Search

I läroplanen för förskolan beskrivs det att barn i förskoleverksamheten ska erbjudas undervisning i naturvetenskap och teknik. Det beskrivs vidare att barnen ska ges möjlighet till att utveckla sin förmåga av att bygga och konstruera med hjälp av olika material samt genom att ställa frågor, beskriva och samtala. Materialet ska vara rikt och tillgängligt i verksamheten. Skolverket trycker på vikten av att erbjuda barn delaktighet i förskolan och i deras vardag. I studiens begynnelse sökte vi information om vad barnen säger och upplever när de är delaktiga i teknikundervisningen. Det saknas till stor del forskning om hur barnen upplever och kommunicerar bygg och konstruktion ur barns eget unika perspektiv, något som blir studiens huvudproblem. Forskare talar endast om barnen och undersöker oftast hur förskollärare ser på undervisningen inom teknik samt vilken påverkan förskollärarens synsätt har på undervisningen. Barnens upplevelser lämnas utanför. Därför är studiens huvudsyfte att söka förståelse för barns upplevelser om bygg och konstruktion. I studiens resultat framkom bland annat att barnen beskriver Lego som deras sinnebild av bygg och konstruktion. Barnen visar sig även använda bygg och konstruktion för att nå en upplevelse av lugn och ro. Barnen har vidare identifierat att tidspress och att få behålla det man konstruerat som viktiga punkter i deras upplevelser av bygg och konstruktion. Vidare i studien upptäcktes också att en upplevelse av att bygg och konstruktion är maskulint könskodat vilket kan innebära att teknikundervisningen inte blir jämlik.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om motoriska rörelser som barn utför på förskolegården samt barns åsikter om dessa platser. De frågeställningar vi utgår från är: Hur ser barn på förskolegårdens utformning? Vilka motoriska färdigheter tränar barn på förskolegården? Den teoretiska grund som ligger för vår studie är barns perspektiv, där vi lyfter fram barnens åsikter och tittar på vilka motoriska rörelser de utför. De teoretiska verktyg vi valt att använda förklarar vi innebörden av, för barns motoriska utveckling. Vi har genomfört en kvalitativ studie för att samla in empirin, där metoden består av intervju med rundvandring samt videoobservationer, med observationsschema för att få svar på våra frågor. Där tio treåringar har deltagit i intervjun och observerats. Resultatet visar på vad barnen tränar för motoriska färdigheter på förskolegården. En beskrivning av olika platser utifrån barnens perspektiv samt deras åsikter om förskolegården.

Studiens syfte är att synliggöra barns perspektiv gällande lärplattan i förskolans verksamhet, samt hur barn samspelar vid arbete med lärplattan. Sociokulturellt perspektiv har använts vid analys av den insamlade datan för att synliggöra samspel och användning av kulturella redskap. Kvalitativa barnintervjuer och videoobservationer gjordes för att besvara studiens frågeställningar. Under insamling av data skedde fem intervjuer och fyra observationer på två olika förskolor. Barnen ansåg att pedagoger och andra vuxna bestämde och de beskrev olika regler som gällde vid lärplattan. I videoobservationerna framkom att en del barn samspelade mer än andra vid arbetet med lärplattan.

Studiens syfte är att skildra några barns tankar kring hur de lärt sig läsa och skriva samt varför denna förmåga uppfattas som meningsfull att inneha. Med en kvalitativ forskningsmetod som grund genomfördes semistrukturerade intervjuer med några barn i förskoleåldern kring deras syn på sin literacyutveckling. Vårt teoretiska ramverk för studien är den sociokulturella teorin, där tanken att allt lärande sker i samspel med andra är central. Barnen beskriver att det är i ett socialt samspel främst i hemmet med någon familjemedlem som de tillskansat sig kunskap kring läsning medan skrivinlärningen i viss mån skett på egen hand med hjälp av böcker eller liknande artefakter. Barnens beskrivningar av funktionsaspekten samt meningen med att kunna läsa samt skriva belyses utifrån barnens perspektiv. Barnen tycks främst se ett instrumentellt värde i att inneha dessa kunskaper. Det är viktigt att kunna läsa och skriva för att föräldrarna säger det, för att kommande skolgång kräver det eller inför vuxenlivet. Några barn menade dock att för dem har förmågan att läsa och skriva ett värde i sig. Det ger dem glädje och lust här och nu. Det verkar inte som om leken sammankopplas med inlärning, vilket kan vara ett svar på varför barnen upplever att de lärt sig läsa och skriva hemma och inte på förskolan. Tydligt för oss i studien blev också att samtliga intervjuade barn såg sitt kunnande och verbalt kunde förmedla detta till oss. Barnen såg också funktionen med att inneha denna kunskap, vilket vi menar frambringar det meningsskapande som är så viktigt i barnens livsvärld.

