat till projektledningarnas bilder, berättelser och självvärderingar som de framgår av projektrapporter, enkätsvar och samtal på plats. Forskarnas roll har i huvudsak varit att observera och dokumentera vad som sker, men också att

Boverket med flera myndigheter och organisationer har på senare tid starkt argumenterat för ökad satsning på åtgärder i syfte att stärka den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling. Delegationen för hållbara städer (DHS) ger under perioden 2009 - 2014 ekonomiskt stöd till 98 projekt som ska främja hållbar stadsutveckling. Rapporten redovisar ett uppdrag från Boverket att ”följa upp sociala effekter” i 7 investerings- och 3 planeringsprojekt. I studien undersöks hur man i dessa projekt närmat sig frågan om social hållbarhet. Föreställningen om ”social hållbarhet” är en vision och ett övergripande värde som kan preciseras i olika riktningar och med olika fokus, något som tydligt framgår av de tio projekt vi studerat. Social hållbarhet framstår här sammantaget som en positivt laddad etikett som klistras på ett brett spektrum av åtgärder. Med hjälp av en teoretiskt förankrad, men pragmatiskt konstruerad tankeram har vi stegvis närmat oss de aspekter projekten själva explicit förknippat med eller implicit verkar se som uttryck för social håll-barhet. Strategin finns beskriven i en tidigare rapport till Boverket (Gustavsson & Elan-der 2013b). Den rapporten utmynnar i en ”hållbarhetspyramid” med åtföljande frågor och förklarande resonemang som i urval har använts i den aktuella uppföljningen. Eftersom projekten avslutas först i och med utgången av 2014 är det inte möjligt att nu dra bestämda slutsatser om effekter och resultat. Dessutom pågår i projektområdena parallella och delvis sammanvävda processer som gör det svårt att urskilja vilket specifikt bidrag som kan härledas till ett visst projekt. Däremot finns ett överflöd av material som ger kunskap om mål, påbörjade och delvis genomförda åtgärder. Källmaterialet är i huvudsak begränsat till projektledningarnas bilder, berättelser och självvärderingar som de framgår av projektrapporter, enkätsvar och samtal på plats. Forskarnas roll har i huvudsak varit att observera och dokumentera vad som sker, men också att

Boverket med flera myndigheter och organisationer har på senare tid starkt argumenterat för ökad satsning på åtgärder i syfte att stärka den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling. Delegationen för hållbara städer (DHS) ger under perioden 2009 - 2014 ekonomiskt stöd till 98 projekt som ska främja hållbar stadsutveckling. Rapporten redovisar ett uppdrag från Boverket att ”följa upp sociala effekter” i 7 investerings- och 3 planeringsprojekt. I studien undersöks hur man i dessa projekt närmat sig frågan om social hållbarhet. Föreställningen om ”social hållbarhet” är en vision och ett övergripande värde som kan preciseras i olika riktningar och med olika fokus, något som tydligt framgår av de tio projekt vi studerat. Social hållbarhet framstår här sammantaget som en positivt laddad etikett som klistras på ett brett spektrum av åtgärder. Med hjälp av en teoretiskt förankrad, men pragmatiskt konstruerad tankeram har vi stegvis närmat oss de aspekter projekten själva explicit förknippat med eller implicit verkar se som uttryck för social håll-barhet. Strategin finns beskriven i en tidigare rapport till Boverket (Gustavsson & Elan-der 2013b). Den rapporten utmynnar i en ”hållbarhetspyramid” med åtföljande frågor och förklarande resonemang som i urval har använts i den aktuella uppföljningen. Eftersom projekten avslutas först i och med utgången av 2014 är det inte möjligt att nu dra bestämda slutsatser om effekter och resultat. Dessutom pågår i projektområdena parallella och delvis sammanvävda processer som gör det svårt att urskilja vilket specifikt bidrag som kan härledas till ett visst projekt. Däremot finns ett överflöd av material som ger kunskap om mål, påbörjade och delvis genomförda åtgärder. Källmaterialet är i huvudsak begränsat till projektledningarnas bilder, berättelser och självvärderingar som de framgår av projektrapporter, enkätsvar och samtal på plats. Forskarnas roll har i huvudsak varit att observera och dokumentera vad som sker, men också att

