Search

Godkänd; 2012; 20130117 (pou)

This report presents and discusses how the acidification properties of sulfide soils can be investigated, analysed and assessed. In the report it is also described how sulfide soils can be managed in an environmentally sound manner. The report is a result of a project granted by the Swedish Railway and Road Administration, nowadays "Traffic Administration". Within the project a handbook with guidelines for management of sulfide soil has also been published (Pousette, 2007 b). Problems with acidification occur when sulfide soils are exposed to oxygen and acidity is produced from the oxidation of sulfides. As a consequence of isostatic land uplift, a natural process, sulfide rich sediments once deposited in the sea are brought above the sea level and exposed to oxygen. Problems with acidification also occur when sulfide soils are drained or excavated, as a consequence of human activities. The oxidation processes leads to a decrease of pH in the soil and a corresponding release of metals. pH values around 3 are not uncommon. When sulfide soils are anaerobic (oxygen-free), i.e. when they are below the lowest groundwater level, pH is above 7 and then the soils are harmless in terms of leaching. Several examples are presented in the report regarding sulfide soil profiles, and how conditions can vary with depth, in terms of pH, redox potential and metal content.Different methods to determine sulfide soils acidification properties are described, as well as different classification systems for assessment of the acidification properties. Based upon previously proposed and used classifications systems, a new classification system has been developed. The assessment is based on leaching tests performed with a series of aerobic leaching steps where the sample is rewetted between each step. 102 leaching tests performed according to this method were evaluated to study parameters having an impact on the acidification properties of sulfide soil. The sulfur content is one important parameter, since it is oxidation of sulfur that results in a release of H+ ions in the soil. However, it is not enough to only analyse the sulfur content in order to assess a sulfide soils acidification properties. The buffer capacity of the soil also affects the decrease of pH obtained at oxidation. By performing leaching tests with repeated cycles of drying and wetting, the acidification processes can be studied. This is done in two ways: 1) the decreasing rate of pH and 2) the finally reached pH value. Both parameters are valuable for the assessment and provide good information about the soils buffer capacity. The leaching method with a series of aerobic leaching steps is a relatively simple and quick method. Normally the test takes 10 days. The leaching method can distinguish sulfide soils of different types with regard to: 1) decrease rate of pH and 2) the lowest pH value obtained. In the evaluated and presented leaching tests the lowest pH value obtained ranged from 2.6 to 6.3. For 37 % of the samples pH never reached values below 4. For the samples that reached a pH value below 4, the number of aerobic leaching steps until pH was below 4 ranged from 2 to 13. The main parameters of the proposed classification system is the sulfur content, the minimum pH value reached in the leaching test and the number of aerobic leaching steps until pH is lower than 4. The report describes in detail the classification system and how it is used to assess sulfide soils acidification properties. Some examples of the use of the system are also included.A review of different management strategies for sulfide soils has been performed and they are described and ranked after the acidification impact on the environment. Since anaerobic sulfide soil is harmless, the best principle to avoid problems with acidification is to not excavate the soil. Then it remains anaerobic. If the