Utvecklingsarbetets syfte är att bidra till kunskap om hur det går att kombinera digitala verktyg med rörelse utifrån barns perspektiv samt utifrån ett barnperspektiv. Projektet genomfördes på ett fritidshem i södra Sverige. Arbetet riktade sig till de barn på fritidshemmet som gick i årskurs 3-5. I studien deltog 22 barn, både pojkar och flickor. Studien är uppbyggd utifrån Kemmis och McTaggarts modell för aktionsforskning som följer fem steg. Barnen arbetade med det digitala verktyget iPad samt tre tillhörande appar, vid tre olika aktiviteter: Turf, iMovie och Charader. Turf är en app där det går ut på att samla zoner och behålla dem så länge som möjligt. I appen iMovie skapas filmer och trailers. Charader är en app där man ska gestikulera de ord eller bilder som kommer upp på iPaden. Dessa tre appar med tillhörande aktiviteter kopplades sedan samman med mål från läroplanen som utvecklingsarbetet har utgått från. Kvantitativa och kvalitativa metoder har använts i studien och dokumentationsformer som film, foto, informella samtal, ljudinspelning, fältanteckningar samt videoblogg användes. Resultatet i studien visar att samtliga aktiviteter med iPaden som verktyg ledde till rörelse, samt kan användas ur ett barnperspektiv som såväl utifrån barns perspektiv.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring barns delaktighet i förskolan. Tre frågeställningar ligger till grund för studien: Hur ser förskollärare på sitt förhållningssätt för att främja barns delaktighet? Hur tänker förskollärare om att samlingen i förskolan kan användas i relation till barns delaktighet? Hur tänker förskollärare om att leken i förskolan kan användas i relation till barns delaktighet? Forskningsmetoden var kvalitativ och undersökningsinstrumentet var semistrukturerade intervjuer där resultatet analyserades för att sedan kategoriseras. Urvalet bestod av sex förskollärare. Det framkom i studien att samtliga respondenter anser att barns delaktighet är av stor vikt i förskolan och att den ofta främjas genom samtal. Det är genom samtal som respondenterna blir medvetna om vad barnen finner intressant. Barnens intressen används sedan för att utveckla verksamheten. Studien visar att det är förskollärarens förhållningsätt som till största del påverkar om barnen blir delaktiga i verksamheten. Ett gott förhållningssätt är enligt respondenterna lyhördhet, flexibilitet samt att kunna närma sig barnets perspektiv. Det synliggjordes även att mycket av barnens delaktighet är styrd till förutbestämda alternativ till exempel att placeringen är styrd till att välja plats på samlingsmattan. I leken styrs barnens delaktighet ofta utifrån förskolans och förskollärarens regler, exempelvis valet av material och att alla barn måste få vara med i leken.

Vårt utvecklingsinriktade arbete inspireras av aktionsforskning med syftet att genom en podcast få ta del av barns perspektiv på hur de upplever sin fria tid. Arbetet syftar också till att studera vad som sker när IKT införs i fritidshemmets verksamhet samt att låta barnen vara delaktiga genom processen. Tidigare forskning visar att digitala verktyg kan bidra till att utveckla barns berättelser. För oss har IKT varit centralt för att kunna ta del av barns tankar och upplevelser på ett sätt som tillåter barnen att komma till uttryck utifrån sitt eget perspektiv. Vi genomförde aktionen på två olika fritidshem vilket har gett oss en bredare bild av hur och vad barn väljer att samtala om, men också varför. Då vi själva har redigerat varje inspelat avsnitt har vi reflekterat och analyserat såväl barnens sätt att samtala som vårt eget. Vi har fått en större medvetenhet om hur ordval och tonfall påverkar en berättelse. Resultatet visar också att flertalet barn känner sig mer trygga inför att samtala i grupp efter att ha deltagit i podcasten. Den genomförande processen har fått oss att lyckas fånga barns tankar och samtidigt väckt nya frågor för att kunna utveckla användandet av podcast på fritidshem, i synnerhet då podcast i detta fall är ett relativt nytt tillvägagångssätt.