Boverket med flera myndigheter och organisationer har på senare tid starkt argumenterat för ökad satsning på åtgärder i syfte att stärka den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling. Delegationen för hållbara städer (DHS) ger under perioden 2009 - 2014 ekonomiskt stöd till 98 projekt som ska främja hållbar stadsutveckling. Rapporten redovisar ett uppdrag från Boverket att ”följa upp sociala effekter” i 7 investerings- och 3 planeringsprojekt. I studien undersöks hur man i dessa projekt närmat sig frågan om social hållbarhet. Föreställningen om ”social hållbarhet” är en vision och ett övergripande värde som kan preciseras i olika riktningar och med olika fokus, något som tydligt framgår av de tio projekt vi studerat. Social hållbarhet framstår här sammantaget som en positivt laddad etikett som klistras på ett brett spektrum av åtgärder. Med hjälp av en teoretiskt förankrad, men pragmatiskt konstruerad tankeram har vi stegvis närmat oss de aspekter projekten själva explicit förknippat med eller implicit verkar se som uttryck för social håll-barhet. Strategin finns beskriven i en tidigare rapport till Boverket (Gustavsson & Elan-der 2013b). Den rapporten utmynnar i en ”hållbarhetspyramid” med åtföljande frågor och förklarande resonemang som i urval har använts i den aktuella uppföljningen. Eftersom projekten avslutas först i och med utgången av 2014 är det inte möjligt att nu dra bestämda slutsatser om effekter och resultat. Dessutom pågår i projektområdena parallella och delvis sammanvävda processer som gör det svårt att urskilja vilket specifikt bidrag som kan härledas till ett visst projekt. Däremot finns ett överflöd av material som ger kunskap om mål, påbörjade och delvis genomförda åtgärder. Källmaterialet är i huvudsak begränsat till projektledningarnas bilder, berättelser och självvärderingar som de framgår av projektrapporter, enkätsvar och samtal på plats. Forskarnas roll har i huvudsak varit att observera och dokumentera vad som sker, men också att

Boverket med flera myndigheter och organisationer har på senare tid starkt argumenterat för ökad satsning på åtgärder i syfte att stärka den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling. Delegationen för hållbara städer (DHS) ger under perioden 2009 - 2014 ekonomiskt stöd till 98 projekt som ska främja hållbar stadsutveckling. Rapporten redovisar ett uppdrag från Boverket att ”följa upp sociala effekter” i 7 investerings- och 3 planeringsprojekt. I studien undersöks hur man i dessa projekt närmat sig frågan om social hållbarhet. Föreställningen om ”social hållbarhet” är en vision och ett övergripande värde som kan preciseras i olika riktningar och med olika fokus, något som tydligt framgår av de tio projekt vi studerat. Social hållbarhet framstår här sammantaget som en positivt laddad etikett som klistras på ett brett spektrum av åtgärder. Med hjälp av en teoretiskt förankrad, men pragmatiskt konstruerad tankeram har vi stegvis närmat oss de aspekter projekten själva explicit förknippat med eller implicit verkar se som uttryck för social håll-barhet. Strategin finns beskriven i en tidigare rapport till Boverket (Gustavsson & Elan-der 2013b). Den rapporten utmynnar i en ”hållbarhetspyramid” med åtföljande frågor och förklarande resonemang som i urval har använts i den aktuella uppföljningen. Eftersom projekten avslutas först i och med utgången av 2014 är det inte möjligt att nu dra bestämda slutsatser om effekter och resultat. Dessutom pågår i projektområdena parallella och delvis sammanvävda processer som gör det svårt att urskilja vilket specifikt bidrag som kan härledas till ett visst projekt. Däremot finns ett överflöd av material som ger kunskap om mål, påbörjade och delvis genomförda åtgärder. Källmaterialet är i huvudsak begränsat till projektledningarnas bilder, berättelser och självvärderingar som de framgår av projektrapporter, enkätsvar och samtal på plats. Forskarnas roll har i huvudsak varit att observera och dokumentera vad som sker, men också att

Between the local and the global: climate, local governments, networks The notion of an ongoing global warming is shared by a large number of researchers and decision-makers around the world. Through the act of signing the UN Framework Convention on Climate Change a majority of the world's naitons have accepted the idea of human induced climate change, and to develop national climate change mitigation programmes. The Kyoto protocol later quantified the commitments made by the nations. The issue of climate change has become a political issue of its own. In the European Union as well as in Sweden and other nations, climate mitigation goals, programmes and strategies are developed. This is also the situation on the local level, for example in Swedish municipalities, which is the context of this study. Local goverment is an important actor in climate mitigation, both as a political organization in its own right and as an arena involving actors from different sectors in society. Climate change mitigation measures conducted by local governments re partly shaped by national grant programmes. The study shows, however, that the local context - the palce - with its natural prerequisites, economic structures and composition of actors, is just as decisive for how the local climate policies are developed and implemented. It also shows that although responsibility for the environment is an important driving force in local climate mitigation there are at least two other dirving forces; local and regional development and the symbolic valute of being in the forefront of climate change mitigation. Another arena where actors in climate change mitigation meet is the network. Together wiht actors from different sectors and levels many municipalities participate in various networks, with local to global extension. The fact that the netsorks like climate change in inself transcends political and administrative borders, is alsö addressed theoretically in the study, focusing upon the concep

