Search

Rapporten presenterar fyra empiriska studier som genomfördes under perioden 2008-2010. Gemensamt för studierna är att de belyser faktorer som påverkar attityder till risk- och säkerhet vid militär verksamhet, med särskilt fokus på individuella karakteristika, ledarskap, och gruppsamman­hållning. Däremot uppvisar studierna en betydande bredd i tillämpningsom­rådet då de belyser dessa aspekter inom olika militära grupper. De samlade fynden från studierna visar att individuella karakteristika utryckt i termer av spänningssökande tendenser, säkerhetsskepticism och säkerhetsfatalism har en betydande påverkan på individens risk- och säker­hetsattityder. Resultatet visar också att den grad i vilken den närmaste chefen framhåller risktagning och/eller betonar säkerhet i sitt ledarskap får konsekvenser för underställdas risk- och säkerhetsuppfattningar. Det kan också konstateras utifrån studierna att graden av uppgiftssammanhållning och erfarenhet av utlandstjänst påverkar den enskildes risk- och säkerhets­uppfattningar. Variationer i risk- och säkerhetsattityder tycks i sin tur delvis kunna förklara bristande säkerhetsbeteenden. Dagens militära operationer ställer stora krav på militär personal, i syn­nerhet ledare, att bedöma, kommunicera och hantera risk- och säker­hetsfrågor inom ramen för ett brett spektrum av miljöer och uppdrag. Studierna bidrar i detta sammanhang med kunskap om aspekter som bör beaktas av ledare och i utbildningar för att skapa ett positivt och effektivt risk- och säkerhetsklimat.

Syftet med denna studie var att undersöka reliabiliteten för det internatio­nellt använda testet Evaluation of Risks Scale (EVAR) i en svensk militär kontext. EVAR mäter en generell riskbenägenhet men också olika subdi­mensioner av riskbenägenhet. I studien studerades också relationen mellan riskbenägenhet, olika typer av impulsivitet och säkerhetsvärderingar. Slut­ligen undersöktes skillnader mellan respondentgrupperna för de studerade variablerna. Resultatet visar att EVAR kan användas i en svensk militär kontext och på ett reliabelt sätt ge kunskap om variationer i riskbenägenhet hos militär personal. I synnerhet uppvisas tillfredsställande reliabilitet för gene­rell riskbenägenhet och delskalorna danger seeking, invincibility, risk/thrill seeking och self confidence. Resultatet ger också belägg för att impulsivitet och säkerhetsvärderingar utgör viktiga förklaringsfaktorer för individuella variationer i riskbenägenhet. Vidare indikerar studien att olika typer av ”riskprofiler” kan identifieras utifrån variationer i riskbenägenhet, impulsi­vitet och säkerhetsvärderingar. Slutligen visar resultatet att graden av risk­benägenhet kan skilja sig åt mellan olika militära grupper. Att tidigt kunna identifiera personer med farligt risktagande och/eller spänningssökande torde vara av betydelse för de riskfyllda verksamheter som tjänstgöring i insatsförsvaret innebär. Denna studie ger i detta sam­manhang intressanta implikationer vad gäller mätning och analys av rele­vanta aspekter och tar därmed ut riktningen för fortsatta studier inom det svenska försvaret.