Studien inriktar sig på att undersöka förskollärarens kvalitéer i en konfliktsituation utifrån ett barns perspektiv. Förskollärarens kvalitéer syftar i denna studie till roller, egenskaper samt uppgifter. Barns perspektiv innebär enligt Trondman (2011) att barnen ska ha rätt att ha det bra i nuet. Det vill säga att kunna tänka fritt, tala med egen röst samt bli lyssnad på. Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide (2013) anger att barns perspektiv representerar barnens egna erfarenheter, förståelse och uppfattningar av deras egna livsvärldar. Einarsdóttir, (2005a) anger att förvånansvärt få försök har gjorts på att undersöka vad barn anser om förskolans verksamhet. Dora W. Chen m.fl. (2001) och Nilsson (2015) anger att konflikter förekommer frekvent mellan barn i en barngrupp. Att då undersöka konflikter och förskollärarens kvalitéer ur barns perspektiv blir således en intressant kombination. I denna studie syftar begreppet konflikt till både positiva och negativa interaktioner mellan barn där det finns motsättningar i åsikter eller handlingar. Resultatet av denna studie visar att förskolläraren bär på olika ansvar så som omsorg och fostran, rättvisa, tillit till barnens egen förmåga samt att vara en närvarande pedagog. Ett annat tema som framkom var barns perspektiv om konflikter där känslor och outtalade regler har en roll i hanteringen av konflikter. Dessa i sin 1tur har betydelse för förskollärarens kvalitéer då för det första känslor har en stor roll i hur mottagliga barnen blir för en lösning eller hantering på konflikten. För det andra spelar det normativa och kulturella så som regler in i förståelsen av barnens livsvärld och på så vis påverkar det förskollärarens förhållningssätt.

Övergången från förskolan till förskoleklassen är en stor förändring för barnen. Föreliggande studie fokuserar på hur barns övergångar från förskolan till förskoleklassen organiseras av lärare och hur barnens upplevelser av dessa ser ut. Via intervjuer med lärare har vi samlat in data på hur organisationen för övergångarna ser ut på två olika skolor och i gruppintervjuer med barnen har vi samtalat om deras upplevelser av övergången. I resultatet lyfter vi hur lärarnas inre process för övergången ser ut och vilka yttre villkor de har haft att förhålla sig till. Vi lyfter även utifrån barnens svar hur lärarnas organisation i form av den inre processen har tagit sig uttryck samt om vi kan se några yttre faktorer som inte är påverkbara för varken lärarna eller barnen. Inre processer, yttre villkor och yttre faktorer är tre analysbegrepp vi har utformat i enlighet med ramfaktorteorin.

Syftet med den här studien var att undersöka hur sociala relationer med fokus på lekens betydelse utifrån barnens perspektiv ser ut på två olika verksamheter i södra Sverige. Syftet definierades utifrån våra tre frågeställningar där vi som sagt har utgått från barnens perspektiv för att se vad de ansåg och tänkte om begrepp som gemenskap, utanförskap, sociala relationer och kön. Den forskningsmetoden vi använde oss av var kvalitativ data där intervjuer stod i fokus. Sammanlagt valde vi ut 10 barn från två olika verksamheter som fick ställa upp på intervjun. Barnens svar vi fick utifrån intervjuerna spelades in för att sen kunna transkribera, kategorisera och analysera. Studiens resultat visade att majoriteten av barnens svar hade delade åsikter och tankar om gemenskap, utanförskap, sociala relationer och kön. Barnen lät positiva till större grupper och blandade kön när det kom till gemenskapen. När det kom till utanförskap var barnens svar vänliga och omtänksamma då de alltid försökte tänka på hur andra barn i närheten mådde och hade det på fritidshemmet. Studien visar att med hjälp av leken skapar barnen nya vänner och sociala relationer överlag.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur samspel mellan barn i utomhusmiljön ser ut från ett barns perspektiv. I denna studie observerar vi samspelet i sandlådan. Vår metod har bestått av observation med videoinspelning samt barnintervjuer. Genom detta metodval har vi kunnat besvara de forskningsfrågor som vi skapat utifrån vårt syfte. Frågorna är följande; Hur ser samarbetet ut mellan barn i sandlådan på förskolan? Hur upplever barn deras eget samspel mellan varandra i utomhusmiljön i sandlådan? Resultatet visar att de flesta barn nämner sandlådan som en gemensam plats där de helst leker tillsammans. Barnen uttrycker att sandlådan är en plats där de helst inte leker om de är ensamma. Barns samarbete och samspel uppkommer i sandlådan genom att de tillsammans leker olika lekar så som bland annat rollekar. De skapar också olika konstruktioner av sanden. Barnen använder sig mest av hink och spade, och vi kan se att de är intresserade av olika naturmaterial. Kring dessa material samtalar och leker barnen på olika sätt, främst används löv som dekoration på sandtårtor och annat liknande. I vårt resultat framkommer det också att konflikter mellan barn är något som inträffar flera gånger i sandlådan. Konflikterna beror oftast på barns olika lekregler, viljor men också av förstörelse av det någon skapat. Resultat som vi fått fram har vi analyserat utifrån tidigare forskning samt teorierna som för denna studie är relevanta. De teorier som vi beört är sociokulturellt perspektiv samt pragmatismen.

