Search

Syftet var att beskriva, förstå och kritiskt analysera tre dramapedagogers beskrivna upplevelser av att kombinera ett dramapedagogiskt ledarskap med ett regissörskap. Genom fokusgruppsamtal framkom upplevelser av att arbetet som dramapedagog och regissör innebär att leda två parallella processer, dels en med fokus på gruppens utveckling och dels en som ska mynna ut i en konstnärlig produkt. Att leda arbetet beskrivs som utmanande och förvirrande, men också som fritt och kreativt. Kombinationen av ledarskap upplevs innebära en balansgång mellan att ”driva och stanna”. I resultatet framkom olika faktorer som påverkar upplevelserna, såsom förväntningar från arbetsplats och gruppdeltagare, en upplevd brist på tillit till dramapedagogernas konstnärliga ledarskap och bristande förståelse för vad dramapedagogik är. Andra faktorer som påverkar upplevelserna är gruppdeltagares känslor av oro och nervositet under föreställningsarbete, tidsramen, samt den utbildning informanterna har. I analysen kopplas informanternas utsagor till litteratur och tidigare forskning som berör relationen mellan drama och teater, samt ledarskap inom de båda områdena. En slutsats är att den konflikt som funnits mellan drama och teater, är avklarad på en teoretisk nivå, men fortfarande är en realitet i praktiken och påverkar dramapedagoger som arbetar med scenkonstnärlig produktion.

Englund, Ellen (2014) "Jag behandlar inte alla lika" – Intervjuer med dramapedagoger om att arbeta genusmedvetet, Kandidatuppsats i Dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle, Sverige. Syftet var att undersöka vad det kan innebära för några dramapedagoger att arbeta genusmedvetet. Metoden var enskilda intervjuer. Frågeställningarna undersökte dramapedagogernas uppfattningar om genus betydelse, om vad genusmedvetenhet innebär för deras praktik samt om vilka svårigheter och styrkor det finns i att arbeta dramapedagogiskt med genus. Studien eftersökte utsagornas bredd. Resultatet presenterades genom dramapedagogernas enskilda utsagor. Analysen skedde genom frågeställningarna och genusteoretiska begrepp. Det framkom att informanterna hade en socialkonstruktivistisk och maktkritiskt genussyn, samt att en genusmedveten dramapedagogisk praktik kunde innebära ett integrerat arbete utifrån gruppen, se problem inte deltagarna ser, arbete med könsfrågor, undvikande av att köna verkligheten och fiktionen, verktyg för skapandet av genus/kön, bejakande av queera läckage, reflekterande över praktik och reflektion samt tankar om rätt och fel. Dramapedagogikens teaterförankring uppfattades som en styrka och en svårighet.

I uppsatsen undersöks upplevelser av improvisationsteater. Syftet är att beskriva och förstå improvisationsdeltagares upplevelse av vad som sker i improvisationsteater. Ett övergripande syfte med detta är att bidra till att tydliggöra dramapedagogik i relation till improvisationsteater. Ansatsen i uppsatsen är kvalitativ och metoden är fenomenologisk. För insamling av data har intervju och fokusgruppssamtal använts. Resultatet visar att deltagarna i improvisationsteater upplever att spontanitet, att våga misslyckas, att inte anstränga sig, att glömma sig själv premieras som förhållningssätt inom improvisationsteater. Deltagarna upplever att de upptäcker nya saker om sig själva, att de är mer närvarande och att de får utlopp för känslor genom att ägna sig åt improvisationsteater. De upplever att de förändras och kan ta fler initiativ och ta rakare och tydligare beslut, att de får större förståelse för status och större möjlighet att växla status, att de har lättare att ta kontakt med andra och vara mer närvarande i mötet med andra. Improvisationsteaterledaren menar att den personliga utvecklingen inom improvisationsteater är många som eftersöker och att den kommer på köpet när man övar sig på improvisationsteater. Hon menar att leken är nyckeln för att kunna ägna sig åt improvisationsteater. I och med leken kan deltagarna glömma sig själva och ta initiativ utan att tänka. Leken gör det möjligt att sluta anstränga sig för att prestera och att våga misslyckas.