soil is, or has to be, excavated the best option is to place the excavated soil below the groundwater table. In this way, oxidation is prevented and the soil can remain anaerobic. If the soil is excavated and piled up above the ground, it is important to minimise the contact with oxygen in the atmosphere. This can be done by covering the soil with a protection layer of adequate thickness. If the soil is piled up above ground it is important to keep in mind the environmental condition on the site. It is then best if the site consists of sulfide soil as the ground and water streams then already are affected by acidification from the sulfide soil. Denna rapport är en kunskapssammanställning om sulfidjordars försurningsegenskaper, hur de kan undersökas och bedömas, samt hur sulfidjordsmassor kan hanteras på ett miljömässigt bra sätt. Arbetet är en del i ett projekt finansierat av Trafikverket (tidigare Banverket och Vägverket) där en handledning med råd och rekommendationer för hantering av sulfidjordsmassor har tagits fram (Pousette, 2007 b). Problem med försurning fås när sulfidjord utsätts för luftens syre och oxiderar. Detta har skett, och sker, naturligt pga landhöjning varvid sulfidjordssediment hamnar ovanför havsytan. Problem med försurning fås även när sulfidjord grävs upp och exponeras för luft. Oxidationsprocesserna leder till att pH i jorden sjunker och metaller kan lakas ut. pH-värden kring 3 är inte ovanliga. Så länge sulfidjord är anaerob (syrefri), vilket den är under lägsta grundvattennivån, ligger pH över 7 och jorden är harmlös vad gäller utlakning. I rapporten redovisas flera exempel på sulfidjordsprofiler och hur förhållandena varierar med djupet, vad gäller bl a pH, redoxpotential och metallhalter. Olika metoder för att bestämma sulfidjordars försurningsegenskaper beskrivs, liksom olika bedömningssystem. Ett nytt bedömningssystem har tagits fram, som bygger på tidigare föreslagna och använda system. Bedömningssystemet utgår från lakförsök utförda med upprepade aeroba laksteg där provet väts mellan varje steg. 102 lakförsök utförda enligt denna lakmetodik har utvärderats för att studera vilka parametrar som påverkar försurnings-egenskaperna. Svavelhalten är en viktig parameter, eftersom det är oxidation av svavlet i jorden som resulterar i att H+-joner frigörs. Men det räcker inte med att enbart analysera svavelhalten för att bedöma en sulfidjords försurningsegenskaper eftersom även jordens buffertförmåga påverkar vilken pH-sänkning som fås vid oxidation. Genom att utföra lakförsök med upprepade cykler av torkning och vätning kan försurningsförloppet studeras, både vad avser den hastighet som pH sjunker med och det lägsta pH-värdet som uppnås. Båda dessa parametrar är viktiga för bedömningen och ger information om jordens buffertförmåga. Lakmetodiken med upprepade aeroba lakförsök är ett relativt enkelt och snabbt sätt för att bestämma sulfidjordars försurningsegenskaper, normalt tar försöket 10 dygn. Metoden kan särskilja sulfidjord av olika typ vad avser hur fort pH sjunker och vilket lägsta pH-värde som kan erhållas. I de utvärderade lakförsöken varierade uppmätta pH-min.värden mellan 2,6 och 6,3. För 37 % av proverna sjönk pH aldrig under 4. För proverna där pH sjönk under 4, varierade antalet aeroba laksteg till dess att pH understeg 4 mellan 2 och 13. Huvudparametrarna i det föreslagna bedömningssystemet är svavelhalten, pH-min.värdet vid lakförsök med upprepade aeroba laksteg och antalet aeroba laksteg till dess att pH < 4. I rapporten beskrivs bedömningssystemet i sin helhet och det finns flera exempel som visar hur det ska användas.En genomgång av olika åtgärdsprinciper för sulfidjord har utförts och åtgärderna prioriteras med avseende på försurningsegenskaper. Eftersom anaerob sulfidjord är harmlös är det bästa ur försurningssynpunkt att inte gräva upp sulfidjord. Grävs den upp är det bästa alternativet att lägga den under grundvattenytan så att oxidation förhindras och jorden förblir anaerob. Läggs sulfidjorden upp ovan jord är det viktigt att minimera kontakten med luftens syre. Det kan göras genom att lägga ut ett täckskikt med tillräcklig tjocklek. Viktigt att tänka på vid uppläggning ovan jord är förhållandena på uppläggningsplatsen. Bäst är att lägga upp jorden på ett område som består av sulfidjord där marken och vattendragen redan är påverkade av försurning från sulfidjord. Godkänd; 2010; 20100621 (pou)