Studien belyser hur barn i förskolan uppfattar det när ett nytt barn integreras till gruppen. Fokus ligger på det relationella samspel som sker mellan individer och grupp på en avdelning i förskolan. Det som studeras är hur barnen uppfattar det just i den fas som ett nytt barn inträder till gruppen. Studien har en fenomenografisk ansats och utgår från barnens perspektiv. Sju barn i åldern 4-6 år har intervjuats och deras uppfattningar ligger till grund för resultatet. Det är inte gruppens gemensamma utvecklingsprocess som studeras utan det är barnens ögonblicksbilder av hur de upplever det när ett nytt barn integreras i en förskolegrupp. Resultatet redogör först för barnens individuella uppfattningar av fenomenet, därefter görs en analys med hjälp av positioneringsteori som ger en mer samlad bild av barnens uppfattningar. Slutligen används ekologisk systemteori för att koppla barnens individuella uppfattningar till samspelet på en avdelning som då ses som ett microsystem. Fyra teman framträder som centrala för hur barnen beskriver integrering i en avdelnings microsystem. Det handlar om mötet med det nya: bli ensam eller en del av gruppen, barns ansvar för lek och sociala regler, pedagogers ansvar för yttre struktur och organisation samt gemensamt ansvar för inkludering. I alla tema framträder positionering och centralt är att det ur barnens perspektiv råder ett ojämnt maktförhållande som innebär att barnens perspektiv, både som individ och grupp, kommer i andra hand efter den etablerade verksamhetens perspektiv.