Denna studie undersöker hur ledare för dramapedagogiskt arbete med utsatta barn och ungdomar upplever och beskriver sin ledarroll. Fokus ligger på hur de beskriver skillnaden mellan dramapedagogik och terapi men främst hur de beskriver och hanterar ett gränsland i en dramapedagogisk verksamhet som kan tippa över i en terapeutisk situation. Tre kvalitativa intervjuer och en mailintervju har gjorts med fyra olika kvinnor, med olika utbildningsbakgrund; dramapedagoger, socionomer och beteendevetare. I resultatet av de fyra kvinnornas beskrivningar utifrån frågeställningarna har tre aspekter kunnat utläsas som viktiga då det gäller att kunna hantera en dramapedagogisk verksamhet för utsatta barn och ungdomar, för att inte hamna i, eller för att kunna hantera att vara i ett gränsland mellan dramapedagogik och terapi. De tre aspekterna är SYFTET, LEDARROLLEN samt FINGERTOPPSKÄNSLA.

Som dramapedagog är det vanligt att man får uppdrag att leda vuxengrupper som inte själva har valt att ha drama. I dessa grupper finns ofta en stor rädsla och ett stort motstånd vilket man som dramapedagog måste hantera och förhålla sig till. Frågeställning: Hur förbereder och planerar dramapedagoger introduktionen av dramapass med vuxengrupper som inte valt att ha drama och hur är deras syn på detta arbete? Undersökningen är inspirerad av en fenomenologisk-hermeneutisk ansats och metoden har varit fokussamtal där resultatet har redovisats som en gemensam berättelse ur informanternas perspektiv. Resultatet visar bland annat på att den springande punkten för att få ett fruktsamt arbete med vuxna som inte har valt drama är att som dramapedagog tillsammans med gruppen hitta en överenskommelse om hur man min vill arbeta. Nyckelord: Dramapedagogik, grupprocess, vuxnas lärande, motivation, fokussamtal, fenomenologi, hermeneutik, team building, drama.

Denna kvalitativa studie med hermeneutisk ansats har som syfte att åskådliggöra och konkretisera begreppet estetiska lärprocesser, sett genom drama som metod i ämnesundervisning. Forskningsfrågorna är Hur kan estetiska lärprocesser förstås genom drama som metod i ämnesundervisningen? och Vad krävs av drama för att estetiska lärprocesser ska uppstå? Deltagande observationer samt två intervjuer har genomförts för att undersöka ett projekt där drama använts sommetod för tema Rymden i årskurs två. Mot en bakgrund av sociokulturell teori om lärande samt Lindströms modell för estetiskt lärande görs tolkningen att estetiska lärprocesser kan uppstå i drama som metod i ämnesundervisning när extra stor vikt läggs vid de tre delarna reception, produktion och reflektion samt när en fiktiv situation skapas tillsammans med deltagarna, genom t.ex. lek, berättande och känslor, så att en upplevelse av estetisk fördubbling blir möjlig.

Denna uppsats utgår ifrån författarens egna självupplevda erfarenheter från en turné med en barnteaterföreställning hösten 2012 och beskriver händelser och situationer som uppkom under turnéns gång. Uppsatsen problematiserar mötet mellan skola och teater och synliggör även de olika villkor, skola och teater har att förhålla sig till. Syftet med uppsatsen är att beskriva vad som sker i mötet mellan lärare, elever och teater, att förstå lärares relation till teaterformen samt den konstnärliga ledarens uppfattningar kring samarbetet med skolan. Undersökningsfrågorna lyder: Hur kan man förstå skolans respektive teaterns villkor? Vilka aspekter anser lärare och konstnärlig ledare är viktiga med hänsyn till samarbetet mellan teater och skola? Hur uppfattar lärare och konstnärlig ledare att mötet mellan teater och skola kan underlättas? Hur kan en dramapedagog bidra till samarbetet eller underlätta mötet mellan teater och skola? Studien är en fallstudie som knyter an till turnén. Det empiriska materialet består i deltagande observationer, frågeformulär och intervjuer som tillsammans bearbetats och analyserats. Resultatet visar att skola och teater står långt ifrån varandra i fråga om behov och önskningar, men att det finns beröringspunkter och möjligheter att finna vägar som underlättar mötet mellan skola och teater. Nyckelord: dramapedagogik, teater, skola, barnteater, för-och efterarbete, konstupplevelse, estetiska läroprocesser.