Between the local and the global: climate, local governments, networks The notion of an ongoing global warming is shared by a large number of researchers and decision-makers around the world. Through the act of signing the UN Framework Convention on Climate Change a majority of the world's naitons have accepted the idea of human induced climate change, and to develop national climate change mitigation programmes. The Kyoto protocol later quantified the commitments made by the nations. The issue of climate change has become a political issue of its own. In the European Union as well as in Sweden and other nations, climate mitigation goals, programmes and strategies are developed. This is also the situation on the local level, for example in Swedish municipalities, which is the context of this study. Local goverment is an important actor in climate mitigation, both as a political organization in its own right and as an arena involving actors from different sectors in society. Climate change mitigation measures conducted by local governments re partly shaped by national grant programmes. The study shows, however, that the local context - the palce - with its natural prerequisites, economic structures and composition of actors, is just as decisive for how the local climate policies are developed and implemented. It also shows that although responsibility for the environment is an important driving force in local climate mitigation there are at least two other dirving forces; local and regional development and the symbolic valute of being in the forefront of climate change mitigation. Another arena where actors in climate change mitigation meet is the network. Together wiht actors from different sectors and levels many municipalities participate in various networks, with local to global extension. The fact that the netsorks like climate change in inself transcends political and administrative borders, is alsö addressed theoretically in the study, focusing upon the concep

Between the local and the global: climate, local governments, networks The notion of an ongoing global warming is shared by a large number of researchers and decision-makers around the world. Through the act of signing the UN Framework Convention on Climate Change a majority of the world's naitons have accepted the idea of human induced climate change, and to develop national climate change mitigation programmes. The Kyoto protocol later quantified the commitments made by the nations. The issue of climate change has become a political issue of its own. In the European Union as well as in Sweden and other nations, climate mitigation goals, programmes and strategies are developed. This is also the situation on the local level, for example in Swedish municipalities, which is the context of this study. Local goverment is an important actor in climate mitigation, both as a political organization in its own right and as an arena involving actors from different sectors in society. Climate change mitigation measures conducted by local governments re partly shaped by national grant programmes. The study shows, however, that the local context - the palce - with its natural prerequisites, economic structures and composition of actors, is just as decisive for how the local climate policies are developed and implemented. It also shows that although responsibility for the environment is an important driving force in local climate mitigation there are at least two other dirving forces; local and regional development and the symbolic valute of being in the forefront of climate change mitigation. Another arena where actors in climate change mitigation meet is the network. Together wiht actors from different sectors and levels many municipalities participate in various networks, with local to global extension. The fact that the netsorks like climate change in inself transcends political and administrative borders, is alsö addressed theoretically in the study, focusing upon the concep

Between the local and the global: climate, local governments, networks The notion of an ongoing global warming is shared by a large number of researchers and decision-makers around the world. Through the act of signing the UN Framework Convention on Climate Change a majority of the world's naitons have accepted the idea of human induced climate change, and to develop national climate change mitigation programmes. The Kyoto protocol later quantified the commitments made by the nations. The issue of climate change has become a political issue of its own. In the European Union as well as in Sweden and other nations, climate mitigation goals, programmes and strategies are developed. This is also the situation on the local level, for example in Swedish municipalities, which is the context of this study. Local goverment is an important actor in climate mitigation, both as a political organization in its own right and as an arena involving actors from different sectors in society. Climate change mitigation measures conducted by local governments re partly shaped by national grant programmes. The study shows, however, that the local context - the palce - with its natural prerequisites, economic structures and composition of actors, is just as decisive for how the local climate policies are developed and implemented. It also shows that although responsibility for the environment is an important driving force in local climate mitigation there are at least two other dirving forces; local and regional development and the symbolic valute of being in the forefront of climate change mitigation. Another arena where actors in climate change mitigation meet is the network. Together wiht actors from different sectors and levels many municipalities participate in various networks, with local to global extension. The fact that the netsorks like climate change in inself transcends political and administrative borders, is alsö addressed theoretically in the study, focusing upon the concep