Studiens syfte är att undersöka fritidshemmets inom- och utomhusmiljö ur ett barns perspektiv. Tidigare forskning (Lindblad, 1993) anser att huvudsyftet för den fysiska miljön är att inspirera barn till lek och utveckling. Miljöerna bör därför vara flexibla och föränderliga efter barngruppens behov så att barnen motiveras till nytt skapande. Vi besökte tre olika skolor och genomförde sex kvalitativa intervjuer där varje fokusgrupp fick svara på frågor om fritidshemmets miljöer. Barnen vi valde att intervjua var i åldrarna 7-9 år då de spenderar mest aktiv tid på fritids. De fick visa oss runt i de olika miljöerna. De observationer vi gjorde under rundvandringen har vi använt för att beskriva miljön. Vi valde att intervjua tre pojkgrupper och tre flickgrupper för att se om det framkom ett genusmönster i samtalen med barnen. Resultatet visar att många barn var nöjda med lokalerna och möbleringen, medan ett par grupper ville se en förändring. De grupper som ville se en förändring ansåg att det behövdes fler små rum som antingen är tematiska eller flexibla utefter barnens egna intressen. Nästintill alla barnen tyckte att skolgården var tråkig och att det fanns för lite redskap. Barnen ansåg att det fanns för mycket tomma ytor utomhus, vilket gjorde det svårt för dem att leka ostört. Resultatet visar även genusmönster i det pojkar och flickor svarade. Det mest utstickande var vilka färger barnen önskade samt vad de ansåg saknades på fritidshemmet. Flickorna ville ha ljusare färger som rosa, lila och guld samt att få hänga upp sina egna alster på väggarna. Pojkarna däremot ville ha mörkare färger som blå, svart och röd eller att väggarna skulle kläs av motivtapeter med tuffa monstertrucks och blodiga zombies. Flickornas önskningar var att få in mer dekorativa ting på fritidshemmet som pysselmaterial, filtar och kuddar. Pojkarna hade dock andra åsikter, de ville ha större redskap ute på skolgården och fler spel. Slutsatsen i studien är att vi bör ta vara på barnens perspektiv och utifrån dem fokusera på både skillnader och likheter som finns mellan de två könen för att skapa miljöer där barnen kan utvecklas och växa som individer.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn upplever inflytande i förskolans verksamhet. Fokus kommer att ligga vid barns upplevelser av de vuxnas betydelse för deras inflytande, när barn upplever att de får inflytande, vilka erfarenheter barn har av att göra val men också vad barn vill få inflytande över eller bestämma. Genom intervjuer med sex barn kommer några barns upplevelser av inflytande att synliggöras. Barnen som deltar i studien är 4-5 år. Undersökningen har en fenomenologisk utgångspunkt och intresserar sig därför för barnens enskilda upplevelser kring sitt inflytande. I vår studie blir det synligt att barn har upplevelser av inflytande inom förskolan. Barnen upplever att de vuxna har en betydande roll för vilka möjligheter till inflytande de får. I resultatet menar barn att vuxna både kan begränsa men även möjliggöra aktiviteter. Det är i leken som barnen upplever att de har inflytande då de vistas på förskolan. De deltagande barnen i denna studie har erfarenhet av två olika former av val på förskolan, där ena valmetoden är mer organiserad och styrd medan den andra valmetoden är mer fri då barnen får möjlighet att utifrån sig själva säga vad den vill göra eller leka. Slutligen så visar vårt resultat att alla utom ett barn uttrycker att det tycker om att få inflytande då de menar att det är roligt och att de blir glada av att få bestämma. Ett barn menar att det ibland kan vara skönt att inte behöva bestämma för att den tycker om att vara tyst. Samtliga barn har tankar kring vad de skulle göra eller vilja ha om de fick bestämma. Resultatet synliggör sex barns upplevelser av inflytande och synliggör barnet i den rådande komplexiteten med barns inflytande på förskolan.

Det självständiga arbetets syfte var att ta reda på hur pedagoger ser på barn och barns inflytande och hur de talar om att de arbetar för att ge barn inflytande i förskolan för att studera hinder och möjligheter för barns inflytande. Studien har tre frågeställningar: Hur ser pedagoger på barn och barns inflytande, vad kan barn ha inflytande över och hur arbetar pedagoger för att utveckla barns inflytande i förskolan, med fokus på små barn? Metodvalet är en kvalitativ forskningsmetod där empirin består av intervjuer med fyra pedagoger från samma förskola. Det empiriska materialet visar att samtliga informanter ansåg att barns inflytande är något som är viktigt mot bakgrund av att det är något som barn måste lära sig inför att de ska bli vuxna. Pedagogerna ansåg även att det är ett svårtolkat ämne som kräver diskussion och reflektion i arbetslaget. Det framkom också att barns inflytande är begränsat och att det är de vuxna som begränsar barns inflytande. Barn har möjlighet att påverka hur aktiviteter ska utformas, göra val, komma med förslag och ta initiativ. För att utveckla barns inflytande måste pedagogen våga frångå sin planering och släppa in barnen samt att erbjuda nya aktiviteter och material så barnen bygger på sin erfarenhetsbank. Om pedagogen vågar säga ja till barnen istället för nej så utvecklar det barns inflytande.

Syftet med arbetet är att undersöka hur elever upplever den pedagogledda rastaktiviteten utomhus och om den deltagande vuxne har någon betydelse. Målet är att ta del av elevernas egna tankar och synsätt. Undersökningen utgår ifrån vad barnen tycker och tänker, barns perspektiv. Den skola som undersökningen gjordes på har sedan ett års tid haft pedagogledda rastaktiviteter utomhus. Undersökningen utgörs av litteraturstudier och en kvalitativ undersökning genom intervjuer med några elever. Resultatet visar att de intervjuade eleverna upplever den pedagogledda rastaktiviteterna som något positivt. Samtliga elever är införstådda med att rastaktiviteten pågår utomhus. Inflytande på vilka aktiviteter som erbjuds har eleverna genom att de kan lämna in lappar med önskemål på till den ansvarige fritidspedagogen. Det eleverna uppger som positivt är att fritidspedagogen känner eleverna till namn och att eleverna blandas i olika årskurser. När fritidspedagogen deltar i rastaktiviteterna känner eleverna sig trygga och det gör dem lugna. Eleverna upplever stor skillnad på rasten då det inte är någon rastaktivitet, eftersom pedagoger som är rastvärdar bara hinner vakta elever och inte delta i leken. Sammanfattningsvis ser vi att den pedagogledda rastaktiviteten har framtiden för sig.