Självförtroende har alltid varit ett problem för många människor vilket kan påverka deras yrkesmässiga och sociala liv. Drama kan fungera som en metod för att stärka barn som har dåligt självförtroende genom att arbeta med exempelvis rollspel, kroppsspråk och ansiktsuttryck. Därför är det viktigt att jobba utifrån dramapedagogiken i skola och förskola för att tidigt hjälpa barn att bygga upp sig själva och stärka deras självförtroende. Syftet med min studie är att utifrån 3 pedagogernas egna erfarenheter undersöka sambandet mellan drama och barns självförtroende. Genom att använda mig av kvalitativ intervjumetod har jag haft möjlighet att komma djupare in på de erfarenheter som pedagogerna bär med sig, vilket kommer ge en tydligare bild av kopplingen mellan drama och barns självförtroende. Genom intervjuerna med pedagogerna framkommer att drama är av stor hjälp för barn rent generellt men framförallt för barn med dåligt självförtroende. Alla utrycker att de vill se en förbättring av drama i vardagligt lärande, med det menas att jobba tematiskt och aktivt utifrån drama. Några av pedagogerna utrycker även att de vill se drama som eget skolämne.

Inom det dramapedagogiska fältet är området skapande för skapandets egen skull inte så framträdande i forskningen. Det finns mer forskning kring barn och elever - och drama - jämfört med forskning som beskriver vuxnas deltagande. Undersökningen har som syfte att skapa förståelse för hur vuxna deltagare kan uppleva en kurs i improvisationsteater. Undersökningen har narrativ metod och deltagarna har intervjuats och data samlats in genom deltagarnas skriftliga berättelser. Frågorna som ställts är Vad är improvisationsteater?, Vad händer med dig på improvisationsteatern? och Vilken betydelse kan kursen i improvisationsteater ha för dig i ditt liv i övrigt? Undersökningen är fenomenologisk och hermeneutisk vilket betyder att det är själva essensen av improvisationsteater som är central - vad kan improvisationsteater vara? Vilken betydelse har improvisationsteatern för deltagarna? Undersökningen är praxisnära och det empiriska materialet får stort utrymme. Kursen beskrivs som en egen verklighet, en oas - där vad som helst kan hända. Deltagarna får vara spontana och agera utan manus - och ett exempel på ett förlopp är ”från en dyster begravningsscen, till en familjemiddag och så kommer plötsligt kungen in och domderar”. Forskningsresultatet visar på en spretig, mångfacetterad - eller rik - bild när det gäller improvisationsteaterns betydelse för deltagarna. Deltagarna tillskriver kursen i improvisationsteater att den är alltifrån kul och en roligt lek till att den bidrar till ”modet att vara som jag är”, att ”släppa oro och stress” eller ”stå ut med vardagen”.

En kvalitativ etnografiinspirerad studie med hermeneutisk ansats och med syftet att undersöka den dramapedagogiska reflektionens särdrag genom att se hur reflektion kan komma till uttryck i dramapedagogisk verksamhet. Studien vill belysa hur begreppet reflektion kan förstås i en dramapedagogisk kontext och ställer sig frågan om reflektion kan förstås som något annat än en verbal kognitiv process. Uppsatsen behandlar teoretiska perspektiv på reflektionsbegreppet och relaterar genom abduktion dessa till ett empiriskt material i första hand bestående av två deltagande observationer. I analys och diskussion framkommer att man kan se på dramapedagogik som en verksamhet med specifika och unika möjligheter till reflektion. Fiktionen, improvisationen, självreflektionen och reflektion i gemenskap är den dramapedagogiska reflektionens särskilda styrkor. Författaren efterlyser mer forskning på området med ett tydligt deltagarperspektiv.