I samband med byggande av en planskild korsning efter väg 97 i Södra Sunderbyn, skulle ca 20 000 m3 sulfidjord schaktas bort. Sulfidjorden lades upp som en långsträckt terrängmodellering längs med väg 97. På uppdrag av Vägverket Region Norr följer Luleå tekniska universitet upp eventuell miljöpåverkan från terrängmodelleringen enlig ett uppsatt kontrollprogram. Det är framförallt sulfidjordens försurningsegenskaper och hur det påverkar miljön som är av intresse. Programmet omfattar kontroll av den upplagda sulfidjordens geotekniska och miljögeotekniska egenskaper, oxidation av den upplagda sulfidjorden, lakvattenbildning i terrängmodelleringen samt provtagning och analys av yt- och grundvatten kring terrängmodellen. Kontrollprogrammet omfattar 5 års mätningar och analyser. Den här rapporten är den femte i projektet och innehåller det femte årets mätningar och analyser, slutsatser efter 5 års uppföljning och förslag till fortsatt uppföljning. I den första delrapporten, Pousette et al (2006), beskrivs närmare terrängmodelleringens utformning, arbetsgången vid schaktningsarbetet och uppläggningen av sulfidjorden, provtagningspunkter och kontrollprogrammets omfattning.Sulfidjorden som är upplagd i terrängmodelleringen har en mycket stor försurningspotential och volymen är mycket stor. Det innebär att försurande ämnen kan laka ut under mycket lång tid framöver. Provtagningar som utförts i oktober 2009 visar att höjden på terrängmodelle-ringen är 1,95-2,6 m. Oxidationsfronten rör sig successivt nedåt i terrängmodelleringen, även om hastigheten har minskat, och låg vid provtagningstillfället 0,7‑1,2 m under markytan.De analyser som utförts på grund-, yt- och lakvatten visar på typiska värden för en starkt försurande sulfidjord. Vid aeroba förhållanden sjunker pH till < 4. De låga pH-värdena gör att metaller (Al, Co, Ni, Cd, Zn, Mn) och svavel lakas ut. En tydlig aerob påverkan av grundvattnet kan ses på provnivåerna närmast grundvattenytan. Den ytligaste provnivån i provpunkten närmast vägundergången ligger bara några dm under grundvattennivån och här har pH-värden kring 3,5 uppmätts och mycket höga halter av metaller och svavel. Provpunkten är även påverkad av den grundvattensänkning som gjorts i samband med byggande av vägundergången. Det har gett en portryckssänkning i jordprofilen.Eftersom terrängmodelleringen ligger på ett sulfidjordsområde har ytvattnet redan en säsongsbetonad och kraftig variation i pH och metallhalter pga av sulfidoxidation i de övre marklagren. Under den tid kontrollprogrammet pågått, 5 år, kan inte någon påverkan av terrängmodelleringen större än den naturliga variationen påvisas i ytvattnet. I ett dike uppströms terrängmodelleringen har som lägst ett pH på 3,1 uppmätts under sommaren. På vintern när diket är istäckt blir förhållandena aeroba och pH stiger till omkring 7. Av intresse är att följa upp den fortsatta oxideringen av upplagd sulfidjord och hur oxideringsfronten tränger ner i sulfidjorden. Hur ser det ut om 5, 10 och 20 år? I rapporten ges förslag till ett fortsatt kontrollprogram. Godkänd; 2010; 20100524 (pou)