Syftet med vår studie är att vinna kunskap om vilka skillnader som barn ger uttryck för mellan verksamheterna i förskola och förskoleklass samt lyfta fram barnens perspektiv på det innehåll som finns i förskoleklassens verksamhet. Vi har tagit del av ett pågående forskningsprojekt med en befintlig empiri vilket innehåller kvalitativa intervjuer gjorda med barn i förskoleklassverksamhet. Barnens svar har vi analyserat och kommit fram till tre övergripande aspekter såsom miljö och material, innehåll i verksamhetens undervisning samt relationer som vi presenterar i vårt resultat. Dessa övergripande aspekter som barnen ger uttryck för i verksamheterna förskola och förskoleklass är viktigt att ha i åtanke när man som pedagog vill närma sig ett barns perspektiv i arbetet i förskoleklass genom att skapa en bro mellan förskola och skola.

Avsikten med arbetet är att studera pedagogers medvetna förhållningssätt i relation till förskolans läroplan med surfplattan som verktyg. Utgångspunkten var att studera om och hur pedagogerna dokumenterade användandet av surfplattan. Här blev pedagogisk dokumentationen central del.Vidare avsåg studien att avspegla praktisk tillämpning av surfplattan.Vi har utgått från en kvalitativ studiedär pedagoger verksamma i förskolan har intervjuats.Sju pedagoger på sex förskolor har intervjuats i två olika kommuner.Vi har analyserat intervjuerna utifrån begreppen medvetet förhållningssätt, lärandeverktyg, dokumentationsverktyg och sökverktyg.Det medvetna förhållningssättet bland pedagogerna ter sig olika beroende på hur begreppenspel, lek och lärande definieras.Pedagogerna använder surfplattanför att dokumenteraaktiviteter och tillgodosebarns perspektiv på olika sätt.Dockvar dokumentationen av användandet av surfplattan som digitalt verktyg bristfällig.Surfplattan används som ett lärandeverktyg genom olika ”spel”och som ett sökverktyg genom att inhämta kunskaper och ingå i sociala nätverk.Pedagogerna gav olika uttryck för läroplanstolkningar.De olikaspelensom användesrelateradestill ämneskunskaper i läroplanen sommatematik,naturvetenskap, teknik och språk.Vidare lyfts att digitala verktyg ska användas enligt läroplanen och att det avspeglar ettdemokratiskt arbetssätt.Det påpekas även att surfplattankan främjaarbetet med barn i behov av särskilt stöd.

Studiens syfte var att belysa barns (3-5år) och förskollärares reflektioner kring barns inflytande och delaktighet, gällande reglers roll i förskolan. Frågeställningarna undersökte hur barns delaktighet och inflytande i medbestämmandet och användandet av regler såg ut på förskolan samt hur förskollärares och barns reflektioner kring reglers syfte överensstämde med varandra. De undersökningsinstrument som användes i studien var kvalitativa intervjuer till barnen och enkäter till lärarna. Sammanlagt intervjuades 32 barn och 16 lärare besvarade enkäter, på fyra olika förskolor. Datamaterialet analyserades och kategoriserades utefter studiens frågeställningar. Det framkom det både skillnader och likheter i barnens och förskollärarnas reflektioner kring ämnet. En stor skillnad som uppmärksammades var att lärarna många gånger påpekade reglerna som ett sätt att skapa ordning och struktur, medan barnen menade att regler var något som lärarna bestämde eller att reglerna fanns för att barnen inte skulle skada sig själva eller andra. Lärarnas intentioner var att närma sig barnens perspektiv och låta barnen vara mer delaktiga och få mer inflytande i verksamheten, men det famkom att både lärarna och barnen hindrades av reglerna. Trots lärarnas goda vilja verkade det vara svårt att skapa reellt inflytande och delaktighet för barnen.