Syfte: Syftet är att ur ett sociokulturellt perspektiv belysa några dramapedagogers uppfattning om den svenska dramapedagogikens utveckling. Teori: Vi har utgått från Bourdieus system inom sociokultur med det svenska samhället som det sociala rum, inom vilket svensk dramapedagogik är ett eget fält med yrkesverksamma dramapedagoger som fältets agenter. Metod: Metoder som använts är mailintervjuer med fem dramapedagoger. Resultat och slutsats: Det som framkommit från intervjuerna är att dramapedagogiken fått höjd status, ett breddat arbetsfält samt till viss del förändrade definitioner om vad dramapedagogik är. Fler dramapedagoger jobbar nu som egna företagare inom verksamhetsområden som kan tyckas ligga långt från det fält där dramapedagogiken ursprungligen kom till i Sverige. Nyckelord: Dramapedagogik, dramapedagog, utveckling, status, Bourdieu, fält, habitus

Studien behandlar forumspel som punktinsats utifrån en fenomenologisk hermeneutisk ansats. Två dramapedagoger har genom djupintervjuer delgett sina berättelser om arbetet med forumspelsmetoden under korta insatser. Det övergripande syftet är att skapa kunskap om forumspel som metod och undersökningen belyser informanternas upplevelser och erfarenheter av fenomenet. Resultatet av djupintervjuerna påvisar dramapedagogernas positiva syn på forumspel som punktinsats. Främst då det utifrånperspektiv punktinsatsen har gör att man som pedagog kan nå kvalitéer en ordinarie verksamhet har svårt att åstadkomma. Punktinsatsen möjliggör möten med många grupper, vilket informanterna finner utvecklande och spännande. Svårigheter som ensamhet i verksamheten samt vem som initierar punktinsatsen belyses. Vidare diskuteras forumspelsmetoden som extra gynnsam metod vid kortare insatser, dramapedagogers arbetssituation och förslag ges på vidare forskning inom ämnet.

Uppsatsens syfte är att bidra till utvecklingen av kunskap om tyst kunskap i allmänhet och inom dramapedagogik i synnerhet. I denna uppsats undersöks tyst kunskap inom dramapedagogik genom att synliggöra en dramapedagogs pedagogiska strategier. I förlängningen är även förhoppningen att uppsatsens resultat kan bidra till att utveckla de pedagogiska strategierna samt stärka den dramapedagogiska professionen. Teoretiska utgångspunkter är i huvudsak olika teorier om tyst kunskap. De metoder som används är observation, intervju samt analys med hjälp av två strateginät i dataprogrammet Complador. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att en stor del av informantens professionella överväganden och handlanden baseras på hennes tysta kunskap. Skillnader mellan de två strateginäten i resultatet diskuteras bland annat utifrån teorier om hur tyst kunskap och förförståelse kan ha påverkat intervjusituationen. En slutsats som kan dras utifrån undersökningen är att man genom övningar kan skapa gemenskap men att det behövs en kompetent ledare som använder sig av olika typer av intentionellt handlande, i denna uppsats uttryckt som pedagogiska redskap, för att skapa trygghet och tillit. En annan slutsats som lyfts fram i undersökningen är att en stor del av den dramapedagogiska kompetensen utgörs av att med hjälp av övningar och pedagogiska redskap bidra till att skapa uppmärksamhet och motivation hos deltagarna.

Rönngren, C (2011) Den allvarsamma leken - ett fokussamtal om pedagogiska strategier för att skapa förutsättningar för rollspel. Syftet med studien var att undersöka hur erfarna pedagoger tänker kring sina strategier i situationer när teaterovana vuxna ska ta steget in i rollspel. Ett fokussamtal med fyra informanter genomfördes och urvalet skedde med kravet att deltagarna skulle ha arbetat med teaterovana vuxna och rollspel, i det här fallet forumspel och simuleringar. Samtalet spelades inte in, utan vägganteckningar fördes löpande så att deltagarna kunde ta ställning till materialet under samtalets gång samt lätt återknyta till tidigare samtalstrådar. Resultatet redovisas i en sammanfattning av samtalet och diskuteras sedan med utgångspunkt i teorier om kommunikation i fiktion; lek samt teori om kommunikation mellan skådespelare och publik. Deltagarna i fokussamtalet visade sig mycket medvetna om kommunikationen på den sensoriska nivån, vilken handlar om kommunikation på ett plan som kan beskrivas som ett personligt förhållande. Vikten av att pedagogen är följsam gentemot deltagaren var en av de strategier som ansågs viktigast. I fokussamtalet framkom också resonemang om förutsättningar för lek och förutsättningar för en god lärandesituation – för att kunna leka och för att kunna lära beskrivs till exempel delaktighet och prestationsfrihet som två premisser.