I samband med byggande av en planskild korsning efter väg 97 i Södra Sunderbyn, skulle ca 20 000 m3 sulfidjord schaktas bort. Sulfidjorden lades upp som en långsträckt terrängmodellering längs med väg 97. På uppdrag av Vägverket Region Norr följer Luleå tekniska universitet upp eventuell miljöpåverkan från terrängmodelleringen enlig ett uppsatt kontrollprogram. Det är framförallt sulfidjordens försurningsegenskaper och hur det påverkar miljön som är av intresse. Programmet omfattar kontroll av den upplagda sulfidjordens geotekniska och miljögeotekniska egenskaper, oxidation av den upplagda sulfidjorden, lakvattenbildning i terrängmodelleringen samt provtagning och analys av yt- och grundvatten kring terrängmodellen. Kontrollprogrammet omfattar 5 års mätningar och analyser. Den här rapporten är den fjärde i projektet och innehåller det fjärde årets mätningar och analyser. I den första delrapporten, Pousette et al (2006), beskrivs närmare terrängmodelleringens utformning, arbetsgången vid schaktningsarbetet och uppläggningen av sulfidjorden, provtagningspunkter och kontrollprogrammets omfattning. Den innehåller även det första årets mätningar och analyser. Sulfidjorden som är upplagd i terrängmodelleringen har en mycket stor försurningspotential och volymen är mycket stor. Försurande ämnen kan laka ut under mycket lång tid framöver. Skruvprovtagning utförd i september 2008 visar att höjden på terrängmodelleringen då låg mellan 1,7 och 2,9 m och mäktigheten på den svarta/svartgrå anaeroba sulfidjorden var mellan 1,2 och 1,8 m i mitten av terrängmodelleringen. Oxidationsfronten låg på ett djup av 0,5‑1,2 m.Växtlighet har etablerats på terrängmodelleringen efter att växtjord lagts ut och såtts in med gräs. På hösten täckte ett frodigt och tätt gräs hela överytan.Under det fjärde året kan inte någon påverkan större än den naturliga variationen påvisas i ytvattnet kring terrängmodelleringen. I området där terrängmodelleringen är upplagd består den naturliga jordprofilen av sulfidjord och ytvattnet har redan en säsongsbetonad variation i pH och metallhalter, med mycket låga pH-värden efter snösmältningsperioder och under sommaren.Grundvattennivån och portrycket har sänkts i provpunkten närmast det område som schaktats ur. Uppmätta portrycksnivåer var något högre än tidigare år vilket avspeglar att infiltrerad nederbörd varit större.De vattenprover som har mycket låga pH, < 4, har också mycket höga, till extremt höga aluminiumhalter. Godkänd; 2009; 20091013 (pou)

I samband med byggande av en planskild korsning efter väg 97 i Södra Sunderbyn, skulle ca 20 000 m3 sulfidjord schaktas bort. Sulfidjorden lades upp som en långsträckt terrängmodellering längs med väg 97. På uppdrag av Vägverket Region Norr följer Luleå tekniska universitet upp eventuell miljöpåverkan från terrängmodelleringen enlig ett uppsatt kontrollprogram. Det är framförallt sulfidjordens försurningsegenskaper och hur det påverkar miljön som är av intresse. Programmet omfattar kontroll av den upplagda sulfidjordens geotekniska och miljögeotekniska egenskaper, oxidation av den upplagda sulfidjorden, lakvattenbildning i terrängmodelleringen samt provtagning och analys av yt- och grundvatten kring terrängmodellen. Kontrollprogrammet omfattar 5 års mätningar och analyser. Den här rapporten är den tredje i projektet och innehåller det tredje årets mätningar och analyser. I den första delrapporten, Pousette et al (2006), beskrivs närmare terrängmodelleringens utformning, arbetsgången vid schaktningsarbetet och uppläggningen av sulfidjorden, provtagningspunkter och kontrollprogrammets omfattning. Den innehåller även det första årets mätningar och analyser. Den andra delrapporten innehåller det andra årets mätningar och analyser, Pousette (2007). Sulfidjorden som är upplagd i terrängmodelleringen har en mycket stor försurningspotential och volymen är mycket stor. Försurande ämnen kan laka ut under mycket lång tid framöver. Skruvprovtagning utförd i september 2007 visar att höjden på terrängmodelleringen då låg mellan 2 och 2,7 m och mäktigheten på den svarta/svartgrå anaeroba sulfidjorden var mellan 1 och 2 m. Oxidationsfronten har krupit neråt i den halva av terrängmodelleringen som ligger närmast Boden, uppemot 0,5 m i några punkter. Här