Undersökningen är en kvalitativ studie med en fenomenografisk ansats och fokusgruppintervju som metod. Intervjugruppen består av fem personer, en man och fyra kvinnor i åldrarna 43 – 62 år, där samtliga är utbildade lärare inom grundskolans olika stadier. Syftet med studien är att försöka förstå och problematisera hur lärare i grundskolan med erfarenhet av dramapedagogik och lärare utan dramapedagogisk erfarenhet, uppfattar dramapedagogik. Resultatet av studien utmynnar i de tre beskrivningskategorierna: Kategori A - Dramapedagogik som teater Kategori B - Dramapedagogik som individ och gruppstärkande redskap Kategori C - Dramapedagogik som didaktiskt redskap Resultaten visar att informanterna är positiva till dramapedagogik men också känner sig osäkra på vad dramapedagogik egentligen är och efterfrågar mer utbildning inom området.

Syftet med uppsatsen är att undersöka och beskriva hur några dramapedagoger förhåller sig till aktiviteten och begreppet lek. Frågeställningen är: Hur används begreppet lek av dramapedagoger? Vad betyder begreppet och aktiviteten lek för dramapedagogerna och hur definierar och använder de ordet lek? Uppsatsen är en kvalitativ studie där sex dramapedagoger först blivit observerade och sedan intervjuade. Studien bygger på två observationstekniker; språklig observation och detaljobservation. Informanterna är sex utbildade dramapedagoger från Västsverige, varav fyra är kvinnor och två män. Varje pedagog har deltagit i en individuell, formell, intervju som varade i allt från tjugo till fyrtiofem minuter. Uppsatsens ansats är inspirerad av hermeneutik, vilket innebär att tolka och förstå i olika mänskliga sammanhang. Resultatet av observationerna och intervjuerna har kategoriserats och därefter tolkats var för sig. Studien visar att dramapedagogerna använder sig av ordet lek i undervisningssammanhang men är inte alltid medvetna om det. Studien visar också att dramapedagogerna ansåg att lek som metod är viktig och har en livsviktig innebörd.

Sammanfattning I stora delar av världen används forumteater för att motverka förtryck. När forumteater spelas har jokern en nyckelroll. Undersökningens syfte är att ta reda på vad de i studien ingående jokrarna uppfattar som jokring och hur de uppfattar jokring samt att skapa beskrivningskategorier för dessa uppfattningar. Frågeställningen är: Hur beskriver jokrar jokring? I undersökningen har korta intervjuer med 19 jokrar analyserats. Jokrarna kommer från 11 länder. Intervjuerna är hämtade från den internationella hemsidan för Teater för förtryckta. Metoden i undersökningen är huvudsakligen fenomenografisk. Resultat: Jokring är att leda forumteaterprocessen med dialogen i centrum. Fyra uppfattningar av aspekter hos jokerns roll har framkommit, här beskrivna metaforiskt: Jokern som etiker/filosof, jokern som samhällsförändrare, jokern som hantverkare och jokern som psykolog. Jokern stimulerar med hjälp av forumteatern till dialog. Jokrarna i undersökningen har uppfattningen att dialogen utgör både medel och mål med jokring och med forumteater. Dialogen uppfattas ske med olika medel, olika riktning och med olika föresatser. Den sker visuellt, med tal och i handling. Den har sitt fokus, sin riktning, gentemot individerna i publiken, mot publiken som grupp och/eller mot den samhällsgrupp som publiken antas komma ifrån. Föresatsen med jokerns dialog är att stödja och/eller utmana. Avsikten med undersökningen har varit att få ökad kunskap om jokring och att skapa underlag för fortsatt arbete för ökad kunskap om jokring.