återfinns även de största sättningarna. Under det tredje året kan inte någon påverkan större än den naturliga variationen påvisas i ytvattnet kring terrängmodelleringen. I området där terrängmodelleringen är upplagd består den naturliga jordprofilen av sulfidjord och ytvattnet har redan en säsongsbetonad variation i pH och metallhalter, med mycket låga pH-värden efter snösmältningsperioder. Växtligheten på upplaget har inte kommit igång i någon större omfattning under det tredje året. På en sträcka av 60 m växer rätt rikligt med gräs. Här ligger ett lager med matjord överst medan stora delar av terrängmodelleringens yta i övrigt täcks av oxiderad sulfidjord där växtlighet helt saknas. För att få igång växtligheten har ett lager med tillverkad växtjord för grönytor lagts ut över terrängmodelleringen under hösten 2007. Lakvattnet som samlats upp i de ytliga lysimetrarna är kraftigt påverkat av oxiderad sulfidjord och har ett pH på 2,8 - 4. Lakvattnet som samlats upp under terrängmodelleringen är något påverkat av oxidering och har ett pH- värde mellan 5 och 6. En anaerob sulfidjord som ej är påverkad av oxidation har ett pH-värde < 7. Grundvattennivån och portrycket har sänkts i provpunkten närmast det område som schaktats ur. Portrycksnivåerna ser ut att ha stabiliserats efter 3 år. De vattenprover som har mycket låga pH, Godkänd; 2008; 20080611 (ysko)

The acidification effect from excavated sulphide soil is an environmental problem. In a project financed by the Swedish Road and Railway Administrations, a handbook was written on the best practice for managing sulphide soil masses to avoid this problem. A classification system for the acidification properties of sulphide soils, based on results from a leaching method developed by MRM Konsult AB, are proposed in the handbook. Results from over 100 leaching tests have been evaluated where the influence of different parameters has been studied. Försurningseffekten från uppgrävd sulfidjord är ett miljöproblem. I ett projekt finansierat av Vägeverket och Banverket har en handbok tagits fram med råd och rekommendationer för hantering av sulfidjordsmassor. I handboken föreslås ett klassificeringssystem för försurningsegenskaperna som bygger på en lakmetodik som har tagits fram av MRM Konsult AB. Resultat från över 100 lakförsök har utvärderats där olika faktorers inverkan på försurningsegenskaperna har studerats. Godkänd; 2008; 20090114 (ysko)

Hantering av sulfidjord innebär problem både tekniskt och miljömässigt. Jorden är ofta sättningsbenägen och har dålig bärighet och det medför att den måste förstärkas eller grävas bort. Miljömässigt kan problem uppstå när sulfidjorden utsätts för syre, vilket inträffar när den grävs upp eller utsätts för en sänkning av grundvattenytan. Rapporten utgör en sammanställning av råd och rekommendationer för hur sulfidjord ska hanteras med avseende på de miljögeotekniska egenskaperna. Den fokuserar på ett klassificeringssystem som tagits fram för att bedöma sulfidjordars försurningsegenskaper och ger förslag på åtgärder, men omfattar även exempel på kontrollprogram och en beskrivning av vilka kontakter med miljömyndigheter som är lämpliga att ta. Syftet med rapporten är att den ska vara ett hjälpmedel för beställare och konsulter för att: - välja och på rätt sätt utföra de undersökningar, fält- och laboratorieundersökningar samt analyser, som behövs för att kunna bedöma sulfidjordars försurningsegenskaper - klassificera och bedöma sulfidjordar med avseende på deras försurningsegenskaper och visa på möjliga åtgärdsförslag. Handledningen är även tänkt att vara ett hjälpmedel för tillsynsmyndigheter vid bedömning av åtgärdsförslag och som en checklista att rätt och tillräckligt med undersökningar utförts i bedömningsunderlaget. Det framtagna bedömningssystemet bygger på en lakningsmetodik med upprepade laksteg där provet blir utsatt för syre och försurningseffekten mäts. Andra viktiga parametrar som ingår är försurningshastigheten och svavelhalt. Utifrån detta delas sulfidjordarna in i fyra grupper, från svagt försurande till mycket starkt försurande sulfidjord. Godkänd; 2007; Bibliografisk uppgift: Projektet har finansierats av Vägverket och Banverket och rapporten finns även utgiven i deras skriftserier, Vägverket publ 2007:100 och Banverket Diarienr B 05-1922/IN60.; 20071026 (ysko)

I samband med byggande av en planskild korsning efter väg 97 i Södra Sunderbyn, skulle ca 20 000 m3 sulfidjord schaktas bort. Sulfidjorden lades upp som en långsträckt terrängmodellering längs med väg 97. På uppdrag av Vägverket Region Norr följer Luleå tekniska universitet upp eventuell miljöpåverkan från terrängmodelleringen enlig ett uppsatt kontrollprogram. Det är framförallt sulfidjordens försurningsegenskaper och hur det påverkar miljön som är av intresse. Programmet omfattar kontroll av den upplagda sulfidjordens geotekniska och miljögeotekniska egenskaper, oxidation av den upplagda sulfidjorden, lakvattenbildning i terrängmodellen samt provtagning och analys av yt- och grundvatten kring terrängmodellen. Kontrollprogrammet omfattar 5 års mätningar och analyser. Den här rapporten är den andra i projektet och innehåller det andra årets mätningar och analyser. I den första delrapporten, Pousette et al (2006), beskrivs närmare terrängmodelleringens utformning, arbetsgången vid schaktningsarbetet och uppläggningen av sulfidjorden, provtagningspunkter och kontrollprogrammets omfattning. Den innehåller även det första årets mätningar och analyser. Sulfidjorden som är upplagd i terrängmodelleringen har en mycket stor försurningspotential och volymen är mycket stor. Försurande ämnen kan laka ut under mycket lång tid framöver. Under det andra året kan inte någon påverkan större än den naturliga variationen påvisas i ytvattnet kring terrängmodelleringen. I området där terrängmodelleringen är upplagd består den naturliga jordprofilen av sulfidjord och ytvattnet har redan en säsongsbetonad variation i pH och metallhalter, med mycket låga pH-värden efter snösmältningsperioder. Växtligheten på upplaget har inte kommit igång i någon större omfattning under den andra sommaren. Här rekommenderas att överytan täcks med anläggningsjord för att få igång växtligheten. På delar av upplaget ser det ut som oxidationsfronten gått ner djupare, men två år är för kort tid för att se bestående trender. Grundvattennivån och portrycket har sänkts i provpunkten närmast det område som schaktats ur. De vattenprover som har mycket låga pH, kring 3, har också mycket höga, till extremt höga aluminiumhalter. Godkänd; 2007; 20071029 (ysko)

I samband med byggande av en planskild korsning efter väg 97 i Södra Sunderbyn, skulle ca 20,000 m3 sulfidjord schaktas bort. Sulfidjorden lades upp som en långsträckt terrängmodellering längs med väg 97. På uppdrag av Vägverket Region Norr följer Luleå tekniska universitet upp eventuell miljöpåverkan från terrängmodelleringen enlig ett uppsatt kontrollprogram. Det är framförallt sulfidjordens försurningsegenskaper och hur det påverkar miljön som är av intresse. Programmet omfattar kontroll av den upplagda sulfidjordens geotekniska och miljögeotekniska egenskaper, oxidation av den upplagda sulfidjorden, lakvattenbildning i terrängmodellen samt provtagning och analys av yt- och grundvatten kring terrängmodellen. Kontrollprogrammet omfattar 5 års mätningar och analyser. Den här rapporten innehåller en beskrivning av arbetsgången vid schaktning och uppläggning av sulfidjordsmassorna, terrängmodelleringens uppbyggnad, kontrollprogrammets omfattning samt resultat och utvärdering av det första årets mätningar och analyser. Under det första året kan inte någon påverkan större än den naturliga variationen påvisas kring terrängmodellen. I området där terrängmodellen är upplagd består den naturliga jordprofilen av sulfidjord. Ett år är för kort tid att för att se någon påverkan från den upplagda sulfidjorden. Godkänd; 2006; 20070104 (mlk)

Torvmarker är sättningskänsliga och ej lämpliga att bygga på. Om en väg eller järnväg ska byggas över torvmark måste åtgärder vidtas för att förstärka undergrunden. En metod som har börjat användas de senaste åren är masstabilisering, där ett stabiliseringsmedel blandas ner i torven för att öka dess hållfasthet. Avhandlingen omfattar tre projekt där laboratorie- och fältförsök har utförts på stabiliserad torv. Många faktorer inverkar på den stabiliseringseffekt som erhålls när ett stabiliseringsmedel blandas ner i torv. I detta arbete har de indelats i huvudgrupperna: torvsammansättning, stabiliseringsmedel och utförande. En studie har koncentrerats kring den metodik som används för att tillverka stabiliserade torvprover i laboratoriet. Här är det framförallt faktorer i gruppen utförande som har studerats. I ett andra projekt har en provyta vid Jörn/Lidlund stabiliserats i fält, fältmätningar har utförts, liksom laboratorieförsök på torv från fältlokalen. Faktorer som har varierats är stabiliseringsmedlets sammansättning, mängden stabiliseringsmedel, härdningstid och belastning under härdningstiden. I det tredje projektet har en ca 1 km lång vägsträcka mellan Hemmingsmark och Jävre stabiliserats längs vägens kanter. Vägen går över ett torvlager med en mäktighet av ca 1 m. Fältmätningar har utförts liksom laboratorieförsök. Faktorer som har studerats är bl a tillsatsmedlets sammansättning, torvsammansättning och härdningstid. Stabiliseringseffekten, som uppnås, beror dels av de härdningsprocesser som sker i den stabiliserade torven och dels på hur stor belastning som läggs ut på det stabiliserade området, efter det att stabiliseringsmedlet blandats ner. Avsikten med att belasta området är att komprimera den stabiliserade torven och därmed öka dess hållfasthet. Laboratorieförsök visar att en ökning av belastningen från 20 till 60 kPa kan öka skjuvhållfastheten (uppmätt med hjälp av enaxliga tryckförsök) med 4-6 gånger. Detta kan utnyttjas för att optimera dimensioneringen vid torvstabiliseringsobjekt. Undersökningarna visar att en torvs kemiska sammansättning har avgörande betydelse för erhållen stabiliseringseffekt. Stabiliserade torvprover som har tillverkats och undersökts på identiskt sätt, och där enda variabeln varit torvsammansättningen, gav en skillnad i skjuvhållfasthet (uppmätt med hjälp av enaxliga tryckförsök) på upp till 6 gånger. Ursprungsväxtlighet och humifieringsgrad är två faktorer som bestämmer en torvs kemiska sammansättning och därmed en torvs stabiliseringspotential. En jämförelse mellan låghumifierad vitmosstorv och höghumifierad starrtorv visar att de innehåller olika mycket klasonlignin (en grupp organiska ämnen som bl a innehåller humus- och fulvosyror), ca 35 vikt-% jämfört med ca 60 vikt-% av torrsubstansen. Halten klasonlignin, eller humussyror, kan vara en nyckelparameter som bestämmer en torvs stabiliseringspotential. Låghumifierad vitmosstorv är relativt lätt att stabilisera, medan höghumifierad starrtorv kräver en betydligt större mängd stabiliseringsmedel för att stabiliseras. De stabiliseringsmedel som har använts är olika blandningar av Portlandcement (standard och snabbhärdande) och masugnsslagg (fin- och grovkornig). Fördelarna med att använda masugnsslagg som en komponent i ett stabiliseringsmedel är att avsättning fås för en biprodukt. Det blir billigare än att enbart använda cement och för vissa torvsorter är ett stabiliseringsmedel bestående av en blandning av cement och masugnsslagg effektivare än ett bestående av enbart cement. Det krävs en minsta mängd stabiliseringsmedel för att en stabiliseringseffekt ska erhållas. Denna minsta mängd varierar för olika torvsorter och är lägst för torv med hög stabiliseringspotential. Över denna brytpunkt ökar stabiliseringseffekten med ökad mängd stabiliseringsmedel. Godkänd; 2001; 20070108 (mlk)